Kategorier
feminism & genus

Varför måste vi jämföra och mäta?

Det är så konstigt det där egentligen, hur människors yttre alltid får komma i fokus även när det är helt irrelevant, oavsett om det är för att man är för ”ful” (tjock, hårig osv) eller för att man är för snygg eller piffig. Gör man inte tillräckligt så gör man för mycket. Det är den klassiska härskartekniken som oftast (nästan uteslutande) drabbar kvinnor: Vi dubbelbestraffas helt enkelt.
 
När jag rullade in hos Elaine Eksvärd för första gången så tänkte jag inte på hur hon såg ut alls. Jag tänkte inte på om hon eventuella bar korta kjolar, tajta toppar eller höga klackar eller att hon hade släta ben. Jag tänkte inte på skönhet, lockat hår, fixade naglar eller huruvida hon var snygg eller ej. För allt sånt där är ju så jävla irrelevant. Jag tänkte inte på nåt annat än att hon utstrålade värme och glädje. Ja tamejfan hon är förbannat käck, men är det är ju störtskönt!
 
Det finns plats för alla sorter liksom. Jag är benhård med hela den där ”din kropp, ditt val”-grejen men det innebär inte bara att kvinnor har rätt att vara orakade, fula eller tjocka utan även att kvinnor har rätt att vara tvärtom: De har rätt att fixa, banta, raka sig, sminka sig, plastikoperera sig och klä sig i utmanande kläder utan att förlora en endaste litet gram respekt från omgivningen.
 
Fattar man inte det här så har man inte fattat vad feminism handlar om.
 
 
 
Sen kan jag tycka att det är bra att problematisera idealen, normerna och det vi kvinnor gör när vi faller i de stereotypa fållorna. Men det är ju en helt annan fråga.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Varför måste vi jämföra och mäta?”

Jamen precis så är det ju! Jag kände mig som en dålig feminist i flera år för att jag älskar klänningar, kjolar, smycken, att piffa till sig, matlagning, pyssel m.m. Tills jag kom på att poängen med feminism är ju att alla ska få vara som de vill – utan tvingande normer och att bli illa behandlad för den man är eller det man gör. Alla ska ha möjlighet att vara leva som de trivs helt enkelt. Det kan väl de allra flesta ställa upp på?

Jag önskar verkligen att jag varit mer medveten om normer och ideal när jag var yngre. Att jag förstod att det var otillåtandet av att gå emot dessa som gjorde att en dag i skolan kunde bli helt förstörd ifall jag inte hade rakat mig under armarna

Vänta vänta nu! I vilken värld är män fria? Citat av ovan text "Kvinnor ska vara lika fria som män". I det patriarkala samhället innebär det att män och kvinnor ska följa de samhälleliga normerna uppsatta för dem. Vi är alla bundna till våra roller. Visst har män friheten att fatta mer beslut som följer i linje med de samhälleliga normerna. Och de kvinnor inom ledande positionerna i samhället fattar även de beslut i linje med de patriarkala samhällsvärderingarna. Det är ingen skillnad på kvinnor och män i ledande positioner, samtliga har traditionellt manliga värderingar och personlighetsdrag. Män har inte friheten att vara "omanliga" utan att bli stämplad som "bögiga" i allmän mening. Där har faktiskt kvinnor en större frihet att forma sin identitet utifrån sig själv.

Nu är det inte ditt inlägg jag har synpunkter på, för jag håller med dig i det avseendet att samtliga människor ska ha friheten att göra som vi vill med våra liv och kroppar. Men jag provoceras så fruktansvärt av påståenden som finns i boken du hänvisar till. "Vi ska vara lika fria som män". I ett samhälle som dyrkar tillväxt och individualism på bekostnad av allt liv omkring oss. Som bara andas traditionellt manliga värderingar. Ett samhälle som inte tar hänsyn till livet omkring oss. Är det där vi ska armbåga oss fram? Bli lika fria som män att bara se till vår egen vinning och samhällets tillväxt. Eller är det de kvinnliga och moderliga egenskaperna som ska ta plats och då inte sett till vilket kön som lyfter fram de värderingarna.

Först och främst – jag kallar mig feminist, vill bara klargöra det. 😉 Men ofta blir jag rätt less på den s.k. feministiska debatten i Sverige, för de feminister som hörs i media är ofta såna som vill ersätta en uppsättning normer med nya. Du får inte vara si eller så, för det är dåligt och då är du ett offer för patriarkatet osv… Jävligt ledsamt, tycker jag. Skrämmande också att de använder samma härskartekniker som "gubbväldet" ofta beskylls för att använda mot de kvinnor som gör "fel".

Men jag blir alltid så jävla glad när "riktig" feminism – dvs sådan som syftar till att låta människor få välja själva, tillåts komma fram. Och tack och lov verkar den ju få mer utrymme politiskt och i media. Bort med mossiga värderingar som gömmer sig bakom en feministstämpel!

Sen håller jag med om att man alltid bör diskutera och problematisera idealen, men det är farligt att gå in med förbjudande attityder till hur folk ska vara och inte vara.

C.C.:

"för de feminister som hörs i media är ofta såna som vill ersätta en uppsättning normer med nya"

Vilka feminister har på senare tig gått ut i media och sagt hur kvinnor bör eller inte bör leva och vara? Det känns som ett sådant där påstående folk ofta kommer med utan grund, men jag kanske har missat något? Informera mig då gärna.

Men vad konstigt, är det OK att gilla någon för att du uttalat att du gillar denne (ang kommentaren som citerades i Elaines blogg)? Lät lite lågstadievarning på den kommentaren. Som när man var liten och egentligen gillade X, men så tyckte N att X var töntig och man ville gärna hålla sig väl med N så därför gillade man inte X heller. Jag läser din blogg, jag läser Ellens blogg, jag har ännu inte läst Elaines blogg men ska kika lite och se om jag gillar den (gillade inlägget du länkade till i alla fall). Jag håller inte alltid med dig, jag håller inte alltid med Ellen men om jag bara ska läsa bloggar skrivna av folk jag håller med till 100 % så blir det a) inte många bloggar att läsa för min del och b) ganska tråkigt att läsa dem.

Så jäkla bra sagt! Om det är det här som innebär att vara feminist så kan jag i så fall för första gången säga då att jag är det! Varje gång man går in på din blogg och läser så får man liksom som ett litet hopp om mänskligheten! Tack för en bra blogg! 🙂

Men det går ju inte att komma ifrån att utseendehetsen – som får kvinnor att banta, sminka, raka & operera och lägga orimligt stor del av sina tankar och sina pengar på skönhetsrelaterade saker – är knuten till själva det feministiska grundproblemet. Visst får en se ut som en vill. Jag skulle aldrig gå runt & peta på folk med pekpinnar. Men i mitt inre blir jag grymt provocerad av kvinnor som fortsätter att stympa sig in i patriarkala normer & värderingar.

Jag har ofta känt att jag inte är tillräckligt mycket feminist för att få vara med och leka med de "riktiga" feministerna. De som har koll på läget, har läst genusvetenskap och plöjt alla böcker om feminism. De som demonstrerar, har feministiska tatueringar och har kunnat släppa all utseendeshets.

De tjejerna som jag tyckte var skitjobbiga och tjatiga innan jag fick barn och fick upp ögonen för hur ojämställt samhället är.

"Den arga och håriga feministen" är ju den bilden jag får upp i huvudet när någon nämner ordet feminist. Även om jag vet att det inte är så. Jag får ju inte bilden av en blonderad tjej med plutande läppar, en äldre dam med rullator eller en ung man i kostym. Även om de också kanske vill lägga till feminist i sin lista på saker som de är.

Människa vill gruppera och lägga folk i fack. Man vill veta vad man kan förvänta sig av människor man möter. Det är ju lättare när folk beter sig som dom ser ut för då behöver man inte tänka.

Hej!

Tänkte bara säga att jag får upp virusvarning idag när jag går in på din blogg.

Kram

Svar:
Det låter inte bra! Jag ska genast kontakta blogg.se
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nu menar jag inte med denna kommentar att "ställa någon emot varandra" men jag tycker att det blir en extremt knäpp diskussion om man understryker att "Man kan VISST vara feminist och se ut som Elaine". Senast jag kollade så är Elaine en karriärkvinna av högsta kalibern, offrar inte karriären för att hon fått barn och det verkar vara hennes man som i första hand stöttar hennes karriärsval än tvärtom. Och hon ska behöva bevisa något? Kom igen! Jag tycker att det är jätteviktigt att i praktiken ifrågasätta skönhetsnormer som LD gör, men det är väl minst lika fundamentalt att stå upp för kvinnors rätt till karriär och ekonomiskt oberoende, även Elaine är en normbrytare som jobbar när hon har spädbarn.

Sedan håller jag med om Sonica Lo’s kommentar till C.C, jag skulle gärna höra exempel på alla dessa "feminister i media" som hävdar att kvinnor endast ska följa vissa normer. Jag följer den feministiska debatten och tror aldrig jag har hört någon sådan åsikt.

Svar:
Feministerna i media har jag nog aldrig hört – de har generellt lite mer nyansering än så, däremot sitter det en flock elitisttroll runt om i landet och tycker att gör man si eller ser ut så så är man minsann ingen bra feminist! (nyfeminister kan också i sin iver vara lite svartvita men dem förlåter jag!)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

@Nina S

"jag skulle gärna höra exempel på alla dessa "feminister i media" som hävdar att kvinnor endast ska följa vissa normer. Jag följer den feministiska debatten och tror aldrig jag har hört någon sådan åsikt."

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/14627792

Birgitta Stenberg om hur hemmafruarna sabbar för feministerna…

Svar:
Jag tycker snarare att hon problematiserar det här nya hemmafruidealet som anammas. Och DET bör vi göra. (utan skuldbeläggning såklart)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

@Marcus E

"Birgitta Stenberg om hur hemmafruarna sabbar för feministerna…"

Har du ens läst artikeln? Hon kritiserar en trend hon ser i samhället. Det är skillnad på samhällskritik och kritik av individer. Det handlar inte ens om hemmafruar, utan om t.ex. bloggare som tjänar pengar på att blogga som presenterar en viss bild. I övrigt håller jag dock inte med Stenebrg, det handlar väl främst om symboler och inte en reell tillbakagång.

Lady D! Nu har jag precis fått något utav en uppenbarelse. Jag satt för fem minuter sedan och kollade på tv, bläddrade runt bland kanalerna (så.mycket.skit.på.tv) och hamnade framför kanalen TLC. Jag vet inte om du vet vilken slags kanal det är, men man skulle kunna beskriva den som en amerikansk skräpkanal. Bland annat är det denna kanal som visar den fullkomligt avskyvärda serien om barn som är med i skönhetstävlingar(genom föräldrarnas egna gamla drömmar, givetvis). Tror att du skrivit om den tidigare..? Anywhoo. Just nu går det ett program, amerikanskt såklart, som heter "What not to wear", eller något i den stilen. Detta programmet har jag slö-tittat på förr, och då har jag sett det som ett lättsamt gör-om-mig-program. Kvinnor med "usel" klädstil får en makeover, typ. Ikväll när jag hamnade vid just detta programmet såg jag inte längre det lättsamma jag tidigare sett. Jag såg två vidriga programledare som attackerade en stackars kvinna som hade, enligt dem, usel klädstil och därför, enligt dem igen, dåligt självförtroende. Kvinnan, som hade en Ph.D i socialpsykologi (eller nåt), menade att hon gjort ett aktivt val att inte lägga någon betydelse i klädvalen. Hon tog det som var bekvämt, inte "snyggt", eftersom det för henne inte spelar någon roll. Programledarna kontrar då med att hennes "fula" kläder tar fokus från hennes karriär och de säger i princip att hon inte kommer få någon respekt inom arbetslivet, därför att folk kommer se hennes utseende och kläder innan de ser hennes utbildning. Programledarna fortsätter att förolämpa kvinnan genom olika pikar om hur illa hon klär sig, och det osar hån mot hennes tankar om mode och trender, eller rättare sagt avsaknandet av tankar om det. Jag såg cirka 5-10 minuter, sedan reste jag mig (med ett svagt illamående) och nu sitter jag här. För det var ju här det började för mig. Sedan jag hittade till din blogg har hela min bild av alltifrån genus till barnuppfostran helt stått på ända. Jag vet ju med mig att jag är och alltid varit en vettig människa, herregud, med det är först efter att jag börjat ta till mig allt det du skriver, som jag plötsligt bara fattar. Jag fattar! Jag fattar grejen med genus, jag fattar varför man inte ska strö komplimanger över barn, jag fattar att "hen" är ett världsbäst ord, jag fattar att H&M, Lindex och alla andra kedjor är helt knäppa, jag fattar att min son kan ha vilka kläder som helst. Jag fattar! Och nu fattar jag att jag fattar. Det var just precis nu, när jag såg programmet med helt nya ögon som jag insåg det. Just därför är jag så jävla glad att sådana människor som du finns. Som trots alla negativa och trångsynta människor, fortsätter prata och "sända ut budskapet". Du ger ju aldrig upp! Och här ser du ett gott resultat av det. Tack!

Svar:
Det här var tamejfan det finaste jag läst på länge. <3
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

TACK för att du tog upp detta. jag har varit väldigt lost i denna diskussion och som kvinna ofta tänkt på att "jag får inte vilja vara hemma med barnen för då är jag dum i huvet och styrd av konservativa normer och är nedtryckt" bla bla och bara varit så vilsen i dena enorma debatt. detta gjorde det så jävla tydligt och BRA!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *