Kategorier
feminism & genus

Hat som hat, eller?

Fick en fråga:

På vilket sätt skiljer sig manshat och kvinnohat? Manshat är väl lika illa som kvinnohat?

Såklart en relevant fråga, speciellt när manshatet lyfts fram som ett större problem än kvinnohatet vi omges av.

Så. Först måste man skilja på hat som riktas mot en utsatt grupp och hat som riktas mot en grupp med makt. En utsatt grupp är alltså en grupp som diskrimineras eller är en minoritet eller har mindre samhällsmakt. T.ex invandrare, mörkhyade, funktionshindrade, homosexuella och kvinnor. (med flera)

Sen måste man se på vem som hatar och vem denne hatar. En person med makt som hatar en grupp hen har makt över är ju inte samma sak som att en förtryckt person hatar gruppen som utsätter hen för förtryck. Det senare är nämligen förståeligt.

Slutligen så ser man på konsekvenserna och uttrycken:

– Vad leder manshat till? Vad har manshat för konsekvenser? För enskilda individer men också på samhälls- och gruppnivå.

– Vad har kvinnohatet för konsekvenser och uttryck?

Manshat har alltså inga egentliga konsekvenser. Det kan kännas otrevligt för den enskilde mannen men ger inga större effekter annat än obehag. Kvinnohat å andra sidan tar sig uttryck inte bara i sexism, lägre löner och minre makt utan i våld, våldtäkter, könsstympning, hot och död. Kvinnohat = Förtryck = kvinnohat.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hat som hat, eller?”

Jag hade en konversation med en man som sa att manshat visst har konsekvenser eftersom det reproducerar stereotyper om farliga män. Jag svarade att det knappast är potentiella offers anSvar – vill män ej bli hatade kan de jobba på att bete sig bättre.
Men ju mer vi diskuterade desto mer insåg jag att de män som oftast blir hatade i samhället är invandrarkillar. De är sedda som mest farliga o sexistiska. Så jag undrar om inte manshat leder till rasism. Min bror och pappa är invandrarmän och jag vet därför inte om jag kan stå bakom det här med manshat även om jag blivit väldigt utsatt av kvinnohat av män (inklusive av vita män!). Är nyfiken på hur du förhåller dig till det.

Jag vet att min personliga erfarenhet väger otroligt lätt i den här debatten, haha den betyder rent av kanske ingenting. Men mitt manshat är riktat mot vita män i första hand. Det är dels baserat på ren erfarenhet då samtliga av de män som gjort mig illa har varit just vita. (jag har växt upp i en invandrartät förort, är vit själv) Men det finns också viss analys bakom. Rasifierade män är visserligen ”över mig i hierarkin” i egenskap av män, men i egenskap av rasifierade så är de också förtryckta av Den Vita Mannen. (nu låter det som att jag tycker att vita män är roten till allt ont.. och.. eh så är det kanske när jag tänker efter också) Men så ja NEJ för min del har jag svårt att se att manshat skulle leda till rasism. Hoppas och tror inte att de två är sammanlänkade hos någon annan heller.

Helt riktigt!
Problemet är snarare att personer som den som ställde frågan inte håller med om den analys att kvinnor är systematiskt underordnade män. En förtryckt hatar sin förtryckare, slaven hatar sin herre, rätt naturliga grejer.
Det är just analysen som är problemet. Ser man mönstret av kvinnohat och slutar avfärda våldtäkter och dylikt som enskilda företeelser så kommer man också lära sig att se skillnad på hat och hat.

Angående konsekvenser, vi kan sluta oss till att kvinnohat får konsekvenser idag och därmed dra slutsatsen att det är dåligt. Så långt inga svårigheter.
Men så kommer vi till det som då sägs vara konsekvenslöst, hatet mot män/vilken grupp som helst med makt. Här har vi ett perspektivproblem, för grupper med makt kan fort förlora denna.
Ett exempel är kyrkan i Spanien innan inbördeskriget. Med ovanstående logik var det fritt fram att hata kyrkan allt vad man orkade till den 17 juli 1936. Trots allt var kyrkan en maktfaktor och den ställde sig ofta på förtryckarnas sida. Under det efterföljande tiden begicks det fruktansvärda övergrepp mot människor endast med en maktanalys likt den många idag applicerar på förhållandena mellan könen som moralisk grund. Det kunde räcka med att man överhuvudtaget gick i kyrkan för att bli torterad eller mördad.
Samma sak kunde man se i Sovjet, med stöd av samma syn på hat och makt arkebuserade man utan moraliska betänkligheter tsaren barn.
Nu kan ett sådant maktskifte mellan könen te sig avlägset men fråga er då hur avlägset det verkade att katolska kyrkan skulle vara utsatt för förföljelse i Spanien 1930 eller att tsaren skulle vara avsatt i Ryssland 1910. Antagligen var det helt otänkbart, precis som det i Sverige kan te sig otänkbart att män som grupp skulle kunna bli utsatt för strukturell diskriminering.

Då får man helt enkelt dra slutsatsen att det är farligt att trycka ner människor för långt ner i skiten. Förr eller senare får de nog och då drabbas den förtryckande gruppen av ett hat som får verkliga konsekvenser. Och nästa slutsats jag kommer till är att det kanske skulle vara en schysst idé att sluta förtrycka kvinnor rätt så snart då. Akta er män, vi är förbannade och inom en snar framtid tar vi över.
Kul med det inägget just nu med tanke på inlägget jag precis skickade iväg
http://wdarknessfalls.wordpress.com/2014/04/04/spannande-nyheter-jag-fick-ett-mejl-fran-sfr-yey/
Great minds think alike 😉

Jag drömde en så sjuk jävla dröm inatt.
OBS. DET BESRIVET NEDAN ÄR EN DRÖM. EJ VERKLIG HÄNDELSE.
Såhär: Jag var ute och gick i regnet när en bil långsamt kör på mig bakifrån, bara en liten bump som gör att jag ramlar framlänges och får skrubbsår i pannan och på handflatorna, blir liggande framstupa medan föraren springer ut och kommer fram till mig. Folktom gata.
En man, som lägger sig ovanpå mig och drar ner mina byxor och börjar våldta mig. Jag försöker komma loss och skriker: ”JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!” jättemånga ggr.
Plötsligt är jag i stan och det har varit rättegång jag av outgrundlig anledning ej närvarat vid (allting inte alltid logiskt i drömmar).
Jag får reda på domen: Frikänd. Anledning: Jag låg ner = mannen trodde att jag ville ha sex. Jag försökte komma loss, dvs rörde mig = mannen uppfattade det som jag motjuckade och tyckte att det var skönt. Jag skrek ”JAG VILL INTE!” upprepade ggr = mannen hade bara hört ”JAG VILL!”.
(och man _vet_ ju bara saker i drömmar ibland…) och jag VISSTE att han planerat detta hela tiden, att våldta någon alltså, att påkörandet varit medvetet.
SLUT PÅ DRÖMMEN, ÅTER TILL VERKLIGHETEN:
Jag blev så jävla lättad när jag vaknade. Domen hade känts mer psykiskt ont än våldtäkten (i drömmen). Jag skrattade åt dom overkliga bortförklaringarna mannen kört med i rätten och att det tack vare dessa berättigats att frikänna honom.
Sedan blev jag alldeles kall när det slog mig: Helt jävla realistiskt skeende i dagens jävla Sverige.

Så fort diskriminering av kvinnor kommer på tal så måste alltid någon skriva ”men männen då!?”, precis som att vi blir diskriminerade ihop, på samma villkor. Det stämmer ju inte. En man vet sällan hur det känns att bli tafsad på, både privat och/eller i yrket (ex. inom vård, restaurang osv) eller få höra att man är en hora för att man ligger runt eller att man är frigid för att man inte ligger runt.
Eller så är man en slyna för att man dissade någon (vissa män har roliga försvarsmekanismer), de behöver inte få lägre löner för samma jobb inom sina yrken, de behöver inte vara rädda att gå hem ensamma på kvällarna, de blir inte utfrågade om sina sexliv i en rättegång när de ska föreställa offren, de blir inte ifrågasatta hela tiden osv.
Det är precis som att kvinnor bara hittar på att de diskrimineras och om det ens ska komma på tal så ska man minsann diskutera båda könens problem, annars är man orättvis och elak! Buhuuu.

Annan vanlig kommentar brukar vara: Ni feminister vill ju bara hjälpa kvinnor. Hur går det ihop med att ni vill ha jämlikhet?
Tja, det är inte vidare jämlikt att ge både Pelle och Lisa fem äpplen var när Lisa har ett och Peller två miljoner, eller hur? Anti-feminister är samma sak som kvinnohatare och det hatet har förblindat deras logiska tänkande. Det är meningslöst att diskutera med dem. Det enda de vill är att utrota feminismen och ”avslöja” och förlöjliga enskilda feminister. Samt få kvinnor att bli osams. Härska och söndra.

Har en fråga jag undrat mycket över och gärna skulle vilja ha svar på. Jag har förstått att ni( för det är det inte bara LD som gör utan säkert hälften av ni här i kommentatorsfältet med) tycker att ALLA män förtrycker. Personligen känner jag mig ofta, som vit hetro med ett bra jobb att jag besitter mer makt än många män. Jag är mycket medveten om att det finns strukturella problem där män generellt besitter mer makt än kvinnor och på så sätt förtrycker men dessa män är väl i mångt och mycket just de män som lever upp till ett visst ideal.
Jag kan verkligen inte känna eller förstår hur exempelvis en färgad handikappad homosexuell man skulle kunna bidra till ett förtryck mot mig. Enligt mig så får män det makt övertag dom får genom att leva upp till vissa mansnormer. Kan man inte leva upp till bilden av vad en ”riktig” man är så får man heller inte de ta del av de privilegier som de finns av att vara man. Är jag verkligen den enda som känner så här eller finns det någon annan där ute som ibland känner att den som kvinna faktiskt har mer makt än vissa män?

Förutom de saker som redan sagt här så tillkommer också det faktum att även om det intersektionella perspektivet skulle leda till att en specifik man har mindre makt än du så utövar han fortfarande förtryck som just man över dig som just kvinna. Dvs, hans manliga privilegium försvinner inte bara för att han är diskriminerad på andra sätt. Han kommer fortfarande att ha möjlighet att röra sig i det offentliga rummet på andra premisser än du, han kommer att tas på större allvar som just man etc.
På det stora hela så kan det absolut hända att en färgad, handikappad, homosexuell man har det sämre förspänt än du, men det hindrar inte att han som just man har det bättre förspänt än du, just vad gäller aspekten kön. Alltså, hade han istället varit en färgad, handikappad, homosexuell kvinna hade han haft det ännu sämre.

Alltså jag måste säga en sak. Var inne på din twitter… Har inte själv twitter så jag kan inte kommentera där… Men du, vad du kämpar mot alla idioter. All heder åt dig som orkar! Och du knäpper många på näsan genom din uthållighet och genom att dina argument är konsekventa och håller i längden. Vill verkligen uttrycka mitt beröm för dig och ditt agerande på twitter. Särskilt imponerade hur du behåller din värdighet och oförtrutet argumenterar trots att folk verkligen uppför sig under all kritik. Bravo!

HEJ!!
Vill bara att du ska veta hur tacksam jag är för att du orkar föra kampen, jag är tacksam för alla som orkar ~ta debatten~ och förklara samma sak om och om igen. Jag inspireras av er och jag lär mig något varje dag. Folk som säger att feminister gnäller på twitter vet ingenting, det mobiliserar massvis med människor varje dag som sprider budskapet vidare. Herregud vilken inspiration du är för mig och många andra. Vill mest bara säga tack för att du finns och för allt du gjort <3 Jag hoppas du fortsätter och inte tappar orken pga alla dessa idioter som finns. TACK!!!!!

Hat är en mänsklig känsla som nog alla känt någon gång. Beter sig en person riktigt illa åt mot mig eller någon annan så kan jag känna hat mot den personen. Däremot har jag svårt att förstå hat mot en hel grupp personer, där man inte kan peka ut exakt vad en individ i sig har gjort för att förtjäna hatet.
Jag upplever det inte som att manshat lyfts fram som ett större problem än kvinnohat. Man kan anse att det finns flera problem samtidigt. Att man tar upp ett problem som man tycker är viktigt betyder inte per automatik att man tycker att det är större och viktigare än ett annat. Säger man ett ljud om manshat får man alltid höra att man är fokuserar på att försvara männen och att man borde se att kvinnohatet är större. Jag håller med om att kvinnohatet är ett större problem, för mig personligen är det också en viktigare fråga. Men det betyder inte att manshatet är oviktig.
Kan också hålla med om att det är skillnad på att en förtryckt grupp hatar gruppen som förtrycker dem än tvärt om. Men det betyder inte att det ena är rätt och det andra är fel, så svartvitt är det inte. Hat mot män och hat mot kvinnor kan vara fel, samtidigt.
Jag tror dessvärre att allt hat får konsekvenser i och med att hat föder hat. Jag tror inte att ett samhälle där det är okej att hata vissa grupper leder till särskilt positiva förändringar.

Jag tror att manshat är BRA. Kanske blir tillräckligt många kvinnor så jävla hatiska att det blir upplopp för vi fått nog.
Vem vet, då kanske man till och med slipper våldtäkter, sexism, objektifiering, misshandel, mord och allt annat vi utsätts för dagligen överallt i världen. :))))))

Men alltså, jag förstår mig fortfarande inte på manshat.
Att hata sin förövare för en oförrätt förstår jag. Men är det inte STRUKTUREN vi ska hata istället för en människogrupp. Vad ska det leda till? Hat kan aldrig i min värld leda till något konstruktivt/positivt. Framförallt tror jag att det i detta sammanhang enbart försvårar möjligheterna att nå fram med ett budskap till dem som skulle behöva det mest. Vad är avsikten/motivet med att hata gruppen män?
Snälla hjälp mig att förstå!

Hat har lett till massor av produktivt och konstruktivt – det kan du väl ändå inte ha missat? Tror du att hela den svenska välfärden är byggd på någon gulligullig we shall overcome-mentalitet från arbetarklassens håll? Tror du att förändringen drevs av alla de människor som var lite småtrötta på att leva sina liv förtryckta av överklassen?
Eller kvinnlig rösträtt? Hur länge höll inte kvinnor på och kämpade lite lagom blitt och snällt för att få den? Tror du på fullt allvar att vi nånsin hade fått igenom den utan suffragetternas ilska och hat mot orättvisorna? Men det kanske är vårt vanliga problem som spökar – nämligen att kunna skilja manshat från hat av varje enskild man (precis som en person som hatar överklassen inte hatar varje specifik person ur överklassen).
Personligen ser jag knappt nåt snack och synnerligen lite verkstad från människor som inte kan uppbåda starka känslor (lite välgrundat hat då och då t ex) kring frågor som rör orättvisor, så det skulle aldrig falla mig in att tro att de kommer att åstadkomma särskilt mycket förändring.

Jag kan trösta dig med, att begreppet manlighet är på väg att försvinna. Ta till exempel kapten Francesco Schettino – enligt gammal stereotyp schablon för manlighet skulle han ju med risk för eget liv stannat på sitt fartyg tills alla passagerare var i säkerhet. Glädjande nog har han tagit till sig den nya normen att manlighet ska avskaffas.
På liknande sätt, i vårt land – en knivbeväpnad galning bröt sig in hos ett (hetero) par. Schablonen, stereotypen krävde ju förr att en man skulle försvara sin kvinna – vilket innebär att han genom ett sexistiskt perspektiv förminskar henne. Man ska inte göra skillnad mellan människor, utan var och en har rätten att försvara sig själv. På föredömligt omanligt sätt satte killen sig själv i säkerhet och sprang och gömde sig. Tyvärr dödade inkräktaren den unga kvinnan, men som tur var fanns deras lille son hos sin farfar just då.
Det har ju visats, att det är kvinnorna som står för huvuddelen av barnens uppfostran. Och barnen är ju oskrivna blad enligt vår tanke-elit, så deras beteende, och hela idévärld formas alltså under barnaåren. Skulle det inte kunna vara en god idé att uppmana alla kvinnor att inte uppfostra de små gossarna till våldsverkare, sexförbrytare och kvinnoförtryckare?
Dessutom bör kvinnorna avrådas från att söka kontakt med män – på våra dejtingsajter kan man ju tyvärr se att massor av kvinnor vill komma i kontakt med män! Tydligen hjälper inte varningsorden från otaliga feministiska bloggar, twitters och kolumner och krönikor. Borde det inte därför snarast inrättas behandlingshem för kvinnor som fastnat i det fördärvliga heteronormativet och den småborgerliga och omoderna tvåsamheten? Förgrundsgestalter inom F! har ju för länge sedan slagit fast att heterosexualitet är ett könsförräderi, och heterosexuellt sex är en våldtäkt!
De båda könen – eller de 50+ enligt Facebook – bör separeras och ha så lite kontakt med varandra som möjligt, vilket banbrytande forskare som Valerie Solanas har pläderat för. Ett enkönat samhälle är en utopi där våld, osämja och förtryck ej längre existerar, eftersom detta ju kommer från det ena könet och gör det andra till offer. Med en strikt åtskillnad försvinner denna mänsklighetens skuggsida!

Sternococktail:
Det är uppenbart att du har köpt alla skapade mans-myter om ”manlighet” med hull och hår. Tex det faktum att du tror att det är män och ”manlighet” som alltid har beskyddat eller fortfarande beskyddar och räddar kvinnor och barn.
Sanningen är att det nästan alltid är, och har varit, kvinnor som skyddar barn (från män). Sanningen är att det nästan alltid är kvinnor som skyddar andra kvinnor (från män). Sanningen är att det ofta är kvinnor som skyddar män från män (sina söner, pappor och äkta makar).
Män skapar ett samhälle där kvinnor och barn måste skyddas från män och när kvinnor och barn måste beskyddas från män, har män i deras närhet lagt benen på ryggen för länge sen och sprungit all sin väg.

Alltså jag är helt med på att kvinnohat och manshat inte är samma sak – men jag är samtidigt inte helt bekväm med hatet.
Jag tänker att hat kan vara ganska farligt när man slutar se strukturen och börjar rikta det mot enskilda individer.
Om man översätter det till folkgrupper finns det ju en del blodiga exempel ur historien där den underordnade gruppen tagit makten och sen vänt sig mot den tidigare överordnade. Hat mot en viss grupp har väl generellt sett varit en drivande kraft bakom ganska många folkmord.
Hur långt får man gå i sitt hat mot en överordnad grupp? När slutar en grupp att vara överordnad en annan?
Tror ni att hatet per automatik försvinner då?
Visst, det finns säkert rörelser och organisationer som medverkat i positiv förändring, där många säkert drivits av hat mot en viss grupp. Men många andra som kämpar för samma sak drivs kanske mer av en vision av ett jämlikare samhälle och ett hat mot strukurerna. Önskar man jämlikhet med någon man hatar eller önskar man att sätta åt den? Att ge den vad den förtjänar?

Som manshatet ser ut just nu påverkar det ju inte gruppen män ett enda dugg. Det är väl inte kul för enskilda män att kvinnor blir rädda för dem när de går efter dem i en mörk tunnel mitt i natten eller att kvinnor bemöter dem med misstänksamhet när de tar kontakt med främmande kvinnor. Men att män tycker att det är jobbigt att tillhöra en förtryckande grupp och att människor överlag känner mer empati för det än för kvinnorna som riskerar en våldtäkt i den där tunneln eller att bli sextrakasserade på stan av den främmande mannen är bara ännu ett utslag av de patriarkala värderingarna och strukturerna.
Det finns inget farligt med manshatet i dag. Kvinnohatet däremot leder till mord, könsstympning, våldtäkter, lägre löner, sextrakasserier, sämre vård, hustrumisshandel, svårigheter att få arbeten med samhällsmakt eller ekonomisk makt, näthat och näthot, förföljelse osv osv. Jag anser att det är i den änden vi ska börja jobba och inte med hatet som uppstår hos den förtryckta gruppen. Trots det ser jag nästan bara såna här hat-diskussioner på feministiska forum och aldrig någonsin något liknande på anti-feministiska. De kvinnor som håller till där stöttar männen och säger att de skäms över att tillhöra samma släkte som de där rabiata feministerna.
Jag tror abslolut att det finns en reell risk att manshatet ökar och BLIR farligt för män. Men lösningen är knappast att trycka ner kvinnor ännu mer genom att kritisera de känslor förtrycket ger upphov till och sätta sig i en von oben-position där man kommer med orealistiska och skuldbeläggande lösningar. Det lär snarare ge upphov till ännu mer upproriska känslor. Gå på männen istället. Ifrågasätt deras kvinnohat. LD har suttit i princip ensam på twitter sedan i går och försvarat sig och alla andra kvinnor mot kvinnohatande män och de enda som sagt något är de kvinnor och män som vill tala om för henne hur taskig hon är mot alla män. Trots att de sett henne bli hånad, skammad och skrattad åt för sitt utseende bl a.
Det här är bara ett av många exempel på hur människor reagerar starkt när män får kritik för sitt kvinnohat. Det är synd om dem, kvinnan är taskig, männen måste försvaras. Och det motsatta händer nästan aldrig. TROTS att det är kvinnohatet som är ett problem JUST NU och ger upphov till de känslor många förfäras över och tar avstånd från. TROTS att de känslorna inte drabbar män på något farligt vis alls.
Så om man på allvar tror att manshatet kan bli farligt, vilket jag gör, måste det absolut sämsta sättet att komma tillrätta med det vara att försöka lägget locket på det och be kvinnor resonera sakligt och lugnt med sina förtryckare. Det kommer inte ta bort de förtryckande strukturerna ett enda dugg men det kommer göra kvinnorna ännu argare, ännu ledsnare och faktiskt bli till en del av förtrycket.

Kan någon som vänder sig emot ”manshat” förklara för mig vad detta påstådda ”manshat” (hos kvinnor?) ÄR och hur detta kvinnliga manshat i så fall skulle ta sig uttryck mot män i världen? Ser ni på eventuellt kvinnligt manshat som något strukturellt fenomen i världen och hur drabbas män av detta påstådda manshat som jag antar att ni menar att kvinnor (och feminister?) skulle rikta mot män?

Väldigt märkliga argument, förstår faktiskt inte vilka principer de härleds ifrån.
Det enda som rimligtvis gör skillnad på hat och hat är konsekvenserna av ens hatande (som du nämnt), samt de skäl man anger för sitt hat. Har man goda skäl för att hata så är det ju mindre skamligt än om man har sämre skäl.
Vilken makt personen som hatar/blir hatad har är helt irrelevant i sammanhanget (även om det kan korrelera med ett gott skäl, som nämnts ovan).
För att dra det till det extrema så har dömda massmördare extremt låg social status och makt i ett samhälle. Skulle de vara MINDRE förtjänta av förakt för att de är massmördare? Ett mer relevant (och provocerande) exempel är kanske nazister, som ju faktiskt har extremt lite makt om man ska vara krass. Är de inte förtjänta av hat?
Men min största invändning är denna: ett moralsystem som lägger större värdering i avsändaren än i den klandervärda handlingen är inget moralsystem. Det är en kategorisering av människor utifrån attribut de råkar besitta, precis som rasism, sexism och allt det där hemska.
Sådeså.

Och slutsatsen man kan dra utifrån detta är alla som kategoriskt hatar stora grupper (män och kvinnor, exempelvis) förmodligen inte har goda skäl till sitt hat. Möjligen kanske man hatar många/de flesta män, om man har goda skäl för detta. Chansen är liten att du har det.

Det går inte att göra omelett utan att knäcka ägg… Själv avskyr jag våld i alla former och jag hatar inte personer men kan avsky strukturer och företeelser så jag får blodsmak i munnen. Ingen stor förändring i samhället har gått via prat och kärleksfull argumentation. Kvinnor och svarta har inte fått sina rättigheter genom att snällt och tyst vänta på att mannen i sin storhet och manliga godhet ska skänka dessa rättigheter. Den relativa frihet och vissa rättigheter kvinnor har idag kom inte för att era mormödrar och deras mormödrar satt tysta och snälla. Kvinnor DOG för att ge kommande generationer döttrar rösträtt. Svarta DOG för att få en människovärdig tillvaro, b l a rösträtt. Gandhi använde ickevåldsprincipen genom passivt motstånd men ska sanningen fram skedde inte Indiens befrielse enbart för att folk satte sig ned.
Andra världskrigets vidriga förbrytelser behöver jag inte säga så mycket om, men UTAN det som hände hade troligen processen mot en värld där man pratar sig ur konflikter istället för att skjuta tagit mycket längre tid, lagar om mänskliga rättigheter kanske inte stadgats förrän många många år senare, FN inte byggts upp och Europeiska Kol- och Stålunionen inte bildats. Den Europeiska Kol- och Stålunionen bildades med tanken att var Tyskland och Frankrike intimt förbundna ekonomiskt skulle ingen av dessa länder ta risken att börja kriga med varandra. Är det något makten förstår är att krig kostar en f b jävla massa pengar och biter inget annat språk brukar pengaargumentet hjälpa en jävla massa del…
Vad jag vill säga med den historieutflykten? Att det troligen smäller en dag, när kvinnor ledsnat rejält på att alltid reduceras till det avvikande KÖNET och inte räknas fullt ut som MEDmänniskor. Personligen har jag nog inte i mig att slåss, men ge dig fan på att jag kommer att ta till passivt motstånd. Och heja på de kvinnor (och kanske även vissa vettiga män som hajjat) som tar kampen aktivt.
Man kommer INGENSTANS genom att vara snäll och det går igenom hela vår relativt moderna historia. Franska revolutionen, suffragetterns kamp, arbetarrörelsen, svartas rätt, judarnas kamp för en fristad i världen (och palestiniernas kamp för samma rätt, två fel gör inte ett rätt) e t c e t c.
Att män kämpar med näbbar och klor för att behålla sin privilegierade ställning är väl en sak – vem skänker bort halva kakan helt frivilligt liksom. Men jag har noll förståelse för de kvinnor som skjuter sig själva i foten och pissar på alla andra kvinnor genom att försvara kvinnohatande antifeminister med ”näbbar och klor”. Och kanske t o m jag skulle bli arg nog att ge en snubbe eller sådan kvinna en rejäl käftsmäll när de börjar ta till personangrepp när de inte kan bemöta ett argument med ett annat argument.
Just det där att angripa feministers kvinnlighet får mig att se rött av ilska. Så jävla förbannat billigt sätt att bära sig åt!
Vad säger männen om vi börjar på samma sätt ”du är hatisk mot kvinnor för att du är för ful för att få en tjej.” Då skulle det bli liv i luckan…
Vill också bara nämna i förbifarten att jag har tre manliga vänner, tre fina killar som är heterosexuella, vita, medelklass och allt det där. Jag VET att om den dagen kommer står de på kvinnornas sida. Det vet jag eftersom jag ser dagligen i deras leverne och agerande att de är lika trötta som jag på hur kvinnor reduceras till biologiskt kön. Det finns hopp.
Men omeletten ska ändå göras och utan att knäcka äggen…

Hat leder bara till mer hat, men visst fortsätt hata ni. Och att manshat inte har några konsekvenser är bara skitsnack, allt hat har konsekvenser. Efter det som hände i Helsingborg förra helgen bestämde jag mig för att aldrig mer hata. Det hatet påverkade inte bara en familj utan hela fotbollssverige. Sluta hata, börja älska.

Jag förstår inte riktigt hur fotbollsexemplet är relevant här. Blev mannen i Hbg misshandlad till döds som ett resultat av hat från en grupp han utövade förtryck emot?

Vad tycker du om allt som sker på Dessies blogg? Jag tänker på allt hat och alla påhopp om att hon är en dålig mamma, att det enligt vissa är hennes eget fel att människor skriver hatiska och elaka kommentarer. Till exempel teds kommentar:
Men herre Gud. VARFÖR delar du med dig då?
VET du inte om konsekvenserna av det?
Det är ju ett ekorrehjul med dig och ditt liv. Bilder, uteliv och sedan försvarsinlägg……
Skit i att lägga upp bilder på uteliv, dricksglas och er kelandes mitt i natten så slipper du försvara DIG HELA TIDEN!

When darkness falls,
Bara ett förtydligande från sida. Jag tror man måste skilja på vad som är okej att känna personligen och vad som är okej att bygga en idé eller rörelse på. Självklart får man känna ett hat mot män, särskilt mot enskilda män. Seriöst, tror jag inte att det finns någon som tycker att det inte är okej att hata en våldtäktsman. Jag har också erfarenheter som gör att jag i viss mån hatar män.
Men jag tycker att det är skillnad på det och att säga att det är legitimit med manshat, att det är bra med manshat, att den feministiska rörelsen bör bygga på manshat för det är så den kommer frammåt.
Men som sagt, man får väl ha åsikter om det. Jag gillar inte den riktningen.

Feminismen är inte byggd på hat. Det är dina rädslor, missförstånd, fördomar och okunskap som får dig att reagera som du gör. Om kvinnor hatar sina förtryckare är sämsta tänkbara väg att gå att de inte ska få prata om det, att det ska fördömas och skuldbeläggas. Och vad du gillar är ointressant eftersom det inte kommer påverka det strukturella samhällsförtryck som finns mot kvinnor och som är anledningen till att kvinnor är arga, ledsna, rädda och hatiska i dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *