Kategorier
feminism & genus

Ska vi snacka systerskap så kan vi inte hålla patriarkatet om ryggen och det gör vi varje gång vi tar männens (förtryckarens) parti.

Manshat är ju alltid på tapeten när man är feminist eller diskuterar feminism men jag har slutat bemöta det. Eller snarare slutat försvara feminismen och slutat poängtera att vi minsann inte hatar män för jag ser verkligen ingen poäng i att hålla handen på alla ledsna kränkta små privilegierade män på bekostnad av de som fokusen bör ligga på; de som blir förtryckta. Män sitter på den ekonomiska, politiska och sociala makten. De sitter i toppen och blir aldrig diskriminerade eller på annat sätt utsatta för att de är just män.

Det är inte synd om män. Det är inte ens synd om dem när vi hatar dem. Ett eventuellt manshat kommer aldrig påverka deras vardag. Ett eventuellt manshat kommer aldrig göra så att männen förlorar privilegier eller rättigheter eller något annat. Manshat begränsar inte männen överhuvudtaget. De behöver inte vara rädda när de går ut på kvällen och de kommer inte få lägre lön som ett resultat av manshat.

Och det är dags att sluta curla dem och framförallt att sluta hålla patriarkatet om ryggen för det är ju precis det vi gör när vi fortsätter lyfta manshat som en viktig feministisk fråga samt när vi envisas med att ”ta avstånd” från de där hemska feministerna som uttrycker någon slags fientlighet mot män. (Ni vet de där som ”förstör för feminismen”) Att man hatar sin förtryckare är inte konstigt. Det är tvärtom en ganska sund reaktion och ska aldrig skuldbeläggas.

I Elaine Eksvärds kommentarsfält diskuterades makt och kvinnors rädsla för män och vad det egentligen beror på och jag skrev som det var; att män har en historia av att kränka kvinnor, med våld, med sexuella trakasserier, övergrepp osv och givetvis tog en man illa upp. Att generalisera kring mäns beteende är känsligt och många har ett nästan tvångsmässigt behov av att ta avstånd från det, trots att det man lyfter är sant. ”Nej alla män våldtar inte, jag är inte sån”.

Nej alla män våldtar inte, men de flesta män deltar och upprätthåller en våldtäktskultur där kvinnor alltid är villebråd. Män står för 98% av alla sexuella övergrepp och 80%+ av alla våldsbrott. De flesta kvinnor har utsatts av nån form av sexuell kränkning. Hela vår jävla kultur är en sexuell kränkning gentemot kvinnan med mannen i toppen. Mannens blick, mannens behov, mannens rättigheter, MANNEN MANNEN MANNEN den stackars MANNEN. Och jag är så trött på kränkta män som inte kan ta av sig skygglapparna och se att de är del av en grupp med jävligt mycket på samvetet. Och jag är så förbannat trött på den här manskulturen som hjärntvättat även kvinnorna att hålla männen om ryggen och smeka dem medhårs.

elaine debatt

Men Elaine håller inte med mig och skrev ett till inlägg som svar på diskussionen där hon menade att de flesta män inte alls var kriminella eller våldsamma och att jag borde släppa associationsskulden.

Jag förstår hur hon menar men jag tar det ett varv till. Jag tror inte längre på att avskriva sig ansvar för det förtryck man deltar i bara för att man inte rår för att man är född man (eller vit eller rik). Jag tror att alla som inte aktivt motarbetar sina egna privilegier bär skuld. Och jag tror att alla med privilegier har dessa på bekostnad av andra. Vilket då innebär att alla med privilegier faktiskt förtrycker.

Och det jag tycker är anmärkningsvärt är att män ofta blir mer kränkta över att bli ihopgrupperade än över att kvinnor utsätts för våld. Ofta när man diskuterar mäns våld så kommer alltid en flock oftast män in för att säga att ”alla män är inte så” eller ”tänk på oss män som inte våldtar”. Aldrig någonsin har jag stött på en man som lägger sin prestige och sin kränkthet åt sidan och ba: ”shit, det är illa – vad kan jag göra åt det här?”. Män sitter på mycket makt och det är fan skamligt när de använder sin makt till att hävda sin kränkthet istället för att motarbeta den sexistiska kulturen vi lever i samt lyfta de kvinnor som utsätts. DET blir jag vansinnig på.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ska vi snacka systerskap så kan vi inte hålla patriarkatet om ryggen och det gör vi varje gång vi tar männens (förtryckarens) parti.”

”Jag tror att alla som inte aktivt motarbetar sina egna privilegier bär skuld. Och jag tror att alla med privilegier har dessa på bekostnad av andra. Vilket då innebär att alla med privilegier faktiskt förtrycker.”
Så himla bra sagt!! Tror det här inlägget kommer få många att förstå så mycket. Tack för att du är så bra, skriver så bra och bara förmedlar allt på bästa sätt. Tack!

Jag har ett gäng manliga vänner som alla tar ansvar för sin del i patriarkatet och som medvetet försöker jobba emot det. Och jag älskar dem för vad de gör. Nej, de är inte bättre än kvinnor som gör detsamma, men det framhåller ingen i det hela – varken jag eller de ser dem som ”bättre” osv. Jag är bara glad för att de gör vad de kan.
Bra skrivet! Jag håller med på många punkter men har ett par sådana där ”Men..!” som jag egentligen skulle vilja dela med mig av, men jag har svårt att hålla en röd tråd just nu och det skulle bara bli trams av det. Får se ifall jag kan få till ett vettigt svar senare 🙂

Jag kan hålla med dig om att det är synd att fokus flyttas från där det behövs. Men… även mansrollen måste få sin del av ”jobb”. Det måste bli mer acceptabelt för män att inte leva upp till den. Det måste bli mer öppet även där. Jag tror på att jobb med mansrollen kan leda till positiva utslag även för kvinnor, för vad jag märkt är det just då män är flera som det är mer troligt att de kommer fram och nyper en i baken som att de har rätt att göra det. Detta ÄR till största delen mannens jobb. Att ”frigöra” sig själv, men jag vill gärna göra något jag också eftersom jag har en son. Jag vill inte att han växer upp och blir en sådan man som tror att han kan göra vad han vill med en tjejs kropp mot hennes vilja (om han är hetero).
Ibland undrar jag varför män är så lättkränkta. Om de själva säger något sexistiskt så bortförklarar de med ”skämt” och kallar en för humorlös och att man ska ”tåla skämt”, men sedan när de själva hamnar i samma sits så är det så heeeemskt helt plötsligt. (Och om ni som läser detta reagerar på att jag skriver män och inte ”en del män”, då har ni missat poängen med Lady Dahmers inlägg).

Med det resonemanget så skall alla som säger sig vara muslimer gå man ut huse så fort det är en islamiskt som gjort något förkastligt. Dessa är det dessutom av val inte för att de har råkat bli födda till det.
Nej jag köper inte kollektivt ansvar. Alla får ta ansvar för det de själva gör. Vi kan inte alltid påverka allt. Då skulle vi inte göra något annat med våra dagar.
Dessutom så får man inte med sig människor genom att ställa dem på motsatt sida. Man ställer sig bredvid dem.

Nej… Du verkar ha missat poängen helt. Vi lever i ett patriarkat där män strukturellt överordnas kvinnor. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem, kvinnor förtrycks varje dag av män. Inte av alla män- men av män. Männen har makten att motarbeta.
På vilket sätt jämför du detta med muslimer? Vad är det för makt muslimer har som de aktivt och systematiskt utnyttjar till att förtrycka andra grupperingar?

Ååh heja Lady Dahmer! En vacker dag ska jag bli lika påläst och bra som du! Tills dess tänker jag fortsätta som jag alltid har gjort och utmana alla fördomar! Mvh, hon som skruvar bil, har jobbat på bildemontering och aldrig förstått poängen med att sitta med benen i kors

Jag tror jag håller med om att alla män förtrycker kvinnor. Som alla vita förtrycker människor med alla andra hudfärger genom deras blotta existens och tillhörande privilegium. Män och vita som grupp. Det är viktigt att påpeka, att det är just som grupp. Å andra sidan säger vi feminister väl sällan att VARJE MAN DVS DU OCH DU OCH DU FÖRTRYCKER MIG NU SOM DE PERSONER NI ÄR, And that’s that. Det känns som att männen alltid tolkar det personligt men att det verkligen inte är det vi säger.
För om man inte ska säga något om att det sker ett strukturellt förtryck mot kvinnan av mannen (vilket det ju gör för annars hade vi inte suttit här i den här sitsen), förnekar man inte då patriarkatet?
Tycker att Michael fick onödigt med intolerant skit från denne ”Lil” men faktum kvarstår att män som grupp förtrycker (vilket inte är synonymt med varenda person av manlig könsidentitet) och om han inte är en våldtäktsman etc. och är medveten om kvinnans underlägsna roll och försöker undvika att anta rollen som aktiv förtryckare behöver han ju inte heller ta illa upp. Ganska vanlig feltolkning verkar det som.

Fy fan vad bra du är!!! Precis exakt så är det ju! Jag har så svårt att formulera mina tankar och åsikter ibland men du beskriver det ju helt klockrent.
Ut och föreläs människa!! =)
KRAM

Dom som har ett liberalt individtänk kan ju förstås inte fatta att en samhällsgrupp kan vara privilegierad och förtrycka utan att det för den skull innebär att alla i denna grupp medvetet beter sig som svin. För tänker en bara i termer av individers handlande och inte sätter det i ett större sammanhang så är en ju oförmögen att förstå maktstrukturer.

Nej det är inte synd om män, men vi kan ju inte gå omkring och hata dem bara för att dom är män.
Det för varken debatten eller feminismen framåt
Jag blir tamigfan full i skratt av logiken.
Ska vi gå omkring och hata våra söner för att det finns en grupp män som våldtar?
Ska vi hata våra män för att det nästan inte finns några kvinnliga företagsledare.
Ska vi hata våra pappor enbart för att dom tillhör ett manligt kollektiv?
Det är vår sak som starka kvinnor att föra utvecklingen vidare, men hat lär inte ge oss något av det vi vill ha

Jag är uttalad feminist men hatar inte män och det hoppas jag att ingen annan heller gör, för som du säger bör en inte hata/känna förakt mot någon pga deras kön, etnicitet, religion eller liknande.
MEN: det är skillnad på att hata MÄN och hata den STRUKTUR män uppfostras i. Om en sedan som man inte kan se det, utan förväntar sig att bli klappad på huvudet och att folk ska hålla käften om statistisk som säger att män faktiskt står för 98 % av alla våldtäkter, så anser jag att hen är helt fel ute. Det är väl för fan ens ansvar som förtryckare att se sitt förtryck och motarbeta det? Eller ska de förtryckta både ta kampen för frigörelse samt uppfostra och utbilda förtryckaren? Nähädutack. Det är så himla viktigt att förstå vad som menas istället för att skylla ifrån sig och ta avstånd utan att ens sätta sig in i ämnet. Precis som alla missförstod texten ”Alla potentiella män är våldtäktsmän” och började grina över det.
En som man har som ansvar att inse sitt förtryck och arbeta emot det, jag som vit och hetero har ansvar att inse mitt förtryck och jobba emot det.

Nej, jag är inte med. Jag tror att den rådande samhällsordningen kan vara missgynnande för såväl kvinnor som män, och att en förändring till det bättre för den ena gruppen inte nödvändigtvis behöver betyda en försämring för den andra. Tvärt om! (på gruppnivå i alla fall)
Ska jag som Crip hata alla AB (able bodied) för att jag blir missgynnad, förtryckt och kränkt av vissa? Ska jag hata dig för att du emellanåt är tanklös kring funktionsnedsättningar och reproducerar stereotyper och mönster? För att du (faktiskt) är en aktiv del i förtrycket? Jag vinner inget på att hata, och förändrar dig inte genom att peka ut dig som i grunden klandervärd. Jag vinner mer om jag skulle lyckas få dig att förstå din roll och vilja förändra den.
Tillgänglighet är nödvändigt för vissa och gynnar de flesta. Så tror jag det är med feminism också. Förståelse framför hat, samarbete framför polarisering.
Vi kan aldrig bortse ifrån att den som är förtryckt mycket väl samtidigt kan vara förtryckare. Det finns fler aspekter än kön, och fler roller vi har gentemot varandra och i samhället.
Jag väljer bort kollektiv skuld. Jag väljer att inte hata.

Hela grejen med att vi ska vara så vänliga och förklara snällt för männen att de förtrycker, att vi ska utbilda och ta alla fajter, alltid svara vänligt på alla frågor och aldrig bli sura för då ”motarbetar” vi feminismen…det är bara ytterligare ett uttryck för den struktur som förtrycker! Inte nog med att jag får mindre lön än mina manliga kollegor, jag ska dessutom vara glad och snäll och trevlig och på ett pedagogiskt sätt få dem att bli lite mer jämställda. Nej fy fan, hat kan vara en ren fröjd!

Jag tycker inte att det är acceptabelt att hata andra människor enbart på grund av deras kön, sexualitet, etnicitet eller andra saker som man inte kan påverka. Jag kommer aldrig tycka att det är okej att försvara den typen av hat heller. Och är alla män privilegierade? I vissa sammanhang kanske, men absolut inte i alla. Jag tycker att jag själv som vit, utan funktionshinder, universitetsstuderande, från en medelklassfamilj, uppväxt i en rikare stadsdel har helt andra förutsättningar och privilegier än vad vissa män som är från helt annan bakgrund har, även om jag är tjej. Att ta avstånd ifrån manshat är inte att hålla patriarkatet om ryggen, det är att erkänna att världen inte är svart eller vit.

Jätteintressant inlägg, håller med dig. Har dock en fråga. Hur gör du för att motarbeta de privilegier DU åtnjuter som t.ex vit, hetero och medelklass? Frågar definitivt inte för att peka ut ”HÅHÅ, men SJÄLV DÅ!?” utan för att jag själv är vit, hetero och medelklass och ganska så hela tiden brottas med den här frågan. Vad gör en rent KONKRET liksom?

Riktigt riktigt bra inlägg, håller med om varenda ord!
Inget provocerar mig så mycket som ”det är faktiskt synd om män med” eller ”tänk på MÄN vad jobbigt det måste kännas för dom att födas in i en förtryckarroll!” buhuuuuu cryy me a river little fucker, kunde inte bry mig mindre, ska samla på dina tårar o använda det som vigvatten, gå runt o kasta lite droppar på random brudar som får din välsignelse att existera i patriarkatet som sörjande änglar för den lidande mannen…eller inte!!! DÖ!!!

Jag skulle bli så otroligt tacksam om du LD eller någon annan av er kloka läsare kunde hjälpa mig med ämne till min C-uppsats. Det ursprungliga ämnet är statsvetenskap och jag har bestämt mig för att skriva om/undersöka jämställdhet ur ett genusperspektiv av något slag, patriarkala maktstrukturer eller dylikt. Vet bara inte VAD eller VAR jag ska undersöka. Har någon ett litet förslag som skulle vara intressant så blir jag superglad!

Kanske det bästa som du någonsin skrivit Lady D <3
Idag var jag hos min farmor (98) år gammal. Hon är blind, döv och kan inte gå längre. Jag tror att det var sista gången jag såg henne.
Kram

Alla som kommenterat med ”du har fel, man ska inte hata, jag väljer att inte hata” och liknande.
Vart i texten står det att man SKA hata ALLA män?
Det enda jag uppfattar är att LD tycker att det är korrekt att prata om män som en grupp ansvarig för våldtäktet etc trots att vissa män tar det personligt och inte kan se ”the bigger picture”: att det faktiskt ÄR män som grupp som begår dessa brott och att vi måste erkänna och prata om det för att kunna ta reda på varför och göra något åt saken.
Detta kallas ofta (felaktigt enligt mig) för ”manshat”. Jag hatar män som grupp. Det betyder inte att jag är otrevlig mot individer som inte har gjort något. Det betyder inte att jag på förhand dömer den enskilda mannen. Det hindrar mig inte från att älska mina manliga vänner & släktingar. Alltså, jag hatar inte män.
Om en svart person skulle skriva ”jag hatar vita!!” och ge (ytterligare) ett exempel på när hen blivit förtryckt av vita, skulle jag inte ta åt mig personligen och förvandla den viktiga frågan till ”men jag då? jag som är vit och inte har gjort dig något?”. Jag inser att även om jag personligen inte har gjort något så tillhör jag en privilegierad GRUPP som gör det. Och alla vi som tillhör privilegierade grupper som förtrycker andra grupper måste ta vårt ansvar och arbeta för att motverka detta, på alla sätt vi kan.

Jag tror att det ÄR väldigt viktigt att vara retoriskt klok och förklarande när det gäller det här.
Nu kommer jag göra en analogi som inte stämmer till 100% (speciellt när man tar in förtryckarperspektivet), men det är nog den närmaste analogin jag kan komma som halvinvandrad övermedelklass man för att förklara varför jag tycker det är viktigt att förklara. Och snälla läs hela inlägget innan ni tror jag är fullblodsrasist 🙂
Vid ett brott i Sverige är sannolikheten att den misstänkte är män 3,5 gånger högre än en kvinna. Något som har en som du skriver delvis orsak i vår samhällsstruktur och manskulturen (andra faktorer är socioekonomiska, fysiska och offrets ökade anmälningsvilja mot manliga personer).
Vid ett brott i Sverige är sannolikheten att den misstänkte är född i utlandet 2.1 gånger högre än någon född i landet. Något som har en delvis orsak i kulturella och tidigare strukturella skillnader jämför med den svenska kulturen (andra faktorer är socioekonomiska, maktstrukturella och offrens ökade anmälningsvilja mot invandrade personer). Inom vissa nationella grupper är sannolikhetsskillnaden större än den sannolikhetsskillnaden som är mellan män och kvinnor.
Och här vill jag återigen påpeka att jag förstår skillnaden mellan att växa upp i ett samhället där du är normen, där folk lyssnar på dig och där du har makten att förtrycka, vilket utlandsfödda utanför framförallt västvärlden inte har i Sverige.
Hur jag använder de senare siffrorna brukar vara ett bevis på ens intentioner med vad man vill ha sagt (och vilken typ av person man är). Går man in på rasistsidor så är det inte ovanligt tugg som ”invandrare är kriminella” eller ”invandrare står för alla gruppvåldtäkter”. Det är ganska lätt att se intentionerna hos dem. Och även fast jag inte tror att de kommentarerna kommer från vita personer med individuell makt så är de förtryckande i sig och för vissa är de uttrycken nog maktuttryck för den sista makten dessa har kvar, d.v.s. makten att förtrycka och känna sig säkra i sitt kön/ras – ”jag är visserligen arbetslös, utan partner och utbildning, men jag är i.a.f. inte en *valfritt injektiv*”.
Skall man överhuvudtaget ge sig in och diskutera den frågan så gäller det att tänka efter hur man formulerar sig, speciellt om man sitter på makten.
Hur jag tycker att det återkopplas till denna diskussionen är att även fast skillnaderna är stora – jag tycker att mäns våld skall tas upp så fort tillfälle ges, medan den andra frågan är mer komplicerad – så anser jag att det är viktigt att tänka på hur man uttrycker sig i båda fallen.
Det kommer alltid komma kommentatorer från kränkta män som skriver överallt hela tiden om hur feminismen förstör allt – jag tror att de som faktiskt får sig en tänkare är oftast de som inte skriver något (så hände det säkert mig).
Men också – bland de som läser så kommer det även finnas män som känner sig kränkta på riktigt för att de inte förstår vad som menas, inte för att de vill missförstå, utan för att de ärligt talat inte förstår. Och ja, man kan tycka att det inte är sin egen roll är förklara för dem, att de borde fatta. Men är det inte bättre att försöka förklara? Det är inte en självklarhet att veta om att man förtrycker, jag jobbar på det och vet inte alltid när jag gör rätt/fel och i vilken utsträckning man skall tänka på det.
Att hålla på att knäppa folk på näsan och säga åt dem att ”man up”… jag vet inte. Jag förstår att det är jobbigt, speciellt när det finns troll/antifeminister som medvetet missförstår, men att tro att folk kommer söka upp information för att förstå att de är favoriserade… jag tror man måste lära folk det – speciellt de som är längst upp på förtryckarskalan eftersom de aldrig har blivit förtryckta på något sätt och inte kan sätta sig in i det. Och det gör man inte genom att använda light-liknande retorik som rasistsidor gör fast mot män, de skapar bara provocerade antimän som aldrig tänker ta till sig ett budskap (och uppenbarligen kvinnor som försvarar dem med).
Och även fast jag inte helt håller med dig om att ”ett eventuellt manshat (från kvinnor) komm

Sammanfattar så bra mycket jag själv funderar på kring mansnormen. Men många har svårt förstå tänket kring individ och struktur och det förvirrar hela samhällsdebatten om män, kvinnor och makt. Strukturer består ju av många individer osv… Tycker också om att du alltid vågar visa känslor i det du skriver, det får man ju ofta skit för i genusdiskussioner, men utan känslor är vi inte längre människor.

Vill bara säga att detta var så bra skrivet.
Min man är en typisk stereotyp man, men jag ber honom ibland att läsa dina inlägg, och ber honom tänka ett varv till när han säger eller gör något. Och det går frammåt.
Han är en ”sådan” man som tycker att självklart skall kvinnor och män ha samma rättigheter, samtidigt som han behandlar barnen (om än med lika mycket kärlek) olika pga deras kön. Detta bidrar till ett förtryck och till ett upprätthållande av en norm som tvingar kvinnor att leva på en lägre nivå. Att man behandlas olika och därför lär sig uppträda och beté sig annorlunda.
Innan vi träffades hade han aldrig reflekterat över det. Nu när vi fått en dotter och en son tvingas han att reflektera över det och konfrontera sitt eget beteende.

Det finns ingen ”oskyldig” man. Ingen som är fri från skuld. Alla har någon gång varit förtryckaren. Jag vågar lova att det inte finns en enda man i Sverige som aldrig kallat en tjej för hora/slampa/retsticka, tafsat på någon utan tillåtelse, haft sex med någon som egentligen inte ville m.m.
Då känner jag att argumentet för att kvinnor minsann också är del av könsförtrycket är på gång. Och det är vi. Men inte på samma villkor. För hotet finns inte där. I egenskap av man är man mer hotfull än en kvinna. En kvinna som är på väg hem mitt i natten blir vaksam om hon möter en man på gångstigen. Det blir hon inte i lika stor utsträckning om hon möter en kvinna.
Men att ta ansvar för sin del i upprätthållandet av sjuka sociala samspel betyder inte att man är en dålig människa. Man kan ju alltid bli bättre.
Föresten finns det nog inte en feminist värd namnet som påstår att de aldrig haft del i problemet. Vi har alla varit ofeministiska någon gång. De allra flesta kommer nog vara det många gånger till under livet (eller imorgon). Det är svårt att slå sig fri från normerna. Men det är ingen orsak att sluta försöka.

”Jag tror att alla som inte aktivt motarbetar sina egna privilegier bär skuld.” Spot on. Vad gäller så många frågor.
Jag tycker nog också att det är okej att hata, däremot vet jag inte om det leder till så mycket bra, blir mest blockerad när jag blir arg tycker jag.
Det där snacket om systerskap i rubriken, vad handlar det om? Jag får lite panik på det, tycker det känns påtvingat att alla kvinnor ska vara som systrar, går ju att respektera varandra även om man inte är släkt liksom. Eller vad menas egentligen?

Alltså, jag håller med om så mycket i det här inlägget, men det finns många kvinnor/feminister som också ser mansfrågor som viktigt och intressant, och det låter som att du anklagar dem för att vara ”systerförrädare” eller ”feminismförrädare” i stort sett. Att man inte delar din inställning till män innebär inte att man daltar med patriarkatet. Ja, män har mer makt på alla möjliga sätt och ja, vi är alla jävligt trötta på ”vita kränkta män”, men det finns också problem förknippade med mansrollen som inte bara är gnäll. Det ena utesluter inte det andra och att säga det är inte att ta någon i hand och trösta, det är inte ett hot mot feminismen, det tar inte bort utrymme från feminismen och det underminerar inte feminismen. Med det sagt så kan jag tillägga att jag spenderar bra mycket tid på att försöka förklara problemet med privilegier, strukturer, våldtäktskultur, victim blaming etc etc för män som aldrig tycks fatta och kallar mig allt från nazifeminist till manshatare – så våga inte påstå att jag smeker patriarkatet om ryggen OM det nu är det du gör.

”Män behöver inte vara rädda för att gå ut på natten”
Jag har blivit rånad 3 gånger, jag har sett min kompis bli misshandlad av ett gäng på 10 personer en kväll på möllan i malmö. Jag blev misshandlad som mindre för att jag inte var svensk. Tror du jag känner mig säker på natten?
Snälla. Skärp dig. För helvete.

beklagar att du fått utstå dessa idioter som gjort så emot dig
träffat på såna med ( som slagit )
det dom menar är att män inte behöver vara rädda för kvinnor ( är lite för enkel riktat synsätt kan jag känna men men )
men att bli slagen som man och kvinna är lika hemskt och fel oavsett om det är flest män som slår andra

Jag kan verkligen inte förstå hur man kan hata män bara för att dom är män. En tämligen självdestruktiv väg om man har för avsikt att åstadkomma en förändring. Med samma inställning så måste det vara ok att hata alla homosexuella/handikappade/religiösa/vegetarianer osv. Att ta en grupp och bara klumpa ihop och HATA. Är det inte det som kallas rasism?
Hursomhelst, att hata den vita svenska mannen måste vara att sparka in den mest öppna dörr som finns. Sett i ett global perspektiv så finns det inget land med mer, generellt sett, jämlika män. Visst finns det undantag, men rikta då hatet åt det hållet.

Håller med till 100%. Jag avskyr kränkta män. Om jag visste att andra kvinnor stod för en så pass stor del av all brottslighet och visste att män gick omkring och var rädda för mig pga detta så skulle aldrig min första reaktion vara kränkthet! Det säger så jävla mycket att alla våra ”snälla män”, våra partners, bröder, vänner.. Att de inte till 100% sluter upp bakom oss och deltar i vår kamp för ett jämställt samhälle! Utan istället distanserar sig och menar förnärmat ”but I am the good guy!!”

Det är ju just på grund av vårt starka avståndstagande från denna lilla andel av alla män som våldtar och misshandlar som vi reagerar med ”kränkthet” när vi blir ihopklumpade med dem. Sen att det finns patriarkala strukurer förnekar jag inte, men att detta skulle leda till att alla män skulle känna skuld för extremt beteende som våldtäkt och misshandel håller jag inte med om.

Usch för hat. Hat skapar mer hat och leder ingenstans..
Jag håller med om allt du skriver, men just ”hat” stör mig. Inget bra kommer ur det och jag tror det finns andra vägar till att förändra samhället.
Förövrigt tänker jag mycket på grejen att så distinkt skilja på män och kvinnor. Är inte hela problemet att det separeras? Finns det inte andra vägar att ta för att få stopp på diskriminering är konstant jämförelse?
Jag känner lika när det gäller rasism.. Ju mer folk pratar och skriver om skillnader mellan vita och svarta, ju större blir klyftan mellan dom. Trots att tanken bakom vad man säger är att göra klyftan mindre..

Fast vad gör du själv rent konkret? Såg innan att du skrev att man ska lämna plats, på vilket sätt då undrar jag? Jag är en sån hemsk människa så jag tänker bara vara glad att jag som vit medelklass har fördelar – jag utbildar mig och satsar på ett högavlönat jobb och karriär – och jag tänker göra det även om jag förstår att alla inte kan det.

Att alltid vara en förtryckare och dessutom i hårda ordalag kallas för förtryckare trots att man anstränger sig för att motarbeta patriarkatet, inte minst för att man själv inte passar in i mansrollen, för att den är för trång och i sig förtryckande trots att man har en kuk, är inte så uppmuntrande. För ja – män kan kränkas, av andra män, för att de är män men inte riktiga män.
Jag håller med Elaine. Det är inte riktigt ok.
Jag förstår vad du säger och jag håller med, men jag tycker inte om hur det uttrycks. Känner jag mig kränkt? Nej, men jag tycker du kunde uttryckt dig klokare.

Jag(man) har begått våldsbrott mot andra män.
Jag har blivit misshandlad av andra män.
Jag har sett många män bli misshandlade av andra män.
Det är socialt accepterat för män att slå andra män.
Jag har aldrig begått en våldshandling mot en kvinna.
Jag känner ingen man som har begått en våldshandling mot en kvinna.
Jag har aldrig sett en kvinna utsättas för en våldshandling av en man.
Precis ALLA män jag känner delar min uppfattning om att våld mot kvinnor är totalt oacceptabelt.
Den här uppfattningen och erfarenheten har väldigt många män, även BRÅ kan intyga hur våldsbrottens könsfördelning ser ut. Nämligen att män är klart överrepresenterade både som gärningsman och offer.
Det jag försöker säga med det här är inte att det är mer synd om män, utan att det finns en tydlig våldsbenägenhet hos män vilket utgör ett stort samhällsproblem.
Jag blundar inte för de strukturer som finns i samhället men jag anser snarare att dessa strukturer formar och styr våldet snarare än att vara dess upphov.
Så att säga att en våldtäkt mot en kvinna enbart är en konsekvens av mäns förtryck av kvinnor anser jag vara en grav förenkling av problematiken. Man måste kunna skilja på konsekvens och orsak.
Orsaken är manlig våldsbenägenhet, inget annat.
Man kan prata om patriarkat och kvinnoförtryck i 100år, men så länge samhället fostrar våldsbenägna män så kommer våldet aldrig minska. Inte mot kvinnor, inte mot män.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *