Kategorier
feminism & genus

Alla dessa normer som vi tvångsmatar ungarna med

En av mina gamla Bang låg framme och skräpade. Det där numret med två män som kysser varandra ni vet.

20130706-230838.jpg
Ninjan frågade vad männen gjorde och jag svarade och hon skrattade och sa att ”pojkar kan inte vara kära i varandra!” och jag kände såklart hjärtat sjunka lite fast allra mest blev jag arg på vem det nu är som lärt henne detta lögnaktiga trams. Fast kanske är det så att ingen egentligen lärt henne och snarare bara det hon ser. Eller det hon inte ser med tanke på hur tvångsmatad hon blivit av det heteronormativa samhället.
Jag sa bara med självklarhet att ”man får vara kär i vem man vill”. Hon nöjde sig med det.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Alla dessa normer som vi tvångsmatar ungarna med”

Om ämnet kommer upp igen vill jag bara tipsa om att inte säga ’får’ utan ’kan’ 🙂
’Man kan bli kär i vem som helst’; eller något liknande, för att göra klart att det finns olika läggningar och att vem man faller för/attraheras av är ju trots allt ingen beslut (vilket ’får’ implicerar en smula); utan ba-så-det-är. Vissa blir kära i pojkar, andra blir kära i flickor, vissa blir kära i pojkar och flickor, vissa blir inte kära i någotdera och tycker att könet är helt ointressant, vissa blir helt enkelt inte kära alls osv.
Men ja, att heterosexualitet ska prackas på ungarna i tid och otid är förbannat tröttsamt. Såg nyligen min sambos systersons docklek tolkas som ’intresse för tjejer’ av hans mamma. Kusiner ’parar ihop’ sina spädbarn av olika kön till ’framtida pojkvän och flickvän’, osv. Suck.
Tack och lov kommer mina barn ha en mormor som lever med en kvinna, så de får lite brott med heteronormen ’gratis’.

Ja, det har du verkligen rätt i. Jag har tyvärr ingen i min närhet som lever i en homosexuell relation (vad jag vet i alla fall). Det är klart att man som barn kan tycka att det är konstigt och annorlunda när man inte upplever det i sin närhet. Men jag hoppas att jag kommer att kunna lära min son att det är helt normalt ändå.

…för övrigt är ju heteronormen extremstark även i den ”offentliga föräldravärlden” också, föräldratidningar vänder sig (mer eller mindre omedvetet) till heteroföräldrar, föräldraskapshandböcker är heteronormativa och alla större föräldrabloggare är hetero (om jag inte har missat nån – tipsa gärna!!) När vuxna är så dåliga på att inkludera fler perspektiv är det inte konstigt att barnen tänker att man+kvinna är det enda alternativet.

Mina systrar (8 och 11 år gamla) har en storebror (min lillebror) som lever ihop med en annan man. Trots det och trots att båda tjejerna blir mkt upprörda när andra barn uttrycker negativiteter om homosexuella så är båda tjejerna mkt inställda på att flickor och pojkar blir kära, skaffar barn och lever ihop. Absolut matade med normer… Det är helt omöjligt att skydda sina barn från samhället! Min bebis är redan en ”duktig pojke” medan väninnans bebis är en ”söt flicka” – ett halvår gamla.

Ja, det är viktigt att barnen inte bara tror att det måste vara man och kvinna. Jag funderade härom dagen hur jag ska ”lära” vår skrutt att det inte alls måste vara så. Har många bekanta som är homosexuella så skrutt kommer säkert fråga om det när hon blir äldre. Min mamma har alltid varit väldigt noga med att jag inte skulle tycka att homosexualitet är något konstigt. Så jag har växt upp med öppet sinne att ALLA människor oavsett sexualitet och etnicitet är lika mycket värda. Jag har aldrig tyckt något varit konstigt. Jag ska göra mitt bästa för att skrutt ska växa upp med samma värderingar som jag fick/har.

Det här är verkligen intressant eftersom jag har barn som jag vill lära att homosexualitet är precis lika okej och normalt som heterosexualitet. Problemet där är att jag hoppas att mina egna föräldrar som står oss nära men som hatar och är äcklade av homosexuella, inte ska sätta spår i mina barn. Jag har ingen partner och jag har sagt till några jag känner att jag inte söker kärlek utifrån ett särskilt kön utan att jag ser vilken människa jag blir kär i och utgår därifrån. Det kan bli en tjejig tjej som jag, en annan slags tjej, en feminin kille eller maskulin kille. Japp, jag förenklar kategorierna en aning nu. Men jag kan förstå att barn som har hetero föräldrar och inte umgås med annat än hetero par inte heller får den naturliga känslan att kärlek kan uppstå mellan vilka människor och könstillhörighet som helst. Frågan jag ställer mig själv är hur jag ska skydda mina barn från mina föräldrars åsikter och även deras pappas (från vem jag är skild sedan länge) hatiska åsikter. Det blir en utmaning…

De tittar väl säkert på närmaste omgivningen också när de bildar sig en uppfattning av vem som blir kär i vem. Vi tex har inte många andra familjebildningar än den heterosexuella varianten.
Minns att sonen blev förvånad första gången jag sa att alla inte blir kära i någon av motsatta könet. Sedan dröjde det inte länge innan han började diskutera detta i ”hemmet” på förskolan. Förskolläraren berättade att han sagt till barnen att det lika gärna kan vara två killar eller två tjejer som bor i den där sängen. Och hur förtvivlad han blev när hans kompis på förskolan sa att det inte kunde vara så. Han var tom tvungen att få det bekräftat hemma sedan ”Mamma, du har ju sagt….men han säger att det inte är så, varför säger han så”

Som så många andra redan sagt är det skitsvårt att komma bort från heteronormen när en själv är hetero. Jag märker det tydligt på min son också och vi har ändå läst en massa sagoböcker om bl a homosexuella giraffer och prinsessor.
jag känner också igen det där med att en gärna vill fråga ”vem har sagt det?” bara för att inse att ingen har ju FAKTISKT sagt det rakt ut – de bara läser av hur deras värld ser ut :/

Första gången jag träffade ett homosexuellt par var jag runt 6-7 år. Jag hade aldrig ens reflekterat över att det skulle finnas något annat än kille-tjej-förhållanden, ni vet, mamma-pappa, prinsen-prinsessan osv. Jag blev därför väldigt nyfiken när jag mötte dessa kvinnor. Folk var väldigt tydliga med att förklara att ”det är inget fel på att vara kär i en annan tjej”, ”man får inte vara dum mot dem bara därför”, ”det naturligt, bara lite ovanligt”, ”de kallas lesbiska men man får inte reta dem” etc. De menade väl men det var kontraproduktivt. De lärde ju mig i princip att det är lite konstigt att vara homosexuell och att jag förväntades vara dum mot dem och reta dem. Det resulterade i just att jag betedde mig som att jag tyckte att homosexualitet var konstigt och äckligt, för de vuxna hade ju ”lärt” mig att tycka det.
Hade de bara sagt ”ja, tjejer kan vara kära i tjejer och killar kan vara kära i killar, precis som att tjejer kan vara kära i killar och vice versa” skulle jag förmodligen bara tänkt ”okej!” och inte gjort någon stor affär av det hela.

Jag hade ingen aning om att människor av samma kön kunde bli kära i varandra förrän jag var i skolåldern ungefär. Kommer ihåg att jag höll med om att man fick vara kär i vem man ville men tyckte ändå det var jättekonsigt. Inte för att någon enskild person sagt det till mig, men förmodligen för att hela samhället med sin heteronormativitet skriker ut att det är kille+tjej som gäller och ingenting annat.

Absolut. Jag fattar. Men med tanke på att det var ”sjukt” och förbjudet tills bara för några årtionden sedan (nu menar jag sverige), så är det iaf fantastiskt att hon över huvudtaget hittade en tidning med just den bilden på. Visst borde vi ha kommit längre, men vi är fortfarande bara på väg. Just acceptansen för olika kärleksvarianter har ändå ökat helt vansinnigt mycket på väldigt kort tid.
Tänker att det är viktigt att vara arg och kämpa för allas rättigheter osv- absolut! jag är helt med- men också ha lite historiskt perspektiv och se hur det faktiskt var för inte så längesen.
Jag går också emot normen där jag bor. Tjänar lite, jobbar oregelbundet, har ingen bil, är konstnärlig… Det låter kanske inte så avvikande, men just där jag bor så är det faktiskt det.
Och hur ska de kunna revoltera om det inte finns någon norm att revoltera mot? 😉

Så tråkigt när det skall finnas begränsningar för folks kärlek. Eller, ja, jag kan ärligt säga att nej, jag är inte för FRI kärlek för jag kan inte acceptera att en kärleksrelation mellan ett litet barn och en vuxen skulle vara friskt, men… vuxna människor som i consent älskar varandra. Vari ligger problemet?
Väldigt bra svar till Ninja. Man får vara kär i vem man vill 🙂
Ursäkta om det låter svamligt detta, men jag är bakfull och har tappat bort glasögonen.

Hur ofta träffar hon par som är homosexuella? Det verkar väl ganska självklart att man tror att det inte kan vara så om man inte träffar någon som lever så. Mina barn vet att man kan vara kär i någon av samma kön, men bara för att vi sagt det, inte för att de sett det. Det finns inte ett enda samkönat föräldrapar i varken skolan eller förskolan där mina barn går/har gått (och då menar jag i deras klasser) och under mina år i arbetet med barn har det inte heller dykt upp något barn med två mammor eller pappor. Var är dom? Under utbildningen fanns det med i många kurser (att möta hbtq-personer) och under åren i yrket har vi haft fortbildning på samma tema, men inte ett enda homosexuellt föräldrapar i sikte.

Kliar och sticks, så är det säkert för många. För man må vara hur tolerant som helst, barn ser hur det är i de parrelationer som finns närmast. Och heteropar är ju faktiskt mycket vanligare än andra varianter.
Dessutom kanske de själva tycker att det motsatta könet är lite mer spännande. Jag minns att jag redan före skolåldern kunde bli kär. Och vilken läggning man har finns ju med från början.
Om man själv har ett avspänt förhållande till frågan lär man nog föra över det på sina barn när det blir aktuellt att ta upp frågan.
För små barn har föräldrarna störst inflytande, så man bör se till att det är avklarat innan kamratkretsen blir viktigare och eventuellt har ett ”dåligt” inflytande.

Min 4 åriga son hamnade i bråk på sin förskola över den diskussion om kärlek. Hans morbror är homosexuell så för sonen så är det självklart att man kan bli kär i vem som helst.
Senare på ett föräldramöte så ville flera föräldrar förbjuda förskolan från att lära barnen att killar kan bli kära i killar eftersom det var ”förvirrande”. Rektorn vände sig bara till dom och sa att de bara lärde barnen om vad som var naturligt och om det inte dög så fick de gärna byta förskola.

Jag var under uppfattningen att man får vara kär i vem man vill och bo med vem man vill (alltså vilket kön som helst) tills jag började skolan. Då minns jag att jag tyckte det var konstigt att de andra barnen inte alls delade min åsikt. Jag levde ganska skyddat innan jag började skolan nämligen. Men jag ändrade aldrig min åsikt dock.

Personligen har jag aldrig sett nånsin tyckt de va nått konstigt med homopar. Men jag är ju bisexuell själv så de kommer väl naturligt för mig XD Mina föräldrar gjorde sen aldrig nån grej av de såg man två tjejer eller två killar tillsammans kommenterade dom inte alls var precis som alla andra par man ser som går runt så jag har haft tur med de =)

Jag har funderat på det där ganska mycket och hur jag ska kunna ge mina barn ett öppet sinne ang sin sexualitet. Jag vill inte att de ska förutsätta att de är heterosexuella bara för att de flesta omkring dem är det.
Jag kan inte säga att känner någon mängd homosexuella personer så vi får försöka så gott vi kan ändå.
Mina barn har inte kommit till att bli kära än, å andra sidan så är vi väldigt befriade från familj och vänner som tussar ihop 2- och 3-åringar som leker tillsammans. Det är likadant på barnens förskola. När vi kommer dit och frågorna börjar komma (det närmaste vi har kommit är frågan om delfiner har snippa) så hoppas jag att vi kan förmedla att de kan bli kära i både tjejer och killar, antingen det ena eller det andra eller båda.

Jag och jäntan (4 år) satt och kollade på någon amerikansk bröllopsserie för ett tag sedan. Där var det två män som gifte sig. Jäntan säger då till mig; ”Mamma, titta, dom pussas.” med då en frågande ton. Jag svarar henne; ”Ja dom gifter sig ju. Då ska man pussas.” Så säger goungen; ”Men ingen av dom har klänning.”
Då vart jag varm i hjärtat. Hon reflekterade inte över att det var två av samma kön som gifte sig, utan det hon la märka till var att en inte hade klänning 🙂
Talade då om för henne att man inte måste ha klänning när man gifter sig, utan man får ha vad man vill 😛

Det handlar om vad som fastnar på näthinnan av att leva dag ut och dag in i det här samhället. Det en inte ser är det svårt att föreställa sig, och de få tillfällena en ser det så är det svårt att vänja sig vid, ovanligt, exotiskt. Media är ju ett perfekt exempel, där får bara en viss sorts människor synas, vita, smala kroppar, främst cismän, ingen som är funktionshindrad, inga ickecismän som är gamla. Den här representationen av vad människor är och vad de gör fastnar på våra näthinnor och i våra hjärnor. Ingen behöver tala om något för oss, det behövs inte. Vi skapar våra bilder av människor genom det vi upprepande gånger ser. Därför måste vi omprogrammera oss och se alla sorters människor, dagligen, för att börja kunna tänka annorlunda om vad en människa är och vad människor gör. Söka oss till andra rum och sfärer där människan får representeras på olika sätt.

Tyvärr är det så. Jag vet folk som säger att de inte berättat för sina barn om homosexuella par för att de ”inte är redo för det” men sedan läser de sagor om lyckliga heterosexuella par. Jag tycker att man måste introducera alla kärlekspar samtidigt för annars kommer homosexualitet att ses som avvikande och onormalt. Vi har en bok som heter ”Pinsamt värre, Krille” där Krille har två mammor och det påpekas inte alls utan är en helt naturlig grej. Det gillar jag! Skulle vilja ha fler sådana böcker!

🙁
Blir så ledsen. Men du gör helt rätt.
Tyvärr är det mkt svårt att kämpa i motvind. Mitt 6-åriga syskonbarn hade och har återkommande kommentarer utifrån fasta åsikter om hur flickor och pojkar ”är”. Detta trots att hen växt upp så nära (och älskar) queera mig och min make.
Hoppas att våra barn ska slippa utveckla för mycket fördomar och skadligt normtänk. Har anledning att hoppas på att det ska gå hyfsat, bl.a. tack vare våra väldigt fina släktingar och fantastiska förskolepedagoger. En hel del könande blir det ofrånkomligen, ÖVERALLTifrån. Men när en redan är en väldigt normbrytande minoritetssmåbarnsfamilj, gäller det att välja sina fighter, spara energin till de värsta och inte låta ”gumman/gubben”-kommentarerna och de eviga könsfrågorna ta all kraft. Oh I dunno.
Tips? Kämpa vidare och försök umgås mer med regnbågsfamiljer, se filmer med hbtq-karaktärer där hbtq-biten inte är deras mest framträdande drag. 🙂 Eller hitta på att karaktärer och personer (på stan, tv, etc) är hbtq. Säg ”hon” om någon som har stereotypt manligt könsuttryck när du pratar med barnen om någon (naturligtvis, så att den främmande personen du könar inte kan höra/utsättas för det och ta illa upp). Utgå ifrån och prata om att två personer av samma könsuttryck i en barnbok är ett par och inte bara kompisar, oavsett vad boken annars behandlar för tema. Det är så jag gör för att kompensera.

Upptäckte att min dotter reagerade likadant för några år sedan när vi tittade på TV och ett lesbiskt par kysstes, det gjorde mig riktigt ledsen då jag vill att min dotter ska acceptera alla läggningar. Det slutade med att vi hade en långt prat om att man kan vara kär i vem man vill, och efter det började vi jaga och läsa böcker inom ämnet och även hålla ögonen öppna mer ute i allmänheten efter andra typer av relationer (för att visa att det finns även i verkligheten).
Det hela ändrade min dotters inställning totalt och det senaste året har jag faktiskt märkt att hon reagerar helt annorlunda. Har t o m hört henne prata med sina vänner och påpekat att två tjejer visst kan vara kära i varandra medan hennes vänner skakat på huvudet. Det gör mig stolt!
Kram Sanna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *