Kategorier
feminism & genus

Genusbarn får också ha rosa och hello kitty.

 
Ifall det var nån som trodde nåt annat alltså….

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Genusbarn får också ha rosa och hello kitty.”

Visst vet du varför Kitty saknar mun?

Känns inte det lite som dubbelmoral?

Svar:
Ingen aning. Många dockor saknar ansiktsuttryck och mun/näsa för att barnet ska kunna bestämma själv vilket humör dockan är på. Dubbelmoral hur?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det jag har hört är att hello kitty inte har någon mun för att man ska kunna applicera egna känslor på henne. Sanrio ska ha sagt att hon inte pratar eller gör ansiktsuttryck för att man själv ska kunna bestämma hur hon ska känna sig, utifrån hur man själv känner sig.

Finns det andra teorier?

Kära Ebba, är Hello Kitty kvinna? Eller är det bara du som direkt utan att tänka antar pga rosetten vid örat? Kan inte hankatter ha rosetter nu? Min hankatt har inget emot rosa accessoarer. Men han är väl mer könsneutralt uppfostrad än dig! :p

Ebba: Hur kommer det då sig att även Dear Daniel (Hello kittys pojkvän) och en massa andra av sanrios karaktärer av olika kön inte heller har några munnar? Visst att HK inte är superbra ur genussynpunkt (eller okej, det är superkasst) men vi behöver ju inte hitta på och få det att verka värre än vad det är.

Jag är verkligen skeptisk emot sättet att tala där "genus" blir ett epitet (genusbarn), ett adjektiv till allt möjligt. Det riskerar att banalisera betydelsen av genus, folk slänger sig med genus hit och dit. Jag uppfattar inte riktigt om du gör det ironiskt för att vissa t.ex. kallar feminister "genustalibaner" el. liknande eller om du tycker att begreppet bör användas så på allvar.

Såg faktiskt idag en "dokumentär" om just Hello Kitty, sjukt sammanträffande, där de dels berättade den accepterade historien om hen(ne)s ursprung, samt den "mörka, okända" historien. Tydligen så skall ursprungstecknaren haft en dotter som hade muncancer och därför på något sätt (minns ej, var på spanska) ritade mamman en karaktär (flera) som ej hade mun. Ursprungliga tecknare försvann mystiskt 1975, ett år efter att Hello Kitty skapades, ett år innan de lanserade globalt. Plus att något bevis skulle vara att många satansiter tatuerar Hello Kitty, och att Hello på engelska betyder hej (visste ni inte va?) och att kitty på kinesiska betyder demon… Sen vilken version man väljer att tro på beror väl lite på vilken världsuppfattning man har.

Jag har undrat sedan jag började läsa här. Vad är genusbarn för något?? Och genusglada barn ?? Är de barn då lyckligare o gladare än andra barn ? Och i så fall hur kan du veta det ? Bara undrar alltå.

Svar:
när jag skriver genusbarn eller genusglada barn så menar jag barn till genusmedvetna föräldrar och ja, jag är övertygad om att barn som får växa upp utan tyngden av könsnormer blir lyckligare och mår bättre. Hur jag vet det? Sunt förnuft. Att tillåtas vara sig själv utan krav på att passa in i en mall möjliggör fler möjligheter, egenskaper, intressen, åsikter och framförallt mer frihet. Könsnormerna medför en massa dåligt som ätstörningar, dålig självkänsla, våldsamhet, ångest, osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: OK nu fattar jag hur du menar med det. Men menar du att hur man klär barnen sätter man de in i könsnormer. Alltså att det hela sitter i kläderna ?? Så vad är skilnad då. Vilka kläder som betyngar barnen då ? Om man har bara en dotter och har lite rosa kläder till den(ingen har väl hela garderoben full med bara rosa kläder.) så är man inte genusmedveten och allt det du skriver. Men om man har en son och en dotter, men har även rosa den här gången till båda, även tjejen. Som du har även till din dotter. Då har ju i princip flickan precis samma påverkan från kläderna. Eller ? Vad blir skillnaden ? I båda fallen har tjejen rosa, men i ena blir man kritiserad att man inte är genusmedveten och i andra hyllad. För min egen del tycker jag att alla kan klä sina barn som de vill och jag tror inte i det minsta att man blir begränsad i sitt liv för det. Som förälder lär man ju till sina barn allt annat också och det man är sitter ju inte i kläderna. Jag har i bekantskap till exempel tjejer som har älskat allt så kallad ”flickigt”i klädesval och blivit lastbilschauförer till exempel. Min man som dessutom utbildar lastbilschaufförer har praktikanter hela tiden och hälften är kvinnor, men sen när de börjar jobba så faller många bort. Inte för att de inte får jobb för de är kvinnor. Det får de(dessutom får de lättare jobb för företagen vill visa att de anställer kvinnor), men kvinnorna tycker oftast att yrket är för tungt för kroppen. De orkar helt enkelt inte lasta o släpa. Och att de svåra tidschemarna(borta i många dagar o bo o sova i lastbilen o långa nattkörningar) gör det svårt o ha barn o familj.

Man kan ju bli vad man vill oavsett vad man har för kläder på sig som barn. Om man kritiserar vissa föräldrar att de inte klär sina barn enligt genus(fast jag fattar inte vad det egentligen innebär)och att det är fel o inte klä sina barn efter det . Lär man då inte till barnen att det är rätt o fel sätt o klä sig på. Alltså samma sak som när man kritiserar pojkar som klär sig `´flickigt” så kritiseras man nu när man som mamma klär sin dotter för gulligt eller pojken för tufft. Att allt i slutänden verkar ändå handla om kläder och inte den som bär de och det går inte göra ”rätt” för det är alltid någon som tycker du gör fel oavsett hur du gör. Dessutom väljer ju barnen sin egen klädstil ganska så snabbt och de tjejer som hade gulliga klänningar först kan lika gärna ha svarta dödskallar på sig o ha piercingar överalt. Man är ju inte bunden i den klästilen mamma o pappa valde till en när man var två. Likaså kan man välja vilken yrke man vill. Det är väl fritt fram. Jag öppnade min första butik när jag var 18 och hade den tills jag var 21 o flyttade til Sverige. Sen öppnade jag en butik här, men stängde den när vi blev med barn och jag ville bli hemmamamma. Jag kände att det är något jag ville göra så mannen o jag diskuterade det och bestämde tillsammans att vi får det o funka. Jag blev hyllad som ung kvinlig butiksägare(fick till omed vara i tidningen för det). Men nu när jag är hemmamamam är det tvärtom. Nu får man kritik över detta val. Man får höra att man är nertryckt, sitter i kvinnofälla o klassiker är att man är outbildad som inte har hört at det är 2013. Jag är ju samma person, bara med ett annat livsval nu. Min poäng är att jag har samma självkänsla o drivskraft nu, bara att jag väljer o göra annat med mitt liv. Men ändå görs det hela till någon slags kvinnofråga. Som att man är tvingad i den där könsrollen som du säger.Ingen som har tvngat mig til det jag är. Likaså tvingar jag inte mina barn o bli något de inte vill bli oavsett vad de har för kläder på sig. Och som förälder blir jag faktiskt ledsen o läsa att du tycker att bara för att mina döttrar har mer rosa o gulligt på sig än din dotter(för bedömninger görs väl bara på grund av kläderna för resten har du ju ingen aning om ??)så är de inte lika lyckliga som dina barn. Alltså att de har sämre förytsättningar o lyckas o större o misslyckas(allt negativt du skriver som ätstörningar o dålig sjärvkänsla mm)

Nu inser jag självklart att det som visas i bloggen är en liten del av ert liv, men jag tycker av det som visas att det är ganska mycket åt det flickiga i både kläder och aktiviteter. Alltså min bild blir att du (ni) väljer bort typiskt pojkiga saker och kläder för båda barnen. Därför känns det inte så helt könsneutralt. Men jag kanske har helt fel ni kanske hänger mycket på tekniska museet och liknande ställen.

Svar:
Vad är det som mina barn gör som är så flickigt? Att de har färggranna kläder? Förklara gärna hur du menar. Vad är ”pojkiga” saker? (förutom tekniska museet då)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Monika, annars hör jag alltid tvärtom. Att genusbarn (eller åtminstone flickorna) inte får bejaka sin "flickighet" osv. Att alla ska bli små pojkar.

I alla fall, jag tycker att det är tydligt att Lady Dahmer inte uppfostrar sina barn till pojkar och flickor utan till barn, individer, vilket är härligt att se.

Svar:
Fast vad är ”flickighet”? Som genusmedveten så ser man inte flickighet eller pojkighet som något statistk eller som nån sanning. Att bejaka sin flickighet? Vad betyder det? Att man bara kan vara flicka på ett sätt? Det är ju snarare så att vi som är genusmedvetna inte pushar in våra döttrar i flickmallen och då upplevs flickorna som ”pojkiga” i andras ögon?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Mona, jag tycker tvärtom att de som anser sig genusmedvetna idag verkar välja bort det pojkiga och inrikta sig mer mot det flickiga. Om man tittar på de bilder som finns på Ninja i bloggen så tror jag att de flesta ser en flicka. En färgglad flicka visst, men inte ett barn man tror är en pojke direkt.

Jag håller med Mona. Det känns som om många genusmedvetna föräldrar väljer bort allt "flickigt" och istället uppmuntrar till "pojkighet". Som att vara "flickig" är något dåligt.

Jag menar inte att det är statiskt att saker är flickiga eller pojkiga, alla kan ju självklart göra alla saker. Men du kritiserar ju ofta samhället och andra föräldrar för att uppminura till könsstereotypt beteende, kläder och leksaker, då måste du väl själv uppfatta vissa saker som könssteteotypt flickiga och pojkiga annars undrar jag vad som är meningen med genus. Jag tänker mig att en familj som bara har söner och uppfostrar de könssteretypt t.ex besöker tekniska museete, lådbilslandet, fordonsmuseer osv. Att man spelar hockey, fotboll och andra typiskt grabbiga aktiviteter. När jag läser din blogg får jag uppfattningen att ni gör ganska lite sånt. Det är inget fel på dina barn de verkar vara normala, friska barn. Men för mig känns det inte som att de kanske får hela bredden av aktiviteter som du kanske vill tro och ge sken av. Men som sagt det är en reflektion av det jag läser.

Svar:
Jo vi gör ganska lite utanför hemmet annat än utelek. Men det gäller åt alla håll. Jag låter barnen leka. De är två och snart fem bast, de har ingen behållning av museer och aktiviteter just nu. De har fullt upp att upptäcka världen. Att vara genusmedveten handlar inte om att låta ungarna prova alla aktiviteter. Genus ska inte vara en klassfråga och ska inte behöva kosta pengar. Genusmedvetenhet är ett förhållningssätt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kitty saknar mun för att barnet ska kunna relatera till katten och själv bestämma vilket humör katten är på (t.ex. samma som barnet). Det här med att en del påstår att Kitty inte har mun för att det är en tjej och att hon blivit "tystad" är lite väl långväga för mig. Men alla får tycka som de vill 🙂 Här är det också en del Kitty-kläder och leksaker.

Hej LD! Jag vill bara tacka för allt ditt "tjat" om genus – det inspirerar mig massor 🙂 Det var du som lärde mig begreppet "hen" och jag gillar det! jag är utbildad pastor och är så trött på ojämställdheten inom kyrkor och att gud tydligen är en man? Jag kallade länge Gud för hon för att provocera och för att påminna folk att Gud är lika mycket kvinna som man. Men sen när jag lärde mig om HEN slog det mig – Gud är en HEN. Så tack LD !!

Svar:
Hen är PERFEKT på gud 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nja, tycker inte riktigt att det stämmer. Alltså statistik är en sak, men verklighet är en annan. Att kvnnorna tar 80 % av föräldraledigheten på papper spelar ju ingen roll. Föräldraskap handlar om mycket mer än de första 12 månaderna. Oftast är det en ekonomisk fråga lika mycket som barnets välmående. Många kvinnor blir tvingade o ta ut föräldraledighet redan innan barnet är fött för den enkla anledningen att de inte mår bra och de blir nekade havedskapspenning. Så innan barnet fötts har de redan förlorat ca 40-50 dagar. Sen är det ju omöjligt o jobba medans man föder(allt går ju, men jag antar att det inte är rekomenderad) o direkt efter. Den medicinska rekomendationen är ca 60 dagar dessutom. Och vissa hårdare jobb ännu längre. Och de som har gjort kejsarsnitt tar det ännu längre för att få lyfta tungt. Så innan man ens kan jobba helt medicinskt har man förlorat egentligen nära 100 dagar. Alltså dagar man egentligen blir tvingad o ta ut just för att man är kvinna. Man kan ju faktiskt inte byta med mannen där för det är ju inte mannen som bär barnet.Och vill man dessutom amma så är man ju fast vid barnet. Självklart kan man pumpa o så vidare, men det har visat att de mammor som börjar pumpa mjölk kommer o sluta amma helt för det blir för mycket jobb o ta paus hela tiden från jobbet o pumpa, packa o kyla mjölken. Människan är bekväm ju.I våran län är det bara 8 % av kvinnor som ammar sina barn efter barnet är 6 månader. Det sägs att man är gravid 9 månader och att man ska ta det lungt 9 månader så att man kan läka o må bra. Sen blir det ju även ekonomisk fråga. Oftast tjänar kvinnan mindre så det lönar mer för mannen o jobba. Men i slutänden spelar det ingen roll vem som är hemma med det lilla livet från 7-17 det första levnadsåret. Min man har aldrig tagit ut mer än bara de 60 dagar han inte kan ge till mig. Men han är i regel hemma fredag, lördag , söndag samt vardagskvällar. Han har inga hobbys eller träffar med sina egna vänner. Så snart han kommer hem är han till för familjen. Att han sen jobbar 4 dagar i veckan och inte tar ut hälften av föräldraledigheten spelar ju ingen roll. Han är knappast sämre pappa för det. Det enda som blir är att han blir en dålig pappa enligt statistik. Det finns föräldrar som tar 50 % var av föräldraledigheten, men så snart barnet kan börja på dagis så jobbar de båda till sent på kvällen o barnet sitter på dagis till halv sju vartenda dag och på helgerna ska de förverkliga sig själva med sina egna kompisar o intressen. Men statistiken älskar de. Min man skulle också velat o vara hemma halva föräldraledigheten, men det går ju inte. Eftersom jag är hemmamamma o inte tjänar några pengar skulle det betyda att när han är föräldraledig får han ca 60 %av sin vanliga lön(eftersom det finns ju en tak) så skulle vi svälta i hjäl. Det finns ju en vardag efter barnet fyller ett också. Dessutom har min man ett jobb han inte kan ta ledigt bara så där(liknar lite egenföretagarens ansvar). Det är ju många män som ä egenföretagare med inga anställda som målare, elektiriker mm. De kan ju inte ta ledigt ett halvår för de förlorar ju sina kunder. Så ja den där statistiken visar i detta fall ingenting. Dessutom vet jag inte hur andra mammor är, men jag personligen skulle aldrig gått till jobbet när mitt barn är liten bebis. Jag vill amma i lugn o ro minst ett år för jag tycker att bröstmjölken är så viktig så tills män kan börja producera bröstmjölk tycker jag inte att man ska jämföra sånt. I detta fall finns det faktiskt skillnad på män o kvinnor. Kvinnan kan inte vara lika fri där hon bär barnet och påverkas där med foglossningar o illamående och senare ammar hon och läker från förlossningen. Självklart kan mannen ju jobba som vanligt för han har inte gått igenom det fysiska. Man har ju liksom olika biologiska förutsättningar

Sen det med våldsbrott undrar jag ju.Sverige är en av världens mest jämställda(om inte på första plats till med) länder och det med genus arbete finns ju i vartenda sola o förskola. Hur kommer det sig då att Sverige ligger på andra plats när det gäller våltäkter. Bara B

Lady Dahmer, jag menade den stereotypa bilden av så kallad "flickighet". Därav citatitionstecknen. Jag vet alltför många som gnäller över att flickor inte får vara flickor, det vill säga springa omkring i prinsesskläder och ständigt få bekräftelse på hur "söta" de är. Jag håller dock inte med, jag har inga barn, men när/om jag skaffar barn tänker jag definitivt uppfostra dem genusneutralt och hoppas (nej fan, kräva) att min omgivning respekterar detta.

Svar:
Ok. Jag tycker att mycket av det som kategoriseras som flickigt är fantastiskt bra. Jag vill inte beröva mina barn den delen av rädsla för att köna min dotter. Jag har ofta tänkt att pojkarna får dra det kortaste strået när det gäller mycket av den lek och de egenskaper som tilldelats könen. Men jag upplever inte att jag uppmuntrar det som är flickigt mer än det som är pojkigt. Jag försöker få en balans.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

… det vill säga, jag kan inte svara på vad som är flickigt och inte. Det är vad jag har hört, och det gör mig uppgiven, men det verkar handla om barbiedockor, rosa, prinsessor och mamma, pappa, barn-lekar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *