Kategorier
feminism & genus

Måste man vara feminist för att vara för jämställdhet?

Att vara feminist kan betyda massa olika saker beroende på vilken inriktning man fokuserar på (och diverse förgreningar utifrån dem) men något vi alla har gemensamt är att vi tror på en könsmaktordning, en samhällsstruktur, där mannen är överordnad och kvinnan underordnad; vilket kort och gott innebär att männen som grupp innehar större delen av den ekonomiska, sociala, politiska och strukturella makten i samhället. Och att man vill förändra detta. Så.
 
Men måste man vara feminist för att vara för jämställdhet? Måste man vara feminist för att vara genusmedveten? Absolut inte. Alla som jobbar för kvinnofrågor, mansfrågor, jämställdhet och genus tror nödvändigtvis inte på en könsmaktordning. En del talar hellre om ett könsrollsamhälle där män och kvinnor missgynnas och begränsas, men utan att värdera vem som har det värre eller vem som är i underläge. 
 
Även jag skiljer på min feministiska åskådning och min genusmedvetenhet även om det många gånger, för mig, går hand i hand.
 
För mig är genus grundstenen, att komma åt de strukturer och föreställningar som är orsaken till att män och kvinnor mår dåligt och far illa. Varför är det ok att män tar större risker och oftare offrar sin hälsa och sina liv? Varför är det ok att män sätter karriär före familj, har sämre relationer med sina barn och att de i högre utsträckning förlorar vårdnadstvister och kontakten med sina barn vid eventuella uppbrott? Varför är det ok att så många barn växer upp utan sin pappa? 
 
För det är ju tydligen ok. Tillräckligt iallafall eftersom att få verkar vara villiga att jobba för förändring. Varför är det så?
 
Lyssna gärna på Cissi Wallin och Cimon Lundberg i gårdagens radio1: ”Vad är manlighet?” 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Måste man vara feminist för att vara för jämställdhet?”

Lyssnade klart på ditt och Cissis senaste program igår. Vad sjutton är det för galningar som ringer in egentligen? Den där överdrivet otrevliga kvinnan och den där typen som ringde hela tiden och bara fjantade sig, herregud! Men det var iallafall ett jättebra program förövrigt och du har ett tålamod av guld 🙂

Frågar mig varför du sätter stämpeln feminist på dig själv, när du prompt inte vill sätta stämplar på dina barn.

Har det med din egen medvetenhet om problemet att göra, dvs barnen ska få välja själva vad de sätter sig i för fack(vilket blir larvigt då vi alla påverkas av vår miljö runtom oss).

Dessutom polariseras hela debatten när någon går ut med att den är feminist, då kommer "guilty by association" att ta upp så mycket av tiden att det viktiga i debatten försvinner p.g.a massa anklagelser som måste besvaras.

I dagens samhälle mår många dåligt, jag mår dåligt för att i jämställdhetens namn så lever vi i ett samhälle där barn är inget mer än ett bränsle som ska utnyttjas i framtiden. Jag tycker det är fel att ha små barn på förskola, 4 år och uppåt där går min gräns, men det är omöjligt för föräldrar att genomföra i dagens jämställda samhälle.

Jag tycker det är så otroligt intressant hur man inte får prata om kvinnofrågor utan att bli attackerad direkt. När jag tar upp mansfrågor och pratar om jämställdhet för män också är det ingen som blir arg. Det är något jag brukar försöka med för att fler ska få upp ögonen för feminism och fatta vad det egentligen är, men det är så synd att folk bara lyssnar så fort man lägger till "och män missgynnas ju också".

Jag tycker att om man är för jämnställdhet men inte feminism är det lite som att säga jag tycker alla människor har samma värde fast jag är inte anti-rasist..men så är jag av den radikala typen

Word på det. När mina föräldrar skildes var det flera (släktingar) som rådde min pappa att ta mig varannan helg – när de bodde tio minuter från varandra. Pappa sa bara att "Nej, jag vill vara med mitt barn."

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *