Kategorier
feminism & genus

Ingen duger som deär

Sofi Fahrmans släpper sin nya träningsbok ”Bodylicious, så får du din drömkropp”. Fullspäckad med bantningstips, kaloriräkning och annat jävla skit. Och BLÄÄÄÄÄÄÄÄ säger jag. BLÄ.
 
Jag får tamejfan hjärnblödning av den här konstanta idiotin som flödar fritt i medierna. Var fan är ansvarskänslan? Självrannsakan? ANALYS någon? SMAL SMAL SMAL SMAAAAAAL. Ät mindre. Kom i dina gamla jeans. Gå ner en storlek. Gå ner tre. Fem kilo på två veckor. Magen ska vara platt! … osv i all oändlighet. 
 
För fan, var lite progressiva nån jävla gång. Kom på nåt nytt istället för att upprepa gammalt kroppsförakt. Och varför ska allt som kända kvinnor gör för att ”må bra” hela tiden handla om hur man formar om sin kropp eller yttre? Är det inte Amandas ”gör-om-mig”-reportage eller Maggans feelgoodkväll så är det det här.
 
Unket. Som. Fan.
 
Ingen mat är förbjuden – det gäller bara att göra smartare val. Vilken cocktail innehåller minst kalorier? Vad ska du äta för att hålla magen platt på kvällens fest? Fettförbränningsfrukost à la Hollywood, proteinboosta din lunch och hitta den smartaste affärslunchen eller tjejmiddagen.
 
 
Åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sina sunkiga bantingstips. (Som för övrigt är helt uppåt väggarna. Alla som har problem med vikten vet att det inte går att ”äta lite av allt”. HAHAHAHAHAHAHA.)
 
Blir någon verkligen lyckligare av det här? Av att räkna kalorier och av att avstå från sånt man vill ha? Nej men grattis Sofi, härligt att även du känner att även du vill bidra till stressen, kraven och den där konstanta ångesten unga tjejer lider av idag. TACK SOM FAN. 
 
Fuck ”du duger som du är”. Eller?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ingen duger som deär”

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. JAG BLIR SÅ JÄVLA JÄTTEFÖRBANNAD.

Förbannad på att ingen verkar se samband med någonting. Förbannad på att varje dag få se unga människor må skit över något så vanligt som en kropp. Förbannad på att ingen tar ansvar. Förbannad på allt det där jävla ätstörda som jag blivit kvitt med men som nästan varenda jävel försöker smasha in i mitt liv igen. Hur ska en bli frisk om det ÖVERALLT trycks på om hur himla fint och bra och super det är att vara som dem där på planscherna som täcker mer än halva fucking stan?! Så tänker en, att bara jag går ned dem där kilona och hyn blir lite mer slät så kommer jag att bli så överlycklig men faktum är att vägen till det där överlyckliga stället – som eh, inte finns alls i dessa sammanhang – river ner varenda lilla centimeter av självkärlek en någonsin lyckats bygga upp. Fuck. Fan. NEJ! Våga säga nej. Typ NU.

Jag tycker alltid det är synd att träning = viktminskning hela hela tiden. Man kan inte fokusera enbart på träning som ett sätt att må bättre, psykiskt och fysiskt (utan nödvändigtvis bli smal.). Resultat blir, tror jag, att dom flesta tränar för att dom ska bli "snygga, slanka och smala", istället för att tänka på hur bra det är för hjärtat med konditionsträning, och att man blir piggare osv. Det är bara smalt smalt smalt smalt hela tiden.

Blir så frustrerad när jag ser sånt här! Jag börjar undra om det finns någon som inte är ätstörd längre. Skriver man en sån här bok kan man ju knappast vara helt fri från äs-tankar enligt mig. Efter 10 år i "branchen" så lär man sig sålla friska och sjuka tankar och tankarna med denna bok känns inte helt krya om man säger så. Hoppas Sofi förstår att hon snarare stjälper än hjälper med denna bok.

Tänk om det kunde komma en bok med titeln "träning för din hälsas skull" med bara inriktning på att kroppen ska må bra, oavsett storlek, inriktning på att visa att viss smärta kan försvinna via träning. Helt enkelt en bok där inte viktminskning ligger i första hand utan där individens egna må bra känsla ska ligga främst. Det är trots allt viktigast. Vår kropp ska vara med i många år och vi behöver behandla den och ta hand om den som ett tempel 🙂

Jag räknar kalorier. Jag har räknat i ett år nu och jag mår så jävla bra. Jag har aldrig mått bättre. Jag har fått en realistisk insyn i hur jag lever och har levt. Jag har gått ner trettio kilo rent fett och är hur glad som helst för att jag fick veta det här med kalorier. Jag har mått dåligt över min kropp sedan jag var runt nio-tio och det är inte mediers fel. Det är mitt fel att jag inte haft den mentala spärren att sluta äta när jag redan är mätt. Hade det inte varit för exempelvis tidningar som tipsar om viktnedgång så hade jag antagligen vägt ännu mera idag och då vet jag inte om jag hade orkat att fortsätta leva faktiskt. Det är piss att inte vara nöjd med sig själv.

*Kräks lite i munnen*. Äta för att hålla magen platt på kvällens fest!? Gör som jag gjorde under min första vända med ätstörningar – ät ingenting en dag då du planerar ett krogbesök. Man blir full fort som satan och behöver varken betala för mat den dagen eller många drinkar. Kan det bli enklare!?

Ja, varför kan man inte skriva om träning och en sund livsstil utan att predika viktminskning och platta magar? En sund livsstil handlar INTE om att eftersträva en platt mage. Det handlar om att må bra i sig själv och i sin kropp, att röra på sig (vilket INTE handlar om maniskt tränande) och att äta god och hälsosam mat (vilket INTE handlar om att räkna kalorier och svälta sig själv).

Det är tragiskt att vikt alltid ska bli en skam och ångest.

Men jag kan inte låta bli att tänka på att mycket av vårt ätande/bantande gärna glider iväg åt ett missbrukar-beteende. Jag vet inte så mycket om missbruk, men känner flera personer som har haft olika problem, alkohol, piller, mat/överäta/banta, göra av med pengar man inte har osv. Ofta så handlar det om en slags ångest och missbruk som i sin tur leder till skam. Varför hamnar vi där och vad kan man göra åt det? Hamnar vissa personer lättare i missbruket och varför det?

Svar:
Mycket av vårt ätande handlar om ätstört beteende ja. Grunden till det tror jag är vår viktfixerade kultur. Redan i sjuårsåldern vill flickor gå ner i vikt och avstår medvetet från sånt de vet gör en fet (hur vet det de? Jo MAMMA osv)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fick en kommentar en gång – då jag sa att jag tycker om att dricka coca cola. Jag tränar varje dag och är seriös, men jag käkar ändå när jag känner för att ta något gott, typ chips, cocoa cola, älskar det. och äter utan dåligt samvete, ja kör på.

och ba "Ska du ens äta det där, du tränar ju, du ska ju käka nyttigt, kan du äta det där"

och ja ba: "ja kan äta det lika mkt som du kan äta det"

Ja skulle aldrig kommentera vad någon annan äter.

läser fokis blogg ibland och hon fick ta upp i ett inlägg VARFÖR hon tränar, för hon hade fått massor av frågor som "varför tränar du, du är ju redan smal?" och hon fick förklara att det är för att bli pigg, må bra och vara frisk, inget som slagit hennes unga läsare tydligen. vilket visar på vilken fucked up syn vi har på träning och vad det är till för.

Svar:
Jag får liknande reaktioner. Inte att folk undrar varför jag tränar (hahahaha) utan "varför blir du inte smal?" eller "erkänn att du bara tränar för att gå ner i vikt". Märkligt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag förstår din poäng men samtidigt så tycker jag inte att tipsen är förkastliga. Jag har 20 kg övervikt och jag lider, det är jobbigt att vara fet, jobbigt att böja sig ner och knyta skorna, jobbigt när valkarna skaver och jobbigt att svettas. Så jag kommer börja räkna kalorier och ära allt jag är sugen på med måtta, jag vill bli smal och smidig igen, jag saknar min smala kropp. Jag har styrkan och jag har bra kondition men jag är trots min hälsa fet för att jag äter för mycket och jag föraktar inte min kropp men den är opraktisk!

Svar:
Om du vill bli smal så ska du skippa kaloriräkning. såvida du inte kombinerar det med en vettig kost. (lågkolhydrat). Annars kommer du 1. falla dit igen 2. vara konstant hungrig. Kvinnor som är tjocka har ofta blivit det pga bantning. dvs kaloriräkning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Argt och onyanserat inlägg utan att bidra till debatten. Lika dåligt som Fahrman.

Svar:
Jag är tillräckligt nyanserad samt bidrar tillräckligt till debatten ändå. Jag känner inte att jag måste vara analytisk varje minut.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ronja: Det finns miljoners, miljarders såna böcker. Dom är bara lite svårare att hitta, och när man gör det är det förmodligen inte Sofi Fahrman som har skrivit dom… Sök på "hälsa" på Adlibris bara och sålla bort lite skitlitteratur! Sedan tycker jag att det är synd att diskussionen alltid ska handla om utseende, att vara överviktig är ju dåligt på samma sätt som rökning är! Båda är allvarliga riskfaktorer, spelar ingen roll om man är man eller kvinna eller jävla utomjording! But hey, i slutändan får alla göra som dom vill…

Jag är mest nyfiken på vem som är målgruppen. LCHF:s målgrupp är väl tex. folk som inte vill göra sig av med sitt socker och fettberoende på samma gång? Självklart finns det ingen med ätstörningar som kan "välja" så enkelt. Och folk som redan äter lagom mycket kalorier behöver ju knappast några tips – om det inte handlar om att äta nyttigare/mer näringsrik mat.

Svar:
LCHF’s målgrupp är människor med sockerberoende men också människor som vill äta bra mat. Fettberoende har jag aldrig hört talas om. Det finns inte. Fett påverkar inte hjärnan på det viset.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du skriver att det inte hjälper att "äta lite av allt" (en formulering som jag inte kan hitta i bokens beskrivning). Vad fungerar då? Ska vi uppmana tjejer att hetsträna och äta sträng lchf?! Berätta gärna hur du menar. För övrigt håller jag med dig om att smalhetsen på tjejer och kvinnor är väldigt hög idag och jag tror inte det blir mycket bättre av en sådan här bok, men det behöver nödvändigtvis inte bli sämre. Ger hon en bra, hälsosam vinkel på hur man ska ta hand om din kropp så kan det kanske väga upp Kissies kaloritjat som är såååå tröttsamt.

Svar:
Äta rätt. Det fungerar. Om man nu vill gå ner i vikt alltså. Vill man gå ner i vikt så är det nämligen vansinnigt att äta av sådant som 1. påverkar fettlagringen 2. avstannar fettförbränningen 3. sätter igång suget 4. får blodsockret att gå upp och ner. osv. Och de flesta behöver inte gå ner i vikt. Inte ens de som bär på lite extra hull. Det är där problemet ligger. Hetsen att vara smal.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Självklart ska vi inte behöva uppmana tjejer till att bli smala och berätta hur det ska gå till, men tyvärr ser samhället ut som det gör. Det finns ett ideal som många tjejer (och killar) eftersträvar…

Jag tycker personligen det är tråkigt att det idag näst intill ses som FEL att sträva mot sin drömkropp. På samma sätt är det idag "fel" att ha komplex – det är i sig oerhört pressande. När jag pratar med den lite äldre generationen (ca 30-50 år) hör jag ofta hur de berättar att tjejer stog framför spegeln och kritiserade sin kropp framför kompisarna för att de skulle säga typ "neeeej du är jättesmal", idag är detta ett socialt efterblivet beteende. Media (och då menar jag bloggar också såklart) har lyft upp självkänsla till en nivå som gjort att det blivit nästan TRENDIGT idag. Man kan knappt prata om komplex för man ska vara nöjd med sig själv, tycka att man är fin som man är, size mee osv. Jag kanske är ett väldigt dåligt exempel på att kommentera om det här eftersom jag inte haft några utseendemässiga komplex sen jag var typ 15 men min fråga är VARFÖR det är så fel att sträva efter sin drömkropp. Jag menar verkligen det när jag säger att nästan alla kroppar kan förbättras. Och varför är det så fel: vi uppmuntrar ständigt varandra att göra karriär, inte nöja oss, våga ta steget, utvecklas, sätta mål osv. Inom karriärsmässiga prestationer är det accepterat att aldrig bli nöjd men det är det knappast vad gäller utseendet. Man kan använda sig av sitt utseende, dvs på det personliga planet men också inom de allra flesta karriärer, utseende kan vara ett medel till makt. Ibland känns det som att bara för att kvinnor de senaste 100 åren pysslat mer med sitt utseende har det blivit något man ser ner på, en maktfaktor som är uppenbar men som underskattas. jag tror inte man behöver må dåligt av sitt utseende för att vilja förbättra den på samma sätt som jag inte tror att man behöver ha låg, prestationsbaserad självkänsla för att verkligen vilja göra karriär.

VEM FAN BRYR SOM OM EN DRINK MED MINST KALORIER SÅ MAN SER SMAL UT PÅ FESTEN!!??? 🙁 sådana där fester har säkert jättegod mat, jag skulle äta och vara glad! har slutat räkna kalorier. Gjorde det så himla mycket förut och det stressade upp mig.Trodde seriöst att jag kunde bli fet om jag svullade lite på en vecka 🙁

Svar:
eller hur! Jävla vansinne. Stanna hemma istället då. Fan, så jävla många kvinnor som inte vågar njuta av livet (och mat) för att de är så rädda att lägga på sig ett kilo eller två. Är det verkligen så jävla viktigt?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är sorgligt, de är vad det är och de bidrar så sjukt mycket till den hetsen kring vikt som vi redan har ALLDELES för mycket av idag i samhället.

När jag ser att såna här böcker släpps eller varför inte reportage i nån tidning så tänker jag alltid "tänker dem inte på konsekvenserna?" Som det faktiskt få att ge ut den här sortens "information" eller vad man ska kalla den.

Det är oansvarigt, verkligen oansvarigt.

Det piskar på hysterin kring vikt och utseende.

Svar:
Jag förstår inte varför man, om man nu vill vara en förebild för unga tjejer som många utger sig för att vilja, vill bidra till att kvinnor mår dåligt?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag vet att jag är dryg nu, men med tanke på att de inte verkar kunna grundläggande svensk grammatik skulle jag inte ta deras tips på allvar. Det heter inte "minst kalorier" (en kalori kan inte vara större eller mindre än någon annan), det heter färst kalorier (få, färre, färst).

Och som sagt, JA, jag vet att jag är dryg, men det tycker jag är okej i det här fallet.

Du som brukar påpeka att andra saknar analys, var är din egen här?

Jag undrar vad det är du kritiserar egentligen:

-Att det finns en lukrativ marknad för dessa slags böcker?

-Att man ger ut en bok om bantnings och träningstips?

-Att man ger ut en bok som upprätthåller objektifieringen och sexualiseringen av kvinnors kroppar?

-Själva tipsen i sig? (Jo, det går att äta lite av allt om man inte har 30 överviktskilon utan bara vill gå ner en fem kilo).

Du skriver själv om träning och mat (jag anser för övrigt LCHF vara en diet full av ätstörda sekterister) utifrån ett subjektivt hälsoperspektiv (saknar träningsinläggen tycker de var peppande), men hetsen på hälsa och må bra kan vara pressande den med.

Själv hatar jag modebloggsfenomentet och allt vad detta innebär och då menar jag Kenza och Blondinbella etc.etc. Bloggare utnyttjas som konsumtionhetskanaler, budskap drivna av annonsören kryddade med ätstörningsideal och skönhetsoperationsuppmaningar. Precis som tjejtidningar lever de i symbios med annonsörerna och skapar ouppnåeliga ideal i syfte att driva fram ett behov av deras produkter.

I den kontexten anser jag en sketen liten dussinbantningsbok vara en ickehändelse. Sen kan jag haja att hon får ge ut en bok som handlar om hur man får en het kropp, där har hon ju åtminstone kompetens, tycker det var värre att hon fick ge ut en hel serie romaner.

Svar:
Jag analyserar ju till döds, måste jag verkligen göra det hela tiden? Jag har ju behandlat det här ämnet hundratals gånger. Idag vill jag bara vara arg och spy. Och jag skriver ju väldigt väldigt sällan om träning. Eller mat (annat än att berätta vad jag frossat i möjligtvis) Just för att jag inte vill bidra till den hetsen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ha.

trodde inte du blev irriterad på sånt här.

det vet väl alla att dom som bantar tyvärr inte heller tillför tillräckligt med nyttigheter till hjärnan.

man bantar sig trög och släpper tröga böcker.

ungefär som att alla fighters som FÖRESPRÅKAR ultimate fighting med yttre rotationsvåld emot huvudet. först säger dom inget, men när tillräckligt mycket hjärna är sönderbankad börjar dom helt plöstligt säga att det INTE ALLS ÄR FARLIGT.

summa summarum:

sluta banta, sluta slåss o ät fisk.

puss / dan-syndrom

Svar:
Man bantar sig tjock om inte annat. De flesta feta människor är feta pga bantning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är så jävla sorgligt att många unga tjejer kommer köpa boken. Många fina unga tjejer med redan perfekta kroppar, som duger som de ÄR, kommer sträva efter det omöjliga.. Att se ut som de retuscherade Barbie-twinsen på omslaget. I alla fall en av dem har bättrat på figuren på kirurgisk väg- finns DET att läsa i boken? Eller kommer de kanske tipsa om den gamla bröstövningen som ska ge fast byst (hahaha, minns det från Vecko-Revyn) och låta alla tro att det är träning som ligger bakom Sofis byst?

Läsarna kommer tragiskt nog tipsas om hur man ska äta (öhh.. inte alls helst?!)för att låta magen förbli platt under middagen (SERIÖST! Ska man inte kunna äta på en bjudning utan att tänka på "platt mage". Jag blir så jävla ARG!!!). Påminner om allt skit som vi kvinnor hjärntvättas till att syssla med "men åh så mycket jag åt, nu är jag så svullen". HATAR SKITEN. Är så jäkla arg nu.

Och kom inte och säg "vad är det för fel med att vilja vara hälsosam"". Det här har inget med hälsa att göra.

Svar:
Nej, det har verkligen inget med hälsa att göra!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Man blir ju bara så trött… "Vad ska du äta för att hålla magen platt till kvällen…" Det påminner mig om när jag var 15-16 och kunde låta bli att äta på hela dagen om jag skulle på fest på kvällen, just för att se smal ut. Nu när jag tänker tillbaka på det känns det sjukt men det är ju knappast konstigt att det blir så.

Svar:
Japp. Been there done that liksom.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Något som jag tycker är ganska talande för vilken målgrupp den riktar sig till kan man ju läsa på Adlibris beskrivning av boken: "Kostdelen innehåller mängder av hälsotips för att underlätta din vardag där jobbdeadlines, dejter och allmän stress sätter käppar i hjulet för din sunda livsstil." suck… Bilden för hur tjejer är är så jävla ensidig. Och jag tycker att denna bok faktiskt tydligt vänder sig till just tjejer, det kan man ju även se på detta utdrag ur beskrivningen "Vad ska du äta för att hålla magen platt på kvällens fest? (…) och hitta den smartaste affärslunchen eller tjejmiddagen."

Man ska inte bara "ha skinn på näsan", vara framgångsrik, ha ett gigantiskt kontaktnät, gå på de mest statusfyllda festerna, ha ett hektiskt liv… Nej, så klart så ska man även vara "bodylicious" också… Inte för att jag bryr mig ett dugg om dessa ensidiga ideal som försöker klumpa ihop tjejer till en konformativ, konsumerande massa, men jag vet att jag trodde det var något fel på mig när jag var yngre. För att jag inte ens strävade efter denna livsstil, men trodde att alla andra tjejer gjorde det. Nu vet jag tack och lov bättre.

Svar:
Inte konstigt att unga människor bränner ut sig totalt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså din totala RAGE i det här inlägget…

…I came.

Lady Dahmer, bringing us ståklitta since typ 2009 😀

Svar:
Hähä 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har inte varit fet för att jag har bantat. Jag har varit fet för att jag släppt alla gränser och skitit i allt. Jag har använt mat för att dämpa ångest och depressioner.

Ekvationen är enkel och den har alltid funnits och kommer alltid finnas. Du kan inte stoppa i dig mer än vad din kropp gör sig av med. Jag har gått ner 20 kg och mår toppen. Klart som fan att jag är sugen på att trycka i mig 200 g choklad om dagen, men jag vet också att det inte är värt det. När jag svalt skiten så smakar det inte längre om man säger så.

Jag vill bara träna och må bra och få äta gott. Jag har inga planer på att bli supersmal utan hamna någonstans där min kropp mår bra. Det är ett bra sätt för MIG att hålla koll och inte komma tillbaka till fetma igen. Räkna kalorier gör man inte hela livet. Det gör man kanske i några månader så man får en hum om vad allt egentligen innehåller.

Svar:
Att bara fokusera på in-ut funkar dock inte. Man måste ta hänsyn till hur olika livsmedel påverkar kroppen, hjärnan och hormonerna. Äter man t.ex socker så ökar det suget samt sänker fettförbränningen. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det där är anledningen till att jag slutade läsa Elle och Cosmo, det blev liksom för mycket. De flesta (alla?) skulle säga att jag är smal men jag började få en skev bild efter ett tag när jag läste modetidningar.

Varför kan vi inte fokusera på att man är bra som man är istället för att vi har folk som tror att de endast är värda om de presterar eller är modellsmala? Det är sorgligt 🙁

Svar:
Jag får alltid ett våldsamt behov av att förändra eller förbättra mig själv när jag läser den typen av tidningar. Helt sjukt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag läste en bok om bantningshysteri där en artikel med sofi farman nämndes och att det i den stod att hon kunde äta hur mycket som helst och ändå vara smal. Då blir det ju intressant att hon sedan kommer ut med en bok med bantningstips. Är tipsen för andra enbart eller är hon ytterligare ett bevis på att tjejer hela tiden måste dölja hur mycket de måste anstränga sig för att vara snygga?

Jag tror att man mer måste fokusera på hur man ska leva för att må bra. Det finns inte EN sanning eller ETT sätt att äta. Alla reagerar inte likadant på en kost med mycket kolhydrater eller en lågkolhydrat kost. Vi har olika gener och olika koster passar oss olika.

Jag har tex svårt att äta mycket fett och för mycket fibrer för då packar min mage ihop totalt. Mitt kolesterol går i taket om jag inte tänker på att använda fleromättade fetter (exv olivolja) i större utsträckning vid matlagning.

Men pasta, vitt bröd eller socker reagerar jag inte på nämvärt. Lika lite som jag blir sömnlös av för mycket kaffe.

Enda sättet för mig att gå ner i vikt är justera mina portioner så att jag får i mig rätt mängd mat varje dag (jag har både ätit för mycket och för lite i olika perioder) och röra på mig. Inte så att jag tränar enormt mycket utan går eller cyklar 5 km/dag (fram och tillbaka till jobbet).

Bra svar… "Ät rätt". Haha. Jag personligen är inte sugen på att varken banta eller läsa Sofis bok. Däremot så vet jag att unga tjejer inte alltid vet vad det innebär att äta rätt. För många tjejer är det ALLT eller INGET. Frossa eller svälta. Och just därför så tror jag att Sofis bok kanske inte bara är av ondo. Men som sagt, tröttsamt med den eviga fixeringen vid hur kvinnokroppar ser ut.

Bra svar… "Ät rätt". Haha. Jag personligen är inte sugen på att varken banta eller läsa Sofis bok. Däremot så vet jag att unga tjejer inte alltid vet vad det innebär att äta rätt. För många tjejer är det ALLT eller INGET. Frossa eller svälta. Och just därför så tror jag att Sofis bok kanske inte bara är av ondo. Men som sagt, tröttsamt med den eviga fixeringen vid hur kvinnokroppar ser ut.

och alltså, att en människa som alltid har "varit i form", som skriver en bok om hur vi ska "komma i form"? ursäkta mig sofi, vad fan vet du om att "komma i form"? hon är gammal konståkare, och den sportens kroppsideal passar få vanliga kvinnor. ätstörningar har vi nog av liksom. hur i hela friden kan man sätta sitt namn på en redan färdig produkt som inte handlar om en själv mer än att produkten säljer bättre om man själv syns på den? SELLOUT. grr vad upprörd jag blev nu.

Jag tycker att det är okej, om det håller den nivån att det innebär att äta bra och nyttig mat och träna. För om man äter bra och tränar, då kommer kroppen att börja balansera upp sig och hamna rätt, dvs där den mår bäst av att vara.

Jag har haft ganska ojämna vanor och ätit mycket godis och annan skit. Det är inte okänt, godis ÄR dåligt. Kroppen kan klara av det, i mindre mängder men det kommer fortfarande aldrig att bli något bra.

Jag röstar för "Ta hand om din kropp, var skulle du annars leva?"

Det handlar ju dessutom inte BARA om vikt vikt vikt VIKT hela tiden (som dessa magasin och bantningstips får det att framstå). Det handlar ju också om att om jag går ner 30 kg, ja då kommer jag ha ångest över mina små bröst, hur mitt bröstben ser ut i profil, att jag har stora fötter eller att mina höfter är för smala. För plus-modeller i all ära, trots att jag håller samma viktklass så har jag inte perfekt getingmidja och stora bröst på det som gör det "okej" att vara överviktig. Känns som ett hyckleri alltihop och jag är så less på att hela tiden omges av utseende hit och utseende dit. Bedöm mig efter vad jag gör och vad jag säger istället, så kanske världen rent generellt blir lite vackrare.

Jag har varit överviktig, på gränsen till fetma sedan barnsben. För 10 månader sedan började jag räkna kalorier och fortsatte äta av allting, fast i mindre mängd. Så visst funkar det! Kanske inte för alla, men för vissa. Blir väldigt less när folk (du) hetsar upp och säger t.ex. "Alla som har problem med vikten vet att det inte går att "äta lite av allt". HAHAHAHAHAHAHA." Så är det inte.

Svar:
klart det "funkar". Men för väldigt få och sällan i längden. Mat påverkar kroppen och hjärnan på olika sätt vilket i sin tur påverkar eventuell viktnedgång.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jo men jag tror också att de som kan banta har redan gjort det – utan någons bok. De som vill banta men ännu inte lyckats, klarar det knappast bättre med Sofis eller någon annans bok.

Köp en bok och börja träna! Nej – köp hellre ett kort på Friskis eller någon annan träning.

Fast jag vet inte, jag gick då ner från 85 till 62 till mina 160 cm genom att räkna kalorier, men samtidigt inte ha någonting som var förbjudet. Åt både glass och tårta, men inte varje dag och inga stora mänger. Fick äta stora mättande portioner, kände mig pigg och glad trots minskat energiintag (och helt utan träning. Hatar att träna). Eftersom det aldrig har funnits några förbud har jag inte fallit tillbaka heller utan hållit vikten i drygt två år nu. Ser ingen anledning att bli fet igen heller, det var inte det bästa jag varit med om direkt.

I övrigt håller jag med dig om att boken är unken och skulle aldrig få för mig att köpa den.

Älskar svaret på kommentaren:

"eller hur! Jävla vansinne. Stanna hemma istället då. Fan, så jävla många kvinnor som inte vågar njuta av livet (och mat) för att de är så rädda att lägga på sig ett kilo eller två. Är det verkligen så jävla viktigt?!"

– Det är så himla sant.På nåt sätt kan det verka vara så extremt viktigt att vara smal, men när man väl släpper på den där smalhetsen brukar inte livet gå under. Det är snarare först då man kan börja leva fullt ut.

För det första känns det oerhört skrattretande att du sitter och skriver vad som funkar eventuellt inte funkar vid en viktnedgång.

Sedan är jag oerhört trött på att du ständigt påpekar att övervikt inte är ohälsosamt, svara mig gärna hur en person blir överviktigt utan en ohälsosamtlevene. Det finns föga få dom föds med en grav övervikt utan det är något man skaffat sig skälv således hänger ju övervikt och ohälsa samman

Dags att komma ut ur din bubbla och sluta tycka att det är så oerhört synd om överviktiga människor. Då faktum faktiskt är att de ätit sig till det själva!

Svar:
Vad är skrattretande? Att jag är tjock? Om du är så "oerhört trött" på det jag skriver så kan du packa iväg ditt arsle härifrån.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Måste bara tillägga: gud, det här inlägget var verkligen vad jag, nån som haft ätstörningar typ sju år och fortfarande står på något skakiga ben, behövde höra ikväll, tack!!!:) Hade just ätit en stor skål med jättegoda saltade nötter, satt och klämde på magen och kände ångesten komma drypande…Då läste jag det här inlägget i rätta tiden för att komma på andra tankar. Nötter är gott!

"Fettberoende har jag aldrig hört talas om. Det finns inte. Fett påverkar inte hjärnan på det viset."

Ok. Fast det är ju kombinationen av socker och fett (tillsammans med salt) som skapar störst beroende.

Svar:
Har du nån källa till det? Alltså att fettet i sig bidrar till ett beroende? Jag menar inte att vara dryg (!) men jag tänker på att anledningen till att socker är beroendeframkallande är ju just pga hur det reagerar i kroppen, hur det påverkar hjärnan (belöningscentrat) och frigör en massa hormoner (insulin) som i sin tur ökar sug osv. Fett reagerar (så vitt jag vet) inte så i kroppen. Däremot så bär fett med sig smak så saker blir ju godare av fett…. ?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej! Såg att någon precis här innan hade lämnat en taskig kommentar. Verkar som att du gav svar på tal i alla fall! Jag hoppas att du inte kommer att ta denna kommentar som kritik eftersom jag är ett fan av dig och din blogg. Jag håller inte alltid med dig, men du får ofta mig att tänka till. Jag bloggade idag om skillnaden mellan att vilja se ut som en bikini modell och att vilja vara frisk. Jag har faktiskt kommit till en vikt som jag känner mig mycket mer bekväm med sedan jag slutade fokusera främst på hur jag ville se ut och mer på hur jag vill känna mig. Jag vill känna mig frisk och stark. Tyvärr får jag då offra lite av det goda, men känner att jag får så mycket mer i gengälld. Det här är också den bild jag vill förmedla till min dotter. Att man ska ta hand om sig själv, vara snäll mot sig själv och att man ska göra det för sin egen skull. Nu får du inte alls ta det här som något slags bantnings tips. Jag undrar snarare hur du känner i den här frågan. Alltså, kan man inte bry sig om att vara i form på ett nyttigt och konstruktivt sätt istället för som i ditt exempel?

Svar:
Jag bryr mig om hur jag MÅR och hur min kropp KÄNNS. Det är en helt annan sak än det här.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fan, jag blir så knäckt av att se boken ligga på Bokus som "mest sålda".

Man ser framför sig alla tjejer som sitter där med sina kroppsnojor och som klickat hem boken i tron att den kanske ska få en att må bättre. Det är ju nästan DET som är det värsta. Att boken i sann tjejtidningsanda hävdar att den ska få oss att må bra, sluta banta och bara träna och vara glada typ. Det är det gamla vanliga fula knepet att bryta ner oss för att sedan bygga upp oss. Jag har inte tittat i boken men jag är säker på att den innehåller "du duger som du är"-snack varvat med bantningstips. Självkänsla-pepp blandat med bilder på Sofis platta mage, blekta tandrad och fejkboobs.

Blir_så_trött.

Jag tror att vi är ätstörda allihop, på olika sätt. Jag känner ingen, jag menar INGEN kvinna som inte tänker på vad hon äter, vad hon inte får äta, vad hon har ätit eller hur mycket hon har lyckats träna "bort" – tjock som smal.

Det bekräftas av den här studien:

http://nwt.se/karlstad/article667700.ece

"Undersökningen visar att nio kvinnor av tio tänker på vad de äter. En av fyra vill gå ner i vikt trots att de är normalviktiga. Lika många skäms för att de anser sig väga fel. Och precis lika många tröstäter. En av tio erkänner att de äter mindre när äter i sällskap än när de äter ensamma."

Svar:
Jag tror tyvärr att du har rätt
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

En del mediafenomen förstår jag mig inte på och dit hör Sofi Fahrman. vad är grejen? så platt och tråkig och skriver som en mellanstadieelev. kan man inte hypa en tjock medelålders tant nån gång som har hjärna och är verbal. DET skulle vara en frisk fläkt. och som inte kommer framför för att hon är tjock och medelålders utan för att hon är bra.

För några år sedan gick jag upp ungefär 20 kilo på ett år. Det började med att jag under ett par månader inte hann träna och jag festade väl lite för mycket och gick således upp några kilo. Direkt började jag känna mig oattraktiv och tjock (när jag ser bilder från den här perioden inser jag att jag inte ens var lite knubbig, de där extra kilona syntes ju inte ens), och ångesten stillade jag med… *trumvirvel* mer onyttig mat.

När jag hade gått upp ytterligare några kilo började vissa människor kommentera att jag såg annorlunda ut, att jag blivit rund i ansiktet och så vidare och depression följde, sedan gick det oerhört snabbt och jag svällde upp som en ballong.

Enligt mina erfarenheter handlar övervikt oftast inte om att man inte vet hur man ska äta rätt – oavsett om man följer LCHF eller tallriksmodellen kommer man inte att gå upp i vikt så länge man har kontroll över sitt eget liv. Kontrollen försvinner när ångesten tar över.

Min poäng: böcker som denna bodylicious ger mig ångest och jag har svårt att se något positivt i det.

Jag tycker det är tråkigt att all fokus idag måste ligga på kroppen och på allt man "bör och inte bör" göra.. Varför kan man inte sprida lite systerskap? Lite pepp och bekräftelse på att man duger som man är? Det går inte att skapa sin drömkropp utefter ohälsosamma ideal, det är ett ouppnåeligt mål som driver väldigt många kvinnor ner i självhat, ångest och destruktivitet.

Jag tror också att det är viktigt att någonstans tänka efter vilket budskap man sänder som offentlig person när man väljer att tala bättre om vissa livsmedel än andra. Mat är bränsle och ger kroppen näring, oavsett om det är kolhydrater eller proteiner. Sedan ska maten självklart inte fungera som tröst eller ångestlindring, oavsett form.

Jag skrev nyligen på Sofie Fs sida på facebook vad jag tyckte om hennes utalnden i boken osv. Och nu blev jag påhoppad av en fd. klasskamrat att det var onödigt att kommentera på detta. Jag svarade då att Sofie F bör veta att det hetsar unga kvinnor och att det är onödigt att skriva sådana rader, eller att hon iaf bör vara medveden om vem detta kan påverka. Klasskamraten blev sur och börja försvara Sofie F. Känner mig lite makltlös. Tycker personligen att det var helt rätt att jag skrev att Sofie bör skämmas för en sådan pinsam bok.

ibland finns det ju en vilja av hälsoskäl att gå ner i vikt, men man kanske har svårt att hitta rätt motivation… ibland gäller det att hitta rätt bok, jag har inte läst denna…

väl skrivet Frida ovan! Inom alla områden ska man sträva efter välmående och framgång. Man ska sträva efter sitt drömjobb, utbilda sig fast man tycker man är för gammal, må bra i sitt förhållande oavsett om det är med en man, kvinna elelr sig själv, man ska laga ordentlig mat, ekologiskt och utan e ämnen etc etc. Men när det kommer till sin kropp ska man vara så jäävla nöjd redan. Bättre å sitta hemma å glo på tusende reprisen av vänner än att röra på sig lite.

Nu säger inte jag att man ska åma sig över lite celluliter, några extrakilo, eller att tvunget ha platt mage, men jag tycker mig höra allt för ofta att "det är såå synd om oss med övervikt/sockerberoende etc men pizza är ju sååå gott".

Såg dokumentären "fat and back" häromdagen. En personlig tränare ska prova på att vara tjock så han vet vad han snackar om, så inom ett år går han upp 40 kilo, för att sedan gå ner det igen. Redan efter 6 månader när han skulle bli slimmad igen hade han tankarna som en ofrivilligt tjock person. Gymet var helt plötsligt asjobbigt, många undanflykter och han smygåt pizza.Han tog sig i kragen och när han blivit av med "beroendet" så försvann tankarna och svårigheterna.

Man har bara en kropp och den ska hålla i de 80 år som vår snittlivslängd är!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *