Kategorier
feminism & genus

Alla vill väl ha jämställdhet? Eller?

När jag och Cissi snackade radio sist så var det en tjej som ringde in och menade att vi borde sluta kalla feminismen för just feminism för att inte avskräcka folk men asså vet ni vad? Jag skiter fullständigt i om ”folk” blir avskräckta. Jag har nämligen inget intresse av att smeka motståndet medhårs eller spela efter patriarkatets regler.
 
”Folk” blir inte avskräckta av ordet feminist. De blir avskräckta av hela idén. Jo, visst, ”alla” vill ha jämställdhet men när man börjar gräva runt lite i vad jämställdhet innebär och då framförallt för män som faktiskt är tvugna att tumma lite på sina egna privilegier så är det inte lika många som vill vara med längre. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Alla vill väl ha jämställdhet? Eller?”

Jag tror också man avskräcker folk när man är osminkad och orakad. Och att hålla på och ta plats och skrika. Och att tjafsa om småfrågor och kritisera allt möjligt. Och att inte kunna ta ett skämt. Och att gå ut och demonstrera. Och att hålla på med tidsödande grejer som att räkna kvinnlig representation i filmer och sånt.

Jag tror man skrämmer bort folk när man håller på så.

Tänk om vi skulle prova att istället ha inga utmärkande åsikter alls och kalla oss jämställdister! Då tror jag vi skulle få jättemånga medhåll, och det är väl ändå målet?

Det enda som inte avskräcker folk är om en slutar kalla sig feminist, håller tyst om sina åsikter, anpassar sig efter normen och sen ibland uttrycker något om att en är "för jämställdhet" då och då. Men hur jävla mycket påverkar det egentligen?

Folk är rädda för att behöva tänka efter eller behöva ändra något hos sig själva. Folk är rädda för att råka tappa bort sin identitet bara för lite förändring.

Folk är lata och ibland trångsynta, och rädda för det okända. Det är mycket fördomar runt just ordet feminist. Det hade även jag;

http://emmagalen.blogg.se/2013/april/vad-ar-feminism.html

Jag tror att många människor vill ha sin trygghet och inte behöva lyfta på arslet för att göra något nytt. Typ 😉

Poängen med feminismen och att på riktigt sträva efter jämställdhet går ju om intet om vi slutar kalla det feminism och slutar påpeka "småsaker", precis som ovanstående redan har sagt. Jättemärkligt.

Vad är det folk skulle vilja istället då, att "kvinnor får vara kvinnor och män får vara män, och dessa två ska minsann ses som lika bra!" Jo, det är ju verkligen en strategi som funkar – för då innebär det väl (antar jag) att kvinnor fortsätter vara kvinnor i bemärkelsen att de tar ut mer föräldraledighet, nöjer sig med den näst högsta positionen inom företaget, tar störst ansvar för hus och hem medan männen, på sitt biologiskt manliga vis, tar ut några få pappadagar, satsar på karriär och känner sig skitduktig om han dammsuger en gång i månaden. Men dessa två är preciiis liiika braaa. Har vi nått jämställdhet då?!

Som sagt: Märkligt…

Intressant. Jag personligen tycker att ordet feminist är föråldrad på något sätt, men det är utifrån min högst personliga erfarenhet. Jag har ingenting emot att vi utvecklas och bildar ett nytt begrepp för det samhälle vi vill utveckla, ett samhälle med jämlikhet. Om någon frågar mig om jag är feminist säger jag "Ja" såklart, jag står för det som feminismen står för.

Men för att mer utvecklade förklara varför jag personligen tycker att vi kan anta oss ett nytt begrepp är pga. följande; Min mamma var och är feminist, min mormor var feminist. Det min mamma och framförallt min mormor stod för och kämpade för var kvinnors rättigheter, detta i en tid då kvinnan inte ens fick vara vårdnadshavare för sitt eget barn! Deras kamp är så olik den kamp jag möter idag. Visst är kvinnor fortfarande andra klassens medborgare, och vi har generellt snäva inställningar till kvinnor och män. Men jag känner ändå att min kamp, min ambition är annorlunda mot för deras. För mig är det inte längre en talan om kvinnors rätt, utan om rätten för alla att utvecklas som individer. Jag vill framåt och att anamma ett nytt begrepp behöver inte alls vara samma sak som att ge vika för motpartens intresse.

Om folk blir avskräckta av ordet feminism så borde de läsa på lite om vad feminism handlar om. Det finns inget att bli avskräckt från, om man nu inte tycker att män ska behandlas som djur och kvinnor som sämre människor.

Att ta bort ordet feminism för att pleasa patriarkatet känns ju som det sista en skulle göra. Om människor inte förstår varför ordet feminism/att kalla sig själv för feminist är viktigt så får de läsa på/lyssna bättre så BÖR de förstå.

Blir innebörden annorlunda av ett annat ordval? Inte direkt va. Men det hade ju varit ett intressant experiment. Tror nämligen att "jämställdist" eller vad det nu skulle heta hade blivit det nya "feminist" bara. Dvs något mycket hemskt för den som är den.

Tyvärr vet jag dock många kvinnor som är för jämställdhet men absolut inte vill kalla sig feminister. Ta exemplet med Mia Skäringer som jag upplever som en medveten kvinna och som själv har problematiserat kvinnor och mäns roller utifrån egna erfarenheter, ändå deklarerade hon att hon "inte kan stå för feminismen". Det är väl ett problem? Jag tycker det finns en poäng i att ifrågasätta vad feminismen är just nu, och vad det förmedlar utåt. Det är inte bara män som inte vill släppa sina privilegier som inte är feminister, tyvärr!

Svar:
Problemet de har med feminismen är feminismen, inte ordet. Jag har ingen längtar efter att anpassa mig efter dem. Vill de inte hänga på så vill de inte, men vi kan inte urvattna kvinnokampen för att den ska bli folklig nog att passa alla.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror dock att ditt svar till Anette H här ovanför tar upp det som folk är trötta på, dvs det du kallar för kvinnokampen. Själv ser jag orättvisor från båda håll och tycker inte att feminismen passar för att bekämpa det. Feminismen går bara åt ett håll som jag ser det.

Haha, häromdagen såg jag någon som skrev något i stil med "feminister vill bara ha jämställdhet för kvinnor", och det var ungefär det roligaste jag någonsin sett. Är det anledningen till att du inte vill kalla dig feminist, för att du tror att feminister vill ha jämställdhet mellan könen för bara ett kön? Så tråkigt, då förlorar ju feminismen dig som kämpe, och good riddance.

Elegant formulerat av Matilda Flodin som vanligt.

Min pojkvän tycker inte att det borde heta feminism heller, humanism? Han hade diskuterat detta med sitt killgäng och alla hade tydligen tyckt samma sak, att det skulle gynna FI om det hette humanistiskt initiativ istället. Eller jämställt initiativ.

Visst är det så att mycket av motståndet mot feminismen handlar om att många är – eller tror sig vara – nöjda som det är och rädda för förändring. Där har du såklart fullständigt rätt.

Men det är också som så att väldigt många människor uppfattar ordet feminism som en rörelse som syftar till att förbättra för kvinnor på bekostnad av männen (underförstått: eftersom manskollektivet har det för bra).

Om det är det man vill åstadkomma (att förbättra för kvinnorna på bekostnad av männen) så kan man nog med fördel fortsätta att kalla sig feminist. Denna skara finns, och kommer bestå, men jag ser inga tecken på att den kommer att öka i storlek.

Men. Väldigt många feminister (inkl. jag själv) anser inte att manskollektivet som helhet nödvändigtvis har det bättre än kvinnokollektivet som helhet, och vår primära tanke är inte att "ta från männen och ge till kvinnorna". Vår feminism handlar istället om att förpassa könsrollerna till historiens skräphög, i syfte att förbättra för både män och kvinnor (och i förlängningen, märk väl, både ge från män till kvinnor och från kvinnor till män).

Om vi som har denna agenda kallar oss feminister så kommer tyvärr väldigt få utöver redan frälsta att lyssna på och reflektera över vad vi säger. Man kan tycka att det är trist, men så är det. Vill vi att också folk som inte redan är invigda ska lyssna på våra ytterst goda argument kring köning av tvååringar etc. så är det helt enkelt ofantligt otaktiskt att vi kallar oss feminister.

Men huruvida man sedan, i ärlighetens namn, är mest intresserad av att vår mission verkligen vinner ny mark eller att värna rätten att kalla sig vad man vill (kanske med hänvisning till vad ordet betyder enligt den definition som man själv håller för gällande) och ha det mysigt i sin klubb där vi alla håller med varandra, ja det kan det enligt min mening vara värt att fundera på.

(Att man har moraliskt rätt att göra på ett visst sätt betyder inte nödvändigtvis att det är det smartaste sättet…)

Matilda Flodin: Va? Det var bara en simpel förklaring på att humanism redan är ett existerande begrepp för en helt annan kamp. Sänk garden är du snäll.

och ja, jag tror man gör sig själv en otjänst genom att försöka hävda att man kämpar för båda könen och samtidigt kalla det för en kvinnokamp. Tala om paradox.

Svar:
Jag kämpar inte för båda könen i egenskap av feminist. Jag kämpar för kvinnor. Genus å andra sidan handlar om att ge både pojkar och flickor fler möjligheter.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag känner också många som har emot ordet feminism och ofta har det bara med okunskap att göra. De står för feministiska värderingar men har missförstått ordets betydelse. Dessa personer har dock ändrat sig efter att de fått saker förklarade för sig, i alla fall efter en tid, det tar ju alltid en tid att ta till sig ny kunskap och erkänna att man haft fel. Sedan finns det också de som förstår betydelsen men ändå hänger upp sig på det eftersom de inte EGENTLIGEN vill jobba för det. Det brukar vara samma personer som högljutt deklarerar att de minsann inte är några våldtäktsmän och hur det är så orättvist att alla oskyldiga män ska bli skuldbelagda så fort våldtäktsfrågan lyfts fram. Jag har märkt att de gärna ändå kallar sig jämställdister eller motsvarande. Sedan är vi ju också lite efter när det gäller sådant här i Finland, och många som säger sig vara för jämställdhet här tycker ändå "att jämställdheten gått för långt" i sverige, och att svenskar kommer med en massa galna påhitt som t.ex. det senaste om hen-rummet. Hur man kan bli FÖR jämställd förstår jag inte, och jag blir ibland så trött på människors bristande logik, men man får väl bara leva med det och göra sitt bästa för att det ska gå framåt.

LD: Jag tycker dina genustankar är superbra och det är mycket saker som du har tagit upp här som jag förhoppningsvis själv kommer att få användning för den dagen jag skaffar barn.

Och jag tycker att det är bra att du som feminist kan stå upp och säga att du kämpar enbart för kvinnorna. Inget hycklande från din sida. Många är inte riktigt lika raka med det. Däremot tror jag, som sagt, att det är just det som folk är lite trött på, kampen för enbart kvinnan.

Nej, just detta håller jag inte med dig om. Som någon annan skrev här i kommentarsfältet så är det här en annorlunda kamp än den feminismen förde förr. Och i det här fallet, genom att byta namn, så ger man knappast efter för den "andra sidan", "de onda hemska männen" etc. (ibland tycker jag att det målas upp en sån konstig skräckbild av icke-feminister.) Det är bara ett namn som tydligt visar på att vi välkomnar diskussioner för mäns jämställdhet också, en markering.

Det tog mig tio år att sluta hata feminismen. Inte för vad den stod för, för det visste jag inte, utan för att det hette just feminism. Jag ryggade tillbaka, skapade fördomar och ville inte ha med något att göra som bara gynnade ena könet (för det var så det lät i mina öron). Hur är något jämställt när själva ordet bara anspelar på det kvinnliga, trots att man vill ge privilegier till båda könen (även om mycket handlar om att motarbeta ett patriarkat)? Om vi tittar på hur det ser ut idag, där killar inte ens kan kolla på filmer med fler än två kvinnor i huvudrollerna utan att somna, hur ska vi vänta oss att dom är öppna för den jämställdhet som är förklädd i ett ord som bara står för kvinna? Om vi vet att killar inte gärna släpper några fördelar åt tjejer, hur smart tillvägagångssätt är det då egentligen att försöka jobba fram ett jämställt samhälle genom att kalla hela grejen för något endast feminint? Jag förstår att dom ryggar tillbaka, och det är antagligen rätt många som skulle ställa sig bakom ett likvärdigt könsneutralt ord med samma innebörd. Det är att jobba i motvind, och trots att jag är feminist ut i fingerspetsarna idag använder jag mig aldrig av ordet vid diskussioner, jag slingrar mig alltid runt det och snackar tills jag inser att många faktiskt står med samma åsikter.

Svar:
att ordet anspelar på kvinnan är för att det just nu råder en könsmaktsordning till kvinnors nackdel. Feminism handlar om KVINNOkamp. Om att göra KVINNAN jämställd med mannen. Om att ge KVINNAN lika mycket ekonomisk, social samt politisk makt som mannen. Jag tror inte på att låtsas nåt annat för att få med motståndet på tåget.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag läste lite mera här och måste tillägga en sak. Du säger att feminismen enbart kämpar med kvinnofrågor, och jag håller med till en del, men jag tycker inte det är så isolerat. När man kämpar för kvinnofrågor tycker jag det ofta automatiskt blir så att man också kämpar för frågor som berör män. Mycket av de mansfrågor vi har är ju bara baksidan av samma mynt, så att säga.

Svar:
självklart berörs män också, men fokus är ju kvinnofrågor. Och vi kommer ju inte undan det faktum att män förlorar på feminismen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har varit tillsammans med flera killar tidigare som kallat sig feminister. Ja, de har gillat "förmånerna" med jämställdhet, att ha en tjej som drar in pengar och delar lika, någon som inte krävt att bli uppvaktad med dyrbara gåvor, någon som månat om sin självständighet osv. Men som sagt, när man skrapat lite på ytan så har många killar fortfarande svårt för att dela lika på hushållsarbetet. Då kan medvetna killar helt plötsligt förvandlas till 50-tals män.

Jag har känt mig utnyttjad i flera förhållanden just för att det har ansetts självklart att jag ska ha huvudansvaret för att hemmet är välstädat, att maten står på bordet och att det piffas och görs hemtrevligt. Och jag vill nu inte att nåt smartass säger "jamen bytte du glödlampa då eller fixade med bilen?". För dessa uppgifter görs så otroligt sällan om man jämför med det dagliga slitet att ha hand om ett hushåll (och barn för de som har det).

Visst det har städats och lagats mat (det är inga neandertalare jag snackar om) men när det väl kommer till kritan så har det mesta hängt på mig. Svårt att upptäcka kan det vara också om man inte går in för att skaffa sig en bild av verkligheten. Jag tror att de flesta skattar sin grad av jämställdhet hemma utifrån ett önsketänkande.. "jomen just nu kanske det ÄR jag som gör mest hemma men det är ju bara för att jag är föräldraledig/jobbar deltid/ min man reser så mycket i jobbet. Skulle det inte vara så skulle vi dela helt lika, det är jag SÄKER på".

Jag tror det finns många skenheliga manliga jämställdhetskämpar där ute. De tycker det är självklart att kvinnan ska arbeta och tjäna lika mycket pengar. De tycker det är gammaldags och förnedrande att mannen ska öppna dörren och betala notan. Men när det kommer till arbetet de själva ska göra för att uppnå jämställdhet ja då är det tvärstopp. Städning, tvätt, vabba, ha koll på barnens skostorlek, gå på utvecklingssamtal och köpa nya överdragsbyxor.. Även i uttalat jämställda hem så kan jag nästan slå vad om att kvinnan gör merparten av dessa sysslor. För det verkar alltid finnas en ursäkt "ja men i vår familj råkar det bara vara så att min man reser massor i jobbet eller att han tjänar så mycket pengar eller att han har eget företag". Konstigt. För i många familjer där kvinnan driver eget så gör hon det påfallande ofta för att det passar familjelivet bättre att hon har flexibla arbetstider "för att ha tid med familjen".

Felet som många feminister gör är att de förutsätter att det är möjligt att uppnå jämställdhet under rådande premisser och under det nuvarande styrelseskicket. Feminism ÄR dessvärre en klassfråga och jämställdhet kommer aldrig, aldrig existera samtidigt som, eller under, det kapitalistiska systemet.

Varför det är så? För att högern inte ser det som något problem att "killar och tjejer är olika" och menar på att "såhär har det alltid varit? Och därför skall det förbli" (det samma gäller klasstillhörigheten som sett likadan ut sedan feodalismens tid. De som var rika då är de som är rika nu, de som var fattiga och slavade då är de som är fattiga och slavar nu). Om vi då skulle leva i ett högersamhälle som var jämställt skulle det inte längre vara ett högersamhälle. Det går inte att ändra på en ideologi som ingår i ett samhälle (i det här fallet konservatism och kapitalism) utan att samtidigt ändra hela formen det visar sig i.

Därför blir det enbart kontraproduktivt att försöka uppnå feminism idag utan att jämna ut klasskillnaderna. Det kapitalistiska systemet bygger nämligen på att utnyttja alla som kan utnyttjas – oavsett om det rör sig om att inte ge arbetslösa ekonomiskt stöd om de inte står till arbetsmarknadens förfogande, inte sjukskriva sjuka, utnyttja lågutbildade eller personer utan utbildning på "skitjobb" utan någon möjlighet att själva bestämma över sitt arbete och tvingas arbeta under orimliga villkor för en minimilön, att ge kvinnor lägre lön, sortera ut barn som är "dåliga" i skolan redan som små och så vidare.

Jag skulle också gärna se att feminism inte behövde vara en klassfråga, men att förneka att det är så är bara väldigt dumt och tyder ofta på bristande analys av rådande samhällsskick.

För det går inte att uppnå jämställdhet under kapitalismen.

Hur kan NÅGON vara emot jämställdhet mellan könen? Det här gnället om "Meeeeeh, killarna då? Vad gör feminismen för mig, som man?" Varför behöver man prata om vad feminismen kan göra för män hela tiden? Borde det inte vara självklart för alla att kämpa mot kvinnoförtryck och könsdiskriminering och sådant även om man inte vinner något på det personligen?

För övrigt vinner alla mycket på feminismen, men det är ju inte själva grundtanken.

Jag är en av dem som inte riktigt vill titulera mig feminist. Det är av tre anledningar:

1. Eftersom jag anser att jämställdhet handlar om lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor så anser jag att vi bör kämpa för båda könens rättigheter, annars når vi inte jämställdhet. Vi måste givetvis kämpa mycket mer för att få igenom förändringar vad gäller kvinnors rättigheter, eftersom vi har sämre utgångspunkt idag på så många fler områden än män, det är jag helt med på. Men det finns även områden där männen har sämre rättigheter och möjligheter, och att avfärda det anser jag är att avfärda en del av jämställdheten.

2. Tyvärr är det ju precis som du skriver många som blir avskräckta av ordet feminist. Jag håller med om att man inte ska behöva hymla med sina åsikter bara för att det skrämmer andra. Men jag anser att om jag skulle diskutera jämställdhet med en person som blir avskräckt av ordet feminist/feminism, så får jag lättare den personen att lyssna på mina argument om jag istället lägger fram dem, utan att paketera dem som en feminists åsikt. Jag tänker att det är viktigare att jag kan nå fram med mina argument och därmed kanske kan så ett frö hos personen jag talar med, än att kalla mig för något särskilt.

3. Sedan finns det ju feminister som definierar ordet feminist och därmed avgör vem som är det eller ej. Du har ju tex skrivit en inlägg om detta (särartsfeminism är fan inte feminism). Om någon annan ska bestämma över vad jag är eller inte är och vill exkludera mig för att jag inte passar i på deras definition så skiter jag hellre i att kalla mig för något och har mina åsikter och framför dem och hoppas på att jag kan påverka ändå.

Det här med att feminister bara för en kamp för kvinnor, tycker jag är en märklig diskussion av flera anledningar.

Historiskt sett och i nutid har det alltid varit män och är det män vid makten, som enväldigt och utan kvinnors talan, har beslutat och beslutar om hur vår gemensamma värld skall se ut.

Få män ifrågasätter varför inte män vid makten har kämpat och kämpar för kvinnor genom tiderna. Faktum är att män vid makten alltid har gjort det rakt motsatta, dvs förtryckt och diskriminerat kvinnor å det allra grövsta. Så ser det ut, världen över. Anledningen till att vi har kommit längre i jämställdhetsarbetet i Norden, än i övriga världen, är inte tack vare män eller män vid makten. Det är främst tack vare en stark kvinnorörelse, feministerna.

Få kvinnor ifrågasätter hur det kommer sig att enbart män i många länder och en majoritet män i andra länder, enväldigt för kvinnors talan och allas vår talan? Hur är det demokrati att halva jordens befolkning (kvinnor) inte har något att säga till om när det gäller hur vårt gemensamma jordklot skall styras, skötas och utvecklas? Hur är det demokrati att halva jordens befolkning, dvs kvinnor inte ens får föra sin egen talan, i frågor som bara angår kvinnor och inte män?

När feminister för kvinnors talan, kvinnors kamp, så reagerar inte bara män utan också kvinnor negativt på att feminister=kvinnor, "tar sig rätten" att föra kvinnors talan. De kvinnorna är kanske så vana vid att bara män för deras talan, att de känner sig mer bekväma med det? Det gör män också.

Ingen kan väl på fullaste allvar mena, att män i Sverige och världen behöver kvinnorörelsens hjälp, att driva någon slags "manskamp"? Män har ju redan manliga företrädare i majoritet på alla poster i hela världen, som verkar för manliga intressen först och främst. Få av hela denna hop med män, engagerar sig i kvinnokampen för kvinnors lika rättigheter och många av dem verkar tyvärr fortfarande för att dra in på, underminera kvinnors rättigheter på olika sätt, även i vårt land. Så varför skulle vi fattiga och resurslösa feminister jobba för resurs- och penningstinna män och med vad? Vilken hjälp behöver män som de inte redan har i allt sitt överflöd?

För övrigt blir det väldigt märkligt att tro att en vågskål som väger ojämnt, blir jämnare av att man fyller på, på den sida som redan väger tyngst. Hur skulle kvinnors sida av vågskålen väga jämnare med mäns, om vi fyller på mäns sida, än mer?

Kvinnorörelsen har gjort mycket gott för kvinnor som också har förbättrat för män. Män slipper ha ensamt ansvar för att försörja familjen, eftersom kvinnor nu FÅR delta på arbetsmarknaden och också KAN delta på arbetsmarknaden, tjäna egna pengar i och med barnomsorgen. Kvinnorörelsen har kämpat hårt för att normen skall förändras till att se på pappor som lika fullgoda föräldrar som mammor. Pappaledighet, gemensam vårdnad om barnen osv.

P-piller för kvinnor, har mest gynnat män eftersom p-piller har gjort att män nu för tiden kan ha skönare och mer ansvarlöst sex med kvinnor. Kvinnor har gynnats på så sätt att vi själva kan styra våra graviditeter men p-piller för kvinnor, har också inneburit många skadliga, till och med livsfarliga biverkningar för kvinnor.

I det stora hela, anser jag att hela världen skulle tjäna på om fler kvinnor kom till makten. Kvinnor är tillsammans med barnen en majoritet av jordens befolkning och det är skrämmande att vi nästan inte har någon makt alls, att besluta om våra egna och barnens liv samt hur vårt jordklot bäst skall tas omhand.

Detta resonemang om att kvinnorörelsen måste jobba för män, är lika sjukt som att påstå att judarnas motståndsrörelse skulle vara tvungna att jobba även för nazister eller att svartas motståndsrörelse måste jobba även för de vita.

Idag säger jag inte mycket men alla andra skriver så långa kommentarer så jag tror det räcker. Har själv inte tålamod att läsa dem nu, men kanske nästa gång:)

Svar:
ta dig tid, det är så mycket klokt som sägs just nu att jag storknar!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Caroline: Bara för du känner högerfolk som är feminister innebär det inte att högerpolitik står för jämställdhet. Så jo, dessvärre måste det vara en klassfråga. Eller hur menar du att jämställdhet skulle kunna uppstå i ett konservativt styrelseskick där allt skall vara som det "alltid varit" och där "manligt och kvinnligt" är någonting som skall bevaras som det är?

Heja!

Alla som kritiserar ordet feminist eller tjatar om att "jämställdhet handlar om BÅDA könen" är ju inte med på feminismens problemförklaring, dvs att det finns en könsmaktsordning. Samma med alla personer, såsom Dean (är hen allvarlig?) där uppe som tycker att feminister fokuserar på "skitsaker" – de har de ju inte förstått strukturerna och vad förtryck handlar om!

För min del gör det ingenting om dessa personer "skräms bort" av ordet feminist. Skulle dessutom hellre dö än kalla mig jämställdist med tanke på vilka som företräder den "ismen".

Vad jag känner till är ju det att om kvinnor blir jämställda män så blir män automatiskt jämställda kvinnor.

Tänk vad skönt att inte jämt bli påpekad hur man ser ut (ofräch, fet, sexig, söt mm), vad man säger (vilka ordval), hur mycket man ligger runt, inte bli hatad för man väljer karriär OCH barn, kunna leka och vara vild utan att vara en "pojk-flicka" få lika hög lön som mina manliga arbetskamrater, tänk vad skönt att bara kunna dammsuga en gång per månad och vara duktig! kunna vara föräldraledig mindre tid utan att vara en dålig mamma…

Listan kan göras väldigt lång med de skillnader män och kvinnor har.

Män har allt att förlora på att det blir mer jämställt, helt plötsligt måste dom konkurrera om chefsplatser med kvinnor och män (inte bara män som det ser ut i dagsläget på många ställen), det blir naturligt att alla ska hjälpas åt lika mycket i hemmet, pappor skulle jobba mindre och vara hemma mer, dom får inte samma makt över kvinnor och då blir tex våldtäkter inte lika ok i domstolar som det är i dagsläget.

Caroline:

Moderaterna är ett konservativt parti, det många av oss brukar kalla ett gammalmodigt parti. Moderaterna verkar för det de kallar "traditionella" värden och seder i samhället.

Moderaterna vill inskränka kvinnors rätt till abort, stärka fadersrätten framför modersrätten, legalisera tecknad barnpornografi åt pedofiler, införa surrogamödraskap, sänka ingångslönerna i vården (där många kvinnor jobbar) och Moderaterna har röstat nej till i princip alla lagförslag genom historien som har syftat till att förbättra för folket, tex nej till allmän rösträtt, nej till kvinnlig rösträtt, nej till semester, nej till åtta timmars arbetsdag, nej till barnbidrag, nej till sjuk- och a-kassa osv, osv.

Moderaterna lever efter devisen att folket är i avsaknad av förnuft och därför inte förstår sitt eget bästa, hur de skall leva sina liv och hur de tex skall bilda familj – det är statens uppgift att styra över. Moderaterna verkar alltså för att dra in statens alla åtaganden gällande sociala förmåner för folket tex utbildning.

Det räcker kanske med att sammanfatta det hela med Fredik Reinfeldts, vår nuvarande statsministers citat från hans bok där han refererar till svenska folket som "sovhjärnor":

"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd."

Caroline: Partiprogram är inte detsamma som praktiskt utförande. Tror du verkligen partier (oavsett vilket) skulle få många röster om de gick ut med sina egentliga avsikter?

Sedan när ställde sig konservatismen positiv till förändringar?

Jag har ingen lust att i min kamp inkludera en massa män som är för lata för att engagera sig själva (obs, med detta menar jag de män som alltid tycker att andra ska kämpa för deras rättigheter, inga andra) och vara tillmötesgående. Jag kallar mig oftast vänsterfeminist då jag inte vill förknippas med liberalfeminismen. Främst är jag vänster då jag anser att klasskamp och jämlikhet går hand i hand.

Måste bara få skriv av mig lite.. Jag tror jag är den enda feministen på mitt arbete och jag tror de flesta på mitt jobb är den större andelen av vad "vanliga" människor egentligen tänker.

Debatten om det tredje omklädningsrummet kom upp, kollegorna kunde inte alls fatta och skrattade mest åt hen grejen, jag vågade inte ta debatten då de var 5-6 personer som dunkade varandra i ryggen.

Sen uttalar sig en kvinna om att hennes 5åriga pojk har en vän com är pojke som går till dagis i kläning "ÅH HERREGUD HUR KAN FÖRÄLDRARNA GÖRA SÅ MOT SITT BARN?!" löd kommentarerna, sen hade pojken nagelack ibland, "men gud stackarn han kommer bli så mobbad när han börjar skolan"

Jag tog fortfarande inte debatten och mådde så jävla dåligt då för jag inte stog upp för mig själv, att jag inte visade att jag tyckte de var helt dumma i huvudet.

Sen att de ens säger att barn kommer mobba detta barn, vad gör de inte själv? Vad för de själva inte med sig till sina barn när de uttalar sig om att det inte är ok med en pojk i kläning högt, jag tror barn hör mer än vad de fattar. Att mobbare får allt från sina föräldrar, ingen är född mobbare.

Kände mig så jävla mesig som inte vågade ta diskussionen i rädla att få alla emot mig och ha veka argument som de kunde köra över, kände mig inte stark nog i mina argument att ta den, fast efteråt har jag gått igenom det 100ggr och enligt mig håller mina argument mkt mer än deras, men så tycker såklart inte de.

Är det värt att ta varje diskussion? Även om man inte har all fakta?

Du är underbar och jag önskar jag kunde ha dig på min axel ibland som viskade visa ord till mig när jag hamnar i såna här sitsar.

TACK för att du är du!

Svar:
Jag tycker definitivt att man kan ta diskussionen även om man inte kan allt eller har fakta. Man kan ifrågasätta, fråga hur de tänker och om de har tänkt si eller så. osv. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Gud så trött jag blir på detta tjat om att feminismen vill förbättra på bekostnad av männen osv. Eh ja så klart det blir så! Om ena parten under alla århundraden blivit förfördelade och strävar efter jämlikhet så blir det ju automatiskt så att den "utnyttjande" parten mister vissa privilegier i och med det. So? Det är ju jämlikhet vi vill åt, inte att de stackars männen ska fortsätta få massa fördelar på vår bekostnad. Sedan blir en trevlig bieffekt att män får vissa förmåner också, tex i föräldrarollen, men det är liksom inte det som ska vara i fokus EFTERSOM DET HISTORISKT SETT ÄR KVINNOR SOM DISKRIMINERATS OCH FORTFARANDE ÄR!

notoyboy mfl har redan uttryckt det mycket snyggare så jag nöjer mig med att konstatera att nej, feminismen ska verkligen inte anpassa sig efter de dåligt pålästa som är "för jämställdhet men inte vill kalla sig feminister".

Jag undrar inom vilken annan rörelse det ställts sådana här krav på att de utsatta också ska tänka på förövaren. Herregud.

Jag blir uppriktigt ledsen när människor säger att ordet "feminism" låter exkluderande för män, eftersom ordet har en "kvinnlig" klang och således antas endast riktas till kvinnor, när det handlar om jämlikhet, något som borde engagera alla. Kan det inte få heta feminism, trots att det låter som om det bara är för kvinnor? Det heter ju brandMAN, men det yrket är inte bara till för män…

Det hela är ett exempel på hur det som förknippas med kvinnlighet är negativt och inte ska tilltala män, eftersom en man som ägnar sig åt "kvinnliga" saker är mindre man. Jag blir så upprörd.

Att man dessutom hela tiden måste påpeka att feminism gynnar ALLA oavsett kön, är också trist. Visst är det bra att alla kan dra nytta av det, givetvis, men att det måste användas som argument är synd, för det visar på att det inte hade varit nog att kämpa för om feminism "bara" gjort kvinnans situation bättre.

Svar:
Jag håller med fullständigt. Men det är typiskt för hela vår kultur. Män kan inte förknippas eller identifiera sig med det som är kvinnligt. de läser inte böcker av kvinnor, ser inte filmer om och av kvinnor och kan inte relatera till feminismen eller bry sig om något som inte drabbar dem direkt. Vice versa funkar dock. Vansinnigt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej Noboytoy! Jag är ingen hånatyp:)som LD snällt inte trodde heller. Tack, det värmde! Däremot är jag oborstat ärlig och det var ju långa kommentarer som jag inte orkade läsa. Men LD gav ju mig också uppmaningen att ta mig tid till era kloka kommentarer. Alltså skärpningen gick ju då till denna tant:)

Kommer ihåg när jag sa att jag var feminist på mitt första sommarjobb. Jag blev genast förlöjligad och ifrågasatt av de äldre killarna jag jobbade med. De skrattade åt lilla-tokiga-mig och sa att jag inte hade någon aning om vad det betydde. Det betydde ju att kvinnorna skulle ha det bättre än männen (se ta över världen), konstaterade dem. Och det ville jag väl inte? Självklart inte, ursäktade jag och kände mig dum och töntig och det tog ett bra tag innan jag vågade säga att jag var feminist igen. Blir så himla arg när jag tänker tillbaka på sånt här.. hur kan dem fått det

Okej, lite sent tillbaka efter jobbet.

Caroline: Det jag menade med humanisterna, ja jag vet vad det är, att min pojkvän och majoriteten av hans kompisar tycker som någon ovan nämnde att bara ordet gör folk arga. Jag tycker det är störtlöjligt och jag håller ju inte med givetvis. Men han påstod också att mer män skulle säkert öppna ögonen om Fi bytte namn till något annat. Jag vet inte hur specifikt han menar.

Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt när jag börjar diskutera feminism med honom, då stänger han av samt blir otrevlig. Det bara stör honom tydligen. Fast han ändå tycker att allt ska vara jämställt. Hur ska man få dem att få bort den där inskränkta synen de tror sig ha på feminism??

Anser ni att männen har ett kollektivt ansvar för allt ont som andra män gör och har gjort? Kan man klumpa ihop dem i en grupp och kalla alla som ingår i den för de som utnyttjar och förövarna oavsett hur de lever sina liv? Har i så fall kvinnor samma kollektiva ansvar för vad andra kvinnor gör?

Svar:
jag anser att vi alla har ett kollektivt ansvar för att sluta upprätthålla förtrycket
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anonym 18:59

"Det betydde ju att kvinnorna skulle ha det bättre än männen (se ta över världen), konstaterade dem. Och det ville jag väl inte?"

Jag brukar alltid svara: nej vi kvinnor vill inte ta över världen men om så vore – varför skulle män ha problem med att vi kvinnor styr? De har ju inga problem med att bara män styr, i nästan alla delar av världen? De stöttar ju inte ens kvinnorörelsen så att fler kvinnor skall få makt att styra sina egna livsvillkor? De är bekväma med att bara män styr över kvinnor men vänder sig emot om bara kvinnor styr över män. Om de tycker att det ena är illa, så måste de ju tycka att det andra är det också?

LD jag anser också att vi alla har ett kollektivt ansvar att sluta upprätthålla förtrycket. Det är inte detsamma som att jag anser att det är okej att kalla alla män för förövare och att säga att det är samma sak om kvinnor arbetar för mäns rättigheter som om judar arbetar för nazisters rättigheter. Om man ska uppnå en verkligen förändring måste man ju även få med männen på tåget, och det tror jag inte att man får genom att kalla dem för förövare och dra liknelser med nazister.

Jag skulle vilja göra en jämförelse.

1. Männen har i stor uträckning större möjligheter och makt i vårat samhälle. Det enda rätta borde vara att de delar med sig av makten så att världen blir jämställd. Men många av männen (inte alla) vill inte göra det eftersom det innebär nackdelar för dem själva.

2. Vi i Sverige är väldigt priviligerade jämfört med många människor i fattiga länder. Att jag och ni andra har råd med bostad, mat, vatten och diverse andra saker, medan någon annan knappt har tillgång till vatten och mat anser inte jag är ett jämlikt samhälle. Det enda rätta vore väl att vi delar med oss av vår makt och våra resurser för att världen ska bli jämlik, men det vill vi inte (förutom att skänka några slantar då och då), för det skulle innebära att vår egen bekvämlighet blev lidande.

Ser ni då er själva som förövare i jämlikhetsdebatten på samma sätt som ni anser att männen är förövare i jämställdhetsdebatten?

Jag vill inte försvara det förtryck och den ojämställdhet som finns, men jag tror inte alltid att det är så självklart att man vill dela med sig av de fördelar man redan har, vare sig för män, för mig eller för dig.

Svar:
fast vem kallar män för förävare på det sättet? Att förövare är män är en helt annan sak än att alla män skulle vara förövare. Judeliknelsen har jag inte heller hört någonsin.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Okej, jag ger exempel på citat från kommentarerna till det här inlägget:

"Om ena parten under alla århundraden blivit förfördelade och strävar efter jämlikhet så blir det ju automatiskt så att den "utnyttjande" parten mister vissa privilegier i och med det. So? Det är ju jämlikhet vi vill åt, inte att de stackars männen ska fortsätta få massa fördelar på vår bekostnad."

Min tolkning: Det finns två parter, män och kvinnor, män (som grupp) är den utnyttjande parten.

”Faktum är att män vid makten alltid har gjort det rakt motsatta, dvs förtryckt och diskriminerat kvinnor å det allra grövsta.”

Min tolkning: Män (som grupp) med makt har alltid förtryckt kvinnor

”Jag undrar inom vilken annan rörelse det ställts sådana här krav på att de utsatta också ska tänka på förövaren. Herregud.”

Min tolkning: Kvinnorna är de utsatta och männen (som grupp) är förövaren.

”Detta resonemang om att kvinnorörelsen måste jobba för män, är lika sjukt som att påstå att judarnas motståndsrörelse skulle vara tvungna att jobba även för nazister eller att svartas motståndsrörelse måste jobba även för de vita.”

Min tolkning: Om ovanstående exempel anses som LIKA sjuka innebär det att män är samma för kvinnorörelsen som nazister är för judarnas motståndsrörelse.

Detta kan vara feltolkningar och övertolkningar, men jag tycker att det här sättet att se på män ofta återkommer i liknande debatter.

Jolin:

"okej att kalla alla män för förövare"

Jag är lika frågande som LD? Vem/vad säger att alla män är förövare..?

"det är samma sak om kvinnor arbetar för mäns rättigheter som om judar arbetar för nazisters rättigheter. "dra liknelser med nazister"

Du blir nog tvungen att läsa min kommentar igen. Jag liknar inte män med nazister. Återkom om du fortfarande inte förstår.

"Om man ska uppnå en verkligen förändring måste man ju även få med männen på tåget"

Varför då? Som du skriver, så visar män inget större intresse för kvinnors rättigheter eller för kvinnorörelsen och det har de heller aldrig gjort.

Det är en stark kvinnorörelse som har gjort oss kvinnor i tex Norden, mer jämställda än i många andra delar av världen. Kvinnor är tillsammans med barnen, en klar majoritet av jordens befolkning.

Kvinnor har alltså all makt i världen att förändra sina villkor, överallt. Det krävs bara att kvinnor gör gemensam sak, går samman och samarbetar mot gemensamma mål. Vi behöver inte alls anpassa oss efter mäns pipa eller vara rädda för vad män skall tycka om oss.

Detta vet män och det är också anledningen till att de stänger in kvinnor i vissa länder, censurerar kvinnor, hindrar kvinnors ekonomiska förutsättningar och nu, precis som i historien, försöker slittra kvinnor och kvinnorörelsen. Genom tex gamla uttryck från 1800-talet som antifeministiska män använder än i dag: "fula, okvinnliga, manhaftiga och lesbiska feminister";)

Inget nytt under solen där;)

2. Den största gruppen fattiga i världen är kvinnor och barn. Med kvinnors frihet, kvinnors frigörelse, en stark kvinnorörelse kommer dessa kvinnor och barn att slippa undan mycket av det ekonomiska förtrycket i sina länder, som förvisso även vi kvinnor i Sverige och alla andra länder lider av, mer eller mindre.

Jag förstår inte vad din egentliga "kritik" mot kvinnorörelsen består av, Jolin? Vad är det du vänder dig emot, som kvinna? Tror du att kvinnorörelsen eller Feministiskt Initiativ skadar dig, andra kvinnor och era döttrar mer, än den gamla unkna antifeminismen där bara män styr över kvinnors och barns livsvillkor?

Jolin:

"Det finns två parter, män och kvinnor, män (som grupp) är den utnyttjande parten."

Precis som det finns "två parter", svarta och vita, vita (som grupp) är den utnyttjande parten. Svarta är den förtryckta, ekonomiskt förtryckta, politiskt förtryckta, våldsutsatta, ofria, diskmininerade parten.

"Män (som grupp) med makt har alltid förtryckt kvinnor"

Menar du att kvinnor som aldrig har haft någon makt historiskt sett i världen, istället är de som har förtryckt kvinnor? Tror du att det är kvinnor i tex länder som Saudiarabien, som har skapat lagar som förbjuder kvinnor att gå utanför dörren utan en man i släptåg, skilja sig eller som tvingar kvinnor att bära slöja?

"Kvinnorna är de utsatta och männen (som grupp) är förövaren."

Om du har bevis/statistik/fakta för det motsatta, dvs att kvinnor (som grupp) skulle vara "förövare" och att det i själva verket är män som utsätts för kvinnors våld, sexuella våld, ekonomiska förtryck, politiska förtryck, samhälleliga förtryck, sexslavhandel osv i världen, så är jag mycket intresserad av att ta del av denna statistik.

Noboytoy: Det var min tolkning av citaten som jag nämnde, jag har förståelse för att det kanske inte var innebörden för dem som skrev dem eller för alla som läser dem. Men jag är fortfarande av åsikten att många klumpar ihop män i en grupp och tillskriver dem negativa egenskaper när de talar om dem i jämställdhetsdebatten.

Jag är mycket medveten om att det är kvinnors kamp är det som gjort att kvinnor idag har större rättigheter i samhället än förr. Jag är glad över att kvinnor genom tiderna har kämpat för detta och att man gör det än idag, något annat har jag aldrig sagt. Som du säger så kan vi nå långt tillsammans eftersom vi är många. Däremot tror jag att vi skulle nå ännu längre med en retorik som får de män som ”ännu inte är med på tåget” att i större utsträckning förstå varför jämställdhet är viktigt, än att göra dem till någon som vi skyller allt på och att de därmed tar en försvarsställning. Vi kan få större rättigheter genom att själva arbeta för det, men det blir större förändringar om vi även kan få med fler män på vårat resonemang. Jag är inte rädd för vad män ska tycka om mig, snarare är jag rädd att de ska bli mindre benägna att lyssna till det viktiga som jag har att säga beroende på vad de tycker om mig. Att du uttrycker dig på ett respektfullt och genomtänkt sätt när du bemöter mig, gör att jag tar till mig din åsikt, jag kanske inte håller med om allt, men jag lyssnar och kan lära mig nya saker av det du skriver. Om du däremot hade gått till personligt angrepp mot mig hade jag inte tagit dina åsikter på allvar. Detsamma tror jag gäller när man vill framföra alla typer av åsikter, även när man vill framföra åsikter om jämställdhet till män.

Visst är det så att kvinnor och barn är den största fattiga gruppen i världen, och kvinnor som lever under fattiga förhållanden skulle ha stor nytta av större jämställdhet, tex att de hade möjlighet att studera och därigenom förhoppningsvis kunna ta sig ur fattigdomen. Men min jämförelse handlade snarare om att vi i den rika världen som inte delar med oss av vårt överflöd av pengar och makt till dem i den fattigare världen, på samma sätt som många män inte vill dela med sig av sitt överflöd av makt. Jag ville uppmana till lite självkritik för att få bättre förståelse kring problematiken.

Jag har ingen kritik mot kvinnorörelsen i sig, den är toppen! Kvinnorörelsen och FI skadar inte mig, utan gynnar mig och andra kvinnor. Där är vi precis överens. Det jag skrivit kritiskt om under detta inlägg är:

1. Att jag tycker att det inte behöver vara en motsättning i att arbeta för både mäns och kvinnors jämställdhet inom olika områden. Jag har inte sagt att alla behöver göra det, men jag tycker inte att man automatiskt är emot kvinnorörelsen om man anser att män också borde få större jämställdhet inom vissa områden

2. Att det är viktigare att få chansen att påverka de män som är av annan åsikt genom att argumentera för min sak, än att säga att jag är feminist

3. Att jag inte vill kalla mig för feminist eftersom vissa feminister talar om för mig att jag inte klassar in under deras definition

4. Att man inte ska dra alla över en kam. På samma sätt som jag tycker att det känns fel att uttrycka sig om hur kvinnor är, så tycker jag att det är fel att uttrycka sig om hur män är.

Noboytoy: Såg nu att jag har ytterligare en kommentar att bemöta. Känns som jag bombarderar kommertarsfältet 🙂

"Det finns två parter, män och kvinnor, män (som grupp) är den utnyttjande parten."

Precis som det finns "två parter", svarta och vita, vita (som grupp) är den utnyttjande parten. Svarta är den förtryckta, ekonomiskt förtryckta, politiskt förtryckta, våldsutsatta, ofria, diskmininerade parten.

Ja, svarta är ofta förtryckta på det sättet du skriver och diskriminerade, men det betyder väl inte att alla inom gruppen vita, förtrycker svarta. Jag motsätter mig inte heller det faktum att kvinnor blir förtrycka av många män, det jag vänder mig emot är att man säger att alla män förtrycker kvinnor, vilket jag tolkar det som när man skriver ordet män.

"Män (som grupp) med makt har alltid förtryckt kvinnor"

Menar du att kvinnor som aldrig har haft någon makt historiskt sett i världen, istället är de som har förtryckt kvinnor? Tror du att det är kvinnor i tex länder som Saudiarabien, som har skapat lagar som förbjuder kvinnor att gå utanför dörren utan en man i släptåg, skilja sig eller som tvingar kvinnor att bära slöja?

Nej, det tror jag absolut inte, så dum är jag faktiskt inte. Däremot anser jag inte att män som grupp kan anklagas för det. De som bör anklagas är de män som utövar denna makt, det är inte alla män i hela världen, det är vissa (om än många) män.

"Kvinnorna är de utsatta och männen (som grupp) är förövaren."

Om du har bevis/statistik/fakta för det motsatta, dvs att kvinnor (som grupp) skulle vara "förövare" och att det i själva verket är män som utsätts för kvinnors våld, sexuella våld, ekonomiska förtryck, politiska förtryck, samhälleliga förtryck, sexslavhandel osv i världen, så är jag mycket intresserad av att ta del av denna statistik.

Jag säger detsamma här, jag menar inte att kvinnor generellt är förtryckare, men jag anser inte heller att man kan säga att män generellt är förtryckare.

Jag tycker inte att det är gynnsamt att vi talar om vi (kvinnorna) och dom (männen). Vi bör göra vårt bästa för att bekämpa det förtryck som många män sysslar med, utan att för den skull tillskriva män generellt ansvar för det dessa män gör.

Jolin:

Nu är jag inte med på logiken här:

"Vitas förtryck mot svarta" = inte ALLA vita förtrycker svarta", menar du?

"Mäns förtryck mot kvinnor" får du däremot till att ALLA män förtrycker kvinnor..?

"det jag vänder mig emot är att man säger att alla män förtrycker kvinnor"

Exakt vem/vilka menar du säger att ALLA män förtrycker kvinnor? Menar du feminister generellt eller menar du någon särskild inriktning av feminismen? Jag har aldrig hört talas om detta?

"De som bör anklagas är de män som utövar denna makt"

Det är exakt vad vi feminister gör.

"jag anser inte heller att man kan säga att män generellt är förtryckare."

Osäker på vad du menar med "generellt". Jag menar att vi i hela världen, i alla länder har statistik att tillgå, klara bevis för att maktmän i hela världen förtrycker kvinnor på alla möjliga sätt. Det innebär inte att Kalle som enskild man i Sverige gör det.

"Jag tycker inte att det är gynnsamt att vi talar om vi (kvinnorna) och dom (männen)."

Det är absolut nödvändigt att separera kvinnor och män ifrån varandra. Vi är ju liksom ingen homogen grupp med samma livsvillkor, åsikter, rättigheter, möjligheter och skyldigheter i världen. För att komma tillrätta med förtryck så måste det belysas och man måste peka ut vem som förtrycker och vem som förtrycks och hur detta går till.

Hur menar du att man tex skulle förbättrat för svarta i Sydafrika om man inte belyste hur illa vita behandlade dem? Exakt hur tänker du att detta skulle gå till och hur vill du att förtryck skall belysas mellan olika människo-grupper i världen för att komma tillrätta med problemen?

Jolin:

1. "men jag tycker inte att man automatiskt är emot kvinnorörelsen om man anser att män också borde få större jämställdhet inom vissa områden"

Feminister är inte emot mäns jämställdhet. Inte alls.

Av skäl som jag angav längre upp i fältet, så anser jag dock att män inte behöver kvinnorörelsens hjälp med sina "problem". Män har redan den hjälpen, makten och alla sina manliga representanter i världen som driver deras frågor. Vi inom kvinnorörelsen har absolut ingenting att bidra med som män inte redan har i överflöd och vi har inte heller resurser att driva mäns frågor åt män. Precis lika lite som svarta hade resurser eller ens anledning att driva vitas frågor åt vita, när de svarta själva inte ens var fria människor. Vilket de vita var.

2. "Att det är viktigare att få chansen att påverka de män som är av annan åsikt genom att argumentera för min sak, än att säga att jag är feminist"

Det är var och ens rättighet att kalla sig vad man vill. Jag hoppas bara att kvinnor som väljer att inte kalla sig feminister, gör det av rätt anledning.

3. "Att jag inte vill kalla mig för feminist eftersom vissa feminister talar om för mig att jag inte klassar in under deras definition"

Det finns många olika inriktningar inom feminismen. Jag brukar säga att det som förenar i princip alla feminister är könsmaktsordningen. Min egen definition är "feminist", rätt och slätt och jag anser att feminister skall verka för kvinnors och barns bästa. Det tycker jag inte, att tex feminister som propagerar för att kvinnor skall prostituera sig för torskar, gör. Ett sådant synsätt är alltså inte förenligt med min definition av feminism.

4. "Att man inte ska dra alla över en kam. På samma sätt som jag tycker att det känns fel att uttrycka sig om hur kvinnor är, så tycker jag att det är fel att uttrycka sig om hur män är."

Jag vet inte vilka feminister du talar om som skulle dra alla män över en kam eller som talar om hur män ÄR? När vi talar om tex mäns våld och sexuella våld mot kvinnor, barn och andra män, så talar vi om en skapad social mansroll, en könsroll som inte alls beskriver hur vi tror att män ÄR, deras biologiska "egenskaper", utan snarare hur de agerar i denna könsroll som de skapat åt sig själva att efterleva.

Jag har tvärtom hört många antifeministiska män antyda, att det ligger i manlig "natur", manlig biologi att bruka tex sexuellt våld mot kvinnor.

Jolin: "få större rättigheter genom att själva arbeta för det, men det blir större förändringar om vi även kan få med fler män på vårat resonemang."

Vi har inte fått med män på tåget på flera hundra år, Jolin. Vi har under alla de här åren brukat lindrigt materiellt våld, argumenterat och debatterat med och mot män för vår sak på snällt sätt, seriöst sätt, faktabaserat sätt, humoristiskt sätt osv osv. Hela kvinnorörelsens historia visar också på fenomenet två steg fram och ett steg tillbaka.

Nu har vi återigen drabbats av en backlash i vårt land men även i övriga världen. Män vid makten och utanför som "tycker att det har gått för långt" och använder alla sina resurser och makt för att trycka tillbaka kvinnor. Läget är faktiskt ganska allvarligt och jag tror att få svenska kvinnor är medvetna om, exakt hur allvarligt det är.

Vi förstår ju alla hur det kommer sig att kvinnor tvingas argumentera med män om kvinnors rättigheter men att män inte tvingas argumentera med kvinnor om sina rättigheter? Män behöver inte få med kvinnor "på tåget".

Jag menar att vi aldrig har haft något särskilt stöd från manligt håll, dvs de som sitter på makten att verkligen förändra och jag menar att det har vi inte idag heller. Förmodligen kommer vi aldrig att få det heller. Många män tycker helt enkelt inte att kvinnor skall ha samma rättigheter som män i samhället och världen. Många män vid makten anser att de talar bäst för och åt kvinnor och tydligen finns det ganska många svenska kvinnor som håller med, eftersom de hellre röstar på konservativa och gravt antifeministiska partier, än på Feministiskt Initiativ?

Kvinnorörelsen har alltid fått klara sig utan manligt stöd och för att förändra till det bättre för kvinnor och kommande generation flickor, behövs bara kvinnors stöd. Däri ligger problemet i Sverige idag.

Kvinnor i tex Saudiarabien måste ju tro att svenska kvinnor är lite korkade;)? De har minsann inget eget feministisk parti att rösta på och skulle förmodligen offra sina liv för att få det.

"på samma sätt som många män inte vill dela med sig av sitt överflöd av makt."

Män äger 99% av världens tillgångar. De innehar också nästan all makt i världen. Om de delar med sig, släpper in kvinnor vid makten så skulle förmodligen vår värld se helt annorlunda ut.

Noboytoy: Jag håller egentligen med om väldigt mycket i det du skriver. Vi har enormt mycket vi bör och kan arbeta för, med eller utan "stöd" från männen. Det som verkar skilja oss åt är främst två saker.

1. Vi tolkar innebörden i en text olika. Om någon skriver att många män förtrycker kvinnor, så tolkar jag det som just att många män förtrycker kvinnor, men inte alla. Om det står att män förtrycker kvinnor, så tolkar jag det som att man menar att alla män förtrycker kvinnor. Medan du skriver att du inte tolkar ordet män som alla män, utan som den skapade mansrollen, könsrollen. Dock tror jag att detta är en sådan sak som gör att många blir negativt inställda, oavsett vad du menar med ordet män. Om jag skulle läsa en text där någon skrev om hur kvinnor är, så skulle jag uppfatta det som negativt, även om författaren snarare talar om kvinnorollen än om alla kvinnor.

2. Kvinnorörelsen ska givetvis arbeta för kvinnors jämställdhet, något annat vore ju konstigt. Men jag anser att man kan tillhöra kvinnorörelsen och främja kvinnors rättigheter, samtidigt som man vid sidan av, kan tycka att även män borde bli mer jämställda inom vissa områden. Jag kan ju tex tycka att det är fel att kvinnor har lägre lön än män, samtidigt som jag tycker att det är fel att män verkar ha vissa nackdelar i vårdnadstvister. Jag tycker att båda exemplen är viktiga, och är värda att arbeta för. Ska jag då undvika den sistnämna för att inte lägga ytterligare en sak i männens vågskål, dvs att de ska behandlas med rättvisa när det gäller vårdnaden om deras barn, på grund av att kvinnor har sämre rättigheter och möjligheter i många andra frågor?

Som sagt, kvinnorörelsen bör ju handla om kvinnor, men vid sidan av tycker jag att man även kan engagera sig i rättigheter för män, barn, olika etniciteter, djur osv, OM man vill, utan att det skulle vara motsägelsefullt.

Jolin:

Om jag har förstått det hela rätt, så uppfattar jag att du väljer att inte kalla dig feminist mest pga att du anser att feminister väljer fel ord när vi beskriver "mäns våld" och "mäns förtryck"?

Vilka ord skulle du tycka var bättre att använda för oss feminister? Skulle du kalla dig feminist om vi tex försökte tänka på att alltid uttrycka oss med tillägget "många"? "Många mäns våld och förtryck mot kvinnor"?

Brukar du opponera dig mot uttrycket "vitas förtryck mot svarta" också? Jag har aldrig hört vita eller svarta människor störa sig på det ordvalet, menar jag? Min fråga är alltså om du är konsekvent där?

.."du inte tolkar ordet män som alla män.."

Jag tycker faktiskt att det är patetiskt att påstå att feminister skulle mena ALLA män, precis ALLA män på hela jorden, när vi talar om "mäns förtryck". Vi talar naturligtvis om strukturer och den som inte förstår det, har nog inte bemödat sig om att sätta sig in i feminismen.

Jag ser det snarare som ett sätt att förminska oss och förringa oss ned till idioters nivå.

Ingen skulle nämligen påstå att ALLA vita förtryckte svarta i Sydafrika, när de svarta använde orden "vitas förtryck", eller hur? Ingen tror att svarta talade om ALLA vita och jag, som är vit, känner mig inte varken "utpekad" eller "förnedrad" av ordvalet.

Ordvalet skulle heller inte få mig att ta ställning MOT de svartas rättigheter, mot svartas motståndsrörelse.

"Jag stöttar inte de svarta i Sydafrika, eftersom jag tycker att de utpekar ALLA vita som förtryckare, när de talar om "vitas förtryck". Jag tycker att svarta människor måste tänka på att använda uttrycket "många vitas förtryck", annars är jag inte med de svarta."

Du förstår ju själv att detta ter sig lite löjligt?

"jag tycker att det är fel att män verkar ha vissa nackdelar i vårdnadstvister"

Nu håller jag inte alls med om att män har nackdelar i vårdnadstvister, av flera skäl. 92% av alla barn med separerade föräldrar har föräldrar som har gemensam vårdnad om barnen idag. Av de som inte har det, har en del barn mamma som ensam vårdnadshavare, en del barn har pappa som ensam vårdnadshavare och en del barn är placerade i tex familjehem.

Tycker du alltså att det är kvinnorörelsens skyldighet att hjälpa dessa få män, som driver vårdnadstvister om sina barn men som inte får ensam eller gemensam vårdnad?

Kvinnorörelsen skall alltså, enligt dig, ha skyldighet att ta av sina mycket knapphändiga resurser och/eller jobba ideellt för att hjälpa några tusen svenska män som inte får vårdnad om sina barn? På tex bekostnad av svårt våldsutsatta och livshotade kvinnor och barn? Tror du att det kan vara sannolikt att det kan finnas skäl till att några tusen pappor i landet inte får gemensam eller ensam vårdnad om sina barn, pga att de helt enkelt inte är lämpliga?

Detta skall kvinnorörelsen alltså ha skyldighet att göra åt ett antal tusen svenska män, enligt dig, utan att svenska män som grupp stöttar kvinnorörelsen med eget ideellt arbete, pengar eller röstar på Fi? Trots att det finns mansjourer runt om i landet som får statliga bidrag för att hjälpa dessa, några få tusen svenska pappor, som inte får vårdnaden? Trots att Moderaterna som styr Sverige, redan samarbetar med Papparättsrörelsen i Sverige för att stärka fadersrätten?

Ännu märkligare blir det ju att kräva detta av svenska kvinnorörelsen då vi feminister inte har någon speciell makt, vare sig politisk, ekonomisk eller samhällelig sådan. Män har ju redan alla tänkbara resurser till sitt förfogande – politisk makt, makt i näringslivet, samhällelig makt, skattefinansierade mansjourer och ekonomisk makt.

Därmed inte sagt att kvinnorörelsen inte redan tar av sina resurser och jobbar ideellt för män. Vi jobbar hårt och har alltid jobbat hårt för att m

Noboytoy: Nej, jag tycker inte att feminist är fel ord, om det man kämpar för är just kvinnofrågor. Men jag tycker att det känns fel för mig personligen att kalla mig för det i och med att jag tycker att det är rätt att kämpa för allas rättigheter, och vill då inte kalla mig något som antyder att jag endast vill gynna EN grupps rättigheter. Det innebär inte att jag tycker att det är fel att andra kallar sig för feminister, utan att just jag inte väljer att kalla mig för det. Om jag nu nödvändigtvis måste kalla mitt sätt att se på det för något så skulle det väl vara det som någon tidigare nämnt: humanism, om det inte hade varit så att några andra använder det namnet för något helt annat.

Jag vill absolut inte förminska eller förringa femister till idioters nivå som du skriver. Jag ville från början bara påtala att ibland kan det vara retoriskt bättre att framföra budskapet på ett annat sätt, för att nå fler. Jag antar att du i din tur inte menar att förminska mig genom att kalla mig för patetisk och säga att jag är för lat för att sätta mig in i feminismen?

Jag lägger ner min debatt om att vissa feminister menar att alla män är på ett visst sätt. Jag måste ha tolkat det som jag läst och hört under mitt liv helt fel, ber om ursäkt för detta!

Det verkar som att du fortfarande tror att jag är emot kampen för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Det är jag inte. Jag vill bara inte definiera mig med ett visst ord, ett ORD. Innebär det automatiskt att jag är emot hela kvinnorörelsen? Är det inte mina åsikter som är viktigast?

Jag tycker inte, och har heller aldrig sagt att jag tycker att det är kvinnorörelsens skyldighet att hjälpa män i vårdnadstvister eller män överhuvudtaget. Jag har inte nämnt ett ord om att kvinnorörelsen ska arbeta för något annat än kvinnofrågor. Vart har du läst in det? Jag sade bara att JAG som person tycker att även vissa frågor som rör mäns jämställdhet är viktiga, och jag tycker inte att det motsäger att jag även kan vara för kvinnofrågor. Det betyder inte att DU ska arbeta för den saken om inte du vill, och den ingår givetvis inte i kvinnorörelsens arbete.

Du skriver: ”Tror du att det kan vara sannolikt att det kan finnas skäl till att några tusen pappor i landet inte får gemensam eller ensam vårdnad om sina barn, pga att de helt enkelt inte är lämpliga?”

Jag tror att det kan vara sannolikt att det är så i många av fallen ja, pappor och mammor kan vara olämpliga föräldrar och då är det bra att de inte får vårdnaden. Det innebär inte att det är så i alla fallen. Jag kan ta ett exempel från min egen bekantskapskrets. Jag känner en pappa som inte har samma rätt till att träffa sina barn som mamman i och med att mamman gjorde falska anklagelser mot honom. Vänd det nu inte till att jag säger att alla mammor som säger att barnens pappa gör hemska saker emot sina barn ljuger, jag menar bara att det finns fall där det faktiskt är så och att det i de fallen är ett stort problem. För denna pappa är barnen det viktigaste i världen och jag personligen tycker att det är känns rätt för mig att arbeta för hans rätt att träffa sina barn, även om jag råkar vara kvinna och han man. Och även om han är har fler rättigheter och möjligheter än mig i andra sammanhang. Det betyder inte att jag anser att du måste tycka att det är rätt att arbeta för det.

Du skriver: ”Det känns som om du har stirrat dig lite blind på petitesser och inte har riktig koll på helheten och att du silar mygg och sväljer kameler, Jolin. Du verkar ställa i det närmaste orimliga krav på feminister och bortser helt ifrån att ställa samma krav på antifeministiska män, som har och alltid har haft makten i Sverige.”

Vilka orimliga krav har jag ställt på feminister? Jag har skrivit om vad jag tycker är viktigt och att jag inte tycker att man ska uttrycka sig generellt och fördomsfullt om hur en viss grupp människor (vilket det tydligen inte finns några feminister som gör, det var jag som feltolkade). När har jag skrivit att Du ska arbeta för män? När har jag sk

Jolin:

"jag tycker att det är rätt att kämpa för allas rättigheter, och vill då inte kalla mig något som antyder att jag endast vill gynna EN grupps rättigheter."

Det vill inte feminster heller. Vi vill ha jämställdhet mellan alla människor i världen. Vi ser dock att kvinnor i världen, som tillsammans med barnen är den största folkgruppen, inte har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män och därför måste vi jobba först och främst för kvinnor. Precis som svarta hade sin motståndsrörelse och jobbade för sina lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter med vita.

Det finns/fanns säkert svarta i tex Sydafrika som tänkte som du.

"Vi svarta är diskriminerade, förtryckta och våldsutsatta som grupp men jag tycker att vår motståndsrörelse måste jobba även för vitas rättigheter och därför kan jag inte ställa mig bakom organisationer eller partier som jag tror, bara jobbar för mig och min grupp."

Problemet är om många svarta hade tänkt så eller om många kvinnor tänker som du. Då hade svarta aldrig blivit fria människor med lika rättigheter som vita eftersom de svarta, precis som kvinnor idag, hade få eller inga representanter i samhället som kunde föra deras talan. Utan deras motståndsrörelse, hade de vita vid makten inte brytt sig. Precis som män vid makten aldrig har brytt sig om kvinnors rättigheter.

Utan kvinnorörelsen, hade kvinnor fortfarande blivit satta under manligt förmynderi, inte fått jobba, inte fått studera, tvingats till äktenskap med män, inte fått rösta, inte kunnat anmäla våldtäkt eller misshandel i hemmet, inte fått använda preventivmedel eller göra abort, inte fått stå som vårdnadshavare för sina barn osv osv.

Det finns goda bevis för hur illa kvinnor lever i länder där ingen kvinnorörelse existerar. Vi ser också hur kvinnors och mammors ställning försvagas i vårt eget land, i takt med att kvinnorörelsen har försvagats. Det är en farlig utveckling när inte ens kvinnor vill stötta organisationer och partier som verkar för deras rättigheter. Män som har makten gör det nämligen inte. Tvärtom.

"Jag känner en pappa som inte har samma rätt till att träffa sina barn som mamman.."

Varken pappor eller mammor har umgängesrätt med sina barn. Det är barnen som har umgängesrätt med sina föräldrar och barnen har också rätt att neka umgänge med en av sina föräldrar, eller båda. Tex då barnen utsätts för våld och sexuella övergrepp.

Vad pappan i ditt fall anser sig ha "rätt" till är alltså ointressant. Du bör fråga hans barn om de VILL umgås med sin pappa och vill de det men inte får för mamman, så är det förstås galet.

Det finns tyvärr många exempel på det motsatta i Sverige idag. Barn som inte får umgås med sina mammor eftersom pappan har fått ensam vårdnad. I många av de här fallen har barnen berättat om övergrepp som de utsatts för av sina pappor och därför inte velat träffa dem. Mamman har inte lyckats få iväg barnen för umgänge med pappan och därför dömer domstolarna till ensam vårdnad för pappan, då de anser att mamman "umgängessaboterar" och kommer med "falska anklagelser" mot pappan när barnen berättar om övergrepp. Du kan läsa om många av de stackars barnen här:

http://suspicio.wordpress.com/

Noboytoy: Jag skriver nu min sista kommentar i den här diskussionen, det känns som jag förklarat samma saker ett antal gånger nu, så efter denna kommentar lägger jag ned 🙂 Här kommer några klargöranden igen:

1. Återigen: Jag tycker inte att kvinnorörelsen eller feminister måste arbeta för män. Däremot anser jag mig ha rätt att arbeta för vad jag vill och kalla mig för vad jag vill.

2. Återigen: Jag tycker att kvinnorörelsen är jättebra och den har mitt fulla stöd.

3. Ja, det är barnen som har umgängesrätt med sina föräldrar och givetvis är det rätt att neka umgänge om de utsatts för våld och sexuella övergrepp. Jag tvivlar inte på att det finns många fall där pappan gör övergrepp och mamman vägrar låta sina barn träffa pappan pga detta och då får pappan ensam vårdnad, så som du skriver. Jag tvivlar inte heller på att det finns fall som är åt andra hållet, där mamman tex slår sina barn och pappan därför inte vill att hon ska träffa dem. Det ena utesluter som vanligt inte det andra.

4. Du skriver: ”Vad pappan i ditt fall anser sig ha "rätt" till är alltså ointressant. Du bör fråga hans barn om de VILL umgås med sin pappa och vill de det men inte får för mamman, så är det förstås galet.”

Det är som att du antar att det mest logiska är att de inte vill träffa sin pappa. Barnen i detta fallet vill umgås med sin pappa mer, om du tycker att det låter otroligt osannolikt så får du väl tycka det. Om det är ointressant i detta fall vad pappan anser är rätt, så borde det väl även vara ointressant vad mamman tycker är rätt. Det borde alltså vara upp till barnen, och de vill träffa sin pappa mer och då borde de väl få det enligt mitt och ditt resonemang?

5. Du antyder att om alla hade tänkt som jag så hade kvinnor fortfarande blivit satta under manligt förmynderi, inte fått studera, tvingats till äktenskap med män, inte fått rösta, inte kunnat anmäla våldtäkt eller misshandel i hemmet osv. Du får mig att låta som någon som motarbetar kvinnors rättigheter, utan att du vet ett dugg om vad jag gör. Jag anser att det är det som jag gör som betyder något, inte vad jag väljer att kalla mig. Jag kan kalla mig feminist och sedan inte göra ett skit. Jag kan även låta bli att kalla mig feminist och ändå göra mycket för kvinnors rättigheter. Ett enda ord definierar inte en människa. Om jag arbetar för djurs rättigheter så kallar jag mig inte för något särskilt – gör det mig till motståndare mot djurrättsarbetet? Om jag arbetar för barns rättigheter så kallar jag mig inget särskilt – gör det mig till motståndare mot barns rättigheter?

Att inte kalla sig för feminist betyder inte att man är antifeminist.

Tack för den här diskussionen! 🙂

Jolin:

1. Jag instämmer i att du får kalla dig vad du vill. Diskussionen kom ju upp i och med att du ville förklara varför du inte kallar dig feminist och riktade kritik bl.a mot kvinnorörelsens retorik.

2. Instämmer

3. Exakt. Som jag skrev tidigare, är det barnen som är utgångspunkten, inte pappan eller mamman.

4. "Barnen i detta fallet vill umgås med sin pappa mer".

Om du som utomstående vet att anklagelserna mot pappan är felaktiga och barnen vill träffa sin pappa mer, så har de laglig rätt att göra det, naturligtvis. Pappan har i så fall MYCKET goda chanser att vinna vårdnadstvisten om sina barn. Många pappor gör nämligen det, när mammor (eller barn) inte medverkar till umgänge med pappan. Då förlorar mamman vårdnaden direkt och får ofta bara träffa barnen med kontaktperson.

5. "Du får mig att låta som någon som motarbetar kvinnors rättigheter, utan att du vet ett dugg om vad jag gör."

Jag vet naturligtvis inte vad du GÖR i praktiken, Jolin men jag har svårt att tro, att en person som inte vill se mäns ofantliga våld och sexuella våld mot kvinnor och barn, samt förtrycket och diskrimineringen, är en person som jobbar mot våldet och förtrycket? Jag hänvisar här bla till din första kommentar, där du mest verkade visade rädsla för att ALLA män skulle känna sig utpekade av kvinnorörelsens retorik om "mäns våld". Att du, som du påstod, inte vill vara en del av kvinnorörelsen pga detta.

"Om jag arbetar för djurs rättigheter så kallar jag mig inte för något särskilt – gör det mig till motståndare mot djurrättsarbetet?"

Om du påstår dig arbeta för svarta människors rättigheter mot vitas förtryck av svarta men inte vill kalla dig för "Black Movement-aktivist" (exempel)? Du argumenterar också mot svarta människor och säger att svarta måste tänka på att jobba också för de vitas rättigheter? Du tycker dessutom att svarta måste sluta använda uttryck som "vitas förtryck" för att du är rädd att ALLA vita kommer att känna sig utpekade som förtryckare av svarta? Då är jag ganska övertygad om att de svarta ifrågasätter din agenda och hur mycket du egentligen verkar för deras sak.

Tack själv för debatten, Jolin! Det är alltid nyttigt för oss feminister, att få en bild av vad kvinnor som inte vill kalla sig feminister, använder för argument och hur ni tänker.

Noboytoy: Ursäkta, förra kommentaren skulle bli den sista, men det får bli denna istället. Jag blir oerhört provocerad av att du antyder att jag är både emot både kvinnors och svarta människors rättigheter. Inser vad du anklagar mig för att vara?

Jag har inte i någon av mina kommentarer nekat till mäns ofantliga våld och sexuella våld mot kvinnor, förtrycket och diskrimineringen. Och anledningen till att jag är ”rädd” för att män ska känna sig utpekade av vissa individers retorik är att jag personligen tror att man effektivare når en person om man inte uttrycker sig på ett sätt som kan uppfattas som att man utpekar hen för att ha negativa egenskaper bara för att man är född till ett visst kön.

”Du argumenterar också mot svarta människor och säger att svarta måste tänka på att jobba också för de vitas rättigheter? Du tycker dessutom att svarta måste sluta använda uttryck som "vitas förtryck" för att du är rädd att ALLA vita kommer att känna sig utpekade som förtryckare av svarta? Då är jag ganska övertygad om att de svarta ifrågasätter din agenda och hur mycket du egentligen verkar för deras sak.”

Jag har inte sagt att svarta människor ska jobba för vitas rättigheter, precis lika lite som jag sagt att feminister ska arbeta för män. Det är mest du som har dragit paralleller med kampen för svarta människors rättigheter, det är inte det jag har diskuterat. Att säga att jag har sagt ovanstående och dessutom säga att man kan ifrågasätta min agenda och hur mycket jag verkligen verkar för svarta människors sak, tar jag som en djup personlig kränkning.

Så bra att du nu vet hur vi ”antifeministiska” och ”rasistiska” personer tänker… Tack och hej!

Jag funderar mycket på det där med ordval, och jag känner igen mig i det att folk liksom stänger öronen så fort de hör/läser ordet feminism. Jag har börjat leta efter ett annat ord för "förtryck", ett som är likvärdigt i innebörd och "tyngd" men som är ett annat ord, bara för att förtryck är belastat som jag ser det. När jag använder det verkar folk se mig som en rabiat häxa och då blir jag liksom vingklippt av det, då tar liksom samtalet slut. Jag kan använda det med folk som "pratar samma språk", men för att diskutera med människor som inte är feminister eller uppfattar att det finns något större problem som behöver lösas, eller där jag helt enkelt vill öppna dörren och visa vad feminism är/kan vara – där upplever jag att ordet inte passar. Hur tänker du kring detta, har du några förslag?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *