Kategorier
feminism & genus

När en man blir kåt så kan vad som helst hända.

Jag brukar titulera mig själv som en manshatare emellanåt. Inte för att jag hatar människor utifrån vilka könsdelar de har hängandes mellan benen utan för att mannens könsroll medför så fruktansvärt mycket destruktivitet och förödelse. Och jag är ju en produkt av en kultur som lärt mig att män inte går att lita på. En våldtäktskultur som systematiskt ursäktar mäns våld med biologi.
 
Jag känner mig sällan trygg med män, just pga av mina egna erfarenheter, och jag kan erkänna att jag har ologiska rädslor. Jag går snabbt hem i mörkret. Jag tar alltid taxi (och nojjar sen över mannen som kör den) och jag är alltid alltid alltid medveten om att jag är ett villebråd och att jag enbart ”har mig själv att skylla” om någonting händer.
 
Men just den här allmäna synen på män som svenska folket envisas med att upprätthålla är bedrövlig. Ska vi snacka manshat så kan vi ju rikta blicken mot de som envisas med att hävda att ”män är män och kvinnor är kvinnor”. De där som lägger ansvaret på kvinnorna när mannen beter sig som en röv. De som menar att män är lite våldsammare och lite mer sexuella än kvinnor och lite mindre ansvariga. 

Budskapet är klart: Mannen är ett djur som styrs av sina lustar. Som inte klarar av att kontrollera sina handlingar om han blir kåt. Som inte klarar av att tänka klart om de ser en lättklädd kvinna. Så är det ju. Boys will be boys. Det ska man inte belasta dem för. 

Men varför ska jag egentligen utgå från att jag kommer bli våldtagen om jag är lättklädd eller skitfull eller t.o.m följer med en okänd karl hem? 

Borde jag inte – helt logiskt – hellre anta att männen jag träffar är normala och vettiga och kommer hjälpa mig om jag hamnar i trubbel? Att killen jag följt med hem, kommer sluta om jag säger nej? Att killen jag hånglar med vet vart gränsen går? Det är snarare inte speciellt troligt alls att jag kommer råkar illa ut överhuvudtaget. Inte ens om jag ankrar totalnäck med särade ben efter ett frammumlat ”sätt på mä”? 

För de flesta män begår inte övergrepp och våldtar inte kvinnor.

Inte ens de killar som generellt har dålig kvinnosyn och bara är allmänt dumma i huvudet. Nej, inte ens de. De flesta män förstår vad nej betyder. De flesta män går att lita på – oavsett hur full och villig du är. Faktiskt. Det vet jag ju egenligen men jag lever ju i en kultur som bortförklarar de män som faktiskt gör det. 

Boktips: En riktig våldtäktsman. Köp den! Nu! 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När en man blir kåt så kan vad som helst hända.”

Vi tänker exakt likadant kring detta ämne. Jag vågar absolut inte själv gå ute själv på kvällen (knappt på dagen heller). När jag ska ta bilen på kvällen låser jag dörrarna precis när jag har satt mig bakom ratten!

Helt hemsk att man inte kan lita på människor i denna värld, utan att man är rädd för att något ska hända!

En kväll när man var ute och festade var man rätt så vinglig.. plötsligt kommer det en bil vid sidan av mig med nedvävd fönster. Männen sticker ut huvudet i fönstret och frågar om jag vill ha skjuss.

Jag skriker: NEJ och springer till krogvakten och stannar där tills min pojkvän kommer och hämtar mig!

Hemska människor det finns!

Åh vad fin du är! Jag är också en av de där irrationella, en som har oerhört svårt för att vara ensam med en man för att rädslorna tar över. Jag vet, tyvärr av erfarenhet, att jag inte har en chans om H.A.N. av någon anledning vill göra mig illa, och därför håller jag mig undan. Men att generalisera åt det hållet gör att jag dömer många män i onödan – visst finns det svin, men det betyder ju inte att alla är det. Eller ens majoriteten.

En annan bok som är värd att läsa är Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Den handlar om samhällets syn på våldtäkt. Visst blir man förbannad av hur skulden alltid läggs på kvinnorna och hur till och med kvinnors tidigare sexuella erfarenheter spelar roll i rätten. Är det inte viktigare att fråga männen om deras sexuella erfarenheter då det är dem som har gått för långt?

Precis så är det. Tyvärr.

Ännu ett exempel är väl när jag ska träffa folk IRL som jag bara pratat med på nätet. Visst finns det galningar där, men det gör över allt annars också. Ändå har jag fått inpräntat i mig att vara ännu mer försiktig när jag träffar en kille från nätet, jämfört med när jag träffar en tjej. Det är tråkigt och jobbigt att behöva vara mera rädd bara för att jag träffar en kille. Men i bakhuvudet så vet jag ju också att det ligger en viss sanning i det hela, då många killar uppfostras till att bli ganska så tuffa. I framtiden hoppas jag att vi kommer leva i ett samhälle där det finns en balans hos både kvinnor och män. Där kvinnor vågar ta för sig mera och män inte är rädda för att visa sina mjuka sidor.

Blir du inte trött i benen av att sparka in öppna dörrar jämt och ständigt? Eller det kanske är en del av din träningsrutin?

Svar:
Vissa viktiga saker behövs upprepas i oändlighet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Bra skrivet!

Fick lust att länka en grej som inte har med detta att göra utan om könshår, hehe. Har kollat på programmet "doctors" som visas på TV4 typ varje dag och i ett avsnitt diskuterar de intimrakning. Detta är vad de säger:

Go Bare Down There?

Reportedly, the Brazilian bikini wax, the removal of all of a woman’s pubic hair, is a wildly popular trend.

“As a gynecologist, I see lots of hairstyles down there,” says OB-GYN Dr. Lisa Masterson. “Hygienically, you’re going to decrease your risk of STDs and decrease risk of body odor that a lot of women are worried about. There are a lot of pluses to removing pubic hair.”

http://www.thedoctorstv.com/main/content/Pubic_Hair

Här i Sverige får en ju alltid höra tvärtom. Att rakning ökar risken för infektioner och svamp mm..

Att tvätta sig på rätt sätt räcker ju för att minska lukt så länge man inte har infektion eller nåt, tycker det är konstigt att som läkare uppmana kvinnor till att raka könet.. var bara det jag ville skriva 🙂

Jag är inte ett smack rädd för män. Det kan förstås bero på att jag är uppväxt med världens snällaste pappa och två lika fina bröder. Däremot håller jag med om att vi lever i en kultur som på ett osmakligt sätt gärna skuldbelägger våldtagna kvinnor. Något måste hon ha gjort fel?

När jag bodde i Stockholm och var på väg hem från t ex nattbussen brukade jag springa vissa sträckor som jag tyckte var obehagliga. Nu bor jag i Malmö och är lagom rädd när jag är ute tidigt på morgonen eller sent på kvällen/natten. Jag har överfallsalarm och undviker vissa områden.

Jag känner mig väldigt obekväm med att röra mig utomhus på öde platser efter mörkrets inbrott. Inte minst för att en man försökte våldta en kvinna i skogsområdet alldeles intill mitt hus, mitt på blanka dagen. Skogsområdet jag går igenom för att ta mig till jobbet. I vintras när det mörknade innan jag hunnit hem gick jag igenom den där skogen med hjärtat i halsgropen och överfallssprayet i näven.

Jag har aldrig blivit överfallen eller våldtagen och är omgiven av enbart män som respekterar kvinnor. Ändå är jag rädd för varenda främmande män som rör sig utomhus nattetid. För man vet ju aldrig. Jag läser ju om dem i tidningarna. De där få som sätter skräck i stora delar av Sveriges kvinnliga befolkning. Och jag hatar att det ska vara så här.

Sedan att mäns sexuella våld mot kvinnor skylls på hormoner är ju helt jävla befängt. Män är inte djur. Män är inte så korkade att de på grund av sina djuriska lustar måste flyga på och våldta första bästa kvinna som visar lite ben och tuttar. Att använda det här med att en kvinna klädde sig för utmanande och därmed får skylla sig själv som blev våldtagen som argument är ju att förolämpa hela manssläktet. Män som våldtar gör det för att de VILL göra det, inte för att deras testosteron på något vis kopplar bort hjärnan och gör dem till djur som bara följer sina lustar utan att reflektera över vad de egentligen gör.

Kul då att män som våldtar använder sig av detta försvar. Det är ju till att fördumma sig själva.

När jag var på studentkryssning tidigare i år så blev jag råpackad och hamnade själv i min hytt med en kille. Målet (för båda ska jag väl tillägga) var att få ligga, men sen så kändes det inte rätt. Jag sa nej. Han slutade direkt. Jag inser nu vilken fantastisk kille han var för det.

Jag saknar i princip nästan helt och hållet den typen av rädslan, kanske för att jag umgåtts mycket med män. Däremot märker jag att många andra kvinnor i min omgivningar är rädda för främmande män – inte sällan är det folk försöker påtrycka mig den rädslan.

Vet att det är väl menat, men kan inte ens räkna hur många ggr jag har hört; ska du verkligen gå hem själv, ring när du kommer hem osv.

Att jag brukar träffa män från en BDSM-sida någon enstaka gång då och då känner jag att jag inte ens kan berätta för folk på grund av detta. Inte ens för dom närmaste.

Jag tror inte jag tänker på det sättet. Jag orkar inte gå runt och tänka på män på ett eller annat sätt och jag orkar inte med att gå runt att vara rädd, oavsett om det är på dagtid eller på natten. Det spelar heller ingen roll för mig om det är män jag känner eller inte, det spelar ingen roll om det är någon som står mig nära eller om det är någon jag aldrig sett förut. Jag tänker inte tynga ner mig själv med sådana tankar och sådana rädslor när risken ändå är så liten att någonting ska hända. För jag tror verkligen inte det kommer göra det, även om risken faktiskt finns, men jag tror som sagt att den är väldigt liten.

Det här är bara så självklart att det är obegripligt att fler inte inser det. Och jag blir så ledsen när jag läser Rebeckas kommentar om att en kille var så "fantastisk" för att han slutade direkt när hon sa nej. Jag menar absolut inte detta som ett påhopp på Rebecka. Men att vi vant oss vid att ha så låga krav på vad som krävs för att anses vara en snäll kille att det räcker med att han inte våldtar kvinnor, är så sorgligt.

Statistiskt sett så är chansen att drabbas av en överfallsvåldtäkt extremt liten. På gränsen till obefintlig. Denna rädsla för män är helt obefogad och säger en hel del om er mentala status. Jag skulle råda er till att söka professionell hjälp. Tycker man inte att det behövs, så styrker det bara en helt annan teori. Att vederbörande helt enkelt vill var rädd för män, för att på så sätt befästa och belysa sin feministiska ståndpunkt. Vad som är värst vet jag inte..

Vareja: Du menar på riktigt att alla dessa, låt oss säga hundratusentals kvinnorna i Sverige är mentalt sjuka? väx upp för fan.

Fräscht för övrigt att du skuldbelägger kvinnor för att dom är rädda för män. Visar ju med all tydllighet vart dina sympatier ligger.

Mycket bra inlägg!

Som killen som lutade sig mot mig på krogen när det var 25+ grader ute, pekade på en av mina tjejkompisar och sa: "Hur kan hon ha så korta shorts på sig? Vet hon inte att hon kan bli våldtagen?"

Han blev varse om att han sagt det till fel person, kan tilläggas.

Mycket bra skrivet (Mendel-Enk har ju skrivit om detta i en bok med). Men något som slog mig nu är att det finns(?)/fanns(?) en sorts rädsla inför kvinnor med om man t.ex läser bibeln. Det börjar med Evas opålitlighet (i och med att hon äter av äpplet i Eden) för att sedan fortsätta genom hela bibeln att kvinnor gör ditten och datten med män så att dem måste hållas tyglade (här kommer dock samma bild upp som du nämner men att den blir indirekt då rädslan för kvinnor är det som utlöser det hela). Jag är inte så bra att uttrycka mig men förstår du vad jag menar?! Bottnar rädslan för män i rädslan för kvinnor? Eller skapar dem varandra? Eller förutsätter dem varandra? Är det en nödvändig kamp mellan könen?

Jag vet inte om jag har läst och hört så många som för fram idéen om att män inte kan kontrolera sin sexualitet. Det kan iofs vara att jag har dålig kontakt vad folk tycker i stort men jag har ändå en känsla av att alla de där hormonförklaringarna och snacket om män som är djuriska begränsas till att förklara våldtäktsmännen enbart. Mer nån sorts sjukdomsförklaring av den enskilda gärningsmannen. Jag har svårt att se hur den världsynen skulle vara manshat och att det skulle påverka alla män. Eller rättare sagt jag förstår inte varför en biologisk förklaring målar upp bilden av alla män som potentiella våldtäktsmänn mer än en förklaring baserat på normer och strukturer. Jag anar att det är nått jag missar. (För övrigt blir jag alltid irriterad och tar åt mig när jag hör kvinnor att prata om rädslan för män men inser snabbt att jag som man också har den räddslan. Tar gärna omvägar om jag möter män i mörkret osv)

Fast just idag på nyhetsmorgon var Katarina inte ok,hon kunde inte låta killen som "fixar gratis skjuts åt tjejer hem efter krogen" bara ha sin stund utan hon sa att hon "kanske skulle fixa skjuts åt unga män hem med eftersom statistiken säger att unga män råkar mer illa ut än än tjejer",sant kanske men jag tycker hon var en idiot som tjatade emot! Varför jobbar folk emot varandra?

vi måste börja utgå från att killar kan ta ett nej även i en färjehytt, våga bli förvånade och förbannade ifall han inte gör det. och göra det tillsammans, kollektivt, tror jag. rädslan är det svåraste, för oss som inte eg blivit utsatta. och sedan ska detta väl inte bara vara vårt ansvar? att en del ringer varann när de kommit hem å så, det är ju cokså en omtanke och inte bara rädsla. tänk om män hade gjort så? tänk om nån av hagamannens "polare" hade RINGT HONOM nån gång och undrat varför han alltid gick tidigt från festerna. kollat om han KOM HEM ORDENTLIGT. så hade det kanske varit svårare att våldta kvinnor på löpande band, vilket gjorde att alla umeås kvinnor fick ett socialt utegångsförbud. åh grrrr.

Det är ju inte en lösning direkt, men om du som ensam tjej (eller barn) vill åka taxi utan att nojja kan du önska kvinnlig förare när du beställer taxi hos Taxi Stockholm. Det finns över 400 tjejer som kör så oftast går det att fixa.

Jag måste ha den där boken! Då och då under flera år har samtalsämnet "får kvinnor skylla sig själva om de går lättklädda på stan och blir våltagna" dykt upp och varenda gång blir jag så chockad över att personer (både tjejkompisar och killkompisar) tycker att kvinnor bör ta ansvar och klä på sig lite mer… Jag fattar inte resonemanget och har aldrig gjort det.

Skitbra att du tar upp ämnet, det kan aldrig dras upp för många gånger. De flesta män/killar jag träffat är jättesnälla men trots det har jag blivit kränkt, tagen på, även påhoppad på väg hem från mormor. (som tur är lyckades jag få in en välplacerad spark i mannens ansikte) Jag ryser när jag tänker på dem som får stå ut med så mkt mer, för det som hänt mig är inget annat än vardagsmat för de flesta tjejer….

Jag tänker likadant. En produkt av vår kultur och vårt samhälles syn på de män som faktiskt begår dessa horribla brott kanske, men ändå. Jag är faktiskt livrädd för mina tre döttrars skull, hur ska jag liksom kunna skydda dem nu när de växer upp? Det kan jag ju inte. En del av min rädsla bottnar nog i att en av mina småsystrar blev våldtagen när hon var 16 år, av tre "pojkar", den ena var under 15 år och kunde inte ens bli dömd… Hennes rättegång bestod av anklagelser mot henne för att hon var full och hade kort kjol på sig. Att de drog in henne på toaletten i den lägenhet festen pågick och förgrep sig på henne alla tre förklarade bort med att de var unga och trodde hon ville… Jo tjena, jag hade helst velat döda dem! Men får väl nöja mig med att de får sin beskärda del i helvetet sen. Men som sagt, med den erfarenheten i bagaget vill jag helst låsa in mina döttrar för att skydda de mot dessa män som ser ut som alla andra men som begår det värsta brott man kan göra mot en kvinna i mitt tycke, ta henne mot hennes vilja! Jag hatar inte män, men jag hatar de människor som rättfärdigar detta beteende med att pojkar är pojkar och män är män som styrs av det dinglande bihanget mellan benen.

Håller på att läsa "en riktig våldtäcktsman" just nu, och blir både äcklad, förbannad och ledsen över innehållet. Men trots det är det en ofantligt viktig bok som alla killar borde läsa för börja reflektera över mansnormer, sexualitet och respekt. Det är inte tjejerna som ska behöva anpassa sin tillvaro efter hotet om ev. våldtäckt, det är männen som måste förändra sin syn på kvinnor och makt.

Jag har lärt mig det genom att gå ensam mycket på nätterna. Jag jobbar kväll/natt och slutar på småtimmarna, då jag tar buss hem och sedan har en kvarts gång från hållplatsen hem. Sedan jag började jobba dessa pass har jag lärt mig att det inte finns så mycket att vara rädd för. Jag befinner mig ofta på en av de "stökigaste" platserna i Malmö (en sådan plats som folk säger att de undviker på kvällarna) mitt i natten och det är alltid lugnt och tyst. Inga knäppskallar och inga våldtäktsmän. Om jag skulle ha den oerhörda oturen att bli påhoppad av en våldtäktman … tja, den dagen, den sorgen. Men jag tänker inte slösa energi på att gå och vara rädd för något som med största sannolikhet inte kommer hända.

Killen som våldtog mig var vänster aktivist, min bästa vän och pojkvän (=någon jag aldrig trodde skulle göra mig illa)…så nej, jag litar inte längre på några män. För mig är alla män potentiella våldtäktsmän tills jag verkligen bevisats motsatsen. Har gått i terapi flera år för det, men tyvärr är jag fortfarande rädd.

Hade gärna sett en debatt förd av män i detta ämne, finns säkert de som gör men vanligtvis är det kvinnor som tar upp ämnet…vilket gör mig ännu mer arg på män.

Jag är inte rädd längre. Men när jag var ung var jag det. På olika sommarjobb man hade fanns det ibland män som tyckte det var ok att "trängas" och tafsa på oss unga tjejer. Jag minns att jag skämdes för det, som om det var mitt fel att bara för att jag var ung så var det fritt fram. Och inte vågade jag säga emot heller. Gömde mig och smög undan för att slippa utsättas. Sen fyllde jag trettio och fick tyngd. Både i kroppen och i sinnet. Så då tog min irrationella rädsla för män slut. Dvs, en man är inte farlig eller ond bara för att han är en man.

Jag är också ständigt på min vakt, trots att jag litar på de killar jag känner. Så varför vore främmande killar så farliga. Men jag kan inte rå för det. Har mina själ, gamla demoner jag kämpar med än i dag. Nu är allt mycket lättare. Men fans en lång tid när jag var livrädd och bara ville dö. Har man stött på de där farliga männen och sett var de går för, då bli man rädd och är på sin vakt. Som du säger man får skylla sig själv, får gå med skammen. Varför? För att man litat på någon/några som visade sig vara monster. Nej jag fick inte skylla mig själv, precis lika lite som de bekanta/läsare eller främmande kvinnor eller de män som råkat ut för likande händelser. Men tillsammans är vi starka och kan ändra på sättet att se på en sexuellt utnyttjad /våldtagen eller misshandlad kvinna eller man. Tack för ordet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *