Kategorier
feminism & genus

Könade kläder handlar bara om pengar

Lindex är väl ett av de ställen jag handlar mest på. Lindex, Kappahl och HM som har så fantastiskt mycket härliga färger och tryck men som också är så vidrigt och tröttsamt bakåtsträvande. Men jag fattar. Jag fattar att det handlar om pengar för kan man lura konsumenterna (främst de små; barnen som ser och suktar) att tro att de behöver olika plagg (eller leksaker eller whatever) till barnen beroende på vad som hänger mellan benen så kan de tjäna lite mer än vad de skulle göra om alla kläder passade på alla barn. Tänk på alla föräldrar som måste köpa nytt, som inte kan ärva osv om den nya telningen kommer ut med ett helt annat könsorgan än det förra.

Pengar. 

Vilket förklarar precis hur Lindex och Kappahl tänker när de lanserar detta. Angry Birds …

bird pojkebird pojke 2birds3birds4

… och … eh cute and bubbly birds?

bird2birdsbirdbirds2

Notera att flickplaggen har lite snävare axelparti, lite snävare ärmöppningar och jag gissar även att de är nån decimeter smalare på bredden.

Ska vi ta en titt på Lindex övriga sortiment?

flickaflicka 2 pojkepojke 2

Nu kan jag i och för sig tänka mig att köpa samtliga tröjor till mina ungar, det är glada härliga färger och roliga tryck men det är intressant vilken skillnad det är. Pojkar ska kläs i tuffa, arga, farliga, taggiga tryck (gärna monster, superhjältar eller farliga djur som hajar och tigrar) medan flickorna får söta, snälla motiv. Ofta ofarliga gulliga djur typ ekorrar och kaniner. Pojkar slåss, flickor skapar relationer. Och tittar man på resten så ser man en övervägande mörkt och murrigt och kallt färgschema på pojksidan och en gladare, färggrannare och varmare variant på tjejsidan.

Så hur påverkar kläder och färger barnen undrar du? Jo om vi bortser från att färger faktiskt påverkar vår sinnesstämning och vårt humör så påverkar färger och kläder även hur vi uppfattas av vår omgivning och hur vi blir uppfattade påverkar hur vi blir bemötta och hur vi blir bemötta påverkar i sin tur hur vi utvecklar vår självbild och självkänsla. Detta gäller speciellt barn som saknar kritiskt tänkande. Hur vår självbild ser ut påverkar det i sin tur de val vi gör i framtiden.

Och så vidare i ALL OÄNDLIGHET.

Så även om kläder är en ganska liten genusfråga så kan det ha en större konsekvenser än vad man kanske tro. Som vi vet så är ju de stora frågorna beroende av de små och här syns det tydligt hur stor skillnad vi egentligen gör på ungarna.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Könade kläder handlar bara om pengar”

Jag är en sån där mamma som själv älskar rosa och klär gärna både mig själv, mina döttrar, hemmet och deras rum i rosa nyanser (blandat med vitt, beige och marin). Detta är inget jag tror skadar mina barn på något vis, de völjer dock själv gärna rosa kläder nu och ja det är säkert helt mitt ”fel”. Men va tusan är egentligen så fel med färgen rosa?! Det är inte vårt val som ä fel utan andras fördomar! Jag är också en sån mamma som blir fullkomligt galen när vi är ute och shoppar kläder just pga det du tar upp här. Jag vill gärna kunna köpa kläder i rosa men med ”tuffa” motiv men det är i stort sett omöjligt. Då får det bli pojkavdelningen där man ibland kan hitta rosa t-shirts och pikéer, som dottern vägrar använda för att hon tycker de är osköna (passformen). Har kontaktat flertalet butiker med mina synpunkter men inte fått ett enda svar. Tips på var man ska leta kanske?

Som du säger är det inte färgen rosa som är fel, utan fördomarna som följer mer färgen. En tjej som har på sig rosa-gulligull får mycket mer kommentarer och komplimanger rörande utseendet. Vad ger det barnet för signaler? Jo att utseendet är viktigt och något som uppmärksammas och bedöms (beröms). Och varför väljer då ungarna rosa sedan? Självklart vill de bli bekräftade och väljer då kläder som de får mycket bekräftelse i. Men då är ju frågan, vill du att dina barn ska få bekräftelse för enbart det yttre istället för att sina prestationer? Se personen eller utsidan?

Fuck, jag älskar massor av kläderna på tjejavdelningen, men man vet ju för bövelen aldrig om de kommer att passa! Jag har en tultig liten unge och jag vill att han har mjuka, bekväma, lösa kläder, och man vet ju för bövelen inte om mjukbyxorna passar när man köper dem på flickavdelningen.
Min unge är knappt två år gammal, han är banne mig den gladaste och soligaste människan jag vet som bara STRÅLAR över nästan allt. Han är så häpet glad över typ allt och ändå skall han identifieras med karaktärer som är skitarga? Varför?

Ja! Håller med till 100%! Könade kläder handlar bara om pengar.
Mitt äldsta barn blir så fruktansvärt upprörd över affärernas märkning där det ibland står tydligt (boys eller Girls) i kläderna.(De måste verkligen vara livrädda att någon ska ta ”fel” hur nu det skulle gå till liksom?) Hon är tio år och fattar hur sjukt det är att tvinga på barns könskläder istället för att låta barn välja själva vad de gillar.

Apropå det där med könsstereotypa/-neutrala kläder. Jag har en grabb på 4,5 år. Grabben går på förskola. Han har massa olika kläder, en del mer neutrala och en del mindre neutrala (och då menar jag s.k. ”killkläder”). Det är mycket Spindelmannen etc, för det vill han själv ha (efter total indoktrinering av andra så klart). När han var mindre köpte jag dock i mycket högre utsträckning regnbågsfärgat och typiskt ”neutralt” = roliga barnkläder. Dock så försöker jag att fortfarande använda lite regnbåge. En dag hade grabben ett par turkosa shorts och en rutig skjorta, i turkost, vitt och rosa, på sig på förskolan. Allt inhandlat på pojkavdelningen, för övrigt (jag gillar kläderna där för att det är mer plats i dem och de är mer lekvänliga. Direkt då vi kommer till förskolan klämmer en ur personalen ur sig något i stil med: ”oj, vilka kläder, vad ovanliga, men fina”. Shorts och skjorta = ovanliga kläder? Kan tillägga att det var en ur personalen som inte haft så mycket att göra med min grabb så hon menade inte ovanligt för honom utan ovanligt i det stora hela. Min gissning är att det var de ynkepynkiga små rosa ränderna på skjortan som gjorde att hon uttryckte sig som hon gjorde. Jag tyckte det var bedrövligt.

Allt könat handlar ju bara om pengar. Det är som Disneyprinsessduplo (i lämpligt rosa kartonger) och Lego Friends. Det är ju för att folk ska inbilla sig att flickor behöver speciellt lego och därmed köpa mer än annars.

Jag förstår det du säger och håller med dig. Däremot känns det inte som att du kunde sagt något mer obestridligt än ”Könade kläder handlar bara om pengar.”
Är det inte lite som att säga att Kapitalism drivs i vinstsyfte? Bojkotta skiten helt enkelt.

Åh det gör mig så galen att klädkönsnormen (what??) är så snäv! Jag har en liten plutt på tre månader och vi har fått det mesta av hans kläder hittills. Med andra ord bara ”killkläder”. Ändå har jag försökt vara tydlig med att vi inte vill ha det. Får för mig att det i alla fall såhär i början handlar om att folk är rädda att man inte ska fatta vilket kön ens unge har och råka säga fel (God forbid!). Var och köpte lite kläder idag varav en del var uppenbara ”tjejkläder”. Min mamma såg dem och tyckte det var löjligt. Och det tycker jag typ är det värsta, att en tjej kan ha killkläder och då ses som tuff (men vem vill det iofs när ingen säger till en hur fin man är då?) medan om en kille har nåt tjejigt är det löjligt! Vadå, är tjejigt bara tillräckligt bra till tjejer?
Jag har nyss börjat blogga och håller på att försöka formulera mina tankar för att dela med mig av på bloggen. Men jag tycker det är skitsvårt att veta hur jag ska uttrycka mig för att de som inte har nån genuskoll inte ska skrämmas bort eller bara bli irriterade… Jag får väl skrolla bakåt här på din blogg och se om jag hittar lite träffsäkra argument. Du brukar va bra på dem!

Håller verkligen med dig! Många bäckar små, som det sägs. Jag märker hur mitt barn blir olika behandlat beroende på vilka färger han har på sig för dagen. Inte av de som känner honom, men övrig omgivning. Det påverkar, helt klart.

Ååh blir galen. Är hyfsat nybliven mamma med en dotter på 5 månader och det är redan nu sjukt svårt att hitta fina könsneutrala kläder till min lilla bebis.
Köpte en body på Lindex som var på flickavdelningen. Så tight vid händerna att vi faktiskt inte får på den. Från samma butik har vi också köpt ”pojkbody” vidare ärm och längre i grenen.
Så fånigt. Det är så urbota dumt att det görs snävare och mindre kläder av ”samma” storlek till små små bebisar ( iofs lika till större barn).
Samma med Kappahl, fick ett gåvokort där man fick hämta ut en valfri gratis body från deras märke newbie. Inte ett(!!!!!) könsneutralt plagg.
Till pojkar: dova färger, grått, marinblått etc. Gärna med armlappar och dylikt.
Till flickor: ljusa färger, beige, gammelrosa, gräddvitt.
Inget fel i sig på färgerna men, pojkbodysarna var raka i modellen med rak ärm.
Flickbodysarna smala ( med en uns midja) och puffärm. Nä, det blev ingen gratis body för oss.
Och för övrigt: puffärm?? Hur skönt är det att ligga på?
Nä är så less på att det är så könat. Jag vill att mitt barn ska ha sköna kläder som går att klä på smidigt (alltså inte så tight att händer och huvud inte tar sig igenom hålen) och massa färg.
Sorry för långt inlägg men har varit irriterad över detta sen hon föddes ( klär sig mest i ärvegods från kusinen som är en grabb) och nu blev det här jag ventilerade!

Jag håller med. Helt.
Nu när jag läser det här undrar jag också varför JAG a l d r i g kollar på exempelvis H &M’s herravdelning när jag är ute efter sköna baskläder. Jag vet inte hur många gånger jag letat efter tröjor som inte nödvändigtvis framhäver mina bröst utan lyckat resultat.
Jag ska fasen börja besöka herravdelningen.

Vi väntar barn i november och vi vet inte vilket kön det är. Släktingar är helt galna över detta då de inte vet vad de ska köpa för kläder i förväg…jag och min man har dock köpt massor men de reagerar bara när vi köpt något rosa. Tänk om det blir en pojke?! Har även köpa kläder som är blå med drakar på. Då har ingen reagerat. Det är förjävligt.tycker själv att det är jätteskönt att inte veta kön. Vi blandar från båda avdelningar och väljer sådant vi tycker om. Regnbågsfärgade och roliga tryck dock ingen text på hatar sånt. Det är lätt att köpa om man använder fantasin tycker jag 🙂

om jag hade barn skulle jag nog köpa allt utom underkläder second hand. jag älskar lindex barnkläder, men jag skulle nog inte kunna tänka mig att köpa dem till ett barn, bara till mig själv.

Blev både bedrövad och lätt chockad då facebookvän frågade om nån ville ha pojkkläder i storlek 50-80. 50-80??! Jag trodde att det var bebiskläder kort och gott, det är ju för fan för nyfödda. Hade ingen aning om att det är så illa att det nuförtiden finns skilda pojk- och flickkläder till helt nykläckta bebisar.

När jag var höggravid med tvåan (tjej) så frågade en väninna mig vad jag skulle göra med sonens alla kläder (det skiljer 1,5 år på dem) – om jag skulle sälja dem eller spara som minne. Jag förstod inte vad hon menade? Sen slog det mig. Hon väntade också en tjej som tvåa men hon hade klätt sin son i pojkkläder sen han föddes. Å de kunde ju inte lilla prinsessan ha. Jag svarade att vi ska behålla kläderna och använda dem till dottern. Då förstod jag att vi alltid har haft ”barnkläder” till barnen.
Det är lätt att hitta sk neutrala kläder i Sverige. Nu när vi bor i Malaysia så bävar jag över den dag jag behöver fylla på deras garderob.

Det som är så tråkigt är ju också att antifeministerna bara ser det som ”gnäll” för att ”flickor skall få det bättre” osv, men det handlar ju också om att pojkar förtrycks när de tvingas in i ett mörkbeklätt actionfack där de MÅSTE vara tuffa och hårda och känslofria. Det handlar ju liksom inte bara om att flickor måste vara rosa, fnissiga, söta och snälla – det handlar ju om att flickor inte FÅR vara tuffa och att pojkar inte FÅR vara känsliga.

Det allra största problemet är ju just det där att flickkläderna är MINDRE än motsvarande pojkplagg. Och storleksskillnaden blir allt mer extrem ju större barnen blir. Både för vad det gör med ”lekvänligheten” – svårare att klättra, krypa och klänga bekvämt i figursydda kläder som sitter åt (+ att tjejernas kläder ofta är gjorda av ömtåligare material), men kanske framförallt hur det påverkar ens kroppsmedvetenhet. Var och en kan ju jämföra själv att gå en dag i stora, rymliga kläder som effektivt döljer kroppen och en dag i små, korta tajta plagg som sitter åt och exponerar. Och gissa vilken typ av kläder som mest får en att fundera över om ens mage är tjock, om rumpan står ut för mycket, om benen är för spinkiga osv osv.
Och sedan blir folk chockade över att små tjejer är så kroppsmedvetna så tidigt idag…..

ett problem med att tjejkläderna är mindre är ju att de inte passar alla barn. som mamma till ett barn med ganska breda axlar är man liksom så illa tvungen att handla på ”killavdelningen” med murrigare färger och aggressiva tryck, eller betala mycket mer för färgglada könsneutrala kläder i dyra märken och det har jag tyvärr inte råd med. 🙁

MY GOD vad du har rätt! Och allt är bara uppbyggt på att man inte ska kunna få/ge vidare/ärva kläder hur som helst, för de är ju könskodade så att det skriker om det. Det är ju ingen slump att speciellt billigare märken (t.ex de du räknar upp) som måste sälja stora volymer till billiga priser har extremt könskodade kläder (och ibland också dyrare märken, jag är så trött på att geggamoja oftast bara säljer blåa eller rosa kläder). Jag köper neutrala/färgglada kläder av snålhet och lathet, jag orkar inte börja jaga snygga barnkläder på nytt om vi får ett till barn. Men precis som för Kajsakanel är nästan alla kläder jag fått blåa eller gröna..
Och nu då alla experter har samlats i kommentarsfältet, help a sister out, var hittar man snygga kalsonger som inte har typ dräglande monster? Gärna såna med mjukare, rosa eller lila färger. Eller funkar det med trosor också på pojkar?

Åh, att handla till mina barn ger mig grå hår.
Liten, som är nästan 3 är den lättaste hittills, men till mellandottern som är 7 är det en mardröm.
Hon har växt ur 122/128 så numera behöver jag titta på de större barnens avdelningar och där..ja,jag finner inte ens ord. Jag vet inte hur många gånger jag stått inne på en klädkejda och svurit högt.
Flickorna ska ha kläder som framhäver och visar hud. Till barn. De kläs i midjekort och korta kjolar och jag får spader var gång.
Pojkavdelningen är så extremt tuff och hård att det är för mycket, jag köper någon tröja där då o då till dottern.
Jag vill ha glada färger till barnen, med en bekväm passform, jag vill inte att flickorna ska kläs som små vuxna, förövrigt avskyr jag själv tajta kläder, handla till mig själv är precis lika jobbigt.
Blä.

Vist är det sjukt O_O
Jag har inga barn själv men min syster är i detta nu mer eller mindre höggravid och hon har lite problem med det här med barnkläderna. Hon har flera väninnor och vi har flera gemensamma släktingar med småbarn som alla sitter på högar av avlagda barnkläder redo och att skänkas till nästa par behövde nyblivna föräldrar. Jättebra och optimalt ordnat. Men hon är bekymrad över att alla dessa vänner och släktingar bara har döttrar. Hon har redan samlat in det mesta av vad hon kallar ”neutrala kläder” dvs de beigea kläder som blivande föräldrar köper under graviditeten och de ännu inte vet om de väntar en liten prinsessa eller en liten riddare/krigare. Men hon har inte vågat hämta in de kläder som inhandlas på flickavdelningarna då hon är rätt att de ska bli ”onödiga” och ”oanvändbara” om det hoppar ut en pöjk. Hon kan inte tänka sig att klä sin son i ”flickkläder”.
Det roliga är att jag inte tror att hon skulle tycka att det var lika problematiskt att klä en flicka i ”pojkkläder”. Hon skulle i alla fall inte har några problem med att göra det emellan åt. Men en son iklädd kläder från en tjej-avdelning skulle hon aldrig gå med på. När jag precis fått reda på att hon var gravid, kanske en dag eller två efter att hon berättat det för mig, berättade jag för henne att jag funderade på att köpa ungen en rosa tröja oavsett vad det blir för kön. Kanske underströk jag att jag särskilt skulle köpa en om det blev en son, jag minns inte längre men jo det tror jag att jag gjorde. Och hon blev ARG. Inte precis rasande kanske men definitivt arg. Hon förklarade för mig att hon tyckte att det här med genustänk gått alldeles för långt och bara blivit absurt och löjligt.
Jag antar att det här tänket är ganska vanligt. Det som är absurt är jo dock att hon i alla fall emellanåt kan tänka sig att låta dottern gå i någonting mörkblått men aldrig sonen i rosa. Kan nån förklara det för mig? På ett mer generellt plan alltså? Är det för att det manliga är normen som det är ok att kvinnor lånar lite därifrån samtidigt som det motsatta för många är näst intill otänkbart?

Jag ÄLSKAR de smala kläderna på tjejavdelningen. vart skulle jag annars hitta kläder till min jättesmala pojke! Pöskläderna från pojkavdelningen drunknar han i. tacka vettja tights och smala stretchjeans!

Bra inlägg, det blir så himla tydligt när du lägger upp det bredvid varanda. Jag har en nästan-sex-åring och det är ett helt projekt att hitta kläder till honom. Han har nu börjat ha åsikter om sina kläder (tidigare har vi valt vilka kläder vi ska köpa, mest i rött, rosa, och lila), han vill ha glada färger och helst inga tryck (tomma kläder som han säger). Och så ska de vara mjuka och utan sticks. Japp. Lycka till. Jeans funkar ju,(när man tvättat dem tretusen gånger) och de flesta mjukisbyxor. Men tröjor som är enfärgade i turkos, orange, cerise, lila… Mission impossible, nästan. Jag köper i princip bara på nätet och nästan bara utomlandsifrån. Han gillar också tryck och mönster men då vill han helst ha matchande tryck på alla kläder. Dvs randiga underbyxor, randig t-shirt, randiga strumpor, randiga mjukisbyxor/shorts. Inte helt enkelt det heller. eller dinosaurier på allt.
För mig är det iaf väldigt tydligt att han haft föräldrar med en annan inställning till hans garderob än vad många andra barn har för hans kläder är i mångt och mycket annorlunda mot de andra barnens på förskolan eller i lekparken. T o m på stranden där han hade orangea badshorts utan tryck.

Intressant! Har inte tänkt på det där.
Ska kolla nästa gång jag är inne i en klädbutik. Vet inte om man lägger för stor vikt vid allt detta. Om det är av någon betydelse eller om det är VI själva, vi VUXNA som gör detta till en grej?
Ja, vem vet!
/a

Jag håller med Sandra på Stökboet. Det är lustigt hur flickkläderna alltid problematiseras mest. Ärligt. Hur ser kläderna ut som proffsklättrare använder? Klättrar de i rysliga kläder? Nej. Friidrottare? Hästfolk? Löpare? Okej, fotbollsspelare spelar ganska bylsiga kläder. Men de allra flesta riktigt fysiska sporter utförs i tighta, slimmade kläder helt enkelt för att de förenklar rörligheten. Varför har vuxna människor ofta figursydda kläder? Både kvinnor och män numera. Det kan inte ha att göra med att det är skönast och förenklar rörlighet? Det jag tycker suger är att badkläderna görs större för pojkar än för flickor. Bredare axlar liksom! På 4åringar?!

Som LD säger så är tighta stretchiga kläder bra för rörligheten, men hur rörlig är man i ett par tighta ostretchiga jeans? Och hur skönt är det med en tröja som är tight och dessutom lite kort, så att den åker upp och lämnar magen bar när man rör sig?
Jag kan heller inte låta bli att påpeka att i de sporter du nämner är det egentligen inte rörligheten som främjas av att kläderna är tighta, det handlar snarare om att kläderna inte ska vara i vägen eller ge skav. En höjdhoppare föredrar antagligen kläder som inte riskerar att ribban rivs av tröjan. Att rida i ett par byxor som veckar sig i baken och på insidan av låren ger skavsår från helvetet, liksom löpning i bylsiga byxor med sömmar på insidan. Jag tror också att många fotbollsspelare har tights innanför sina bylsiga shorts för att slippa skav. Så jag tror inte att det framför allt handlar om rörligheten under idrottsutövning, utan att ge andra fördelar.

Jag har också börjat se sånt här allt tydligare. Men sen dras jag också till det gulliga, mjuka och ”flickiga”. Tycker inte så mycket om mörkt, monster och typiskt ”pojkigt”. Men det kan ju mycket väl bero på att jag själv är tjej? 😉
Jag ser ofta plagg på killavdelningen som jag gärna skulle köpa till min tös, problemet är bara att hon är väldigt smal, så om jag sätter på henne en t-shirt från pojkavdelningen så blir den jääätte stor. Vad gäller byxor har hon bara tights och jeansleggings.
Så för mig handlar det om mer än bara tjej/killkläder när jag ska handla åt min dotter. Priset, snittet, motiv/färg.

Det här är så stört uppenbart så fort man går in i en klädaffär. Det jag stör mig på som pojkmamma är att pojkkläderna oftast är just murriga och breda. Jag har en smal son som älskar färg, Vilken treåring vill gå i svart och mossgrönt om dom får välja fritt bland alla andra fina färger? Jag blir alltid så besviken när jag ska handla kläder till honom, killkläder är tråkiga och ”tuffa” och tjejkläderna så satans puttinuttiga. Jag gillar inte själv rosa, rosetter och volanger, har aldrig gjort och kommer förmodligen aldrig att göra, så jag handlar på nätet i stället. Unisex, färgglatt och gärna smalare snitt så att han slipper ha det så knöligt under ytterkläderna. Det blir ju dyrare förstås, men så handlar jag inte särskilt ofta heller. Men varför kan inte kedjorna haka på och köra unisex de med? Jo, pengar förstås, men efterfrågan borde ju finnas?

Du har så rätt igen. Jag blir också galen på att det antingen är puttinutt eller monster. Vår får kläder från båda avdelningarna, och får leka i allt hon har, oavsett paljetter eller kamouflagemönster.
Som tur är så är dottern, som är snart fyllda två, inte medveten om att flickor inte får smutsa ned sig än, så hon ser ut nästan som om de har doppat henne i cement varje gång vi hämtar henne från dagis.

Ijust mitt eget fall kan jag säga att när jag skriver jag, menar jag vi, för vi sitter ofta ihop med varsin surfplatta och surfar klädsiter… IRL är det mest han, för han jobbar nära en galleria. Är det kris och det behövs ett par nya vantar så är det han som suckar på Stadium över att alla ytterkläder är typ rosa eller svarta. När man vill ha rött eller lila så man syns bra i skogen och i snön. (Och ja, innan någon frågar, så är våra egna ”utelekskläder” färgglada, medans våra ”åka-in-till-stan-och-sitta-på-kontoret-kläder” är svarta.)

Något som är en rolig sidoeffekt av att försöka köpa kläder som passar bägge könen är att jag själv har fått en mycket större grupp kläder som i mina ögon är neutrala. Jag fick en kommentar att en tunika min dotter hade inte skulle passa en pojke och jag fick verkligen tänka efter varför personen sa så. Sedan insåg jag att för några år sedan hade jag nog sagt samma sak även om jag redan då tyckte det var viktigt att inte bara välja stereotypa kläder.

Jag börjar bli lite trött på hela detta tugg, vad spelar det för roll, det finns viktigare saker att lägga fokus på än kläderna. Jag tror inte att barnen bryr sig speciellt mycket, det är de vuxna som har fått en hang-up, det finns andra affärer än Lindex och Kappahl!

Ja, att butikerna inte bara kan ha en stor barnavdelning? Tänk vad härligt det hade varit att komma in i butiken och få välja kläder som är gjorda för BARN och inte för pojkar och flickor.
Som de är nu hade butikerna lika gärna kunnat dra en tjock röd linje mellan avdelningarna och sätta upp en skylt till flickavdelningen: pojkar äga ej tillträda och vice versa. Härligt att läsa om så många personer som tänker ett steg längre och ger f*n i normen. Hejja ER!!

Tycker att det är jätteviktigt att lyfta fram hur stor skillnad som görs på ”kill-” och ”tjejkläder”. Det är så otroligt trist. Det ena ska vara sött och det andra ska vara tufft. Det ena blir lite passivt, det andra lite mer aktivt. Helt sjukt när de läggs fram såhär sida vid sida dessutom.

Efter att ha varit i stans alla butiker i letande efter småkalsonger, kan jag meddela att lindex i alla fall hade ljusa färger och söta djur (på sina mest blå och gröna kalsonger) där fanns också lilleskutt och mumin. Tack lindex. Jag höll på att dö av alla monstertruckar och rallybilar som de andra affärerna erbjöd. Lindex ”pojk-monster” ser väldigt glada och snälla ut tycker jag. På deras hemsida finns fler kategorier än bara flick- och pojkkläder. Under kategorin pojkkläder återfins ofta samma sorts kläder som under rubriken flickkläder. Det rör sig om ytterkläder. Helt rimligt tycker jag att en fleecetröja är en fleecetröja och ingen könssymbol. Jag längtar också efter en affär med barnkläder. Lindex är inte där, men de är helt klart en av de trevligare affärerna tycker jag. Äh, jag skulle faktiskt också vilja ha en affär med lite könsneutrala kläder för vuxna. Eller åt minstonde storlek xs på herravdelningen, så jag själv kunde välja att handla där.

Verkar för sjutton värre än när jag växte upp! Utvecklingen har backat i åratal på det här området! När jag växte upp på 70-talet var kläderna fan så mycket könsneutralare. Det var bara vid speciella tillfällen som man kläddes i klänning eller kjol och skjorta och finbyxa på pojkarna då. Inget konstigare än att vuxna klär sig lite extra ”kodat” vi speciella tillfällen. Till vardags hade man mest mjuka brallor (typ manchester) och sköna tröjor. Att små flickor skulle vara små kvinnor i tajta avslöjande kläder FANNS inte. Man hade möjligen t-shirts med kort ärm sommartid men linnen med spaghettistraps och tajta små paljettoppar bara inte fanns! Jag tycker det är så bedrövligt med hur det blivit. Och är glad att det finns medvetna yngre föräldrar som inte nöjer sig med hur det är utan reagerar!

Har alltid tyckt att det verkat vara enorm skillnad, men insåg inte hur illa det faktiskt är förrän jag själv fick barn för några veckor sedan. Under graviditeten gick jag och maken runt och häpnade över hur det ser ut i affärerna! När vår son dessutom föddes fyra veckor för tidigt och vi skulle hitta roliga färglglada kläder i strl 44 gick vi helt bet. Där var det blått ”pojkigt” eller rosa puttenuttigt som gällde, med enstaka helvita plagg att välja mellan. Vad är det för värld vi lever i när samhället är så inrutat i att klädesplagg ska visa vilket kön man tillhör, vad spelar det för roll? Jag trodde det viktigaste är vem man är, och vilken slags människa man är…
Gillar verkligen dina inlägg, håller inte med om allt du skriver, men du får en minst sagt att tänka till och reflektera över mycket som annars riskerar att fortsätta i samma gamla slentrian. Keep up the good work!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *