Kategorier
feminism & genus

Jag vill inte att mina ungar ska bli hetero. Eller homo.

 
Det har knappast kunnat undgå någon att det just nu pågår en kärleksfestival här i Stockholm och hade mina semesterplaner varit en aningen tydligare (jag trodde inte att jag skulle vara i Stockholm den här veckan) så hade jag deltagit på flera sätt. Nu blev det inte så men jag vill ändå prata lite om hur märkligt det är med det här irrationella hatet och rädslan mot människor som… ja som vadå egentligen? Människor som älskar andra människor precis på samma sätt som alla andra. Så.
 
Precis så är det ju. Oavsett om du är bög eller flata eller transa eller bara lite konstig eller helt normativ eller tråkig eller vad det nu må vara för etikett som man vill sätta på dig så älskar du ju precis som alla andra. Bögar älskar inte på ett annorlunda eller speciellt sätt. Kärleken tar sig inte andra uttryck hos en transexuell eller flata än vad den gör hos en vanlig heteronormativ person och homosexualitet är ingenting du kan lukta dig fram till eller ta på.
 
Men alla (sub)kulturer har sin norm och homokulturen är inte ett undantag, där frodas också normer och ideal som i sin tur har blivit en slags sanning som gör att vi gärna buntar ihop alla icke-heteronormativa personer i ett litet fack och det utesluter och håller oss för evigt åtskilda. Och lite här tror jag problematiken ligger; att vi ständigt – även när vi menar väl – gärna presenterar och framhäver HBTQ-personer som exotiska eller eccentriska och ”konstiga men ok ändå” och där, precis där så upprätthålls det här ”vi och dem”-tänket som segregerar.
 
Jag vill att mina barn växer upp med en syn på människor som lika självklara som vem som helst. Jag vill inte att de växer upp och tänker på homosexuella, transpersoner, handikappade eller mörkhyade som just avvikande eller annorlunda. Jag vill att alla ska ha samma självklara plats i samhället. Punkt. Ingen exotisering eller framhävande utan bara en av oss. Fattar ni hur jag menar?
 
Jag förstår heller inte varför så många föräldrar är rädda att deras barn ska bli något annat än heterosexuella, jag förstår verkligen inte problemet? Jag vill inte att mitt barn ska bli hetero. Eller homo. Jag vill inte att de ska bli nånting annat än lyckliga. Jag hoppas att de får må bra, bli kära och få knulla mycket och bra (eller inte beroende på vad de vill) med massa trevliga människor. Vilket kön eller vilka intressen dessa har skiter jag fullständigt i. 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag vill inte att mina ungar ska bli hetero. Eller homo.”

En bekant till mig som själv är lesbisk, gjorde en liten genusstudie av hur det funkade på RFSL’ s möten och gatherings och hur själva organisationen är uppbyggd. Hon kom i princip fram till att bögarna var de normativa. Det var visserligen bara en liten b-uppsats hon skrev och jag vet inte om någon större studie gjorts sedan dess, men jag tycker ändå att det var intressant.

Åh vad jag håller med!

Jag brukar säga till folk som har åsikten "bara min son inte blir bög!" att det enda som skiljer ett homoförhållande från ett heteroförhållande är eventuellt vad personerna gör i sängen och det har du inte med att göra i vilket fall som, så vad är problemet?

Det intressanta är ju detta med att det är äckligt med homosexuella män, inte kvinnor.

Dock finns det en del människor som anser homosexuella relationer som ok, så länge de inte har sex (vad vi utomstående nu har med det att göra?)

Men enligt RFSU så har kring hälften av alla homosexuella par en ICKE sexuell relation. De är helt enkelt tillsammans för att de älskar varandra.

Intressant va? 🙂

Tack, du satte mina ord på papper. Jag har alltid pratat med mina barn om såna här självklarheter men märker att det inte är så självklart för alla. Fast mina ungar har det kanske lite lättare, deras pappa är mörk och min bästa vän är bög så det har aldrig funnits nåt konstigt kring det för dom ^^

Stör mig mest på ett ord här i texten och de är ordet normal du använder, för det är inte normalt (om vi pratar hur många procent som är bi/homo/trans).

Dock så kommer ju poängen fram, att alla ska vara med även om man är annorlunda, vilket man tydligen inte var som HBT??

Det kommer ta ett tag innan det är accepterat av vanliga människor, för det finns alldeles för många enfaldiga människor som vägrar att ändra sitt synsätt för att deras ego skulle ta skada av det(så skulle de ju bli retade av kompisarna). Det är en generations grej som dagens feminister fortsätter kämpa för och kommer byggas till en norm tillslut när tillräckligt lång tid gått.

Svar:
Jag har inte använt ordet "normal".
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har växt upp i en familj som har förmått förmedla just det du skriver om. Att alla människor har lika rätt och värde och att det inte finns vi och dom, utan bara vi. Jag funderar mycket på vad det var som blev rätt där. Jag vill ju att mina barn ska få samma möjlighet. Jag vet faktiskt inte vad det var, så jag hoppas och litar på att jag ska kunna förmedla samma sak som jag själv fick. En liten barnhistoria som får mig att le och känna att jag nog har gjort ett OK jobb är när mina barn såg en transperson i kort kort kjol inne i en butik. När vi kom ut frågade min dotter varför hen hade kjol. Jag började ju naturligtvis svamla om att det fick hen ju om hen ville det, men jag såg på ungen att hon hade tappat tråden, så jag frågade vad hon menade egentligen. Ja, sade hon, varför hade hen kjol? Det är ju jättekallt ute!! 🙂

Jag själv har blivit uppfostrad på det sättet att alla människor är lika värda oavsett kön/hudfärg/läggning. Idag är jag så glad för detta, för det får mig att vilja kämpa för allas rätt i samhället att få va precis som man är utan att glofieras eller hatas. Kärlek är kärlek och kärlek är underbart! (Så länge man har respekt & förstålse för varann på lika villkor!)

Åh, vad jag längtar efter den dagen då vi inte måste fippla med alla dessa etiketter – heterosexuell, homosexuell osvosv. Att vi bara fick vara människor fria att älska & knulla med precis vem som helst utan att det följde med en etikett & tusen förväntningar/fördomar från omgivningen.

Jag undrar varför du alls skall lägga dig i vad dina barn skall bli ang sexuell läggning? Trodde att det var upp till dom själva.

Svar:
Läs om, läs rätt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"JAG VILL INTE…! Varför skall du alls ha en åsikt?

Svar:
Lär dig läsa för fan. Jag har ingen åsikt om mina barns eventuella sexualitet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Så sant som det är sagt!

Tänkte på detta senast igår. En bekant ska berätta om sin sexualitet för sina föräldrar. Komma ut. Jag tänkte att om jag lyckas och om samhället lyckas så är det ingenting en ska behöva "komma ut" med eller berätta om. Det ska vara så självklart att alla får vara hur dom vill att det inte ska vara något särskilt, annorlunda, som man måste informera andra om.

Kom av mig lite där. Slutsatsen var att jag hoppas att mina barn inte behöver ha det samtalet med vare sig mig eller någon annan. Där de ska behöva berätta vilken sexualitet de har. Vill att det ska inte ska ha någon betydelse.

Felciterat av mig det jag menade är: "Jag vill inte att de växer upp och tänker på homosexuella, transpersoner, handikappade eller mörkhyade som just avvikande eller annorlunda."

De är annorlunda per definition om de är en minoritet/avvikande från den rådande normen. Precis som jag är annorlunda som man med långt hår. Det kommer alltid att finnas normer, det som borde läras ut är att man inte ska behöva följa dem för att bli accepterad.

Kallas väll även xenophobia att vara rädd för "annorlunda" personer/kulturer.

Ännu ett inlägg att ge *tummen upp*.

Minns med fasa då sonen var 4 år och fick frågan "Vem är du kär i?" av en släkting och han svarade "I Arvid", varpå släktingen (vuxen människa, jobbar inom barnomsorgen, märk väl) brister ut i gapskratt och replikerar med "Hahaha, X är kär i en kille". Jag har sällan varit så nära att bruka fysiskt våld på en annan människa, men jag nöjde mig med att konstatera högt "Vad är det som är så roligt!?" och ge människans ett hotfullt ögonkast. Vissa lever helt klart kvar på 1800-talet.

Fick mig att tänka på en sak som hände min vän för något år sen. Det kom fram en tjej till henne som drog fram handen och sa "Hej! Sofia – FLATA!" och min vän var helt "öööh?".. Varför ska man behöva hävda det så? Okej, att man FÅR vara stolt, men hur skulle folk reagera om jag gick omkring och sa "HEJ, Jag är hetero!" till alla jag träffade. Nej.. Jag tror inte vi behöver veta vad folk har eller inte har för läggning för att de ska vara personer. Personligheten ligger ju faktiskt inte i vilket kön som får det att pirra lite extra?

Håller med totalt. Jag har alltid tyckt så enda sedan jag var liten, det har varit en ren självklarhet. Inte tack vare mina föräldrar som tvärtom pratade väldigt illa om hbt-personer när jag var liten. Med tiden så gick de ifrån att vara homofober till att tycka precis som det här inlägget för att jag argumenterade emot.

Jag minns när jag hade en lång diskussion om varför jag väljer att klä mig mer åt det mansnormativa hållet med min mamma och mormor en gång. Från ingenstans höjer min mormor rösten och säger: Vem ska bli din maka då?!

Hon sa det som om det vore en förolämpning. Som om det vore en förolämpning att bli kallad Homosexuell. Men nu är inte jag Homosexuell så jag sa bara lugnt: Jag är inte Homosexuell.

Åh, jag skrattar gott åt det ibland xD

Är det ok för dig om tex Ninjan väljer att bli muslim, bära heltäckande slöja samt leva ett helt avsexualiserat och socialt isolerat liv? Vilka vägar våra barn tar har vi ingen makt över utan kan bara fortsätta stödja och älska efter bästa förmåga. Den dag Ninjan i vuxen ålder i förtroende berättar om nåt för dig, som betyder mycket för henne, så vet du att du lyckats som förälder. Förövrigt kan jag tycka att ett förhållningssätt till "kärleken" som individualiserad är sundare än det som du ger utryck för när du skriver att hetro och homo-människor älskar på samma sätt. Kärleken i sig är en skadlig och normativ social konstruktion eftersom varje mellanmänsklig djupare relation är unik med en egen dynamik.

Svar:
så länge hon blir lycklig (och ej moderat) så skiter jag i vilket. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej lady dahmer!

Tänkte bara informera dig om en namninsamling som anordnas an Greenpeace india för att stoppa skövdlingen av indiens skogar, vilket kommer leda till att Indiens befolkning får mindre rent vatten och framförallt påverka den globala uppvärmningen och djurarterna där, framförallt tigrarna som är utrotningshotade.

Om du kunde dela denna länk på din blogg kanske det skulle kunna gå att få in tillräckligt många namn i tid, då du har möjlighet att sprida det.

http://www.junglistan.org/act?fb_action_ids=3644474595394&fb_action_types=og.likes&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=246965925417366

Jag har faktiskt undrat över en sak. Om homosexuella nu vill bli accepterade och vill att man inte ska se någon skillnad på homo/hetero,varför ska de då ha en egen festival? Tänk om vi heteros skulle ha en sån? :S

Rebecka – festivalen är till för att öppna sinnen och bilda folket, träffas, byta erfarenheter och ha trevligt. Det kan behövas lite påminnelse om vissa saker ibland (och varför inte göra det med ngt så trevligt som en festival). Inte minst med tanke på din kommentar om att Pride endast skulle vara en festival för homosexuella idag. Pride är så mycket mer!

Bra där LD!

Rebecca: Därför att hbtq-personer är utsatta som grupp och får kämpa varenda JÄVLA dag till och med i det underbara Sverige. Om man talar om för någon att man inte är heterosexuell får man vara beredd på mycket närgångna frågor om relationer, sexlivet och hur föräldrarna reagerade när de fick veta att man var avvikande. Dessa frågor behöver inte en heterosexuell person utstå. Att vara heterosexuell är det självklara (inte så konstigt) och om man inte är det så får man helt enkelt förbereda sig på att ta skit. Därför har vi fortfarande kvar Pridefestivalen och kommer ha det ett bra tag framöver också. Men även du som heterosexuell är välkommen att delta och fira 🙂

Anonym; varför blir du illa till mods för det?

Tror du inte dina barn kommer ha sex? Tråkigt för dom isåfall, för då blir de inga barnbarn för dig ^^

Hon bara säger det andra tänker 😀

Rebecca:

Men ni heteros har ju festival jämt 😉 Hela samhället är ju uppbyggt kring er. Varenda kärleksroman, romantisk komedi & disneyfilm handlar om er. Reklam och informationstexter är utformade för er. Ni får er sexualitet bekräftad på tusen sätt VARJE dag. Tills det har ändrats, så tycker jag det är lite småaktigt att gnälla om att alla andra grupper får några dagar då det fokuseras på dem.

De föräldrar som är rädda för att deras barn ska bli hbtq menar på att de inte vill att deras barn ska ha ett jobbigt liv? Må så vara men genom att uttrycka sig så, bidrar de själva till allt det där jobbiga. Det är fan inte lätt.  Men vad fan ska man göra? Att hoppas hjälper inte. Det bara blir. 

Föra ca 4 år sedan så tänkte jag sådär. Får jag barn hoppas jag verkligen inte att de blir gay! För det är inte så lätt alltid. Men all kärlek är kärlek så whatever. 

Varför ska man (varje dag!!) behöva komma ut ur en garderob som man inte ens har klivit in i? Jag sätter yxan i den!

Var inne på Pride i Lördags, och så kändes det där och då. Alla lika, kära/attraherade av människor.Homo,bi,hetro transpersoner alla fick ta plats och vara med denna härliga dag. Tänk om alla dagar kunde vara som pride. En underbar, kärleksfull regnbåge :)<3

Instämmer helt och fullt! All kärlek är bra kärlek. Det läggs mycket fokus på sexlivet när temat homosexualitet dyker upp, vilket är jävligt komiskt med tanke på att det är ett relativt tabubelagt ämne i samhället i övrigt.

Att utgå från att ens barn lever ett lyckligt liv känns som en oerhört värdefull värdering som många bör ta lärdom av! Hur man uppmuntrar (ville inte använda ordet "formar") sina barn till att leva ett fördomsfritt liv är en klurig fråga men det är å andra sidan en av anledningarna till varför jag är ett stort fan av den här bloggen!

"Fram till 1934 kunde homosexuella samlag i Sverige bestraffas med straffarbete i högst två år. Efter en motion från Vilhelm Lundstedt togs straffbestämmelsen bort 1934, men en fullständig avkriminalisering av homosexuella handlingar skedde inte förrän 1944. Sedan betraktades homosexualitet istället som en sjukdom fram till 1979. Sedan slutet av 1980-talet har homosexuella i Sverige gradvis fått allt större rättigheter, inklusive rätten till samkönad adoption (2003) och rätten att ingå samkönat äktenskap (2009)" Står det på wikipedia om homosexualitet. Längre ner kan man läsa att psykologer i USA har forskat fram att homosexualitet inte alls är förknippat med psykologiska störningar. Men jag kan inte förstå hur det genom alla tider har kunnat vara så tabu och skambelagt att vara homo? Det är ju inget som skadar någon annan liksom. Jag kan förstå hur pedofili är ett problem men homosexualitet? För fan låt folk vara homo eller bi bäst dom vill, det är inget som påverkar dig negativt ändå.

Jag vill också påpeka att "transperson" är mycket mer inkluderande och mer positivt klingande än "transa".

Efterlyser även mer fokus på könsidentitet i blivande texter om HBTQ-frågor.

När vi snackar transsexualism som du tar upp t.ex. så snackar vi ju över huvud taget inte kärlek eller sexualitet, utan könsidentitet. Transseuxalism förväxlas ofta med sexualitet (och kallas felaktigt transsexualiTET), så det vore bra om vi kunde sluta befästa denna missuppfattning. Att vara trans påverkar öht inte ens kärlek, som du säger, eller ens läggning – men detta faktum är sekundärt. Det viktigaste att bygga upp är förståelsen för transpersoner, utbilda folk och ge dem rätt redskap för rätt bemötande av transbefolkningen. Transproblematiken är inte primärt centrerad kring vem transpersonen blir kär i eller knullar.

Påpeka gärna, som du redan gjort, att transpersoner kan vara både homo, bi, hetero, pan och asexuella etc etc… men glöm inte, som du glömmer i detta inlägg, helt att prata om könsidentitet! 🙁

Det är hög tid att göra folk medvetna om de vidrigheter, misshandel, mord, straff, sociala sanktioner, sterilisering, förlöjligande och osynliggörande som transpersoner utsätts för idag, överallt och inte minst i Sverige – och med din blogg kan du nå ut till många.

(Eventuella upprepningar och övertydliga klargöranden är även för andra som läser kommentarerna, inte för att jag tror att du inte förstår)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *