Kategorier
feminism & genus

Disney och kroppsidealet

Jag har inget utöver det Andrev redan sagt att säga. Eller ja, det skulle vara att jag inte är speciellt förvånad. 
 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Disney och kroppsidealet”

Helt jävla sjukt! Gjorde precis ett inlägg om dagens kroppsideal där jag skrivit om kvinnas kamp mot just detta och det börjar i väldigt tidig ålder. Tänk att våra små oskyldiga barn tillochmed ska behöva brottas med samhällsnormerna nu också. Skandal, rätt ut sagt!!!

Helt jävla sjukt! Gjorde precis ett inlägg om dagens kroppsideal där jag skrivit om kvinnas kamp mot just detta och det börjar i väldigt tidig ålder. Tänk att våra små oskyldiga barn tillochmed ska behöva brottas med samhällsnormerna nu också. Skandal, rätt ut sagt!!!

Tydligen sträckte de ut dem till 180cm för att en Lanvin-klänning helt enkelt inte passade Mimmis normala figur?! Vadå, kan inte normala människor ha på sig designerkläder? Jag anser att de kunde arbetat runt det om de verkligen velat.

Eller hur, nu kommer varenda unge tro att ALLA tecknade ankor ska se ut sådär!!

Att barn har ett koncept kring hur andra människor ser ut är väl knappast en nyhet.

Redan nyfödda människor kan skilja en hund från en människa, trist vore det väl annars..

men va fint!

härligt ändå att våra barn kan få sunda värderingar. att reklammakare osv kan lära våra barn att en smal midja, diarrebrun fejk-hy och smink för 10:åringar är vägen i livet!

herregud. ta ert ansvar föräldrar. skydda era barn mot idioterna. och lär dom att förakta skiten de förespråkar.

läs mitt inlägg om att vara svintrött men ändå glad över att må bra. mest flum faktiskt.

puss – dan

Men usch!:/ Dom som är så söta små figurer, dom ser ju helt sjuka ut på bilderna ser ju inte ens ut som dom, ibland fattar man ju inte hur folk tänker.. Hoppas den kampanjen inte håller länge.

Vilket bra program du och Cissi gjorde i radio1 idag! Otroligt efterblivna busringare för övrigt… och vissa andra också för den delen.

De vettiga och trevliga som ringde in för att kritisera (eller iallafall ställde sig kritiska) mot feminismen verkade förövrigt dela många åsikter med dig. Tycker ofta att det är så. Om folk bara kunde läsa på lite och inte låsa upp sig så mycket vid ord!

Och din röst är så himla trevlig att lyssna på!

Hehe, ursäkta att jag spammar sönder din blogg, skolan börjar den 1a Oktober, då slipper du mig!

Jag tycker alltid att det är svårt att få folk att förstå problemet med Disney. Deras älskade barndomsfavoriter och här kommer jag och klagar på dem. I det här fallet gör ju Disney jobbet åt en gammal feministräv. För detta kan ingen vettig människa försvara. Oansvarigt är bara början! Silverkanten på eländet är väl att fler ögon öppnas och att Disney verkar vara omedvetna om att de gräver sin egen grav.

Jag vet inte om jag tror att just det här makabra och tramsiga påhittet kommer att påverka barnen… Det är ju vi vuxna som läser aftonbladet och kollar modegrejer, tror inte att Kalle-tidningen hädanefter kommer ändra design på sina karaktärer. Så just den här otrevliga designfadäsen kan väl förhoppningsvis gå barnen över huvudet.

Däremot är det ju symptomatiskt för samhället i sig att skruva till allt ett extra varv och sträva efter "perfektion".

Egentligen är det ju märkligt att bli förbannad på att någon gör om Disneyfigurer till vandrande pinnar med tanke på att Disney redan är kända för att teckna prinsessor med getingmidjor.

Disney är väl heller inte kända för att måla några roliga kvinnoporträtt. Mimmi är mest Musses piffiga sidekick och Kajsa är otroligt fåfäng. Det varierar dock lite hur man kan tolka karaktärerna, en bekant menar att Kajsa med sin starka vilja och sitt stora ego i viss mån blir feministisk.

Jag tycker i alla fall att det är intressant hur vi gärna månar om barnen och deras förebilder men glömmer bort att tala om oss själva och hur vi mår av att ständigt konfronteras med dessa sjuka bilder. Inte du, LD, men många andra tror jag drar sig för att säga att de påverkas eller vågar kräva något nytt. Vi är ju vuxna, och kan stå emot! Eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *