Kategorier
feminism & genus

// Lilla Genusskolan // lathund för genusmedvetet föräldraskap

 
 
Jag håller på att skriva en lathund för genusmedvetet föräldraskap. Genusskola för dummies. Idén har legat på lut ett tag eftersom att jag återkommande fått önskemål om att komma med med konkreta förslag. ”Hur gör man?” liksom. Hur gör man om man vill bli mer genusmedveten? Vilka verktyg kan man ta till för att hjälpa barnen att utvecklas? Hur gör man konkret när man kompenserar? Vad kan jag göra för att vara en förebild? osv. 
 
Listan kommer bli både ytlig, kravfull, jobbig men är inte till för högutbildade elitfeminister med alla svar och all kunskap under hatten utan för vanliga dummies som du och jag som fattat att genusmedvetenhet är bra men kanske inte riktigt vet hur man går tillväga och som kanske inte har hela analysen än. Inget luddigt som handlar om förhållningssätt och attityder och föreställningar för det har jag tjatat sönder, utan handfasta konkreta tips på vad man kan göra, säga eller inte i olika sammanhang.
 
Typ ’’prata inte om vikt framför barnen” eller ”låt pappa ta all VAB’’ eller ”ta inte med barnen till klädaffärerna”. Hur man kan göra i leken, hur man bryter normer själv, vad mamma och pappa gör hemma,vilka leksaker man ska köpa, filmer som är bra, hur man bemöter varandra osv. Med utgångsläge stereotypt såklart så alla ni som redan är jämställda och genusmedvetna behöver inte komma med ”hos oss så har pappa halva FP och vi delar lika på ansvaret så varför ska han ta all vab?”. Man kan ju hoppa över de tips som är överflödiga för just den som läser.

Jag kommer dela upp det i olika inlägg/kategorier för att det blir för mycket. Är det nåt ni undrat över? Är det nåt ni tycker är viktigt? Hur gör ni för att motverka könsroller i vardagen? Ge mig alla tankar och tips ni har så att jag inte missar nåt. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”// Lilla Genusskolan // lathund för genusmedvetet föräldraskap”

Jo, tror flatfeministen Fanny fått kommentarer om att skriva en sån, men att hon starkt sagt emot och hade massa smarta argument varför hon INTE skulle skriva den. Kommer dock inte ihåg någonting från den nu :p

Svar:
hoppas att hon läser detta och länkar. vore kul att läsa. Men jag ser behovet av detta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fan vilken bra idé! Denna lathund ser jag fram emot att läsa! Vilket format kommer den ha/få – ett blogginlägg eller kommer den tryckas eller hur är det tänkt? Och när kan man ställa sig in på att man får ta del av den? *längtar* 🙂

Svar:
uppdelat i flera inlägg inom kort. men jag har faktiskt funderat på att trycka det också, fast mer utvecklad då.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag vet inte om detta hör till saken, men de gångerna jag pratar med någon om ämnet så känner jag ofta att jag måste vika ner mig. Ofta är det ordet hen som kommer upp, och den jag pratar med tycker det är löjligt och onödigt osv. Då blir det att jag börjar hålla med, "ja, jo, det kanske är onödigt.." Men jag tycker att det är ett bra ord. Grejen är att jag inte träffat någon som håller med mig om att genusmedvetenhet är en bra grej och jag är så dålig på att stå på mig. Jag försöker med min dotter, hon har alla möjliga färger på kläder och bilar och garage och hästar och docka och lego och klossar och ja lite allt av varje att leka med. Försöker också såklart att uppmuntra all slags lek, inte bara när det är dockan som är framme. Nu spann jag iväg här men frågan är väl egentligen, hur ska man orka stå upp för något när man konstant får höra att det är fel och konstigt?

Svar:
Många ord är onödigare än hen. Alla synonymer till exempel. Vi har ju redan ett ord för t.ex kvinna, behövs verkligen fler? Hen däremot fyller en funktion. MItt tips till dig är att läsa på lite mer. Då blir du främst säkrare i dina egna åsikter och samtidigt får du bra argument. 🙂 Och ÖVA på att debattera på nätet. Då blir det lättare IRL sen. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Bra idé! Önskar jag hade haft en sån när mina barn var små. Nu fick jag liksom uppfinna hjulet på egen hand (kommer från väldigt genusstereotyp bakgrund och hade inget stöd eller någon att bolla idéer med då) och i efterhand kan jag bli arg på mig själv över saker jag borde tänkt på eller gjort annorlunda, särskilt med äldsta barnet.

Svar:
Det önskar jag med- tack vare bloggen så får jag ju idéer hela tiden samt har folk att bolla med. men det är så mycket man missar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker det är skitviktigt att ha med utseendetänk också. Att inte köna in tjejerna i att deras roll är att va fina och behagliga – typ genom att själv undvika att dona överdrivet med sitt utseende.

Svar:
precis så. det kommer blir tuffa tips på den fronten för jag vet att många kvinnor är väldigt ovilliga att avstå från sådant de gillar eller trivs med. Typ rakning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ska bli roligt och intressant att läsa!

Jag har dock som önskan att hela texten skulle finnas att få tag i nånstans, att ladda ner som pdf eller på en egen hemsida eller nåt. Jag är sjukskriven och uttråkad och har all tid i världen att läsa långa texter 😉

Svar:
smart. Ska se om jag kan sammanställa nåt som kan ligga nånstans för nedladdning när jag postat alla inlägg.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså, jag är ju uppvuxen med väldigt genusmedvetna föräldrar (jag är född 79) och jag tror massor av de sakerna som mina föräldrar gjorde, har format mig. Bland annat har jag aldrig sett pappa byta ett däck på en bil, det gjorde mamma. Mamma monterade möbler från Ikea, hmmm, jag kanske skulle skriva en bloggpost om hur min barndom har sett ut med, hur mina föräldrar behandlade varandra sig själva och mig. Det kanske kan finnas nåt att ta in därifrån?

Svar:
absolut
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja, hurra! Jag håller med MansonDust här ovan, det händer faktiskt att min släkt köper rosa prinsess-skit till min dotter för att retas med mig… Sen funderar jag mycket på hur man bemöta fyraåringen när hon kommer och till exempel vill byta om och ha "något finare på sig" eller "vill vara lika fin som du". Jag försöker ju förklara att det absolut inte spelar någon roll hur man ser ut, men sen kommer det flera stycken och ba "Vad fiiiiin du är!"

Sjukt bra idé. Hade gärna velat ha det som en bok, eller ett häfte. Hade lätt köpt den av dig. Kanske en idé.

Jag har en snart 6 månaders dotter hemma. Hon blir alltid tagen som en pojke. Men jag rättar aldrig den som säger "fel". Spelar mig ingen roll alls. Köpte klänningar innan hon va född och visste inte det skulle bli en dotter. Många hade problem med att jag gjorde det "för jag visste inte om det blev en tjej juuuu". Men hade jag fått en pojke hade han fått ha dessa klänningar. För jag köper det JAG tycker är fint. Sen får hon ha på sig det hon tycker är fint när hon kan bestämma.

Tin: "rosa prinsess-skit"? Alltså sådana åsikter handlar väl om att förtrycka och förringa flickor snarare än att vara genusmedveten?

Jag ser inte att vägen till att stärka kvinnors rättigheter går genom att trycka ner det som i mångas ögon ses som "tjejigt". Jag är mer inne på att ge barnen alla möjligheter. Jag ser problematiken i att flickor vill vara prinsessor, klä sig fint osv, det brottas jag med hemma också. Men jag vill inte att vi ska tala nedlåtande om flickor och flickors intressen- NÅGONSIN. Jag tycker det skickar signaler om att det är flickorna som ska anpassa sig till en den manliga normen, snarare än att vi ska uppgradera det "kvinnliga" till att vara lika mycket värt som det "manliga".

Ett pethate är när man skriver t ex att ja.. flickor uppfostras till att bli inkännande och omhändertagande – SOM OM det vore fel och fult att vara omhändertagande och empatisk. Som om det är en mycket sämre egenskap än att "ta för sig", "ta kommandot" osv. Man kan kritisera att barn inte ges samma möjligheter men jag tycker aldrig att man ska ta genvägen genom att rikta strålkastarljuset mot just flickors intressen, beteenden och favoritfärger. Tycker att fokus ofta hamnar på att se till att flickor blir mer som pojkar. Visst ska inte vi kvinnor stå tillbaka och visst blir man förbannad hela tiden när man ser hur naturligt det är för män att ta sig an ledarrollen.. Men bara därför är det inte fel att vara empatisk, gilla rosa osv.

Svar:
Jag ser inte heller nåt problem i att flickor gillar traditionella flicksaker, problemet är dock att de vallas in i det tidigt. Jag vill inte heller att folk handlar prinsessgrejer till min dotter, inte för att det är sämre, men för att hon redan drillas i att det är vad hon ska tycka om. Jag vill ge henne nåt annat så länge som det är möjligt. Detsamma gäller omvänt, jag vill ej att folk köper killgrejer till min son.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

hej! jag är en av dem som har svårt att ta en konflikt med mina svärföräldrar. Jag vill ha enklare råd för hur man möter dem när allt de köpter till min dotter är rosa, och mycket saker också. Jag gillar inte att ha så mycket leksaker hemma att det knappt går att ta sig fram. Less is more. Jag tänkte här om dagen att jag ska skriva ut lite av dina tidigare inlägg så får min svärmor läsa och förstå mer hur jag och min sambo tänker ang vår uppforstran av vårt barn. Sist vi hälsade på försökte hon så klart få dottern att hämta en docka, då sa min sambo Hämta en leksak istället. Vilken som helst, då sa svärmor Men hon måste ju lära sig leka med dockor?!? …. suck.

"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" finns ju redan som bok, men den kanske i och för sig vänder sig mycket till förskolepersonal också. Vore kul om den här lathunden kunde komma med ytterligare små handfasta tips i vardagen, och mer som en lista, mindre text. Men det är kanske det du har tänkt?

Jag tycker mycket ligger i språket. Är väldigt allergisk mot att kalla sitt barn "killen", "grabben", "prinsessan" – eller ännu värre "herreman", "lilla karln", "stora damen" – usch. Det finns massa andra ord att använda utöver namnet som inte behöver kopplas ihop med könet. Gäller både små barn och stora barn.

Sedan är det kläderna förstås, att inte klä sin unge som en liten man eller en liten kvinna – utan som ett barn. Spöka inte ut ungen, tänk på att kläderna ska vara lekvänliga, mjuka, sköna. Alla färger tillåtna, of course.

Även om en annan unge i lekparken är klädd från topp till tå i rosa, utgå inte ifrån att hen är en flicka, utan om det blir aktuellt, fråga vad "barnet" heter istället för "flickan". Samma sak om du pratar med ditt eget barn, som kanske pekar på någon som går förbi och frågar "vem är det?" – svara "en person", "en människa", "ett barn" och inte det kön som du tror att personen har. Rätt enkelt.

Säkert sådant som du redan skrivit ner, men ändå 🙂

Svar:
Ja, mer en lista än en massa text, (dock blir det en lång lista. hähä)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

hurra! ska skicka till mamma som jobbar på dagis. hon är inte omedveten om genus, de arbetar väldigt aktivt med genus men enligt henne så har många av föreläsarna om genus pratat mycket om att förbjuda. vilket jag försökte förklara att genus Inte handlar om. Kanske skulle vara bra att förklara det på ett bra och enkelt vis?

Svar:
Det kan lätt bli så att det tolkas som förbud när man aktivt väljer bort saker ur t.ex miljön, men ”förbud” i viss ålder ökar möjligheterna sen. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Underbart! Det ser jag fram emot att läsa. Inser att jag faller i traditionella fällor oftare än vad jag vill!

Svar:
Ge gärna exempel på dessa fällor så kan jag kanske ge tips?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sofia, det du beskriver är särartsfeminism 🙂 Saken är bara att man då fortfarande forslar in folk i de två traditionella fåror som länge förekommit (t.ex. genom att klä ut sin dotter i prinsessklänningar så hon bemöts på ett visst sätt av sin omgivning "söööt" ), kvinnligt vs manligt, och att de (många) individer som inte passar in i dessa två lätt känner sej fel och missanpassade.. Det finns mer individuella skillnader inom könen än mellan könen. Faktum är att män inte är från mars o kvinnor är inte från venus utan vi är från samma planet; jorden 🙂 Att vara empatisk och omsorgstagande är fina egenskaper jag försöker lära min son också.

Tänker rent spontant att det kan vara bra att förklara VARFÖR. Om du skriver till exempel att man inte ska prata om vikt inför barnen, så förklara varför inte? Kan kännas självklart för oss genusmuppar men en del människor behöver få det förklarat för sig. Ju färre tillfällen för missuppfattningar desto bättre.

Att få morsorna att släppa taget om makten i hemmet kan ju också vara värt att ta upp. Om männen ska släppa makten i arbetslivet för att kvinnorna ska få plats så måste ju samma sak gälla i hemmen, fast tvärtom. Det är lätt att säga att "männen måste ju ta för sig" men det säger vi ju inte om kvinnor i arbetet! Där ska männen kliva åt sidan. Rätt ska väl vara rätt, typ. (Lite mycket heteronorm över den här kommentaren, blir lätt så…)

Jag tror mitt bästa tips är att reklam-sanera. Vi har ingen direktreklam och ingen tv. Köper inga kläder eller leksaker med reklamtryck. En del slinker igenom såklart, men i huvudsak är hemmet väldigt fritt från kommersiella intryck. Det är inte för att jag tycker allt kommersiellt är dåligt, men barn är väldigt lättpåverkade. I reklamen säljs väldigt många föreställningar om hur män och kvinnor bör vara som jag gott tycker sonen kan slippa innan han blivit stor nog att bättre kunna kritiskt granska det.

Jättebra! Blir kul att läsa och mkt bra att låta släktingar läsa;)

Ett tips är att lägga med bra tips och råd för att bemöta andras ogenomtänkta (ej genusmedvetna) kommentarer till barnen. T ex du är en riktig pojkflicka…vad duktig du är på att pyssla för att vara kille.

Lycka till med skrivandet!

Blir spännande att läsa, jag är nybliven mamma (min bebis är 6 mån gammal) och det är lika bra att vara medveten från början.

Det jag ser som ett problem är alla andra runtomkring. Börjar man prata genus så säger alla "flickor måste få vara flickor och pojkar måste få vara pojkar". Det vore användbart med lite korta tips på vad man kan säga i sådana situationer. Du skriver ju en hel del om sådant, t.ex. dina texter om hur våra kläder gör att människor uppfattar oss på olika sätt, och dina inlägg är ju otroligt välformulerade. Jag skulle vilja ha det lite mer kortfattat för jag skulle aldrig klara av att återge det du skriver. 🙂

Är för övrigt sugen på att köpa en sån här fin docka till min son någon gång: http://www.lekvira.se/dockor/dockor-och-mjukdjur/pojkdockor/little-rubens-emil/, tycker bara att det är synd att de ska kalla det för "pojkdocka" för den ser ju ut att ha kunnat vara både flicka eller pojke, som bebisar gör i verkligheten.

Jag känner att jag ofta ramlar i fällan. Speciellt när det gäller bemötandet mot mitt barns kusin som är en blond späd liten flicka. Hennes föräldrar klär henne ofta i gulligull-klänningar och hon har sån där piiiip-röst. Blir så förbannad på mig själv. Men det är inte lätt när det är inpräntat i mitt eget huvud sedan födseln.

Eftersom det verkar som att du även tar emot små tips så vill jag ge ett sånt: Se till att mamma kör bilen minst lika ofta som pappa.

Min mamma var hemmafru och körde aldrig bil (fast hon kunde), och av någon konstig anledning var det just det där med bilen som präglade mig mest. Jag hade jättelänge komplex med det och lät alltid min (numera ex-)man köra. Och han gjorde inget för att uppmuntra mig.

Nu anstränger jag mig hårt för att det inte ska bli likadant igen, och för att inte "kvinnligt" oja mig när jag måste fickparkera eller dylikt.

Jättekul! Frågan är bara varför du inte helt enkelt skriver en bok istället. Gör det lite större och vips så har du en bok. Jag skulle köpa den, särskilt om det finns lite tips på hur man kan tänka på lite äldre barn. Min är snart elva år och vi jobbar för fullt på det här just nu med hur man alltid lyssnar när någon säger nej och dylikt…

Svar:
jag funderar på både ock. boken skulle givetvis bli större och mer omfattande
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det ser jag verkligen fram emot att läsa! En sak jag funderat över är hur man ska hantera det här med smink. Eftersom jag har en del komplex för min hy är det för närvarande inte ett alternativ för mig att sluta sminka mig med exempelvis foundation. Jag är noga med att aldrig säga att jag t ex gör mig fin, utan kan säga att jag smörjer in mig. Än så länge nöjer sig barnet med det svaret, men vad kan man säga när hon blir större?

Kom på en grej till just in case: Tänk gärna på att formulera dig så att tipsen inte enbart riktar sig till heteropar… lätt hänt, och kanske är fällorna flest där, men ändå (vissa homopar kan ju välja att "överkompensera" istället just för att ingen ska komma och säga att "jaha, ni flator/bögar ska såklart klä ert barn könsneutralt bla bla bla…")

Måste för övrigt tacka för inspirationen som jag fick av detta inlägg! Har inte känt mig rustad att skriva något vettigt (= i kategorin genus osv.) på hela helgen, men nu kom hjärnan igång igen.

Himla bra idé! Det jag tänker på är hur man enkelt och avväpnande kan bemöta andra vuxna som fäller kommentarer till eller inför barnen (i det här fallet pojkar då…), gällande tex nagellack, klädval osv.

Vilket bra initiativ!

Jag skulle vilja ha konkreta tips på vad jag gör/säger när mitt barn blir "tillrättavisat" av andra barn(eller vuxna, men jag hoppas att det är mindre vanligt) när jag själv inte är närvarande. Som t.ex "du har pojk/flickkläder", "det är bara pojkar/flickor som leker….", "det är bara pojkarna/flickorna som får vara här/med" osv. Sådant de ofta får höra i förskolan,skolan eller på lekplatsen.

Hur hjälper jag ett mindre barn att våga stå på sig?

Ninna: Jag har inte läst genusvetenskap och är inte heller insatt i olika feministiska inriktningar. Jag vet inte om jag är "särartsfeminist" eller inte.

Det jag vänder mig emot är att flickor ofta tas upp och görs som exempel. Flickor måste ändras på, det ska vara mindre rosa och gulligull. Jag tycker det är ett komplext område för jag håller med om att prinsesstemat alltför lätt styr in barnen på en fixering vid utseende som bevisligen inte är bra. Man ska främst "vara fin", man ska se ut på ett visst sätt och vara aktsam om kläderna.

Samtidigt kan man hävda att batman-temat alltför lätt styr in barnen på våldsamheter. Men det tycker jag mer sällan diskuteras och anses som mindre av ett problem. Detta trots vi har statistik som visar att i stort sett all brottslighet begås av unga män. Det verkar helt enkelt som det är lite finare att "vara kille", framåt, ta för sig, vara tävlingsinriktad, målmedveten. Det verkar vara mer eftertraktade egenskaper än att lyssna, känna in, ta omhand. Just därför skulle jag älska en moraliserande, indignerad krönika om utbudet av pojkkläder i butikerna istället för det gamla vanliga tugget om magtröjor, volanger, rosa och glitterprinsessor (jag spelar djävulens advokat här- jag gillar alltså inte heller könsuppdelade kläder men retar mig på fokuset på flickor). Efter en sån krönika kan man slå vad om att det kommer flertalet kommentarer från mammor som stolt deklarerar att de minsann baaaaara köper kläder på pojkavdelningen för deras flicka ska minsann inte växa upp och bli en sån där tjejig tjej, fnys! Det är DET jag vänder mig emot.

Läser man nånsin en kommentar från en pappa som stolt menar att hans pojke minsann inte ska växa upp och bli en sån där gåpåig kille, de köper minsann bara Hello Kitty plagg på tjejavdelningen åt honom! Nej, det läser man aldrig. Pojkar som vill klä sig i plagg som traditionellt förknippas med flickor kommer alltid att få mer problem med en fördömande omgivning än flickor som vill klä sig i "pojkplagg". Eftersom flickor anses vara mindre värda 🙁

Svar:
Jag diskuterar ofta pojkproblematiken här och det vet jag att andra gör också. Jag har inte träffat en endaste genusmedveten person som INTE pratar om superhjältelekar som ett problem och de effekter pojknormen medför. Tvärtom.
Och i min blogg så kan du definitivt läsa om en mamma som både köper tjejkläder till sin son och som inte vill att han ska växa upp till en gåpåig kille. De som värderar flickiga egenskaper och saker är generellt INTE de genusmedvetna.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Heja! Det låter som en bra idé. Det finns en bok på samma ämne som heter "ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Rekommenderas varmt!

Men fy fan vad bra!!

Inte för att just jag behöver men jag ska visa för resten av vår familj och släkt!!

Ibland känns det som att man är ensammast i världen med att ha genustänk i sin uppfostran. Vårt barn har en kusin som är två månade yngre och farmor/mormor behandlar dem redan olika!! De har inte ens fyllt ett.

Men lite cred ska hon få, hon försöker iaf förstå, även fat hon tycker vi har fel!

Alltså det kanske jag som inte tänkt till ordentligt men du skriver /…/ Typ ”prata inte om vikt framför barnen” eller ”låt pappa ta all VAB”/…/

Menar du att Oskar tar all vabb hos er? Eller menar du att sådana pekpinnar innehåller inte din handbok? Tyckte det var lite otydligt.

Svar:
Jag förstår inte vad du frågar egentligen? Undrar du om jag följer alla mina egna råd så är svaret nej. Lathunden heter inte ”så här lever du som LD” utan handlar om hur man bäst skapar jämlikhet i hemmet, med barnen osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har sett det du skrivit om att det skulle bli för stort för ett inlägg och att du skall dela upp det. Finns det någon möjlighet att du skulle kunna lägga ut hela listan som ett dokument ändå? Eller bara samlat i ett enda blogginlägg också, för dem som är intresserade?

Svar:
jag ska samla ihop allt på ett ställe sen
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sofia: Jag köper mest kläder på "tjejavdelningen" till min treåriga son. Jag tycker att han ska ha alla olika färger, och både glitterpaljetter och bilar (det senare får han ju ändå av släkt etc)

Han har my little ponny, dockor med tillbehör, hello kitty-filmer och barbies. Samt bilar (tror jag har köpt EN bil själv, har man en pojke är det typ det enda de får i present känns det som), pussel, bollar, gosedjur, pärlplattor, spis, leksaksmat etc… Barnleksaker alltså.

Han är med och lagar mat, bakar, städar, tvättar. Både med sin pappa och med mig. Vi pratar om kompisar och barn i första hand, inte nödvändigtvis pojke/flicka hela tiden. Jag uppmuntrar honom att prata om sina känslor. Vi försöker helt enkelt behandla honom som ett BARN, utan att pracka på honom omvärldens förutfattade meningar om hur han ska vara för att han är en pojke.

Kristina henkells (tror jag hon heter) kallar sig för jämnställdshetskonsult och för mig var hennes böcker en bas grund för att sätta mig i detta lite mer när jag jobbade på en förskola – bara tesen ge ditt barn tusen möjligheter istället för två säger så mycket!

Jag kanske har missförstått nåt här men… ”låt pappa ta all VAB”? Hur kan det leda till ökad jämställdhet att låta ena föräldern ta alla VAB-dagar?

Svar:
Mamma tar generellt 80% av allt ansvar över barnen samt jobbar oftare deltid så genom att låta pappa ta all vab jämnar man ut detta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vilken superidé! Måste säga att du verkligen har fått mig att intressera mig för genus och öppnat mina ögon när det gäller genustänk. Just nu försöker jag bara suga till mig så mycket information och lärdom som möjligt, innan det i framtiden är dags för egna barn. Ser verkligen fram emot detta!

Åh detta är verkligen något som jag behöver. En sak som jag verkligen hoppas att du tar upp i denna lathund är hur man ska förhålla sig till far/mor föräldrar (som då hela tiden prackar könsrollen på barnet) Hur tar man de diskussionerna? Och hur kan man argumentera med personer som inte vill förstå eller se mönstren? Jag ser verkligen, verkligen framemot detta!

Det här är säkert töntigt men jag blir lite ledsen över att kategorin "högutbildad elitfeminist med alla svaren under hatten" konstrueras som apart ifrån "vanliga" feminister, vad hände med systerskapet och den gemensamma kampen?

Svar:
Jag syftar på de få som alltid utgår från att jämställdhet är en självklarhet för alla. Det är ju inte så. Jag vet ju att jag kommer få svar i stil med ”amen vadå, delar fp gör man väl ändå?” osv. Det finns några som gärna tittar in här emellanåt och påpekar hur ”analyslös” jag och mina läsare är och att de ”minsann snackade de här frågorna för 20 år sen och har gått vidare till mer substans” osv. Elitfeminister.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men äntligen! Som jag har längtat efter detta! Ska dela med mej till min svärmor så fort detta kommer ut för hon är den mest inskränkta person jag känner. Att hon dessutom har tre egna barn och har jobbat som lärare hela livet gör saken ännu lite mer skrämmande. Måste bara få dela med mej av en sak som hände för ett tag sedan: vi tittade på Melodifestivalen tillsammans med svärföräldrarna och för min 6-åriga son är detta den stora händelsen på hela veckan. Jag visste att Yohio skulle vara med och ville höra/se min sons reaktioner för denna kille som faktiskt är snyggare än många tjejer är själva. Min son säger helt spontant "vilken snygg kille mamma". Då kontrar svärmor med att säga "men lilla du, lova att du aldrig vill se ut sådär någon gång". Alltså jag blir så arg så jag vet inte vart jag ska ta vägen men lyckas behärska mej till ett "ursäkta men sådär får du inte säga till min son…"

Jag tycker att både jag och min man är väldigt medvetna och har i vår uppfostran ett medvetet tänkt vad gäller allt detta med genus och normer. Men jag tycker det är såå svårt med omgivningen. Vår som är fyra och har börjat bry dig massa om kläder, frågar ofta om vi tycker han är ful eller har fin tröja vilket känns otroligt hårt eftersom jag försökt tänka på detta mkt. Vet att han blir otroligt påverkad på förskolan och att barnen där snackar mkt tjej, killar och att killar tycker rosa är fult osv listan kan göras lång. Hur gör jag för att inte min son ska va så lättpåverkad? För omgivningen är svår att styra..

Jag har problem med att det finns par där pappan "inte kan vara föräldraledig". De har jobb som de säger de inte kan ta ledigt från. Det kan vara frilansfotografen, advokaten eller en man som inte har möjlighet att vara ledig i samband med nya bebisen. Om det finns vissa jobb som det "inte går att vara ledig från", hur ska då kvinnor kunna ha de jobben om de inte köper en pump och skaffar en man som vill ta all föräldraledighet?

Kan det vara det här som "sofia" längst upp menar gällande flatfeministen fannys inlägg? http://www.arsinoe.se/?p=24466. I så fall tänker jag att ni pratar om lite olika saker. Hon menar väl främst att ständig eftertanke är nödvändigt om en vill leva feministiskt. Att det inte finns några enkla svar på saker en ska göra, och sedan kan en lägga feminismen åt sidan. Det du pratar om Natashja skulle ju rikta sig till människor som VILL leva mer feministiskt/uppfostra mer feministiskt men kanske behöver konkreta tips. Jag tror absolut att det behövs och du skulle göra det fantastiskt bra!

Svar:
ja. A och O är ju förhållningssätt och eftertanke, men när man har det och vill ha lit emer konkreta knep så är det ibland svårt att veta var man ska vända sig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har märkt att när vuxna pratar med barn om djur/figurer i böcker/film/tidningar benämns de nästan alltid som en "han", trots att vi inte fått någon information om vad djuret har för kön. Varför antar pappa att dinosaurien på tröjan är en "han"? Varför antog mormor att hunden i en tidning var en "han"? (Könen var inte synliga på bilderna). Detta var en omedveten handling, de tänkte inte själva på att de tillskrev djuren ett manligt kön. Vi behöver stanna upp och ifrågasätta varför kvinnor ska vara undantagen. Trots allt, det finns fler kvinnor än män i världen.

Vad kul! Jag blir mamma i sommar så det kommer lämpligt!

Har också tänkt att du borde skriva en bok om uppfostran/genus/barn för du skriver så mycket intressant om föräldraskap. Vore kul att ha det samlat i en bok. Jag skulle köpa den!

Tycker bara att det också lätt blir stereotypt! Jag har två flickor varav den förstföddas (snart 6 år) största intresse är kläder! Både jag och min man är ganska ointresserade an att springa i affärer och jag vill helst bara gå och fika när vi är på stan ;). Hon ÄLSKAR kläder, och klädstilar och shopping, det hon önskar mest att vi gör är att gå på stan och shoppa (?) Inte kan man väl säga att bara för att hon råkar vara född till flicka så borde vi motarbeta detta intresse? Om hon varit pojke, hade det varit ok att gå i affärer då? Vi är mycket noga med att ge båda våra barn ALLA möjligheter och hon har skrivit om en textrad i en låt själv "tjej eller kille spelar ingen roll, ALLA KAN spela rock´n roll!" eftersom hon tyckte det var konstigt med "TJEJER KAN OCKSÅ spela rock´n roll" Så hon är mycket medveten själv men älskar kläder av alla slag, prinsessiga, rockiga, färgglada, rosa, svarta tuffa och söta!

Svar:
Jag tänker som så att är det ett BRA intresse egentligen? Var leder det? Effekter? negativa? positiva? osv. Personligen hade jag inte uppmuntrat ett sådant intresse, oavsett kön.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Äntligen!! Har tänkt på det förut, att gud vad bra om hon kunde skriva en bok om detta…

Nå, det skulle vara bra om man kunde få se ett första utkast. Om man har något att utgå ifrån är det lättare att se vad som saknas, att få fler idéer. Kram!

Hej!

Sen jag fick syskonbarn och blev gudmor till världens bästa Irma så har jag tänkt så otroligt mycket på genus och skillnaderna vi direkt tvingar in våra barn i. Jag är bra på att bekräfta barnen utifrån annat än utseende och tycker att detta är relativt lätt. Något jag tänkt på mycket är när de vill sminka sig tidigt, ser att mamma/andra kvinnor gör det och de vill, hur förklarar man varför man sminkar sig ? Sedan undrar jag också hur man på ett bra sätt pratar med barn som kommit upp i runt 7 års åldern och blivit matade med utseende bekräftelse och inte längre säger "Titta Nikki vad jag har målat" utan "Tycker du denna/jag är fin?", "varför säger du inte att min klänning är fin?". Där har inte jag något bra verktyg, förslag?

Kram

Vad hände med den här? Har läst igenom de senaste 140 sidorna på bloggen och kan inte minnas den, men jag läser i sängen och däckar ibland så jag ber om ursäkt om du har släppt den 🙂

Hej! Blev det någon lista? Var kan jag hitta denna isåfall? Eller blev det till och med så att det hamnade i tryck? Väntar första bebben och tycker att detta lät oerhört bra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *