En av mina favoritbloggare Anna Kaagaard Kristensen ifrågasätter prinsessperioden och synen på kvinnor som barn och jag håller med henne. Det är en masspsykos som drabbat större delen av västvärldens kvinnor och ingen verkar observera just hur absurt det egentligen är.
Men vi våldsmatas ju med den här hollywoodkulturen helt enkelt. Disneyprinsessor körs ner i halsarna på oss från dagen vi föds, psykotiska sagor om elaka prinsar som räddar menlösa och hjälplösa prinsessor och Meg Ryanfilmer, ”Mr. Right” och den där jävla heteronormativa tvåsamhetsromantiken som sedan förföljer oss hela livet och bidrar till vanföreställningar av enorma proportioner.
Herregud, VAKNA!
0 svar på ”Monogami och tvåsamhet är en ganska modern vanföreställning”
Försöker du hitta en ursäkt till att bedra din man med samvetet i behåll?
På tal om genus, och att du skrev om hemmabygge längre ner. Du har väl sett den här kampanjen från Hornbach? Kanske dags för dig att delta i en onlinetävling igen? 😉 Det står att "kvinnor kan" och att kampanjen tillägnas alla kvinnor som målar väggen istället för naglarna och använder silikon till badrummet istället för till sin egen kropp (wtf!).
Alltså hatet som jag känner mot Hornbach…
http://www.hornbach.se/cms/sv/se/aktuellt/women_at_work/start_93/watw_start.html
Det står även att gräs = ungefär som en vanlig matta och att tapetsera = bränna fett… Argh. De angriper fördomar om kvinnor, med hjälp av fördomar om kvinnor.
varför ville du gifta dig? på nåt konstigt vis vill jag nog det också samtidigt som jag tycker att det känns så sjukt omodernt och onödigt. känns nästan lite pinsamt att vara gift. äh jag vet inte.. tala om för mig nu, varför ska man gifta sig egentligen? känner inget behov av att bevisa vår kärlek, ekonomin kan man ordna ändå, fest kan man ha utan att gifta sig. varför har jag då en känsla av att vi BORDE gifta oss?
Sagoväsen skriver hon. Hmm, det finns faktiskt riktiga prinsessor, nu det senaste tillskottet är ju lilla Estelle. Men skitsamma 🙂
Att gifta sig var fint och högtidligt, jag gillar den traditionen, att fira ens kärlek inför vänner och Gud och jag tror på tvåsamheten.
Men på ett sätt känns det ju som att man är "gjord" för tvåsamhet. Många många drar sig verkligen för att göra slut, och jag tror inte folk skiljer sig hur som helst, det verkar snarare vara tvärtom. Om man är nöjd med en person,, älskar den, så blir det väl automatiskt att man inte intresserar sig för ngn annan. Eller? Svartsjuka och sorgen när man blir bedragen.. är det Meg Ryan-filmers fel, samhällets fel, eller är det inte ganska mänskligt att vilja vara två? Jag är skeptisk till att en tjej med två andra fruar o en man är lyckliga. I dokumentärer o sånt så säger de ju att det är svårt att leva i en sån relation o de verkar ju inte helt lyckliga.
Michis :
Jag tror personligen inte att någon är helt lycklig/lycklig jämt i ett förhållande, oavsett hur många man är i förhållandet.
Preventivmedel har inte heller funnits särskilt länge.
Vad tycker du om att flera kända musiker/artister har med fragment av Disney i sina poplåtar idag?
t.ex.
Justin Bieber – Boyfriend
"I can be your buzz lightyear, fly across the globe"
Timbuktu – Fallskärm
"Där är en sjöjungfru, här är ett odjur"
osv.
Jag har försökt säga det här i vänskapskretsen flera år nu men ingen lyssnar. Monogami är egentligen inte evolutionärt optimalt.
Sedan kommer man aldrig mr Perfect så det är bara att ge upp. Det gäller att försöka hitta någon som är lika ovettig som en själv.
Michis
Jag lever polyamoröst sedan 8 år och har idag 3 kärleksrelationer med 3 olika män. Jag är nöjd med mitt liv.
Du frågar dig om de som lever som jag är helt lyckliga, min egen erfarenhet är att det är ingen skillnad på typ av relation. Vi brukar dock behöva påpeka att vi vare sig lever i relationshelvetet eller paradiset. Vi lever. Vi hamnar som minoritet ofta i att behöva bekräfta de tvåsammas rätt att vara tvåsamma. "Ja jag vill leva så här för jag mår bäst i det, men det är helt okej att du lever på annat sätt! Nej jag ser inte ner på dig för det" osv.
Det är klart att det är svårt göra slut både för dig och för mig, vem vill inte att kärleken ska hålla längsta möjlig?
Personligen tror jag att vi är olika. En del trivs bäst som tvåsamma andra som flersamma, men tvåsamhet är inget som är per automatik utan vi är lärda att känna rädsla om vi får känslor för någon annan än den vi är tillsammans med. Jag tror dock alla skulle må bättre av att släppa kraven på det perfekta förhållandet och njuta av livet istället.
Svartsjuka består av massa olika känslor. Rädsla bli ensam, rädsla att inte räcka till, osv. En känsla signalerar dock bara att du ska vara uppmärksam, inte att du är emotionellt skapad för att bara känna för en annan person. Dock kan den känslan vara obehaglig och man väljer därför att slå av förmågan att känna för flera än en. Och klart man blir ledsen om man blir bedragen, det är någon du respekterat och älskat som ljugit för dig. Det är en naturligt.
Fast det är ju en sak att ha den här sk "vanföreställningen" i olyckliga förhållanden, mot att faktiskt ha VALT att leva monogamt för att det är den lösningen man blir lyckligast av. Och bara för att man vill gifta sig med "Mr. Right" betyder det inte att man vill vara en prinsessa (du är ju själv gift och du var väl inte sådan) eller att man tror sig veta att det måste hålla hela livet. Men man kan ju HOPPAS och TRO det.
Vi som testat massa olika förhållandetyper och kommit fram till att monogamt passar oss bäst, då? Precis som med könsroller måste du akta dig för att stämpla ALLA som följer normen som viljelösa får. Alla är olika, polygami funkar inte för alla, inte heller monogami. Varför ska man sluta göra något man trivs med och som gör en lycklig, bara för att det är norm? Ska man gå emot sitt hjärta för att vara politiskt korrekt? Det är som att du skulle raka skallen, sluta sminka dig vid speciella tillfällen och "förfula" dig bara för att bryta de normerna. Men du väljer att följa dem för du gillar det, samma med monogami och vissa.
Nej du, om jag är hjärntvättad in i monogami så gärna för mig. If this is a dream, I hope I don’t wake up.
Det som skadar är inte hur man själv väljer att leva sitt liv, utan om man försöker predika för andra hur de ska göra. Precis som med könsroller. So what om mamma har långt hår och pappa är rakad med skägg (…) så länge de uppfostrar sina barn i en genusneutral andra. So fucking what om jag är monogam och tvåsam så länge jag inte försöker tvinga andra att vara som jag, eller tror att alla är som jag. Jag är som jag är, och jag är monogam. Vissa är det, precis som vissa är hyperfeminina sköra och vissa är råa som bark. "Alla gillar olika" är något du borde lära dig. Inte "alla gillar i hemlighet samma som jag och är olyckliga ända tills de förändras".
Norm? Nja… Många djurarter väljer tvåsamhet så varför inte vi? Du har en teori men det betyder inte att den är sann.
Anonym: hate to break it to ya men tyvärr så är inte de påstått monogma djurarterna sexuellt trogna mot varandra. Svanar har tex sex med andra svanar men håller ändå ihop med sin partner.
jag undrar fortfarande.. varför ska man gifta sig?
Fast alltså.. nja. Nog för att det till viss del är inlärt att vi ska vara i par, men för många är det ju ändå så att de faktiskt bara kan och vill ha ögonen för just en person. jag menar hade konstellationen enbart varit en vanföreställning skulle man ju få tampas enormt mycket för att inte hela tiden vilja vara med en ny och det tror jag mest handlar om vilken inställning man har faktiskt.
För i Sverige matas unga med att de borde skaffa sig erfarenheter, det är en norm att ha haft ett par stycken som man provat innan man hittat den rätte (att gifta sig med sin första pojkvän som jag gjorde är ganska uppseendeväckande har jag förstått)Men när man sedan hittat denna rätte har man ju "lärt" sig att i tidigare förhållanden behöver man inte kämpa för det är ju egentligen inte meningen att det ska hålla och då blir det ju klart knepigare att börja öva på det där och då. Min poäng är att det är mer vanföreställningar kring hur man löser problem och vad som egentligen symboliserar ett bra förhållande en just huruvida man bör vara två eller ej.
Så du håller med om att monogami kan vara en utmärkt lösning för de som är lyckliga i sin monogama relation? Eftersom vissa föredrar det?
Hmmm, det är ju lite intressant det där med att vi blir tvångsmatade med Disneyfilmer/Med Ryan och därför oförmögna att INTE vilja vara prinsessor…. det känns lite som att vi lägger ansvaret för vad vi vill och inte vill på företag.
En teori LD, det är en teori inte en absolut sanning. Alla får väl leva kärleksfullt som de vill, så länge det finns respekt, kärlek och tillit och inga barn kommer i kläm så ska man ju kunna leva två, tre eller tjugo för den delen.
Nej, nu håller jag inte med. Jag ser kanske fel, men jag tycker att ansvaret här läggs på företagen som "producerar idealen", om man nu kan kalla det så. Normen är normen, och den kan man ifrågasätta genom information, diskussion och utbildning – media och film är produkter, och normen kommer inte att ändras genom att ändra produkter. Snarare tvärtom.
Film är film. Vet man inte vad monogami, kärlek och bröllop egentligen är och handlar om är det inte så att Disney har svikit oss, utan för att vi inte talar om vad det egentligen handlar om tillräckligt. Isåfall behövs det ju mer prat hemma och i skolan. Disney (och jag vet att jag använder ett företag som representant för alla som producerar den typen av film) har inget moraliskt ansvar att göra filmer som förklarar livets svåra sidor för oss. Dom gör underhållning och vill sälja produkter. Det är upp till oss som föräldrar och medborgare att se till att barnen och ungdomarna har en vettig bild, det är inte filmmakarnas ansvar.
Jag har knappt sett någon disneyfilm när jag var liten, och många jag känner är extrema disneynördar som tycker det är konstigt. Hakor har fallit till golvet både en och två gånger när jag berättat att jag inte sett en specifik film. Att inte vara en del av Disneyhysterin har gjort mig lite utanför med mitt generationsmässiga "vi", som kan alla sånger och repliker utantill. Jag har känt att de nästan har TYCKT SYND om mig för att jag inte fått ta del av allt detta, typ berövats min barndom.
Efter att du skrivit om Disney och prinsessor så tänker jag efter och tror jag uppskattar att jag aldrig fick dessa prinsessor och sagor nerkörda i halsen, och tycker synd om dem som har fått det istället.
Disney är underbart <3
Hej!
Jag vill så hemskt gärna veta vad du tycker om en blogg.. http://rosafantasier.wordpress.com/
//I
njä.. fin ring o stor fest kan man ju ha ändå.
Om man nu ÄR lycklig i sin monogama relation – spelar det någon roll varför? Kan jag inte bara få leva i min lyckliga relation utan att behöva analysera sönder varför jag vill leva med en man?
SÅ SANT! Jag får väldigt ofta höra hur söt och gullig jag är (jag är både kort och trevlig) och jag HATAR DET! Jag är enormt mycket mer än bara söt. Jag är klok, smart, rolig, bestämd, envis, målinriktad osv. Ändå slutar jag alltid upp som gullig. Barn är gulliga. Kvinnor är gulliga. Skulle jag vara en man (eller lite längre t ex) skulle jag garanterat inte vara gullig.
Ojdå. Märkte att min kommentar var lite goddag yxskaft på ditt inlägg. Jag svarade snarare på inlägget du länkade till angående att kvinnor enfantiliseras eller vad det heter.