Kategorier
feminism & genus

Detär inte den förtryckas uppgift att inkludera sin förtryckare

Häromdagen så twittrade Fanny Åström ett ganska så kontroversiellt uttalande:

Skärmavbild 2013-07-24 kl. 12.56.38

Och som ni kan förstå så uteblev inte reaktionen. Att folk blir upprörda av Fannys ganska så direkta klargörande är inte konstigt alls, (Här kan ni för övrigt läsa Fannys inlägg där hon förklarar hur hon tänker) för det kan vara svårt att ta till sig att man har det bra samt får fördelar på bekostnad av andra, men debatten urartade ganska snabbt till att förminska Fanny och hennes retorik och åsikter på ett ganska så ofeministiskt sätt. Det menades att Fanny är en sån som ”förstör för feminismen” och då såg jag rött direkt.

Jag är så jävla trött på den här daltande lallande mellanmjölksfeminismen som ska vara snäll mot alla. ALLA SKA MED (klapp på huvudet). Man ska tumma lite här och tumma lite där och anpassa tonen och rösten och kraven för att de små söta männen/antifeministerna ska känna sig välkomna. Man ska vara PEDAGOGISK och SNÄLL och TILLMÖTESGÅENDE och INTE STÖTA SIG MED NÅN för då kan ju feminismen få dåligt rykte.

Skärmavbild 2013-07-24 kl. 12.52.04

Men att män ska inkluderas i feminismen (ofta på deras villkor) är lika befängt som att vita ska inkluderas av PoC (people of colour)  i kampen mot vithetsnormen eller att rika ska inkluderas av arbetarklassen i klasskampen. Detta krav är vansinnigt.

Däremot kan man, i egenskap av förtryckare eller överordnad, jobba på att se sitt eget privilegium, lämna plats (och hålla käften emellanåt) samt delta i kampen. Och LYSSNA. Och lämna tolkningsföreträde åt de som kampen gäller. Men då givetvis UTAN att sätta agendan eller ställa krav. För det är ju bra att vi med olika sorters privilegier inser vår roll och vår maktposition samt tar ansvar men det är INTE den förtrycktas uppgift/skyldighet att inkludera sin förtryckare. Och how about eget ansvar? Läs en bok, använd google, se en dokumentär.

Skärmavbild 2013-07-24 kl. 12.53.09

OBS. Jag är ett stort fan av feminism für alle, alltså FÖRKLARLIG sådan som alla kan förstå. Detta innebär ej att man ska tumma på, anpassa, mellanmjölka eller urvattna den.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Detär inte den förtryckas uppgift att inkludera sin förtryckare”

Jag har lite svårt för den här extrema separatistiska attityden. Som jag skrev (http://burgschki.wordpress.com/2013/07/22/komsi-komsi-mannen) jag tycker mig skönja en slags förtryckthybris bland en del feminister. De är så fokuserade på att finna bevis på att de är förtryckta av män att de glömmer sina egna privilegier. För vårt sociala system innefattar ju som bekant inte en enda maktstruktur, utan det är fullt möjligt att mina fördelar som vit akademikerkvinna långt överskrider de privilegier min manliga granne åtnjuter.
Enda sättet att förändra samhällsstrukturer är via kollektiva, politiska beslut och därför behöver vi i högsta grad män inom feminismen. Jag håller med dig om att män bör delta genom att lyssna, ge plats och skaffa sig en förståelse för hur vi kvinnor upplever patriarkatets förtryck, men även aktivt verka för förändring då kampen mot patriarkatet även kan vara deras. just därför anser jag att det är helt förkastligt att komma med anklagelser om att gulla med män, försöka göra sig omtyckt och tillfredsställa den manliga blicken när feminister försöker inkludera och bjuda in de män som faktiskt visar ett intresse för att ge upp sin makt i syfte att skapa ett jämlikare samhälle.
Jag tycker bara det är bra om man engagerar, skapar förståelse, ha en öppen dialog samt inkluderar, vilket på intet vis måste innebära ett kompromissande. För det är det som jag anser behövas ifall vi någonsin ska kunna skapa en förändring. Detta, istället för att kräva direkt representation på bekostnad av kunskap.

Jag skulle inte anklaga t.ex. owc-Lemoine för detta, jag tycker att hens approach behövs den också. Däremot när feminister försöker få andra feminister till att vara lika snälla blir jag lack, för då handlar det om att försöka anpassa feminismen som helhet efter mäns krav, inte bara själv vilja en metod en tror funkar.
Jag tycker inte alla alla feminister ska vara som jag, det har jag aldrig hävdat. Däremot tror jag att jag fyller en viktig plats i den feministiska debatten fast jag inte talar till män.

Jag förstår också vad Fanny menar och JA jag håller i grund och botten med, men samtidigt tror jag inte vi kan komma någon vart genom att enbart och stenhårt arbeta separatistiskt. Jag avskyr tvåkönsnormen och cisnormen och tror att vi måste se förbi dessa normer för att nå någonstans på riktigt. Därmed inte sagt att vi ska blunda för strukturerna och det extremt tvåkönsnormativa samhälle som vi lever i nu, men… en person med snopp är inte alltid en ”MAN” i den bemärkelsen och barn ned snopp kan inte heller uppfostras utifrån uppfattningen att de automatiskt kommer växa upp och bli förtryckare… för när ska vi då komma vidare?
Skitsvårt är det.

Ja, det är viktigt att bryta upp dessa idéer kring kön, men jag tror också att det är viktigt att förklara att det är just män som vinner på patriarkatet, om än i olika utsträckning och att vissa också förlorar.

För mig är feminism en kamp för jämställdhet, mot patriarkala strukturer. Det är inte en kamp för kvinnor mot män. Det är en kamp för alla – både män och kvinnor – som ”faller offer” för de patriarkala strukturerna som upprätthålls av både män och kvinnor. (Om än möjligtvis inte på samma sätt, eller i samma utsträckning.)

Nja, jag är med så långt som Fanny säger när hon börjar med att säga att vi alla är medskyldiga till kvinnoförtrycket, både män och kvinnor.
Men sedan stannar och därvid.
Det är min fasta övertygelse att vi kvinnor faktiskt är vår egen värsta fiende.
Det finns ingen kritiserar oss så hårt som oss själva
Det finns ingen som sätter kniven i ryggen så hårt som vi kvinnor, osv
Och det hade varit enbart rätt att ta diskussionen om man väljer att börja den.
Men däremot anser jag att det är helt fel att utesluta män från feminismen. Man ska inte utesluta någon från en sådan viktig samhällsfråga.
Det är av yttersta vikt att vi kvinnor börjar med våra söner att fostra dom in i feminismen som en självklarhet, att vi fortsätter att ha feminism som en naturlig del av våra liv med våra partner, låt det vara ett samtalsämne vid våra middagsbord, låt det diskuteras på våra fikaraster.
Vi får aldrig separera oss från den grupp vi ska arbeta med
Den förebild jag vill att min dotter ska ha som feminist är hennes pappa. Han slåss alltid för kvinnors villkor, högt och lågt. På sätt som jag ibland kan förundras över
För mig är feminism inte separatism

Att enskilda män ställer sig emot patriarkala sruktuer, ifrågasätter och arbetar för förbätring är bra. Även dessa män får dock del av de fördelar män har jäntemot kvinnor. Dessa män vet inte hur det är att v a r a kvinna och utsättas för det könsförtrycket. Bra män är viktiga och fina och ska ha en klapp på huvudet, minst. Men om vi kvinnor ska kunna kämpa mot det förtryck som drabbar oss måste vi få slåss. Vi kan inte lägga den energi vi har på att klappa snälla män på huvudet. Snälla män borde ha bättre självkänsla och större tro på sin gärning än att de ständigt behöver vårt ”tack”. Vi tackar snälla män för mycket. Inte ens de snällaste metoder jag testat för att arbeta för feminism i min vardag har genererat ett endaste ”tack”.

Jag tänker att det är bra om olika personer arbetar för feminismen på olika sätt, på olika plan, det ökar chanserna till förändring. Någon som sprider sitt budskap med provokation kan säkert nå fram till vissa eftersom vi är alla olika, för mig har det snarare motsatt effekt när någon vill provocera mig och berätta för mig hur jag är och vilka negativa egenskaper jag har.
Jag är en av de som du ”är så jävla trött på”, som vill att så många som möjligt ska SE hur samhället ser ut och FÖRSTÅ varför det är fel, och då tror jag personligen mer på att vara pedagogisk och framföra budskapet på ett sätt som inte väcker allt för stort motstånd hos mottagaren och därmed med större sannolikhet når fram till mottagaren utan att förkastas. Det handlar inte om att dalta, att man vill vara snäll eller urvattna sina åsikter, det handlar om att vilja framföra ett budskap på det sätt som man själv tror är effektivast. Vi har olika syn på hur vi på bästa sätt når fram och påverkar men jag tror att man kan komplettera varandra.
Kan man inte samarbeta mot ett och samma mål om man har olika metoder? Hur hjälper det att se ned på dem som försöker nå till samma mål med på ett annat sätt? Jag tror det motarbetar syftet och då menar jag både de som vill exkludera de som använder retoriken som du omnämner i ditt inlägg för att det ”förstör feminismen” och de som vill exkludera mig och andra för att jag använder en annan metod och därmed enligt dem är antifeminist, särartsfeminist, jämställdist och allt vad det är.

Åh, Jag håller så väldigt mycket med dig. ❤
För förändring behöver mångt mycket fler människor börja ta till sig ”frågan”. Bara med ”Hardy core-feminismen” kommer det inte att lyckas. Tvärtom. (Och utan dem kommer det inte heller att funka).
Tror jag.

Jag tänker att män som har en vilja till ett jämställt samhälle borde vara feminister. Jag tror att det är en förutsättning att män lär sig grundläggande feministisk analys för det är först då de kan lära sig att se sina privilegier, ifrågasätta maktstrukturer och faktiskt vara en del i att bygga ett nytt samhälle.
Men jag håller helt och hållet med Fanny om att alla män, även feministiska, kloka män förtrycker i sin egenskap av just man. Däremot så har jag kanske tolkat Fannys text på ett annat sätt än vad som är tänkt? Jag tänker inte att alla män förtrycker mig. Som burgschki är inne på, det finns många maktstrukturer som samverkar och jag har en massa privilegier som vissa män saknar. Jag har mer tolkat det som att inom alla andra sociala kategorier (tex klass, etnicitet, sexualitet) så finns det fortfarande ett patriarkalt förtyck. Alltså att kvinnoförtrycket skär igenom allt men uttrycks på olika sätt? Och att de män som tex jag har mer privilegier än, inte förtrycker mig, men fortfarande har kvinnor i sin närhet som de utövar makt över på olika sätt.
Jag vet inte, men så tänker jag i alla fall. Tycker för övrigt att det är skitbra att vara pedagogisk, men ibland behöver en också tala klartext. Det som aldrig lyfts upp och pratas om för att det blir ”obekvämt” kommer definitivt heller aldrig att förändras.

Det är viktigt att se ur den förtrycktes perspektiv, annars blir det lätt översitteri. De förtrycktas kamp ska inte förändras av de som förtrycker. Alla gör det inte medvetet, men många har ändå en del i det hela. Det är viktigt att ifrågasätta den delen. De viktigaste förändringarna börjar alltid inom en själv. Tror det är viktigt att vi män deltar i samma kamp och inte försöker anpassa den efter oss.

Vill bara säga att jag tycker Burgschkis inlägg är klockrent! Visst skall vi killar vara medvetna om att vi tenderar att ta för mycket plats i debatter och diskussioner och agera därefter. Med detta i åtanke måste rätten till åsikt oavsett kön, hudfärg eller samhällsklass alltid respekteras. Även om det finns stora problem med ojämlikhet och ojämställdhet i samhället måste en person en röst gälla i alla demokratiska sammanhang. Åsidosätter vi detta får vi ett än hemskare samhälle.

Jag tycker att män bör sluta med att ragga på kvinnor helt och hållet! Dels för att inte upprätthålla heteronormen, men främst för att ett raggande ofta bär på sexuella undertoner och därmed kan utsätta kvinnor för sexism och obehag. Jag anser även att män ska hålla käften i ett rum där det befinner sig minst en kvinna! Såvida inte kvinnan ställer honom en fråga givetvis, men det är underförstått. Lär vi våra söner detta i tidig ålder tror jag vi på sikt faktiskt kan göra något för jämställdheten på riktigt!

Felet här är ju dock att olika orättvisor rangeras. Att då lyfta fram en särskild orättvisa i ett ojämlikt samhälle, vilken orättvisa det än rör sig om, blir aningen skevt. Alla orättvisor som finns är ett resultat av det nuvarande systemet och inte tvärtom. Att då försöka behandla ett enskilt resultat blir aningen menlöst, då det förutsätter att vissa utsatta grupper är mer utsatta än andra. Det är samma tänk som hela samhället bygger på: Att vissa är mer värda än andra. Och var det inte det som var tänkt att motverkas?
Min poäng är bara att idag finns många förtryckta grupper. Att då kämpa mot en särskild orättvisa – exempelvis för jämställdhet mellan kvinnor och män – leder det till exkludering av andra utsatta grupper, som om dessa inte vore lika utsatta.
Och om vi tänker lite till; låt oss säga att samhället blir jämställt mellan kön (som om detta skulle innebära samma sak för alla) – vad har vi då vunnit på det när andra grupper fortfarande är underordnade?

Eftersom jag märker att jag står på motsatta sidan i denna fråga tycker jag skulle vara höra hur du resonerar. Jag förstår det som att du inte vill att vi ska anpassa retoriken för att göra feminismen mer lättillgänglig för männen. Men tänk om denna typ av retorik både avskräcker män som kvinnor? Det jag menar är att för att förstå Fannys egentliga budskap som behöver man redan vara insatt och ha förkunskaper. Annars risker att tro att hon är ”emot alla män” eller ”anti-män” eller hon förespråkar en ”vi-mot-dem-mentalitet”. Det jag undrar över är risker man inte bara att skapa fler missförstånd om vad om är feminismen med denna typ av retorik?

Jag tror inte det alls. Jag blir ofta anklagad för att ha en retorik som skrämmer bort samt att jag predikar för kören, men vet att jag når ut till ignoranta/okunniga ändå. Jag tror tvärtom att min hårda framtoning gjort att folk lyssnar och läser här.
Och ser man till revolutioner och kamper i historien så var det inte pedagogiskt bemötande som gjorde skillnad. Det är en kamp.

Hehe Inte visste jag att jag är en förtryckare. Nä men seriöst. Tycker det är lite tråkigt att du tar in troll i bloggen. Du skriver ofta bra och roligt men detta var inte kul någonstans. Lite taskigt att hänga ut Fanny Åström också. Det är ju inte ens vara hon på bilden. Sitter säkert en konstig kille bakom det kontot.

Fast för mig handlar feminism om jämställdhet MELLAN könen och då blir det svårare att uppnå det om man utesluter männen eller ”skrämmer” bort dem. Båda könen förtrycks på olika sätt, även om kvinnor förtrycks i större uträckning såklart och jag tror på samarbete för att motverka patriarkatet, som både män och kvinnor upprätthåller.
Däremot så kommer inte kvinnor få samma rättigheter och villkor som män på ett enkelt sätt, så där kan jag hålla med dig om att det är tråkigt att man ska dalta med feminismen och att vi ska anpassa sig så mycket. Men jag tror snarare på att vi kommer komma längre med samarbete, att lyssna på varandra och förstå de strukturer som ligger bakom förtrycket.

Jag tycker att Fannys påstående är helt rätt, och har inga problem med att formulera det så. Dock så är feminismen för mig två saker, där den ena handlar om makt – där män deltar i förtrycket av kvinnor, och den andra handlar om könsroller som begränsar våra personer. I den andra delen – könsrollerna- tycker jag att förtrycket faktiskt drabbar både män och kvinnor. Den manliga könsrollen ger många och genomgripande nackdelar när det t.ex. handlar om familj, relationer, våld, risktagande m.m.
Sen kan man ha olika åsikter om metoder och retorik för att nå resultat, men där tror jag att många olika varianter behövs. Ibland behöver man vara kompromisslös, ibland inte.

Fanny är superintelligent och skrämmer säkert vettet ur vissa (män?). Slår vad om att Fanny kommer att inneha en beslutsfattande position inom politik eller näringsliv inom 7 år.

Jag tror personligen att det är bra att män är välkomna inom feminismen men det är ingen poäng med att urvattna budskapet på grund av oss för de män som inte är beredda att verkligen ifrågasätta sina egna privilegier och beteenden är väl ändå inte värda att ha med, de kommer ändå inte jobba mot djupgående förändringar. Feminismen som den ser ut i dag i all sin bredd är dessutom vår befrielse också. Jag tycker att det känns logiskt att allt fokus läggs på kvinnors frigörelse, kvinnan är underställd mannen i dagens samhälle, det enda sättet att åstadkomma verkliga förändringar är att ändra på detta. Det är dock en ofrånkomlig bieffekt att även vi män blir befriade från den här patriarkala skiten som ger oss en massa orättvisa privilegier men till ett väldigt högt pris, inte minst att vi blir förtryckare.

Jag håller med om uttalandets sannhet, men vet inte om jag tycker det var bra att skriva. Som Jolin skrev, det handlar om att hitta den metod som är effektivast. Jag tycker feminismen har det största PR-problemet jag sett, med tanke på vilken universell och superfin grundtanke den är baserad på. ¨
Det är så många som har fel bild av feminismen, och därför rör den sig långsammare än den borde. Jag tror inte huvudanledningen att patriarkatet lever vidare är att folk (män) inser sitt privilegie och slåss för att ha det kvar, utan helt enkelt för att folk (män) inte förstår vad det handlar om.
Där tror jag mycket fokus borde läggas: på att effektivisera feminismens spridning. Man behöver kamp, men man behöver också ödmjukhet och öppenhet. Dom som inte kallar sig feminister tror jag ofta ser feminister som ovanför sig, med pekpinnar och paranoida generaliseringar, så deras försvar blir att sparka uppåt (inte nedåt, som det egentligen är), och det är alltid lättare att göra.
Hade vi nått en jämställd värld snabbare om Feminismen hetat Prutten och delat ut kanelbullar istället för att kämpat högljutt, hade jag gått med på det på en sekund. Jag tycker att det enda som spelar roll är resultatet, och då borde fokus ligga på att effektivisera tillvägagångssättet. Det i sig är ju väldigt svårt att avgöra, men jag tror att såna där tweets kan göra mer ont än gott, och då tycker jag inte man borde skriva dom.

Försvann mitt originalinlägg? Isåfall kommer det här igen (ta gärna bort eventuell dubblett tack 🙂
__
Jag håller med om uttalandets sannhet, men vet inte om jag tycker det var bra att skriva. Som Jolin skrev, det handlar om att hitta den metod som är effektivast. Jag tycker feminismen har det största PR-problemet jag sett, med tanke på vilken universell och superfin grundtanke den är baserad på. ¨
Det är så många som har fel bild av feminismen, och därför rör den sig långsammare än den borde. Jag tror inte huvudanledningen att patriarkatet lever vidare är att folk (män) inser sitt privilegie och slåss för att ha det kvar, utan helt enkelt för att folk (män) inte förstår vad det handlar om.
Där tror jag mycket fokus borde läggas: på att effektivisera feminismens spridning. Man behöver kamp, men man behöver också ödmjukhet och öppenhet. Dom som inte kallar sig feminister tror jag ofta ser feminister som ovanför sig, med pekpinnar och paranoida generaliseringar, så deras försvar blir att sparka uppåt (inte nedåt, som det egentligen är), och det är alltid lättare att göra.
Hade vi nått en jämställd värld snabbare om Feminismen hetat Prutten och delat ut kanelbullar istället för att kämpat högljutt, hade jag gått med på det på en sekund. Jag tycker att det enda som spelar roll är resultatet, och då borde fokus ligga på att effektivisera tillvägagångssättet. Det i sig är ju väldigt svårt att avgöra, men jag tror att såna där tweets kan göra mer ont än gott, och då tycker jag inte man borde skriva dom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *