Kategorier
feminism & genus

Kan vi inte skapa ett ordentligt nätverk för feministiska bloggare?

 

Jag tänker så här att kan inte vi samexistera istället? Kan inte jag skriva om enklare frågor för de som är på den nivån och så skriver Kvinnopartaj eller Rabiata Fanny om det tyngre för de som vill gå vidare? Och så skriver kanske HanaPee om nåt annat och Schmenus om något tredje och så länkar man runt till varandra och hoppas att alla potentiella feminister eller kvinnosaksintresserade kan samla ihop alla kakbitar till en stor fin tårta….? Jag tror att man lätt glömmer att ALLA som bloggar faktiskt har en egen plattform. Jag började också med noll läsare men nådde ut pga engagemang. 

 
Olika frågor intresserar ju olika målgrupper och jag vet ärligt talat inte om jag vill förändra min blogg. Jag VILL skriva om det där grundläggande, om håriga ben och rosa kläder och kvinnohatet i reklamen utan att bli dumförklarad eller skuldbelagd för även om det finns annat också så finns det en stor massa därute som läser bloggar och inte riktigt kommit längre än ”genus är likamed grå könslös massa”.
 
Men jag tycker att Clementines inlägg är bra och intressant och tänkvärt och jag håller med om att det borde finnas mer rum för reflektering. Att kliva ur bekvämlighetszonen är ju ett ganska bra knep för att utvecklas. Plaskar man runt i samma pöl dag ut och dag in så ser man inte så mycket mer än den egna röven till slut. Men det är ju skitsvårt. Jag blir lätt osäker när jag skriver om sånt jag har dålig koll på. Klass till exempel. Eller just arbetsmarknadspolitik. Huvva. Bara ordet i sig får det att snurra i huvudet på den här tröga madamen.
 
Så. Nu kan ni samlas i små grupper och diskutera. Antingen här eller inne hos Kvinnopartaj (där jag tagit skärmdumpen).  

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kan vi inte skapa ett ordentligt nätverk för feministiska bloggare?”

Jag tycker att "man kan inte" är jättekonstigt att skriva i detta sammanhang. Det är klart man KAN skriva om samma ämnen om och om och om igen. Anledningen till att man gör det är väl för att man vill det, känner för det, brinner för det och att det faktiskt behövs?

Jag älskar t.ex. både din och Fannys blogg och får ut olika saker av att läsa er just eftersom jag i grunden håller med er om det mesta men ni tar upp saker på olika sätt och använder er av olika språk/analyser osv.

Det fina med internet och bloggar är ju att allas röster får höras och att det finns så enormt stort utbud att alla kan hitta någon som skriver sådant som passar dem. Att det då uppstår mängder av feministiska skribenter av olika form – hur kan det vara dåligt?

Tycker denna diskussion är skittråkig, helt ärligt. Eller det faktum att den uppstått, snarare.

ey bror han sa till mej. mannen kolla den sida. hon skriver bra fan. sen ja sa till han ey jag vet inte vad hon säga men han säga mannen läs nu. och nu jag gillar den sida. men walla jag kan inte så bra men jag läsa många gånger.

Svar:
Välkommen!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag uppskattar din blogg eftersom att du även skriver om barnuppfostran, och är underhållande och klok. Du skriver stundtals utlämnande om din barndom och uppväxt och det uppskattar jag också. Jag läser ett flertal feministiska bloggar, så det ena behöver ju inte utesluta det andra

Jag tycker också att det visst ger något att tjata samma "småsaker" om och om igen, för varje gång man gör det dyker någon ny person upp med nya perspektiv – och för varje gång lyckas man kanske övertyga ytterligare någon om att små förändringar faktiskt gör skillnad.

Jag tycker om att varva "vardagsgenus" utifrån föräldraskap och skolan med lite djupare resonemang, men jag vill framför allt nå personer som tidigare inte har tänkt i genusbanor eller några normkritiska tankar. För mig känns det mycket viktigare än att stöta och blöta med personer som redan är invigda (även om det förstås också ger något, just genom att dessa personer kan ge mig nya infallsvinklar på samma ämne!) Den bästa feedbacken jag har fått är när gamla bekanta från djupaste Småland hör av sig och säger att de har börjat tänka i nya banor sedan de började läsa min blogg, att de faktiskt låter sonen ärva dotterns rosa nattlinnen osv. Då känns det faktiskt som att jag gör skillnad på riktigt – även om detta naturligtvis inte innebär att arbetsmarknaden och synen på mäns och kvinnors kompetens kommer förändras i morgon…

Precis som någon ovan uppskattar även jag både att läsa dig, och Fanny och Schmenus. Samma mål och syfte i grund och botten, fast på olika sätt och, om man vill, olika "nivå".

/en vabbande mor som dagen till ära skrivit ett vardagsgenusinlägg om att vara fin för typ sjätte gången

Jag började läsa din blogg när jag var 14 och nu är jag 16 och har läst den i snart två år och jag lär mig fortfarande massa nytt när jag läser den! Läser även Fannys blogg men förstår faktiskt inte hennes inlägg alltid och då är det viktigt för mig att kunna läsa din blogg där jag förstår och kan delta i diskussioner! Så nej, gör inte inläggen svårare! Det viktigaste för feminismen är väl dessutom att sprida sitt budskap och då kan inte alls feministbloggar endast vara till för superinsatta feminister!

Alltså, jag klassar mig själv som feministisk bloggare eftersom jag gör en hel del inlägg som handlar om det samt genus, MEN min blogg är ju i huvudsak en Gothblogg så om jag skulle lägga mig själv i ett feministbloggfack tror jag många skulle bli besvikna efter ett tag 😛

Tycker du svarar bra LD! Dock håller jag inte med om att KP skriver "tyngre". Hur ofta skriver dom själva om arbetsmarknadspolitik förresten? Tycker de mest skriver om dig och om hur kasst de tycker andra feminister beter sig. 🙂

Svar:
Jag tyckte om det de skrev om Isabella härom veckan!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med dig LD! Det måste få finnas olika forum, olika intressen och olika hjärteämnen även i feministiska bloggar.

Jag är akademiker ut i fingerspetsarna, jag har läst hundratals böcker och artiklar på avancerad nivå om genus, strukturer, makt och det är spännande och utvecklande såklart. Men jag tycker att det också lätt tar stopp där någonstans. Det blir sådana teoretiska ramar och byggen att de blir svåra att använda sig av i en praktisk vardag. Med detta inte sagt att de är dåliga eller inte nödvändiga. Tvärtom det är extremt vikigt att hela tiden både spetsa och fördjupa sig inom det akademiska fältet. Men det är inte för att få mer akademisk utbildning som jag läser bloggar eller skriver själv.

Min&Johans blogg Stökboet är en vardagsblogg i första hand. Sedan påverkas såklart innehållet av att vi både är feminister, kämpar varje dag för att leva jämställt och att vi drömmer om en bättre framtid för våra barn. Jag läser bloggar för att jag är intresserad av hur andra som kämpar för ungefär samma saker löser sina vardagsdilemman. Hur andra människor resonerar runt att varje morgon vakna och vara en människa av kött och blod som lever i ett samhälle där mannen är norm och vi kvinnor är undantaget.

Jag läser bloggar för att det bästa sättet att lyssna in samhället är att vara i dialog med andra. Oavsett om en har tvåhundra högskolepoäng eller en halv gymnasieutbildning så har vi viktiga saker att tillföra. Att dela med sig av sitt liv, sin kontext, sina personliga upplevelser och kunskaper.

Tillsammans är det vi som individer som bygger upp de förhatliga strukturer vi vill frigöra oss från. Men det är också hos alla oss som makten att förändra tar sin start.

får man vara med även om man råkar ha en penis?

har alltid ansett mig vara feminist då jag HATAR de orättvisor som kan skönjas i arbetslivet. jobbar mycket fackligt och anser att det är en skam att kvinnor särbehandlas som dom ofta gör.

jaja. puss

dan-syndrom

Jag tycker också att det är ruggigt svårt att diskutera såna saker som till exempel klass. Jag gör det väldigt gärna privat, i slutna sammanhang, men jag känner mig alldeles för osäker på mina kunskaper och åsikter för att vilja göra det offentligt. Det är anledningen både till att jag inte bloggar så mycket om sånt som till att jag till exempel inte är politiskt aktiv. Å andra sidan, övning ger färdighet, och idag fick jag faktiskt ihop ett litet inlägg med tankar om klass som legat och grott i min skalle ett tag, en fundering kring min egen klasstillhörighet och varför jag tycker som jag gör gällande den. Ni är jättevälkomna att diskutera med mig! http://peachmebaby.wordpress.com/2013/04/29/klass/

Även om feministiska bloggare (och andra med samma intressen)är rätt bra på att hitta och länka till varandra är det en bra idé att samla dem på något sätt för det är alltid roligt att hitta nya bloggar(e). The more the merrier!

Har funderat länge på det själv men eftersom jag är en liten skrutt i bloggvärlden så har jag inte haft på fötterna för det. Men det har ju du!

Jag tror att det är för att många feministiska bloggare är kvinnor, och kvinnor förväntas tävla med varandra. Bara en enda kvinna kan och ska var bäst, bäst på allt. Istället för att vi alla kan vara fetgrymma och komplettera varandra. Och lyfta varandra.

Nu är du ju orättvis som tar Clems kommentar ur sin kontext för att själv fiska sympatier. Kommentaren i fråga var en svarskommentar till ett inlägg av KP där de ifrågasatte varför de avfärdades som elitistiska akademiker, troll, hipstefittor osv när de faktiskt aldrig gjort anspråk på att vara något av detta. Clem förklarade varför (den delen har du ju inte tagit med) samt hur hon såg syftet med KPs blogg, att inte harva på samma ställe hela tiden som andra utan att spetsa till det vrida till det.

KP och deras läsare (även jag) har ett flertal gånger påpekat att de anser att din blogg har poänger. Du har tålamod, du är pedagogisk och visst fyller du en funktion med din blogg. Men jag tycker ditt sätt att diskutera och argumentera är under all kritik.

I övrigt hade jag gärna velat se ett inlägg där du förklarar vad du menade med "hon skickar bara de bästa" (ungefär citerat). Vad i helvete menade du med det?

Svar:
va?? Jag tycker ju clems kommentar var BRA. Resten är mina egna reflektioner på en lång tids diskussioner, inte på Clems enskilda kommentar eller diskussionen under den.
Kp har även (nu blir det orättvist att dra alla över en kam, för kp består av flera personer varav vissa hatar mig lite mer medan vissa uttrycker sig mindre elitistiskt) avfärdat mig som okunnig, ”dummie”, låg nivå, låg analys, hånat mina inlägg om rakning, kläder osv. Du kanske ej har sett detta men jag har haft kontakt med dem i flera år. MEN SKITSAMMA jag har inget intresse av att tjafsa om gammalt nu.

vad jag i helvete menade med ”sina bästa” är att hon skickar de som är bäst på jobbet helt enkelt. Hon har flera anställda, alla bra, men vissa lite snabbare och noggrannare än andra. Behöver jag verkligen förklara det?

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Orättvist då du i ditt inlägg uttrycker dig såsom att kommentaren var en recension av/ett angrepp på din blogg, vilket den inte var. Det var en recension av KPs blogg.

Svar:
nåja, det är lite både ock. Clem riktar sig utåt, till ”oss”. Hon nämner både mig och Cissi och pratar om att röra sig i bekvämlighetssfären.Hon skriver tydligt om att de som har en plattform borde göra si och så.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Om man med analys menar att de gillar att kritisera andra för att de kritiserar, och att de skyller all kritik gällande deras irrelevanta raljerande kring andra bloggare på läsarens oförmåga att förstå så, visst, då är KP fyllt till brädden av analys. Jag tycker att det vore mera intressant om de agerade istället för att reagera på andras inlägg, eller, om de är nöjda med att bara reagera, vände lite av sin analys mot sig själva. Snurrade den det där halva varvet längre.

Svar:
Det kan jag hålla med om.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså, jag har funderat och funderat nu i tja… några veckor på dethär med, typ nätverk men mer åt det-där back-to-basic-hållet. Har suttit och filat på ett blogginlägg och en "logotyp" några dagar och funderat på hur man skulle kunna gå tillväga för att sprida feministiska tankar till dem som kanske inte tidigare varit insatta alls. Jag tror att en sådan sak skulle kunna bidra till att sprida feminismens "basics" till fler och skapa en större förståelse för vad många genusdebatter grundar sig i. Mitt, inte 100%, genomtänkta inlägg är i alla fall publicerat på min blogg och redo för kritik om någon är intresserad.

Svar:
mitt bästa tips är att kommentera relevant i andras bloggar. delta i feministiska diskussioner inne hos kanske blondinbella eller nån annan. koppla ihop din blogg med din facebook också så når du ut. dina vänner kan gilla och då ser sderas vänner det osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du är så väldigt ödmjuk i den här debatten, förbi gränsen till ursäktande. Jag vet ju inte hur du tänker och känner, eftersom jag inte känner dig, men du verkar ha oproportionerligt dåligt självförtroende i just den här debatten. Om det är så och om du vill skriva om klass så kan du ta avstamp i den känslan, för såvitt jag kan se så är den helt obefogad och gissningsvis inympad i dig tillsammans med det sociala arvet.

För hundra år sedan, när jag gick på gymnasiet, berättade en vän att hon alltid kände sig rädd för att bli avslöjad som arbetarkatten bland akademikerhermelinerna, att hon ansträngde sig hela tiden för att förstå för att hon var rädd att missa något, att inte förstå något vi med högutbildade föräldrar skulle förstå. Det var förstås inte så att hon var mindre begåvad eller kom med dummare inlägg än någon annan, men hon kände det som att "alla vet att jag inte kan". Det var ingen vanlig tonårsangst, det var en helt annan känsla som jag innan dess inte visste att folk kunde känna. Hon var en tuff och självsäker tjej, men hon hade en känsla av underlägsenhet gentemot de av oss som kom från akademikerhem.

Jag vet som sagt inte, men jag tycker att du verkar lida av samma grej som min vän. Sluta med det i så fall, för det är så onödigt 🙂 Du får ihop analysen med praktiska exempel, det är värt allt smör i Småland! (För övrigt är det svårare att skriva så att folk begriper än så att de inte gör det)

Svar:
Jag vet mina begränsningar och jag vet vilka styrkor jag har. Jag tycker det är viktigt att våga se det. Utan skuld eller skam. Visst kan jag känna mig underlägsen i vissa sammanhang och det är jobbigt men jag vet också att jag är jävligt bra på andra sätt. (även om vissa i KP inte tycker det men de är liksom inte allsmäktiga)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Älskar vad Clementine säger. Vart enda ord.

Håller med dig vad det gäller samexistens, allt annat vore infantilt.

Men jag skulle gärna se dig skriva om feminism från andra perspektiv. Absolut arbetsmarknadspolitik.

Du som läser och utvecklar dig själv, varför vågar du inte tro på dig själv när det gäller dom "tyngre" bitarna i debatten?

Svar:
jag vet ju mina begränsningar. dessutom är det minerad mark att prata om sådant man har noll koll på. jag är så jävla granskad, vad jag än skriver om så är det många som ska tillrättavisa och plocka isär. då blir man inte mer peppad som sagt
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sofia (och resten):

Det här med "back to basics" tycker jag är skitviktigt, och jag håller själv på med ett sådant inlägg i skrivande stund. Bara för att vissa av oss på något vis har "passerat" det här med könade kläder och rakning och så vidare, så har inte resten av samhället det. DÄRFÖR är det så viktigt att återkomma till gång på gång på gång. Vi får inte tro att världen utanför utvecklas i samma tempo som vi gör, vi som brinner för genus och normer och jämställdhet, för så är det förstås inte.

Och som Calle skriver tycker jag också det är skitbra om flera bloggar får synas och höras – ett bra sätt är förstås att länka till varandra, kommentera hos varandra och att flera av oss tar upp samma ämnen fast med nya perspektiv, till exempel.

…sedan är det förstås jättebra också att det finns en stor, välkänd, bra och dessutom lättillgänglig blogg som din, LD, som blir lite "spindeln i nätet". Men jag tror att många som kommenterar här inne kan bidra med ännu fler perspektiv – i och med att vi alla bor på olika orter, lever på olika sätt, vissa har barn andra inte och så vidare. Vi får bli ännu bättre på att kika in hos varandra, kommentera och sprida vidare!

Svarar i en ny kommentar:

Jag håller absolut med om att det är viktigt att delta i debatter som sker på andra bloggar, sprida via olika sociala medier och försöka skapa medvetenhet. Ändrade om mitt inlägg från igår lite…

http://cellofia.blogg.se/2013/april/ide-back-to-basics-feminism.html

Jag tror , precis som SannaM, att man måste återgå till basics då och då. Jag tror att det är lätt att man bara kör på utan att märka att alla kanske inte hänger med eftersom alla inte är intresserade av att följa genusdebatten och reflektera över den – tyvärr. Som jag förstått det verkar många bara se kommentarerna som ett surr, en soppa av kommentarer som inte hänger samman.

Skulle man kunna sprida ett kedje-blogginlägg kanske? Med feministiska basics. Då skulle det kunna synas i bloggar som annars inte har feminsim/genus som tema. Jag själv skriver inte alls speciellt mycket om det egentligen men följer med på andra sätt.

LD:

Jag kan relatera till det där med att bli granskad.

Ibland ägnar jag dagarna i ända åt att väga mina ord på en guldvåg.

Men varför inte testa, våga.

Du började ju själv från noll och testade dig fram till där du är idag. Det var ju inte så att du hade en färdig mall för allt du sagt.

Visst man gör en massa fel på vägen

Men det är helt ok, att göra fel, det är felen man lär sig av.

Fråga: vet du dina egna begränsningar, eller har du själv satt dina egna begränsningar för att det är tryggt/hemtamt?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *