Kategorier
feminism & genus

Efterfrågar man tips om jämställt föräldraskap så får man räkna med krav

Det var en hel del upprörda känslor efter att jag, på facebook i en diskussion om min lathund, sagt att det kan vara bra att sluta sminka och raka sig som kvinna.
 
Många menar att genusmedvetenhet inte handlar om förbud utan om att allt ska vara tillåtet för alla och JA de har rätt såklart, det ska det. Men på vägen till denna utopi så kan man behöver kompensera eller välja bort sådant som cementerar könrollerna snarare än upplöser dem. Vi lever trots allt inte i ett vaccum. Våra ungar växer ju upp här och nu och utsätts för den stereotypa hjärntvättat dagligen, om inte redan i hemmet (TV, tidningar osv) så definivt när de kommer i kontakt med andra utanför. 
 
Så om man efterfrågar tips på hur man blir mer jämställd eller hur man är en förebild ur ett genusperspektiv så får man ju liksom räkna med att svaret kan komma att ställa krav. Vi vill så gärna få vara oförändrade på alla sätt och vis men det går inte alltid hand i hand med medvetet föräldraskap.
 
Barn tänker inte som vi. De saknar analys och erfarenhet och kritiskt tänkande. Mamma säger att normerna är oviktiga samtidigt som hon (och alla andra kvinnor i omgivningen) följer dem. Vad säger det? Det är ju samma diskussion som när vi snackar om hemmamammor och någon menar att man visst kan vara hemmafru/hemmamamma och ändå lära barnen att man gör som man vill. Eller att man visst kan klä sina barn könsnormativt och fostra dem jämlika. Låter fint i teorin, men i praktiken så återskapar vi bara samma gamla strukturer och normer. 
 
Frågan är vad vi är beredda att göra för att förändra detta. 
 
(Det är bara ett tips av många och man väljer givetvis själv vilka tips man tar till sig. Ett genusmedvetet föräldraskap står och faller inte med en eller två saker, utan handlar såklart om en helhet.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Efterfrågar man tips om jämställt föräldraskap så får man räkna med krav”

Men Ugg. Jag blir så trött. Så fort folks små bubblor ruckas på, dvs att de själva kanske måste ta och aktivt göra något och eventuellt försaka något som de själva VILL göra, för the greater good, så skiter de i det.

Ja, genusmedvetenhet i stort och i specifikt föräldraskap ställer självklart "krav" på individen, för att det gör att man inte bara kan leva efter normen längre. Varför kan inte fler inse att det faktiskt är värt det.

Svar:
För mig var det inge svårt alls att låta bli smink men att sluta raka mig är fortfarande jobbigt emellanåt och tog flera år. Det kan ju tyckas skitlöjligt för vissa medan det för andra är ett helt livsprojekt att våga gå ut utan smink…. det är skitjobbigt, men vad som är jobbigt är indivuellt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men hur blir man jämställd som föräldrar om man inte delar lika på föräldraledigheten?

Svar:
ungefär lika jämställd som man är om man gör andra normativa saker emellanåt. Jämställdhet står och faller inte med en sak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag måste bara få säga att jag håller med om mycket av det du skriver! Du har varit en stor inspiration till mycket av det som utvecklats vidare till diskussionsunderlag och argument till min utbildning! En sak jag funderar på mitt under mitt tentaplugg är om du läst någon av Sandra Bems teorier och forskning? Det skulle vara intressant att se hur du ställer dig till det hon säger.

Klart att det innebär frihet, men det innebär också eftertanke och analys. Om vi bara trallar vidare utan att verkligen fundera igenom varför vi följer en del normer och varför vi känner behov av dem så kommer det nog bli svårt att bli verkligt genusmedveten.

I mina ögon handlar det hela om att verkligen komma till insikt om varför vi gör vissa saker. För mig räcker inte svaret "men jag vill" eftersom jag anser att min vilja inte är särskilt fri. Den har påverkats och formats av samhället runt omkring.

Men få eftersträvar man en annan norm. En norm att inte raka sig. Och så kommer det finnas fom som känner sig fräschare (jaaa det finns dom som tycker det är skitviktigt för deras eget välbefinnande) utan hår. Och då blir istället dom normbrytare. Så varför är normen att inte raka sug bättre? O h bland oss unga idag är det oftare så att alla rakar sig -killar som tjejer – så där är det inte samma genusfråga som hos äldre.

Svar:
Att bryta normer är inte synonymt med att skapa nya.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tänker lite som Petra.

Din man tjänat fett med pengar, och ni är vana att ha det relativt bra ställt. Han jobbar väldigt mycket, och är inte föräldraledig. Men det har han väl rätt att vara? Han förlorar väl inte jobbet på det? Vet att det är speciell bransch, ingen kan göra hans jobb lika bra osv, men jag köper det inte riktigt. Inte om du Lady D samtidigt har synpunkter på andra om de är "riktiga" feminister eller inte beroende på de val de gör.

Ni skulle klara er på hans f-penning och din lön, men leva lite snålare. Varför är inte det ett val som är viktigt för jämnställdheten?

Är pengarna på kontot viktigare?

En familj kanske delar lika på föräldraledigheten och istället gillar att ha klänning på sin dotter och spiderman på sin son. Är det mer fel? Barnen får ändå se att pappan och mamman delar lika.

Svar:
Mina barn går på förskola. Ingen av oss är föräldraledig. Men jo, visst är det ett viktigt och bra val för jämställdhet. Om inte så får man jobba extra hårt med att kompensera eftersom att den som är hemma får ett enormt försprång.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Och ditt eget goda exempel..? När det gäller de STORA sakerna, som yrkesval och uppdelningen av hemarbete och vem som är hemma mest med barnen..? Detta borde ju vara viktigare än att ta ett foto på sin son i tyllkjol, menar jag.

OM du nu ska vara frontfigur för de åsikter som du har. Varför pluggade du inte till civilingenjör och gjorde kometkarriär som det..? För att visa att kvinnor kan teknik o ledarskap precis lika bra som män..?

Eller ännu hellre, eftersom du dessutom hävdar att de fysiska skillnaderna är mycket små. Varför jobbar du inte heltid som skogsarbetare, byggnadsarbetare, plåtslagare, asfaltläggare, truckförare, gruvarbetare, svarvare etc..? Och låter din man vara hemma, ev. med kortare vikariat på dagis då och då..?

Skribenter har ju kvinnor kunnat vara mycket länge – och nu är det nog till och med vanligare med kvinnliga journalister och författare än med manliga. Så där bryter du ju ingen mark för kvinnokampen…

Svar:
Catharina, är det svårt att hålla sig till sakfrågan tycker du? Eller är sakfrågan luddig? Varför vill du diskutera mig och mina val? Vad har de med inlägget/sakfrågan att göra egentligen? Är du verkligen genuint intresserad av att veta varför jag gjort eller inte gjort si eller så? Eller är du bara ute efter att ”sätta åt” mig?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ellinor -worldwide: Du verkar inte ha så bra koll på vad "norm" betyder. nej det bildas inte en ny norm som jag förhåller mig till för att jag slutar raka mig, vad som är norm är fortfarande det som majoriteten av alla kvinnor gör, dvs att raka sig. Att låta bli att raka sig som kvinna är normbrytande i dagsläget. Det uppstår inte nya normer för att ett fåtal börjar gå emot normen, de är fortfarande normbrytande även om 60% av deras egna vänner också bryter mot just den normen. Det krävs mycket mer än att någon eller några bryter mot en norm för att en ny norm ska uppstå.

Jag håller med om att det är superviktigt att vi öppnar upp för ett nytt tänk och att man ibland vara övertydlig för att komma dit vi vill.

Det är också viktigt att vi låter alla göra sina prioriteringar på vad man lägger krutet på. Du har valt att göra markeringen extra tydlig med ditt yttre, ingen rakning, inte smink osv. Däremot har ni valt att utifrån era förutsättningar avstå att dela föräldraledighet.

Jag har ett gäng runt mig som istället blir totalt ifrågasatta och klankade på då de valt att fortsätta sminka sig och ansar både här och där MEN som delat exakt hälften på föräldraledighet och hushållskötsel.

Jag tycker att vi alla ska se med öppna ögon på att alla tar sina egna beslut efter förmåga och vilja. Jag tycker att vi framför allt ska vara positivt inställda till ALLT som görs för att vi till sist ska ha ett jämställt samhälle med lika värde för alla.

Tillägg till det jag skrev ovan. Det du gör är lika märkligt, som när kvinnor som går till val på de motsatta åsikterna – typ att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män – själva gör superkarriär och lämnar bort sina barn tidigt.

Tänk Mrs Palin i USA t.ex., som gick tillbaka till jobbet när hennes – till råga på allt funktionshindrade – son bara var fem månader gammal. Och så kallade hon sig "antifeminist" och ville "kämpa för traditionella familjevärderingar"… (Att hennes egen dotter blev med barn utan att vara gift som 17-åring hjälpte inte heller… 🙂 )

Tror ni inte det kan vara så att LD är noga med att vara normbrytande när det kommer till kroppshår och smink just för att kompensera för det som hon och hennes familj inte har möjlighet till, som att dela föräldraledighet?

Och var har hon skrivit att man måste följa hennes råd? Det är väl tips som man kan välja att ta del av och följa om man vill, inte "LDs Genusregler, följ eller var världens sämsta förälder".

Märker att folk är gärna VILL missförstå..

Jag är inte förälder och har således svårt att sätta mig in i uppfostringsfrågor på ett naturligt sätt, men jag tänker mig ändå att det kanske inte alltid är just visa att normer är oviktiga som är grejen. Normer är kanske oviktiga, eller oönskade, för/av föräldern, men de är viktiga för typ alla andra. Därför kan det vara bra att på något sätt förhålla sig till dem och lära barnen att man kan göra med normerna lite som man vill. Det går inte att komma ifrån att alla människor påverkas av normer på ett eller annat sätt och jag tycker att det känns viktigare att ge barnen verktyg för analys och problematisering och ifrågasättning och sånt.

Jag håller med, visst måste man gå med på att ändra sina egna invanda mönster också – barn gör som vi gör… som bekant (och sådant som rör utseendet är ju dessutom rätt lätt att ändra – varför MÅSTE mamma alltid sminka sig innan hon går ut??)

Men samtidigt – ALLT kan vi kanske inte ändra på i en handvändning (mamma kanske tjänar mycket mindre, pappa kanske är en jävel på bilar, men inte mamma – och det blir bara idiotiskt om mamma ska gå ut i garaget liksom). Däremot kan det vara viktigt att berätta för barnen att man förr i världen inte trodde att tjejer/killar var bra på det ena eller det andra och att det därför ser ut på vissa sätt nu bland vuxna.

Medvetenhet är ju allra viktigast, och hur vi använder språket!! Vårt språkbruk, hur vi talar om och till varandra som par och till och om våra barn – det påverkar otroligt mycket, tror jag. Lätt att tänka på och ändra på dessutom.

(tror dock för övrigt att barn är rätt duktiga på att analysera och att tänka kritiskt – fast på en annan nivå än vi, ja, ibland till och med på en högre: Vissa vuxna klämmer utan problem till med: Meh vadå, rosa är en tjejfärg!! medan barn kan ifrågasätta detta, vrida och vända på det och komma fram till mycket djupgående analyser om hur normer skapas. De använder bara andra ord.)

Svar:
De flesta av oss är ju produkter av vår tid. Många av de val vi gjort har gjorts i påverkan av normer, tidigare erfarenheter och begränsade möjligheter. Att jag aldrig utbildade mig har flera anledningar, bland annat en del normativa könsrollsrelaterade sådana – men jag levde ett helt liv och hann bli över 25 bast innan feministen i mig vaknade till. Genusintresset kom senare.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sen tänker jag att det inte behöver vara svartvitt. Frihetsutrymmet att uttrycka individuella preferenser skulle kunna vara mycket större om vi inte begränsades av föreställningar om tex kön som i sin tur alltid är kopplade till makt.

Jag tycker att det sjävklart är lika ok att raka sig från topp till tå (oavsett kön) som att inte raka sig överhuvudtaget. Det är inte samma sak som att många kvinnor känner skam om de skulle gå ut på stranden med håriga ben. För det blir ett problem. Att känna att en "måste" göra något. Att sminka sig kan vara både kul och kreativt, men att inte våga gå på ICA och handla utan smink kan verkligen begränsa ens livsutrymme. Åter så handlar det om maktförhållandena i vårt samhälle. Det vill säga anledningen till att kvinnors kroppar, utseende, kläder etc alltid problematiseras i högre grad än mäns kroppar är det som vi egentligen borde lägga fokus på.

Fast sen tänker jag precs som LD är inne på (om jag har uppfattat dig fel får du säga till) att föra en kamp också kan innebära att en väljer att faktiskt aktivt och med sin egen kropp protestera mot rådande ideal. Det vill säga att en kvinna inte rakar sig och sminkar sig borde ju vara helt ok men i vårt samhälle i dagsläget ses det som subversivt. Typ att en "förfular" sig är "ofräsch" fast det egentligen tvärtom innebär att inte aktivt påverka och förändra sin kropp. Och då får en också anledning att diskutera och ifrågasätta vad det är som gör att folk, på riktigt, kan bli upprörda över orakade kvinnoben eller armhålor. För det är dessa personers reaktioner som är problemet, inte de håriga benen.

Att kvinnor har delats upp i "fina flickor" respektive "fula flickor" är ett sånt jäkla stort problem. Och vi kvinnor är lika insyltade i den djupt sexistiska normen. Det är inte mindre "fint" att vara sminkad, blonderad och ha silikonbröst. Det är däremot ett problem att dessa kvinnor i högre grad blir sexualiserade, objektiferade och i förlängningen ofta föraktade och nedvärderade. Och det handlar i grunden om att män tycker sig ha rätten att konsumera kvinnor, kvinnors liv och kvinnors kroppar. Och det är inte ok!

Svar:
Vissa saker är lättare än andra. Alla kan påverka sin kropp och sin närmiljö medan större val osv kan vara svårare och ibland omöjliga.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Om en individ känner ett behov av att sminka sig kanske det går att göra när den kommer fram till jobbet, till exempel? Eller blir det dåligt med ett dubbelspel?

Är det bra eller dåligt att lära sina döttrar att någon annan städar hemma (om en städfirma sköter det)? Kräva att det alternerar mellan könen på städhjälpen? Inte berätta att någon städar?

Vem hämtar/lämnar? Hör så många "morgonpigga" mammor som åker tidigt till jobbet och hämtar i stället. Det bygger relation med barnen, och är inte någon uppskattad arbetsplatsegenskap att alltid stressa iväg mitt i något.

Vem har koll på ekonomin?

Vem kör bilen när familjen ska på utflykt?

Svar:
Jag tycker det var en bra tanke kring kompromiss du kom med. Så kan man ju absolut göra. Bra tips i övrigt också, det där tilläggs på listan. Tack. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det här med stora och små saker… Dels tror jag många "små" saker har större betydelse i förlängningen än man kanske tror. Tex handlar ju utseendefixande hos kvinnor i förlängningen om att upprätthålla ett rådande normsystem där kvinnor i mycket större utsträckning än män är objekt. Och så länge vi spelar med i det systemet kommer kvinnor och män garanterat aldrig få samma respekt i samhället. Så då är en "liten" fråga som smink tex egentligen en del i en stor helhet.

Men det är ju också så att stora frågor ofta är svårare att råda över. Vilka kunskaper, vilken utbildning och vilket yrke man har beror ju på så många saker (uppfostran, social bakgrund) och påverkas av många beslut man fattat i livet, kanske långt innan man förstod betydelsen av genus och feminism. Samma sak med den relation man lever i. Det är lite hårda krav man ställer om man förväntar sig att alla som uttalar sig om genus och feminism ska vara förebilder på alla tänkbara plan.

Svar:
Det tror jag också. Blir så frustrerad när man viftar bort dessa sakfrågor med argumentet att man bör göra större uppoffringar för att göra skillnad. Det tror inte jag. Jag tror alla de här småsakerna är precis det som gör störst skillnad.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lägg ner det här att LD:s familj inte har råd att dela föräldraledigheten, det har de visst. Om de vill.

Svar:
Nu går mina barn förskola. Min man har inte alltid tjänat de summor han gör och jag har inte alltid tjänat pengar på min blogg. När Ninja föddes så såg vår ekonomiska situation annorlunda ut. Jag blev t.ex arbetslös och min man tjänade ungefär hälften så mycket som han gör idag. osv. Råd? Ja, klart man har råd. Frågan är vad som måste prioriteras bort för att det ska funka. Vi hade behövt flytta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror att det viktigaste är att vara medveten om varför man gör de val man gör, eftersom det är det första steget till att kunna förändra sitt beteende. Om man okritiskt säger "men jag VILL raka benen" utan att fundera över varför kommer man liksom inte vidare.

Och, som andra har sagt, det är väl ingen som kräver att man ska leva ett helt föredömligt liv i alla avseenden, bara för att man säger sig stå för ett visst synsätt? Vi är alla människor med olika förutsättningar och olika bakgrund som påverkar vårt sätt att tänka och de val vi gör och de val som är rätt för mig kanske är fel för någon annan. Men om man är ute efter en förändring är ändå det viktigaste att fundera över varför man gör och väljer på ett visst sätt.

Min femåring går hos en grymt bra dagmamma. I veckan hade de maskerad. Ett av barnen var prinsessa med vingar och allt, det var en av pojkarna. En av tjejerna var cowboy/pirat, min son var varmkorv och så var det några som var utklädda till djur. Jag fick bilder idag och slogs av vilken ynnest det är att min son får tillbringa sina första år hos henne, där huvuddelen av lekarna är utomhus i skog och mark där "leksakerna" är typ pinnar, spadar, pulkor, kottar ja ni fattar. Tror att det gör att de blir mindre benägna att leka "flicklekar" och "pojklekar".

Men hur mycket ska man behöva offra egentligen?

Håret på benen ryker för att det fastnar i mina leggings.

Håret under armarna ryker för att det luvas och blir mer torrt och luktfritt där. Får eksem om jag låter det bero.

Könsbehåringen försvinner av samma anledning.

Använder hudvårdsprodukter just för att vårda huden och smink när jag känner för att vara lite extra kreativ.

Personligen tycker jag inte att det hindrar mig från att vara jämställd, för det är så otroligt många andra faktorer som spelar in och avgör.

Svar:
så mycket man klarar? Jag vet inte. Det är ju en process. Det handlar ju inte bara om att SLUTA utan om att förstå och förändra sin grundsyn på saker och ting. osv
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som svar på kommentaren till min kommentar: Självklart är vi produkter av det samhälle vi är uppvuxna i, och det är därför jag menar att vi inte kan ändra på allt – men som sagt, vi kan tänka på att prata om våra barn om varför det ser ut på vissa sätt, för de är inte dumma i huvudet; om jag säger "Både killar och tjejer kan jobba på förskola" – och så möter mitt barn bara kvinnor där varje dag… klart hen blir skeptisk, så då måste vi prata om varför det ändå ser ut så.

Och alltså, tänker på det här med inkomst och föräldraledighet också… bara för att man råkar vara hetero och leva i heterorelation så ska man ju inte behöva dela fifty fifty om det faktiskt inte går. Eller, jo, klart det går, som ni skrivit ovan, men till vilket pris?? OM det går, eller om man bara förlorar en LITEN del av sin inkomst pga. att man delar, ja, då ska man såklart dela.

Skönt ibland att vara två kvinnor, dels tjänar vi lika mycket (=låga löner, höhö) och dels faller vi inte i några uppenbara heterofällor. (med en liten glimt i ögat of course…)

Hej!

Toppen att du gör en lathund för genus! Jag försöker att möta och bemöta mitt barn men kommer ofta på mig själv med att hamna i fack. Det kan vara så svårt att hitta vägar ur vad man själv blivit lärd!

Var hittar jag din lathund???

Svar:
har ej satt ihop den än
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har inga barn så jag har kanske inte full koll, men är inte föräldraledigheten bara intressant/viktig ett par år? Typ de första? Ska hela uppfostran bära eller brista på vad man gör de första tre åren?

Jag hade kunnat tänka mig att för barnets skull är det mer eller mindre skitsamma vem som är hemma under perioden hen inte ens kommer minnas, men att resterade 15 år ha en mamma som bantar och inte vill gå ut utan smink och en pappa som inte hjälper till hemma är liiite mer av betydelse.

Det kan såklart vara viktigt för föräldrarnas jämställdhet sinsemellan hur man delar upp det, men jag tror det är de små dagliga sakerna som sätter sig hårdast på barnen.

Svar:
Jag tror att mina barn påverkar mer ur ett genusperspektiv av hur jag gör i övrigt än att jag tog FP’n när de var för små för att fatta. Däremot så påverkas ju MIN jämställdhet i förhållande till min man och arbetsmarknaden osv av att jag varit borta från hemmet osv. Makens roll i föräldraskapet påverkas också samt hans kontakt med barnen. Men jag tror också att det dagliga små påverkar mer.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jo jag håller med om att det är i de små sakerna som vi som individer kan påverka. Men det jag ville poängtera är att ljuset i högre grad borde riktas mot män och deras val och ageranden i det "lilla". Det vill säga män borde i högre grad problematisera sina val och beteenden.

När det kommer till genus hamnar ofta fokus på kvinnor och vad de ska förändra. Det kommer i längden inte att påverka tillräckligt mycket. I grunden handlar det ju inte om hår eller smink.

Om män plötsligt började sexualisera och objektifiera lurviga orakade kroppar och skulle antagligen en stor del av kvinnorna jobba hårt med att klistra fast löshår på snippan och benen. Och säga att de gör det för sin egen skull, att det känns fräschare, mer hygeniskt etc.

Jag fortsätter på det spåret några andra är inne på. Det här med uppdelningen av föräldraledigheten. Ni hade inte så mycket pengar när Ninja föddes nej, men sen då? Ninja blir väl snart 5 år? Du var hemma väldigt länge med henne och sen när du var föräldraledig med Tamlin då? Han började ju hyfsat nyligen på förskolan. Hade din man ingen möjlighet alls att vara hemma då?

Jag tror helt enkelt att just delen är något du VILLE ha så, du ville vara hemma med barnen (inget fel med det egentligen) och därför försvarar du just den delen. Sen ska andra skippa sminket och allt möjligt. Men man får inte ifrågasätta dina val du gjort och hur du faktiskt visar upp en jämställd bild för dina barn när du är "hemmafru" medan din man jobbar mycket.

Svar:
Är det verkligen så svårt att diskutera sakfrågan? Det här inlägget handlar inte om mig eller min eventuella föräldraledighet. Det är helt ok att ifrågasätta mina val, men jag har svarat på den frågan så många gånger att det är tröttsamt. Ja vi ville göra såhär. Vi hade andra prioriteringar som vägde tyngre. Jag hänvisar dig till google om du är intresserad av att veta. Nog om detta här.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tycker det känns ganska självklart faktiskt. Givetvis blir det lättare att uppmuntra sina barn att våga bryta normer om man själv gör det. Sedan att det är svårt och att man kanske inte kan göra det fullt ut är en annan sak, men det är en vettig idé.

Tycker de allra viktigaste strukturerna som en ska motverka är att kvinnor tar huvudansvar för barnen och att mannen tar huvudansvar för familjens försörjning. Som feministisk kvinna tycker jag det är viktigt att visa våra barn att mamma jobbar lika mycket som pappa och bidrar med lika mycket pengar som pappa. Samma sak tycker min fina make som varit hemma lika mycket med barnen som jag. Nu när jag reser en del i jobbet så brukar han oftast vara den som vabbar.

Att som feminist inte själv motverka könsrollerna utan istället spela med i de patriarkala syrukturerna tycker jag är riktigt illa. När en är medveten om strukturerna duger det inte att skylla ifrån sig på strukturerna för att en inte själv tar sig i kragen och bryter mot dem tycker jag.

Svar:
det mina barn ser är att jag jobbar, att min man jobbar, att vi båda tar ansvar för barn och ekonomi och hem. Vad som står i våra lönebesked vet de inget om och har ingen behållning av att veta. Att säga att kvinnor måste dra in lika mycket pengar som sin man för att inte vara en del av partiarkatet är fruktansvärt osolidariskt och framförallt verklighetsfrånvänt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör och om vi inte gör som vi säger så kommer barn aldrig att göra som vi säger…

Jag förutsätter att barnen alltid gör som jag gör, inte som jag säger… för de gör fan aldrig som jag säger 😉

Jag gillar din blogg och jag gillar striderna du tar. Jag slåss mot normer på min front och du på din, det är dock samma kamp för jämställdhet. Just denna diskussion om smink och kroppsbehåring har dock irriterat mig. Jag förstår att barn påverkas av hur vi ser ut, men är detta viktigare än fördelning av hushållssysslor, arbetsförhållanden, ledighet och lön?

Det är tråkigt att så många vill dissekera din livssituation för att de känner sig påhoppade, men likaså är det tråkigt att du vill ställa ytliga krav för jämställt föräldraskap, DET irriterar. Det skapar enbart oro i ledet för alla de som kämpar för jämlikhet, för tro mig -det gör vi, med eller utan smink och hår. Vi omformar dagligen gamla strukturer och normer.

Detta säger jag i all välmening, då jag också väljer mina strider och gör mina aktiva val. Smink och rakning är laddat, men högst individuellt? Jag gillar att sminka mig, men rakar mig inte. Min man rakar sig och sminkar sig lite. Barnen får bära de kläder de vill. Huvudsaken är väl att föräldrar ser ut som de känner och vill, men är jämlika i hem och arbete?

Svar:
Nej det är inte viktigare, men måste man rangordna? Spelar inte allt nån roll, de stora och de små frågorna? Att jag tar upp små frågor betyder inte att jag osynliggör eller ignorerar de större. Jag har skrivit om delad fp flertalet gånger liksom. Vad mer vill ni? För många är dessutom de små stegen enklare att ta och du mfl. måste förstå att jag inte bara skriver för de som har full kontroll på sina liv utan för människor som är nyvakna i den feministiska debatten, som trevar och känner på tempen. Jag får ofta ofta ofta OFTA förfrågningar om att skriva ner lite konkreta tips av folk som tycker att diskussionen kring strukturer och förhållningssätt blir lite för luddiga. Och det är det jag håller på med. En del råd kommer vara tunga, andra lättare, några med större effekt, andra med mindre osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ok, bra svar. Jag förstår att du blir rådfrågad och det med rätta, du tar de stora frågorna med. Jag vill bara inte se krav, utan alternativ. Inte vill jag se någon rangordning i jämställdhetens faktorer, men ibland blir det en korsdebatt i hur vi ska se ut och de val vi gör i ett jämställt förhållande, det blir lätt infekterat. Vi ska hjälpa, bereda plats och inspirera varann för komma framåt, inte peka på rätt och fel.

Nuff said, jag gillar dig skarpt. Inspirera mera!

Svar:
Fast det här är inga krav. Jag kallar det ”lathund” som arbetsnamn men kan lova att jag inte kommer kalla det ”ld’s krav på genusmedvetet föräldraskap, följ detta eller brinn i helvetet”. Det är TIPS.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har en son, vilket gör att jag:

1. Inte alltid plattar håret vilket jag egentligen vill göra. Vill ju inte att han ska tro att det är finare om det inte är krulligt.

2. Inte rakar hår om jag inte "måste", vilket för mg är när jag ska ha kjol sommartid. Han måste ju fatta att kvinns har hår.

3. Jag har aldrig smink när jag går hemma och dräller, och jag har börjat med sminklösa dagar på jobbet med. Han måste ju fatta att kvinns inte är dockor.

Men det är inte så lätt och jag skulle vilja göra mer, men pallar inte. Speciellt hår är svårt. Hår är tydligen det mest skandalösa man kan vanställa sin kropp med, suck.

Jag har varit borta i nya zeeland nu i en månad och ska vara borta i ytterligare två. Jag och min resekompis bestämde oss för att bojkotta smink och rakning under resan.

Hade nästan glömt hur mycket hår jag får under armarna! jag tycker om att raka mig och kommer säkert börja igen när jag kommer hem. Men det är kul och intressant att se hur jag egentligen ser ut! Sminket är bara en befrielse att vara utan. Och helt klart gött att slippa rakningen också.

Så håller helt med i att man i perioder kan sluta raka och sminka, för att "upptäcka" sig själv, och för att avdramatisera dessa otroligt känsliga ämne!

Att vara hemma hela föräldrarledigheten och inte låta sin man ta halva ansvaret är att svika sina systrar. Det är ju sånt som gör att män blir chefer och får högre lön. Klart företagen hellre

vill ha den som jobbar och gör rätt för sig. Dom är ju inte dumma i huvet liksom.

Vill ni att hon ska skriva en bok om varför hon var hemma och inte hennes man med barnen? Jag förstår inte att det blir sådana rabalder för att hon försöker ge tips till nyblivna feminister (så som mig t.ex. Kan inte ett skit typ. skulle gärna lära mig mer. Likaså med barnuppfostran. Är än barnlös men kommer absolut ta till mig när det blir dags)

Kan vi inte bara strunta i hennes utgång i det fallet? Kan vi inte, antingen ta till oss av tipsen, eller låta bli?

@Sanna

Barnen tar inte skada av att se någon raka sig, men man måste förstås vara medveten om att det man som för förälder gör blir för barnet länge en bild av hur man "ska" göra. Om mamma rakar bort sitt kroppshår, men inte pappa, så tolkar ungen det som något kvinnor gör, men inte män. Skillnaden mellan om pappa rakar sig eller mamma gör det, är att män kan göra precis hur de vill. Barnet kommer överallt i andra sammanhanng (simhallen tex) se orakade män och fatta att män gör olika och det är okej – ingen startar en hatgrupp på facebook om en orakad man syns i tv. När det gäller rakade kvinnor kommer barnet i princip aldrig få se några alternativ – mamma rakar sig och det gör också i stort sett alla andra kvinnor. Och om de inte gör det, så är det fritt fram att prata om dem som äckliga, ohygieniska, fula osv.

Därför spelar det mycket större roll om mamma rakar sig eller om pappa gör det.

Vill bara säga att jag tror jag äntligen börjar fatta vad det är du pratar om.

Jag sminkar mig allt mer sällan, tar mer plats, sitter INTE med prudentligt tajta ben på tunnelbanan… 🙂

Sen så vill man väl alltid få känna sig mer eller mindre fräsch. Och det tycker jag män också ska få göra, dvs styla håret, sminka sig osv… Att alla ska få göra det lika mycket, för att kunna göra det bästa av vad man har. Men det viktigaste är förstås ändå att det ska kännas FRIVILLIGT för alla. Att om man inte vill "vara snygg" (traditionellt sett eller för sig själv) så ska det inte vara ett måste för att ens bli tagen på allvar!!!

För cirka en månad sedan fick jag enorma problem med min hy (alltså om jag trott att jag haft problem med hyn innan så escalerade det verkligen nu). Jag fick utslag under ögonen, kinderna, hakan flagade osv osv…

Det resulterade i att jag gick sminklös varje dag i typ en månad. Gick till läkare och fick antibiotika-salva, hydrokortison-salva osv…

Först kändes det konstigt… men efter ett tag ersattes den konstiga känslan av befrielse! Det var rätt så skönt att kunna gå osminkad.

Och så kände jag att… nej, det är dags att gå ALL natural. Det är nu dags att prova allt det där som Natashja tidigare har pratat om.

Så jag började med det naturliga alternativet: No Poo! Har nu testat både sista schampoot (Garnier) och bikarbonat-hårtvätt med äppelcidervinäger-skölj. Fungerar utmärkt! Vidare så har jag även provat ricinolja och olivolja-tvätten till ansiktet, samt Aspirin-masken med Aloe Vera efteråt.

Det var länge, länge sen jag hade så fin hy som nu, eller känt mig mer ekonomisk. Väldigt fräsch! 🙂

Så jag vill TACKA dig för att du introducerade mig för detta! Jag har slängt alla tidigare hudkrämer (bye bye Lancôme, Shiseido osv…)!!!

Som ytterligare ett litet tack så vill jag bara tipsa dig tillbaka om en produkt. Det jag vill tipsa om heter Tikei. Det är en sminkprodukt – men INNAN du slutar läsa så fortsätt! Jag VET att du inte sminkar dig, men det här sminket kanske är något du kan ta med till sminkbordet på dina div TV-jobb…?

Läs recensionerna för foundation. Utmärkt guidning. Resultatet är att man ser… fräsch ut 🙂

Jag har slängt alla mina tidigare sminkprodukter (bara dyra märken…) och helt gått över till Tikei… dvs om jag inte går osminkad 🙂

STOR lördags-kram till dig!

http://www.tikei.se/produkter/mineral-foundation.php

Alltså, jag är 23 och jag skulle nog påstå att det är norm även för killar att raka sig typ överallt utom benen. Möjligen inte armhålorna heller helt, utan bara trimma så det inte står ut en buske.

Sen menade jag inte ta skada på det sättet som det kanske lät.

Förstår ju också att det är värre för tjejer men hårgrejen har ju förändrats och ja jag är skadad av min tid.

Det har ju varit norm ett bra tag för män att raka ansiktet eller styla det i nån rolig mustasch. Förstår inte varför det inte är "fel" men det är "fel" att kvinnor rakat benen i några decennier.

Armhålorna vet jag inte när det uppstod. Resten står väl mest för 90-talet. Män som vaxar bröstet, rakar k*ken och röven och kvinnor som rakar allt.

Det här med att se håriga män i duschen beror nog mest på att den större delen män fortfarande är över 25 och inte uppväxta med hårlöshet hos båda kön.

Min mor har alltid bara rakat armhålorna och benen men dör inte om det är lite hår som kan synas.

Själv rakar jag allt och kan inte tänka mig att gå på fest med stubbiga ben. Finns mer man växer upp med än föräldrarna. Som med mycket annat.

Att jag även såg håriga damer i duschen har inte påverkat mig till att våga vara hårig.

@Sanna

Fast nån särskilt hård norm för unga killar att raka sig är det väl knappast. Jag skummade igenom ett par sidor på http://maleobjects.tumblr.com/ och där är ju i princip alla killar under 25 och de är utvalda för att de är sexiga. Och ingen (på 3-4 sidor) kille som visar armhålorna har rakade armhålor, ingen som visar skrevet har rakat skrev. Några har inte hår på bröstkorg/mage (men yngre killar är ju ofta naturligt hårlösa där) men många är rejält håriga.

Och det är väl det som är skillnaden. Män kan välja hur håriga de vill vara och ändå respekteras (och betraktas som sexiga), medan kvinnor inte kan.

Vill bara börja med att säga LOL till en del kommentarer.

Sedan vill jag nog säga att jag måste börja tänka på våra roller här hemma. Inte för att det är olika. Vi gör liksom det vi tycker om. Min karl tycker om att diska och laga mat, det gör inte jag. Jag tycker om att dammsuga och baka. Det ingen gillar kör vi sten-sax-påse om… Båda gillar TV-spel. Vill jag byta däck gör jag det. Ingen målar naglarna eller sminkar sig. Vi är med andra ord inte så olika i hur/vad vi gör eller beter oss i det stora hela. Just så till de traditionella könsrollerna. Vi delar lika.

Men ändå vill jag bli mer medveten. Jag är ju bara mig själv, så även min karl. Men jag vill så gärna kunna ta de frågor och funderingar som kan komma från barn. Jag vill verkligen att mitt barn ska bli sig själv utifrån sig, inte sitt kön.

Åh nej! Har jag missat din lathund? har liksom gått och väntat på den och nu klickar jag runt som en besatt! Jag tillhör skaran som inte har facebook, så om du inte har publicerat lathunden på bloggen, kan du tänka dig att göra det? Som passionerad genus-newbie tar jag tacksamt emot alla tips jag får för att kunna ställa om hjärnan innan första barnet kommer!

Du är så himla inspirerande kvinna!

Svar:
ingen fara, jag jobbar med min lathund. Vet ej nä’r den blir klar
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *