Kategorier
feminism & genus

Så länge vi har olika krav och förväntningar på könen så kommer vi aldrig bli jämställda.

Elaine Eksvärd, vår alldeles egna och skarpa retorikexpert, gav dejtingtips i nyhetsmorgon idag. Hon snackade om do’s and don’t’s, kroppsspråk och samtalstaktik och så kom såklart frågan om ”vem betalar notan” upp. Elaine berättar om killkompisar som gärna betalar för dejten men som samtidigt blir totalt avtända av kvinnor som inte ens gör en ansats till att sträcka sig efter sin egna plånbok. Och jo, ni vet ju var jag står; jag tycker såklart det är ok att bjuda varandra på middag men blir vansinnig av tanken att det ena könet ska göra si eller så.

Elaine och Steffo pratade om generationsskillnader, och Steffos generation håller ju upp dörrar, drar ut stolar och beter sig gentlemannamässigt. Helt förståeligt, han fostrades så men idag är det ju lite annorlunda. Idag så är vi åtminstone i teorin jämställda men ändå så hör jag ofta om kvinnor som vill behålla den här delen av könsrollerna. (som om man kan plocka ur kakan)

Unga kvinnor som gärna blir uppvaktade traditionellt, får dörrar upphållna och stolar utdragna, blommor på dejten och att killen ska betala. Killen ska fria och killen ska få dem att känna sig trygga. De vill känna sig omhändertagna och kvinnliga (varför detta nu ska vara beroende av att man blir bekräftad av en man) och väna och trygga och jo, jag förstår känslan för jag är också uppväxt med romantiska komedier, harlequin och de ideal som präglat vår tid. Men sen då?

By all means, låt pojkvännen betala och hålla upp dörren. Få oss att känna oss som värdefulla och omhudlade och bekräftade och med det upprätthålla den där bilden av kvinnan som någon som inte kan ta hand om sig själv och som behöver tas om hand om, som en liten ägodel man måste vara försiktig med. Romantiskt som attan, eller hur? Men då ska vi inte blir förvånade när jämställdhet utebli eller när män ger sig själva rätten att äga kvinnor, kvinnors kroppar och kvinnors sexualitet.

Så länge vi har olika krav och förväntningar på könen så kommer vi aldrig bli jämställda. För har du har olika förväntningar beroende på kön (och dessutom vill upprätthålla dem!) så kommer det att gå igen i kvinnosyn, krav och eventuella rättigheter. Oftast omedvetet såklart för de flesta av dessa män förstår inte ens att de bär på ett förakt för kvinnor som inte uppfyller sin del av avtalet. (Könsnormen alltså.) Kvinnor kommer fortsättningsvis väljas bort vid anställninsintervjuer, få lägre lön, inskränkta rättigheter, våldtas, misshandlas, kränkas, diskrimineras och alltid antas vara lite mindre intelligenta och lite mindre värda och våra döttrar kommer tystas ner i skolbänkarna, tafsas på av pojkar som ursäktas med att de är just pojkar, utsättas för övergrepp och skuldbeläggas för sin sexualitet och aldrig få samma chanser eller möjligheter som sina klasskompisar eftersom att de saknar snopp.

Men det gör kanske inget. Könsroller är ju så himla mysiga!

20131018-160454.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Så länge vi har olika krav och förväntningar på könen så kommer vi aldrig bli jämställda.”

Jag kan förstå att man vill bli behandlat på ett ”gentlemannamässigt” sätt, som du säger så är vi uppfostrade i att det ska vara så. Jag får erkänna att jag tycker att det är trevligt när min man håller upp dörren, köper en present osv. Trevligt bemötande och uppskattning är väl något man vill ha i relationer vare sig man är man eller kvinna. Dock kommer förnuftet in och säger vad som är praktiskt och rättvist. Detta göra att i mitt förhållande öppnar vi dörren för varandra, men vem som öppnar beror på vem som kommer först till dörren, vi betalar varannan gång när vi går ut och min man friade inte, vi pratade och kom helt enkelt fram till att det vore trevligt att gifta sig. Jag vill gärna bli uppvaktad, det är ju trevligt att bli utbjuden på dejt eller att få en liten present, men det tycker ju min man också, så det bästa är väl att turas om att uppvakta 🙂

shit pommes frites, dær satte du ord på exakt mina tankar (igen typ), det ær just DETTA jag førsøker førklara før mina buddies som trycker på vikten av att væææærna om det kvinnliga och det manliga, orkar inte!

Jag har en dotter på 3 månader. Underbara fina lilla bebis, hon har klänningar och rosa för det är fint, jag älskar ju rosa, men jag får sån ångest de dagar jag klär henne ”tjeigt” för jag vet att hon då bemöts med vissa förväntningar; söt, snäll, ledsen. De dagar hon är ”grabbigt” klädd eller neutralt klädd(vilket hon är 8 av 10 ggr) får jag ångest för hon ser ut som en pojke…
Jag är ju bara barn av min tid, fostard till flicka och skolad till att ta hand om andra. Jag vill ju såå gärna ge henne alla fina egenskaper, inte bara de ”kvinnliga”. Men det är fan tufft, tilloch med för en sån som mig som brinner för genus, som skrev C-uppsats om hur barn påverkas av av allt detta, hur de formas till pojkar och flickor (inte det biologiska könet då utan det sociala) ändå har jag så svårt att bryta detta…
Jag vill ju kunna ha rosa till min tös och jaaa ”genus sitter inte i färgen rosa, om flickor inte kan ha rosa har det gått för långt”- snacket kräks jag på för visst det kanske är sant flickor måste ju kunna få ha rosa MEN har vi kommit så långt? Kan jag ha rosa på henne, eller kommer folk tillskriva henne ”kvinnliga” egenskaper?
Nu blev det en slarvigt skriven kommentar men jag hoppas du förstår ändå vad jag vill få fram 🙂

Jag blir så ledsen av din kommentar för den får mig att tänka på förväntningarna som ställs på mig själv. Klär mig väldigt sällan tjejigt, har en rosa tröja och typ 100 svarta, militärgröna och mörkblå. Även om jag har fyra piercingar i ena örat, en örnnäbb i metall på min ring, svarta jeans och skor, nitskärp och svart tröja med ett metalbandslogga på så förväntar sig folk att jag ska vara en riktig tjejig-tjej (vad det nu är). Jag har långt blondt hår som jag älskar att headbanga med, gillar inte att stå på dansgolvet och skaka rumpa utan snarare att headbanga med mitt långa hår. När jag visade en tjej i min klass min nya piercing sa hon ”Men oj!! vad förvånande, varför har du gjort den? Det är ju så inte du!” och det säger hon för att jag har långt blondt hår, om hon nu kände mig lite bättre hade hon kanske inte tillskrivit mig den egenskapen ”att inte ha piercingar för jag är en tjejig tjej”.
Blev fruktansvärt rörigt men min poäng är att fan vad jag hatar att människor tillskriver en egenskaper, skapar deras egen uppfattning om ens personlighet, utifrån utseendet. Alltid när jag förklarar att min favoritmusik är metal, så får jag fövånade stora ögon och en gapande mun som viskar ”Va??? men du kan ju inte gilla metal? du ser ju så oskyldig ut…” vilket är asirriterande.

Under 1900-talets första hälft var det självklart att män betedde sig på det gentlemannamässiga sättet du beskriver. Däremot var det helt socialt oaccepterat att män skrek fitta och hora efter kvinnor på stan. Det var inte socialt accepterat att män grabbade tag i främmande kvinnors rumpor och bröst. Det var inte heller socialt accepterat att män tyckte sig ha rätt att kräva sex av kvinnor de inte var gifta med. Däremot var kvinnan i mångt och mycket mannens ägodel när äktenskap väl var ingått och kvinnans möjligheter att leva ett självständigt liv och göra vilka val hon ville var små.
I dag har kvinnor och män i teorin samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. I praktiken är kvinnors situation inte helt olik kvinnornas situation under 1900-talets första hälft. Lagen må ha ändrats men inte attityderna. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män, har fortfarande stora svårigheter att få de jobb som innebär samhällelig och ekonomisk makt och betraktas fortfarande som sämre, särskilt när de lever utanför samhällsnormen (ensamstående mammor, lesbiska, ogifta, barnlösa osv). Våldtäkt inom äktenskapet (eller i förhållanden, även mer ytliga) är fortfarande inga ”riktiga” våldtäkter. Däremot är det i dag socialt accepterat att män ser varje kvinna som ett objekt att leva ut sina begär på och det är dessutom socialt accepterat att mannen blir förolämpad och arg när kvinnan reagerar med ilska på hans tafsande, stirrande och integritetskränkande handlingar. Ingen man blir socialt utfryst av samhället för att han trycker upp en kvinna mot väggen och ryter ”sug min kuk, din jävla fitta” när hon avvisar honom.
Som jag ser det befinner vi oss i dag i ett mellanting av 50-talets kvinna utan rättigheter och valmöjligheter och dagens kvinna som ses som ett sexuellt villebråd för varje man som uppfattar sig utmanad och provocerad av henne. Vi tjänar mindre, men vi ska dela lika på utgifterna. Vi får lov att leva hur vi vill, men vi bestraffas när vi lever utanför normen. Vi får klä oss hur vi vill, men vi förtjänar att bli kladdande på, få nedlåtande kommentarer kastade efter oss och t o m att bli våldtagna när vi klär oss ”fel”. Vi tjänar inte ett dugg på lagarna som gör kvinnor och män till jämlikar, vi förlorar på dem eftersom vi endast förväntas ha samma skyldigheter som män men inte samma rättigheter.
När kvinnor uppmanas betala för sig själva, inte kräva något speciell beskydd av män och inte vilja ha en man som tar hand om dem är det bara att ge sig på kvinnorna igen. Det är samma sak som när man uppmanar kvinnor att sluta raka sig, sminka sig och inte göra sig till för patriarkatet. Vi lever i en patriarkal värld och visst vore det underbart om alla kvinnor slutade förhålla sig till patriarkatet. Det är dock varken kvinnornas skuld eller ansvar att sluta förhålla sig till patriarkatet. Om vi vill störta patriarkatet så är det det vi ska göra. Vi ska ge oss på männen som utövar förtrycket, inte kvinnorna som gör så gott de kan i en värld där de blir förtryckta. Tanken är god med ditt synsätt, men också skuldbeläggande. Jag vill också krossa patriarkatet, å vad jag vill det, men jag vill hellre krossa mansrollen som är anledningen, sjukdomen, och inte ge mig på symptomen, kvinnorna vill bli uppvaktade och beskyddade.

”… Vi tjänar mindre, men vi ska dela lika på utgifterna. Vi får lov att leva hur vi vill, men vi bestraffas när vi lever utanför normen. Vi får klä oss hur vi vill, men vi förtjänar att bli kladdande på, få nedlåtande kommentarer kastade efter oss och t o m att bli våldtagna när vi klär oss ”fel”. Vi tjänar inte ett dugg på lagarna som gör kvinnor och män till jämlikar, vi förlorar på dem eftersom vi endast förväntas ha samma skyldigheter som män men inte samma rättigheter.
När kvinnor uppmanas betala för sig själva, inte kräva något speciell beskydd av män och inte vilja ha en man som tar hand om dem är det bara att ge sig på kvinnorna igen. Det är samma sak som när man uppmanar kvinnor att sluta raka sig, sminka sig och inte göra sig till för patriarkatet. Vi lever i en patriarkal värld och visst vore det underbart om alla kvinnor slutade förhålla sig till patriarkatet. Det är dock varken kvinnornas skuld eller ansvar att sluta förhålla sig till patriarkatet. Om vi vill störta patriarkatet så är det det vi ska göra. Vi ska ge oss på männen som utövar förtrycket, inte kvinnorna som gör så gott de kan i en värld där de blir förtryckta. 
… 
Tanken är god med ditt synsätt, men också skuldbeläggande. Jag vill också krossa patriarkatet, å vad jag vill det, men jag vill hellre krossa mansrollen som är anledningen, sjukdomen, och inte ge mig på symptomen, kvinnorna vill bli uppvaktade och beskyddade.”
Alltså JA vad jag håller med. Det här ringar verkligen in en problematik jag går och funderar på varje dag. Vad gör det om jag fullföljer råd om att inte sminka mig (om jag nu inte vill vara osminkad), att jag ska betala lika mycket som en man och ha samma skyldigheter – men inte rättigheter – som en man. Jag tjänar ju INGENTING på att göra på det viset heller! Hellre då att jag möter artiga och belevade män som aktivt försöker ge mig mer status i samhället genom att dra ut min stol för mig och köpa mig blommor än att jag ska bli (o)belönad för mitt slit som osminkad i en sminkad värld genom att inte få nånting tillbaks för det (som det brukar vara för kvinnor med andra ord).
Maria, du skriver senare här bland kommentarerna att man inte ska ge sig på kvinnorna som önskar romantik, men att ju mindre romantik i ett förhållande desto bättre egentligen. Hur menar du då med det tankesättet i relation med det du skrev först? Då är väl mindre romantik ändå att eftersträva – oavsett offer eller inte? 
 (Alltså, ursäkta om följande uppfattas som svammel men här tycker jag mig skönja att där finns en stark beröringspunkt:)
Nu gav jag mig ju på dig häromdagen Natashja därför att jag ifrågasatte din ståndpunkt i just det här därför att debatten kring sminkad vs osminkad skapar en problematik kring samma frågor, tycker jag. Som osminkad får du skuld av samhället och som sminkad får du skuld av samhället. Varför ska vi då överhuvudtaget försöka angripa problematiken på det sättet? Problemet är väl inte huruvida kvinnor sminkar sig eller inte, utan – som du själv sen sa – huruvida kvinnor framställs i det stora hela. I media tex. Och att du tillhör mediavärlden är ett faktum. Så med ditt inlägg upplevde jag att du skapade en ny problematik kring huruvida du sminkar dig eller inte – eller försökte komma ifrån den problematiken – genom att säga att du inte alltid orkar stå på barrikaderna och kämpa varje dag för att få SAMMA BEHANDLING som Män (Förstod jag i efterhand… Inte att du gick emot den ideologi du har och uppvisar vanligtvis. Och att du ville uppvisa att du är en i mängden precis som alla kvinnor och att du har minst lika svårt som alla andra att stå upp för din sak… Problematiken ligger väl förstås också i att alla människor som styr media tyvärr alla är människor som är offer för patriarkatet: de som poserar sexuellt till reklam och magasin, de som fotar bilderna, de som beställer bilderna, folket som ser bilderna och vill ha mer… Vem ska börja om inte den enskilda, svaga människan, till att börja med? Tyvärr så gör man väl helt ”fel” ändå om man trots allt väljer att sminka sig en dag – oavsett om man är privatperson eller offentlig – om man har den ideologi och det tillvägagångssätt inom feminismen som du delar med många andra… Oj, vilken lång parentes…). Och inte något mer. Inte få en respektfull behandling som Kvinna.
Men vad är det då du kämpar mot? Jag förstår att du kämpar mot utseendehetsen, men i det stora hela? Hur vill du uppnå Total Jämlikhet? Ska det verkligen uppnås genom att män och kvinnor ska vara precis Lika?
Kämpar vi för att kvinnor ska få vara fina och fula och ändå få samma bemötande av omgivningen? Och ändå få samma behandling som… En man? Eller visar blommor och öppnade dörrar på respekt för kvinnan av männen? Är det inte det vi borde sträva efter till att börja med? Att alla kvinnor bör få blommor och choklad och inte att vi INTE får det..? Det är i alla fall så jag stundtals vill tolka feminismen ibland. 
Jag kan tycka att: varför kämpa mot en rest från tiden då kvinnor blev visade mer respekt av män – som visste om sitt otrevliga överläge i samhället, men inte utnyttjade det, utan kunde visa överdriven respekt för kvinnan som kompensation. Givetvis ska kvinnan visa lika mycket respekt för mannen – men som du så ofta påpekar: Gör vi inte det allaredan? 
Om män får lära sig i ung ålder att ”flickor är ömtåliga” så betyder inte det att flickor är svaga, bara att kvinnor behöver visas långt mer respekt av män i allmänhet, att det INTE är ok att våldta dom därför att flickor INTE är leksaker, och att kvinnor får PMS och beter sig som as ibland men ändock då behöver behandlas med tillförsikt och överdriven vänlighet och Ja, en fjärdedel av mitt liv har jag ont i magen pga mens, ägglossning samt allmän värk där emellan. Hur kan det då vara fel att män blir lärda att kvinnor ska visas mer respekt TROTS att vi verkar svagare. Att TROTS dom ”svagheterna” så är inte vi sämre individer för det. Och kan prestera långt mycket bättre än en man TROTS magont, dessutom. 
För mig handlar det om att vi bör fortsätta lära män ridderlighet. Att män ska uppvisa MER respekt för kvinnor. Inte att vi ska få exakt samma rättigheter och skyldigheter som en man. För det tror jag helt enkelt inte vi tjänar på i längden. För dom fysiska skillnaderna och orättvisorna kommer alltid att finnas där. Men kanske då hellre att vi får egna rättigheter och skyldigheter som Kvinnor. Lagar som är anpassade efter Oss. 
Hur kvinnor framställs i media är dock groteskt. Som sminkade och alltid redo för att ligga. Det visar på väldigt lite respekt för kvinnan. Hon framställs som ett objekt och förväntas vara det… Det finns inte ridderlighet i den framställningen av kvinnan i samhället för fem öre,  enligt mig. 
… När blev allt så in i helvete FEL?

Hej!
Jag håller med om det du säger i stora drag. Vill dock opponera mig mot en sak;
”Bli inte chockad när män ger sig själva rätten att äga dig, din kropp och din sexualitet.”
Alltså jag förstår ditt resonemang i stort, och samtycker som sagt. Men i citatet ovan tycker jag att du kommer farligt nära; ”Om du låter mannen betala notan får du skylla dig själv om du blir våldtagen.”
Något som är mer jämförbart kanske är att om du förväntar dig att mannen följer normer som att hålla upp dörrar och dra ut stolar, så förväntar han sig att du… diskar typ. Samtidigt som jag anser att det aldrig är kvinnans eget fel när män tar sig rättigheter över henne, oavsett om hon förväntar sig att han ska vara ”stark”, beslutsam, ha ett fast handslag, dra ut stolar, betala notor o.s.v. Detta blev nog lite rörigt men jag hoppas du förstår min poäng!

oj nej det är absolut inte så jag menar och hoppas det framgår ändå. Min poäng är att om du har olika förväntingar på könen så kommer detta ta sig vissa uttryck i samhället. jag ska omformulera lite.

Du skriver ofta om hur det är i skolan, att tjejer tafsas på och att de tystas ner, att bara pojkarna hörs osv. Jag jobbar själv som lärare och känner inte alls igen den bild av skolan som du beskriver. Jag har pratat med andra kollegor och dom tittar frågande på mig när jag nämner det. Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt men..

Hej, här kommer också en ung röst om skolan. Är 19 och tog studenten i somras, vittnar om samma saker som LD og tidigare kommentarer nämner. Just på mitt gymnasium var det inte så farligt, (gick också i en väldigt tjejdominerad klass) men på högstadiet var det fruktansvärt. Det värsta var inte att lärarna var dåliga, jag har många goda minnen av kompetenta och entusiasmerande lärare, men inte en enda av dem visade något tecken på att de arbetade med jämställdhet. Något som borde vara (är?) ett krav. Det är mycket oroväckande att du inte ser vad som händer, för det kan jag lova att det sker!

Jag är 15 år och gå i nian. Tjejerna tystas ner, förväntas prestera mycket bättre än killar och att få höra ”jävla fitta” är vardagsmat. Killar och tjejer behandlas helt olika. Min NO-lärare skrattade åt mig när jag försökte berätta hur killars uppväxt gör dem mer ”bråkiga och vilda” och att det inte ha med biologi att göra. I svenskan bedöms vi olika på vissa prov.
Fick en kommentar av min mentor på mitt utvecklingssamtal ”ditt intresse av jämställdhet är ju väldigt… Intressant antar jag.” suck.
Lärarna borde gå genus-utbildning för att få lärarlegitimation.

Sånt där gör mig så otroligt arg. Inte hur tjejer har det i skolan, för det förvånar tyvärr inte ett dugg, men att en som 15-åring inte blir uppmuntrad av lärare för att en engagerar sig för jämställdhet, eller andra samhällsfrågor. När en ung person är intresserad och sätter sig in i hur könsroller uppstår, vad för strukturer det finns i samhället, borde väl vuxna, och särskilt lärare, bara uppmuntra det, och hjälpa till att odla intresset.
(Och jo, jag blir visst arg på vad tjejer får gå igenom i skolan. Men mer trött-arg-ledsen. Det andra förvånar mig verkligen)

Hej detta har inget med ditt inlägg att göra men det handlar om något viktigt! Våran vän Laziz, han har varit här i 6år han är 18 och går sista året på gymnasiet, han är en lovande boxningstalang, en riktigt bra kille som sköter skolan och är omtänksam. Nu ska han utvisas. Vi gör allt i vår makt för att försöka stoppa detta och vi har kommit en bit, men vi behöver mera uppmärksamhet få ut det av större bloggare så media också kan uppmärksamma detta. Så snälla fina du om du skulle vilja hjälpa oss få ut vårat budskap och hjälpa till och stötta oss så skulle det vara guld värt! Våran facebook grupp heter: ”låt laziz stanna i sverige” vi har också hashtagen som jag startade förrgår på instagram: #LÅTLAZIZSTANNA det finns också artiklar du gärna kan läsa för mer info: http://www.fightermag.se/2013/10/17/laziz-sharifov-idrottstalangen-utvisas-6-ar-i-sverige/
Tack på förhand! MVH Hilda!

klockrent inlägg! jag älskar hela den här romantiska skiten (inte dra ut stolar o öppna bildörrar o sånt trams ) men bjuda på middag o köpa blommor osv MEN tycker båda ska göra det liksom, jag (har fitta) och betalar gärna för middag, blommor osv. finns få saker jag hatar så mycket som den här amerikanska ”gentlemen” påhittet… och vara ”a lady” … ”that’s not ladylike = HÅLL KÄFTEN KVINNA O HÅLL DIG PÅ PLATS” okej, nu märker jag att jag har svamlat bort mig men hur som haver BRA inlägg! förövrigt OBS the crazy forsätter, kan jag ändå tycka att det är rätt att män betalar för dom tjänar mycket mer pengar bara för att dom är män så… tycker tjejer ska få saker billigare, komma in på krogen gratis, få drinkar eller annat.. payyy up biiitch.

Jag har svårt att förstå tankehoppet mellan att förvänta sig respekt från en man till att detta skulle leda till sexuell objektifiering och trakasserier? Nja alltså dessa gester som du beskriver dvs ridderlighet var ju från början en kodex för hur riddare skulle bete sig som en konsekvens av och ett sätt att tygla medeltidens våldssamhälle. Man kan välja att se det som ett sätt för män att visa på ett medvetande kring sin egen fysiska styrka och det potentiella hot de kan vara mot kvinnan, den fysiskt svagare, och ett sätt att visa att jag ska inte skada dig ungefär. Det här kan ju självklart ses som om männens naturliga tillstånd är att vara våldsamma, men vissa menar att denna typ av ridderlighet följer samma logik som ledde till the Violence Against Women Act, man addresserar den fysiska skillnaden mellan män och kvinnor.
Sen är det ju skillnad på ridderlighet och vanlig artighet, jag öppnar alltid dörren åt den som kommer bakom mig och förväntar att min medmänniska ska göra likadant. Kämpar ngn med väskor, ja likaså.
I mitt idealförhållande kan båda parter växla mellan rollerna som den starka och svaga, den omhändertagande och den omhändertagna osv.

Det handlar ju om förväntningar. Kvinnor är si; svaga, hjälplösa, objekt, andra könet osv. och män är så; kan inte kontrollera sig, aggressiva, sexuella osv och att synen och förväntningarna på hur män vs kvinnor ska bete sig, i alla sammanhang inte bara under dejter som är grejen.

Tycker att rubriken på inlägget sammanfattar det fullständigt. Just så.
Och skolans värld… Min erfarenhet är att det var illa när jag gick i grundskolan på 90-talet, utifrån könsroller, och mångdubbelt värre det som jag ser mina barn börjat genomgå nu på 10-talet.

En formulering som ofta återkommer är typ ”om du gör så här och så här så får du ju räkna med att det här händer…”. Jag kände igen det i din text: om kvinnor vill bli behandlade som Kvinnan i olika sammanhang så får de stå ut med förtrycket som medföljer. Jag är inte säker på om det är det du menar med din text, men det är det jag läser. Och jag tycker att det är formuleringar som måste upphöra. Förtryckta individer ska aldrig förvänta sig (dvs skylla sig själva) för att de blir förtryckta utifrån deras beteende.

Ja, ja, och ja! Det är så irriterande ofta det verkar glömmas bort att ridderlighet och dylikt ”romantiskt” beteende faktiskt hör ihop med kvinnoförtryck, att det är två sidor av samma ojämlikhet. Även om det finns strukturer som i vissa sammanhang främjar kvinnor när det kommer till sexism så är det inte på långa vägar värt det.

Jag kallar mig feminist och uppskattar verkligen bloggar som den här. Just nu är jag singel och har nyligen börjat dejta (män) igen. Jag har märkt att det finns saker jag uppskattar hos en man som går helt emot min moral, när det gäller jämlikhet och feminism. Jag tycker innerst inne att alla ska få vara sig själva, och att insidan är minst lika viktig som utsidan. Men mina principer när jag dejtar ser annorlunda ut. Alltså vad jag attraheras av, dras till.
Till exempel:
– Jag vill gärna träffa en man vars kropp är större än min. Jag vill känna mig omhändertagen. Vill kunna känna mig trygg med honom om vi är ute sent i stan en kväll. Vill hålla hans hand och känna att den är större än min.
– Jag vill gärna träffa en man med mörk röst. Det här med rösten är ganska viktigt för mig. Dock har jag insett att om vem som helst oavsett kön har en udda och irriterande röst och t.ex. pratar som Zara Larsson, Daniel Paris eller Edvard Blom känner jag automatiskt att jag varken vill vara kompis eller bli ihop.
Dessa tankar förminskar ”utbudet” när jag ska ut och dejta, men det man tänder på tänder man väl på? Jag känner mig bara så dum, eftersom mina åsikter inte går ihop med dessa känslor.
Det kan tilläggas att jag varit tillsammans med tre män och i samtliga relationer var det jag som fick ta hand om dem snarare än att de tog hand om mig. Ömsesidig omtanke är det bästa.

”Det man tänder på tänder man väl på?” tror jag bara stämmer till viss del. Visst, det är inget en kan bestämma sig för att ändra i stunden, men jag tycker absolut att en kan ”lära om” sig om en nu vill det. Börja titta på andra saker än det vanliga, och försöka se det vackra i någonting nytt. För mig är det i alla fall inte så att det jag attraheras av har varit konstant under min livstid. Det har ändrats i takt med att jag själv har ändrat stil/umgänge/hamnat i nya sammanhang eller bara blivit äldre.
Sen tycker jag verkligen inte att en ska gå och ha dåligt samvete för att en attraheras av ”fel” saker. Du kan kämpa för jämställdhet även om du attraheras av män med mörk röst.
Däremot tror jag att det är viktigt för ens egen utveckling, och för ens relationer, att fundera på sånt här. Analysera och tänka igenom; ”Vad är det som gör att jag attraheras av just de typiska ”manliga” attributen.” Det är alltid bra att kunna se sin egen person utifrån.
Men dåligt samvete leder sällan till något bra. Vi är alla uppfostrade till män eller kvinnor, och bara för att jag är feminist försvinner inte mina inlärda kvinnliga egenskaper.

Jag är så trött på alla dessa inlägg på hon och han och hen?? Om folk kunnde bry sig mer om hur viktigt det är att vara rättvis ? Det går inte att radera ut det faktum att vi har två kön inte tre eller ett gemensamt heller!!!!” Jag tycker vuxna människor ska sluta använda sina barn för att få fram sina politiska åsikter!!! Låt barn få ha på sig vad de vill och välja själva färger! Skolan är en ganska rå miljö för barn redan och det är just barnen som står där på morgonen och ska försvara föräldrarnas kamp mot kvinligt och manligt. Låt fäderna gå till jobbet iklädda rosa blommiga eller varför inte en tuff grön klänning till jobbet på måndag om man vill förändra och gämnställa kläder och färger?! Trltt på snacket om just kvinnor här som inte vågar ha rosa på fluckor?!! Det blir fel det me! Viktigas är hur barnen mår och trivs i sina kläder och mår bra! !

Nu är jag lite sen på att kommentera detta, så jag vet inte om nån läser fortfarande, men jag håller med dig i nästan allt du säger här. Olika förväntningar på olika kön i dejtning-sammanhang leder till icke jämställda förhållanden och även ett mindre jämställt samhälle.
Men jag tycker det är viktigt att inte kalla alla kvinnor som gillar att bli uppvaktade, för förtryckta. Jag lever i ett väldigt jämställt förhållande. Jag drar in lite mer pengar än honom och är ansvarig för ekonomin, jag har mer av en karriär, han är den som tvättar, vi städar tillsammans etc. etc. Jag förväntar mig inte något specifikt av honom bara för att han är man. Dock är det upp till individen som att bestämma vad man gillar i ett förhållande eller vad man går igång på. Gillar en kvinna att bli smiskad när hon har sex så är det såklart hennes business även om jag tycker att det ännu mer bidrar till synen på mannen som överhuvudet i en relation och kvinnan som ska göra som mannen säger. Men det är hennes val. Gillar jag när min man drar ut stolen, håller upp dörren och betalar för middagen när vi är ute för att jag tycker att det är romantiskt så är det såklart upp till mig och inte nån annans business och jag är inte förtryckt för det. Jag är all for feminism och genustänk men det måste alltid lämna uttrymme för individen och att vi gillar olika och vad vi vill ha ut av vårt förhållande.

Gör mig lite ledsen att se att det nästan bara verkar vara tjejer som diskuterar det här inlägget. Var är alla männen? Män borde vara lika intresserade av de här frågorna som tjejer är… och inse att de är minst lika om inte mer förtryckta än kvinnor av genusnormerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *