Kategorier
feminism & genus

En bra förskola uppmuntrar inte stereotyper

Jag har lagt märke till att barnen, ALLA barn, flickor och pojkar, leker väldigt varierat på Ninja och Tamlins förskola. Och framförallt ofta med varandra. Jaha, tänker säkert många nu. ’’Min flicka leker minsann så” eller ”Min son har alltid lekt med alla’’ eller ’’mitt barn leker varierat” och jo visst.
 
Men de barn jag umgåtts med, haft kontakt med samt de förskolor jag jobbat på så har lekarna varit väldigt specifika och könsbundna. Flickorna har pysslat mer. Ritat och pärlat osv. Pojkarna har levt rövare i eventuellt kuddrum eller lekt med bilar. Åh, vad jag hatar bilar egentligen för jag tycker att leken är så förbannat hjärndöd.  
 
Brottas, panga och brumma runt med bilar liksom. Fast det behöver inte stanna där, jag vet. En klok förälder vet hur man utvecklar den leken också. Man kan bygga komplicerade bilbanor och landskap eller så kan man ta hand om, mata och bädda ner bilarna men ja ni hajjar nog, i de flesta fall så är den hjärndöd. Jag har tamejfan nästan aldrig sett den leken utvecklas till nåt kreativt eller ge nåt annat än möjligen en bil i huvudet på nåt stackars barn som står ivägen. 
 
Man snackar mycket om rädslan för att flickors lek ska nedvärderas och tas bort, men jag har alltid känt att det är pojkarna som fått dra kortaste strået när det gäller lek och leksaker. Flickors lek är ofta mycket mer stimulerande, kreativ, utvecklande, intressant och roligare.
 
Häromdagen kom jag på vad det var som var grejen på ungarnas förskola dock. De har inga bilar. Inga jag har sett iallafall. De har en FANTASTISKT rolig miljö full av material som stimulerar lek och kreativitet dock och häromdagen när jag kom in så satt ett gäng pojkar och byggde ”burar” av kaplastavarna. Mylittleponnysarna skulle nämligen bo i dem. I byggrummet hittade jag ett stycke troll som ägnade sig åt att bygga en koja. I byggrummet har de stora mjuka kuddar man kan bygga kojor av. Men också små träklossar, böjda waldorfbågar, barkbitar och alla slags material som passar sig för konstruktion. 
 
En annan sak jag märkt att de gör på Ninjas förskola är att de delar upp barnen. Fem var på varje plats och så turas man om. På så sätt så blir det inte att vissa barn ockuperar en plats eller leksak och det i sin tur bidrar till ett mer genusvänligt klimat även om förskolan i sig inte jobbar aktivt med just genus. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”En bra förskola uppmuntrar inte stereotyper”

Min son leker väldigt mycket med bilar, men det är som tur är inte bara brumbrumlekar utan han leker typ "mamma pappa barn" med dom. Väldigt mycket rollspel typ;

"Hejdå! nu åker jag!"

"Okej älskling, kör försiktigt!"

"Okej, ses snart!"

Haha, så jävla sött.

Låter som en genomtänkt miljö, kul att ni har de bra.

Så var de de där med bilar, min son är besatt. Lässte din blogg som gravid och bestämde att min son inte skulle tryckas in i ett fack. Han fick massor av färgglada, pedagogiska leksaker, men en dag hittade han EN ENDA JÄKLA BIL och de var kärlek vid första ögonkastet. jag är trött på dem men han sover till och med helst med dem på nätterna.

Bortsett från en kort tid på en helt fruktansvärd förskola (jättestora grupper, stressad personal och så genuskonservativt så man ville gråta) så gick mina barn på montessoriförskola. Där hade de i princip inga vanliga leksaker alls mer än lego (bara klossar) och lite andra byggleksaker. I övrigt hade de mycket kreativt material – tyger, garn, färger, papper, lera, pärlor, knappar osv – och mycket saker de hämtade i utifrån på sina utflykter – stenar, kottar, pinnar mm som kunde sorteras, undersökas och målas. Jag upplevde det som otroligt positivt för barnens lek. Det fanns liksom inga förutbestämda regler för vad saker skulle användas till, utan allt kunde bli precis vad som helst. Och inga tjejgrejer eller killgrejer, utan killar och tjejer lekte tillsammans med samma saker. Olika dagar var också olika teman – färg och form, bygg och skapa osv.

Tycker det varit så hemma också att de grejer som barnen använt mest och leker mest kreativt med är i grunden väldigt enkla grejer. Vi har tex en stor back med enkla träklossar i olika färger och former som verkligen använts hur mycket som helst. Vanliga leksaker är ofta väldigt begränsande eftersom de bara inbjuder till en sorts lek.

När jag var liten (född -82) gick jag hos dagmamma där majoriteten var pojkar. Vi lekte med just bilar. Men vi lekte en hel lek runt det hela med att vi byggde hus,trädgård mm i sandlådan åt dem och hittade på familjer som bodde i husen och som körde bilarna.

Vi satt även och ritade, pysslade och pärlade tillsammans allihopa.

Minns inte om dagmamman var speciellt genusmedveten men det slumpade sig nog så då vi var en liten grupp barn i olika åldrar.

Våra barns förskola har gjort det valet just ur ett genusperspektiv, inga bilar och heller inga dockor. Samt att barnen får turas om i vissa lekvrår men det är mer för att de ska få plats men det har också gjort att de leker mer "blandat". De utvärderingar de gjort har visat ett positivt resultat på hur barnen leker och med vilka. Vi är väldigt nöjda med förskolan och pedagogerna!

På min sons förskola finns mycket att ändra på om jag bara kunde, men mycket som är bra också.

När han började där vid 2,5 år så hade de ett bilrum, ett kuddrum och ett dockrum. Snark!

Men ofta när jag hämtade honom så satt både pojkar och flickor och pärlade, eller byggde lego eller vad de nu gjorde. Men ja, miljön bjuder ju verkligen in barnen att dela upp sig efter kön.

Nu har de dock börjat med nåt "program" där personalen ska bli mer uppmärksam och få mer kunskap om genus och allas lika värde osv.

Det finns dock övrigt att önska ändå för personalen är alla "gamla rävar" och det var ju det där med att lära gamla hundar sitta.

Vet inte hur jag ska kunna "hjälpa" dem när jag ser att de gör fel så att säga, jag vill inte verka dryg och lägga mig i och så.

T.ex så märker jag ibland när jag lämnar på morgnarna att de kan säga till någon av tjejerna som kommer samtidigt som oss att " Skynda dig in får du se att tjejerna sitter och leker med barnie/ritar/pärlar/är i dockrummet" och liknande åt pojkarna.

De hinner alltså knappt komma och få av sig ytterkläderna innan de styrs in i leken av personalen, detta gör mig så jävla förbannad! Varför kan de inte få gå in i lokalerna och välja själv vad de vill göra innan frukost?

Däremot har jag lagt märke till att de bemöter min son lite mjukare än övriga pojkar, om detta beror på att han alltid har färgglada kläder där rosa ingår och utan könade tryck på kläderna, eller att han är en väldigt mjuk och försiktig personlighet vet jag inte, men det är intressant!

Åh, vad jag hade älskat om de delat in i mindre grupper i förskolan och att man fick turas om på de olika grejerna! Jag blev ALLTID bortkörd från kojhörnan och snickerihörnan. En gång blev jag och en kompis till och med bortkörda trots att vi var först på plats med en leksak. Vi byggde tågbanor med Brio och var precis klara med banan och började köra runt med lite tåg. Då kom några killar och sa att "det här är VÅÅÅÅR leksak och ni får inte vara med för ni är tjeeeeejer". Så vi blev bortkörda och fick se när de började leka med den banan som VI hade lagt ner tid på och byggt. Huh vad jag var arg då!

När jag gick på kyrkans förskola så fanns det ett stort samlingsrum, ett tjej rum och ett killrum… Jag ville leka med lego och gick in i killrummet fick då en bil i huvudet och fröken sa att jag kunde leka med köksleksakerna i stället. Sjukt att det fick vara så!

Kanske billeken framstår som mer hjärdöd för att man inte kan relatera till det? Jag lekte ju inte med bilar som flicka, men min son älskar det. Om jag studerar vad han gör så kör de olika banor, tävlar, kraschar, parkerar och lagas. Han är djupt försjunken och uppenbarligen händer det mycket mer än jag förstår.

Jag tror tyvärr att billekar och andra mer typiska "pojklekar" kan verka hjärndöda för att man inte förstår dem. De som väljer att arbeta på förskola kanske sällan är de som lekte mest med bilar som barn. Kanske personalen skulle behöva jobba på det istället för att bara döma ut billek som hjärndöd? Tänker att det mest är kvinnor och "mjukar män" som väljer att jobba på förskola.

Min son älskar bilar, men jag upplever inte alls att det är speciellt våldsamma lekar eller att det slåss med bilarna.

Båda mina barn älskar fordon. Av alla slag. Först älskade dottern dem o sedan sonen. Vi har massor hemma.

Inte så konstigt att små barn fastnar för bilar. De går att röra på, snurra på o det är häftigt att studera dem när man är ute.

Småbarnskärleken till bilar har nu övergått till lekar med bilar dess passagerare. Min dotter leker polis, brandman o ambulanssjukvårdare med stor inlevelse.

Så varför förbjuda bilar som någon kommenterade att deras förskola gjort? Förklara istället dess användningsområden för barnen, så blir de roliga ur fler perspektiv.

Annars kan jag hålla med om att pojkars lek många gånger verkar gå mest ut på att vara så stimmiga som möjligt. Iaf i grupp. Annars tycker jag att de leker hur bra som helst, bara de ges tillåtelse till lugn o ro.

Jag tror att det är jätteviktigt för barn att prova på och uppskatta olika lekar, och olika lekkamrater.

På så sätt kan man faktiskt inse att tjejer och killar kan vara kompisar, med varandra. Istället för att endast komma i kontakt med personer av motsatt kön i kärleksrelationer. Jag tror man uppskattar, och respekterar människor mer om man får med sig detta budskap tidigt: Alla kan vara kompisar.

Kanon! Mina barn, alla fyra, har älskat just bilar. Eller egentligen det mesta som kunnat rulla & fått plats i handen. På förskolan är det tyvärr mest pojkar som härjar runt, MEN jag brukar även se pojkarna komma med dockvagnen i högklackat & riddarutstyrsel. 🙂 Lite hopp finns det iaf! (min son är dock den enda som inte kommer i jeans & "tuffa" mörka tröjor med nåt hemskt tryck på + snaggat hår..)

Jag och mina kompisar lekte med bilar tillsammans när jag var liten, men då var det inte så mycket som en "åka runt och brumma" lek, utan snarare så att bilarna fick en personlighet och interagerade med varandra. Det kunde alltså lika gärna varit dockor, men nu var det bilar istället (vilket i sig öppnade upp till intressanta, lite annorlunda storylines).

En lek jag kommer ihåg specifikt var när jag och min bästis lekte med en sån där Brio-tågbana hemma hos mig, där de stackars tågen blev tvingade att jobba hårt av tyranniska gummiormar. Mycket av leken gick ut på hur tågen planerade att bryta sig ut ur det förtryck de levde under.

Så tåg och bilar i sig tycker jag inte behöver vara hjärndött, men jag tror att man som vuxen kanske måste hjälpa barn lite på traven så att de kan se på vilka olika sätt man kan leka på. Blir man stereotypt bemött så blir det nog lätt att man bara vet om ett sätt att leka, jag tror anledningen att jag och mina kompisar lekte med bilarna som vi gjorde var att vi var flickor och då tidigt hade fått "lära oss" lekar där just interaktion och dialog är en stor del av leken.

Jag ansluter mig till dem som tror att bilar kan funka rätt bra som lekredskap. Känner en liten kille som älskar bilar och fordon av alla slag, för honom fyller de uppenbart funktionen av allt från kramdjur till intellektuell stimulans. Han har sovit med dem, badat dem, matat dem, pysslat med dem, bäddat ner dem i leksakssängen och nattat dem. Sen har han förstås lekt med dem, de har flugit runt och utforskat världen, bråkat med varandra, haft bästis-bilar som de umgåtts med och i olika konstellationer utgjort familjer (grävskopan är pappan, typ), kört på semester och gud vet allt förutom det klassiska tävlandet och racandet. Sen har han lärt sig en massa om hur olika fordon funkar, vad de olika modellerna och delarna heter, kollat på riktiga fordon på stan, på landet, på museum och sådär, helt sjukt roligt när en fyraåring med myndig stämma förklarar vad en kamaxel är 🙂 Det kanske handlar mer om att ta fram möjligheterna i den leken? För honom har bilarna blivit en anledning att intressera sig för att rita och pyssla t ex (börjar med att rita av en bil, sen är det kul att rita och klistra och greja och då kan man göra annat också). Plus att man pratar om vad bilarna kör förbi för djur och träd och sådär och då blir det kul att ta reda på mer om dem. Hästar blev ju väldigt intressanta när han hajade att man kan spänna på en droska = hjul = fordon. Världens längsta kommentar, men jag tror att fantasin och uppmuntran hos vuxna omkring, och att försöka ta leken vidare, är det viktigaste. Då spelar det inte så stor roll om det är bilar, kastanjer, klossar eller dockor ungarna leker med. Sen är jag däremot helt med på att det förstås är bra om de får leka med olika leksaker, och att det finsn en poäng i att inte ösa bilar över killar (eller dockor över tjejer).

Att leka med bilar är oerhört populärt hos många barn och utvecklar desutom flera färdigheter. T.ex. inom matematik.

Räkna bilar, parkera dem i olika mönster, stå i kö och vänta på sin tur, lära sig turordning, storleksordning, att sortera och strukturera, skilja och benämna färger, höger och vänster, samspela med andra bilar och "förare" i leken.

Leka med bilar tränar även finmotorik, fantasi och kommunikation.

Det är allt annat än en "hjärndöd" lek.

Jag tycker själv det är rätt kul att leka med bilar och tycker inte alls de inbjuder till bara "hjärndöd" lek. Bilarna har ju ofta ett socialt liv, deltar i tävlignar osv osv. Dockor däremot. Herregud vad trist det är. Har ingen erfarenhet av att leka med dockor från när jag var liten (trots kvinnlig genuppsättning) och vet inte riktigt vad man förväntas göra med dockor när man klätt av och på dem ett par gånger. Har verkligen inte kunnat inspirera barnen till att leka med dem.

Detta att leka att bilar har personlighet och natta dom och så, är det något barnen kommit på efter filmen "Bilar" eller? Något sånt minns jag inte alls från barndomen.

Själv brukade jag bygga bilvägar av stora klossar och leka "lasta på bildäck på trång skärgårdsfärja", något som kanske säger mer om vad min pappa jobbade med än om mig. =) Så nog kan man väl vara kreativ, men det mest kreativa är nog lego och liknande byggsatser som ger lite mer fria möjligheter. Då menar jag förstås det lego som är byggklossar, inte de där moderna färdiga miljöerna som verkar astråkiga.

När jag levde ihop med mitt ex som hade barn, och jag således hade barn hemma varannan vecka (jag var dessutom väldigt engagerad i dessa barn) så noterade jag på flickans sista förskola (hon bytte tre gånger) att det var den första som leken var väldigt jämlik och bra ur ett genusperspektiv; de hade inga bilpryttlar heller, men väldigt mycket mer klassiskt "flickiga" leksaker. Detta genererade att pojkarna också lekte mer med de klassiskt betingade flickaktiga leksakerna. Samtliga föräldrar var väldigt nöjda med den här förskolan. =)

Herregud vilka illamåendekänslor jag får av att läsa detta inlägg och dessa kommentarer. Varför ska ni beröva barnen dockor och bilar bara för att bilar uppenbart är mer populärt bland pojkar och dockor bland flickor? När jag var liten gled jag med stor glädje runt i min bobbycar medan syrran lekte med sina barbies. Inte för att någon tvingade oss utan för att vi genuint ville det. Min syster såg aldrig det roliga i att leka med mina bilar och jag såg aldrig det vad som var så fascinerande med hennes dockor förutom något enstaka tillfälle då jag snaggade hennes ena docka och klädde av en barbie för att se hur den såg ut undertill. Stereotypa beteenden är stereotypa av en anledning. Hur tror ni att de uppstod egentligen? Hur uppstod begreppet stereotyp? Skulle det likaväl kunna vara så att män hade ett brinnande intresse för dockor och dramaserier generellt? Har ni någonsin funderat på vilka gap det finns i era könsföraktande teorier?

Ni har aldrig funderat på om detta möjligtvis skulle ha några biologiska orsaker? Ni kanske inte känner till könshormonerna testosteron och östrogen och dess påverkan på människokroppen? Tänk om det faktiskt vore så enkelt att dessa könshormoner inte bara påverkade våra kroppar utan faktiskt påverkade våra beteenden också? Detta är inget jag tror eller en konservativ åsikt jag har. Detta är fakta som bevisats i otaliga studier från högt ansedda forskare och professorer. Jag tänker inte ta mig tiden att sitta och googla fram undersökningar som ni förmodligen ändå inte kommer att titta på. Men jag kan rekommendera dokumentärserien Hjernevask där ett antal högt ansedda forskare inom evolutionspsykologi ställs emot norska genusforskare. Denna dokumentär påverkade dessutom så starkt att Norge beslutade att strypa alla skattemedel till norska genusvetenskapliga program och dylikt. Svensk television vägrar fortfarande att visa denna dokumentär.

Programledaren i hjernevask är dock en man vilket genast gör det hela mindre trovärdigt kan jag tänka. Då finns ju alternativet att ta en titt på matematikern (ett ämne där man inte kan smita undan logik) Tanja Bergqvists blogg.

Men för all del njut av genushysterin så länge den varar.

Så är det på förskolan där jag arbetar med.

Vi tog bort både bilar och dockor samt dockvagnar och barnen leker med varandra som aldrig förr, killar och tjejer tillsammans.

De mest älskade leksakerna är gamla fruktlådor som de använder som hus, båt, bil, buss, säng m.m. Barnen bäddar ner sig själva och varandra, läser godnattsagor m.m.

Kaplastavarna används för att bygga hoppbanor och hus till hästarna eller möjligtvis läggas i en lång rad för att se hur många små gosedjur som får plats på raden.

Det behöver inte vara mer komplicerat än så….

Jag är förskollärare och har precis börjat jobba på ny förskola där barnen vet sååå himla noga vad som är "pojkleksaker" och "flickleksaker".

Jag som till och med läst genuspedagogik vet inte hur jag skall få barnen att vidga sina vyer. Jag försöker uppmuntra barnen kompensatoriskt, dvs uppmuntra pojkarna till lugna lekar, att vara omhändertagande, att vänta på sin tur, att man accepterar ett nej från en kompis – Och jag uppmuntrar flickorna till att våga höras, att våga ta plats, att inte låta sig övertalas av någon annan (läs pojkar som vill få sin vilja fram), etc etc.

MEN! Det är svårt att få dem att leka med andra saker – hur skulle du gjort? Självklart får barnen leka med vad de vill, men jag vill inte att de ska behöva begränsas.

På den förskolan jag arbetade tidigare säg jag inte alls såhär starka tendenser, kan det bero på kulturskillnader? Skall ärligt säga att jag har dålig erfarenhet och kunskap kring detta!

Vår förskola har ytterst lite leksaker överhuvudtaget. Inga bilar och ett fåtal dockor och gosdjur. De har bollar, olika byggmaterial, målar- och ritgrejer, tyger, väskor, hattar, matkartoner, ett kök men de får själva bygga till eller fantisera fram kastruller och vispar. De plockar ofta in saker från naturen och har projekt omkring dem. Suveränt tycker vi!

PS. Mina ungar har lekt/leker väldigt mycket med bilar hemma, därför ser vi det som positivt att de inte gör det på förskolan. Billek är väldigt bra tycker jag men det räcker att det sker hemma.

Jag har tidigare läst att du skrivit om Ninjas lek, att du inte har några köpta "legopersoner" (gubbar) till henne, för att undvika rollekar. Vilket hon kringgått genom att bygga egna 😀

Jag undrar hur du gör med Tamlin, vill du undvika rollekar överhuvudtaget eller tänker du mer kompensatoriskt (att killar kan behöva extra träning i rollövertagande, empati, men tjejer behöver få komma ifrån detta)?

Intresserad av hur du tänker om detta!

/Nyfiken mamma till barn med snopp

Intressant att ta del av dina tankar kring detta. Jag är förskollärare och hos oss har vi inte heller några bilar numera, just eftersom det oftast inte blir någon bra lek av det. Vi köpte in massa lego istället och lät barnen skapa eget.

Ett tag hade vi dock en hel låda med bilar, i olika färger. Rosa, gula, neongröna och det lockade tjejerna att sortera dem och stapla upp dem i parkeringshuset.

Själv lekte jag mycket med bilar som barn. Ritade Finlandsfärjor som jag lastade med bilar. Av- och pålastningen var det roliga. Att organisera det på ett bra sätt. Min 4-åriga dotter har ärvt den leken nu.

Bilar och tåg var mina favoriter som liten! Jag och min bästis hade en varsin väska som fälldes ut till en hel stad. Vi brukade sitta flera timmar i sträck och bygga ut staden med fler vägar och hittade på historier vart bilarna var påväg. Var fascinerade av trafikregler så en del av leken kretsade kring det. Kreativt, absolut!

Mitt barn som snart blir tre år älskar bilar! Att billek skulle vara någon form av hjärndöd aktivitet kan jag inte hålla med om. Jag är mäkta imponerad av leken. Fordon ges namn och roller. De kör på olika uppdrag. Just nu handlar det främst om att hjälpa Pippi få bort ett fult äppleträd. Olika sorters fordon samarbetar och Pippi blir lika glad varje gång de lyckas. Det gamla trädens fraktas bort och in körs det ett nytt. Och så fortsätter det i olika riktningar.

Att pärla kan för mig vara minst lika hjärndött!

Så var det på vårt dagis med. Första åren när mina barn gick där hade de en genuspedagog som arbetade med både personal och barn. Man märkte att de ansträngde sig för göra leken mindre stereotyp. Sedan projektet slutade har jag tyvärr märkt att det gamla sättet kommit tillbaka. Nu leker flickorna för sig och pojkarna för sig och det är inte alls samma medvetenhet. Jättesynd. En annan sak jag har insett är att jag tog lite för givet att barnen skulle lära sig mer genustänk på förskolan eftersom det var tydligt att de fick det med sig då när genuspedagogen arbetade där. Nu känns det som om det är upp till mig att vara mycket mer aktiv på den fronten än jag kanske har varit.

På äldre barnens fritids så är det verkligen noll genustänk. I ena hörnan har de bilar, lego, klossar och sånt. Där ser man inte en enda tjej som leker nånsin. I pysselrummet och i rummet där de har material för roll-lekar är det fullt med tjejer. På skolgården är det likadant. Vid stängerna är det bara tjejer och vid innebandyrinken är det bara killar. Vid fotbollsplan är det bara killar trots att många tjejer i klassen spelar fotboll. Det är helt sjukt att det kan bli så stora skillnader, barnen är ju bara 7 år. Personalen gör ingenting för att bryta upp detta och få dem att leka mer blandat. Det är också ganska mycket "våld" och brottning mellan killar, har sett att en del manliga fritidspedagoger är med och brottas. Jag tycker det skickar helt fel signaler. Jag har avstyrt brottning en hel massa gånger för jag tycker det gått för vilt till. Jag tänker ofta på vad föräldrarna till dessa brottande pojkar skulle tycka om de såg sitt barn ligga där i leran med ett grepp kopplat runt halsen?

Låter som att det finns en pedagogisk tanke bakom valet att ta bort bilar. Dessutom så står det i den aktuella läroplanen att alla på förskolan ska arbeta för att motverka traditionella könsmönster. Hälsningar från en genusmedveten pedagog

Jag älskade att leka med bilar när jag var liten (och jag är tjej) och att säga att det är hjärndött är ju lite okunnigt tycker jag. Jag brummade omkring med bilarna och satt samtidigt och fantiserade om vart de var på väg, jag krockade bilar för att sedan köra dom till verkstan och så vidare – vad är det för hjärndött med det?

Sen kom jag ihåg när jag gick på Montessoriförskola och vi grät för att förskolan som låg vägg i vägg med oss hade så oerhört många fina och roliga leksker medan vi fick leka med mattepärlplattor, och sjukt tråkiga leksaker som man skulle "lära sig av", det enda man ville vara att leka. Vi var så ledsna och jag skulle ALDRIG i hela mitt liv låta mitt barn gå Montessori eller Waldorfförskola däremot från första klass och uppåt (jag har gått Montessori hela mitt liv) för det har hjälpt mig oerhört och det var en bra skolform men att gråta över att inte få leka på lekskolan var ju förjävligt.

Hej, intressanta tankar du har där.

Jag har egentligen bara en fråga: Är dina tankar helt subjektiva utifrån dina personliga åsikter, eller kan du förankra dina tankar i någon seriös forskning som visar på ifall det skulle fungera så som du påstår och om det isf leder till att vi blir lyckligare eller inte (se lyckoforskning).

Om det är det förstnämnda så väger ju dina ord naturligtvis väldigt lite i någon form av seriös debatt. Om det är det andra alternativet: Länka gärna!

Svar:
Det finns väldigt mycket forskning som belägg för mina åsikter ja. Är du intresserad av att lära dig mer så finns det massvis med litteratur för det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag minns att jag och min lillasyster hade en sådan där "väg-duk" och där var det ofta full fart med bilarna. Och när vi började lära oss trafikvett fick legofigurer och dockskåpsgubbar titta sig nog för när de skulle gå över. Så helt hjärndött är det verkligen inte.

//Emma Hå

Jag tror tyvärr dina genuskrigarlinser är för tjocka för att du ska kunna tänka rationellt. Ditt agg mot symboliken av pojkar och bilar gör att du inte kan se det som något annat än just det.

När jag var liten så var mina favoritleksaker lego samt fordon bestående av bilar, traktorer, skogsmaskiner etc. Mycket kommer jag inte ens ihåg men har fått återberättat. Idag ligger mitt intresse för fordon inte mer än att de fyller viktiga funktioner.

Jag tycker inte att man ska glömma att lek är lek och att förstå sig på barnens lek som vuxen är i stort sätt omöjligt, vi har stöpts och formats för mycket för att se de detaljer barnen ser.

Svar:
Att barn stympas och blir handikappade genom normer och strukturer är inget nytt. Barns lek är ofta väldigt styrd och begränsad, speciellt när det kommer till leksaker.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

haha åh du ser verkligen inte att du särskiljer pojkar och flickors lek här va?

bioligist

Svar:
Det är ganska dumt ställa sig omedveten om strukturer och könsroller. Flickor och pojkar leker generellt olika och med olika saker. Ska man jobba genusmedvetet så MÅSTE man vara medveten om detta. Allt annat är naivt. Biologist? Knappast.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

på den Förskola jag jobbar på är det inget ovanligt att pojkarna leker gravida med kuddar under tröjan o tjoar glatt över att få bebis o bli pappa. Flickorna leker bilmekaniker o superhjältar! vi låter alla leka med allting och uppmuntrar nya lekar varje dag, det är verkligen en fröjd att jobba där:)

Okej, du kan inte tänka dig att länka forskningen här?

Jag har läst en studie (kan försöka hitta länken)som visade på att könsrollerna hos barn till viss del iaf var medfödda. Kommer inte ihåg exakt hur studien var gjord men den kom fram till att pojkar som var så små att de nästan saknade preferenser utifrån hellre gick fram till bilar och dylikt i ett rum med massa olika leksaker och flickor med samma möjligheter gick till dockor osv.

Så min fråga till dig är: Tror du att könsrollerna och de skillnader man kan se mellan könen till 100% är skapade av kulturella förutsättningar eller tror du även att det åtminstone i någon mån är biologiskt (precis som hos alla andra levande djurarter på planeten som någonsin har existerat)?

Svar:
länka? Nej. Inte för att jag inte vill utan för att jag helt enkelt inte samlar på länkar. Jag läser böcker, massvis med böcker, och det är en omöjlig uppgift att veta exakt var eller hur jag tagit del av den. Tyvärr. För att svara på din fråga: för mig är frågan irrelevant eftersom att vi aldrig kan få ett ordentligt svar på den. Det vi vet är att människor har olika förutsättningar och att detta påverkar hur vi utvecklas. (t.ex kön, ras, klass osv) Biologiska skillnader finns såklart. Kvinnor föder barn. osv. Men hur mycket dessa skillnader påverkar är tveksamt. Man har även sett större biologiska skillnader INOM könen (hormonhalter osv) än mellan dem. Vad betyder isåfall det? Att hänvisa till ”alla andra levande djurarter” blir helt fel dock eftersom att det finns så många olika arter, med så många olika sätt att vara på. Pratar vi om reptiler, primater, kattdjur, elefanter?? osv. Och det är bara hos människan du hittar dessa extrema skillnader mellan könen (konstruerade sådana)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Okej, då förstår jag.

Det är väl ytterst relevant, eftersom det är ju först när man förstår varför det ser ut som det gör som man kan göra något åt det. Annars behandlar du bara symptomen så att säga och inte själva kärnproblemet.

Jag har ingen källa som motbevisar det du säger men ställer mig ytterst skeptisk till påståendet. Dels för att det inom alla flockdjur (vilket är den relevanta jämförelsegruppen) finns statusstrukturer och könsstrukturer. Vidare vet jag inte om jag tror på att det finns "större biologiska skillnader INOM könen (hormonhalter osv) än mellan dem". Självklart finns det helt extrema fall men det är irrelevant. Bara för att man iaktar en hund med tre öron betyder det inte att alla hundar har tre öron.

De flesta seriösa forskningsresultat som jag har läst inom bla evolutions-biologi pekar på att det finns absoluta skillnader mellan könen vad gäller framförallt biologiskt betingade sexuella preferenser (vad man attraheras av osv) men även andra skillnader i beteende-mönster. Detta beror på att vi har väldigt olika hormonbalanser. Tex så har män mycket mer testosteron vilket bevisligen bla bidrar till mer aggressivitet och tävlingsinstinkt.

Observera att jag inte har sagt att jag inte tycker att man ska jämna ut skillnaderna så gott det går för det tycker jag. Framför allt vad gäller löner osv. MEN jag tycker att det är både ignorant och dumt att blunda för de självklara skillnader som finns. Vi är och förblir ett genetiskt resultat av miljontals år av naturligt urval. Inser man inte det, har man kommit väldigt kort i förståelsen för hur verkligheten faktiskt ser ut och därmed väldigt kort i arbetet mot en bättre sådan.

Jag fick inget svar på min kommentar så jag copy/pastear ifall du nu har missat den.

Herregud vilka illamåendekänslor jag får av att läsa detta inlägg och dessa kommentarer. Varför ska ni beröva barnen dockor och bilar bara för att bilar uppenbart är mer populärt bland pojkar och dockor bland flickor? När jag var liten gled jag med stor glädje runt i min bobbycar medan syrran lekte med sina barbies. Inte för att någon tvingade oss utan för att vi genuint ville det. Min syster såg aldrig det roliga i att leka med mina bilar och jag såg aldrig det vad som var så fascinerande med hennes dockor förutom något enstaka tillfälle då jag snaggade hennes ena docka och klädde av en barbie för att se hur den såg ut undertill. Stereotypa beteenden är stereotypa av en anledning. Hur tror ni att de uppstod egentligen? Hur uppstod begreppet stereotyp? Skulle det likaväl kunna vara så att män hade ett brinnande intresse för dockor och dramaserier generellt? Har ni någonsin funderat på vilka gap det finns i era könsföraktande teorier?

Ni har aldrig funderat på om detta möjligtvis skulle ha några biologiska orsaker? Ni kanske inte känner till könshormonerna testosteron och östrogen och dess påverkan på människokroppen? Tänk om det faktiskt vore så enkelt att dessa könshormoner inte bara påverkade våra kroppar utan faktiskt påverkade våra beteenden också? Detta är inget jag tror eller en konservativ åsikt jag har. Detta är fakta som bevisats i otaliga studier från högt ansedda forskare och professorer. Jag tänker inte ta mig tiden att sitta och googla fram undersökningar som ni förmodligen ändå inte kommer att titta på. Men jag kan rekommendera dokumentärserien Hjernevask (i synnerhet första avsnittet) där ett antal högt ansedda forskare inom evolutionspsykologi ställs emot norska genusfanatiker. Denna dokumentär påverkade dessutom så starkt att Norge beslutade att strypa alla skattemedel till norska genusvetenskapliga program och dylikt. Svensk television vägrar fortfarande att visa denna dokumentär.

Programledaren i hjernevask är dock en man (men även utbildad socionom) vilket genast gör det hela mindre trovärdigt kan jag tänka. Då finns ju alternativet att ta en titt på matematikern (ett ämne där man inte kan smita undan logik) Tanja Bergqvists blogg.

Men för all del njut av genushysterin så länge den varar.

Svar:
Du får ett svar imorgon i ett eget inlägg
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lika löner, JA. Lika möjligheter och lika inför lagen, JA. MEN varför vill ni att kvinnor och män ska vara identiska? Varför bör vi leka med samma leksaker och ha samma intressen?

Jag tycker att det är HELT självklart att det är biologiska skillnader som ligger till grund för dessa skillnader men om man nu har svårt att acceptera det och tror att skillnaderna är helt kulturella så förstår jag ändå inte vad som är så upprörande med det. Jag förstår att man vill ha samma möjligheter, tror mig det vill jag med som också är kvinna. Men låt gossarna leka med bilar om dom nu tycker det är trevligt.

Svar:
Genusmedvetenhet främjar mångfald, inte likformighet. Det är ju NU som alla är lika. TVå arter: män och kvinnor. Kvinnor är si (alltså lika) och män är så (alltså också lika). Det lämnas inget utrymme för variation eller mångfald alls. Jag vill att barn ska växa upp med alla möjligheter och det gör de först när de får tillgång till ett bredare spektrum. Och leka med samma leksaker? Hur tror du det såg ut förr när det bara fanns naturen att tillgå?? tror du inte heller att det blir större variation i lekarna om ALLA barn har tillgång till ALLA leksaker? Om pojkar istället för bara bilar, lego och tågbanor har tillgång till lego, bilar, tågbanor, dockor, pyssel, mylittleponys osv? Hur kan ett STÖRRE utbud minska variationen??
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har för mig att jag redan skrev ett inlägg men här kommer lite tankar.

Genusvetenskap är den enda "vetenskap" där det är tillåtet att klassa motstridande fakta och idéer som irrelevanta. I samtliga andra fält av forskning skulle man ta hänsyn till detta och pröva detta. Om det skulle göras någon annan stans så skulle det kallas för propaganda.

Några funderingar som är väldigt intressanta för att de är oberoende av själva "könsrollerna".

Lägger män och kvinnor på sig muskelmassa lika fort?

Skiljer sig män och kvinnors metabolism?

Skiljer sig kvinnors och mäns längd?

Skiljer sig män och kvinnors hormonnivåer? (Svaret på denna frågan är JA! De skiljer sig åt genom hela livet. Bland annat i fosterstadiet där t.ex. låga testosteron nivåer hos män har visat sig ge feminina drag och kan vara en anledning till homosexuella preferenser. Jag föreslår att du kollar på vetenskapliga studier inom detta och inte litar på vad någon säger är relevant eller inte.)

Har hormonnivåer påvisad effekt på vårt beteende?

(Tänk anabola steroider osv.)

Sedan vill jag bara säga Skäms till hela Sverige för att vi gör experiment på en hela generations barn utan någon som helst vetskap i vad dessa experiment får för långsiktiga konsekvenser. Tänk om det är så att barn BEHÖVER en tydlig könsidentitet och mår bra av detta. Har vi verkligen råd att göra så storskaliga experiment på människor som inte ens har valt att delta i detta?

Finns det studier som visar att barn mår bra av detta?

Finns det studier som visar att barn inte mår bra av detta?

Vad säger psykologer om detta?

Vad gör genusforskare för experiment?

Vad gör andra forskare för experiment?

Bara lite tankar. Jag behöver inte ha svar på dem. Tänk gärna över dem och ta reda på fakta. Du kommer nog att bli förvånad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *