Kategorier
feminism & genus

Varför kan man inte bevara det som faktiskt är lite mysigt och härligt från tiden då man kanske inte var jämställda??

 
Anna Hibbs skriver ytterligare ett inlägg om jämställdhetsfrågan och förklarar att såklart vill hon ha rösträtt och allt det där som är så bra med jämställdhet men undrar också varför man inte kan bevara det som faktiskt är lite mysigt och härligt från tiden då man kanske inte var jämställda. (Ungefär där börjar jag massera tinningarna) 
 
Männen hon beskriver att hon dejtar, de som skulle bli förolämpade om hon erbjöd sig att ta notan, visar prov på en ganska unken föreställning om att kvinnan som ett hjälplöst våp som behöver tas hand om. 
 
Grejen är ju att du inte kan ha antingen eller. Jämställt ibland och ibland inte, för det går hand i hand. (Nu syftar jag inte på ojämställlda/stereotypa intressen eller val i vardagen utan på föreställningar, normer och krav) 
 
De stora frågorna ÄR BEROENDE av de mindre och om du har olika förväntningar beroende på kön (och dessutom vill upprätthålla dem!) så kommer det att gå igen i kvinnosyn, krav och eventuella rättigheter. Oftast omedvetet såklart för de flesta av dessa män förstår inte ens att de bär på ett förakt för kvinnor som inte uppfyller sin del av avtalet. (Könsnormen alltså.) Eller som Anna, som tycker att männen som inte uppfyller hennes bild av en Riktig Man är ganska värdelösa. Var är jämlikheten i det?
 
De flesta tycker att det är självklart att alla ska behandlas jämlikt men problemet är att väldigt många saknar analys. De ser inte hur allt hänger ihop, hur kraven och förväntningarna vi har på varandra utifrån könen faktiskt är just det som gör oss ojämställda. (därav min rabiata personlighet. Kan man bli annat?) 
 
Du kan inte få det ena utan att det andra kommer på köpet. Och tvärtom.
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Varför kan man inte bevara det som faktiskt är lite mysigt och härligt från tiden då man kanske inte var jämställda??”

När jag var 18 hade jag (ett kort tag) en pojkvän som envisades med att betala för pizza och dylikt. Jag undrade varför jag inte kunde få betala för min egen jävla mat nån gång, och han svarade "för att kvinnor tjänar mindre än män", typ.

Så det var ju snällt av honom att vilja rätta till ojämlikheter.

Synd bara att han upprätthöll dem samtidigt.

Väldigt intressant diskussion. Det får mig att minnas mammas unkna bok om hur kvinnor ska vara och bete sig för att bli gift… mamma visade den flera gånger och påpekade att jag inte betedde mig så, dock hade jag ju faktiskt pojkvän kan ju påpekas. Jag hatade verkligen den boken då den utgick från att kvinnan var där för att behaga och hennes enda livssyssla var att fånga en man!

Jämställdhet när det passar. Det är väl ganska många som kör med det. De män jag har erfarenhet av har varit väldigt jämställda när det kommer till att dela på kostnader, tråkiga sysslor som är traditionellt manliga o.s.v. Det som traditionellt betraktas som kvinnliga sysslor har det dock inte varit så noga med att dela.

Hur ska man förresten tänka när det gäller att dela kostnader? Jag tjänar hälften av vad min man tjänar fast jag jobbar lika mycket och jag faktiskt har längre utbildning. Om man tänker som Kvacker här ovan bör vi väl ändå betala hälften var för att inte upprätthålla ojämlikheter? Men det känns som att det är jag som får betala för att vara jämlik då ;-). Är det rättvist?

Fast man kan väl kombinera båda och?

Jag har sedan ett halvår tillbaka ett förhållande med en 10+år äldre kille och eftersom han har ett välbetalt jobb och jag fortfarande studerar är det alltid han som bjuder och betalar för mat eller sådant vi gör tillsammans. Detta gör vi dels på grund av min ekonomiska situation (min enda inkomst är studiebidraget), och de pengarna vill han att jag lägger på mig själv, vilket jag håller med om, men även för att han helt enkelt tycker om att betala för oss, han ser det som sin plikt. Vilket jag kan tycka är okej. Måste dock påpeka att vårt förhållande är väldigt jämlikt och jämställt och vi har ofta intressanta diskussioner och debatter om det. Enligt min åsikt behöver det inte alltid att man som kvinna låter sig bjudas gå hand i hand med att man anser sig mindre värd än mannen eller vara honom underordnad.

Jag får skämmas lite för jag känner igen mig i det där första citatet. Jag dejtade en kille för några år sen och när vi var ute på middag så gjorde han ingen ansats att betala utan det var tvärtom tydligt att han tänkte att vi skulle dela notan. Det upplevde jag som väldigt oförskämt och ja, en smula avtändande. Jag kände verkligen att det var omanligt och oattraktivt. Nu låter jag som ett bimbo som älskar muskler och manliga män som bjussar på drinkar 🙂 Så är det inte.. Jag vet att min reaktion låter helt sjuk i ljuset av att jag är feminist och jag kan inte förklara det bättre än att det måste varit så att jag var så präglad av dessa förväntningar man har på manligt/kvinnligt beteende. När jag inte blev uppvaktad "som kvinnor ska" så kände jag mig förolämpad typ.

Svar till anonym:

Skillnaden är ju att han betalar för dig för att du har det sämre ställt ekonomiskt, inte bara av anledningen att du är kvinna. Du blir bjuden OCH du är kvinna, du blir inte bjuden FÖR att du är kvinna. Hade ni gjort samma sak om det var du som var 10 år äldre med ett välbetalt jobb så handlar ert bjudande inte om vad det är ni har mellan benen.

Det är väl inget problem att kombinera ekonomisk ojämställdhet rent allmänt med "könsmässig" jämställdhet?

Personen som kommenterade "Anonym", alltså – jag tycker att det ändå är skumt att "leva på sin kille" man får väl helt enkelt prioritera sin ekonomi, spara ihop och göra det till något speciellt.

En kille som jag är med rätt mycket, bjuder ofta då vi ska käka något, jag säger ofta ifrån men på något sätt övertalar han mig ändå. Men det "sköna" är att jag får ge tillbaka, bjuda på en Öl på krogen, hjälpa till att splitta på notan då vi handlar för en vecka osv osv. men det jag blir irriterad över när han säger "den här gången har jag inte råd att betala till oss båda, så du får betala själv" – jag ba "jag förväntar mig aldrig att du ska betala åt mig" man kanske ska kriga mer för att få betala då eller?

men det där beror ju också på. Om han skulle komma hem till mig, så är de ja som står för matkonstaderna här, och när ja kommer och hälsa på han så är de han som gör det. så ja tycker vi kör ganska lika. eller?

men han skulle aldrig accepterat att bjuda på mig middag, eller mat hemma och sådär. om jag bodde hos han, han vet ju att jag har jobb och jag tjänar mer än honom – så jag får bidra, och de kräver ja också. ja kräver alltid att få ge tillbaka pengar senare osv.

Det är sant & lätt att hålla med om. Men jäklar vad svårt det är när en börjar tänka på större saker än vem som betalar biobiljetten. Lätt att säga att en vill ha jämställdhet på alla plan, lätt att i praktiken låta mannen i relationen sköta alla möjliga trista grejer som han ju kan så mycket bättre – byta kranar, sköta ekonomin… – på samma sätt som han låter henne styra över barn & hem eftersom hon gör det så bra. Lätt att som heterosexuell kvinna ta mindre ansvar för ekonomin i ett förhållande eftersom det känns helt naturligt & ingen ifrågasätter. Tex tror jag det är otroligt mycket vanligare att kvinnor pluggar i åratal medan mannen försörjer, än tvärt om. För att inte tala om alla kvinnor som arbetar bara lite eller är hemma på heltid. En kvinna kan utan större problem låta sig bli försörjd i åratal utan att någon höjer ett ögonbryn, medan det för en man är (socialt) snudd på omöjligt.

Viktigt viktigt.

I bilden du lade upp står det tydligt att det borde räcka med att känna sig kvinnlig genom vagina, bröst och äggstockar. Detta säger alltså att kvinnor utan vagina, bröst eller äggstockar inte borde kunna känna sig kvinnliga. Att vara kvinna handlar inte endast om kroppen. Viktigt att tänka på i fortsättningen för att undvika transfobiska uttryck.

Tack för en fin blogg!

Svar:
Jag tycker inte nödvändigtsvis man är transfobisk för att man resonerar som ovan, dock förstår jag hur du menar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men hur hänger detta då ihop med din och din mans livsval (du stanna hemma han jobba)? Jag kan inte låta bli att ta upp det nu, om nu allting hänger ihop upprätthåller ju du samtidigt ett ojämlikt samhälle, enligt din egen logik.

Enligt mig handlar det om om gradskillnader, det Hibbs snackar om är ju extremfall. Visst kan man vara helt jämställda och ändå flirta med traditionella kvinnliga och manliga roller om man vill på samma vis som att en kvinna i högklackat och med rakade ben inte sviker feminismen.

Svar:
Jag är ju inte hemma för att jag tycker det är kvinnans jobb utan för att omständigheterna gör det enklast så. (givetvis också ett problem i sig). Precis som du säger så är det inte valen som sviker. Man kan vara hur normativ som helst och ändå vara jämställd (nåja inom rimliga gränser.) Men när man börjar tala om att män ska göra/vara si och kvinnor så, DÅ är man ute på farligt vatten. Och det är det Anna Hibbs gör.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Klart det är mysigt att bli ompysslad, bjuden på middag och uppvaktad! Men det är väl precis lika mysigt för en kille? Varför kan man inte turas om lite? Det gör i alla fall jag och min sambo och vi känner oss inte mindre manliga eller kvinnliga för det!

Jag ser mig själv som en feminist, jag har vart det sen jag var 14 år gamal. Jag tro på jämställdhet och är emot påtvingade könsroller. Men ibland upptäcker jag att gillar hos en partner inte alltid stämmer helt överens med det. Jag gillar när en kille är starkre, kan bjuda mig på middag,fixar saker åt mig, får mig att känna mig trygg och omhändertagen. Är jag den enda som känner att det skaver lite mellan vad jag tror på och vad jag vill ha? Kan få lite dåligt samvete över det fakyis..

Svar:
du är en produkt av din tid, din kultur och dess normer helt enkelt. Inget att skämmas över. Och du är medveten och kan därför jobba för att motverka dem på de plan du kan. Inte genom att bli tillsammans med män utanför dina preferenser, men genom att inte upprätthålla gamla sanningar eller föra över föreställningar till dina barn och omgivning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag känner främst: okej, och vad har DU tänkt göra för att få HANS uppmärksamhet? För att få HONOM att känna sig utvald och speciell? Hela inlägget handlar bara om att hon vill bli uppvaktad och känna sig kvinnlig, men vad fan gör hon själv? Sitter i ett hörn och är söt? Sitter i tornet och väntar på att han ska klättra upp? 😛

Alltså, jag kan inte se mina kommentarer här, men tydligen kan du det för jag fick mail om att du svarat på det du skrev, men när jag följde länken kan jag inte hitta min kommentar och i mailet ser man bara första delen av första meningen du skrev.

Svar:
Vänta lite. Du hamnar i spammen av nån jävla anledning så jag måste godkänna. Glömde nog det. Vänta!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

lilla S: det naturliga svaret är väl; hon ligger med honom. Allt det här bjudandet hit och dit verkar ju vara som en uppgörelse för att få sex. Därav den illa dolda ilskan som dyker upp när en kvinna blir bjuden hela kvällen och sedan bara drar därifrån. Tycker mig ha läst det flera gånger om killar som blir sura för att de inte fick nåt fastän de bjöd på drinkar och allt möjligt.

Svar:
precis. Med det "goda" kommer också en hel del förväntningar tillbaka.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

okej nu hajar jag och kan se alla kommentarer.

men hibbs gör ju inte heller det, hon menar inte att män ska uppvakta kvinnor för hon tycker de ska tjäna mer, hon vill bli uppvaktad helt enkelt, hon skriver att det är så hon funkar. jag tycker ditt resonemang haltar, hon har sina preferenser för hur en karl ska vara du har dina. hennes överensstämmer med gammaldagsa normer, du har gjort ett familjeval som även det korrelerar med gammaldagsa normer. vad är skillnanden?

Svar:
hon har olika förväntningar och krav på män än på kvinnor. Det är det jag kritiserar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

@Maj som kommenterade anonym: I en relation och framför allt om man är sambo eller gifta så tycker jag saken hamnar i ett annat läge. Det blir ju helt bisarrt om kostnaderna ska splittas rakt av mellan den som tjänar 21 000 i månaden och den som tjänar 61 000. Eller vad som helst där mitt emellan, eller över eller under.

Håller även med Majja, även om det är hårklyverier. Det finns också många som fått operera bort de här organen och förstås är lika mycket kvinnor ändå. För sakens skull!

Jag tycker hon verkar ha en rätt unken manssyn ja, dock ser jag hennes inlägg som inget annat än ett uttryck för personliga preferenser vad gäller dejtingkultur och inte vad mannens eller kvinnans roll i samhället ska vara.

jag hänger inte med i ditt resonemang, menar du att man är hycklare om man uppskattar män som är typiskt manliga och bjuder osv dvs överensstämmer med normen?

för som det är nu tolkar jag det såsom att du kritiserar hibbs personliga preferenser för att de korrelerar med rådande normer.

Svar:
man rår inte för sina preferenser, men det är inte riktigt det som är mitt problem med Anna Hibbs. Mina preferenser är t.ex skäggiga män. Och min man gillar högklackat. Men ingen av oss gör våra preferencer till något gällande ideal som alla ör följa.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

men gör verkligen Hibbs det? Jag tycker inte det, jag tror hon känner att hon uttrycker en underdogs åsikt då vi i Sverige oftast inte dejtar på amerikanskt traditionellt vis. Jag tycker också hon är tydlig med att skriva att det är så hon är och att alla är olika.

Själv gillar jag både och, att bli uppvaktad och att få uppvakta. Det traditionellt manligt/kvinnliga och att bryta mot detta.

Svar:
Jag tycker att hon gör det ja.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det var någon som uttrycket sig om att det handlar om att försöka se att jämställdhet är mer än vem som betalar biobiljetterna, och jag kan inte annat mer än att hålla med. Jag tycker det svåraste är när man på ytan blir har det jämställt i ett förhållande: Man delar på det ekonomiska och delar på hushållsysslor, men ÄNDÅ är man inte jämlikar. Att hävda sin rätt som en jämlike i ett förhållande till män, oavsett om det i ett förhållande eller i en arbetsrelation, är alltid så mycket svåre tycker jag en det först verkar vara. Det ojämlika fins liksom på ett annat plan. Speciellt som ung tjej kan det vara svårt att hävda sig och det är långt ifrån alltid man lyckas. Jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad varje gång det händer. Hur tacklar ni andra det? När man har gjort sitt allra bäst men ändå inte blit tagen på allvar på grund av sitt kön?

fortsättning på inlägget ovan

Oftast har man ju inga dirka bevis för att det är skälet till man inte blir tagen på allvar. Utan att det mer en känsla att man blir behanlad olika för att man är tjej, eller att man inte tas på allvar. Osäkerheten leder ju till själv tvivlet.

Det är just det här med analysen som jag tycker är så jävla svår, jag börjar se den röda tråden i det mesta vad gäller genus i alla fall och får väl vara glad för det. När jag kan analysera genus kommer nog tänket även med feminismen.

Dock kan jag se sammanhanget BRA mycket bättre nu än för 2 år sedan innan jag började läsa… vad heter hon?! eh…. Lady Dahmer tror jag….

Svar:
Kul att höra! Även jag har ju uutvecklats enormt på två år. På ett år t.o.m. Undra var jag är om ytterligare ett par år!?!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Man kan nästan inte göra något annat än att skratta..

Jag blir smått irriterad på min pojkvän när han erbjuder sig att betala, jag får känslan av att jag står i skuld till honom då (vilket jag absolut INTE gör) och försöker bjuda tillbaka så fort jag har råd/får chansen. Jag mår bäst när jag får tjäna ihop MINA pengar och köpa saker till MIG själv för MINA pengar. Sen är det klart att det alltid är kul med någon liten överraskning då och då, men jag ger alltid tillbaka..

Sen tycker jag att den här kommentaren och Annas svar är sjukt rolig..;

Du säger verkligen emot dig själv när du ena stunden klagar på jämställdhet och nästa stund klagar över att tjejer inte kan njuta av sex utan att kallas slampor.

Annas svar: Man får lov att ha dubbelmoral i olika saker. Det är tillåtet. Och särskilt i min blogg.

Svar:
Klart alla hycklar mer eller mindre, men att totalt sakna insikt som Anna gör… om hon vill att kvinnor ska vara fria så behöver hon göra upp med sina egna könsföreställningar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

på ricko vem hjälper du genom att kritisera anna på den viset? alla tänker inte likadant och tjejer får så jävla mkt skit ändå. för precis allt.

säger inte att hennes resonerande är vattentätt precis men det finns fan ingen anledning att hacka på tjejer och raljera över tjejer eller whatever. backa upp eller var tyst isf. det finns ca hur många manliga bloggar, journalister osv som helst att kritisera. välj dem ist. glöm ej systerskapet. vi är olika.

Svar:
Amen va fan, skärp dig. Anna bjuder själv in till debatt. Kritik är inte detsamma som att hacka. Systerskapet innebär inte att man ska låta idioti stå emotsagt bara för att en kvinna levererar det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag ser vissa här och på Annas blogg som säger att man "inte ska hacka" på Anna, det var ju Anna själv som bjöd in andra till diskussion och faktiskt ville höra andras åsikter om det hon skrev.

Vill man höra andras åsikter så får man ju räkna med att det kommer finnas folk som inte håller med. Att "inte hålla med och kritisera" är inte samma sak som att "hacka".

Om det nu är så att man INTE vill höra andras åsikter så ska man ju inte skriva: "Jag skulle gärna vilja höra eran åsikt om detta!"

Jag tycker synd om dig som är så negativ och trångsynt. Hur vore det om du istället för att kritisera, upplyste och uppmuntrade unga tjejer till ett mer feministiskt tänkande? Ja, då kanske du iallafall skulle bidra med något positivt istället för att spy galla runt omkring dig. Som om att dina åsikter skulle vara lika med sanningen? Känns det som att du inspirerar någon med ditt negativa tänk?

Svar:
Vet du vad Mia? Det ena behöver inte utesluta det andra. Det är fullt möjligt att kritisera OCH uppmuntra människor. Och det gör jag. Antal mail jag får från kvinnor och män som tackar mig för det jag skriver talar sitt tydliga språk. Så ja, det känns som att jag inspirerar en hel del människor. Men tack som frågar!
Och så undrar jag så klart varför du instället för att kritisera mig, tog ditt eget råd och skrev nåt positivt istället. Typ uppmuntrade mig att vara mindre kritisk osv. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

*Mia* människa är du seriös? Att kritisera anser jag vara en del av att nå ökad jämställdhet och att sudda ut könsnormerna. Om man inte får kritisera rådande könsroller och upprätthållandet av dem hur ska det då bli någon förändring?

Man kan liksom inte måla regnbågar med bajs.

det positiva är viktigt att lyfta fram och att man kan se förändringar, men att kritisera det som är fel är ju viktigt för att få några positiva förändringar att lyfta fram.

Oh så himla bra text Natasha! Och väldigt bra av Natalie med!!

Det förvånar mig inte iheller att en del kvinnor känner såhär med jämnställdhet men utan att veta varför, anledningen (tror jag) kan ju bero på att många som identifierar sig som kvinnor behandlas som skit, för även om det är Sverige blir de flesta någon gång i sociala sammanhang förudmjukada, förtryckta, eller diskriminerade på grund av sitt kön, och om en inte har analys (eller information) om könsroller och patriarkatet, kan det lätt bli så att kvinnan i fråga tackar och tar emot och vill upprätthålla de gånger hon känner att en man har behandlat henne bra. FAN UT I SKOLOR O ME DIG NATASHA! Och ge nästa generation viktig information puss!

Jag tycker att detta resonemang är överdrivet. Om jag låter mig bjudas, skymfar jag verkligen hela jämställdhetskampen då?

Jag tycker det är trevligt med killar som bjuder, även om jag kan betala för mig själv och gärna bjuder tillbaka vid annat tillfälle. Det är en trevlig, uppvaktande gest.

Jag tror inte att det är hela världen om jag låter en kille se mig som någon som behöver omhändertas ibland. Det är en del av polariteten mellan man och kvinna. Varifrån ska attraktionen annars komma, om jag aldrig får känna mig "liten" och han "stor"?

Kärlek tror jag kan finnas utan någon sådan typ av polaritet. Men attraktion? Tveksamt.

Sen kan man förstås byta roller från tillfälle till tillfälle, men jag tror ändå det är viktigt att ha vissa skilda grundroller i en relation för att behålla attraktionen.

I djurriket uppvaktar ju hanarna också ofta kvinnorna innan parningen. Är det bara en slump, tror du?

Svar:
Hur gör homosexuella? Hur kommer det sig att de attraheras av varandra. "opposites attract" är en myt. Varför är det viktigt att framställa män och kvinnor som olika, eller ännu hellre, som varandras motsatser? Varför är det så viktigt att upprätthålla den här föreställningen om två sorters människor, olika inte bara till det ytliga kroppsliga utan även så fundamentalt skilda från varandra mentalt, intellektuellt och biologiskt?
att hänvisa till djurriket blir bara helt fel eftersom att variationerna där är oändliga. En del djur har hanar som uppvaktar, en del arter är det honorna som sköter den biten. En del är monogama, en del polygama, en del äter upp sin sexpartner efter sexet osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Även samkönade par intar vanligen olika roller i sitt förhållande så ditt resonemang om homosexuella faller som du svarade till Mellie.

Svar:
Du menar alltså klassikern att en är "kvinnan" och en är "mannen"? HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Heja, heja! Du är så bra LD! Jag har läst din blogg i kanske två år och du har gett mig sjukt mycket. Det har gått från att jag de första läsningarna tyckte du var omotiverat arg på världen och mest ville provocera fram läsare à la fjortisblogg (sorry, man har verkligen svårt tänka utanför lådan ibland), fram till att jag nu pga dig ser helt annorlunda på typ hela samhället och alla konstiga maktstrukturer som finns precis överallt, och inte minst på hur vi beter oss mot våra barn. Har inte kids själv men om jag får några i framtiden kommer jag uppfostra dem på ett helt annat sätt än om jag inte läst dina analyser och fått massa egna tankar igångkickade. Så du gör verkligen skillnad och påverkar många. Tack för att du orkar!!

Mellie: "I djurriket uppvaktar ju hanarna också ofta kvinnorna innan parningen. Är det bara en slump, tror du?"

Ja och i en annan del av naturen våldtar hanar också honor, det utövas incest hej vilt, föräldrar äter upp sina barn och kastar bajs på varandra.

Bara för att något händer "i naturen" betyder väl inte det att det är en riktlinje för hur mänskliga relationer borde se ut eller att det ens har någon relevans.

Anonynom som skrev: "Även samkönade par intar vanligen olika roller i sitt förhållande så ditt resonemang om homosexuella faller som du svarade till Mellie."

Är inte det ett ypperligt exempel i sådana fall, på att man faller in i roller, och att de inte behöver vara könsbundna?

Om inte olika roller behöver vara könsbundna, är det väl inget fel med att vilja motarbeta att de ses som det?

För övrigt tror jag kanske inte på att "motsatser attraheras", men jag tror att människor som umgås med varandra lätt hamnar i olika mer eller mindre bekväma roller, vare sig det gäller vänskapsrelationer eller kärleksrelationer. Kvinnor verkar t.ex. ofta hamna i att vara den som har koll på hushållet. Det betyder inte att hushåll är kvinnligt, men så länge vi anser det kommer kvinnor ha enklare att hamna i hushållsrollen osv.

Bara en tanke om det där med att pröjsa notan på restaurangen, den som bjuder ut en annan kan ju betala för det känns mer som en fin gest när man BJUDER ut någon. Jag bjuder ut min kille på restaurang och han mig och det är aldrig så att han förväntas betala varje gång och jag betalar gärna när jag bjuder ut vare sig det är killen eller någon annan. För mig känns det mer roligt att göra det för någon men jag skulle också bli glad om jag gick på dejt och killen som bjudit ut mig betalade. Det är inget man ska förvänta sig, mer en trevlig gest.

Hej. Jag har läst din blog ett tag och älskar den! Tack för att du skriver, jag hämtar så mycket inspiration från dig! Det vi bråkar mest om här hemma är just de "små sakerna". Jag är gift med en man från iran och vi tar det sakta, en sak i taget. Om du visste vilken skillnad det har blivit de senaste åren! Mycket tack vare dig för det har gett mig en plattform att stå på!

Men kan det inte vara så att Anna menar att om någon bjuder ut henne på dejt så räknar hon med att bli just bjuden. Och att om det är hon som bjuder ut så betalar hon.

Fast det förutsätter ju att hon tycker att det är lika självklart för en kvinna att bjuda ut en man och då stå för notan.

Svar:
Anna uttryckte sig mer än tydligt tycker jag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja, jag kan hålla med om att mitt resonemang var ogenomtänkt formulerat.

Attraktion, kärlek och vilka typer av relationer man väljer att ha (och som följd av vilka känslor) kan ju också variera väldigt mycket, både i djurriket och mänskligt sett. Jag tror inte ens att alla par som lever ihop är attraherade av varandra, och ofta avtar ju den attraktion man känner i början med tiden i vilket fall.

Men jag personligen tror i vilket fall att polariteter kan skapa kraftfull attraktion, enligt min definition av den. Min pojkvän och jag t.ex. är väldigt olika sorters personer rent allmänt och det har också gjort vår relation spännande på flera sätt.

Däremot förstår jag ju att alla inte vill ha en "motsats"-partner på samma sätt, alla söker vi ju olika saker. Och rent könsrollsmässigt så är jag helt för att man inte ska behöva välja en "sida" om man inte vill det. Har själv en del HBTQ-släkt som jag stöttar.

Ser dock inte riktigt det STORA problemet med att låta killen bjuda om han vill det. Tycker inte det spelar en så stor roll som varken du Natasja, eller Anna gör.

Jag skulle aldrig kräva att bli bjuden, men tänker inte säga emot hur många gånger som helst om killen insisterar. Då bjuder jag hellre igen nästa gång.

Sen skiljer det sig förstås beroende på vem denna kille är, vad jag har för relation till honom, om vi känner varandra väl eller bara är bekanta. Kan kännas misstänkt i vissa fall när främlingar vill bjuda, t.ex. på dricka. Då tackar jag oftast nej.

Skulle för övrigt vara väldigt intressant, Natasja, om du kunde titta på dessa dokumentärer och ge dina synpunkter på dem:

http://genusnytt.wordpress.com/2011/12/03/se-hjernevask-avsloja-genusmyterna/ Det är ett förslag på blogginlägg som jag skulle uppskatta här.

Såg nämligen på Hibbs blogg att du kommenterade att forskarna inte är speciellt säkra på att de biologiska skillnaderna spelar någon större roll för personlighetsutveckling. Hjernevask övertygar lätt om något helt annat. Flera olika psykologer och forskare intervjuas, bl.a. en genusforskare.

Jag tycker inte att just hon är speciellt övertygande dock, och är säker på att det finns annat "genusfolk" som skulle kunna argumentera mycket bättre för sin sak. Kanske du är en av dem?

Svar:
Jag och min man är varandras kloner. Vi har samma intressen, åsikter, mål, osv. Vi är så fruktansvärt lika och det är det som gör vårt förhållande starkt och hållbart. Jag vill inte ha "spänning". Jag vill ha trygghet. Hjärnevask har jag sett och det är vinklad smörja. Tänk på att allt som produceras är subjektivt. Även när det är dokumentärt. Man klipper på rätt ställen och utelämnar annat. osv. Inte ens forskning är objektivt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nu är jag iofs lite amerikaniserad då jag har bott här sedan 2008. Jag måste säga att jag delvis håller med och jag tycker att du delvis har rätt. Men att mannen i fråga som vill betala nota ser kvinnan som "ett hjälplöst våp" tror jag sällan är sanning. Här i USA är det mest en fråga om uppfostran. Det anses inte väluppfostrat att bjuda ut en tjej och sedan inte betala! Det är väl självklart att om en man frågar ut mig på dejt så får han betala. Precis som att om han bjöd över vänner på middag så förväntas inte de ha med sig hälften av maten eller kompensera honom för det han lagat.

Fast varför måste man tolka det här med att en del saker i svenska språket (bil, båt, klocka) benämns som "hon"? Jag ser det som en fin grej. Och jag tror faktiskt inte det gör någon skada om män ser oss som något man ska ta hand om. Jag ser min kille som det är min uppgift att ta hand om – och han som sin uppgift att ta hand om mig. Vi gör det på olika sätt, ibland stereotypt och ibland inte, men själva omhändertagandet tycker jag är en bra grej och inte något som nödvändigtvis måste bort för att vi ska få ett jämställt samhälle. Snarare att vi måste få "samhället" (män) att föstå att TROTS att vi kvinnor är något värdefullt som ska tas om hand om så kan vi göra lika mycket som dem.

Jag har också erfarenhet av att vara väldigt lik min partner.

Tror att varje relation är unik och att det både kan finnas för- och nackdelar med bägge typer: att vara lika eller olika varandra.

Är man olika får man nödvändigtvis inte bara "spänning", utan t.ex. skilda intressen kan ju också resultera i nya lärdomar. Så kanske vissa egenskaper kan balansera varandra, precis som andra kan krocka totalt.

Men är man lika kan som du säger likheterna bli en styrka i sig. Sen tror ju jag det finns en gräns där också, där likheterna gör att man krockar istället. Säger däremot inte att det är så för dig och din man, utan snackar alltså rent allmänt.

Och jo, jag vet att det är värt att vara kritisk till all typ av media och inte bara svälja vad som helst som sanning. Men jag tycker det vore väldigt intressant om någon insatt kunde bemöta det som sägs i Hjernevask med något mer övertygande än att det "bara är vinklad smörja".

Tycker liksom det är synd om just genusforskaren där, som gav ett ganska oproffsigt intryck, får "sista ordet".

Svar:
Hjärnevask har bemötts i andra forum, t.ex i facebookgruppen "varför apor aldrig har rosa". Problemet är att jag inte är en forskare så vad jag än säger så kommer detta tas med en nypa salt om man är benägen att köpa hjärnevask.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

För mig är det att jämföra med att en sjuk människa (joo, vårt samhälle är sjukt)

som väljer att fortsätta vara sjuk på grund av de små vinsterna som sympati och

omtanke (i detta fall: öppnade dörrar och en middag). Men vi måste bli friska för

fördelarna, om än bekväma och invanda, uppväger inte nackdelarna. Det betyder

inte att vi inte kan bjussa varandra på en bit mat ibland men vi måste ge upp tanken

på att slippa betala för att vi är kvinnor. För priset för att behålla det tankemönstret

är betydligt dyrare än en trerätters på vilken restaurang som helst.

När ett land går från diktatur till demokrati kan de inte behålla fördelarna med diktatur för då blir det aldrig, fullt ut, en demokrati. Likandant kan vi inte bli helt jämställda om vi håller kvar gamla traditioner för att de är mysiga. Sorry! Ut med det gamla och in med något helt nytt där inga förväntningar hängs om våra halsar utifrån kön utan utifrån vilka egenskaper vi besitter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *