Kategorier
feminism & genus

Förespråkar man mer tolerans för inbördes kritik så måste man kunna ta detsamma utan att åberopa elitism

Det som stör mest med den här ”rabiata arga feminister”-debatten är skuldandet.  Det konstanta återkommande (och tröttsamma) ”ni förstör för feminismen”, ”det är ert fel att män inte kan ta till sig”, ”Ni ger feminismen ett dåligt rykte” , ”En BRA feminist gör si och inte så” osv. Ofta sagt lite mer sofistikerat dock, men med samma betydelse. Det som sägs är ju att det är vi arga feminister som håller kvinnokampen tillbaka, för vore det inte för oss som ger feminismen detta dåliga rykte så skulle fler män (och kvinnor som blir skrämda av oss) ansluta sig och då skulle vi komma nånvart.

Och så finns det de som har mage att påstå att vi (de rabiata och arga) är elitistiska, uteslutande och elaka.

När vi”rabiatfeminister” (asså detta patriarkala skällsord; rabiat, kan vi bara sluta avfärda arga kvinnor som det?) ger inbördes kritik så är det ju pga uttalanden och åsikter vi inte tycker är genomtänkta eller bra eller till och med oförenliga med feminismen. Säger du t.ex nåt som osar kvinnoförakt (för tro mig, feminister är inte befriade från att upprätthålla unkna värden) så kommer vi call you on it, oavsett om du är feminist eller ej. Det är inte elitism. Det är det som är feminism.

Skuldbelägger du kvinnor så kommer vi säga ifrån, oavsett om du är feminist eller ej. Det är inte personligt mot dig. Det är inte mobbing och det är definitivt inte elitism. Det är feminism. FEMINISM.

blocketminen7 blocketminen2

Ouch! Men ja. 

Förespråkar man starkt och högt mer tolerans för inbördes kritik så måste man kunna ta detsamma utan att åberopa elitism och intolerans så fort man känner sig kritiserad. Och här kan jag passa på att tacka feminister som Kvinnopartaj, Ghazmerize, Sara Fraux, Burgschki m.fl som med sin kompromisslöshet och ilska, inte bara riktad till mig som del av en grupp utan mig som privatperson och individ, gett mig mycket jobbig (men befogad) kritik och många nyttiga tankeläsare. De tycker kanske fortfarande att jag är dum i huvudet men då får jag isåfall bara tacka för framtida tillrättavisningar.

Fast jag kanske bara är en masochist som återvänder för mer, men de har iallafall aldrig sagt att jag förstör feminismens rykte. Det har jag aldrig hört dem säga om nån.

elitenOuch igen. Men nickar.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Förespråkar man mer tolerans för inbördes kritik så måste man kunna ta detsamma utan att åberopa elitism”

Jag blir alltid nyfiken när detta kommer upp; skall toleransen ge utrymme för s.k. ’moderata feminister’ också? Jag tar gärna kritik för hur jag utövar feminism, men att bli uthängd som ’Ingen riktig feminist, utan en sån som stöttar patriarkatet och förstör för de riktiga feministerna’ känns ungefär lika kontraproduktivt som om jag skulle skälla de s.k. radikalfeministerna för att ’förstöra kampen’
Jag kommer att ifrågasätta åsikter och metoder dock, från alla, de ssom delar mina åsikter och dem som inte gör det, feminist eller inte.

Jag tror att de som ”förstör” för feminism snarare är de som egentligen inte alls förespråkar feminism men kallar den för det. Det brukar också vara de som skriker högst om de ifrågasätts. Tråkigt.

Jag håller med dig om att feminism är (för mig) att kritiskt granska sig själv (alltså typ självkritik) och i stort omfång omvärdera den världsbild patriarkatet tvingat på en. Såklart en inte kan göra detta ensam! Jag skulle inte kunna ha gjort det ensam. Jag är den feminist jag är idag pga har varit i diskussioner med andra feminister där vi har analyserat våra beteenden – och visst att det har gjort ont eftersom att vissa beteenden är så invanda att de gör ont när de blir synliggjorda och en inser att beteendena inte är feministiska (dvs allas lika värde, ingens frihet på bekostnad av någon annans frihet). Såklart att det gör ont att omvärdera beteenden och världsbild. Att feminister ägnar sig åt internkritik – det är det som gör feminismen stark. Det är det som för oss framåt.

Nej, jag håller inte alls med den där infällda rutan! Vad menar hen med frågan ”vilka är era motiv? Pengar, egorunk el bekräftelsebehov” – får man bara driva den feministiska frågan om man är helt osjälvisk, och inte har några andra motiv än kvinnosaken – ledsen, men så ser nog inga politiska rörelser ut!
OCH människor kan faktiskt ha flera olika motiv och hålla hålla flera tankar och känslor i kroppen samtidigt: man kan ha ett enormt bekräftelsebehov – och samtidigt vilja driva feministiska frågor framåt! Är man mindre feminist då? Man kan väl vilja tjäna pengar och samtidigt brinna för feminism?! Det är väl inte konstigt? Det är väl ingen som tror att de stora feminstiska bloggarna BARA vill tjäna pengar (finns nog mer lukrativa branscher…), men märker man att det är möjligt under resans gång – så varför inte? Är det bara kvinnor som måste vara självuppoffrande och sätta sina egna behov (av både pengar och bekräftelse) år sidan, för att få driva politik? Nä, det där är ett Moder Teresa ideal som åläggs kvinnliga politiska kämpar…

Hörru jag förespråkar inga Moder Teresa-ideal men tycker det är rätt tramsigt när bloggare som uppenbarligen bloggar först och främst för att branda sig själva använder sig av feminism i detta varumärksebyggande och sen börjar gnälla när en blir utsatt för intern kritik. Sjukt töntigt. var lite ödmjuk liksom. Egot hos många feministbloggar är väldigt uppblåst i många fall och de tar intern kritik om feminismen och gör det till en personlig grej. Sorry, rörelsen är större än din bloggpersona.

Jag skulle tycka det var hemskt intressant att få höra din åsikt om sport och jämställdhet. Bara så här i kölvattnet av fotbollsgalan, där en manlig fotbollsspelare fick pris för flest antal landskamper medan den kvinnliga spelaren inte fick så mkt som ett tack trots att hon spelat ännu fler landskamper än mannen. Sedan finns det så mkt mer, som att de flesta säger famfotboll men inte herrfotboll mm.

Det är konstigt att det ska finnas ETT sätt att driva sakfrågor på som person och feminist. Och att detta sätt är antingen rabiat skrikande eller lismande rövslickande. Det finns inget mitt imellan. Bilden av båda ”sidorna” är förstås inte verklighetstrogen. Det finns olika sätt att ta sig framåt i feminismen, de mest framgångsrika har ju varit ”rabiata” i att inte stryka medhårs. Kötta på säger jag ba.

Fast det roliga med dig & Fanny är ju att ni aldrig kan göra fel, ni kan verkligen inte ta andra åsikter eller kritik utan att börja gagga om både det ena & det andra. Eran kritik är dock alltid ”saklig” & ”befogad”. Lol. Ni är bloggare. Bloggare… :’D

Skitbra! Verkligen, det är detta som är så självklart för mig – att självkritik är viktigt och att kritik utifrån kan vara hur nyttig som helst. Men att en viss ”ton” ”skrämmer” folk att ansluta sig och engagera sig… det är för mig ett galet sätt att se på saken.
Eller JA, folk kanske blir ”skrämda” – men för vad? Jo att rannsaka sig själva, att se egna brister, att erkänna att de är förtryckta/förtrycker. Just att komma till sådana insikter, i synnerhet som normperson/person i maktposition – det svider och det SKA svida. Det kräver att man omvärderar ett och annat i livet som dittills varit jävligt bekvämt, känts självklart eller som man inte ens tänkt på. Och om det inte alls känns, har det skett någon förändring då?
En sak är dock säker i min värld: Om jag blir länkad och påhejad av någon antifeminist eller någon annan som tycker precis tvärtemot mina åsikter – då ser jag INTE det som en vinst. Verkligen inte.

Alltså det är ju ni ”rabiesfeminister” som lärt mig allt jag kan om feminismen! Det började med att jag provocerades då mitt feministiska uppvaknande inte skett än men slutade (inte slut än dock) med att jag lärt mig så otroligt mkt av dig genom din blogg. Idag sitter jag och skriver på min C-uppsats i statsvetenskap som ska belysa just jämställdhet och könsmakt i regeringens politik. Tack för att du/ni orkar och sprider feminismen så som ni gör!

Jag har sett många ”jämställdister” födas på det här sättet. Först får de höra att ”du är feminist om du tycker att kvinnor är lika mycket värda som män”, sen får de höra att ”du är ingen feminist om din flickvän har rakade ben” eller ”du är ingen feminist för att du tycker om att bli avsugen”. Yep, sett detta ske och det är sorgligt. De är ju förvirrade, för fan. De vill ju så gärna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *