Kategorier
feminism & genus

Att avfärda strukturella problem som enskilda händelser

Natalie tror inte på Micaelaks berättelse utan skriver såhär:
 
”Säkert att det hänt. Jag har aldrig varit med om att någn frågat något sådant. Inte heller hört att någon annan. Att detta dessutom ska hända någon twittrande feminist för att man vill ha ngt att skriva om och skapa debatt. Sorry, går inte på den.”
 
Och jag blir faktiskt lite arg. Jag blir arg för att hon resonerar att om hon inte upplevt det så kan det inte ha hänt. Jag blir arg för att en kvinnan berättelse avfärdas som ett sätt att ”få uppmärksamhet”. Hon vill bara ha ”nåt att skriva om”. Jag blir arg för att det inte är en enskild företeelse utan för att det hör till vanligheterna att kvinnor inte blir trodda eller tagna på allvar.
 
Jag fick spendera mycket tid på twitter igår att bemöta män som ville förminska och ta ifrån oss våra berättelser och jag är så jävla trött på att strukturella problem ska avfärdas som engångsföreteelser. Och jag blir arg för att jag är övertygad om att Natalie, om hon funderar ett tag, kan hitta liknande berättelser i sitt eget liv och krets för att kvinnor utsätts för sexuella kränkningar är en regel snarare än undantag och det ska inte tystas ner. 
 
Men om det är nån av er som mot all förmodan inte tror att det här är vanligt; gå in på twitter. Kolla hashtaggen #patriarkatet eller #hejdåsexism eller läs gårdagens retweets som storifierats här.
 
Och dela gärna med er av era personliga berättelser här! 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att avfärda strukturella problem som enskilda händelser”

I gymnasiet blev alla tjejer i klassen regelbundet tafsade på. Minst en gång om dagen fick jag en hand mellan benen bakifrån. På vintern nöp de i byxorna på låren "för att känna efter om vi hade långkallingar under" (??!). I Stockholmkollektivtrafiken har jag blivit tilltalad av män ett otal gånger, de blir ALLTID sura om jag vänligt säger ifrån och ber att få läsa min bok ifred. Man är en "jävla hora" som inte tar sig tiden att "snacka lite" med en främling. Ja, för det är ju min skyldighet som kvinna att underhålla en man som "vill snacka lite" med mig? På puben blir man kallad hora om man direkt nobbar en drink eller hellre vill prata med sin väninna än mannen som kommit fram. "Ge en hygglig kille en chans, va!" Man är också en jävla hora/fitta om man tar sig tiden och pratar en stund, men sedan tackar för sig – för då då har man ju slösat mannens tid. Härligt!

Jag är inte snygg. Jag klär mig ALDRIG utmanande (orkar inte) och sminkar mig mycket lite eller inte alls. Jag har självförtroende och social kompetens och är bra på att ta folk och vara tydlig med mina nej. Jag är inte ute på krogen särskilt ofta. Ändå har det här hänt mig fler gånger än jag ens kan minnas på rak arm. I egypten blev jag upptryckt mot en smyckesdisk av en man med stånd och småpojkar tog mig på brösten medan männen i närheten hånflinade åt mig. Jag var osminkad och hade täckta axlar och lång kjol.

Det är ju bara löjligt att påstå att sådana här saker inte händer, att det är påhittat eller överdrivet. Vakna, sömntutor!

Jag skrev ett helt blogginlägg om alla sjuka saker som hänt mig efter att jag läst ditt förra inlägg:

http://hemmahosknyttet.blogg.se/2013/june/ar-detta-sa-vi-vill-ha-det.html

Känner ingen som inte upplevt liknande sjuka saker så man måste ha haft väldigt tur om man inte upplevt det. Har fått skamliga förslag av läkare, blivit taffsad på när jag somnat på bussen och jag vet inte vad… Har ju svårt att tro att just jag skulle vara en magnet för sådant beteende utan känns mer som ett strukturellt problem

Det måste vara jävligt skönt för Natalie att aldrig ha upplevt sexuella kränkningar. Men det är ju tyvärr vardagsmat. Jag kan inte ens räkna till hur måna sexuella kränkningar jag har fått uppleva. En hand som körs upp under min kjol. Frågan om hur mycket jag kostar. Frågan om jag vill ligga och bli kallad för hora när man säger nej. Att man inte ska vara så jävla tråkig för att man inte vill ha en främmande mans hand på ens rumpa eller hans kommentarer om min kropp och om hur mycket han vill ligga med en. Och att man inte ens som barn fick vara ifred utan att få en hand på ens bröst som knappt har börjat växa till sig.

tror många varit med om att en kille har gjort något liknande, t.o.m. jag har ju varit med om att ha blivit antastad på pendeln i Stockholm. Trots att jag bara varit dit någon enstaka gång på semester =P En kille som helt enkelt vägrade sluta ta på mina ben, de var ju så fina sa han. Att det sen var mina ben och att jag inte ville att han skulle ta på dem spelade ingen roll…

Men den här Natalie kanske bara har varit med om "trevliga" påstötningar…läste lite i hennes blogg och hon tyckte ju det var kul när några unga snygga killar tyckte hon var snygg och ville att hon skulle följa med på party eller vad det nu var? (orkade inte läsa mer, det var inte riktigt min typ av blogg….)

Inte som när jag var på väg hem efter en fest och blev omkullknuffad och skrapade upp knäna rejält bara för att jag inte ville följa med på efterfest med en kille. (efterfest var nog kod för något annat…=P) Jag tog det inte direkt som en komplimang att han tyckte jag var snygg och ville ha med mig på fest…ensam med honom…vilket roligt partaj…

Minns en gång när jag och min kompis skulle mötas upp i centrum. Jag har cykelväg men hon måste ta buss. När hon klev av bussen var hon likblek. Tydligen hade en äldre man satt sig precis intill henne när hon satt sig vid en fönsterplats och sedan börjat tafsa på henne. Bussen hade varit tom och hon hade inte vågat skrika rakt ut till chauffören. Så istället hade hon suttit hela bussresan och försökt hålla borta hans händer.

För att inte tala om alla karlar som tror att bara för att man går ut och har stora brön så är det fritt fram att tafsa. Varje gång jag har gått ut så har jag antingen fått en snuskig kommentar eller blivit tafsad på. Det är vardagsmat. Man kanske inte tänker på det för det händer så jäkla ofta.

Kan inte ens räkna antalet gånger jag fått en hand på rumpan då jag varit på krogen, bara i förbifarten utan ens ha pratat med människan. Men minns framförallt en kväll då jag och några kompisar var ute och dansade då en man kommer upp till mig bakifrån och börjar tafsa på mig och försöker kyssa mig i nacken. Jag säger sluta och tar ett steg bort, han fortsätter, jag säger lägg av, han fortsätter, jag säger sluta och blir rent förbannad, han fortsätter. Då vände jag mig om och örfilade honom innan jag gick iväg. Glåporden flödade innan jag hann komma nog långt bort så jag inte längre hörde vad han sade. Jo precis, jag gjorde fel??? Och än är den sista idioten inte född…

Känns som det skulle bli en oändlig lista om man skulle skriva ner alla såna där små incidenter då killar/män tafsat eller betett sig svinigt. Kan inte riktigt förstå hur en kvinna kan gå genom livet utan att någonsin vara med om det – men grattis Natalie om det är så.

Själv vet jag inte ens hur många gånger det hänt att killar/män tafsat i skolan (när det enligt de vuxna handlade om att killen var kär i en eller nyfiken), på bussar (och andra ställen med många människor tätt ihop), på krogen osv.

Eller alla gånger man fått "skamliga förslag" eller äckliga kommentarer (tex gubbe som går förbi på trottoaren, klappar mig i rumpan (jag var typ 15-16) och väser i örat på mig att han skulle vilja knulla mig bakifrån) på gatan, på bussen, på krogen.

Eller alla gånger män markerat sitt styrkeövertag genom tex lyfta eller hålla fast en eller säga saker som "du är så liten att jag skulle kunna göra vad som helst med dig".

Eller bara alla gånger man förväntas skratta med i sexistiska skämt – för annars har man ju ingen humor.

Jag kan inte heller komma på att något sånt som Micaelak (eller någon av de andra som kommenterat) beskriver har hänt mig, har verkligen funderat men kan inte komma på något alls. Men till skillnad från Natalie så misstror jag såklart inte de som säger att det händer dem, undrar mest om jag är extremt ouppmärksam eller om det bara inte händer mig..

Jobbade som servitris på ett av de bättre hotelleni Sthlm, fick flera gånger i veckan frågan "vad det kostade". Verkade inte vara något konstigt, vad männen anbelangade.

Sämsta budet var en tjuga.

Jag blir också arg när människor tas ifrån sin upplevelser på det här sättet. Jag har aldrig varit med om en exakt sådan händelse men jag känner kvinnor som blivit tillfrågade om de säljer sex. Jag kommer aldrig att glömma gången då en äcklig gammal gubbe kom fram till mig och min vän, båda tonåringar vid tidpunkten, och frågade vad min vän kostade. Själv har jag "bara" blivit tafsad på. Skulle någon komma och påstå att jag ljuger om de saker jag och mina vänner varit med om hade jag blivit så arg att jag inte skulle veta vart jag skulle ta vägen.

I grundskolan hände det hela tiden att killarna i klassen tafsade. När jag jobbade i kassan på snabbmatsrestaurang brukade män beställa mig/mitt nummer/en avsugning till sin hamburgare (till folk som tror att klädsel är det avgörande förstår jag här att jag nog var makalöst sexuellt provocerande i arbetskläder och keps). Nu har jag ett par gånger som vuxen som vågar säga ifrån blivit tafsad på på gatan och skällt ut männen i fråga, då blir både de och folk runtomkring skitförvånade. Man förväntas acceptera.

Antingen så har Natalie haft en jävla tur eller aldrig rört sig där det finns killar/män. Eller så kanske man inte ska "gå på" att hen är en kvinna? Jag kan inte ens räkna hur många gånger man råkat ut för liknande saker – ofta dolt i en "skämtsam jargong" eller som en "mysig invit".

Jo, har blivit tafsad på, sist gav jag killen en rak höger, ibland har jag bara sagt till på skarpen och sen ignorerat, ibland tagit en diskussion. Har dock aldrig blivit kallad hora eller liknande för att jag inte varit intresserad, eller så har jag stängt av öronen innan.

Har upplevt samma sak ett flertal gånger. Första gången, som jag själv kommer ihåg det, var när jag var 10. Blev upptryckt mot en vägg av en man som tittade ner mot mina bröst och sa "vad har du där under då?" och flinade. Jag hade inte en chans att ta mig därifrån. Den händelsen gjorde mig riktigt rädd, och det jag blev mest rädd över var mannen som gick förbi som inte gjorde ett skit.

Sedan har det hänt ett flertal gånger på krogen, t.ex. när man bara har gått förbi och fått en hand på rumpan, blivit kysst upprepade gånger på nacken trots att jag markerat tydligt att jag inte var intresserad. Även känt skrev mot rumpan, juckandes och jag vänder mig om asförbannad, frågar vad fan människan håller på med, och han bara skrattar och säger "Vadå? Jag har inte gjort något?"

Jävla svin.

När jag gick i femman hade jag fått stora bröst och var mycket känslig för kroppen. Min dåvarande "kompis" tyckte att det var en bra idé att ta mig på brösten och mellan benen…han började sen springa samt skratta och jag sprang efter honom. Han skrattade fortfarande när jag fick tag i hans krage, och kastade ner honom på marken. När han låg på marken fortsatte han skratta och jag – fruktansvärt arg, ledsen och förtvivlad började sparka honom i magen och i revbenen…hans skratt utvecklades till gråt och jag slutade efter ett tag då jag insåg att jag verkligen gjort honom illa.

Hans mamma kom senare för att hämta honom och skjutsa honom på sjukan. elever frågade vad som hade hänt. Lärarna skrattade lite smått och sa att ingen skulle bry sig om det…

Min upplevelse och hans blev bara ett j*vla skämt som utvecklades i "kommer ni ihåg när han fick spö av en tjej?"

Har också har ganska mycket tur när det gäller att inte bli utsatt för sexuella trakasserier (i Sverige i alla fall, förutom kanske lite tafs på krogen) men jag har varit med om och hört andra berätta hur de blivit utsatta för det.

När jag var 14 år och gick med en kompis förbi några byggarbetare så skrek en av dem "jävla blattehora" efter min kompis. En man på kanske 45 år var detta som skrek så åt min 14-åriga kompis. Hans kollega låtsades som ingenting. När jag var på språkresa när jag var 13 så berättade en av tjejerna jag delade rum med att hon hade blivit våldtagen av en kompis. Hon hade just fyllt 13. En annan tjej berättade att hennes klasskompis pojkvän hade tvingat henne att suga av honom, under hotet att han skulle berätta för andra att hon var en slampa. Det är väl det, förutom de som blev tafsade på i högstadiet även om jag inte tror att det var så vanligt som det verkar vara på vissa skolor.

Nåväl, allt detta såg och hörde jag om innan 15 års ålder.

Då berättar jag här också: När jag och min fru (som då var min flickvän) satt på tunnelbanan på väg hem och hon la armen om mig såg vi plötsligt att en man mittemot stirrade intensivt på oss, och min fru upptäckte efter en stund att han satt och onanerade. Vi blev chockade och sa ingenting, bytte bara plats, och efter en stund reste han sig för att gå av, men innan han gjorde det så visade han kuken för oss. Det var så sjukt att vi först inte fattade vad vi hade sett, men när han klivit av pratade vi med folk omkring oss som såklart uppmanade oss att ringa polisen.

30 minuter i telefonkö och vår anmälan ledde naturligtvis ingenstans.

Sedan kan jag ju tillägga att en granne till oss när jag var liten alltid tafsade på mig när jag som 5-åring gick dit. Han satt i rullstol, bad mig alltid komma nära och stack handen i mina byxor.

Punkt.

Att någon kan förminska dessa berättelser är helt jävla otroligt. Varför händer det? borde man fråga sig istället. Och hur ser vi till att de barn som växer upp nu inte kommer tar sig sådana friheter som vuxna?

På kryssning med jobbet, står i baren och ska beställa. Känner plötsligt en hand som smeker min rumpa. "Vad fan sysslar du med!?" säger jag samtidigt som jag vänder mig om. En, för mig okänd, man svarar: "Jag tittar bara". (Den förklaringen har jag fått flera gånger förut och svarade med mitt standardsvar, en motfråga).

"Tittar du med händerna?!" frågar jag då.

"Jepp" svarar han och är på väg att "titta" på mina bröst, men då vände jag och gick därifrån till mina (manliga) kollegor.

Och jag svär, hade han "tittat" på min rumpa igen hade han fått drinkglaset i nyllet!

Min vän berättade igår för mig att när hon var på en uteservering i helgen kom en man förbi och sa till henne och hennes vän "Jag skulle kunna våldta er" det kan vara det värsta jag hört. Han var tydligen helt likgiltig sen och försökte få det att låta som dom var dumma i huvudet när hon konfronterade honom. Jag själv hade tagit konsekvenserna av mina handlingar och slagit ner den jäveln.

1. Tafsad på när jag var liten av en äldre granne "för han ville kolla om jag hade hår på fittan"

2. Tafsad på röven i högstadiet varje dag "du ska ta det som en komplimang"

3. Inträngd i ett hörn och tafsad på av full kille på krogen som blev aggressiv när jag försökte ta mig loss.

4. Trackasserad av fyllegubbe på busshållsplats som ville "lukta på min fitta"

5. Stannad av en man som frågade vad klockan är och när jag tog upp mobilen tafsade han mig på röven och sa "haha jag vill inte veta vad klockan är jag ville bara känna på din röv"

6. Sexuellt antastad på en arbetsintervju där personen försökte hångla med mig (jag 20 år, han ca 50 år) och när jag blev rädd och hoppade undan tyckte han att jag ju hade flirtat med honom(?)

7. Diverse manliga bekanta som försökt köra in tungan i munnen på mig och mina tjejkompisar varje gång vi varit på fest trots upprepade samtal om att det var oacceptabelt "det är ju bara på skoj och mysigt att hångla"

8. Trackasserad av män i bilar som velat plocka upp horor "hoppa in i bilen nu" och kört långsamt efter trots att jag sagt att jag inte är prostituerad.

9. Våldtagen av manlig kompis.

… och dessa är bara de tillfällen där jag blivit riktigt RÄDD och kan minnas på rak arm.

De som säger att det bara är överdrivet vet jag inte ens vad jag ska säga till. Grattis att du sluppit sånna upplevelser eller ngt. Ska man inte kunna svara på tilltal när en man pratar med en ute i samhället utan rädsla för att det ska vara något pervo som ska trackassera en? Eller vara ensam med en killkompis i en lägenhet? Om vissa män tycker att kvinnor ignorerar dem, är överkänsliga och borde bli glada över uppmärksamhet – newflash till er: Om man fått uppmärksamhet eller förslag där man känt sig respekterad när man sa nej hade inte det här problemet funnits. Tyvärr kan kvinnor inte avgöra i förväg vilka som respekterar ett nej eller inte.

Hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på ett enda gång i hela mitt vuxenliv jag skulle ha blivit tafsad . Jag kanske har haft tyr då. Däremot har jag haft väldigt många manliga kompisar i min ungdom som blev klämda på rumpan i stan(oftast av mycket äldre kvinnor, oftast finska kvinnor). På krogen o festivaler blev de offast tafsade av lite berusade kvinnor. De tryckte fram brösten och försökte se extra sexiga ut o frågade om killarna ville ha sex. När de sa artigt nej för de hade ju faktiskt flickvännerna med så blev dessa kvinnor oftast arga o frågade om de inte dög, om de inte var vackra nog. Och flertal gånger började då dessa kvinnor söka bråk med männens flickvänner. De spottade flickvännerna i ansiktet, gapade o skrek. De förstörde hela kvällen för våran grupp.

Så det tafsas nog från bägge håll tror jag. Men männen kanske inte pratar om det helt enkelt lika mycket som vi kvinnor gör.

Svar:
Visst tafsar kvinnor också men det är inte i närheten samma utsträckning. Om du hör efter i din bekantskapskrets så hittar du nog en del kvinnor som kan berätta samma sak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Helt sjukt vad ni/vissa människor har fått uppleva. Det jag kommer ihåg är när Bert var poppis när jag gick på mellanstadiet och det var en kille som dagligen gjorde "balla balla" på rumpan och brösten. Samt "juckdansande" på skoldanser på gymnasiet.

Nu 23 år gammal, undviker jag att gå ut på t.ex. krogen, för jag inte vill att något ska hända. Hemskt nog, män får mig att känna mig obekväm, jag litar inte på dem.

Det är klart att det finns de som ljuger ihop en historia om sånt här för att få uppmärksamhet – att tro att ALLA jämt talar sanning och att INGEN skulle få för sig att överdriva sådana här historier är oerhört naivt.

Det är lika klart att en stor del av de saker som beskrivs här händer i dagens samhälle…men istället för att skapa en ekokammare där folk försöker skrämma upp varandra så kanske vi kan hitta en lösning på det?

Det verkar som att majoriteten av alla de här händelserna utspelar sig av män som vill få till det – varför då inte införa flörtklasser i skolan för att lära män hur man gör det på rätt sätt istället?

Samma lektionstid skulle kunna spenderas till att lära unga tjejer hur man säger nej på ett bestämt sätt och hur man undviker att uppfattas som att man är ute efter ett ragg?

Svar:
människor som du är en del av det här problemet. ”tjejer ska lära sig” ”tjejer ska undvika”.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Måste medge att jag har sluppit liknande upplevelser. Varken när jag var ute på krogen eller någon annanstans har jag upplevt tafsande eller ohyfsade förslag. Men bara för att jag inte råkat ut för ngt så skulle jag aldrig anta att alla andra ljuger. Inser bara att jag haft en jävla tur – eller ett dåligt minne.

Tycker det känns lite "uppmuntrande" att så många här reagerat genom att bli arga och säga ifrån. Själv har jag mest blivit ledsen/rädd vid sådana händelser och som tonåring skämdes jag (kan inte riktigt förklara varför nu i efterhand).

Cervoy: det känns inte riktigt som att vi pratar om samma sak. Det är en sak att flirta eller kommer med ett förslag och kunna acceptera ett nej och en helt annan när främlingar kommer fram och tar på en utan att fråga först eller tjatar om sex och blir arga eller fortsätter tjata trots att man säger nej. Det är inte att stöta på någon, det är sexuella trackasserier. Lära tjejer hur man säger nej på ett bestämt sätt? Nej betyder nej. Bestämt sätt? Män är människor som förstår språket, dvs nej är nej är nej är nej är nej i oändlighet oavsett tonläge.

Cervoy: 1) Att du påstår att det finns de som ljuger spär bara på föreställningen om att man inte ska ta kvinnors berättelser på allvar. Det kanske finns ett fåtal som ljuger eller överdriver, men varför skulle de allra flesta göra det? Det är inte som att det är så jävla kul att det är som det är.

2)Angående att man "skrämmer upp varandra". Hm, nej vi skrämmer inte upp varandra. Det är snarare det samhälle som säger att det är kvinnor som ska skylla sig själva om man blir tafsad på eller t.o.m. våldtagen som får skylla sig själva, alternativt att det inte är så farligt.

3)Flörtklasser? Jaha, så en man som t.ex. säger "jag kan våldta er" eller kallar någon för "blattehora" tror att han ska få ligga? Nej, jag tror att de är väl medvetna om att de inte kommer få det, det handlar snarare om att demonstrera sin makt i situationen och göra en annan person rädd.

4) Se punkt 2. Det är inte kvinnors fel att de blir tafsade, hotade eller våldtagna. Det är FÖRÖVARENS fel som inte vill eller har lärt sig att respektera människor av kvinnligt kön.

@Hockeysmurf – Ja, det ÄR jag

Visst, ett nej är ett nej – Men ett bestämt nej leder inte till följdfrågor som "varför då?" och en rad pinsamma uppföljningar i hopp om att nästa försök ska leda till ett ja.

Ser du skillnaden?

Sitter och läser alla kommentarer och har även hängt med på twitter och jag blir bara så frustrerad! Vi måste som vuxna se till att våra söner får lära sig att min kropp är min kropp! Det är med de nya generationerna som vi kan bygga upp nya värderingar och att visa respekt för varandra. För tyvärr känns det totalt omöjligt att försöka bryta det patriarkat som styr idag.

Kommer ihåg när jag reste på hockeyVM i Finland när jag var 20. Jag var enda tjejen som var med på bussresan och tydligen så var jag inte där för hockey enligt mina reskamrater. Flera karlar tyckte sig ha full rätt till att tafsa, flörta och öppet erbjuda mig pengar för att få ligga med mig! Och genom att bjuda mig på diverse alkoholdrycker så skulle jag bli tacksam och ställa upp. De var alla gifta dessutom. En av dem lyckades ragga upp en finska sista kvällen där och det var äckligt att höra hans skryt och de ryggdunkningar han fick från flera andra karlar! Som tur var så fanns det kloka män med som faktiskt tog mitt parti och hjälpte mig när de blev alltför närgångna.

Håller också med flera här när det gäller Nathalies kommentar. Hon ser nog inte detta som ett problem utan som ett sätt att få bekräftelse och uppskattning. Men det är ju inte det hon får tyvärr.

Tack för att du orkar kämpa vidare trots alla äckeltroll!

Usch jag blir själv arg när denna människa säger sådär. Jag har aldrig varit med om det själv, inte så grovt i varje fall och det är jag glad och tacksam över.

Men att andra blir det, på jobbet, på krogen, i mataffären och blir avfärdade med "det är svårt att se vad sexuella trakasserier är, det är individuellt". Jaa det kanske det är och man kan ju prata hur mycket som helst om det, men vem fan vill ha en karl dregglandes på en? Som kommer med sexuella anspelningar bara för att man existerar?

Usch och fy och blä!

Hade det hänt en man att en kvinna gjorde så så hade det varit en annan sak. Antingen hade han tyckt det var kul eller så hade det varit såååå synd om honom. Men när det händer kvinnor reagerar folk helt idiotiskt.

När jag gick på högstadiet blev jag förvånad över när tjejerna sa att de inte blev upprörda när någon, kille som tjej, kallade dem för hora. Skulle någon någonsin kalla mig det så skulle jag gå i taket. Jag vet ju att det inte är sant, vems uppgift är det då att säga det till mig? Ingens!

Usch jag hatar såna här grejer och blir förbannad när folk inte fattar att det är allvarligt!

Cervoy: Tycker det är ganska nedlåtande mot män att antyda att man måste bete sig som de är dominanta hundar man måste sätta på plats med kroppsspråket och rösten för att de ska fatta vad man menar.

@Åsa (Ros)

Jag tror att du och jag är överrens om att det inte är att flörta, men DE kanske ser det som att det är det dom gör?

@Nea

1. Jag sa absolut inte att de allra flesta skulle göra det, jag bara säger att det skulle vara naivt att tro på alla historier om det.

2. Klart att det skrämmer upp folk – hur tror du annars att det påverkar folk som läser det här? Det är ju inte så att unga tjejer som läser sånt här blir mindre rädda för att det ska hända.

3. jag skrev "Det verkar som att majoriteten av alla de här händelserna utspelar sig av män som vill få till det " – MAJORITETEN, inte alla.

4. Jag håller med…och vad bör man göra åt saken tycker du? kanske man skulle kunna hålla klasser i skolan om hur man… 😉 Se, vi säger samma saker här – enda skillnaden är att du fokucerar dig på problemet medans jag vill fokucera mig på en lösning.

@Åsa (Ros)

Håller med fullständigt, men tyvärr så verkar det vara det enda sättet att få alla att fatta – det är tragiskt att man ska behöva gå så långt, och även behöva behandla alla män som man inte skulle behöva prata så till för att få dem att lyssna.

Till och med jag som anser att jag varit skonad i ganska stor utsträckning har fått liknande kommentarer.

När jag gick mycket på krogen i 25-30 års åldern så var det snarare regel än undantag, för att inte tala om alla förslag man får på tunnelbanan eller när jag väntade på tunnelbanan under sena kvällar eller nätter.

@Hanna E

Det där får mig att tänka på en grej som hände på södra station för 5-6 år sedan. Jag hade varit ute med några tjejkompisar och skulle ta sista pendeln hem till Bålsta.

När jag kommer ner på perrongen så ser jag en tjej ca, 20-25 någonting som försöker säga nej på ett trevligt sätt till en man i 30 års åldern som är full som ett ägg. Jag kommer inte ihåg precis vad de sa, men jag kommer ihåg att hon såg väldigt obekväm ut och att han fortsatte insistera på att hon skulle följa med honom hem istället.

Det jag gjorde var att jag fortsatte fram till tjejen i fråga, kramade om henne och sa nåt i stil med

– "hej älskling, har du väntat på mig?"

– "kom så går vi"

och sedan så gick vi 15-20 meter bort, hon tackade och vi väntade på tåget tillsammans.

Vi gick in genom dörrarna tillsammans, och sedan gick vi och satte oss på skilda säten efter det.

Nu i efterhand när jag läser de här inläggen så börjar jag fundera på om jag gjorde fel i det läget. Tog jag mig för stora friheter genom att krama henne och (jag tror) att vi gick armkrok därifrån.

Var det att gå över gränsen? Har även jag antastat någon utan att veta om att jag har gjort det?

"She was never treated any differently"

http://awkwardfamilyphotos.com/page/21/

& så till ämnet: Kanske kommer tillbaks senare & skriver ner några av uppsjön av liknande händelser som hänt mig. Så jäkla absurt att folk resonerar likt citatet i detta inlägg. Helt sjukt världsfrånvänd världsbild. I så fall finns det inga krig, slaveriet är påhittat, liksom förintelsen, &… listan kan göras lång på vad jag personligen inte upplevt live.

1. Killarna i klassen började i femte klass tafsa på oss tjejer som börjat utvecklas. Det blev tillslut regelrätta övergrepp med fasthållning o lärarens (kvinna) respons på det hela var att killar behöver tafsa av sig.

När det kom fram att jag sagt till läraren så kom hoten om att alla killarna skulle vänta på mig i parken på vägen hem o sen hålla fast o tafsa på mig allihopa. Jag var LIVrädd den dagen.

2. På resa i Thailand så kunde jag inte gå omkring utan ledsagare då männen (på thailändska) högljutt pratade om alla sätt de skulle knulla mig på om de fick chansen.

3. På krogen i Malmö blev jag en hel kväll förföljd av en kille so

förklarade att han inte gav upp så lätt. Mitt nej, skulle nog bli ett ja.

Och oändligt många fler exempel. Det gick tillslut så långt att jag klippte av mig mitt långa blonda hår, färgade det mörkt o började klä mig i pösiga kläder. Jag avskyr manlig uppmärksamhet!!

När jag var 18 år satt jag på ett busstorg, fullt av människor och väntade på bussen. En man satte sig brevid mig och började prata. Jag minns inte ens vad han sa, innan han frågar "Ska vi gå och knulla?". Jag blir både förvånad och rädd. Säger nej, och börjar gå därifrån. Efter ett tag står han brevid mig igen och frågar om mitt namn, nummer, vart jag bor osv. Jag svarar att jag inte lämnar ut mitt nummer. Det slutar med att jag kliver på en buss jag inte ens skulle åka med, bara för att bli av med honom. Och han står utanför fönsterrutan och vinkar. Jag mådde så dåligt och ville säga till polisen, fast han egentligen inte gjort något och alla sa att det inte var någon mening. Jag var mest orolig för andra människor, vad han skulle kunna göra om någon säger vart de bor eller följt med han någonstans.

Har läst igenom alla kommentarer och konstaterar att nästan alla har haft många av dom här "upplevelserna" när dom har varit barn eller tonåringar. Det är JÄVLIGT skrämmande.

Självklart är jag inte helt bakom flötet och vet att det ofta händer när man är tonåring men att läsa alla kommentarer på rad gör det hela mer påtagligt, i princip alla har skrivit att det hänt något när dom var barn eller tonåringar.

Jag har givetvis varit med om flertalet upplevelser som varit både skrämmande, förnedrande och upprörande och ser dem mest som sorgliga uttryck för hur samhället ser ut snarare än något som ärrat mig. (Givetvis gör inte detta att andras historier är mindre traumatiska för dem.) Så som jag ser det behöver vi förändra samhället från två håll – dels genom att förändra synen som män har på tvinnor, men också förändra synen som kvinnor har på sig själva. Många kvinnor lär sig att man inte säger ifrån, inte skriker, inte säger bestämt nej, så jag kan absolut tycka att detta är något som kvinnor och flickor bör lära sig.

Jag själv finner det väldigt svårt att säga till äckelgubbar eftersom jag inte vill ge mig in i en konfrontation med dem – antingen för att jag lärt mig att tycka synd om patetiska gubbar och tänka att jag är bättre än dem, eller också genom att känna mig hotad.

Detn första gången jag blev tafsad på (som jag kommer ihåg) var i kön till en vattenrutschbana. 11 år gammal. När jag har varit på krogen och på konserter i vuxen ålder har jag lyckligtvis varit ganska besparad. Kommer dock ihåg en gång, när jag var på spelning i Sthlm. En kille som grabbade tag i min röv när jag var på väg till toan. skällde ut killen tills han började gråta.

För ca 1 månad sedan hade jag min 4 månaders bebis i babybjörn och en man säger till mig: Där skulle man ju suttit!

Samtidigt som han formar sina händer som ett par bröst på sig själv och blinkar åt mig.

Vidrigt! Ville ge honom en sån jäkla höger!

Märkligt. Om en skulle ljuga skulle en väl komma på något värre dessutom. Det som beskrevs var såklart illa och kränkande men ändå ganska alldagligt. Om jag skulle komma på en historia för att smutskasta män skulle jag nog ta ut svängarna mer. Men vissa göra ju allt för att försvara patriarkatet.

Varför är det tjejer som ska lära sig? Tänka på ditt och datt för att inte råka ut för sådana händelser som beskrivs i kommentarerna?

Det är väl killar/män som (redan som barn) SKA lära sig att acceptera och respektera ett nej, att det inte är fritt fram om inte svaret är ett ja? Jag blir mörkrädd av att läsa om alla hemska upplevelser här, och ännu mer mörkrädd av attityden som finns om att det är tjejers ansvar att skydda sig från att det ska hända.

Strukturella problem kan inte lösas på individnivå, det är attityderna i samhället som måste förändras.

Alltså jag blir så jävla arg va!! Vem är hon att säga att det inte har hänt, är hon synsk eller vad? Stå upp för varandra för fan kvinnor!

Har råkat ut för liknande saker måååånga gånger. Värsta jag har varit med om är när en typ 50-årig man kommer till mig och frågar:

-Har du pojkvän?

-Ja

-Brukar han knulla dig?

-Det angår inte dig

-Brukar han stoppa sin kuk i din röv då?

-Det angår inte dig

-Är du gravid?

-Nej

-Vill du föda vanligt eller genom kejsarsnitt?

-Det angår inte dig, du får sluta fråga dessa frågor annars ringer jag polisen! (Var på mitt jobb..)

-Om man föder vanligt då kan man ju spricka och så blir det större hål för killen att ha kuken i

*Tar upp telefonen och börjar ringa polisen, då grymtar han nå ohörbart och säger jävla nazistfitta till mig, och går.

Innan han går ut genom dörren vänder han sig om och frågar om jag "hade kunnat knulla en neger". Jag blundar bara och är så arg att jag håller på att explodera… Härlig man.

En annan sak jag kommer att tänka på: En vanlig fråga om man säger nej till något, t.ex. på krogen, är "Vadå, har du pojkvän?"

Visst, jag har pojkvän, men annars då? Har man ingen anledning att säga nej till en random man, om man är singel och "tillgänglig"? Ska jag verkligen behöva redovisa mitt civiltillstånd som anledning till mitt ointresse?

Kan bara minnas en gång då jag blivit taffsad på och det var när jag gick på mellanstadiet av en kille i klassen som tog på min fitta.

Att killarna sprang i omklädningsrummet efter gympan hände ofta på mellanstadiet. Vi klagade hos lärarna men inget hände. Då tog vi tjejer tag i det själva och sprang in i killarnas omkläddningsrum. Vi fick världens utskällning av lärarna, men det slutade med att killarna aldrig gav sig på oss tjejer igen.

Nu i vuxen ålder är jag van vid bussvisslingar och har en gång varit med om en hemlös man ropat att jag "är så jälva vacker" efter mig.

Läskigt att tänka på att min son kanske kommer göra sånt här mot tjejer i framtiden. Ännu mer ångest för att man kanske är en dålig förälder.

Man har ett stort ansvar som förälder. *darr*

Nej betyder nej, hur man än säger det. Kvinnor ska inte behöva skrika NEEEEEJ för att karlarna ska förstå.

@Hockeysmurf – Ja, det ÄR jag

Tror du på allvar att det inte skulle ingå i precis den lösningen jag föreslog? Varför är du så besatt av att försöka få min åsikt att framstå som något annat än det jag säger? Jisses, människa.

@den rabiata orakade flat-feministen Fany

Om du menar huvudartickeln – absolut, håller med. Om du menar alla historier som har postats efter det här…tja, det var du som sa att om man skulle hitta på något sånt så tar man nog ut svängarna lite…som någon sa några inlägg upp: nästan varenda en här har blivit antastad som barn…

@Malin

Det är det inte? Jag föreslog att man skulle utbilda både killar och tjejer…varför hakar du bara upp dig på att man skulle lära tjejerna saker?

I höstas följde en man efter mig på vägen hem mitt i natten, väntade tills ingen annan var i närheten och sprang sedan ikapp mig, tog tag i mig och sa "vill du knulla". Själva händelsen i sig upplevde jag såklart som rätt traumatisk, men det överlägset värsta var reaktionerna från omgivningen.

För det första hade jag hela tiden en gnagande känsla av att folk kanske trodde att jag hittade på, och det hindrade mig från att prata om detta så mycket som jag vet att jag hade behövt för att kunna bearbeta det ordentligt. För det andra hittade personer jag betättade det för snabbt förklaringar som tog ansvaret från gärningsmannen, typ "han tyckte du var söt men visste inte riktigt hur han skulle ta kontakt". Den lokala tidningen beskrev händelsen ungefär som ett misslyckat raggningsförsök som gjorde kvinnan (mig) upprörd. Jag är så jävla rädd nu att nåt värre ska hända, för jag vet hur knäckt jag skulle bli om folk skulle reagera såhär då. Önskar verkligen att folk kunde tänka efter innan de ifrågasätter offret och tar ansvar från gärningsmannen, det kan verkligen göra mer skada än jag tror att många inser.

@Cervoy – Eftersom du fick det svar du fick av mig, så tolkade jag din lösning så naturligtvis.

Att flickor ska lära sig att säga nej på rätt sätt, och pojkar ska lära sig ragga tjejer på rätt sätt.

Jag tycker det låter helt snedseglat, du tycker det låter helt korrekt att göra så och då får det väl vara så då. Olika åsikter.

Nu har jag viktigare saker för mig än att tjabba med dig.

@Hockeysmurf – Ja, det ÄR jag

Det är ok, jag har lite andra saker för mig jag med. Men bara så att vi förstår varann så skulle jag vilja förtydliga att jag menade ALLA aspekter av att flörta på de där lektionerna som jag prattade om – allt ifrån att veta:

1. Vem det är ok att stöta på

2. hur man avgör hur intresserad den andra är

3. när det är ok, och när det inte är ok att stöta på någon

4. hur man ska bära sig åt

5. Hur man ska ta ett nej

Det är klart att det inte skulle vara en "så här får ni fitta, pojkar" lektion.

Med det sagt så hoppas jag att vi alla står på samma sida här. Eller? Finns det någon som tycker att det här vore dåliga saker att lära ut till unga killar?

Jag får erkänna att jag köpte heller inte det.

Tillskillnad från alla de andra berättelser du har fått in som exempel.

Se var detta väldigt platt och tillrättalagt och framtvingat, som om ord var lagd på varandra.

Medans dom andra hur äcklig, vidriga och avskyvärda handlingarna in var följde dom en viss logik

(En logik som visserligen bara dess galningar kan följa )

Det saknades en handling bakom orden som presenterades och det gör det inte i alla andra övergrepp som skrivs om här.

Jag vet hur fruktansvärt förödande övergrepp kan vara, så att använda ett text som diskussionsmaterial är helt ok för min del

Men personligen köpte jag inte det

Cervoy och Waldo

Måste bara fråga- varför känner ni att ni måste ifrågasätta berättelsen? Om det nu skulle vara så att den inte riktigt är sann, vad skulle det i så fall spela för roll? Jämfört med den skada det ständiga ifrågasättandet av kvinnors berättelser om övergrepp kan ställa till med känns det inte så farligt att någon eventuellt kryddad historia slinker igenom, känner iaf jag. När ingen gärningsman är namngiven blir ju liksom ingen oskyldigt anklagad, så vad är problemet? Det enda ni åstadkommer med ert ifrågasättande är att göra andra kvinnor mindre benägna attdela med sig av jobbiga händelser. Är det värt det?

Var 8 år och påväg till skolan. Hade hämtat upp min kompis på vägen. Gick igenom ett villaområde och hörde någon som visslade. Vi vände oss om och precis bakom oss vid en husknut stod en man och runkade. Vi sprang så fort vi kunde till skolan.

Ett annat tillfälle när jag var ca 14-15 år på en mindre badstrand. En man ropar på mig och min kompis. Han ligger liksom lite gömd bakom några buskar. Vi går dit och han ligger naken med stånd och frågar om vi kan hjälpa honom att runka. Vi skriker och viftar med armarna så folk börjar reagera. Mannen tar snabbt på sig ett par shorts och försvinner.

Har blivit tafsad på ett par gånger på krogen (t.o.m i taxikön!), slutat med att jag gett vederbörande en smäll.

Satt på ett flyg i mittenstolen och bredvid mig satt en medelålders alkoholpåverkad man och vägrade sluta prata med mig, efter ett tag började han ställa intima frågor, som vilken färg jag har på mitt könshår bland annat. Han tog sig även friheten att lägga sin hand på mitt lår (då sa jag faktiskt ifrån). Kvinnan som satt bredvid mig sa inte ett ord på hela resan, trots att jag tydligt visade att jag tyckte att situationen var rätt jobbig. Dum som jag var skulle jag så klart ha tillkallat en flygvärdinna, men man är ju så jävla feg och ville inte göra honom arg (ja jag hör hur dumt det låter).

En gång på krogen gick en random snubbe förbi min kompis och tog henne helt ogenerat på brösten.

Så ja, sånt händer, hela tiden. Jag har tack o lov haft turen att inte bli utsatt lika mycket som vissa av mina vänner har.

Ja alla verkar vi ha olika åsikter i detta. Men du får självfallet lyfta upp min kommentar då jag står för den 🙂 Tro mig jag accepterar inte att någon talar nedsättande till mig oavsett kön. OM någon gör det så är jag inte sen med att skälla ut personen i fråga. Är inte rädd för att stå på mig. Om en kille/man skulle få för sig att på något sätt minimera mig så skulle de veta att de lever. INGEN trampar på mig eller kränker mig oavsett kön. Har hört tillräckligt av lillagumman kommentarer som ung och som servitris i mina unga år så fick man en hel del skit. Men det är hur man bemöter den som avgör om man tar det som en kränkning.

Svar:
Fast nu skuldbelägger du ju de som utsätts. Som att de kan styra huruvida det är en kränkning eller ej? Visst är man hårdhudad och inte tar illa vid sig av nåt (typ ingen, inte ens du) så kanske man inte ser förtryck och kränkningar, men för de flesta funkar det inte så. Jag tar inte heller skit, men det spelar liksom ingen roll efter faktumet skett. Om nån kränker mig så blir jag inte mindre kränkt för att jag ger personen en avrivning och för många av oss har detta varit vardag sen vi var väldigt unga. När jag som tolv, tretton, fjortonåring utsattes för tafs och övergrepp så påverkade det min självbild ganska hårt. Det har liksom inget med åsikter att göra. Det spelar ingen roll vad du tycker för det tar inte bort de upplevelser som flera här delar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

VAD ÄR DET FÖR FEL på folk som tror att man ljuger om sånt här?! Varför skulle man behöva göra det, det händer ju för fan hela tiden!

Till exempel:

– När jag var typ 9 år och satt på sådan hög arbetsbänk på träslöjden så kom läraren fram och ställde sig mellan mina ben, och började smeka mina lår. Han gjorde samma sak mot andra tjejer i klassen, ingen vågade säga något.

– När jag var 16 och var på besök med min kompis i sthlm så satte vi oss utanför en kyrka i centrum för att käka. Fram kommer en gubbe, ca 70 bast, som frågar om vi vill med på lite "skönt". Vi reser oss och skriker att han är ett jävla äckel, han ropar tillbaka att vi inte ska ta illa upp. "Nej, okej.."

– För några år sedan när jag satt på pendeltåget kl 6 på morgonen på väg hem från nattjobbet så satte det sig en snubbe framför mig. Vagnen var helt tom i övrigt. Han började prata om min piercing i läppen och sa att han ville kyssa mig. Han sträckte fram handen och ville ta på den, men jag slog bort hans hand. Sedan började han ta av sig byxorna. Han verkade inte ens påverkad.

– Blev upphånglad av en gubbe på en festival när jag var 17. Var skitfull och hann inte ens reagera. Hans kompis gav sig på min 16-åriga tjejkompis. Vi slet oss loss och sprang spottandes därifrån. Som tur är så var jag för full för att minnas hur han såg ut.

..kan tänka mig att det är jobbigt som fan för killar som blir utsatta för övergrepp och sexuella trakasserier. Killar förväntas ju liksom i ännu högre grad än tjejer att vara tacksamma över att tjejer ens vill ligga med dom. Världen är sjuk.

Natali: Hur man bemöter det? ÄR DU ALLVARLIG?! Hur skulle jag ha bemött gubben som tafsade på mina lår när jag var 9. Hur skulle min kompis som blev misshandlad av ett gäng killar för att hon inte ville följa med på efterfest och ligga bemöta detta? Kom igen.

@Sandra

Hej Sandra, tack för att du frågade. I mitt fall så har jag faktiskt inte tänkt så mycket på om den är sann eller inte – det är väl mer att alla andra historier här i kommentarerna som jag ifrågasätter utifall att de är sanna.

För mig så spelar det roll för att om det inte är sant så skapar det en felaktig bild av män.

En man blir till generalliseringar om "vissa män", "vissa män" blir generalliseringar om alla män, och då tar det inte lång tid förrens den oerhört felaktiga bilden målas upp och överdrivs om alla män som kåta våldtäktsmän som spenderar fritiden med att slå ihjäl kvinnor (viss överdrift, men du förstår nog vad jag menar)

På något sätt så känns det som att det är undantag som lyfts fram som normen.

När jag läser om 5-6 saker som har hänt en kvinna i Stockholm i hela sitt liv så känns det som att vi glömmer bort att nämna alla hundra tusentals män, och alla miljontals gånger som män har gått förbi på gatan utan att antasta, de 150 övriga killarna på krogen som inte beter sig som drägg – trots att de är fulla.

Mitt etos ser väldigt mycket ut som själva grundtanken i vårat rättssamhälle – att det är mycket värre att döma oskyldiga än att låta några enstaka skyldiga komma undan. (tro fan att jag tycker det är illa med de som kommer undan).

Därför är det viktigt för mig – för att verkligen kunna förändra situationen så måste vi veta hur situationen ser ut, det måste vara förankrat i verkligheten.

Fast att jag VET att det är vanligt att man blir chockad i utsatta situationer så hade jag ändå förväntat mig att fler skulle bli förbannade och skälla ut dessa äckel (man kokar ju när man läser om dem).

Det är så konstigt bara, kvinnor får ändå ta så mycket ansvar för allt sexuellt våld, ändå har vi inte fått lära oss att ryta till om någon lägger en oönskad hand på oss? Önskar att fler kvinnor vågade göra det, inte för att det är vårt ansvar utan för att man ska kunna känna att man har en självklar rätt att göra det, rätten att få ha sin kropp ifred och att sexuella inviter INTE är något "man får ta" om man är kvinna.

Sara: Jag tror att många blir väldigt rädda när saker som exempel i tidigare kommentarer händer. Jag har blivit förbannad och rutit ifrån många gånger, men andra gånger har jag inte gjort det. För att jag varit rädd. Rädd för att bli misshandlad eller våldtagen och istället skrattat bort det. Men ja, jag tycker också att vi borde få lära oss att bli arga och säga ifrån! "Det var ju bara en komplimang" sitter väldigt hårt rotat.

Cervoy: Menar du att vi ska vara tacksamma för alla de män som passerar oss (påverkade eller nyktra) på gatan och INTE gör något? Jag vägrar vara tacksam över det. Jag tar det som en självklarhet att en man kan gå förbi mig utan att tafsa, fälla sexuella kommentarer eller våldta mig. Det SKA vara en självklarhet!

Ronja W: Ja, om man är ensam i en utsatt situation så förstår jag rädslan fullt ut, men samtidigt är det många som beskriver situationer på offentliga platser, bland folk, där man borde kunna känna sig trygg? Ändå gör man inte det. Men du har rätt, vi lär oss inte att bli förbannade i första hand, utan att avfärda magkänslan med "han menar inget illa, det var bara en komplimang", etc.

@Ronja W

Nopes, om du läste det så så har du tolkat det helt galet – jag menade det precis som jag sa det, att alla de oskyldiga män som inte gör någonting blir utmålade som sexuella monster, våldtäktsmän och kvinnomisshandlare pga av en snedvriden mansbild…en mansbild som skapas pga av överdrivna historier om undantagen, inte av normen.

Som jag sa – för att verkligen kunna förändra situationen så måste vi veta hur situationen ser ut, det måste vara förankrat i verkligheten.

Cervoy: Men alla gånger jag INTE berättar om det här är ju typ ALLTID. Det här är första gången jag har funderat i två sekunder och lite snabbt skrivit ner några exempel. Om min skyldighet ska vara att spegla verkligheten borde jag ha pratat om det här cirka sjutusen andra gånger, när jag istället pratar väder, jobb, bostad etc. Bara för att vi samlar sådana här (sann) berättelser ur våran verklighet här påstår vi ju på intet sätt att det aldrig någonsin händer att män behandlar oss med respekt. Om jag ska analysera mina sammanlagda kommentarer på nätet och i min vardag måste jag säga att jag har låtit männen komma undan jävligt billigt.

Vill f ö göra en rättelse till min första kommentar: det var i högstadiet (inte gymnasiet) jag blev tafsad på – och jag slog undan händerna och fräste ifrån VARJE GÅNG. Ingen lärare sa någonsin ett knyst.

Cervoy:

Jag tror att alla, eller förhoppningsvis de flesta här, känner flera män som aldrig skulle göra något av det som tagits upp här. Det är klart att vi inte ska döma alla män efter vad några gjort, men samtidigt är det superviktigt tror jag att lyfta frågan om varför så pass många män ändå beter sig såhär. Jag tror inte att det beror på att de är monster, jag tror det beror på en struktur i samhället, precis som Lady Dahmer försöker belysa med dessa samlade berättelser.

@elle

Håller med – du borde ha pratat om det varje gång när det hände. Alla borde göra det! Då får vi en rättvis bild av det hela, och har förhoppningsvis gjort våra röster hörds så många gånger att ingen politiker på denna jord kan ignorera det.

Och nej, ni "påstår vi ju på intet sätt att det aldrig någonsin händer att män behandlar oss med respekt."

Men ni påstår inte motsatsen heller. Faktum är att om man enbart lyssnar på det ni säger så får man en helt annan bild.

Nä, nu får det vara nog för mig. Ditt inlägg gjorde mig sugen att titta på Four Yorkshiremen med Monty Python, så ska göra det och sedan laga middag.

Ha det bra, allesammans.

För att inte tala om alla som ok:ar och avfärdar med motiveringen alkohol.

En sommarkväll för 4 år sedan, 23 år var jag, ute på krogen med mina vänner. Jag var singel och hade snackat med en sjukt snygg kille hela kvällen. Han skjutsade hem mig på cykeln och kom in för att låna toan. Vi började hångla, han börja tafsa, jag sa nej, han fortsatte, blev hårdhänt, förbannad och sa att jag hade lurat honom. Nu skulle han ta det han förtjänade. På något sätt fick jag ut honom med sparkar och slag och jag skrek som en toka för att folk i koriden kanske skulle höra mig. När jag väl fått ut honom och låst dörren inser jag att han snott mina nycklar. Jag ringde polisen, det var en kvinna som svarade och jag fick berätta hela min historia. Sedan undrar hon vad jag hade haft på mig!? Tyvärr en jävla frikki’n klassiker. Jag undrade om hon var dum i huvudet och sedan la jag på. Jag var full och kanske inte agerade på bästa sätt.

Hur som, även om den här snubben inte lyckades "ta det han förtjänade" så tog han ju någonting ändå. Han tog ju liksom min trygghet, min tillit och min värdighet ändå.

Samhällets sätt att bemöta sexuellt ofredande, och mer, är förskräckligt hemsk.

Jag blir fascinerad (på det dåliga sättet) över att svaret "Nej tack jag har en pojkvän" ofta fungerar så mycket bättre än "Nej tack, jag är inte intresserad". Som om jag måste ha ett alibi för att slippa bli antastad (vara någon annas egendom?)

Ännu mer fascinerad blir jag över hur många det är som inte gör någon skillnad på raggning och ofredande. Skillnaden är enorm! (Och lite random tafs från en total främling är INTE raggning!)

En annan händelse som jag var med om var på en fest 2010. En av killarna började tafsa på mig (rumpan & brösten). Jag ryter ifrån och säger:

"Vad fan sysslar du med?! Du har ingen rätt att ta på mig sådär!"

Han svarar: "Men vad fan är de med dig?!"

"Du får inte tafsa på mig!"

"Varför då?!"

En annan händelse som jag var med om var på en fest 2010. En av killarna började tafsa på mig (rumpan & brösten). Jag ryter ifrån och säger:

"Vad fan sysslar du med?! Du har ingen rätt att ta på mig sådär!"

Han svarar: "Men vad fan är de med dig?!"

"Du får inte tafsa på mig!"

"Varför då?!"

Jag hade fått mitt första heltidsjobb och märkte ganska snart att ordförande i fackförbundet var lite väl närgående. Han besökte vår arbetsplats rätt så frekvent under sin tid som ordförande. En eftermiddag efter att vi haft ett fackmöte körde upp bredvid mig med sin bil. Han frågade om jag vill ha skjuts och jag förklarade att jag bodde ganska långt bort. Han föreslog då att han skulle skjutsa mig till busstationen istället. Artig som jag är hoppade jag in i bilen. Han började nästan genast tafsa mig på låret och jag vågade inte säga ett knyst. Tack och lov slutade det där…

Han tog kontakt flera gånger och stod alltid obehagligt nära mig. Jag blev ett par månader senare tillsammans med en kille på jobbet som denna ordförande tydligen hade stor respekt för, vilket ledde till att han inte vågade tafsa på mig något mer. Dock kunde han "råka" ringa ibland och kolla läget…jag vet att många andra unga tjejer som är fackligt aktiva har varit med om liknande saker.

Under samma period blev jag antastad av en äldre man i hissen till ett bostadshus där jag skulle dela ut post. Han tryckte in mig i ena hörnet och började tafsa och försökte kyssa mig. Jag storgrät på vägen tillbaka till kontoret och kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt. Mina chefer uppmanade mig att polisanmäla händelsen, vilket jag också gjorde. Dock lades det ner nästan direkt.

Sandra:

Jag känner inget behov av att ifrågasätta berättelsen.

Jag bara belyser att det faktiskt finns åsikter som skiljer sig, som råkar vara byggda på iakttagande av berättelsen.

Jag gör paralleller med de berättelser som skickats in i bloggen.

Och om du tar dig tid att läsa vad jag skriver så ser jag absolut inga problem i att diskutera just dessa strukturella problem ( strukturell kvinnofientlighet, maktmissbruk och övergrepp) utifrån fiktiva berättelser.

Det kan vara nog så effektivt om det blir icke personifierat

Oj oj vet inte hur jag ska kunna räkna upp alla gånger, jag tar väl några jag kommer ihåg.

* ca 9 år gammal, en man ringer hem till mig och säger till mig att han känner mina föräldrar och att han har en överraskning till dem. Han vill bara att jag ska stänga dörren så han kan prata med mig ensam, jag tror honom och gör som han säger. Han börjar prata sex med mig.

* Mellanstadiet, killarna leker snöbollskrig och mörka minuten för att kunna tafsa så mycket de vill och vi tjejer ska vara glada att de är intresserade av oss.

* ca 13 år min släkting som är två år ålder trycker ner mig i sängen och håller fast mig samtidigt som han tafsar på mig. Lyckas ta mig därifrån tillslut. Berättar inte för någon för flera år senare. Min familj gör ingenting när jag berättar

* Högstadiet blir tafsad på rumpan under lektion.

* Upptryckt mor vägg ute av en kille som vill hångla med mig och måste ta mig loss med våld.

* Kille kommer fram och ger mig sin plånbok och säger att jag får ta vad jag vill om jag knullar han.

* Internet, killar som frågar om jag kan knulla dem för pengar eller ha sex på cam för pengar, erbjudanden om trekanter, dominans lekar och frågor om hur jag knullar och suger m.m

* Ute och festar, massor av killar som tafsar på rumpan vid flertal gr.

Mina vänner och syskon har varit med om våldtäkter och sexuella övergrepp på massor av olika sätt.

Min morbror som är 10 år äldre än mig hånglade och tafsade på mina bröst och höll fast mig hos min mormor och morfar när jag var liten. Jag hade hört att hur jobbigt man än tyckte det var så var man tvungen att säga till en vuxen. Jag skämdes ihjäl och var oerhört skamsen men vågade mig ut till mamma och mormor o morfar som fikade och sa vad som hade hänt. Alla ursäktade min morbror och sa at tjag måste missförstått nån lek eller likande sen pratades det inget mer om det.

Min styvfar sa att han aldrig skulle låta nån tafsa eller så med hans döttrar och en gång när jag var ute hände det och jag sa det till honom men då pratade han bort det också.

I vuxna livet: Varje gång typ jag tar taxi hem så flörtar taxichauffören. Man tar ju taxi för att slippa sluskar!

Min sambos syrras man tafsade gärnet på mig på krogen och verkade förvänta sig att jag skulle vara tyst om det. Min sambo reagerade inte ens på vad jag sa utan sa att det är mellan dem att han tafsade på mig.

Min kompis kille tafsade på mig i bilen.

Min förra frus sambo tafsade på mig när hon gjorde kaffe i köket till fika..

Shall I go on…??

När jag va tolv nöp min pappa tag i mina bröst och fällde en kommentar om att jag började få former. I skolan nöp killarna mig och de andra tjejerna i rumpan och kikade i kikade in i duschen efter gympan genom att köra in en spegel under dörren, det va bara en låst dörr som skiljde tjejernas dusch från killarnas. En gympalärare kom in i tjejernas omklädningsrum för att "bara säga något" emellanåt. En kille i klassen var särskillt aggressiv i tafsandet i högstadiet(han tafsade aldrig på mig) men tjejerna reagerade bara med att bli generade. Min bror tafsade på mig när vi hade en brottningsmatch en gång. Min pappa tryckte upp mig mot kylskåpet och tafsade på mina bröst när jag var sexton. Killkompisarna i gymnasiet pratade ofta om oss tjejer som horor eller slampor. Första gången jag hade sex med min första kille hade jag sjukt ont och ville sluta men han fortsatta fastän jag grät. Jag blödde i flera dagar efter. Jag har sedan jag var tolv blivit "flirtad" med av alla möjliga konstiga typer i alla möjliga konstiga situationer. Lyckligtvis har de fattat att jag inte har varit intresserad.

Efter studenten åkte jag och en kompis över till Danmark en helg. Efter en utekväll, påväg till hotellet så följde det efter en sliskig typ. Jag avfärdade honom direkt men hsn gav sig inte. Då grabbade han tag i mig och gick under kjolen och stoppade in sina fingrar i mitt underliv och sprang lika fort därifrån med ett hånleende. Förstår än idag inte riktigt varför, vad han vann på detta? Förnedra mig..,visa att han kunde…bara för att? Usch!!

Har tyvärr flera exempel där både jag och männen varit i olika åldrar.

– I mellanstadiet när 3 killar i min klass höll fast mig på bussen och frågade om jag ville knulla, fick veta att en av dom hade kondom i väskan.

– För ett par år sedan när jag och mina nyfunna mammavänner gick barnvagnspromenad i bredd. En man gick bakom oss och talade om vilken härlig utsikt våra rumpor utgjorde för honom.

– Jag var 20 år gammal och gick en eftermiddag hem från jobbet, samtidigt som jag pratade med min mamma i mobilen. En moped med två killar kör förbi mig och klämmer på min rumpa i farten.

– Jag var 22 år och begav mig ensam för att titta på en andrahandslägenhet i ett attraktivt område i Stockholm. På plats var lägenhetsinnehavaren inte alls intresserad av att visa lägenheten utan talade om att han hade svårt att koncentrera sig på något annat än min vackra kropp. När han sa "ska vi gå in i sovrummet då?" fattade jag på något sätt allvaret och sprang ut ur lägenheten. Jag vågade inte ens vänta på hissen, utan sprang chockad nedför alla trapporna.

– Jag skulle bo ensam en natt på hostel. På kvällen hade jag varit ute och tagit en öl tillsammans med ett gäng nya bekantskaper som också bodde där. På natten vaknar jag av att en av dessa killar kryper under mitt täcke och börjar klämma på mina bröst. Jag gissar att han tog sig den friheten då han bjudit mig på en öl.

Blev många gånger tafsad på i skolan under mellanstadiet (sant ja!! helt sjukt vi var barn). Kan inte ens räkna efter hur många gånger jag blivit tafsad på på uteställen. Tagen på brösten, rumpan, mellan benen. Blev förföljd i London en gång av en man som sa massa otrevliga saker han ville göra med mig. Var livrädd. Är alltid alltid alltid livrädd för att bli överfallen och våldtagen när jag går ensam ute om kvällen. Så rädd att det många gånger begränsar mig. Tyvärr.

Jag gick på stan mitt på blanka dan för många år sen med en Kent t-shirt på mig. Var ganska ung. Gick förbi ett gäng män i arbetskläder som ropade : är det dina bröst eller Kents hö hö.

Det var bara ett av så många tillfällen män tagit sig rätten att kommentera min kropp. Hur många gånger jag blivit tafsad på, det vore omöjligt att komma ihåg.

– 13 år i matkön, två killar ca 16 år bakom mig tar på min rumpa och säger "perfekt höjd".

– 18 år på krogen, en hand innanför byxorna

– ett par veckor sedan på ett tåg, en man sitter vänd mot mig och gnider sig i skrevet större delen av den 3 h långa resan

Amen herregud, att inte tro på henne bara för att hon är femenist!

Jag har aldrig varit med om något sådant att någon frågat mig om vi ska knulla och vara vidrig men man har väl fått någon hand på röven under konserter och en gång var det en kille som kom upp bakom mig när jag dansade och tryckte upp sitt stånd i röven på mig. Blev riktigt sur på han och puttade bort honom men nu så är det mer något jag skrattar åt. Men man ska absolut INTE ta sådana här saker lätt eller som att det går att skratta bort!

Jag är nu över 40. Jag har bott i Sthlm i 12 år eller så. Innan jag flyttade till Sthlm har jag bott i två svenska små-hålor (så små att det inte är överdrift att säga att alla känner alla) och i Linköping och i Göteborg. Jag har också bott i Paris, London, fransk småhåla på Rivieran och i engelsk halvstor håla. Överallt har jag mött detta beteende. Och det är så vanligt. Från 12 år och uppåt säker flera gånger i veckan. I varierande grad. Från krogen till bussen till Ica till skolan. Jämnåriga och män som var i min ålder nu när jag var 12. Jag är,också psykolog sen 12-14 år tillbaka. Inte en endaste gång har jag råkat ut för detta i min professionella roll. Nåt lilla gumman kanske, men aldrig något sexuellt tafsande, eller antydande. Märkligt att män kan behärska sig då. När de är patienter eller samverkanspersoner. Men inte på tunnelbanan i rusningstrafik en vanlig onsdag. Jag tänker att det har med min expertroll att göra då, som nästan sätter mig på samma nivå som dem. Det är min snabbanalys iaf.

Jag har haft en jävla tur som aldrig blivit utsatt för sånt här någonsin. Men det betyder ju inte att jag tror att det inte existerar sånt här? Tvärt om, jag är övertygad om att det händer dagligen, hur många gånger som helst. Jag har bara haft ren tur.

Blir så trött på människor som säger att det inte händer för att de inte varit med om det själva!

@ Catarina – inte bara psykolog, utan också mamma:

Jag tänker att det inte är samma sorts män som går i terapi(?) vs. tafsar på t-banan. Jag vill hoppas att viljan att reflektera och förändra sitt inre inte korrelerar positivt med att vilja utsätta andra för obehag.

Men jag tycker att din analys har poänger. Att nämna/ agera i sin yrkesroll ger viss makt. Man blir lite "farlig" som psykolog, eller hur man ska uttrycka det.

Okej, jag vet många kvinnor/tjejer som inte varit med om något sånt här… Men inte en enda av de jag känner skulle förneka att det händer. Det känns lite som att antingen är Natalie helt blind eftersom hon totalt missat allt sånt, eller så uppfattar hon inte såna händelser som negativa, eller så har hon sån himla tur att hon helt enkelt sluppit behandlas på detta vis. Jag hoppas på det sistnämnda.

Jag har själv fått höra många liknande kommentarer, från män i olika åldrar. Tror den yngsta var typ 13 och den äldsta nåt på 60. Helt sjukt.

Det knäppa är att många män verkar tro att det är en komplimang till tjejen, men jag undrar hur samma män som utsätter tjejer för dessa kommentarer skulle reagera om någon sa något liknande till dem.

14 år och oskuld. Killen jag var förälskad i fick jag äntligen hångla med och han skulle sova över hos mig. Jag sa att jag ville vänta och att jag inte var redo osv. Han fortsatte tjata och tjata och sa att om han inte fick "fitta" så skulle han gå hem istället. Efter många om och men så fick han ta min oskuld den natten och stack när jag gick på toaletten efteråt. Många månader efteråt träffar jag honom och han vill ligga igen och när jag (mer självsäker denna gång) säger Nej inte intresserad, skriker han att jag var kass i sängen, luktade illa och var "för hårig ändå"

Jag var knappt fyllda 12, skulle ga med en kompis pa hockeymatch, en vanlig sondagsmatch som borjade kl 17. Det var trangsel utanfor inslappen, och plotsligt kanner jag ett finger rakt upp I mitt underliv. Jag blev paff och chockad, men inte arg utan har hela tiden tankt att det var ganska vanligt och normalt. Tills nyligen. Nu ar jag forbannad. Speciellt som jag har egna barn jag varken vill ska uppleva samma sak – eller tro att man kan gora sa mot andra.

Jag pluggade och bodde i korridor, där en sliskig ungtupp tyvärr också bodde. Jag undvek aktivt honom för han var… skitjobbig. Några dagar innan jag skulle flytta knackar han på dörren och frågar om inte jag vill ha lite kravlöst sex med honom. "Ehh, nej, aldrig i livet" sa jag, såklart. Skulle inte vilja ta i honom med tång. Iaf. Kände mig inte kränkt av det. Han, och alla män som gör liknande idiotiska grejer, är knasiga så jag ser inte en anledning till varför jag ska "ta åt mig". MEN, jag har flera nära killkompisar (heta och populära) som varit med om helt galna tjejer som velat göra saker med dom som jag ALDRIG trott en människa skulle vilja göra. Så, galenpannor med tankegångar man inte förstår finns överallt och förr eller senare hittar dom sin like som gillar racet dom kör.

Känns som att jag har hundra sånahär historier.

Men två stycken från när jag var 15: en gång blev jag fasthållen på busshållplatsen medan någon tog mig mellan benen. Annan gång blev jag och min vän omringade av ett gäng på typ 10-15 personer som alla gjorde kuksugargesten och tjatade om att vi skulle suga av dom allihop.

Jag försökte skriva den här kommentaren igår, men den måste ha fastnat någonstans. Jag lägger till lite andra historier också.

1. Jag var 11 och var på en marknad. Jag hade ett linne på mig. En av försäljarna sade till mig, "Hur gammal är du då? 11? Ja, du ser ut som en 19-åring, det får man vänta på då, mmmm…". Han säger detta med ett väldigt slemmigt leende. Tyvärr tog jag det faktiskt som en komplimang då jag var svältfödd på uppmärksamhet.

2. Jag var 14 år, var inne i staden för att jag hade prao-plats i en affär. Jag hade lunchrast och satt inne på en tågstation. Jag hade fötterna uppe framför mig, satt liksom i ett fönster. Då kommer en man fram som måste ha varit minst 60. Han sätter sig ner bredvid mig och säger "Men gumman, vilka fiiiina skor du har" och börjar smeka mina fötter och mina ben. Jag vågar inte säga annat än "tack". Detta hände nästan varje dag under de två veckorna som jag hade prao.

3. Jag var 16 och väntade på min pojkvän på Knutpunkten i Helsingborg (en stor buss- och tågstation). En kille i 25-årsåldern kommer fram till mig och frågar hur mycket jag kostar. Jag blir extremt trött på situationen och låtsas att jag inte kan svenska. Då upprepar han sin fråga på engelska och lägger till att det är till hans kompis, som är oskuld. Han pekar på kompisen som ler hånfullt mot mig. Jag får en snilleblixt och skriker "Tror du att jag är prostituerad?", på engelska. Killarna slinker snabbt undan och det sista jag ser är att en Securitas-vakt följer efter dem.

Och nu nämner jag inte ens våldtäktsförsöket eller den fullbordade våldtäkten, båda utförda av killar som jag borde kunnat ha litat på (den ena var min klasskamrat och den andra min bästa vän).

"Säkert att det hänt. Jag har aldrig varit med om att någn frågat något sådant. Inte heller hört att någon annan."

ett tips till alla "Nataliar" därute en anledning till att du inte har hört talas om det är att de inte ser dig som någon som är värd det förtroendet att berätta för. Varför skulle vi berätta? För att få idiotkommentarer av dig?

Oj oj oj har så många upplevelser jag skulle kunna ta upp men det första jag kommer att tänka på är när jag var på Avicii’s konsert i globen för ett tag sedan så skulle jag och min vän röra oss från scenområdet till baren men det var sånt tryck och en sån liten "utgång" att vakter fick hålla koll där och bara släppa in ett visst antal personer. Jag och min tjejkompis håller varandra i handen för att inte tappa bort varandra men helt plötsligt släpps hon ut på andra sidan men jag "fastnar" i en grupp med människor och står seriöst helt klämd mellan en massa grabbar. Jag är dessutom rätt kort så jag kan inte se vad som händer, kan ju säga att jag fick lätt klaustrofobi i det ögonblicket och det blev inte bättre för helt plötsligt känner jag en hand på min röv som klämmer till lite men det är omöjligt att ens vända sig om eller att kunna se vem det var eftersom alla står packade som sardiner. Sedan kommer handen igen denna gång kommer det ett kläm i skrevet och någon som försöker stoppa ner sin hand innanför mina byxor och någon som försöker knäppa upp bh:n utanför tröjan. Jag lyckades göra mig fri från handen men såg aldrig vem det var, var typ i chock. Så jäkla obehagligt att inte kunna ta sig därifrån heller, stod säkert där i 5 min till men det kändes som en halvtimme.. fyfan. Har stött på liknande utomlands men aldrig på det sätter här hemma i sverige, iaf inte fysiskt. Annars är ju verbal sexism vardagsmat. Bra att du uppmärksammar detta LD!

De är så många att det skulle krävas en hel jävla bok.

Den första jag kommer ihåg är när jag var 6 år och när min 7 år äldre "styvkusin" tog med mig till avskilda ställen och tafsade och hånglade med mig.

– 9,10 år, sitter i soffan hemma hos en kompis. Bara jag i vardagsrummet. Hennes pappa kommer in och sätter sig nära. Säger att jag är vacker och borde ha klänning på mig oftare. Jag = skräckslagen och paralyserad. Sen trycker han sig mot mig och drar handen över mitt lår och slickar mig sen i örat. Jag ställer mig upp och springer iväg till köket. Kommer inte ihåg något efter det.

– 14 år, åker tåg. Full man i 30 års åldern följer efter mig på tåget och insisterar på att jag ska följa med honom och dricka i hans hytt. Jag säger nej upprepade gånger. Sen så drar han in mig i en "städskrubb" och trycker in mig mot väggen och försöker kyssa mig. Jag är livrädd och säger att jag inte vill, att jag har pojkvän och böjer bort huvudet och försöker mota bort honom. Tillslut kommer jag undan och smiter ut under hans arm och går raka vägen till min plats och sätter mig. Flera i tåget har sett och hört men ingen gör någonting. Jag sitter och stirrar rakt fram och han har satt sig på armstödet brevid mig och tjatar fortfarande. Jag säger att jag inte vill men är samtidigt rädd för att han ska blir arg så jag vågar inte höja rösten. Tillslut säger en 80 årig farbror till honom "Lämna henne i fred. Hon vill inte ha dig här ser du väl" Då flippar killer ur och blir aggressiv och skriker, sen avslutar han med att säga att jag kan komma över till honom när jag "ledsnat på att suga gubbkuk" innan han går.

Sen är det tusen andra gånger.. skolan, krogen, busshållplatser, tågstationer, gator, vardag, helg, natt, dag.

Senast var för några helger sen. Då var det en i gänget som vi suttit och pratat med under kvällen ute på krogen, haft trevligt och snackat skit. Hade tidigare sagt att jag inte var intresserad. Han frågar om han kan få en puss. Jag säger nej. Han tjatar, jag säger nej. Han säger en kram då, jag säger "EN kram". Men han slutar inte tjata. "Får jag ge dig en puss på kinden" Jag säger "NEJ! Det får du absolut inte!." DÅ byts hela hans "trevliga" leende och han tittar helt allvarligt på mig och säger "Fan vad vrång du är, nästan så man måste våldföra sig på dig…"

Jag blir helt chockad och backar. Han säger nervöst "nej men jag menade inte så" Jag säger "Det där är fan inte okej." och skyndar mig därifrån..

Jobbar i butik. En kille ska köpa underkläder till sin tjej som inte kommer hem förrän efter bytesrätten har gått ut. "Det är bara pengar" säger han och tittar på mig uppifrån och ner. "Men du är ungefär i hennes storlek, du kanske kan prova dem och visa hur de sitter". han och hans kompis skrattar. Underkläderna var minimala och genomskinliga. Har aldrig känt mig så förminskad som kvinna och människa som just då.

Jag har heller aldrig hört eller varit med om något liknande… men min reaktion är snarare "vad är det för fel på mig?" och "är jag helt blind?" än att vilja påstå att andra skulle ljuga. Intressant är det iaf att en del alltid råkar ut för puckon och andra, som jag, aldrig gör det.

@Kisa: Jag tycker att det är en intressant fråga – den kanske man kan lyfta någon gång.

Jag brukar ibland diskutera sexuella trakasserier och ovälkomna närmanden (framför allt i jobbsammanhang) med en väninna, som är helt oförstående och hävdar att hon aldrig har råkat ut för något liknande. I början fick jag känslan av att hon inte ens trodde mig, när jag berättade, fortfarande tror jag att hon kanske tror att jag överdriver.

Om jag går till mig själv: Många av berättelserna här handlar om övergrepp som väldigt unga tjejer utsatts för. Jag kan inte minnas några särskilda sådana. Killar i skolan som tafsar och säger otrevliga grejer: ja. Lärare som ger slemmiga kommentarer och blickar i största allmänhet: ja. En och annan "ful gubbe": ja. Men inte det övriga.

För mig började det i gymnasieålder (minns bland annat körskoleläraren som hela tiden kom med anspelningar på att växelspaken var, tja, en annan slags spak och hur man skulle hantera den). Sedan kan jag skrapa ihop en rätt diger lista, framför allt från jobbrelaterade sammanhang.

Jag tänker att det kan handla om flera saker. Jag var inte traditionellt söt när jag var yngre. Jag hade glasögon och kort hår, var inte särskilt kurvig eller bystig. Jag antar, krasst, att ju mer "tilltalande" utseende man har, desto mer blir man utsatt. Det har jag ju kunnat se på traditionellt söta klasskompisar: fjortonåringar som blev raggade på av medelålders män när vi var på skolresa osv. Jag var också rätt stillsam i den åldern, inte så mycket ute och festade eller hängde på stan, dvs mötte färre potentiella faror än de som gjorde det.

Obs att detta inte är ett skuldbeläggande – man kan ju bli antastad på en fullsatt buss och oavsett hur man ser ut, eller i hemmet, men kanske en förklaring. Risken ökar ju med exponeringen, så att säga.

Sen brakade det ju loss när jag blev äldre. Antagligen för att jag dels blev "snyggare", dels rörde mig i andra miljöer. Jag jobbar i en bransch där jag möter mycket folk (kultur/media) och jag har en känsla av att där generellt frodas en taskigare syn, och finns fler svin, än i en del andra branscher. (Musik, teater, media.) Dessutom var jag väldigt ung när jag började. Ung tjej = tydligen alltid jävligt hett för äldre män.

Jag tror inte att min väninna aldrig blivit utsatt för något tvivelaktigt. Men jag tror att hon har blivit utsatt för betydligt färre saker än jag själv, av flera anledningar. Hon har befunnit sig i färre situationer (privat och jobbrelaterat) där utrymme för den sortens beteende finns. Hon är en snygg kvinna, så jag tycker nog att män borde ha "försökt ta tillfället i akt", men hon är ganska avståndstagande och "oinbjudande" (det här låter så jävla fel, men jag vet att min personlighet eller mitt utseende kan resultera i att män, ehm, känner att det är okej att bete sig på ett visst sätt vilket förstås är fel, fel, fel, men ett faktum).

Sedan tror jag inte att hon "ser" allt, eller väljer att inte se det. En hand mellan benen kan man inte ignorera, men det kan man göra med en dubbeltydig kommentar eller konstig blick. Herregud, jag blev hardcore sexuellt trakasserad av en chef när jag var tjugo. Det tog mig ett år innan jag kunde sätta ord på vad han höll på med. Jag försökte skaka det av mig genom att intala mig själv att det bara var inbillning. Det tog flera år innan jag ens kunde erkänna för mig själv att det var sexuella trakasserier det handlade om. Jag har vid en annan tidpunkt "blivit" sexuellt trakasserad av en kollega som jag tyckte var en sån jävla tönt att jag inte fattade att det var det han höll på med förrän han blev anmäld av flera kollegor och omplacerad – han sa konstiga grejer och bar sig konstigt åt, men jag ignorerade ju honom pga tyckte att han bara var töntig och en loser, såg honom dessutom som en extremt osexuell person. Så jag antar att ens mindset kan filtrera verkligheten ganska bra.

Ja, ursäkta jättelång kommentar. Men jag tror absolut att

När jag var 11 år åkte jag, min lillebror och min mamma upp till några bekanta i jämtland för att stanna där i 2 veckor under vintern. Det var en gubbe och hans fru som min mamma känt sen hon var liten, då min mormor och morfar var bra vänner med dom. Trakterna de bodde i var alltså min mammas hemtrakter, men eftersom min morfar hade gått bort och min mormor blivit dement och flyttat till ett ålderdomshem så fick vi gärna bo hos gubben och hans fru när vi ville komma på besök.

Jag gillade fåglar när jag var yngre, och de hade många småfåglar utanför köksfönstret som jag fick mata varje morgon och sen satt jag framåtlutad i fönstret och tittade på dom. När jag sitter där ensam i köket så kommer gubben vi bor hos och börjar smeka mig på magen, under min tröja och pratar samtidigt med mig. Han säger inte något olämpligt, utan pratar på om fåglarna, hur snäll jag är som matar dom osv, samtidigt som han smeker mig på magen under min tröja och upp mot mina bröst som precis börjat växa. Jag förstod inte då varför han gjorde så, men jag minns att det kändes obehagligt och sa inte ett knyst. Satt bara still och lät honom hållas.

Några dagar senare var jag på dåligt humör av okänd anledning och han, mamma och min bror skulle jävlas lite med mig, genom att ta fram en kamera och fotografera mig så jag skulle bli ännu argare, vilket jag också blev. När de höll på så försökte jag till slut ta bort kameran ur gubbens händer, och samtidigt tog han på mina bröst så diskret det bara gick så att min mamma och bror inte skulle se. Riktigt vidrigt, och det vidrigaste är att han har en dotter som bara är några år yngre än min mamma. Mamma har fortfarande lite kontakt med dom ibland, men vi åker aldrig dit längre. Har aldrig vågat berätta för henne vad han gjorde, och kommer nog aldrig att göra det heller.

Senast igår var jag med om att ett flertal män tog sig friheten att vara närgångna utan något som helst samtycke. Jag hade en vän över från Berlin, och vi bestämde oss för att gå på klubb. Den senaste kvarten hade vi suttit och pratat med två killar i vår ålder, vilka verkade ganska trevliga. Men mer än fyllesnack var det ju inte. När min vän sedan ska dra sig hemåt slås jag av insikten att vi inte kommer att ses på ett bra tag, och blir ledsen. Ställer mig upp och kramar henne, var på den en killen FLYGER upp och annonserar ut att nu är det GRUPPKRAM som gäller, och att jag minsann inte ska vara ledsen. Jag får ju en kram! Och hon med. Av honom. Jag säger "visst kan vi kramas, men jag vill kramas med min vän själv först", var på han svarar "amen de e väl klaaaart" och fortsätter att stå där som ett djävla fån med armarna kring mig och min vän.

Poäng: det spelar väl ingen roll att du inte träffar din vän på länge, jag som man har alla lösningar. Jag kan göra dig glad igen genom att ge dig en kram och sedan inte respektera att man inte vill bli kramad. Situationer liknande denna händer mig säkert 5 gånger i veckan.

Var på en halloweenfest utklädd till Tifa Lockheart från Final Fantasy VII (sök på google) och fick många komplimanger om hur bra jag lyckats med utklädnaden. En kille däremot smög upp bakom mig, tog tag i båda mina armar och sa att han tyckte att jag var het som fan. Jag skakade av mig honom och sa sen ett "jaha, tack då". Det tyckte han var tillräckligt som ett godkännande att sedan dansa tätt tätt tryckt mot min rumpa. Han fick en vass armbåge i revbenet och sen blängde han surt på mig hela kvällen. Va i helvete? Alla andra som gjorde nåt försök fattade i alla fall när jag sa nej, men inte han.

Jag är kvinna och jag har inte blivit antastad många gånger. Men jag vet att många kvinnor blir det och det är naturligtvis för jävligt.

Jag har en teori om varför jag inte blir antastad. Jag ser helt enkelt farlig ut. Jag har alltid varit en liten slagskämpe och jag har tränat kampsport i många år. I skolan försökte någon kille tafsa men det upphörde snabbt när de insåg att jag gav igen med våld. Så ska det inte behöva vara, men det fungerar. Tyvärr. Om jag skulle ha en dotter skulle jag lära henne att det är ok att försvara sig med våld om någon gör något som hon inte vill. Jag vet att det finns rättsfall när en man har tafsat på en kvinna och hon har gett igen med våld och blivit dömd för det men det struntar jag i. Min kropp är min kropp.

En annan grej jag minns som är helt hemskt är att jag redan som 11 år blivit tafsad på så många gånger och kommenterad av vuxna män att jag medvetet började göra mig ful och ha otroligt osmickrande kläder och klippte håret i okvinnlig frisyr, och jag minns hur uppgiven jag kände mig när jag märkte att inte ens det hjälpte.

Satt på tunnelbanan på väg hem (detta hände i vintras) och en man sätter sig mitt emot mig och frågar om jag vill ha pengar. Jag fattar först ingenting och säger chockat nej. Då börjar han förklara att han minsann inte fått ligga på sååå länge, och att jag borde "ställa upp", "du får hur mycket du vill". Efter att jag sagt ifrån högt flera gånger går han tillslut, men letar bara upp en ny tjej. Tror han gick genom hela vagnen och frågade tjejer om "de ville ha pengar?!" Blev så förbannad! Det var fullt med folk runt omkring och ingen vågade hjälpa till lixom…

Tycker det är hemskt med sexuella trakasserier….och jag har varit med om det själv. Men tycker det är minst lika hemskt att ingen bryr sig om de män/pojkar/killar som blir sexuellt trakasserade.

Bara häromdagen skulle jag och en kompis sola. Det gick förbi ett gäng tonårskillar och visslade och ropade "baby" efter oss. Låter inte så farligt i jämförelse med vad som kan hända, men det betyder inte att det är acceptabelt. Och att de är unga är inte heller en ursäkt. Att unga män inte behandlar kvinnor bra beror på att ingen tycker det är viktigt nog att lära dem det. Däremot kan de lära sig hutlöst mycket om hur man beter sig respektlöst mot kvinnor. Och vaddådå? Det är ju inte som att en kvinnas integritet är viktig.

Äsch, hon är bara rädd för att medge att hon också är influerad och påverkad av det mansdominerande samhället. Men jag har själv försökt ignorera bort problemen ibland, lätt hänt när man känner sig hotad och inte är speciellt trygg i sig själv eller sin omgivning.

Usch, jag har varit med om så himla mycket så jag vill bara kräkas på det om man ska behöva tänka på det! Har haft oerhört svårt att bemöta det också mer än att ignorera det, jag har stått på mig så gott jag kunnat samtidigt som vissa konflikter inte varit värda att ta helt enkelt och jag försökt smita undan, annars har det lett till stryk bara för att jag som tjej sagt ifrån (har hänt tidigare). Det är hur tragiskt som helst vad man ska behöva stå ut med för att få vara sig själv rätt och slätt!

Ska jag ta något exempel kan jag väl ta det starkaste av dom alla. Jag satte inte på mig bh:n förrän mellan 1an och 2an på gymnasiet (detta var 2004 så inte så himla längesen). Detta har jag fått ta oerhört mycket skit för! Jag har inte varit politiskt aktiv och av några sådana övertygelser valt att låta bli, jag resonerade mest fram i mitt stilla sinne när folk började sätta på sig bh:n i 7an att man gjorde det för att skapa sig ett par tuttar man inte hade bara för att imponera på killarna. Mina föräldrar, kanske främst min mamma, har alltid uppmuntrat mig till att vara min egen och tänka själv och jag ville inte ha det där jävla åbäket. Jag tyckte det var äckligt rent ut sagt att sätta på sig det bara för att pleasa killar som, i den åldern också, inte var något att hänga i granen med. Dessutom var skolan det viktigaste för mig, killarna var för mig ett gäng idioter, iaf i den åldern. Har aldrig velat anpassa mig efter andra för att passa in, har bara känt att det resulterat i att man mått dåligt av det i slutänden så jag har alltid kört på motsatsen för det har passat mig bra när jag väl känt mig stark och övertygad. Men jag fick många gånger ta skit för att jag inte satte på mig bh:n när alla andra gjorde.

I 9an när jag skulle ut genom en dörr var det en kille som höll i den och som samtidigt viskade mig i örat och frågade varför jag inte kunde sätta på mig bh som alla andra och att vara utan skulle vara äckligt. Jag tog det som att det var hans eget problem att han förmodligen blev kåt på ett par synliga bröstvårtor under en t-shirt. Men det var ändå obehagligt eftersom vi inte kände varandra. En annan gång var det en mycket större kille (en av skolans bad boys) som under en dansträning på gympan tryckte upp mig hårt mot en vägg och flåsade mig över halva halsen och i örat, läraren som slutligen fick stoppa lektionen och säga till honom att släppa var så liten att hon knappast kunnat hjälpa mig om han verkligen velat göra nåt obehagligt mot mig där jag var fastkilad.

I gymnasiet fick mina tjejkompisar också frågor kring varför jag inte använde bh av killarna. I den åldern vågade de helt plötsligt inte fråga själva men de störde sig ändå på det. Jag kan tycka att det är synd att tjejers bröst och bröstvårtor blivit så enormt sexualiserade att man inte kan få välja och få vara ifred med sitt beslut. Så många gånger som jag känt mig hotad och rädd, jag tycker inte alls det är konstigt när kompisar sagt att de tycker man är tuff för att man går utan när deras största rädsla är att bli tafsad på tuttarna. Tänk att inte få vara sin egna person utan ses som allmän egendom trots att hela samhället hela tiden "sjunger ut" att vi skulle vara ett jämställt samhälle. Pyttsan heller, inte ens in my ass är Sverige det! Jag är varken duktig på att uttala mig pk även om jag skulle vilja eller är jätteinsatt i allt som rör de viktiga ämnen du tar upp LD men ändå krävs det inte mycket för att alla individer borde se vilken ignorans folket lever i när det kommer till såna här frågor. Det är precis som att samhället menade att bara för att vi kan diskutera dom öppet så innebär det att vi nått till dessa punkter. Men så är det ju inte, verkligheten är så långt ifrån den sanningen man kan komma! Och jag har en förståelse

Jag har varit med om oändligt mycket grejer. Jag vet inte om det är för att jag ser på världen annorlunda nu förtiden och på så sätt blir mer berörd eller så. Fast det spelar ju ingen roll egentligen.

Jag har varit med om att en grupp män har applåderat mig på gatan pga att jag hade en kjol på mig, de visslade och skrek obscena saker efter mig när jag passerade. Jag har aldrig känt mig så underlägsen och objektifierad av någon.

Jag har även haft liknande upplevelser och när jag sedan återberättat dessa fått höra "Men som du klär dig borde du förvänta dig att äldre män viskar snusk i ditt öra, det är ju något du får ta om en ser ut som du gör". Eh tack?

Tycker inte det där är det minsta ovanligt faktiskt. Tyvärr. Har t o m bekanta manliga vänner som erkänt att de tidigare i sitt liv (vilket man väl får hoppas är mkt tidigare) frågat tjejer liknande saker. De VET att det är kränkande. De har bara sagt att det är en komplimang efteråt för att de skäms när hon tagit illa vid sig.

Konstigt att man misstror. Har fått höra liknande säkert tio gånger i mitt liv ute på stan vilket vardag som helst.

Hepp, 42 år gammal och synnerligen luttrad. Tillfället som störde mig mest av alla var inte det grövsta utan att det var uppenbarligen för att med sexuell makt tysta mig. Jobbmiddag, jag är den högsta chefen närvarande. Killen på min vänstra sida tar tag i mitt lår två gånger då han vill ”tysta” mig i diskussioner, dvs då han inte vill låta mig tala till punkt utan avbryta. Andra gången drar jag ut stolen och frågar honom iskallt vad hans hand gör på mitt lår. Här kommer det som stör mig, de flesta runt bordet svarade med att asflabba. Jag som enda närvarande kvinna skulle tydligen inte se det som ett problem??? Den som starkt reagerade var den yngste medlemmen i min ledningsgrupp (29 år gammal). Han tog tag i saken där och då. Killen som trakasserade mig (visst det var inte grovt men det var i ett tydligt maktutövningssyfte) fick en skarp reprimand på plats.
Veckorna efter detta gräver hans (manlige) chef i detta och upptäcker ett systematiskt beteende. Killen blir senare uppsagd. Allt detta inträffade i Finland.

Hej!
Trist med alla negativa erfarenheter. Jag är heterosexuell kille som ser bra ut och har en vältränad kropp. Har mycket ofta blivit tafsad på av kvinnor både på krogen och i andra sammanhang. Kvinnors intresseområden verkar vara överarmar, bröstet och ändan. Svårt att veta när man skall markera avstånd tycker jag. Särskilt som kvinnor ju inte tafsar – det är ju bara män som gör det. Också på en fest där jag drack för mycket och somnade på en soffa, vaknade av att en tjej sög mig och blev påhejad av en kompis. Definitionsmässigt egentligen våldtäkt. Men råkar man som kille ut för sånt så garvar folk bara. Jag tycker att det skall vara lika regler för alla. Bara för att en minoritet av skitkorkade män beter sig illa så ger det inte tjejer rätt att bete sig illa. Även om jag är man så är minkropp faktiskt min egendom och ingen annans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *