Kategorier
feminism & genus

Bäst in show, fast på riktigt bäst:

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Bäst in show, fast på riktigt bäst:”

Synd bara att Andreas (troligtvis omedvetet) spädde på könandet genom att lägga upp en bröllopsbild på sin facebookprofil där han, ja ni ser rätt, bär kavaj och slips medan hans nyblivna fru har vit klänning. Så trist. Kunde det inte varit tvärtom 🙁

Svar:
fast man FÅR vara normativ också.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Svar: fast man FÅR vara normativ också

Naturligtvis får man det men som i Andreas fall, som genushjälte/rebell som fotar upphovsrättsskyddat material och lägger upp det online, klingar det lite falskt. Jag hade helst sett att både han och hans fru gifte om sig fast denna gång iklädda beiga kroppstrumpor 🙁

Kan du inte lägga till någon svarsfunktion på de separata gästboksinläggen, så jag kan svara på ditt svar – som en tråd?

Bra skrivet, men kanske skulle skippa att dra in föräldrarnas religion i det hela? Vad vet du om deras värderingar? Ja, jag är aktivt kristen men jag håller med i det du skriver, gör inte mig till en stereotyp tack.

Hej alla.

Tack för alla uppskattande ord!

Jag ville bara kort svara Tessan, som undrade om föräldrarnas religion och hur det var relevant.

Min dotter är väldigt kär i den här killen (eller, det har väl svalnat lite på sistone faktiskt), och det här är inte första gången han, eller hans föräldrar uttryckt sig stereotypt, eller ska vi kalla det "värdekonservativt" kanske. Eftersom jag är förälder på samma dagis så är det ett uttalande baserat på flertalet händelser, situationer och annat (utan att gå in allt för mycket på detaljer) och det är ingen som helst tvekan att pojkens värderingar går hand i hand med hans föräldrars religiösa övertygelse.

Men visst, vi kan skita i det. Det är inte direkt jätterelevant för sakfrågan i det stora hela.

Lady Dahmer, jag har en viktig fråga till dig. Varför skriver du inte mer om ekologiska kläder också?

Är inte det en bra idé att ta upp detta ur miljöperspektiv men även att det inte är några kemikalier i ekologiska kläder vilket är väldigt bra, speciellt för barn och bebisar. 🙂

Jag känner igen det där med att barn kommer hem från förskolan med föreställningar om "hur det ska vara". Mitt äldsta barn berättar för mig att pojkar inte kan ha långt hår, att rosa är en flickfärg osv. Vissa kläder ratas eftersom de inte har rätt färg (=rätt "könsfärg"). Det ger upphov till många och intressanta diskussioner med barnet.

Jag har både skrivit lite grann i min blogg och pratat om det med människor. Men ändå ska många av just mina släktingar envisas med att gulligulla och berätta hur fin mitt barn är.

Jag har lite svårt för hur jag ska gå till väga.

Den ända lösningen jag har hittat är att nästa gång det är kalas, kommer hon få ha så vanliga kläder som möjligt och inte vara kalas fin i någon klänning som inte alls brukar vara tyllig och rosa.

Annars Natashja. Hur fan gör man?

Hur ska jag lägga upp det på ett enkelt men konkret sätt för dom att förstå vad jag menar utan som i många fall tro att könet ska raderas bort.

Fast på riktigt, nu får ni ge er.

Nej, det är inte många som tänker såhär, men jag och ni och de flesta andra som läser den här bloggen eller sitter inne på samma värderingar gör det. Ni beter er som om Andreas kommer med någon slags nykläckt insikt, det gör han inte. Han delar med sig av egna erfarenheter och åsikter kring samma insikter som ni och många andra redan nått.

Skillnaden är att han är man, och ni blir alldeles till er, höjer upp honom som hjälte. "Om ändå fler kunde tänka såhär". Fast ni gör ju det! Allihopa, varenda en av er. Synd bara att era egna värderingar och insikter fick ett värde först när en man uttalat dem.

Andreas ÄR klok och tänker fantastiskt kring sina barn, (precis som de flesta av ER) men det hade räckt med ett "Mhm, exakt Andreas, du har hajat" Ungefär samma reaktion som en mamma hade fått.

Jag är besviken på er.

Svar:
Jag tror man lätt blir förvånad när män tänker så för tyvärr känns det ofta som att våra tankar är kvinnodominerade. Men jag håller med dig! Det är så jävla typiskt att det är först när en man säger nåt som det får ett värde.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Therese: fast Lady Dahmer brukar printscreena kloka citat rätt ofta, oavsett om det är kvinnor eller män som står för dem. Jag tror att alla här i tråden vet att Andreas står för samma åsikter som de själva.

Förresten, har ni sett reklamen för badrumsföretaget som går på fyran nu? Föräldrar som badar sina barn och en kvinna som badar med sina partners – först två olika män (som verkar tråka ut henne) och sedan en annan kvinna som hon skrattar ihop med. Så himla härligt!

Svar:
sant. Jag lyfter män ganska sällan och kvinnor ofta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker också det är bra att en till förälder uppmärksammar detta, ju fler ju bättre! Ännu bättre att hen tänker tala med förskolepersonalen. De kan vara med och försöka stoppa dessa "pojk-lekar" som flickor ej får vara med i.

Min flicka älskar också spindelmannen, och Bärgarn (från Bilar) och jag har inte hört vad som händer på förskolan, men tex sade en pojk till sin mamma en gång, när vi var på Max "men mamma, kan flickor ha spindelmannen?"

Galen jag blev!

Letar efter spindelmannen badkläder åt henne nu till sommaren också, det får bli ett par badbyxor, för på "tjej-avdelningarna" finns inte spindelmannen alls med.

En kompis sade då "men badBYXOR?" ja men va fan, hon har inte direkt tuttar att dölja! Hon är 2 år..

Nu var det inte LD´s inlägg jag syftade på, klart att män ska lyftas i frågan lika mycket som kvinnor.

Det var mer era kommentarer som följde efter inlägget, om ni läser vart och ett efter varandra så inser ni nog också min poäng.

Även våra egna reaktioner tål att analyseras, vi går inte fria från att vara präglade av normerna bara för att vi är medvetna om dem.

Det är sorgligt att vi kvinnor har så lätt att ställa oss och heja bakom en man, när det enda han har gjort egentligen är att hålla med, oss.

Svar:
mycket viktig poäng. håller med dig; vi måste rannsaka oss själva. Jag faller också in i det där omedvetet ibland. Vet inte om det beror på att jag tycker män är viktigare eller om det snarare handlar om att jag inte har så höga tankar om dem och därför blir glatt överraskad. Either way så är det viktigt att prata om det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag kan inte låta bli att tänka på när jag var liten (på 80-talet) och vi hälsade på mina kusiner. Med en bror och tre pojkkusiner så var det bara jag som var tjej.

Självklart ville alla leka inne hos den äldsta kusinen, på hans rum. Alla fick vara med, bestämde han. Alla utom tjejerna.

Jag blev självklart ledsen och gick ut till köket där de vuxna satt och berättade vad som har hänt.

Min fasters man sa då:

-Det är klart att han inte vill ha tjejbaciller på sitt rum.

Det är klart att mamma och pappa sa ifrån, men jag ville ju inte vara med mer då. Jag satt hos mellan mamma och pappa i kökssoffan och var ledsen istället.

Han var ofta så, min fasters man. Delade upp tjejer och killar, och som enda tjej blev jag utpekad som undantaget.

Jag tycker fortfarande inte om honom. Det gör ingen i vår familj.

Kanske är det för att jag VET och MINNS hur det kändes att bli utesluten – och att det accepterades av en vuxen – som jag blir så arg om någon gör detsamma mot andra barn.

Ingen ska få mina barn att känna sig så som jag kände mig.

Therese (och andra) – Jag håller helt med dig. Det första jag skrev som kommentar till ett inlägg på FB där jag uppmärksammades på inlägget och det länkades hit, så var min spontana kommentar följande:

"Lite sorgligt ändå att man blir hyllad så "enkelt"…"

Och vet ni? Det finns faktiskt fler män i min omgivning som också tänker på de här sakerna, men de uppmuntras inte att göra det, och går på sin höjd omkring och tänker det antagligen mest för sig själva.

Jag funderar lite kring det här med piskan och moroten. Kanske man skulle lägga mindre tid på att bemöta alla jävla idioter som hävdar att det här inte är något värt att tjafsa om osv, och istället fokusera mer på att lyfta upp de embryon till åsikter som kommer från män runtom. Till exempel på dagis, där föräldramöten är ett utmärkt exempel. När män tar upp relevanta frågor, haka på, ge stöd, visa uppmuntran för att de vågar lyfta dessa frågor.

Eller på barnkalas, var den som åker dit, sitt där och fika med majoriteten som av någon outgrundlig anledning alltid är "mammorna", var med och köp presenten, visa att du engagerar dig och bryr dig om ditt barn, och när du gör det, så är det alltid trevligare om kvinnorna inte tystnar när en man lägger sig i samtalet om barnens kläder, fritidsaktiviteter eller annat, och kanske har avvikande synpunkter.

Jag är ju en sån där "jobbig" person som ska engagera mig i allt möjligt, så jag sitter även i föräldragruppen. Jag är förstås enda pappan där. Vilket resulterade i att jag tog hand om insamling av presenter till personalen på mitt barns avdelning inför jul. Många fascinerade och uppskattande kommentarer från de andra föräldrarna för det. Varför? Ja, för att jag fixade det *trots* att jag var man. (!!)

Kontentan av det hela? Jag tror alla skulle tjäna på ett mer nyanserat förhållningssätt till män som vågar bryta normerna. Inte "what-äävvöör" men inte heller *halle-lu-jah*.

(Och till Sören, jag är född på 70-talet, men gick aldrig själv på dagis, däremot är jag väl fostrad i den ironiska generationen. Jag vet mycket väl att det heter förskola, bedrivs enligt läroplan och bla bla, jag vet också att barnskötare med i bästa fall gymnasieutbildning kallar sig pedagoger för att de jobbar på en förskola, jag väljer ändå att kalla det för dagis, det är alltså ett medvetet val av helt andra anledningar, och alltid retar det väl nån, men det är fint att det är där du väljer att lägga fokus, det är ju verkligen relevant för frågan?)

Det är berättelser som Andreas som gör att jag blir jättenervös inför min dotters förskolestart i höst. Min dotter har föräldrar som också gillar Star Wars och även om jag tycker att Spindelmannenprylar är ungefär lika fula som prylar med Disneyprinsessor så gillar jag själv actionhjältar mer än prinsessor osv. Blir vår dotter lik sina föräldrar kommer vår dotter i värsta fall stöta på samma åsikter som Andreas dotter stöter på. Och det gör mig nervös.

Andreas, LD och alla andra som lyfter frågan om jämställdhet och vågar ta debatten skall hyllas! De andra som så envist klamrar sig fast vid att pojkar ska få vara pojkar etc och som av ngn anledning fokuserar sig blå på skillnaderna istället för likheterna, ja de kan ta och dra ngnstans och ta med sig sina unkna medeltida åsikter. Blir sååå galet trött på kommentarer som att "det finns viktigare saker att ta upp" eller "det ÄR skillnad på pojkar och flickor". Ja, vi ser olika ut mellan benen, men det är väl inte där hjärnan sitter eller? Fast ibland undrar man ju… Jag ser inget fel med att vara vare sig flicka eller pojke och man FÅR vara det, men varför skall ANDRA bestämma vad som passar sig för det ena eller andra könet… Varför begränsa individen? Även de "små" sakerna som pyjamas i det här fallet är en del i den stora viktiga debatten. Därför blir jag så glad när jag läser kommentarer som Andreas.

Jag tror att en av anledningarna till att man reagerar så positivt på att en man skriver något sådant här är att det faktiskt inte är lika vanligt. Jag tror också att det kan vara viktigt att, kanske inte hylla men i alla fall uppmärksamma de män som gör det. Dels tror jag att en del män kan känna sig lite skrämda av att de uppfattar feminismen som en "kvinnoklubb", dels tror jag att andra män kan ha lättare att ta till sig argumenten om de kommer från en man. Ja, det är sorgligt och skitfrustrerande att det ska vara så, men då kan gubbsen inte avfärda det som "kärringgnäll".

När män säger något så lyssnar män. När män säger något så lyssnar kvinnor.

När kvinnor säger något så lyssnar inte män. När kvinnor säger något så lyssnar inte alla kvinnor heller?

Visar bara på att Sverige fortfarande är patriarkat då massa kvinnor säger någonting viktigt och tillförande men förbises eller sägs emot ända tills en man bekräftar det massa kvinnor redan sagt och först då tas det på allvar. Har märkt att det i princip alltid är så vardagen.

Jag tycker annars det är bra att sådana män som Andreas tar upp dessa frågor och bryr sig men varför måste det alltid vara en man se bekräftar vad som är "rätt"?

Jag tyckte också det var lite intressant om man följde hela diskussionen via facebook, att fanns det flera exempel med kvinnor/mammor som berättade i stort sätt samma sak som Anders, men som ingen direkt kallade "åh så klok" eller "fantastiskt bra skrivet". Blev lite ställd då när jag kom in hit och läste kommentarerna här (där de flesta verkar vara genusmedvetna kvinnor).

Undrar vad det beror på? Var ni medvetna om hur ni reagerade när ni kommenterade? Lite som Helena säger här uppe så kan det ju bero på att man vill uppmärksamma de män som skriver sådant, då ofta majoriteten är kvinnor, och att många män skräms iväg av "kvinnoklubben"(inte mitt uttryck). Men av någon anledning känns det inte riktigt så av kommentarerna att bedömma.

Nu spelar jag ju också lite dum, men min poäng är nog att påpeka att normer inte är så lätta att skölja bort som vissa verkar tro.

Svar:
till mina läsares försvar så reagerar de likadant när jag postar citat från kvinnor. Men du har en bra poäng.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har haft inskolning på dagis (förlåt Sören, förskola) med min son nu i veckan, där observerade jag problemet,. en pojke som ville vara med och leka Pippi men tjejen som "var" Pippi sa att han inte fick vara med för att "man kan inte vara Pippi om man är kille". Väldigt sorgligt att höra, fast pojken i fråga såg lika glad ut ändå och sket i va tjejen sa och fortsätte med sin Pippi lek 😉

Helt OT, vet inte hur jag kom att tänka på detta, eller jo, mina tankegånger kopplades antagligen in på det när jag läste Andreas kommentarer här i tråden om att han var enda pappan i sina kids föräldragrupp på dagiset.



Dexter season 6 när det är föräldradag på dagiset där Harrison går, en av föräldrarna närvarande på dagispartajet, en pappa, till Dex: "Jaha, vad har du gjort för att hamna här då?" Dex: "?" Mannen: "Ja, min fru hade nåt jobbmöte, what’s your excuse?" Dexter: "Ehm, jag är här för min SONS skull… that’s him!" & pekar med stolt smile på den hjälpsamma ungen som skrattande delar ut cookies till dom andra ungarna.

YEY! för Andreas & Dexter!

Sån igenkänning på det där, fast mina 3 och 5 år gamla barn är pojkar då. Kämpar dagligen med att förklara att det är andras förlust om de tror att man inte kan klä sig i alla färger för att man är kille, eller att det är något fel att pojkarna älskar My Little Pony.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *