Kategorier
feminism & genus

Om en grupp feminister ogillar dig så är det för att de tycker att du är dum i huvudet, inte för att du rakar benen

Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på folk som upprätthåller den där trista fördomen om att feminister fördömer alla som inte är orakade och fula typ. Inte sällan ser jag kvinnor argumentera för sin rätt att minsann vara feminist fast de är ytliga och bär läppstift, fina kläder, gör lösnaglar, har fillers osv genom att samtidigt förlöjliga, håna eller ifrågasätta ”den stereotypa feministen”. ”Varför måste man ha piercingar, rött hår och orakade ben för att få vara feminist?”

Jag har tamejfan aldrig träffat en feminist som ogillar andra kvinnor pga hur de ser ut, så kan vi inte bränna denna jävla halmgubbe? Visst finns det separatistiska grupper inom feminismen där man uppmanas att avstå från normativa grejer och visst fan visst det fördömande rövhattar som även är feminister, men att detta skulle vara nån slags generell regel luktar flashback långa vägar och spelar enbart på antifeministiska fördomar.

Jag märker ofta dock att folk har svårt att skilja sakfråga från person. Om man exempelvis kritiserar normer samt ifrågasätter vissa företeelser så tar många det som att man kritiserat dem personligen. Och så föds och lever den här halmgubben vidare.

stereotyper

(Jag, Hannah och Fanny. Man MÅSTE se ut så här om man ska få vara med i den exklusiva feministmaffian.)

Och förresten, folk som avfärdar andra som feminist pga utseende brukar i regel INTE vara feminister utan snarare fördomsfulla ickefeminister med en bild av att feminist blir man om man är ful, tjock och inte fått kuk på länge.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Om en grupp feminister ogillar dig så är det för att de tycker att du är dum i huvudet, inte för att du rakar benen”

Läser Genusvetenskap på Universitetet och tro mig majoriteten av feministerna där både bland elever och lärare är lika feminina som normen påbjuder. Det är ju det som är bra, att alla får klä sig och se ut som de vill, vissa vill vara feminina andra vill det inte men ingen ska dömas ut för det.

Bränn på! Och bränn även kommentarer som ”du är ju snygg fast du är feminist”, ”man får mer respekt om man ändå ser ut som en kvinna när man är feminist” och ännu hellre ”det syns ju inte alls att du är lesbisk, så bra att du ser så normal (kvinnlig) ut” osv. Inte för att feminist och lesbisk hör ihop, men jag kan inte hjälpa att jag alltid associerar åt det hållet å så va…
Rött hår är för övrigt skitsnyggt, hade det ett par år innan jag blev helt naturell. Men nu har jag ju kort hår istället, som en äkta lesbisk rabiesfeminist.

Ja, och dessutom råder det någon märklig allmän uppfattning om att feminister per automatik också är kvinnor som i sin tur manshatare, eller ”åtminstone” flator. Det faktum att det också finns feministiska män, eller kvinnliga feminister som älskar män, har visst seglat förbi någonstans i Trångsyntland. Hur blandades sexuella preferenser in i feministfrågan egentligen?
BRA att du tar upp frågan LD!
//Nellebo

Sen är ju problemet just det att de kvinnor som kräver sin rätt att vara feminister trots ytliga ofta gör ner de kvinnor/feminister som inte vill bry sig om sitt utseende lika mycket. Visst finns det feminister som kommer att höja på ögonbrynen om du kommer in som utnämnd feminist i 10 cm klack, löshår, silikonbröst och jättemycket smink. Men det gör ju knappast dem bättre om de på ett liknande sätt dömer ut ”fula” feminister genom att kalla dem fula och påstår att de inte ”fattat grejen” för att de ”tror att man måste vara osminkad och orakad som feminist” (utan att de ens vet om de anser det eller ej eller ifall de bara trivs bäst så). Det är ju faktiskt minst lika illa.

Jag har precis samma uppfattning som dig. Jag kan säga att en majoritet av mina (väldigt aktiva) feministvänner faktiskt sminkar och rakar sig, även om de är kritiska mot normen i sig. Det har aldrig varit något problem eller något man ens pratar om, vad de själva väljer att göra eller inte göra.
De som slåss mot den här halmgubben slåss nog egentligen mot sig själva, dvs de tar åt sig personligt av normkritiken och upplever att de blir personligt ifrågasatta. Jag tror i alla fall det.

Ojj, jag vill inte förolämpa någon nu, men altså alla negativa kommentarer från feminister om Blondinbella som säger att hon är feminist, hur ska man se på det?
Och sen så håller jag med, det är förjävligt att den bilden har målats upp om feminister, alla är inte sådana. Jag känner iofs många som passar in på den beskrivningen, så man kanske kan fråga sig varför så många som ser ut så är feminister, men att säga att alla feminister ser ut så är fel.

Jag har inte uppfattat att hon kallar sig själv för feminist? Hur som helst så har inte jag (och har heller inte hört någon annan feminist) kritiserat henne för hennes utseende, utan för henne åsikter. Exempelvis har hon typ sagt att hon tycker att kvinnor ska vara kvinnliga och män manliga (samt att man ska klä barnen i ”rätt” färger), hon får klä sig som hon vill men kan ju respektera att alla är olika. Dessutom är man väl inte mindre kvinna för att man inte ser typiskt ”kvinnlig” ut. Det är därför hon har fått kritik.
”Jag känner iofs många som passar in på den beskrivningen, så man kanske kan fråga sig varför så många som ser ut så är feminister, men att säga att alla feminister ser ut så är fel.” Jag skulle tro att det är för att feminister brukar vara kritiska till normer och ideal och därför väljer många att inte följa dessa själva. 🙂

Det är ju mycket enklare att tro att man blir kritiserad för att man är snygg, rakar benen, väljer att vara hemma med barnen el dyl, snarare än sina åsikter. Det är väldigt nära den gamla avundsjuke-undanflykten. Hon är bara avundsjuk!

Folk tar väldigt ofta sakfrågor personligt. Känner de sig attackerade så lägger de inte heller ner någon tid på att försöka förstå skillnaden mellan sak och person så det blir en ond cirkel. Jag har själv varit där. Men på senare år har jag mer reagerat: ”VAD SA duuu… hmmm… vänta lite nu…” Det har inte varit lätt, men det HAR faktiskt gått att lära sig att skilja på om någon kritiserar MIG och när de kritiserar en norm, ett beteende, ett ”tvång”. Jag har brutit cirkeln. Har några återfall till cirkeln då och då tyvärr, men den personliga utvecklingen är ett ständigt pågående arbete så jag räknade inte med att det skulle försvinna direkt.

Hemligheten bakom att få vara sig själv som kvinna är om man är sig själv exakt på en magisk mittfåra som är helt ljuvlig och naturlig.
Som en sval vind som svalkar ansiktet och torkar bort hela världens tårar.

Tvärtom funkar också 😉 Det vill säga att just den gruppen med feminister kan bestå av ”dumma” feminister. Jag har träffat några som kallade sig feminister och som ansåg att man var en ”sämre” feminist om man gjorde/inte gjorda vissa saker. Denna gradering är jag emot. Jag tycker absolut det är bra att öppna ögonen på folk och få dem att tänka till lite kring varför de gör en del saker och varför de mår dåligt om de inte gör det (till exempel en del som inte kan lämna sitt hem utan smink), men jag tycker inte att någon är en sämre feminist för att de inte ännu uppmärksammat vissa saker. Man lär sig hela livet 🙂

håller med!
känns också som att feminist är ett så laddat ord, att det innebär att man inte rakar benen, under armarna och hatar män. vilket inte är så!
och jag har sett folk skriva på twitter ”jag har inte rakat mig under armarna på ett bra tag nu, betyder det att jag är feminist?” haha knäppt!

Men det du skriver nu är ju det Ladydahmer skriver om. Det du gör nu är att indirekt förlöjliga den stereotypa feministen som faktiskt, som ett politiskt ställningstagande, valt att inte sminka eller raka sig. Det är ju ingen slumt att hår under armarna blivit en symbol för feminismen…
https://kickanwicksell.wordpress.com/2013/06/18/ar-kvinnlig-kroppsbeharing-politik/

”Jag känner ofta att tex en del andra feminister ständigt kastar skuld och skam på män. Hur ska vi då vinna över även dem?”
”Många vad jag ser som ”stereotypa feministbrudar” gillar inte mig. De tycker jag är ytlig fast pierca sig i halva fejjan är tydl inte ytligt”
Lite sånt här kan jag då och då bli lite matt över.

Jag känner tyvärr inte så många feminister – inte personer som uttalar sig själva som feminister i alla fall…så jag är typ ensam med mina åsikter os.v så det har då aldrig kommit någon annan FEMINIST och ifrågasatt varför jag ändå sminkar mig, rakar mig eller endast har klänning på mig om jag nu är så feministisk som jag säger att jag är.
MEN – antifeminister har påstått att jag inte är feminist för att jag ”är ju snäll” eller ”sminkar mig”…för DE har ju minsann koll på hur en feminist verkligen är…suck…
Den enda personen som ifrågasätter mina egna val är ju jag själv. Jag är medveten om varför jag inte klarar av att låta armhåle-håret växa, eller varför det är så förbannat viktigt att kleta på kajal och färga håret när jag vill ”känna mig fin” eller varför det är så viktigt just ”att känna sig fin”…Men jag känner mig inte mindre feministisk bara för att jag känner mig för svag för att gå emot normerna/patriarkatet. Jag är stolt feminist med eller utan rakhyvel/smink 🙂

Jag har nog haft lite otur i mina verbala möten med feminister. Det som kan göra mig lite trött är hur kategoriskt en del uttrycker sig. De vet sanningen, hela sanningen, och om man inte håller med så är man dum och har inte fattat eller inte fattat på rätt sätt. Mitt problem, om det nu är ett problem, är att jag gärna vill förstå varför någon har en specifik åsikt. Varför man tycker på ett visst vis. Personlig erfarenhet? Böcker? Nu är det ett tag sedan jag var tjugo år, arg och visste allt. Hela tiden. Nu är jag äldre, inte längre arg utan medveten om livets alla gråzoner.
Däremot har jag aldrig varit med om att jag har fått mitt utseende bedömt vare sig av feminister eller andra, när vi har diskuterat.

Hoppet om att alla ska få vara sig själva på sina egna sätt. Utan att behöva tänka ”är jag en riktig feminist nu”, ”hur ser en riktig feminist ut” osv. Just den där grejen med hur en är en riktig vadsomhelst är jag så himla trött på.

Tyvärr så tror jag att det är det vanliga problemet som uppstår när det gäller olika rörelser, vissa i förhållande till normen sett mer radikala individer syns och hörs mer och glömmer ibland bort att de inte är representanter för hela rörelsen.
De allra flesta personer jag träffat som ser sig själva som feminister är som folk i allmänhet till utseendet och åsiktsmässigt så är den gemensamma nämnaren att de är för jämställdhet.
Men, sen har jag även träffat en handfull individer ”längst ut på kanten” som tyvärr passat in i Flashback-nidbilden av en feminist, högljudda, allmänt kritiska mot allt ”manligt” och som kritiserat andra kvinnor för att de brydde sig om sitt utseende på ”fel” sätt (värst var en crust-punkare som dök upp på en fest hos mig för många år sedan och förklarade högljutt för alla närvarande att hon var kvinnoseparatist och vägrade tala med män, jag fick via en av våra gemensamma kvinnliga vänner förklara att om hon vägrade att ens hälsa på mig av den anledningen så kunde hon dra från festen).
För en person som endast ser feminismen ”utifrån” så kan det förmodligen lätt bli så att denna förknippar individer av detta slag med någon form av feminist-norm. Hur man kommer till rätta med detta har jag ingen aning om…

”Jag märker ofta dock att folk har svårt att skilja sakfråga från person. Om man exempelvis kritiserar normer samt ifrågasätter vissa företeelser så tar många det som att man kritiserat dem personligen.”
Precis.
Dessutom tycker att det ofta i bloggsammanhang är de personer som går väldigt hårt åt andra som själva inte tål att bli ifrågasatta över huvudtaget. Liksom vrålar ”jävla idiot” åt höger och vänster både som fråga och som svar. Märkligt och trist och okonstruktivt. Jag tycker inte att man vinner en diskussion genom att be någon att fara åt helvete, direkt…

Men herre jisses, feminist är man väl ändå om man tycker att män, kvinnor och alla andra ska ha precis samma rättigheter. Hur kan det någonsin ha något med hur man ser att göra? Vad är det för fel på människor?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *