Kategorier
feminism & genus

// Se strukturer // flickorär alltid undantaget i böcker och film riktade till barn

Nina Ruthström, som skriver för litteratursajten ”Litteraturmagazinet”, har skrivit kritiskt om Jan Lööf och hans böckers brist på kvinnor.  
 
”Har flickor egentligen något att hämta ur Lööfs böcker? Kvinnor förekommer högst sällan, och om de gör det figurerar de i bakgrunden. I vårt album på 94 sidor innehåller nio av dem en kvinna. En mormor som sover, en mormor som får ett äpple i huvudet, en lärare som inte säger ett ord och en mamma som sitter på passagerarsidan.skriver hon och sätter fingret på något som tyvärr är ganska vanligt i böcker för barn: brist på kvinnor eller flickor. (Eller hondjur). Kvinnor sitter alltid på passagerarsidan och de flesta barnfilmer och -böcker handlar om en pojke eller har iallafall pojkar i majoritet. 
 
 
(I Jan Lööfs värld förpassas kvinnorna till en egen planet)
 
 
(eller som pinuppor)
 
Jag brukar själv roa mig med att räkna antalet flickor och antalet pojkar när jag ser en barnfilm eller ett barnprogram. Hur många av resp. finns det? Hur många flickor har en huvudroll? Hur många är pojkar?
 
Inte sällan så finns det en pojke i huvudrollen, omgiven av pojk-vänner och andra pojk-karaktärer. Och sen kommer alibit: tjejen. Den enda tjejen. Ibland är de två. Sällan har de en annan roll än eventuellt kärleksobjekt eller nåns mamma eller syster. Ofta är hon förnuftig och lite tråkig och alltid uteslutande feminin (och ibland t.o.m sexig, jo det låter sjukt, men kolla!) även om hon har en större roll.
 
Film görs av män, för pojkar.
 
Nästa gång TV’n står på; räkna pojkar och flickor! Iaktta! Vad ser ni?
 

 
För pojkar är det säkert jättegött att pojkar och män utgör normen och majoriteten i sagorna och berättelserna och barnfilmerna. Pojkar läser t.ex sällan böcker (eller ser på film) där huvudpersonen är en flicka (shit, vuxna män läser inte böcker skrivna av kvinnor heller) medan flickor konsumerar alla sorter. Pojkar får aldrig lära sig att se flickor som förebilder medan flickor får tillgång till både ock. (eller ja, knappt har vi ju konstaterat) 
 
Så vad gör det för självbilden?
 
Hur påverkas pojkar av att alltid vara norm, huvudroll och självklar mittpunkt? Hur påverkas de av att flickor osynliggörs och hamnar i marginalerna? Hur påverkas flickor av att alltid vara undantaget? Hur påverkas ungarna i förhållande till övriga samhället där filmerna de ser och sagorna de läser bara är en förstärkning av en större struktur? 
 
Här hemma tittar vi nästan uteslutande på program där flickor är i majoritet eller har huvudrollen. Det är Mamma Mu, Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter, My little pony, Tingeling osv. Inte för att jag vill osynliggöra pojkar, utan för att balansera upp. Jag tror min son mår bättre av att lära sig ha starka, påhittiga flickor som förebilder än de gamla trista stereotypa pojkfigurerna som han ändå kommer tvångsmatas med i framtiden. Och min dotter mår bra av att inte vara ett undantag, iallafall i filmens värld. 
 
Vad har ni för tips på filmer och böcker där flickor är i majoritet och i huvudroll? 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”// Se strukturer // flickorär alltid undantaget i böcker och film riktade till barn”

Jag håller med och det är något jag själv tänkt på! Har inte barn själv så hoppas att samhället blir bättre tills dess! Ett tips är japanska barnfilmer som nästan alltid har en tjej som är stark och envis och härlig son huvudroll 🙂

Stina Wirséns Vem är ju varken eller. Intressant att höra min 6-åring och hans kompis diskutera om det är tjejer eller killar.

Svårt att komma på fler än dem du tipsat om. Lotta på bråkmakargatan. Lill zlatan, Gittan-böckerna.

Trassel och Modig. Speciellt Modig (brave) då den inte handlar om en kvinnas kamp FÖR kärlek utan om kampen att få välja själv. Det är inte heller main plot.

Mysteriet på Greveholm när de blir större. Tjejerna är alltid smartast, tyvärr porträtteras män&pojkar lite blåsta men jag tänker att herregud vad gör det när det är så kvinnor visats sen filmernas och berättelsernas födelse.

Sedan är det svårt med litteratur, det som var banbrytande då är det inte idag utan snarare förtryck. Nu är dina barn alltför unga men tips kanske till dig eller att spara inför framtiden: Anne Brontes "The tenant of Wildfell Hall". Så JÄVLA bra !!!!

För små barn tänker jag direkt på Pija Lindenbaums böcker om Gittan och Per Gustavssons "Så gör prinsessor" (mfl i den serien).

För större barn finns ju tex böckerna om Molly Moon, Cornelia Funkes Bläckhjärta-serie (som är rätt rutten när det gäller genus i övrigt, men i alla fall med tjej i huvudrollen), Hungerspelen och andra liknande serier tex De vassa tändernas skog eller Lene Kaaberbøls skämmerskeserie. Bara vad jag kom att tänka på så där på rak arm. Känns som för de äldre barnen har de nyare och bättre böckerna rätt ofta en tjej i huvudrollen. I börja-läsa-åldern känns det nästan som standard nuförtiden att böckerna har en kille och en tjej som huvudpersoner (ALLA deckare tex).

Filmer finns väl typ inga med majoritet tjejer – utom dessa äckliga tecknade filmer i pastellfärg som görs enbart för flickor.

Håller 100% med om att det är ett problem att många killar aldrig läser böcker om tjejer, medan tjejer hela tiden läser om killar. Tror det hämmar killars inlevelseförmåga och empatiutveckling att de aldrig behöver träna på att tänka sig in en karaktär som inte är som de själva.

Jag såg den svenska filmen Solstoem häromdagen. Där Isabella Scorupco har huvudrollen, hon ska rädda sin syster som sitter häktad för mord. Dessutom får hon hjälp från en kvinnlig polis och tar under hela filmens gång hand om systerns två döttrar. Det fanns så klart män med, men de var skurkar de flesta av dem, samtidigt som de alla hade biroller.

Bra film för övrigt!

Böckerna om Rakel är bra! Hon är astronaut i någon och riddare i en annan. Hennes sidekicks är en flicka och en pojke. Gillar att läsa dem för min 4-åring, hon går alltid runt efteråt och säger "Flickor kan också vara riddare!" och det är ju precis det som man vill uppnå: visa att alla kan vara precis det de vill.

Modig är en fantastisk film tycker jag, tvärtom det stereotypiska. En prinsessa som INTE vill gifta sig, och största delen av filmen är om relationen mellan mamman och dottern och hur den utvecklas.

Sen tycker jag att på senaste tiden så är det fler filmer och serier som faktiskt frontas av kvinnor, och många är starka, tuffa hardcore. Hunger Games och John Carter ploppar upp i huvudet, men dom är förstås inte barnvänliga, utan det var mest en parantes ^^

Detta är något som jag har funderat på en hel del på senaste tid, inte bara när det gäller barnfilmer. Jag såg nämligen detta klipp på youtube, som du kanske känner till..? ( http://www.youtube.com/watch?v=bLF6sAAMb4s )

Jag är dessutom väldigt intresserad av film, och framförallt barnfilm och animerat. Jag och min dotter kollar oftast på Dreamworks och Disney Pixars animerade barnfilmer. Jag vet att du inte är ett fan av disney, men jag kan inte låta bli att titta eftersom att jag är så fascinerad av animationen och vill dela med mig av den till min dotter (jag vill bli animatör). Självklart granskar jag alltid dessa filmer, bl.a. utifrån ett genusperspektiv. Just nu kan jag komma på tre filmer som vill tipsa om:

– Trassel (huvudpersonen är tjej, och visst ser hon väldigt feminin ut, dock är det omvända roller ibland, t.ex. är det hon som räddar "prinsen" vid ett flertal tillfällen)

– Modig (huvudpersonen är tjej. Resten får filmen tala för sig själv. Mycket bra utifrån ett genusperspektiv, och i övrigt också :P)

– Den tredje filmen har varken en kvinnlig huvudperson eller majoritet av kvinnor, men den bryter ändå mot normer. Mitt tredje tips är *Draktränaren*. Den handlar ju om en pojke som inte är så macho som det förväntas i vikingavärlden. Han lyckas vinna de andras respekt och hjärtan genom att vara mjuk och visa omtanke för drakarna. Tjejen som finns med i filmen (inte den enda, men hon som har den mest betydande rollen) är även en av de modigaste av barnen, och har ett beteende som i vår vardag brukar kallas "pojkigt". När man dessutom granskar filmen lite noggrannare ser man att det finns kvinnor med bland krigarna, och att den "äldste" (domaren typ), som avgör den viktigaste tävlingen, också är en kvinna.

För övrigt sitter jag just nu och funderar på filmer som har blivit godkända enligt regeln i youtube-klippet som jag länkade till.. Det är inte så lätt, och det skrämmer mig faktiskt lite..

Tack för ännu ett bra och viktigt inlägg. Jag läste just igenom din årssammanfattning också och kände så oerhört TACKSAMHET. Tack för att du driver viktiga feministiska frågor och för att du gör det om och om igen trots hatmail och hot. Helt sjukt att du ska behöva stå ut med sånt. Jag hoppas i alla fall att du känner, när du får en massa hat och skit, att vi är ASMÅNGA som älskar det du gör och att du vet att du är så himla himla viktig!!!!!!!!Kärlek från HELA GÖTEBORG TILL DIG LADY!!!!!

Det är en viktig punkt att ta upp! Främst tror jag för pojkarnas skull, faktiskt. När jag var yngre och såg Disneyfilmer och whatnot så hade jag inga problem att identifiera mig med de manliga karaktärerna om det behövdes, men jag tror att iochmed att "tjej-"-prefixet så ofta är negativt betingat så är det jobbigare för pojkar som hela tiden måste lära sig hur TUFFA de skall vara att se en film med mestadels flickor i och försöka identifiera sig med dem. 50/50 är ju det bästa, såklart. Fler och fler pojkar VILL ju kunna identifiera sig med flickor också – eller rättare sagt, med BARN oavsett kön. Det visar ju i alla fall på en bra trend mot framtiden 🙂

Jag är lite kluven till men måste ändå framhäva några av dessa "tecknade filmer i pastellfärg" som uppenbarligen riktar sig till flickor. Främst tänker jag på Barbiefilmerna, där jag har sett Barbie och diamantslottet samt nån till där Barbie är en sjöjungfru.

Jag var inte särskilt lycklig när min treåriga dotter fastnade för dessa. Men efter att ha sett dem tiotalet gånger börjar jag fundera på vad som egentligen är bra förebilder? I till exempel diamantslottet är det två tjejer som är huvudroller och de är bästa vänner. De ska i sin tur hjälpa en tredje tjej att rädda två ytterligare tjejer (musor som skapar musik) från den onda som också är tjej. Huvudrollerna är ganska "väna", men snälla, modiga, tar hand om varandra etc. De har humor, ibland rätt skarp faktiskt, är smarta, löser problem, visar initiativförmåga och ställer verkligen upp för varandra. Detta, t.ex. snällhet, är typiskt "feminina" egenskaper men som jag tycker borde ses som allmänmänskliga obligatorier. Vem gillar nån som inte är snäll? Och då inte snäll som i mesig eller medgörlig. Sen kan man ju inte ignorera att det är en viss utseendefixering; alla är smala och vackra o.s.v. Men ändå. Hur tänker ni andra om detta?

Svar:
jag håller med dig. Jag tittar främst på budskapet i filmen när filmen är ”tjejjig”. Även om karaktärerna är väna och vackra så kan budskapet handla om vänskap och det är alltid bra tycker jag. Det blir så jävla fel när man bannlyser allt som är för ”tjejigt” och ersätter det med en mansnorm som man faktiskt ofta gör när man ska skapa ”tuffa” kvinnokaraktärer.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Philip Pullmans trilogi "Den mörka materian" förtjänar också en plats på listan över böcker med tjejer i huvudrollen. Den första delen – Guldkompassen – finns ju som film också. Inte för de minsta barnen, men i skolåldern.

Problemet med böcker med tjejer i huvudrollen är att de trots det ofta är rätt dåliga ur genussynpunkt. Huvudrollstjejen lyfts ofta fram som en tjej som inte är som andra tjejer och det är liksom det – att hon ligger nära det stereotypt manliga – som gör henne till en hjälte. Tex som i hungerspelen då, där Katniss är tuff och en jävel på pilbåge och inte ett dugg intresserad av sitt utseende. Det är oändligt sällan en stereotyp tjej får synas och ta nån form av hjälteroll.

Efter att jag börjat läsa din blogg har jag blivit mer och mer medveten om hur lite kvinnliga figurer det finns i böcker och filmer som riktar sig mot barn. Ibland gör jag om lite efter mitt eget huvud så att alla inte är killar 🙂

Till vår 2,5-åring lånade vi nyligen Här kommer UppfinnarJohanna, med en tjej i huvudrollen (som dessutom är färgad, fast inte på ett stereotypt "jättesvart" sätt, utan så att hon ser ut som många färgade barn faktiskt gör). Vi har nu införskaffat ett eget ex av boken och planerar att köpa UppfinnarJohanna och skrämselmaskinen också. Vem-böckerna som Hanna G nämner ovan är också bra.

En fråga: jag har inte tittat på Ronja på jättelänge, men minns den som ganska otäck emellanåt och har därför inte skaffat hem den, men upplever du att den funkar även för Tamlin?

Svar:
Ronja är läskig, men mina barn har aldrig haft problem med den biten, antagligen för att jag redan från start avdramatiserat spöken och monster och liknande genom att spela tv-spel med monster (och gjort barnen delaktiga) samt tittat på barnfilm med läskiga saker (t.ex nightmare before christmas). Men det är ju helt upp till barnets personlighet. En del barn reagerar starkt på minsta lilla och andra är mindre lättskrämda. Du känner ditt barn bäst. Vildvittrorna är lite läskiga men annars är den ganska bra. Tamlin fattar noll dock, för liten.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Filmen Mulan! Har dock inte sett den men det är den enda filmen jag kan komma på. Jag var på biblioteket häromdagen och det är samma sak med böcker. Oftast bra män och pojkar som huvudroll i böcker.. Tråkigt! Till helgen ska vi dit igen och ska kamma bibblan på böcker med tjejer i huvudroll (prinsessor räknas automatiskt bort). Jag tänker mig pirater, riddare och hondjur. Wish me luck!

Jag tycker att Hayao Miyazakis filmer, som finns med svenskt tal för de yngre, är bra. Där är det ofta kvinnor eller starka flickor i huvudrollen. Sedan har de ofta en kritisk känga åt samhället, ex Princess Mononoke. Även om den kanske inte riktar sig till yngre barn. Min granne Totoro, Ponyo, Det levande slottet och såklart Spirited Away är några som du säkert hört talas om. Lånaren Arrietty är en ganska ny som baseras på den gamla klassikern Lånarna som gick på tv förut. Riktigt mysig!

Modig är bra! Hennes mamma tjatar om att hon måste va en "riktig prinsessa" men pappan däremot tycker att det är väl skitsamma, lite så, och tycker att det är roligt när hon inte beter sig som man "ska". Den handlar också om hennes rätt att få bestämma själv osv. Trassel är lite töntig på så vis att hon såklart gifter sig i slutet men hon gifter sig med en skurk, alltså inte med en prins. Hon blir förvisso "räddad" av skurken från sitt torn men detta efter att hon tjatat sig till det genom att slå honom i huvudet med en stekpanna x antal gånger och det är ju inte helt normativt. Temat på sagan är egentligen inte heller kärlek utan också att Trassel vill vara fri och göra som hon vill.

Sen vill jag gärna ha mer tips på filmer förutom Astrid Lindgrens för min dotter är illa ute vad gäller prinsessor och sånt tjafs. (förskolan såklart, som är överfull med prinsessiga tjejer, annars hade det inte varit några problem, tro mig)

"Jag":

Filmen Modig tycker jag också är ett bra exempel eftersom den främst handlar om relationen mellan dottern och mamman som faktiskt är ett fint tema. Sen är ju gumman som ställer till med problem också av kvinnligt kön.

Hungerspelen har ju en fantastisk hjältinna (för tonåringar och vuxna). Vi läser böckerna om Ingrid för vår flicka. Tycker alla är hyfsat könsneutrala förutom i Ingrid ska sova då hon drömmer om att vara en prinsessa som bara gör en massa "tjejiga" saker. Hade varit toppen om hon fajtat en drake åtminstone…

När jag var yngre så läste jag några böcker om en tjej som hette Tuva-Lisa tror jag. De var skrivna av samma författare som skrivit Sune och Bert. Jag kommer ihåg att jag tyckte mycket om dem då Tuva-Lisa var en påhittig tjej. Av någon anledning blev de böckerna aldrig lika stora som Sune och Bert…någon anledning som vi kanske kan beskylla den jävla MANSSTEREOTYPA normen för.

Jag minns att jag själv kollade på väldigt mycket Sailor Moon i yngre ålder, även fortfarande. 😛 Den serien handlar ju om tjejer som superhjältar. Dock porträtteras även protagonisten som en sorts kärlekssvulten flicka som måste hitta en pojkvän, fast det är lite vid sidan av hennes superhjälteroll.

Något jag tycker är synd är barn och ungdomsböcker.

Exempel i USA så skrevs boken Min vän flicka. Skrevs på 40talet av Mary ohara. Så vitt jag har förstått det så skrevs alla hästböcker i USA med pojkar i huvudrollen eftersom att flickor ansågs för svaga för att hålla på med dem.

I dagsläget så mobbas pojkar som vill rida och hålla på med hästar, iaf i Sverige. Och boken har ändrats till en flicka i huvudrollen och det existerar knappt hästböcker i Sverige där det är en pojke i huvudrollen. Om det inte är ett bihang som flickan antingen hatar eller är askär i…

Precis som att det idag inte existerar hockeyböcker med en flicka i huvudrollen eller allmänna actionböcker. Det brukar vara fler pojkar i fotbollsböcker men det förekommer flickor ändå.

Fantasyböcker har nästan alltid pojkar i huvudrollen, jag som gillar att läsa när det är en tjej i huvudrollen vet om ett flertal där tjejen är i huvudrollen men majoritet är män/pojkar.

Det är synd att många av de bokförlag endast ger ut i så stereotypiska genrer. Jag menar vem som är i huvudrollen borde inte spela så stor för roll för en författare om de kan skriva. Hade tänkt skriva att det kanske är enklare för en kvinna att skriva om en tjej och tvärtom, fast det är ju bullshit. Det är ju bara att titta på JK R som skrev Potter eller de tusentals andra kvinnliga författare som väljer att skriva om män i huvudrollen.

Hej

Den fenomenala Rättviseförmedlingen har gjort en lista över barnlitteratur som bryter mot normerna

http://rattviseformedlingen.se/lista/litteratur-f-r-barn-med-nyfikenhet-tolerans-och

Dom har också en för barnfilm

http://rattviseformedlingen.se/lista/barnfilmer-dar-stereotypa-forestallningar-stalls-pa-anda

Jag kan hitta ganska många exempel där kvinnliga attribut utmanas, typ pippi, Modig etc. Men väldigt få böcker/filmer där mjuka omsorgsfulla pojkar beskrivs. Det är synd eftersom jag just har en son.

Alfons är det närmaste jag har hittat.

Jag försöker få min son att se varierat vad gäller film. Jag utesluter inte sådant med pojkar men erbjuder mycket med flickor i huvudrollen också och försöker få till en bra mix. Han ser ju t.ex. smurfarna och Toy Story som är mest pojkar men också väldigt mycket Barna i Byllerbyn, Pippi, Lotta på Bråkmakargatan, Madicken etc. Han älskar Dumma mej som det finns en del flickor med i etc.

Svårigheten med Pippi och Madicken etc tycker jag kan vara att även om huvudkaraktärerna är starka och självständiga flickor så förmedlar alla runt omkring i filmen kanske inte lika trevligt ideal vad gäller könsroller.

Svar:
jag utesluter givetvis inte allt med pojkar heller. Pettson o findus är favoriter och jag vill ju att ungarna ska få se bröderna lejonhjärta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Så läskigt att jag, som ändå ser på barnkanalen så fort jag får chansen, och lånar hem barnböcker, inte ens har tänkt på detta. Jag älskar barnkultur, det är en grymt underskattad kultur och jag är ständigt på jakt efter progressiva böcker och filmer! Men nu öppnades mina ögon!

Jag försöker göra likadant för sonen, hitta saker med tjejkaraktärer för att balansera upp. Tyvärr får vi könsrolliga saker i present och det är inte alltid lätt att hitta undantagen så det går lite sisådär. Då är han ändå bara ett år än så länge.

Jag tittar själv nästan uteslutande på de få filmer/serier som finns med kvinnligt deltagande på en rimlig nivå. Inte bara-för-att, utan för att inte bli galen.

Faktiskt aldrig tänkt på att tjejer syns mindre på film… Men det som min 2åring gillar att se är Lotta på bråkmakargatan, saltkråkan, Madicken. De är mest tjejer där 🙂 kanske därför hon gillar det.

Det senaste är Kajsa kavat, hon kan allt!

Usch ja, det är enormt frustrerande. Blir alltid alldeles till mig när jag stöter på serier och filmer som -åtminstone- klarar the Bechdel test, och det är ju ändå ett ganska litet krav. Hittade en blogg här om dagen där en person medvetet väljer bort filmer gjorda av män, som ett experiment. Väldigt intressant! http://filmfasta.blogspot.se/

Du nämner Pettson & Findus här ovan, och det är mina absoluta favoritböcker! (Alltså inte favoritbarnböcker utan böcker, punkt slut.) Sen tycker jag att Findus är lite svår att bestämma könet på, precis som det brukar vara med katter, haha!

Sven Nordqvist har också gjort en bok som heter "Var är min syster?" och den är helt fantastisk. (Men där är ju två av de tre huvudkaraktärerna män, tyvärr.)

Sen vill jag också tipsa om filmen Brave.

Lasse-Maja böckerna är bra. Båda karaktärerna är lika viktiga och fokus ligger på att lösa mysterier, inga stereotyper. Dessa böcker väljer jag själv men när 8 åringen väljer blir det tyvärr Sune. Fy va jag avskyr dessa böcker. Men jag får kompromissa då jag tycker att det är viktigt att läsa och man lär sig ord och språk även i osympatiska sune-böcker.

Håller med Anonym om att Molly Moon är jättebra, hon är så viljestark och modig!

När dina barn blir äldre (runt 8-10 år kanske?) tycker jag att Petrinideckarna är en väldigt bra bokserie. Jag har inte tänkt på det tidigare, men Peter & Petra(huvudpersonerna) porträtteras inte som särskilt stereotypiska, utan som barn! Ofta är Petra den lite vildare medan Peter är mer eftertänksam, samtidigt som de är väldigt lika på många sätt. Dessutom är den tredje huvudpersonen också en tjej. Fantastisk serie om vänskap, mod och äventyr!

För tonåringar( & vuxna!) älskar jag Celia Rees böcker, framför allt "Pirates!".

(Nu måste jag gå och se om de tre sista böckerna om Petrinideckarna finns på biblioteket för de har jag inte läst!)

"Prinsessans rockband" (minns tyvärr inte författaren men serien heter "Så gör prinsessor") underbar bok om en söt och tuff prinsessa som vill starta upp ett rockband igen för att hjälpa en prinsesskompis som har en egen dansbana (se där egen företagare). Hon är KOMPIS med såväl prinsen som med skelett och drakar. Det fina är att draken, som gjorde så att rockbandet slutade för att han började spruta eld och rök när han blev glad och nästan elda upp fansen) får ny plats som rökmaskin och alla blir glada.

Det här har jag aldrig tänkt på. Tittade jämt på barnprogram när jag var liten (är 21 nu), var typ beroende av Bolibompa t.ex och hittade alltid tjejer att "identifiera" mig med. Kanske även när de inte hade just huvudrollen.

Bilden på smurfarna som du la upp fick mig mest att minnas den blonda tjejsmurfen. Men vem har egentligen huvudrollen i smurfarna? Delar de inte ganska mycket på rampljuset? Minns inte det så bra.

På tal om Bolibompa så fanns på min tid Abra Kadabra med kossan Doris och grävlingen Gösta. Sommarlovsmorgon Vintergatan 5a och 5b hade visserligen bara en tjej i huvudroll, men hon var varken särskilt stereotypiskt tjejig och skymdes i min upplevelse inte direkt av de andra karaktärerna. Sen fick förresten en annan tjej också ta större plats också… Men de var ju alla rymdhjältar.

Spontant kom jag även att tänka på en bok om en afrikansk tjej som huvudkaraktär. Rita i Kudang hette den.

Och när jag var ännu mindre hade jag böcker om Totte och Malin. Gunilla Wolde hade också en annan barnbokskaraktär som hette Emma.

Minns också särskilt en bok av en annan författare som jag inte minns namnet på, men den handlade i alla fall om en tjej som blev uppäten av en varg och grät så mycket inne i magen att han var tvungen att spy upp henne. Min kusin hade den som stor favorit, precis som hon uppskattade Flickan med svavelstickorna väldigt mycket.

På tal om Ronja och Pippi så har ju Astrid Lindgren väldigt många tjejkaraktärer utöver dem. Kajsa Kavat, Madicken… Och så tog det stopp i huvudet bara för det, haha. Lotta?

I denna tid känns ju för övrigt Hello Kitty väldigt aktuell också. Fast tråkig, hon har ju inte ens någon mun!?

Kaspar i Nudådalen är en bra julkalender där "sidekicken" som är tjej, Lisa, är mer framåt än han själv.

Jag tror nästan alla böcker jag läste som liten hade en tjej som huvudkaraktär. Men min mamma kanske bara var väldigt bra på att hitta dem? Sen minns jag inte direkt om de var "söta och snälla" tjejer eller "tuffa och modiga", men jag brukade inte direkt problematisera sånt då. Gillade typ alla böcker och filmer där någon var tjej, och jag gillade just söta sådana också.

Just ja… Ett sista boktips! Fredrikas fräkneunion. Om en rödhårig tjej 🙂

Filmen och böcker med kvinnlig huvudroll?

Hmm, det jag kommer att tänka på som jag gärna läste som kring 10 års åldernoch framåt.

Maria Gripes "Tre trappor upp med hiss". Har för mig det är en serie om 3-4 böcker. Jag läste om dem flera gånger. Försökte mig på "Agnes Cecilia", men tyckte den var för luddig"

Michelle Magorians "Hemlängtan", "En liten kärlekssång" och " I Rampljuset".

Jean M Auels "Grottbjörnens folk" :). Kanske inte så lämplig för riktigt små barn, men jag läste den (och resten av serien, fram till Stäppvandringen, sista två är ganska dåliga tyvärr) från när jag var 10 och de var mina favoritböcker i många år.

Annars kan jag inte komma på några böcker. När det gäller böcker för riktigt småbarn vet jag bara de som min lillebror hade "Max får en cykel" och sånt. Men det är ju ingen tjej.

I filmvärlden kan jag inte komma på nån annan än de som folk redan har skrivit.

Jag har själv aldrig sett my littel ponny.

Men på universitet (har läst tv-produktion) var det två stycken som gjorde en analys av ett avsnitt.

Jag blev chockad när de visade upp ett klipp där de sjöng om en Ponny som skulle bli fin, och när ponnyn skulle ta en godis från en skål sa en annan ponny "ät inte det där, du ska vara smal" och så sjöng dom vidare om hur fin och söt hon skulle bli.

Då rök det programmet för mina framtida kids.

Hittade klippet just på Tuben…

TITTA!!

http://www.youtube.com/watch?v=PaDc3OtjSts

Svar:
det där är gamla my little pony. nya är bättre.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sven Nordqvist har gjort en serie vid namn "Nasse", jag tror inte könet framgår. Har visserligen inte kollat eller tänkt på det särskilt mycket heller, men minns att jag tyckte om det som liten.

Det finns även vissa böcker av Tove Jansson med kvinnor som huvudroll, där de är smarta, påhittiga, roliga osv.

Andra program jag tyckte om som liten var Kim Possible, recess, sailor moon, dexters laboratorium, barbapapa. Håller även med ovan som nämnde lassemajas detektivbyrå.

Såg att du fått tips om japanska filmer och där finns ju både och (men oftast är de alla tjejiga på något vis och förväntas laga mat etc. till pojkarna) trots att de kanske är envisa och till och med slår närgångna pojkar MEN det finns två filmer jag kan rekommendera:

> Min granne Totoro (Studio Ghibli)

handlar om två nyfikna små flickor som mest leker och har kul och de träffar på en skogsande vid namn Totoro som är jättesöt och mysig. Inga pojkar förutom Totoro och pappan.

> Kiki’s expressbud (Studio Ghibli)

Handlar om en flicka som är häxa och vid 13 år så ska hon ut i världen på praktik i ett år. Tyvärr kan hon inget häxigt förutom att flyga så hon skapar en budfirma. Det finns en pojke men han är typ biroll knappt det.

När de är lite äldre kan jag nog rekommendera Spirited away också men den är ganska mörk med en del läbbiga monster och att föräldrarna förtrollas till grisar etc. Kan vara lite väl mörk för små barn.

Har ej läst ovanstående kommentarer så jag vet inte om någon redan nämnt det.

Rainbow Brite! En stark liten tjej som bekämpar ondska med rengbågar gjorda på typ stjärnstoft. Älskade den serien som liten och jag tror att redan då var den ett par år gammal 🙂

Sedan finns ju Lady Lovely Locks där det också är en stark tjej i huvudrollen. Kommer inte ihåg så mycket, men vet att jag gillade även den. Här är det männen som är ett undantag iallafall.

Trassel och Modig tycker jag är bra. I Trassel har de dock en "ful" och gammal evil stepmom som är förblindad av jakten på evig ungdom. Det känns som ett tema jag i alla fall gärna undviker. Men filmen är bra tycker jag. Dessutom tycker jag det är en kul twist på slutet angående just Rapunzels hår.

Håller med kommentaren ovan om Barbie och Diamantslottet! De två tjejerna dissar också två störiga killar som på manligt manér försöker visa sig på styva linan men gör bort sig totalt. Väldigt kul faktiskt.

Tack för att du skriver om allt som är viktigt! Det diskuteras i princip aldrig att små flickor växer upp med nästan bara prinsessor som förebilder i filmer och böcker. Eller så är de, som du skriver, totalt osynliga. Ändra från barndomen ska flickor imprentas att de är undantaget.

Boktips till lite älre barn: Momo eller kampen om tiden. Jättespännande bok med en liten flicka i huvudrollen.

Jag tycker faktiskt att serien Once Upon a Time har lyckats med att skapa starka kvinnor. Den är mot förmodan en av de mest jämställda serier jag sett i hela mitt liv. Rekommenderas varmt!

Bästaste barnfilmen med två flickor i huvudrollen: Min granne Totoro! Spirited away är också en fin film med en flicka i huvudrollen, men kanske passar bättre för äldre barn.

Böcker: Katerina Janouchs böcker om Ingrid och böckerna om Nell (har "Nell leker inne" där hon och hennes mamma leker riddaren av elefanten, jättefin!).

Jag har en fyraårig pojke som älskar Pippi och Mamma Mu. Jag hittade ju din blogg när han låg i magen så du har inspirerat mig massor i mitt föräldraskap.

Men i alla fall då.

"Lillasyster och kaninen" är fyraåringens absoluta favoritbok. (Den är ganska kort men rolig!)

Där är en liten flicka huvudrollen och hon har en låtsaskanin som ingen annan ser, man får följa med henne till matbordet hemma och sen när hon tar bussen med farfar.

Det enda jag kan reagera på i boken är arr hemma hos flickan så sitter alla utom mamman till bords, för hon lagar maten. Och likaså när flickan kommer hem till farmor och farfar, då är det farmor som lagar maten…

Filmen "Alice i underlandet" i Jim Burtons version tycker min 7-åriga pojke om, även om jag inte låter honom se på den ensam ännu o jag spolar förbi där det ligger avhuggna huvuden i vallgraven vid röda drottningens slott, (för det är läskigt). Alice är härligt tuff o drottningarna regerar! I filmen "wall-e" är E.v.a fräsig tycker jag, och wall-e är den mer mjuka av dem. O då är de Disney, man får sålla bara 😛 "Trassel" är lite sämre men ändå ganska bra.

Boken "Kalle i klänning" från är underbart modern, och böckerna om Rakel. Per Gustavssons böcker om prinsessor o prinsar är helt okej.

Om jag får anti-tipsa om något är det serien Phineas & Ferb som har kommit på barnkanalen, värsta skiten där pojkarna uppfinner saker o storasyrrans roll är att va en skvallerbytta… *spyr*

Hej!

Du jag har en grej som inte hör till ämnet, men som jag skulle vilja höra din åsikt om.

Nu är det nämligen såhär att jag lyssnar mycket på hiphop, främst oldschool men även typ Nicki Minaj. Och Nicki är ju kul, för att hon är tjej och ändå accepterad inom genren som jag har upplevt det. Men samtidigt framställer hon killar som objekt på samma sätt som manliga rappare gör med tjejer. Hur ställer du dig till det?

Vet inte riktigt vad jag vill ha för svar, men skulle nog mest bara tycka att det vore kul om du tog upp just hiphop. Haha. Tack för världens bästa blogg, du är en sjukt bra förebild

Sett att Maria Gripe varit uppe som förslag. Precis vad jag också tänkte, då främst på underbara Trolltider, den gamla julkalendern..! Tanka eller köp, den finns på dvd numera så det är lätt att hitta. I princip hela rollistan består av kvinns, sånär som på en, två pers. Den är fin!

Min 2,5-åring älskar Pippi, hon är hans största idol. Men när du nu nämner det här med böcker så är det faktiskt skrämmande att så få har tjejer i huvudrollen, min lille gillar, förutom Pippi då, mamma mu och lill-zlatan och morbror raring och Gittan. Vem-böckerna tycker han också är roliga ibland, även om de börjar bli lite väl enkla. Filmerna uppskattas mer. Jag är nyfiken på Kenta och barbisarna, ingen tjej i huvudrollen, men jag har hört att den ska va bra!?

Pippi är den stora favoriten här hemma. Och Dora utforskaren. Sen så kollar vi annat med men de går varmast. Jag tänker ofta på huvudroller osv. Att det oftast är män/pojkar. Även de tecknade. Jävligt trist!! Och att i böckerna, även om karaktärerna inte har namn tex djur så har de långa ögonfransar osv som större barn tyvärr förknippar med det kvinnliga.

När jag var liten läste jag hästböcker. Kanske för att vi hade hästar på gården. I de böckerna är det iallafall nästintill BARA tjejer i huvudrollen. Starka tjejer som kämpar för sin kärlek till djuren (hästarna). Väldigt lite fokus på killar och fokus på det intresset de brinner för. Samma sak med serietidningen min häst, stor fokus på hästarna. Så djurböcker är väl det jag skulle rekommendera mest. Lin Hallberg, Lisbeth pankhe med mera!.

När jag läser böcker och sagor för barnen brukar jag omvända rollerna. Istället för att prinsen räddar prinsessan så är det tjejen som jagar drakar och är hjälte. Den onda häxan kan lätt bytas ut mot onda trollkarlen. Ibland hittar vi på sagor ihop, improviserar och låter barnen välja. När det kommer till filmer belyser jag ibland tjejrollerna, fast oftast är snacks och godis mer viktigt för barnen än själva filmen på helgen så…ja.

Vad tycker du om Ted Bundy?

Svar:
tja…inte så intresserad av hans fall, men filmen var bra. lol. Nej, men jag har inte läst så mycket om honom så det är svårt att ha en uppfattning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tyckte ju själv väldigt mycket om Jan Lööfs böcker när jag var liten så vi läser dem hemma för våra barn. Just den där bilden har jag funderat en hel del över vad han menar med, förmodligen har det väl något att göra med att han inte varit så intresserad av att ta till sig kritiken mot avsaknaden av kvinnor i sina böcker, för att uttrycka sig diplomatiskt. För visst är det Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg som dansar.

Våra yngsta barn är tre och fem år och de köper än så länge vår strategi att helt enkelt vid behov byta kön på huvudpersonerna när vi läser.Om det inte är allt för uppenbart i teckningarna går det hur bra som helst om man bara håller tungan rätt i mun. Och berättar för eventuella far- och morföräldrar om strategin om de ska läsa just de böckerna… I vissa fall kan man även få in ett uppfriskande HBT-perspektiv på det sättet 🙂

Annars gillar vi alla Pija Lindenbaums böcker och Helena Willis böcker om Olga (människa) och Stefan (häst), sjukt roliga även om man är vuxen! Till äldre barn såg jag att Momo och kampen om tiden av Michael Ende finns i ny upplaga, och den har nog varit min bästa bok sedan jag läste den som tio-elvaåring för drygt 25 år sedan, så den rekommenderas varmt!

Emma-böckerna av Gunilla Wolde, men även Totte, de är härligt genusneutrala tycker jag, trots sina år på nacken. Barna i Bullerbyn och Saltkråkan. Senaste Disney-filmen, Modig, är ju helt briljant dessutom! Jag älskade Kulla-Gullaböckerna som barn, de får tas för vad de är utifrån den tid de är skrivna i och utspelar sig i, men de speglar en stark och självständig flick/ung kvinna som gör sina egna val och går sina egna vägar. Narnia tycker jag också är bra ur ett genusperspektiv, med starka och modiga flickor som rider, skjuter pilbåge m m. Lotta-böckerna av Merri Vik är ytterligare exempel. Jag som hästtjej läste ju också mycket hästboksserier med starka, modiga tjejer. T ex Lotte och Britta & Silver.

Flykten från hönsgården!

Skitbra film, såg den igår. Visst var "räddaren i nöden" en man (tupp) och väldigt stereotyp, men huvudpersonen, en höna, sket i honom, sa ifrån på skarpen när han kallade henne smeknamn som gullet, och det var hon som var hjärnan och den drivande bakom flykten. Lite synd att även hon, den starkaste av hönor (alltså…) var tvungen att bli räddad av en tupp. Men förutom det, bra film. Mycket bra.

Just på grund av allt detta så har det helt enkelt blivit så att jag sedan gymnasiet nästan uteslutande läser böcker skrivna av kvinnor. Älskar alla böcker av Moa Martinsson till exempel, de är helt fantastiska.

Kan inte begripa varför Trassel föreslås som en bra film gång på gång i dessa sammanhang?

Argumentet att hon "faktiskt räddar killen" ett par gånger håller inte, då hon i övrigt i princip är ett barn som triggar andras omvårdnadsinstinkter? Hennes karaktär kan närmast jämställas med the manic pixie dream girl.

Killens liv räddas genom att hennes utseende "offras", vilket signalerar att det skulle vara en stor förlust att bli av med metervis av ljust hår, för kort och brunt hår. Genom att hon gör den ultimata uppoffringen och gör sig mindre attraktiv överlever han. Skön syn på kvinnligt värde!

Dessutom är alla sidekicks killar, och Goethels karaktär är så märkligt god/ond att det för första gången lämnades en obehagskänsla efter att "fienden" dött.

Förstår inte hur Trassel fått den här stämpeln? Är det bara för att prinsessan härjar runt på ett sätt vi inte är vana att se?

Ps. LD for president – alla val!

Jag har ingen aning om vem Lööf är – det är ingen som mina barn har läst i alla fall. Så det är antagligen ingen förlust att bara inte låna/köpa just hans böcker, om man inte gillar dem.

Annars känner jag inte igen detta. Numera tittar inte mina barn så mycket på barnprogram och läser inte så mycket barnböcker längre, men vi kollade på Julkalendern tillsammans. Där var det en flicka och två pojkar som löste mysteriet, ja. Lika delaktiga. Men sedan laddade vi ner den första Greveholm-kalendern från 90-talet, och där var det två flickor och en pojke i syskonskaran. Så det kanske jämnar ut sig..? 🙂 Att Fuglesang var en man gick väl inte att göra så mycket åt, eftersom Fuglesang är den ende astronaut vi har här i Sverige. Hade bara blivit fånigt att kalla honom Christina och sätta på honom en peruk… Att Jultomten är en man går liksom inte heller att göra något åt. Och barnens föräldrar hade båda lika stora roller – och gjorde sig båda lika löjliga, oavsett kön! 🙂

Annars minns jag från barnens småbarnsålder att det fanns massor av småbarnsböcker med en flicka som huvudperson. En hette Mette, en annan hette Elin tror jag… Det väljer man ju vad man vill låna.

När barnen blir större finns den fantastiska uppfinningen "flickböcker", där det är en flicka i huvudrollen och de flesta karaktärerna är flickor! 🙂 Anne på Grönkulla och Kulla-Gulla t.ex. – båda positiva, intelligenta och rådiga flickgestalter. Syster Barton-böckerna som var moderna för sin tid – Sue ville bli någonting själv först och arbeta som ssk i slummen, trots att Dr Barry hade friat! Och sedan började hon arbeta igen när barnen blev större – som föreståndarinna för en egen ssk-skola. Borde väl också tilltala feminister..? 🙂

Samt alla hästböcker, där flickor upplever äventyr och löser mysterier själva, utan hjälp av en kille… Kittyböckerna, som blivit så utskällda av just feminister, har ju också en sådan självständig och rådig flicka i huvudrollen, som kan överlista bovar på egen hand…

Så, NÄ jag tycker att du Lady Dahmer hittar begravna hundar där inga finns. Igen…

Kolla på aftonbladets fb sida! De tipsar om ännu en viktnedgångs artikel. "Är du en av dem som lovade ett mindre midjemått under 2013? Låt dig då inspireras av andra som tappat vikt!"

vi är några som försöker få dom att förstå att nu är det UTE med vikthets.

Här hemma har vi kikat på Barbapapa. Kanonbra då man har gett namn till de olika figurerna utefter vilket intresse dem har. Deras egenskaper & intressen står i fokus istället för deras könstillhörighet. Pappa är rosa & mamma är svart. Man lyfter fram de dem olika barnen är bra på och hela programmet är pedagogiskt och bra tycker jag.

Katitziböckerna är sorgligt bortglömda!

Läste hela serien för mitt barn för några år sedan.

Välskrivna, roliga, sorgliga, spännande och djupa.

Ännu bättre än jag minns dem från 70-talet.

Målgruppen är den ålder Katitzi har i varje bok, 6-18.

Till Johanna:

Jag tror faktiskt inte att det är så det går till i Trassel. Rapunzel får sin egen frihet, och killen förmodas dö med anledning av det. Däremot är det på hans initiativ; det vill säga han offrar sitt liv för att hon skall få sin frihet.

Jag tycker att hon funkar karaktärsmässigt, hon bestämmer sig för att rymma och agerar målmedvetet för att nå sitt mål – som i sig kanske inte är så värst spektakulärt. Sen stämmer det ju att side-kicksen är killar, och det klassiska styvmoderstemat som grundar sig i utseendefixering är ju också med.

Jag går förskollärarprogrammet och vår nuvarande examinationsuppgift är att analysera barnfilm, min grupp valde Du är inte klok Madicken. En film som vi upptäckte har en klar majoritet av starka tjejkaraktärer! Madicken, Elisabet, Mia, Alva och mammorna Emma och Kajsa mfl.

Elisabet var en av mina idoler som barn, mest pga av alla "busiga" ord man lärde sig av henne 🙂

Jag började fundera på vilka böcker jag läste som barn och insåg att jag nästan bara läste böcker med tjejer i huvudrollen fro.m. kanske 8-9 årsåldern, måste också tipsa om Katitzi böckerna av Katarina Taikon. De är helt fantastiska. En ö i havet är också en underbar bokserie! Andra böcker jag läste var Kittyböckerna, tvillingarna på sweet valley high, Britta och silver, stallkompisar, mängder med böcker från hästbokklubben pollux där det "alltid" var tjejer i huvurollerna, Jolly-böckerna, Lotta-böckerna, Cherry Ames (de senaste tre var bokserier som jag fått ärva.)

Katarina von bredow skriver också underbara ungdomsböcker (men jag läser de även nu som vuxen). Hon skriver inte könsstereotypt och INGEN kan beskriva känslor som hon kan.

Förvånas faktiskt över att ingen har nämnt MUMIN. (Både böckerna och den japanska tv-serien, inte den tyska produktionen med handdockor, hujja vad läskig den är.) Ja, Muminmamman, Muminpappan och Snorkfröken har stereotypa roller, men annars är det verkligen en skön kontrast mot allt som går på barnkanalerna nuförtiden. Mumin får ju vara påhittig utan att vara högljudd och gapig, samtidigt som han är mjuk, snäll och visar fler än bara två olika känslor. Snusmumriken är klok som få, Lilla My måste vara den härligaste människan någonsin och Sniff ska vi inte ens tala om…

Sedan slutar jag aldrig tjata om David Levithans böcker. De är riktade mot tonåringar, men de är så gränsöverskridande och låter normbrytande människor vara helt normala, så de bara måste nämnas. "Ibland bara måste man" är fullständigt underbar.

Har också tänkt på detta, och det gör mig så irriterad! nästan alltid när det är en kvinnlig karaktär så spelar hon bara en liten "marginal" i kanten precis som du skriver. Någons flickvän, mamma syster, etc… och om det faktiskt är en kvinnlig huvudkaraktär så är den VÄLDIGT ofta typiskt "tjejig", tex filmen "trassel" och diverse disney-prinsessor… varför finns inga modiga, starka OCH kvinnliga huvudkaraktärer? fattar inte att vi fortfarande har det såhär uppdelat mellan tjej och kille.

Det du skriver är så viktigt, och så alldeles väldigt sällan sagt! Viktigt för våra barn, både pojkar och flickor, och viktigt för den värld de ska verka i. Målet måste väl ändå vara allas lika värde? Oavsett kön, hudfärg osv osv. Det du pekar på är ju alldeles grundläggande för att barnen ska ha en CHANS att vrida världen tillrätta. Att sedan ordet feminist används som ett skällsord till någon som påvisar sådana här snedvridna tillstånd, gör mig både heligt förbannad och samtidigt rädd och ledsen. Vägen är lång!

Än så länge så har det varit enkelt, i åldern 0-2 finns det många bra böcker med antingen ej uttalat kön eller med roliga kvinliga karaktärer. Sen tänker jag att man kan byta ut han mot hon, tex I Nalle puh där alla är män i stort sett så kan väl Tigger få va tjej osv.

filmer ser vi mest fåret shaun och Molly Mus just nu. Jag brukar kalla fåren och tjuren osv för hon.

Mimmi får en farfar av Viveka Sundvall

Fru Fagerkunds spikbutik av Lotta Myrén (den var en favorit då den är på rim och många fina bilder)

Majas alfabet av Lena Andersson

Storm Stina av Lena Andersson

Juste nu kom jag på en till: LasseMajas dektektivbyrå av Martin Widmark – tror den kan vara bra eftersom det är en tjej och kille i huvudrollen och jag tror att dom samarbetar hela tiden, dock vet jag inte säkert vilka roller dom har osv då jag inte läst den.

Och en film: Min Granne Totoro av Hayao Miyazaki

Vad säger vi om muminböckerna? Jag har inte läst dom på väldigt länge, men där finns det väl lite tjejer som inte är sådär typiskt flickiga? Det är ju ganska skönt att kolla på eftersom att de inte ser ut som människor (de flesta) så det är ju inte något skönhetsideal där. Om man inte vill se ut som en vit flodhäst, det hade jag nog inte bangat!

Men tell me if I’m wrong! Jag har glömt de flesta karaktärerna förrutom dem i Hur gick det sen.

LILO OCH STITCH! Inte exakt alla rätt när det gäller genustänk och dessutom gör den sig skyldig till en annan av mina hangups när det kommer till disneyfilm, nämliogen döda föräldrar. Men så sköna karaktärer, Lilo som är en liten tjej och hennes husdjur som egentligen är en alien. I övrigt storasyster som tar hand om henne men hela tiden hotas av en muskulös man från socialen att de ska ta henne, en kille som är hennes love interest, ett par manliga aliens som försöker fånga Stitch och en kvinnlig rymdondingschef. Dessutom är en av aliensarna lite queer om jag minns rätt.

åh åh Åh! när jag läser sånt här får jag ståfräs – mest för att jag analyserat barnfilmer i flera flera år – och är så less på tjejer/kvinnor/flickor som ska vara den söta/snygga/sexiga birollen som står bredvid, säger något smart ibland och naturligtvis hjältens stora kärtleks-intresse.

Jag är ju anime/manga/tv-spels-nörd också…att vara det samtidigt som att va feminist är lite som att skjuta sig själv i foten tyvärr.

Men jag spelade ett spel för ett tag sen: Atelier Meruru. Först var jag väldigt skeptisk eftersom att flickebarnet/prinsessan Meruru klär sig i sockersöt blandat med sexigt ala japansk klädstil o.s.v…men ju mer jag analyserade Merurus karaktär inser jag att hon ändå är en ganska bra feministisk förebild. Hennes spel handlar inte alls om att sitta på tronen som en fin sessa och vänta på sin drömprins. Nope – hon beger sig ut på äventyr för att hjälpa sitt kungarike att blomstra – och inte en gång finns det ngn antydan till att hon har ett kärleksintresse i ngn. männen runt omkring henne hjälper henne på sina resor, och minst lika många kvinnor med samma potential på slagfältet.

vet inte riktigt vad jag ville med detta, men jag har tänkt så länge på denna karaktär att jag var tvunbgen att dela med mig. Sen älskar jag ju alla Miyazaki’s filmer, som Howl’s moving castle, Spirited Away, Nauscaa of the valley of the wind, Totoro o.s.v som har starka kvinnliga huvudpersoner.

Men min favorit är nog Koizumi risda från en manga jag avgudar som heter Love com. det handlar visserligen om kärlek – men jämlik kärlek och Koizumi är inte ännu ett våp utan hon har skinn på näsan och en personlighet att dö för.

Ja och tingeling ser jag också haha, har alla filmer som hittills kommit ut och väntar på den senaste xD

Jag tycker att även om kvinnor och flickor porträtteras som smarta och framgångsrika och männen som dumma och efterblivna så blir det fel ändå. För männen blir underhållande och kvinnorna en glädjedödande ordningsvakt. Så ofta blir det lika stereotypt när filmskapare försökt tänka till som innan.

Just nu tittar barnen på Hitta Nemo varje kväll och jag har hunnit störa mig hundra gånger om. För att inte göra kommentaren alltför lång så kan jag särskilt nämna att jag tänkt på hur alla GRUPPER som skildras ALLTID består av mansröster ( nemo då alla fikmåsar, sill-stim och så vidare)s

Spirited away! minns den som en film jag tänkte visa för min eventuella avkomma!!!

+brukar roa mig, när jag tittar på film, med att byta kön på alla karaktärer och fundera kring vad det hade gjort med filmen. Tänk Vicky Christina Barcelona. Sjuktr tröttsam film i original, men i min könsbytarversion – mycket spännande!

Har precis fått tvillingar (flicka och pojke) och ska lusläsa tipsen här. Har tänkt mycket på detta. Läste Femböckerna som barn och där fanns ju Anne som var rädd för allt och så tuffa George. Hon simmade lika snabbt som killarna och var lika modig men då hade hon också kapat sitt namn (som hon hatade) och sitt hår och i varje bok misstogs hon minst en gång för kille … Sorgligt om inte mycket har hänt sen de skrevs.

Nu kommer jag dragandes med gamla saker, men vi fick teskedsgumman (julkalender DVD) i julklapp, och där är det nästan bara kvinnor med. Precis som med Mary Poppins är det en kvinna som är i centrum och är smart/stark!

Jag skulle också gärna se en sammanställning på de olika förslag som inkommit – lättare att ta sig till bra tips!

Vet inte om dina barn är för stora. Men jag kan tipsa om Lill -gruffalon som både finns som bilderbok samt dvd film. I film versionen så är lillgruffalon en flicka ivarjefall. (Jag har inte hårdläst boken så jag vet inte hur det är i den) den handlar om att pappa gruffalo berättar om den stora stygga musen som bor i skogen, dit lill gruffalon inte får gå. Naturligtvis ger sig lillgruffalob ut och letar efter musen när pappan har somnat. Fin film och jag blev positivt överraskad över att det var en tjej i huvudrollen. Kan rekommendera den varmt

Sofies värld är väldigt bra, handlar om Sofie som går filosofielektioner hos en äldre man,men den är väldigt surrealistisk. Den drar även upp problematiken med att det funnits så få kända kvinnliga filosofer och nämner Simone de beauvoir. Dock bör den nog läsas i 12 till 16 års åldern

Ser att Bechdeltestet redan nämnts här i kommentarerna, men vill ändå slå ett slag för den ifall någon missat det. Passar lika bra för böcker som för filmer.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande tre kriterier:

Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer

…som pratar med varandra

…om något annat än män.

http://4.bp.blogspot.com/-dBy_v3XLctk/TVM-Q4rA2JI/AAAAAAAAAag/Ait1g0R-f-E/s1600/The+Rule+crop.jpg

Hayao Miyazakis filmer är ett klockrent exempel på film där huvudkaraktärerna är tjejer som är modiga och icke-passiva (är det ett ord?), och så tycker jag även att Trassel är ett bra exempel. Ja, det här är ju samma som många andra föreslagit men.. kanske återkommer ifall jag kommer på fler!

Jag glömde! "Den Lilla Sjöjungfrun". Ett vanligt missförstånd gällande den filmen är att "Ariel ger upp allting för en man", vilket inte alls stämmer eftersom hon långt innan hon såg Eric, hade drömmen om att byta ut sina fenor mot ben.

Kom att tänka på några ungdomsböcker jag läste när jag var sissodär 11 år som jag älskade! Häxprovet och alla efterföljande som också hette något med "häx".

Det jag kommer ihåg är något om att man fick följa en flicka som försökte fly från folk som trodde att hon var en häxa.. Otroligt stark tjej, vad jag minns!

Googlade Maj Bylock som jag kommer ihåg har skrivit dem. På Wikipedia fanns det en hel uppsjö av olika böcker, och många titlar hintar om att det handlar om tjejer! (dock verkar hon vara väldigt kristen, men det är inget jag minns präglade häx-böckerna i alla falll). Värt att kollas upp kanske?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Maj_Bylock#Barnb.C3.B6cker

Nu är väll detta kanske knappast så väsentligt..

men jag kan irritera mig på att ALLA filmer och böcker handlar om ensamstående pappor.. hur ofta sker det att mamman är ensamstående i alla ny moderna filmer??

jag var ensamstående mamma och fick se film på film om alla fantastiska kärleksfulla pappor.(mitt barns pappa stack och vill inte ha kontakt..)

tex hitta Nemo- en pappa som söker hela havet efter sin förlorade son.

afons åberg- pappa tar hand om allt..

pippi- pippis mamma är död, och pappan är fången men hyllas som bra pappa?

lilla sjönjungfrun- pappan tar hand om ariel ensam.

pinoccio- en ensam man med barnlängtan får ett riktigt barn.

kung fu panda- ensamstående pappa som först inte stöttar sin son, sen stöttar han honom och älskar honom.

skönheten och odjuret. endast far lever med belle.

och i många filmer har fadern så stor roll, som tex lejonkungen hans pappas ord är allt, att ta över kungariket efter sin far är en stor grej osv osv.

trassel är pappans längtan den stora, hans kärlek till sin dotter är allt.

kvinnor knappt nämns i filmer, pappan är den som är hård och byrsk och samtidigt så snäll och kärleksfull och han tar hand om barnen "perfekt"

faktum är ju att fler kvinnor är ensamstående med sin barn är män.. och vi har varit det i åratal.. men om en man är ensamstående är han så stark så fantastisk så snäll och godhjärtad.

men en kvinna som är ensamstående det är typ "jaha".

inte så kul att se film med barnet, då alla i filmen hyllar pappor. och hon tänker, vart är min pappa då?

tåls kanske att tänka igenom vilka filmer du sett? så ska du se en drös med filmer om ensamstående duktiga pappor..

Måste tipsa om böckerna om Kicka! Jag har barn i samma ålder som du, och både de och jag gillar Kicka-böckerna. Hon är varken typiskt tjejig eller killig, utan hon är som hon är. Och bilderna är helt underbara, så detaljrika och det finns en massa kul att upptäcka på varje sida. Helt naturligt står mamman och tvättar bilen eller snickrar, och pappan lagar mat och hänger tvätt. Dessutom är det i en av böckerna en bild av en pappa som bär en bebis i sele på magen, bara en sån sak. 🙂

Jag har för mig att Prinsessan och grodan var rätt bra. Har dessutom en afroamerikansk tjej i huvudrollen.

Mimmi-böckerna (Monstret i skåpet) av Viveka Sundvall.

Någon skrev Maria Gripe, hon har många böcker med tjejer.

Jag brukade läsa Kitty, hon är både modig och smart.

– Bebis-böckerna (Ann Forslind)

– Vem-böckerna (Stina Wirsen)

– Emilia-böckerna (Anna Duner)

– Fia-böckerna (Catarina Kruusval (som inte alltid är någon höjdare ur genusperspektiv, men dessa böckerna tycker jag är bra)

– Leni-böckerna (Emma Adbåge)

– Koko och Bosse-böckerna (Lisen Adbåge)(könet på Koko framgår inte)

– Snurran-böckerna (Eva Bergström)

– Gittan-böckerna (Pia Lindenbaum)

– Kwela Jamela-böckerna (Nicky Daly)

– Rita-böckerna (Eva Susso)

– Olga kastar lasso

– Vem är tjuven Mirjana

– Prinsessor och drakar

– Den andra mamman

Och så alla böcker från Olika förlag och Sagolikt förlag förståss.

Skulle även vara intresserad av böcker om pojkar som inte föjer normerna.

Är inte så sugen på att läsa tex Kalle med klänning eller Kenta och barbisarna för min son. Han har ju ingen aning om att killar inte får ha klänning eller leka med barbisar (han har precis fyllt tre). Kanske gör det senare när han hunnit bli mer medveten, men än så länge vill jag inte i onödan peka ut skillnader i könsroller som han ännu inte hunnit upptäcka.

Jag kan komma på Alfons-böckerna och Herman-böckerna (Hermans hemlighet tex). Mumin är ju ganska mjuk. Ensam mullvad på en scen. Alla döda små djur. Vad tänker Knodden.

Finns det fler?

Svar:
jag har inte köpt kalle med klänning, kalle som lucia eller kenta o barbisarna av samma skäl. jag tycker också att de förstärker, iallafall för mina barn som inte fattat att killar inte kan ha klänning osv. varför ska jag berätta det då för dem? Men kanske för nån liten kille som verkligen vill men inte vågar så kan böckerna funka….?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tv-serier är värre tycker jag. Nu har vi ingen tv och ser inte mycket på barnprogram så jag är dålig på det, men för barn i sonens ålder (3 år) är de enda jag hittat som jag tycker är ok Dora utforskaren, Molly monster och Vem-filmerna.

Har ett reklamblad för sf barn-dvder här och av 14 dvder är det 11 som har en manlig huvudroll och 2 (!) med en kvinnlig. (Dora och "Fifi och blomsterfröna"). Och så en med blandade karaktärer (Drömmarnas trädgård). Det är helt SJUUUKT att det kan se ut så år 2013! (Och så finns det en massa folk som tycker att "genustänket har gått för långt"…)

@Martina

Böckerna om Billy av Birgitta Stenberg & Mati Lepp tänkte jag spontant på. Nu var det ett tag sedan mina barn var i bilderboksåldern, men jag kommer ihåg Billy som en mjuk och lite försiktig kille.

Håller verkligen med dig om "Kenta och barbisarna" och liknande böcker som mer förstärker bilden av att det är jättekonstigt med killar som gillar dockor än utmanar den.

Coraline av Neil Gaiman! Grymt bra och lite läskig bok med cool tjej i huvudrollen.

Mycket sämre som film. Det sjukaste med filmen är att, medan hela poängen i boken är att Coraline klarar sig själv, så har man i filmen lagt till en grannkille (som alltså inte finns i boken överhuvudtaget) som i ett kritiskt läge räddar Coraline. Helt sjukt.

Men särskilt du som alltid tjatar om att det inte finns nån skillnad mellan pojkar och flickor borde väll se att även tjejer kan identifiera sig med de manliga huvudrollerna? Jag tror knappast att dina döttrar "lider" av detta, det är ju bara för dig det är viktig..

Svar:
Det handlar knappast om Mig. Hur tror du att barn påverkas av att se sitt kön vara underrepresenterat och undantag i de flesta sammanhangen? Hur tror du att flickor påverkas av att pojkar alltid är huvudrollen? Hur tror du pojkar påverkas av det? Hur tror du att de påverkas av hur pojkar och flickor framställs? Var inte så jävla analyslös.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Några böcker som är helt fantastiska är Lotta-serien skriven av pseudonymen Merri Vik. Tyvärr är de ganska svåra att få tag på, men lyckas det har en ett riktigt fynd med världens bästa tjej som huvudkaraktär!

Tack för världens bästa blogg!

Svar:
tack för tipset 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *