Kategorier
feminism & genus

Dont tell me what to do

Det är ganska intressant att så fort jag eller nån annan kvinna (feminist) skriver att vi sminkar oss så kommer ifrågasättandet och då samtidigt skuldbeläggandet och ansvarskravet. ”Varför?”, ”Vad ska du säga till dina barn”? , ”Vi måste föregå med gott exempel”, ”om inte ens du klarar av att stå emot, hur ska andra klara det?”, ”fan vad besviken jag blir, jag trodde du var starkare”. osv i all oändlighet och jag blir så förbenat trött.
Nej SMINK är inget problem. Det är inte det. Det är kraven och normerna och idealen som är problemet och vi kommer inte undan dessa genom att sluta sminka oss. Dessutom är jag en firm believer att kvinnor ska göra det de tror är bäst, det de mår bäst av. Må det vara läppstift eller botox, vi kämpar redan i motvind och alla sätt är bra så länge de leder till välmående för den enskilda kvinnan. Och alla mår bra av olika saker.
DÄREMOT så kan det vara ett verktyg som kvinnor kan begagna för att jobba med sig själv och sin egen utseendefixering och det kan definitivt vara ett sätt att, enskilt, ge ungarna ett annat alternativ att leva upp till. MEN det får aldrig någonsin vara ett krav eller ett ansvar som påtvingas. För feminism handlar om en sak och det är kvinnors frihet. KVINNORS FRIHET. Och frihet uppnår vi aldrig genom fler krav, fler regler, fler normer och fler personer som talar om för oss vad vi bör och icke bör göra.
Har du en åsikt om en kvinnas liv, leverne och handlingar som inte rör dig? HÅLL KÄFTEN. Så enkelt är det faktiskt.
dont tell me

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Dont tell me what to do”

OT:
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/stromstedt-jag-ar-sa-trott-pa-knullgubbar/
Vad tänker du? Själv tycker jag att utpekandet av fula gubbar och äckel gör mer skada än nytta. Jag tror inte de är sjuka och världsfrämmande individer. Jag tror att det är förvånansvärt vanliga människor, på en glidande skala från den vardagssexism vi som samhälle accepterar Att avskilja dem som ett ’dom’ gör att vi kan fjärma oss från problemet snarare än ta tag i det, ifrågasätta och åstadkomma förändring.

Naturligtvis ska man ta fram detta i ljuset.
Pedofiler, incest, blottare och andra sexualförbrytare är inte på några sätt normala och har ingenting med vardagssexism att göra.
Att ta fram det i ljuset och diskutera det öppet är ett sätt, dels för all utsatta att våga konfrontera sina förbrytare och våga bearbeta sina trauman.
Men det är också ett sätt för samhället att öppet våga prata om ett svårt ämne och inte gömma det, för att kunna gå vidare.
Det finns massor med barn och ungdomar som skadas för livet av dessa sjuka män och att säga att det är ett normal beteende på en vandrande skala vore ett övergrepp i sig, ett strukturellt svek

Jag tycker att vi ska börja ifrågasätta män som inte sminkar sig. Hur fan tänker dom? Med sin orena hy och glåmiga blick. De skulle verkligen behöva ett tjockt lager med mascara för att inte se sjuka ut.
Äsch jag skämtar såklart. Jag tycker att män ska sluta raka sig i kampen mot utseendefixeringen. Det är så jävla oansvarigt gentemot deras söner att hålla på och raka sig så att sönerna ser det och tar efter. Tacka vet jag naturligt, vackra män med långa välvuxna skägg. Sådana som inte faller för normer och ideal. Inte de där svaga, patetiska stackarna till mansoffer som står där framför spegeln varje morgon med rakhyveln i hand. Näe då sånt gillas ICKE! Tänk på det nu män.

Nog kan jag hålla med om det du skriver men samtidigt så tycker jag att om man gillar att raka sig så får man göra det. Då kan man ju istället säga till sina söner att ”du behöver inte göra detta om du inte vill, det är något som är heeeelt frivilligt”.
Jag trodde i början av min feministiska erfarenhet att man var tvungen att låta allt hår växa ut men alltså… för mig gjorde det ONT i benen då håren fastnade i mina leggings hahahahaha, så tillslut efter någon vecka då jag rakade bort allt så kändes det så extreeeemt skönt!
För att sammanfatta, man ska raka sig för att man själv vill det, inte för att någon ber en göra det. Vissa människor gillar att ha långt hår, andra inte. Då ska man varken tvingas ha kvar det ELLER tvingas ta bort det 🙂

har absolut inget problem me det så länge som precis samma logik appliceras på män, nämligen
”Har du en åsikt om en mäns liv, leverne och handlingar som inte rör dig? HÅLL KÄFTEN. Så enkelt är det faktiskt.”

Patriarkatet & kvinnoförtrycket rör ju dock både LD, mig & en himla massor av andra, så att ifrågasätta sådant & ta kampen emot detta/män som ej skäms för att upprätthålla det är högst relevant.

Men gäsp! Man gör som man vill oavsett orsak.
En av mina bästa vänner är makeupartist OCH feminist. Kan ni tänka er? Hon är en konstnärssjäl helt enkelt och ett av hennes verktyg är makeup.
Jag är feminist men betyder det att jag aldrig sminkar mig? Nej. Jag försöker dock att det inte ska vara ett måste men jag tycker helt enkelt att det är kul. Som smycken eller en snygg väska. Människan är fåfäng.
Ska vi klä oss i svarta sopsäckar också?

Sant. Det är ju inte att vilja banta, sminka sig, klä sig på ett visst sätt, se ut, leva utan VARFÖR man vill det, och sedan gör det. Är det för att man själv vill det, sure, go ahead. Det är när man gör det för att man känner att man måste som det är ett problem.

Ja precis så. Jag har försökt förklara för många att vi måste sluta kritisera och skuldbelägga enskilda kvinnor utan istället prata om strukturer. Kritisera modeindustrin – inte Kate Moss. Kritisera musikindustrin- inte Rihanna. Vi kvinnor måste sluta kritisera varandra. Inse att vi alla försöker överleva i en patriarkal värld.

Ja. Jaaa! Jag har alltid varit så jäkla kluven angående just detta, att jag kan anses dansa efter samhällets pipa för att jag drar på mig mascara innan jag går ut. Inte varje dag, givetvis. Men ofta.
Sen har jag tänkt som så att jag ju är uppväxt i ett ytligt samhälle. Jag HAR sminkat mig för att vara fin för andra. Men nu då? Nu känns det mer som att det är något självvalt, precis som de dagar jag väljer att INTE sminka mig.
Man ska ju faktiskt göra vad som känns bäst. Jag lägger gärna på lite concealer under ögonen efter en jobbig vaknatt med sjukt barn. Varför då? Inte för att jag tror att andra ska titta konstigt på mig om jag inte gör det (& jag skulle skita fullständigt i om de gjorde det), men när jag ser en piggare människa i spegeln så blir jag lixom piggare på något vis. Sen lite pep-talk med mig själv så är jag redo för en ny dag.
Sen tror jag det är bra att även kvinnor som nu gör en del av det normerna talar om för oss, ändå kan visa att de är starka kvinnor med en tro på sig själva. Jag är ju mer än bara yta, så att säga. Oavsett superblonderat hår, stora läppar & flera lager smink så har man rättigheter PRECIS som alla andra.

Jag tyckte att denna blogg verkade smart tidigare men nu tycker jag den degraderats till att allt kvinnor gör är rätt och att allt män gör är fel. Jag tror att den vägen till jämställdhet är dömd till misslyckande. Vi kvinnor har ju också ett ansvar i samhället att skapa den värld vi vill leva i tillsammans med männen. Det är ju alltid lättast att skylla på andra än att ta ansvar för sina egna handlingar. T ex att låta mannen ta halva föräldraledigheten etc och att få ta sin del i barnens uppväxt. Eller att stötta sina kvinnliga arbetskamrater istället för att konkurrera.
Ang smink så har andra kvinnor påverkat mig mycket mer än några män. Alla dessa kompisar och kvinnliga förebilder som sminkar sig. Många män jag mött vet ju knappt vad smink är.

Ibland undrar jag om du verkligen vill ha en lösning på problemet, Lady Dahmer, eller om hela din världsbild skulle falla då. Det här låter hårt, men jag är genuint intresserad av att veta. Hur vore det om du försökte gå ut utan att sminka dig? Naturligtvis har du rätt att fråga mig eller någon annan som glor (oavsett kön) vad fan vi glor på.
Du säger att det är kravet, idealen och normerna som är problemet. Men hur förändrar vi dem? Genom att var och en tar ett eget ansvar? Eller genom att stanna på kammaren och teoretisera?
Det här är inte menat som kritik mot feminismen, men du får gärna se det som ett alternativ till hela den här uppfattningen om att allt bygger på strukturer som inte får ifrågasättas och som inte kan påverkas.

Ursäkta men är du dum i huvudet? Har du sett mig? Jag går ut osminkad, orakad, ofräsch, i myskläder och håriga armhålor och otvättat hår 99% av tiden.
”Hur vore det om du försökte gå ut osminkad?” Asså HAHAHAHAHAHHA
NÄ JAG ORKAR INTE GÅ OCH MANSPLAINA NÅN ANNANSTANS

Jag förstår din poäng och har läst den här förut, men ATT du valde att skriva att ”nu sminkar jag mig för att känna mig fin” (dvs det budskapet) så tog du ändå ett aktivt val att prata om utseende. DU prata om utseende. Du pratade om UTSEENDE. Ett patriarkalt, strukturellt problem. Smink! Det kan givetvis talas om dubbelbestraffning, men jag skulle inte vara uppriktig om jag låtsades som att jag inte tror att det påverkar. Men likväl som att du tar upp det som att aftonbladet gör det så gör det ju ett intryck! Ett intryck som består. Och även om du tar upp det i syfte att problematisera och uppmärksamma så kvarstår ju det faktum att du gjorde det valet. Att prata om att du ville vara ”fin”. Om inte för någon annan, så ändock för dig själv. Varför skulle då inte din dotter få ha en prinsessklänning för att få känna sig ”fin”? För sin egen skull? Är jag verkligen så fel ute?

Och den enskilda människan kan visst påverka. I ett nätverk av många kan den enskilda människan göra revolution. I ett nätverk av bloggar gör du revolution genom att tala om kvinnors värde BORTOM utseende och smink. Jag kan inte hjälpa att känna att ditt varumärke/din ståndpunkt bleknar när du väljer att lägga upp den typen av åsikt. JA, det är klart att du får sminka dig! Men måste du då blogga om det? Spä på utseendehetsen? Det är ju DET som är det provocerande (i alla fall för mig). Jag bryr mig inte om ifall du sminkar dig, men måste då DU av ska människor – som är så stark (ja, för det är du för faan) – ta efter något som generellt strävar efter att förminska och göra kvinnor svaga? Jag tycker att du är bättre än så! Du får gärna sminka dig hur mycket du vill i mina ögon, men när du väljer att skriva att du gör det, då blir det bara så himla märkligt. Är det då verkligen bara för att jag blir provocerad över att du gör vad du vill?

Asså ni här som kritiserar LD för att hon sminkar sig hallå? Det här är liksom en person som gång på gång står upp för sin rätt att vara ful på bild att va tjock ha dubbelhakor o skyltar gärna med sin håriga armhåla. Hur kan ni kritisera henne för att böja sig för normen jösses jag tycker det är befriande att få höra om feminister som inte pallar vara så starka och duktiga hela tiden.
Själv står jag för mitt behov att få känna mig het och även att sättet jag gör det på är noll normbrytande. Pallar inte dekonstruera mina preferenser har fullt sjå med att vara stark självständig hårt arbetande kvinna.

Och så återigen alltid fokus på hur en ”rätt” KVINNLIG feminist ska bete sig. Är sjukligt trött på det. Männen bara fortsätter stå där skyddade och helt ”neutrala” och bara ”sig själva” medan vi kvinnor inte kan ta hand om oss själva och sprider osunda ideal… håhåjaja. Nä,jag håller såklart med dig LD och tänker osökt på ett inlägg jag skrev apropå ifrågasättandet av oss genusföräldrar SOM INTE SJÄLVA KLÄR OSS KÖNSNEUTRALT HALLÅÅ??? Att folk har så svårt att fatta att det är snäva normer och pressande ideal vi vill motverka, inte varje enskild människas rätt att klä sig som hen vill.
http://minasannaord.wordpress.com/2013/04/20/men-klar-du-dig-konsneutralt-da-annu-ett-fortydligande-om-genusmedveten-barnuppfostran/

Ibland undrar jag om endel ”kommentatorer” är dumma i huvet på riktigt eller om de bara har otur när de tänker?!
Varför kritisera LD för att hon sminkar sig? Vad är poängen med det? Håller med om att man ska väl göra det man mår bäst av själv. Huruvida man sminkar sig eller inte har väl inget att göra med om man är feminist eller inte.

Det stora problemet är väl ändå att vi kvinnor ständigt blir bedömda pga vårt utseende oavsett hur vi ser ut. Att LD ibland vill dölja vissa skavanker med smink är inga konstigheter. Jag gör det hela tiden, jag går nästan aldrig osminkad bland folk, men inte fan är man en sämre feminist för det?
Det är väl snarare friheten att kunna göra och se ut som vi vill som vi är ute efter? Oavsett om det är osminkad, silikonfyllt eller vad det än må vara. Att bara få vara utan värderingar, krav och bedömning.

Måste ju säga att jag inte förstår mig på alla kvinnor som kommenterar så negativt här… För att kalla er feminister, så har ni en ganska oförlåtande inställning till kvinnor i allmänhet och, i detta fallet, LD i synnerhet. Ni verkar ha skapat en egen norm kring begreppet feminism och fan ta den som inte håller sig inom den – orakad, osminkad och förbannad. Det verkar som om man, i era ögon, inte kan vara feminist utan dessa attribut, vilket känns ganska skrämmande för mig som ”amatörfeminist”.
Att välja och bestämma själv, för sin egen skull, oavsett vad det gäller, borde aldrig behöva rättfärdigas eller försvaras, men flera av er ger sig ut på korståg och fördömer en ”medsyster” bara för att hon vågar vara ärlig med sina känslor.
Hela den här ”debatten” gör mig så ledsen och besviken, den är full av fördomar och fördömanden, som inte gynnar någon/något. Den visar faktist bara att de som kallar sig feminister inte är ett dugg bättre än någon annan vad gäller utseendefixering. Det är Ok att ge sig på dem som inte följer normen till punkt och pricka, för den är minsann inte en riktig feminist! Jag tror verkligen inte att sådant här gynnar feminismen, snarare skadar det och det gör i alla fall mig sorgsen.

Jag jobbar på förskola som vikarie och det har hänt ett flertal gånger att barnen frågar ”har du läppstift?”. Kanske just för att det sticker ut lite mer än foundation och mascara. Ibland räcker det med ett glatt ”ja” från mitt håll. Men ibland får jag följdfrågan ”varför?”. Då börjar jag inombords må lite dåligt. Ja, varför har jag på mig läppstift, för att jag tycker det ser bättre ut. Men samtidigt vill jag inte lägga fokus på det, så jag brukar svara att ”Jag gillade den här färgen så mycket” ”Jag hade så gråa kläder idag så jag ville vara lite färgglad”.
Men det går inte riktigt att lura mig själv på det viset, även om argumentet jag för är delvis sant. Färg är kul. Men det ligger också en hel struktur av skönhetsideal bakom mitt val.

HÅLL BARA KÄFTEN! Säg aldrig åt någon vad den ska göra. Kritisera aldrig någonsin någon. Ifrågasätt inte.
Hur kan vi någonsin förändra normer och samhället i stort om ingen (eller bara några få personer, som LD, t.ex.) får kritisera? Har vi andra lust att vara den bräkande fårskocken som nervöst lyssnar på dessa få personer för att få reda på vad vi ska tycka?
Nej.
Påminner om lekarna på skolgården när de gapigaste barnen dikterar villkoren och de andra snällt får foga sig ifall de vill bli accepterade.

Tack. Jag säger bara tack.
Är så trött på att vissa feminister pekar finger och håller ihop som en liten sekt som inte släpper in någon förrän personen ser ut som de själva. Frihet vad är det? Jag är feminist, men en radikalfeminist drar sig i håret när den får syn på mig. Det är så lätt att döma, att titta på någon och säga ”inte kan hon vara feminist, inte kan hon vara si och så”, och just där ligger problemet. Man ska INTE behöva se ut på ett vist sätt eller bete sig på ett vist sätt för att kunna bära titeln ”feminist”. Ni skrämmer mig. Ni skrämmer iväg hundratals människor. Ni får feminismen att förlora sitt innebörd. Sluta, sluta, sluta sätt upp regler och lagar på hur en kvinna ska vara. Ni gör ju precis det ni inte vill att män ska göra: bestämmer över hur kvinnan ska vara.
Jag VÄLJER att vara den där ”tjejen som gör sig fin” jag VÄLJER att kämpa för kvinnors rättigheter, jag VÄLJER att kalla mig själv för feminist för jag anser 1. att kvinnor är förtryckta (framförallt i andra länder) 2. att vi måste göra något åt det. OCH 3. JAG TROR INTE ATT LÖSNINGEN ÄR ATT SKAPA EN NORM SOM SÄGER HUR MAN SKA VARA SOM KVINNA. KVINNAN FÅR VARA SÅ SOM HON SJÄLV VILL!!!! Rakad eller orakad, sminkad eller osminkad. NONSENS.
Jag tror definitivt inte på att förbjuda pornografi, smink, söta klänningar, klackskor etc. Varför? Jo, för då begränsar jag människans frihet. Tänk om kvinnan >väljer< att sminka sig, bära en söt klänning eller spela in en porrfilm FRIVILLIGT, är hon förtryckt då? Ska vi skylla på att det är männens fel att kvinnan tänker på dessa banor? Att hon väljer att spela in en porrfilm eller sminka sig? Nej. För allting är inte männens fel. Vi har en egen vilja och vissa väljer att göra det ovanstående. Vissa väljer även att ''göra sig fin'' (som det så fint heter, trots att jag tycker att man kan vara minst lika fin utan en klänning eller smink men det är en annan sak) utan att bry sig om vad männen tycker. Hur kommer det då sig att vissa lesbiska kvinnor väljer att sminka sig? Inte gör de det för att attrahera männen? Jag menar, varför förknippas alla dessa saker med patriarkatet?
Istället för att peka på andra och säga åt dem vad de ska göra och inte göra, så bör vi ta en titt på oss själva. Börja ALLTID med dig själv. Börja med att förändra dig själv. Ta det steget själv. Vill du att alla kvinnor ska sluta använda smink? Okej, du kan börja med att sluta använda smink. Men du kan inte förvänta dig att alla andra ska göra det – bara för att du själv gör det. Men du kan leva med ett gott samvete för du kanske känner att du gör det som känns rätt för just dig själv och att du påverkar på ett bra sätt? Vad vet jag. Samtidigt kan kvinnan bredvid dig må bra av att sminka sig, låt henne då göra det. Var inte snabb med att döma.
Det jag vill komma fram till är om Lady D väljer att sminka sig, så är det hennes val, hennes frihet, hennes vilja. Hon är inte mindre feminist för det och hon är inte mer eller mindre mänsklig för det. Så vill ni kämpa för en bättre värld? Börja med att låta kvinnan göra det hon själv vill. Låt kvinnan VARA!

Tack!! Har brottats med såna frågor inom mig några veckor nu, känns skönt att en av mina största feministiska förebilder (och föredöme) också kämpar med det. T ex undrar jag; varför rakar jag inte benen men däremot under armarna? Hur kan jag betala flera tusen för laser på mina acneärr men ändå inte vilja sminka över dem? Hur förklarar jag det för den som frågar mig?
Åh vad bra att du påminner mig ibland om att jag har fel fokus. Varför ska jag behöva förklara mig? Jag gör hur jag vill med min kropp! Vill jag anstränga mig för att vara ful ena dagen och fin nästa, så är det ingen annans business. Fortsätt vara du!

Människan har i otaliga kulturer genom historien brytt sig om sitt utseende och använt smink, smycken och kläder, i viss mån. Både i patriarkala och matriarkala samhällen. Vi är fåfänga, precis som påfåglarna alltså.
Detta är intressant fakta att ha med sig i diskussionen om utseende, som är både viktig och intressant. Det jag tycker bör vara den centrala delen i diskussionen är inte hur vida män eller framför allt kvinnor, i det här fallet, gör sig fina med hjälp av t.ex. smink eller inte, utan friheten att göra det eller inte vilket leder oss till att granska anledningarna till våra handlingar. Alltså om det verkligen rör sig om fria val, eller om det rör sig om en orimlig social påtryckning (genom media, samhällsstrukturer osv.) att vara på ett visst sätt, och vad vi gör åt det. Rent tekniskt gör alla naturligtvis fria val, men sociala förväntingar kan vara otroligt påfrestande för alla människor och få en att kompromissa sin vilja, vilket ju får människor att vantrivas med sig själva…
Tack för en spännande blogg, btw.

Jag kan faktiskt inte sluta tänka på den här diskussionen. Jag tycker verkligen att alla kvinnor ska få se ut som dom vill. Men när jag började läsa här för flera år sedan så poängterade du så starkt för mig att smink är en konstruktion, att hur man är ”fin” i vårt samhälle idag är en konstruktion och om kvinnor verkligen vill bli ”fria” så handlar det om att ta tillbaka den konstruktionen och kanske ge plats för en ny där kvinnor får se ut som dom vill. Problematiken du poängterade då tyckte jag helt enkelt var att jag hörde dig säga att kvinnor ska få se ut som dom VILL, men för att det ska vara möjligt så måste allt fler avstå från att placera sig i ledet av dagens ideal. Problematiken du verkar poängtera idag är att kvinnor får se ut som dom vill. Punkt. Innebär det att det ”arbete” du gör med att gå osminkad osv är helt onödig?
Jag förstår att du vill ha utebliven reaktion oavsett om du sminkar dig eller inte, men Hur vill du uppnå det?
Och jag har läst kommentarerna nedan vår konversation, och om folk fått för sig att jag inte tycker att LD ska få se ut som hon vill så har ni HELT fel. Jag försökte uppmuntra LD att se ut som hon vill åt ett håll som det sen visa sig att hon tydligen inte ville.
Jag utdömer inte någon feminist som ”ofeministisk” för att hon sminkar sig. Däremot så avsäger man sig väl ändå ansvaret för att i grunden förändra just den delen av processen för en positiv utveckling? Åtminstone enligt av vad jag hittintills lärt mig om feminism. Dock så betyder inte det att man för den sakens skull skulle vara en person som inte gör något för feminismen. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Personligen så sminkar jag mig nästan dagligen och upplever ett annorlunda bemötande av omgivningen beroende på om jag gör det eller inte. Framför allt upplever jag att jag får ett bemötande som ”högstatus” av sminkning. I tunnelbanan, när jag handlar på 7-eleven, av män jag möter på stan. Överallt bemöts jag mer positivt som sminkad och ”söt” än som osminkad. Och det är ett val JAG gör som feminist att inte stå upp för att vara med och i grunden förändra den problematiken. De enda platserna där jag känner noll förändring av bemötande oberoende sminkning är hemma, i skolan och med vänner.

Dock kan tilläggas att jag upplever också bättre bemötande om jag är ”naturligt” sminkad. På södermalm är det en trend att vara så osminkad som möjligt. Vilket gör att på Söder är det högstatus att gå osminkad och svartklädd, medan det på tex Östermalm är högstatus att gå sminkad…! Så det går ju ändå trend i hur man ska se ut hela hela hela tiden, och ser olika ut beroende på vart man bor.

Jag vill be om ursäkt för mitt bemötande av dig härom dagen. I efterhand inser jag att jag var alldeles för aggressiv och kanske även fördömande i min retorik. I min hjärna blir det ibland kortslutning när jag tänker på dom här sakerna. En del av mig ropar alltid och hela tiden BRAVO LD!!! Medan en annan del av mig, Disney-Maja, envist håller fast vid att … ”Men är det inte redan orättvist att kvinnor blir gravida och får barn. Borde inte dom få vara bekväma i att bli objektifierade då? Kan inte mannen få det tunga och jobbiga huvudansvaret och vara den som drar lasset för och oroar sig för familjens ekonomi? Borde det inte istället vara mer som USA där männen måste ge ekonomiskt stöd till kvinnan som varit hemmafru om dom skiljer sig? Är inte det mer feministiskt?” medan den andra – inte längre så nya, men som ändock fortfarande ofta känns som den helt nya delen av mig själv säger till mig själv  ”Men är du dum i huvet? Fattar du inte att kvinnorna tvingas leva i männens värld då? Att männen då får lida och slita? Att kvinnan aldrig får kontroll över sin egen ekonomi. Aldrig helt får bestämma. Aldrig blir FRI.” 
Det är så frustrerande och jag tror att du med ditt inlägg om smink berörde mig i precis en sån öm punkt där jag står helt kluven att ”jag vill ju vara fin för jag är svag men lady D ska ju vara osminkad och stark för hon tror väl på det här???”. I efterhand – med lite större lugn i sinnet… – ser jag ju att du tala om att du gör tillräckligt allaredan och att även du behöver en paus i din kamp ibland för att det är utmattande att göra så mycket som du ju gör, vilket jag helt och hållet håller med om. Förlåt att du fick bli måltavla för min frustration! Stackars dig som måste stå ut med dumma kommenterande tvivlare varje dag… Förstår inte hur du orkar och jag borde verkligen inte göra det svårare för dig. Förlåt, förlåt, förlåt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *