Kategorier
feminism & genus

Ninja får IG på prinsesskunskapen

 
(Obs! Nu är det inget fel att gilla prinsessor och vi ska fan inte nedvärdera flickiga intressen i min blogg, men det känns så himla skönt att Ninja inte snöat in på det här än. Problematiken ligger ju inte i intresset i sig utan snarare det som intresset uppmuntrar och det vill jag gärna skjuta lite på.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ninja får IG på prinsesskunskapen”

Haha, sä jävla bra X) Såg en kommentar under (jo jag gick in och kollade på facebook för jag ville se vad du fick för respons) som lyder: "Jag har aldrig propsat på min dotter vare sig rosa eller fluffiga prinsessor, men hon älskar allt vad rosa, glitter handlar om. Och detta är hennes egna val!!!

Och i barnens värld är inget konstigt, de analyserar inte på det vuxna perspektivet, det är väl därför barnens värld är så underbar??" Ja…

Jag tycker det är synd att det inte finns fler kända BRA förebilder för barn. Jag menar, Askungen har ett slavjobb men håret är perfekt, naglarna är rena osv. jag tyckte det var konstigt när jag var liten, speciellt med tanke på att mamma läste originalet där hon sov vid spisen på golvet – jag fick inte ihop det med hur ren hon var. Dock får jag slå ett slag för Ariel, när hon inte kan tala så är han ju inte jätteintresserad och han väljer ju att gifta sig med Ursula som har Ariels röst så egentligen är det ju hennes röst han faller för 😉 men jag förstår vad du menar 🙂

Jag har ett litet syskonbarn på fyra år och han älskar att leka med dockor och dra dem i dockvagn. Han är så himla söt med sitt omhändertagande sätt och när han vill/låtsas trösta dem när de är ledsna och frågar dem varför de är ledsna e t c.

Ja hur hänger det här ihop med biologiska skillnader mellan könen?

Mina två bröder, som i allra högsta grad är vuxna, visade också tidigt att de var "mjuka män" samtidigt som de lekte cowboys med allt var det innebar (knallpullver pistoler på den tiden).

Det är så intressant att "vi" människor så gärna vill dela upp könen i antingen eller när det finns så mycket där mittemellan och där ingenting egentligen är på "ett enda" sätt. Vi är människor helt "enkelt".

Tillhör inte det allmänbildningen då?

Svar:
Nej det tycker jag inte. Och isåfall kan det komma senare. Charles Manson tillhör allmänbildningen men det väntar jag också med en stund. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

jag hoppas att min dotter inte kommer bli en sådan där glittrigjagälskaralltsomärrosaförattjagharensnippa. Hemifrån vet jag att hon inte kommer att få det men sedan är det ju det där men dagis..

Min dotter hade kunnat alla utom törnrosa och askungen.

Tror du inte att döttrarna kan förstå att detta är på låtsas om man verkligen förklarar för dom?

Samtidigt är min dotter helt förälskad i pärlor, halsband och rosa.

Jag känner väl att det är lite av en förlust att hon alltid vill klä ut sig till prinsessa, men samtidigt är jag glad att hon väljer att just KLÄ UT SIG till något.

Många andra barn är så förbannat medvetna och fåfänga i sitt RIKTIGA liv och inte i sina lekar.

Det är väl skillnaden tycker jag. Men det är svårt.

Vad är ditt Eldorado L-D?

Jag har den frågeställningen på min blogg idag. Kolla gärna.

puss – dan

Svar:
Även när det är på låtsas så sätter det idealet. Barnen förstår att det är på låtsas på samma sätt som vi förstår att modellerna i tidningarna är retuscherade och omgjorda. Det påverkar ändå.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Min unge tjatar massor om prinsessor, jag brukar försöka att möta hennes "åå, jag är en prinsessa" med "vad för spännande äventyr ska denna prinsessan ut på då?" eller "hur många drakar har du fångat då?" typ.. Så ibland drar jag fram massa bilder på Kronprinsessan på datorn och visar att så här ser en riktig prinsessa ut när hon jobbar etc.

Jag hatar verkligen disneys presentation av deras prinsessor, hon är sååå vacker och klok och har så vackert hår och bla bla..

åh vad jag önskar att bonusdottern på 4,5 inte hade stenkoll på alla prinsessor. Men hur tusan ska hon kunna undvika att ha det, det går inte att sätta skygglappar för ögonen på henne. Svårt när bästisen är prinsesstokig. Vad gör man när en släkting ger henne en disneyprinsessklänning i present…suckar djupt och uppmuntrar alla sorters rollekar.

Svar:
När folk ger mina barn presenter jag inte vill ha så säger jag ifrån. Jag brukar vara tydlig INNAN med att jag inte vill ha en viss typ. Våga vara jobbig!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej! jag skulle vilja veta vad du tycker om filmen MODIG?

Svar:
Har ej sett den än! Skulle vilja se en normalviktig prinsessa nån gång dock. eller hellre en tjock!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

åh, hjälp, jag har inte skrattat så mycket på länge som när jag läste recensionerna på bics kvinnopenna, som maja hänvisar till här ovan. underbart!

jag är gravid i sjätte månaden och satt hemma hos min storasyrra igår och kollade igenom barnkläder. "så kan du bara ta dem du vill ha på en gång". tur det, för mycket rosa var det. när ett barbie-nattlinne dök upp och jag bara "över min döda kropp!" fick jag det här svaret: "vänta bara tills hon blir i den här åldern (systerdottern och hennes kompis, 3 och 4 år gamla) och vill bestämma själv! då kommer du inte att ha något val, då blir det prinsessa för hela slanten!" och jag tänker för mig själv att har man redan börjat med allt det där från att de är bebisar, så är det väl ganska självklart att de fortsätter på samma spår? nu ska jag bara få min självföraktande, kroppsfixerade syrra att fatta att allt det där hon mår så dåligt för är just precis det hon för vidare till sin dotter.

Svar: När folk ger mina barn presenter jag inte vill ha så säger jag ifrån. Jag brukar vara tydlig INNAN med att jag inte vill ha en viss typ. Våga vara jobbig!

Innan födelsedagar osv påminner vi alltid om att vi inte vill ha barbiesar osv men ändå kommer tanterna, för det är alltid tanterna typ farmors syster osv som oväntat har med sig en present med gissa vad, med sådana prylar. Jag vill inte säga framför bonusdottern när hon just öppnat paketet att hon inte ska använda sånt eller att vi inte vill ha sånt hos oss. När det händer så biter jag faktiskt ihop och stoppar klänningen långt bak i garderoben. Synd bara att den letas fram och såklart blir favvoplagget.

Svar:
Kan du inte titta igenom paketen innan? Alltså bara de paket som kan vara fel? Det är så synd att folk inte kan respektera föräldrars önskningar. RESPEKTLÖST! Har du talat ordentligt med dem om det?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

överviktig prinsessa.. Schrek-Fiona? Har dock ingen koll på budskapet, ej sett filmen.. är det nån som vet om den är bra el katastrof? hon är ju tjock som träsktroll (haha) och ok med det? men frågan är ju om hon blir lycklig smal o vacker igen på slutet? eller om hon väljer kul o kärlek ist?

Någon prinsessa har fått komma in här hemma, tex "När prinsessor vaknar om natten". I övrigt tycker jag det blir så enformigt trist och enkelspårigt… alla disneyprinsessor/prinsar är ju samma sak, förstå hur inavlat det blir då! Och fantasilöst.

Hahahaha hur kul! Jäkligt lustiga historier när man tänker på det :-p Lyssnade i alla fall just på "fråga feministen", härligt slut på dagen må jag säga! (Trots alla idioter som ringde in, suck)

Har en dotter på tre som älskar rosa, glitter o lull lull, detta finns i utklädningshögen på förskolan. Inget fel med det tycker jag då jag sett att barn av båda könen leker och klär ut sig i dessa kläder.

Det viktiga är väl att inte begränsa barnen oavsett kön och uppmuntra till alla sorters lekar istället? Rosa och prinsessklänningar är väl inte farligt i sig även om det kan vara provocerande för en själv som förälder när ungen helst vill bära detta från topp till tå.

Men jag håller med om att Disney går över gränsen när sagorna för det mesta slutar med att livet går ut på att man ska fånga en karl och GIFTA sig, (det vet inte min dotter med ensamstående morsa vad det e ens haha). Nej då e det på plats med lite föräldracensur.

Sophie: på vilket sätt skulle spiderman vara bättre än disneyprinsessorna? Den enda kända tjejjkaraktärern i spiderman (förutom hans mormor eller farmor eller vad det nu är) är ju Mary Jane, en biroll i en hjältesaga om en KILLE, hon väntar ju också bara art få bli räddad. Spiderman är nästan prinsessornas motsvarighet….. En töntig kille som ingen tycker är "cool" får beundran och dyrkan då han förvandlas till superhjälte…,, Typ du duger inte som du är men ändrar du lite på dig så blir du en vinnare.

Tycker du LD skulle ta upp sånt som riktar sig typiskt till killar också, ex alla fuckin superhjältar……Hur ska man kunna värja killar från det.

Jag älskar Disney. Oavsett. Det spelar ingen roll, jag älskar det.

För att citera en av min mors favoritkäpphästar:

"Okunskap är aldrig en tillgång."

Är lite inne på samma spår som Karro – att Disney-filmer nog är allmänbildning för dagens barn.

Nu är Ninja liten, så rätt många barn i hennes närhet har säkert inte sett alla Disneyfilmer, men om ett år eller två har alla sett dem. Och det är rätt trist att vara den enda som inte kan relatera till vad de andra pratar om. Och när man får de där prinsessfilmerna "återberättade" i form av bilder på kläder, andra barns lekar osv så handlar de ju bara om söta prinsessor. Men ser man dem själv (och är en robust unge med justa prioriteringar) så finns det mycket annat att se i dem – ett icke-indoktrinerat barn fäster troligen större vikt vid de roliga bifigurerna (mössen i askungen, de pratande köksredskapen i skönheten & odjuret osv) än den vuxna, heteronormativa kärlekshistorien. Mina ungar brukade ointresserat stänga av ungefär lagom tills prinsen fick prinsessan för "då var det inget roligt längre".

Självklart påverkar Disneyfilmer precis som allt annat, men jag skulle inte peka ut dem som extra skadliga.

Lisa: Jag tycker Modig var riktigt beklämmande. Detta att det mer och mer blir så i tecknad fim (extra tydligt i Modig) att det är tjejen som är hjälten. Hon är inte bara lika smal, välformad och skitsnygg som förr. Hon är också smartare, tuffare & modigare än alla andra. Och en jävel på fysiska grejer som att rida, klättra & skjuta pilbåge. Dagens tecknade hjältinna har & kan ALLT. Överpresterande är bara förnamnet. Visst det finns bra grejer i det. Tjejer kan osv. Men det som gör mig beklämd är att killarna på samma gång skjuts åt sidan. I modig är alla de manliga karaktärerna fula, enfaldiga och enkelspåriga. Visst de är starka, men det är också allt de är. Och så är det genomgående i nyare tecknade filmer. De manliga karaktärerna är mest med för den komiska effekten – de står för alla de tokroliga scenerna. De är inte särskilt smarta, inte särskilt snabbtänkta, ganska klumpiga och ställer ofta till det. Medan de på alla sätt bättre tjejerna skakar lite resignerat på huvudet och reder upp situationen. Och jag känner mig beklämd över vilka signaler om könsroller det skickar till små barn.

S: du är alltså oroad över att män framställs mindre bra mot förut? Män borde fortsätta få stå för dem fysiska talangerna medans tjejerna "bara" ska bara vackra i sagorna? Hjältinnann i modig är smal men knappast välformad. Hon är söt men knappast snygg à la Barbie. Jag kan förvisso hålla med dig om att dem manliga karaktärerna i filmen fick stå tillbaka men det var ju också tjejen filmen handla om och inte dem.

Alla typer av superhjälte filmer som barnen överöses med (inte tecknade men barnen får se dem ändå) handlar bara om killar. Spiderman, Batman, Stålmannen, Iron man och allt vad dem heter. I bakgrunden finns det nån arma tjej som alltid måste bli räddad……. T.om catwomen måste bli räddad. Tjejer kan men bara till en viss del.

I vilka fler nya tecknade filmer anser du att män framställs på fel sätt?

s: Hur menar du då? I princip i alla tecknade filmer är huvuddelen av alla karaktärerna killar. Shrek har Fiona, men filmen handlar ändå till största del om Shrek och åsnan(två män) och sedan dyker mästerkatten också upp (också en man). Madagaskar = bara manliga karaktärer, en kvinnlig figur. Happy feet = mestadels män, enstaka kvinnliga… Dessa var de första tre som jag kunde komma på, men skulle kunna fylla på i all evighet.

Lisa: Nej. Jag tycker inte det var bättre förr. Men jag tycker inte det är bätttre nu. Jag tycker tjejer & killar borde framställas som jämbördiga individer, med svaga & starka sidor – modiga ibland, rädda ibland, smarta ibland, tokroligt korkade ibland.

Män framställs ALLTID som lite tröga, oförmögna att ta ansvar, lite klumpiga, impulsstyrda osvosv. Medan kvinnor ALLTID är smarta, ansvarstagande, rationella osvosv. Titta på random disney/pixarfilm från senare år så ser du. Shrek, Trassel, Ice Age….du kan faktiskt ta precis vilken film du villl. Eller vilken familjekomedi eller komediserie du vill, för män framställs ALLTID som enfaldiga i sammanhang då det ska vara roligt.

Pratar du med en förskolegrupp idag så är en helt vanlig åsikt att "tjejer är smartare". Det är något alla barn oavsett kön vet redan när de är 5 år. Att killar är starkare, men tjejer är smartare och bättre på att tänka ut grejer. Och sånt gör mig ledsen.

S: fick inte med hela mitt inlägg men poängen va iaf att jag ser inte orosmolnet om att tjejer nu förtiden framställs allt för bra i filmer riktade till barn. Det beror ju helt enkelt på. Exemplet med superhjälte filmerna visar ju bara på att där trampar man fortfarande i samma fotspår – killar hjältar – tjejer räddas av hjältar.

Att det kommer filmer där tjejerna nu har alla dessa typiska hjältedrag som killar annars brukar begåvas med i filmer tror inte jag är dåligt. Det ger väl lite jämvikt mot de andra filmerna kanske?

Ejkej: Du har helt rätt i att många fler karaktärer är män. Självklart borde det finnas fler tjejer generellt. Men det som stör mig är det genomgående draget att de kvinnoroller som finns med ALLTID står för det rationella & ansvarstagande medan de manliga ALLTID är typ ansvarslösa slackers.

S, jag håller med dig. Kände precis likadant när jag såg filmen. Män framställs som riktiga neandertalare som inte kan lösa konflikter utan våld. Ungefär så som män alltid framställs och precis så som många pojkar uppfostras till att vara, inte våga visa känslor eller prata om dem.

Jag tycker såklart att det är super att det kommer fler kvinnliga hjältinnor, men det är faktiskt sant att dessa tjejer har precis ALLT. De är inte bara sjukt söta med vackert hår, de kan göra och klara av i princip vad som helst. En trevlig omväxling, men jag anser också att båda könen kan framställas jämställt utan att det blir mindre roligt. Förstår att filmer måste ha en sådan där ful och skojig karaktär, men i Modig så var ju verkligen ALLA män skitfula, stora gorillor. Medan kvinnorna var vackra och väna. Typ drottningen som bara står bredvid och skakar tröttsamt på huvudet liksom.

Lisa: Nej, problemet är förstås inte att tjejer får ta mer plats (Utom möjligen då att de är grymt bra på allt & samtidigt lika snygga som förut – och sedan undrar man varför tjejer känner så stora krav på sig..). Problemet är att killars roller inte växer på motsvarande sätt utan tvärtom krymper. De båda könen närmar sig inte varandra, utan killarna framställs bara som mer och mer överflödiga.

Men visst finns det miljarder trista serier och liknande som lunkar på i gamla stereotyper också, där killen fixar allt och tjejen blir räddad.

Min poäng är bara att ingen av varianterna känns särskilt fräsch.

Din psykoanalys är klockren MEN jag tycker att du läser in i det för mycket då du uppmärksammar dina barn om något dom nog inte uppmärksammat själva. Frågan är om du informerar barnen om dina tankar eller om du låter dom få tänka själv? För om det är så att föräldrarna har starka åsikter om något så kommer det en tid i barnens liv sär dom upptäcker detta på egen hand och förhoppningsvis tar till sig utav dessa värderingar. Tycker att det finns en tid för barn att få veta och höra om livets stora frågor och känsliga ämnen. Och inte är det medans dom är små.

Måste säga att Modig filmen var ett bra steg i rätt riktning, synd att de kickade Brenda Chapman bara, verkade vara hon som drev på det hela att hon inte skulle ha ett love interest eller vara pinnsmal. Dock så tycker jag männen framställdes lite väl stereotypt (som vanligt alltså).

Jag gillar prinsessor… och jag gillar sagor och berättelser från barndomen.

Jag lekte med prinsessor när jag var liten, men jag lekte lika mycket med Lego, Playmobil, Transformers etc också…

Varför är det bara prinsessor som nedvärderas? Varför inte nedvärdera Lego, Playmobil etc också?

Jag känner inte att jag är "skadad" av att ha kollat på sagor med prinsessor när jag var liten, och hänger inte med varför man tycker att barnen blir det nu för tiden. Då borde hela vår generation vara skadade för livet?

Svar:
Jag vågar nog påstå att vår generation och generationerna före och efter är ganska skadade ja. Detta beror inte enbart på disney såklart, men normerna vi har i vårt samhälle skapar människor som mår väldigt dåligt. Jag känner mig definitivt skadad!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Äldsta dottern skulle kunna alla. Hon älskar alla dessa avskyvärda prinsessor. Yngsta skulle inte kunna en enda däremot om man hade en plansch på dinosaurier. Även om jag inte gillar prinsessorna kan jag inte tvinga henne att gilla annat, precis som jag inte kan tvinga min yngsta dotter att sluta gilla dinosaurier. Det enda jag kan göra är att försöka visa min äldsta dotter andra alternativ. Diskutera utseende och ideal. Vara kritisk till happyli eva’ after grejen. Min yngsta behöver jag inte ge några alternativ, det gör alla andra genom att försöka få henne att gilla rosa och snuttipluttsaker, viket gör mig mer förbannad än att min äldsta gillar prinsessor.

Underhållande to say the least. Hittade ditt namn längst ner på Spiderchicks blogg, skulle lite tvärt bara och fastnade.

Jag fullkomligt ÄLSKAR Disney. Aldrig under hela min uppväxt är det kärlekshistorierna som var det viktigaste och inte heller nu är det så. Disneys filmer än fulla av vackra budskap- Pinoccio som måste lära sig vikten av ärlighet och att följa sitt samvete, Micke och Molle eller Oliver och Gänget som enbart handlar om vikten av vänskap. Eller filmerna om Bernard och Bianca där två små möss kan göra en enorm skillnad trots sin ringa storlek. Prinsessorna kan man välja att se på olika sätt.. Jasmin som rymmer från det liv hon blivit tilldelad och väljer att följa sitt hjärta, Belle som kan se bortom det yttre och se att varje väsen har skönhet innuti, Pocahontas som hämtar all sin kraft från och intensivt värnar om naturen, Ariel som struntar i allas förutfattade meningar och vågar försöka lära känna människorna ändå. Det är vad jag minns från filmerna som jag såg om och om igen under barndomen. Ett konstant budskap om vikten att välja rätt, att våga följa sitt hjärta, att inte döma ngn innan man känner den, att äkta kärlek övervinner allt, att sin familj (biologisk eller grupp av vänner)kan man räkna med, respekten för en värld full av liv. Rörande sånger och lustiga biroller.

Och visst måste dom ändå få en poäng för att dom skrivit "ditt barn" och inte "din dotter"?

(Och stavfelen får ni leva med, klockan är alltså halv sex på morgonen och jag ha inte sovit än ;b)

Svar:
Sök på Mickey mouse monopoly och titta på klippen, du kommer få ett nytt perspektiv! Och välkommen hit!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det skulle vara så befriande att få se en barnfilm med förbilder i som är en salig blandning av alla personliga egenskaper. Eller helt enkelt kompletterar varann utan att cementera igen könsrollerna. Vore dessutom filmen baserad på barnens värld o man slopade hela vuxenperspektivet, med vuxna relationsdramer, krigsföring, ont mot gott, så tror jag att vi skulle uppleva barn med mindre våldstendenser och medbättre realtionssyn mm.

Kollat på lite olika klipp där och jag kan se vad du menar. Och om det vore säkert att det är endast så det påverkade barn vore det hemskt. Men jag vidhåller att det är en tolkningsfråga. Att det beror mycket på vad barnen har med sig i ryggsäcken och vad de ser i sin vardag hur de tolkar budskapen i filmerna. Jag kan visserligen bara tala för mig själv (men jag har svårt att se att jag skulle vara så unik) när jag säger att nästan inget av de där snevridna idealen som de där klippen säger att Disney skulle tuta i mig har fastnat i mitt huvud. Det som sitter rotat är det jag beskrev innan. Sen kan jag mycket väl tänka mig och motsätter mig på inget vis att vissa bli får en skev verklighetsuppfattning men där tycker jag ansvaret ligger hos den närmaste kretsen av vuxna att vara en sund motvikt isf.

Svar:
problemet är ju att disney bara upprepar det som övriga samhället redan lär våra barn. Om det vore så att samhällsnormerna lärde ut motsatsen så hade jag inte sett något problem med det, men så är det tyvärr inte.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Disney lär ut, bland mycket annat, det. Men det är inte så svart eller vitt. Om vi är några (jag kan som sagt inte tro att jag är ensam) som lyckats växa upp med prinsessorna och allt annat i världen och ändå kan tro att vi inte måste vara varken vackra eller försvarslösa för att få en man, inte tror att det enda som är viktigt är att fånga en prins (eller partner över huvudtaget) så måste det ju finnas mer som spelar in. Min mamma och min storebror är mina stora förebilder här i livet. Min mamma är en skicklig jägare, verbal, socialt kompetent, stark med ordentlig portion kondition utan att vara jätte fit, talar två extra språk flytande, kan laga bilen själv, lagar himmelsk mat och bakar vackra tårtor, hon är väldigt allänbildad, hjälpsam, miljömedveten, kreativ, händig.. Hon klarar alla situationer jag sett henne i och är jag hälften va den kvinna hon är när jag börjar närma mig 50 kommer jag vara allt jag vill. Jag är otroligt stolt över min mor. Kanske är det det som gjort att jag klarat mig undan.

Och där gör du ju ett bra jobb, man måste vara den förändring man vill se i världen.

Svar:
Självklart finns det mer som spelar in, men jag är inte riktigt beredd att ta risken med mina barn. Jag vet själv att jag påverkats av sagorna och det är ju etablerat att många barn gör det. Det finns så mycket annat bra som barnen kan ta del av. De missar liksom ingenting (eller ja förutom unkna stereotyper).
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kan ju påpeka att det är en del av det jag gillar med din blogg, till skillnad från många andra gnäller du inte bara utan försöker leva som du lär och du törs tom erkänna att det inte alltid gå klockrent. Det är skönt att hitta ngn som vågar vara människa. Och jag älskar din avslappna instälning till att käka snö och gegga. När jag jobbade på förskola ett par år, som stödfamilj och när jag är barnvakt brukar jag helt enkelt bara fråga om dom tycker om smaken alternativt säga att jag tycker det smaka snuskigt men att du gör som du vill 🙂 Till de övriga fröknarnas stora förtret eftersom de föreläste om mask-ägg i snön och risken av hundbajs på marken.

Mwaaahahahahahaaa, jag såg de flesta disneyfilmer kring 14-15 års ålder och insåg att jag inte har missat ett skit! Vad jag växte upp på? Emil i Lönneberga, Mumindalen och Lillefot. Mumin har väl gammaldags könsroller, men det handlar ju alltid om så okomplicerade saker som att de ska ut i skogen och leka och så hittar de en ny grotta som de utforskar =D

Vi har aldrig haft någon disneyfilm hemma. Inte. En. Enda. Men budskapet i Lilo & Stich gillade min mor tillräckligt mycket för att den skulle bli den första disneyfilmen i vårt hus!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *