Kategorier
feminism & genus

Genom att skriva om kändisars vikt så påminner Frida bara alla unga tjejer om att de borde tänka på hur de ser ut och vad de väger.

Hela vår kultur livnär sig på kvinnors dåliga självkänsla och även när tidningar, tv och självhjälpsböcker gärna marknadsför sig själva att vara på vår sida (hahahaha!) så springer de självhatets ärende. ”Du duger som du är men bara om du fixar det här först!” Dessa tidningar lärde mig att det är viktigt att vara smal, att kvinnans bästa egenskap är hennes attraktionsförmåga ”Så vill killarna ha det!” och att det yttre ska slipas och fixas och vara i ständig förändring för att passa in. Det är ”gör om mig”-reportage och plastikguider. Kvinnor ska förbättras och förändras.
 
Och det börjar tidigt. I senaste numret av Frida, en tidning som riktar sig till väldigt unga tjejer, så tyckte ansvariga att det var en bra idé att redogöra för kändisar vikt. De menar på allvar att det är BRA för unga tjejers självkänsla att de får se hur typ världens vackraste människors kroppar ser ut, (men gud har vi inte sett tillräckligt av dem??) att det på riktigt funkar att få tjejer att sluta bry sig om sin egen vikt om man eh fokuserar på andras vikt.
 
HALLÅ VAR FAN ÄR ANALYSEN?
 
 
 
Hela min ångestladdade tonårstid fylldes ju av det här. Var det inte intima redogörelser av kändisars kroppar, skavanker, vikt och komplex så var det tips på hur jag klär mig, vårdar håret, rakar bort allt det där håret som egentligen är en naturlig del av kvinnokroppen men som fyllde mig med sån skam. 
 
Jag visste inte vad celluliter var innan jag lärde mig det i tidningar som just Frida. Jag visste inte att man kunde ha hängpattar, lår som inte gick ihop eller för stor rumpa. Jag visste inte det! 
 
 
Men Fridas chefsredaktör Beatrice Birkeldh menar att läsarna efterfrågar detta. De vill ha viktreportage men det är ju bara ett enkelt sätt att avsäga sig ansvar. Jag ville liksom ha knark och sprit när jag var tretton, fjorton. 
 
 
Ja, men snälla Beatrice, GÖR DET! Tig ihjäl den här fixeringen! Prata om nåt annat, prata om hur kroppar känns och vad man kan använda dem till istället för hur de ser ut och vad de väger.  
 
Fan, vill ni visa vanliga kroppar visa VANLIGA kroppar då, inte plastikopererade, utsvultna, späkta, piffade och hårdtränade KÄNDISkroppar. Åk till badhuset! Eller skippa utseendesnacket en liten stund och fokusera på vad tjejer kan istället för hur tjejer ser ut? Fokusera på kroppens egentliga funktion? Varför inte bara skriva reportage om vanliga tjejer som visar och berättar om HUR deras kroppar ger dem glädje och njutning? Eller om tjejer som klarat utmaningar eller kommit över sjukdomar eller skador eller andra kroppsliga svårgheter?
 
 
Genom att skriva om kändisars vikt och kropp så påminner Frida bara alla unga tjejer om att de borde tänka på hur de ser ut och vad de väger. Frida påminner sina läsare om att de har en kropp och att andra har en åsikt om den och att de borde tycka nåt också. De påminner om andra kvinnors kroppar. Påminner om allt det där de försöker eller iallafall borde sluta tänka på. Det är kontraproduktivt. 
 
Du kan inte ta bort fokus från ytan när du använder ytan som verktyg. Även om budskapet är ”du duger som du är” så håller vi kvar tankarna på utseendet vilket i sin tur håller kvar tjejerna på mattan och så låtsas vi vara helt oförstående och förvånade över att sjuåringar vill banta, tioåringar tycker att de är tjocka och unga kvinnor lider av ätstörningar i allt högre utsträckning. 
 


Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Genom att skriva om kändisars vikt så påminner Frida bara alla unga tjejer om att de borde tänka på hur de ser ut och vad de väger.”

"Du får också gärna läsa artikeln först och sedan återkomma om du vill prata om den."

Dock så läser ju inte alla 10-åringar artikeln utan ser bara den FANTASTISKA rubriken i mataffären och påminns om att "vikt är viktigt, vikt är viktigt"

"Så mycket VÄGER kändisarna! Hur mycket VÄGER jag?"

Precis som du säger; Jag hade inte en ANING innan jag började läsa dessa jävla tidningsfanskap. Och jag kan lova att tidningarna var bra mycket "snällare" på sent 80- och tidigt 90-tal än de är idag.

Kära Beatrice, du vill tjäna pengar, du vill inte hjälpa småtjejer. Ville du det skulle du inte fokusera på kroppar på det där sättet. Det ENDA kroppsbildsprylar jag skulle kunna tänka mig göra någon nytta är att ta bilder i still med hur:

http://bodypalace.blogspot.se/

gör det. Vanliga kroppar i vanliga poser. Varken förskönande eller förfulande. Bara slätt rakt upp och ner. Ett sätt att AVDRAMATISERA kroppen.

Varför, herregud VARFÖR, finns ingen feministisk ungdomstidning?

Åh gud ja. Prenumererade på Frida när jag var 11-15, det gjorde mig bara grymt förvirrad. Alltid samma grej. På ena uppslaget stod det "du duger som du är" och på nästa uppslag exempelvis "så tycker kill-panelen att en tjej ska vara". Eh jaha liksom? Kommer ihåg att en kille i sagd panel inte ville ha en tjej som bajsade (!) Skulle man vara tillsammans med honom skulle man alltså göra sina mänskliga behov i smyg. Fick grymma problem med att våga gå på toa efter det, kan jag säga…

Får ett kärt minne från när jag var 13 år. Det var en artikel som hette "101 saker som får killar på fall" där det – förutom tråkiga saker som härlig personlighet och "var dig själv" – stod tips som visa hud, locka håret och ha på dig högklackade stövlar till en kort kjol. Gissa vilka tips som etsade sig fast i mitt 13-åriga huvud?

Undrar om de kommer svara dig på det här blogginlägget? Hoppas det!

Och om de gör, vill du vara snäll och publicera det?

Frida lärde mig om vad man ska komplex för också. Innan jag läste tidningen hade jag ingen aning om att trasiga nagelband upplevdes "ofräscht". Eller något av de du tog upp i inlägget. Jag visste inte. Sånt behöver 12-13åringar bry sig om. Inte 20åringar eller 40åringar heller, eller nån ålder.

Är själv uppvuxen i en ganska skyddad miljö när det gäller utseende och vad som är pojk- och flickaktigt, tills jag flyttade till en stockholmsförort och i tidiga tonåren fick tag i just tidningar som Frida, Julia och liknande, där det plötsligt skreks ut att vikt, smink och att vara fin, attraktiv, snygg, behaglig, osv, var självklart. Rubrikerna i tidningarna fick mig plötsligt att börja tänka att allt var fel med mig.

Ett av de stora problemen är ju att dessa tidningar presenterar en bild av vad en tjej är eller borde försöka vara och vilja bli.

Passar man inte in där, är man tydligen ingen tjej. Detta orsakade ganska stora problem för mig under hela min tonårspreiod vill jag lova, tills jag tillslut insåg att jag faktiskt var precis lika mycket tjej, utan att behöva vara som de bilder som dessa tidningarna visade.

Linda: Ja just det, den kommentaren kommer jag ihåg också. Väldigt många konstiga budskap. Får mig också att tänka på något som Drew Barrymore sa i en intervju i Frida: "Jag försökte göra mig så sunkig som möjligt (för en roll) jag lät mitt näshår växa så mycket att jag kunde fläta det". Det fick 11 åriga mig att tro att man måste ta bort allt näshår inne i näsan, det som inte ens syns = höll maniskt på att klippa mig där inne med en vass nagelsax!! Alltså på riktigt, sånna där tjejtidningar kan verkligen fucka upp en…

Jag tycker att VR är lika mycket bullshit med sin dubbelmoral.

Älska dig själv! Och sen… killpanelen. Öööööhöööhö. Va?

Oavsett hur helgoa genusmedvetna killar vr än tar in så kvarstår faktum att mäns åsikter om kvinnor spelar någon roll.

Jag har nästan slutat konsumera tjej- och modemagasin helt och då jag tycker att allt känns som att man ska vara missnöjd med sig själv och därför konsumera mera kläder, kosmetika och andra saker som man egentligen inte behöver. Inte så att jag tycker att det är fel med kläder eller smink jag tycker jättemycket om att klä mig fint. Men sedan ett halvår tillbaka har jag haft köpstopp på kläder. Och man upptäcker hur mycket av sådana tidningar som kretsar kring att konsumera saker man inte behöver.

Sedan att det finns andra grejer i de där tidningarna som är puckat, typ att de förutsätter att alla är hetero, att ha pojkvän utmålas som oproportioneligt viktigt, alldeles för stor vikt vid killars tyckanden om hur tjejer ska vara.

Och håller även med om att det är ett jädra fokus på skönhet hela tiden. Alltså jag älskar faktiskt inte mitt utseende, gjorde det ännu mindre när jag var tonåring, och man behöver inte älska sitt utseende. Jag mår bra i alla fall och ju mindre jag bryr mig om mitt utseende, ju bättre tar jag hand om min kropp för jag inser att den är ganska fantastisk på många sätt utan ett vackert yttre och därför vill jag vara snäll mot mot den.

Nu gäller inte det här riktigt ämnet, så förlåt för kapning men vet inte vart annars jag ska vända mig faktiskt för att ventilera detta och kanske få tips på vad jag ska göra.

Liksom alla andra har (och är) jag varit lite allmänt ätstörd, dvs drar lite i fläsket o så. Jag anstränger mig verkligen för att inte känna och tänka ätstört (speciellt med tanke på att jag för 2 år sen höll på att uteckla bulimi). Klarar det hela för det mesta hyffsat. Pratar inte vikt o så med andra. Min man däremot! Han har gått o blivit riktigt ätstörd tycker jag. Pratar om bantning, träning, hur tjock mage han har, att inte äta så mycket godis osv osv. Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera detta. Jag vet inte vad jag ska säga till honom och jag tycker inte heller om att det påverkar mig, vilket det oundvikligen gör.

Har någon något tips?

Jag tycker du gräver för ytligt i det här. Vad du skriver om är RESULTATET av det nuvarande styrelseskicket – inte grundproblemet.

Det handlar inte riktigt om att "utnyttja kvinnor för att de är kvinnor" (eller jo, delvis – men inte enbart), utan helt enkelt att vi lever i ett konsumtionssamhälle med ständig ekonomisk tillväxt där ekonomiska intressen ses som viktigare än invånarnas välmående. Allt görs för att pengar skall tjänas. Det här är bara en av de sakerna, men du får det att låta som att hela samhället står och faller med det.

Låt mig ta ett exempel: Mat.

Det handlar inte riktigt om att vissa "äter pulver på grund av sin dåliga självkänsla" – problematiken är djupare rotad än så. Problemet ligger i att vi bara kan konsumera det som tillhandahålls i butikerna. Som de flesta borde förstå så är det inte efterfrågan som styr tillgången – utan tvärtom. Och när reklamen/marknadsföringen och så vidare berättar för oss att "det här är vad du behöver! Om du köper det här blir du lycklig" går det inte att värja sig. Vi blir undermedvetet påverkade, vilket tillverkarna är medvetna om och utnyttjar.

Att vi sedan skall arbeta åtta timmar om dagen, kanske har barn eller husdjur att ta hand om, och samtidigt ha möjlighet att äta bra och nyttig mat, lagad från scratch är ju bara skrattretande. Vi blir sjuka i det här samhället. Det är ingenting vi kan ändra på individuell nivå, det krävs en uppslutning så vi kan uppnå förändring. Vi är förtryckta i det här samhället, helt enkelt. Förstår inte varför folk inte reagerar över det.

(Att de som producerar mat och de som tillverkar medicin och kosttillskott ägs av samma kedja är ju väldigt tänkvärt. Deras intresse ligger inte i att vi skall äta bra mat så vi håller oss friska. Deras syfte är att få oss sjuka, så vi kan köpa medicin av dem samt "nyttig" mat (som är 20 gånger så dyr som vanlig) och kosttillskott.)

Angående tidningen använder de sig av samma taktiker som resten av de som vill sälja någonting: De gör folk osäkra, så att de sedan hålls kvar för att få reda på hur de skall göra för att duga. Men självförtroendet kommer aldrig, vi bara bryts ner mer och mer. Och vilka tjänar på det? Jo, de som fick oss osäkra från början.

Några menar säkert på att "men om folk mådde bra av att köpa någonting skulle de ju inte förlora kunder", men det är inte så simpelt. Det ligger en skillnad i att VILJA köpa någonting och VARA TVUNGEN. Det sistnämnda är helt klart ett säkrare kort än det första.

För saken är den att det går inte alltid att skrapa lite på ytan. Ingenting förändras av det. Allt det du är emot (ojämställdhet, könande, främlingsfientlighet/rasism, utseendehets osv) är ju just ett resultat av dagens samhälle. Visst; det skapar en medvetenhet hos folk att veta om vissa av problemen som tillkommer med samhället. Men felet är att det ofta framförs som någonting oberoende. Som om det skulle kunna vara på ett annat sätt under rådande premisser. Orimligt.

Jag läste aldrig Frida, Veckorevyn och såna tidningar som tonåring, inte ens då orkade jag med dom. Varje gång jag öppnade en sån tidning kände jag mig ju bara (ännu mer) värdelös och ful. Jag undrade om det var nåt FEL på mig för jag förstod inte varför man skulle raka benen, jag började inte helt plötsligt tycka att smink var skitkul när jag kom i puberteten och jag hade ändå inga pengar att köpa kläder för. Dessutom var jag övertygad om att inget smink skulle kunna "rädda" mitt utseende i alla fall… Så jag mådde inte så bra, men idag är jag i alla fall glad att jag hade andra intressen som jag utvecklade istället för att försöka anpassa mig efter tjejtidningarnas omöjliga ideal. Jag tror att jag har haft mycket mer glädje av att lära mig spela trummor än jag hade haft av att kunna sminka mig snyggt 🙂

Fy fan för dom tidningarna. Om man bara insåg när man var yngre hur skadliga dom är. Kommer fortfarande ihåg saker dom tipsade om. När jag var tolv så var det en tidning som skrev att en kändis gått ner i vikt med hjälp av äpplen. Jag levde på enbart äpplen och vatten i tre månader! TRE MÅNADER. Dom hjälpte verkligen mina ätstörningar på traven och tio är senare är dom fortfarande kvar, för det ringer alltid i öronen att man måste vara smal för att bli älskad

Jag växte upp i en miljö där utseende inte fanns på tapeten. Min mamma har aldrig rakat sig någonstans eller sminkat sig, jag tittade inte på disneyfilmer etc. Men jag blev väldigt utseendefixerad ändå, redan vid ganska ung ålder. Jag minns att jag började sno min systers cosmopolitan och vecko revyn tidigt, och mamma har berättat att efter varje nummer fick jag nya idéer om hur jag inte dög och hur problemet skulle lösas. (Hon försökte förbjuda mig att läsa dem med det gick sådär…) Det är alltid svårt att peka ut exakta orsaken till varför man blivit som man blivit men jag är beredd att lägga ganska mycket pengar på att större delen av min osäkerhet som barn och tonåring går att härleda till dessa jävla skittidningar. De gjorde en uppmärksam på saker man aldrig tidigare hade tänkt på, som sin vikt t.ex.

Finns inget värre än att lyssna på hurvida vissa tjejer i min klass har komplex för deras mage eller inte vågar tar för sig. Skrattar bort killarnas ”Jag har kuk och all makt”-kommentarer. Följer typ ”Få killar på fall”- råd. Jag kräks. Hur kan så smarta tjejer fortfarande vara så dumma att lägga ner all sin tid på sitt utseende eller leva för att få bekräftelse av killarna? Som om de vore en jävla belöning som en ska vilja ha. Ååååh. Så jävla trött på att en positiv kommentar om ens utseende typ är det finaste en kan få i min ålder. Snälla, har lust att bara skaka om allihopa och lära dem gå rakryggad och höras i klassrummet istället för att ge efter och leva för att varje rörelse de gör ska åtrå killarna. Bra att de finns bloggar som din!!!!! Tack

Jag minns hur jag läste i Frida att ha en pektå som var längre än stortån var det mest avtändade som fanns. Resultat=inga öppna skor eller sandaler eller ens barfota för mig på ca 10 år. Badade på riktigt med strumpor liksom…

Det är intressant att på ena uppslaget kan det vara "25 steg till ett bättre självförtroende." Och på nästa "så fixar du strandpromenad (ja, det finns tydligen speciella strandkroppar) på fyra veckor." Synd. För jag tycker om att läsa om mode, produkter och mat och sånt. Men man måste samtidigt bli matad med massa skit om hur man ska se ut för att andra ska bli nöjda. Skrev en text om detta igår efter att ha noterat vikthetsen på gymmet. "KOM IGEN! Två till! Sådär fixar man ingen BIKINIKROPP! Vill ni gömma er i vassen i sommar va!?" Du får gärna läsa den.

http://solomag.se/alltutom/2013/05/den-dar-forbannade-vassen/

Om unga tjejer nu vill veta så mycket om kropp och vikt borde FRIDA hänvisa och göra reportage om projekt som detta: http://thenuproject.com/

Det är ett projekt där fotografen fotat frivilliga "vanliga" kvinnor i deras hemmiljöer för att visa att kvinnor kommer i alla former. Projekt som detta gör mig så glad. Det är sånt här som borde få uppmärksamhet. Vi måste lära oss hur kroppar ser ut. Vi måste acceptera oss själva och varandra. Vi måste förstå att kroppar är bra så länge dom fungerar som dom ska, vilket dom oftast inte gör om man slutar äta.

Fattar inte ens hur mina föräldrar kunde låta mig köpa Frida… Vi började liksom läsa den när vi var typ 10 bast och sen var ju uppväxten förstörd med utseendefixering och ätstörningar…

För att inte tala om alla jävla "fånga din drömprins"- och usla sex-tips. Typ att oskulden är det viktigaste du har, asviktigt att spara den till "den rätte" och allt ska vara perfekt, annars är ditt liv förstört. Och killar gillar inte tjejer som är lättfotade, KILLAR MÅSTE FÅ JAGA och kämpa. Dessutom sjukt heteronormativt.

Jag är helt säker på att du har skrivit i ett inlägg för länge sedan att kvinnor inte ljuger om våldtäkt. Men detta då? http://bloggar.aftonbladet.se/brottochstraff/2013/05/06/friande-dom-i-valdtaktsmal-en-rattsskandal-menar-advokaten/

Svar:
Elin, du tar ETT fall och applicerar det på hela din världsbild? Att det HAR hänt betyder inte att det är vanligt förekommande. Det största problemet är dessutom fortfarande att endast en liten procent (!!) av alla våldtäkter faktiskt går till åtal och en ännu mindre procent av dem döms. DET är skandal om nåt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nämen vad ädelt av dem att hjälpa genom att visa att det är normalt och okej att väga 55 kilo. De är riktiga svin, många som läser frida är 11, 12, 13 år sådär och det är fan riktigt ledsamt hur mycket skit de lär sig genom frida och liknande tidningar.

Omg nu ser jag en del av citatet från demi på bilden där hon påstår att hon är "naturligt kurvig" hon är ju så smal, om hon ska kvala,in som kurvig så är 98 procent av jordens befolkning smällfeta. Det verkar sunt. Tack frida, känner mig genast mer upplyst.

Oj, vad dum jag känner mig. Läste detta reportage och tänkte "vad trevligt, jag är lika lång och väger lika mycket som skitsnygga och fina Demi Lovato!" och fick en liten boost. Men inser nu att det ligger så mycket mer bakom detta… Hmm.

Jag började läsa Frida och Superstarlet när jag var typ 8 (!!). Framför allt är det heteronormen i tidningarna som jag tycker är så fruktansvärd, utanförskapet och avvikelsen blir så tydlig när man inte ens finns representerad.

…och denna enorma kroppsfixering är naturligtvis också avskyvärd och helt galen.

Vi borde starta en riktigt bra ungdomstidning, helt utan utseendehets och "gör om dig själv"-mentalitet!

Första gången jag skriver här, men detta ämne berörde mig väldigt mycket. Trodde inte att det var så många som fått skev syn på sig själv tack vare Frida, blir lite ledsen när jag läser kommentarerna och tweets. Blev upplyst om att lår som går ihop inte var okej när jag som 12-13 åring läser Frida (tror jag det var): hur ofta tränar du? När låren börjar gå ihop sätter jag igång med träningen

Sjukt också att jag själv när jag började läsa direkt tänkte "undra vilka kändisar det är" (och hur de ser ut). Först när jag märkte att det inte fanns fler bilder från tidningen reflekterade jag över detta.

Hjärntvättad eller vad.

Jag prenumererade på Frida när jag var 14-15 år. Saker jag mådde sjukt dåligt över då:

1. Jag var oskuld

2. Jag var närmare Mary Kate Olsen i kroppstyp än Halle Berry på de bilderna där Fridas "killpanel" hade gett Berry en femma kroppsmässigt och gett MKO en etta. MEN, Olsen hade ju ett gulligt ansikte och i ett förhållande slår ett gulligt ansikte högre. Just det "tipset" har jag omedvetet nog ej släppt än idag.

3. Mitt kroppshår.

4. Min lukt (fick inte ha parfym för mamma och de påpekade hur "äckligt" det var att skippa parfymen?!)

5. Jag hade tydligen för mycket tandkött för att ha ett vackert leende (testa om du har ett proportionerligt leende eller något sådant! Bästa testet ever!)

6..

… jag orkar inte ens. Allt från mina hemska bleka fötter tills plumset i toan när man bajsar (man skulle lägga toapapper i toan ifall det var kö, och tända en tändsticka efteråt så man slipper pinsamheter). De är bra på att tala om för en hur man ska vara för att vara normal enligt deras mått.

Jag har engagerat mig i en organisation som jobbar mycket med unga tjejer som på ett eller annat sätt är mer eller mindre ätstörda. Oavsett hur utvecklad deras sjukdom är går det inte att komma ifrån frågorna om vikt. De vill jämföra, bli utvärderade, bolla matvanor och hetsar viktideal. Det är inte konstigt när man har fastnat i de tankarna, det är precis så det fungerar. Men vilket är vårt ansvar som volontärer? Ska vi, som Beatrice svarar, tiga ihjäl det eller ska vi försöka uppmuntra till girlpower genom att exemplifiera kroppar? Taaadam! Svaret är ingetdera. Vi har nämligen blivit utbildade av personer som forskar och jobbar inom området. Vi lägger inga värderingar i deras vikt, vi undviker att svara på direkta frågor och vi skulle aldrig i livet diskutera mått eller gram. Istället försöker vi föra metasamtal. Hur känns det att prata om det här? Varför känns det här med vikten så viktigt? Vad kan man göra när man får stark ångest? Och så vidare. Jag avskyr starka aktörer som utger sig för att vara på tjejernas sida, men som kör på och offrar alla principer för att tjäna pengar. Om Frida nu verkligen bryr sig, varför tar de då sig inte tiden att ringa upp till någon som faktiskt vet hur man ska bemöta unga tjejer som mår dåligt av, i det här fallet, viktfrågor?? Det finns många duktiga människor som gärna delar med sig av sin forskning och beprövade metoder.

På den tiden jag var ung så var det VR som gällde…lika illa det kanske? Som någon annan nämnde så var det så jag blev medveten om celluliter… eller om jag hade ’päron’ eller ’äppel’kropp.. osv osv i all oändlighet… Undrar hur många kvinnor sådana tidningar har lyckats förstöra självkänslan för under åren…? Min håller ännu på att försöka finna sig tillrätta i sin kropp….

Hahah åh det här är nästan roligt. Läser nu att två andra personer i kommentarsfältet också fått höra hur man ska bajsa av Frida. De har alltså skrivit 3 separata artiklar (en med killpanel, en med Ken Ring och den jag läste med pinsamheter) om att tjejer inte bajsar!

Herregud Frida!

Kommer ihåg när jag var 11-17 och läste Frida, de skrev om lår som inte går ihop och att det är mycket snyggare med små bröst, "storbystade tjejer kan inte ha några snygga kläder", deras bröst åldras fortare, man ser mindre slampig ut med små bröst (sic!). Det kunde jag ju iaf glädja mig åt, jag hade små bröst och lår som inte gick ihop.

Men samtidigt var de noga med att påpeka att det är fult och äcklig att vara smal som Kate Moss, och att ingen kille gillar MK & Ashley Olsens kroppar (jag är väldigt lik Kate Moss och MK&Ashley i kroppen), killar gillar ju Pamela Andersson för att hon har stora bröst och ser ut som "en riktig kvinna". Då spelade det väl ingen roll att jag hade lår som inte gick ihop och kunde ha kläder som storbystade tjejer inte kan ha. Var man smal som mig var man ful, äcklig och ingen riktig kvinna.

Sjukt fult att vågen står på 65 kg också. "Det spelar ingen roll vad du väger, se här! Du kan till och med väga upp till 65 kg utan att vara tjock!"

Hade ju varit sjukt mkt smartare att sudda ut vågsiffrorna eller ersätta med nån bild/symbol

FRIDA är verkligen experter på att tala om hur unga tjejer ska vara för att duga, och vad man ska förändra för att passa in i deras snäva norm. Jag läste FRIDA när jag var tonåring, och det som stressade mig allra mest med tidningen var nog att jag aldrig hade haft någon kille. Minns artiklar i stil med "skaffa en pojkvän på en vecka" och liknande, det skapade en himla stress hos mig och jag kände mig onormal och konstig för att jag var oskuld/ okysst… För att inte tala om utseendehetsen, att alltid känna att man måste förbättra sig för att duga. Helt sjukt att de kan göra reportage i stil med "såhär vill killarna att en tjej ska se ut/ vara". Fattar de inte hur det skadar unga tjejers självkänsla att läsa sådant?

Gud vad mycket man läser och känner igen sig. Själv minns jag och glömmer inte när en killpanel skulle döma kändiskroppar utifrån en bild på dom. Killarna skulle betygsätta dom och ge en kommentar. Sorgligt nog insåg man inte då hur äckligt fel man känner att det är idag. Om jag hade vetat hur det hade påverkat mig hade jag inte läst tidningen förmodligen, men det är lätt att vara klok när man är äldre. Som många andra skriver så var de i dessa tidningar som man lärde sig vad celluliter var och att det fanns krämer att ta bort det med.

Jag har inte sa manga minnen av just Frida, men jag laste VeckoRevyn valdigt mycket. Det enda nagotsanar positiva viktreportaget jag kommer ihag var nar de visade en massa olika tjejer som hade valdigt olika kroppar, men de vagde alla 65 kg. Da for att visa att siffror pa vagen inte ar allt. Men ja, anda onodig fokus pa vikten.

Jag tror att det varsta var nagon gang da man faktiskt fick en stringtrosa med tidningen. Den var justerbar, sa att den skulle vara "one size fits all". Men sa klart fick man ju hora fran de andra tjejerna i skolan hur ackligt det var att tjockisar kunde anvanda den stringen.

Jag tror verkligen att diverse tjejtidningar utloste min bulimi.

Det är verkligen svårt. Oavsett hur mycket man försöker berätta för folk att det inte spelar någon roll att BH:n lämnar en liten bula på ryggen eller att de gått upp 0,7 kilo, så faller veckotidningarnas och andra skitmediers dom tyngre.

Jag minns när jag var liten och var fullt medveten om att mamma bara försökte vara snäll när sa att jag inte alls behövde banta eller bli smalare, för jag såg ju inte alls ut som de gjorde i tidningen. Jag visste att hon inte såg mig som tidningen såg mig, och tidningen hade ju rätt för tidningen var samhället. Nu när jag ser tillbaka är det ju bisarrt att jag ens tänkte tanken att jag skulle vara ett kurvigt bombnedslag eller en späd älva när jag var typ elva år gammal, men det var ju det som killarna ville ha.

Så sant så! Jag minns när jag o min kompis var ca 13 år o vi hade precis läst (i OKEJ el FRIDA) att om man dricker mycket mjölk så får man stora bröst.. För de gillar killarna! Vilka tror du satt o drack mjölk hela sommarlovet utan resultat? gaahh!

Det är så jävla sjukt, speciellt med tanke på hur unga tjejerna är som denna tidningen riktas mot. Jag prenumererade på den som yngre och kommer ihåg att mamma en gång ville kolla igenom den för att hon hört att den inte skulle vara så olämplig. Minns att jag tyckte det var skämmigt och blev sur på henne, fick i alla fall fortsätta läsa den men fattar nu när jag är äldre att den var väldigt olämplig. Jag fick komplex över saker jag inte visste att man "borde" ha komplex över.

Jag har jobbat för Julia som har en lite yngre målgrupp är Frida. Där var man (hoppas att det är så fortfarande) extremt noggrann med bild och text för att skydda läsarna. Om man skulle välja ut kändisbilder fanns det tydliga regler för detta.

1992 hade Frida en artikel om kändisars vikt som jag minns än idag och jag var bara tolv år då.

Jag var lika lång som Shannen Doherty. Hon vägde 48. jag vägde 49-50 och tyckte då per definition att jag var fet, för jag vägde ju inte lika lite som hon…

Jag visste inte heller att det var så galet viktigt att se ut på ett visst sätt innan jag började läsa tidningar som t ex Frida och Veckorevyn. Fram till jag började läsa dem i trettonårsåldern, då insåg jag plötsligt att mitt värde som människa mäts i hur mycket jag väger. I samma veva började jag banta och ett år senare diagnosticerades jag med anorexia. Tack, tack Frida och Veckorevyn för förlorad barndom.

Tänk om Fridas chefredaktör kunde läsa alla kommentarer på detta inlägg och inse hur det de skriver i sin tidning påverkar riktiga människor här ute i verkligheten! Kan inte du LD sammanställa det hela och skicka till dem?

Första gången jag skriver här, men det är ju ett sådant viktigt och laddat ämne.

Jag minns när jag läste Frida, Okej och Julia, jag mådde dåligt över att jag inte såg ut på ett visst sätt, att jag hade hår på vissa ställen, att jag va oskuld och inte haft någon pojkvän. Min självkänsla va i botten, jag försökte få bekräftelse och hela budskapet med dessa tidningar va: du duger som du är MEN gör såhär, (om du vill att killar ska gilla dig, som om det va det viktigaste i världen)

Men jag kan se desamma i tidningar som Cosmo, VR, Solo osv. Där står det på ena sidan hur du är stark som kvinna, tips på hur du kan uppnå dina mål, bilder på olika kroppar, hur man duger som person. Men sen på andra sidan hur du ger din pojkvän den bästa avsugningen och vad du kan göra (med ditt utseende såklart) för att lyckas i världen eller få en pojkvän.

Det är så tragiskt och det börjar så tidigt med att 9-10 åringar ifrågasätter och definierar sitt egna värde utifrån utseende och killar.

Jag var smal med stora bröst när jag var typ 12-13. Jättefin kropp, värsta "drömkroppen" rent idealmässigt förstår man nu i efterhand. Självklart förstörde Frida mitt självförtroende med tipset "Kolla om du har hängiga bröst! Sätt en penna under bröstet – fastnar den är dom hängiga". Efter det HATADE jag mina bröst och skämdes jättemycket för att visa dom för någon. Fick panikångest av att behöva gå och prova ut en BH till och med för att någon skulle se dom. Det höll i sig till jag var typ 20… Fy fan. Jag minns verkligen att det var den jävla meningen som startade allt. Man duger aldrig som man är.

Har uppmärksammat att en FRIDA-debatt uppstått på det senaste (varför just nu och inte tidigare?), och tänkte att jag kunde slinka in en liten kommentar.

Jag är 20 år idag, men när jag gick i högstadiet och var ätstörd var det bland annat FRIDA-tidningen jag läste när jag ville ha träningstips och dylikt, emellanåt när jag inte surfandet på pro ana-bloggar.

När det var sommarloppis i min stad köpte jag en kartong full med tidningarna från 2003-2007 för en tjuga. I dem klippte jag ut bilder på kändisar som vikthånades, träning -och mattips och klistrade in dem i min ÄS-dagbok.

Nu vet jag inte hur relevant just detta är till debatten, men det bevisar å andra sidan väldigt tydligt att FRIDA genom åren aldrig varit en lämplig tidning att läsa som ung tjej, särskilt då utseendefixeringen är som värst under den tiden (ätstörd eller ej).

Jag läste som 13åring tack och lov inga tjejtidningar eftersom jag ofta fann de tråkiga,inte för att det hjälpte så mycket ändå, hetsen får man ju från fler håll än tidningar. Jag önskar dock att dessa tidningar riktade mot tjejer kunde vara en plats som verkligen gav tjejer power och en paus i vikt hetsen istället för att spä på den. Köpte btw för några dagar sen en tidning som handlade om träning, bara det att när jag väl började läsa den handlade den mest om viktnedgång och smink, de sista sidorna var tillägnade till träning. Blev så sjukt besviken!

Ågud, penntricket. Jag närmar mig trettio och hatar fortfarande mina bröst pga det. Sedan minns jag när jag var ca 14 och Frida hade en bildserie om hur tjejer onanerar. Låter väl hemskt revolutionerande? Tja, tydligen låser de dörren, tänder doftljus (öh?), sätter på mysbelysning och fantiserar om skolans snyggaste kille. Och detta eviga prat om att man inte blir tjock av att svälja sperma. Herregud.

Josefin: haha det där om onani kommer jag ihåg. Också att det nästan är fysiskt omöjligt för tjejer att få orgasm.

Jag var övertygad om att jag var onormal för att jag ville vänta med sex när jag var 16. Kände mig inte redo. Så läser man om sex i varenda tidning som riktar sig till tonårstjejer. Om hur det är att förlora oskulden och att X% tjejer har haft sex innan de fyllt 15. Och att "vissa" tjejer onanerar men inte så ofta. Och har man onanerat är man redo för sex. Herregud!

Hade inte kunnat skriva det bättre själv. Extremt uppfriskande blogg. Håller långt ifrån med dig om alla dina åsikter (dock alla i detta inlägg – klockrent) men så jävla skönt med någon som provocerar igång lite debatter. Tack för det!

Jag kommer också ihåg hur mycket det pushades om sex i Frida-tidningen. I samband med den andra skiten om hur det är viktigt att vara snygg för alla killar, så blev det ju enbart jobbig press av det hela. Slutade med att jag förlorade oskulden som 13-14-åring till en kille som jag inte alls var intresserad av. Bara för att övertyga mig själv om att jag dög. Fy fan alltså

Hejsan!

Jag är väldigt för att folk ska få se ut och göra vad dom vill i ganska stor utsträckning, men jag undrar bara hur ni kan vara så blinda för följande FAKTA:

1. Attraktion är inget val.

2. Attraktion är hårdkodat i vårat DNA.

3. Vissa attribut kommer alltid vara "genetiskt" attraktiva och vissa attribut kommer aldrig vara attraktiva.

4. Attraktion är mer eller mindre = Social status.

5. Att tillförskansa sig social status är en av våra absolut största drivkrafter, vilket är självklart eftersom social status = "Reproduktionsvärde = Att sprida sina gener. DVS det är personer som strävat efter social status som lyckats få det och därför är det deras gener och inga andras som vi är ett resultat utav.

6. Övergripande "typiskt manligt" och "typiskt kvinnligt" beteende är genetiskt betingat.

7. Män tänder på och stimuleras i mycket högre grad av visuella stimulin, som tex porr, nakna kvinnor osv.

8. Köper man allt det överstående, borde man rimligen också inse att det 1. är rationellt att vilja vara så snygg som möjligt.2. Det är ganska begränsat hur mycket man kan förändra den här frågan. Tex så kommer män alltid att älska att se nakna knvinnor som ser ut på ett mer eller mindre spesifikt sätt.

Allt detta är fakta som det till extremt stor grad råder konsesus kring i evolutionsforskningen i allmänhet och evolutionspsykologin i synnerhet.

Lite klargöranden och förtydliganden:

1. Jag förväntar mig svar, eller är denna sida inte till för att skapa diskussion?

2. Över står det: "Attraktion är mer eller mindre = Social status." Det jag menar är givetvis: "Att vara attraktiv är mer eller mindre = Social status.

3. Om man inte köper punkterna över, överhuvudtaget, så bör man förklara varför, annars väger ens argument inte särskilt tungt.

Jag har läst runt här ett tag, och tycker att det finns många vettiga artiklar. Därför tycker jag att det är beklagligt och tråkigt att ingen vill ta denna debatt med mig. Då blir det som så många andra bloggar och forum där alla bara ryggdunkar varandra och är för fega/okunniga/etc för att ta en debatt när man möter på motstånd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *