Kategorier
feminism & genus

Ska kvinnor behöva begränsa sin frihet för att män ser kvinnor som förbrukningsvaror?

Det är förvånansvärt många som tycker att man som kvinna har ansvar att minimera riskerna för överfall. Det jämförs med billarm och att låsa dörren, som om våra kroppar är ting man kan bruka och stjäla.

Men det här att varna kvinnor från att följa med okända män hem är väl en jättekonstig manssyn? Varför ska jag utgå från att det är osäkert att följa med en okänd man? Jag utgår tro det eller ej från att de flesta människor är ofarliga. Det är farligare för mig att bo ihop med mannen jag gift mig med. Det är hundra gånger mer troligt att Oskar skulle våldta eller slå mig än en att en främmande snubbe på en fest skulle göra det. Så hur ska jag egentligen ”minimera risken” som så många uttrycker det?
Som jag skrev i debattinlägget så finns det bara ett sätt att minska risken för våldtäkt och det är att inte umgås med män alls. Men känns det som en rimlig lösning? Ska kvinnor behöva begränsa sin frihet och vardag för att män har en sån jävla usel kvinnosyn att våldtäkt känns som ett rimligt alternativ?
Kvinnorna som blir våldtagna på färjorna blir inte våldtagna för att de är för fulla. De bli våldtagna för att män betraktar kvinnor som möbler eller snarare kärl de kan onanera i. Förbrukningsvaror.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ska kvinnor behöva begränsa sin frihet för att män ser kvinnor som förbrukningsvaror?”

fast nej, riktigt det har jag inte. Jag har sagt att samhället tvingar oss att se på män på det sättet, inte att JAG tänker så om män jag träffar. Med uttrycket menar man att jag som kvinna aldrig kan veta vem som är farlig och vem som inte är det alltså ”alla män är potentiella våldtäktsmän” för mig.

Kommentar under din artikel i Aftonbladet:
”Någon annans handling är aldrig den utsattes fel, men det tar inte bort individens ansvar.”
Personer som gör de här uttalandena låter förmodligen logiska för sig själva och många andra med samma åsikter. Trots det ligger fokus hos dessa personer alltid på kvinnor ansvar. Aldrig på männens ansvar när de våldtar. Hur kommer det sig att individen det pratas om alltid är en kvinna? Svar: Hjärntvätt pga patriarkal mansdominans. De är helt blinda för sitt skuldbeläggande av kvinnor, för jag tror faktiskt inte att de upplever att de skuldbelägger. Samma person skriver också:
”Det är ingen som säger att det är kvinnors fel att våldtäkter sker, men alla har en skyldighet att hålla sig undan potentiella farliga situationer, för sin egen skull.”
Nej, de tycker förmodligen inte att de säger att det är kvinnors eget fel att män våldtar dem. Men det är vad de gör eftersom de inte någonstans i sina kommentarer skriver att MÄN har en skyldighet att hålla sig undan situationer där de kan bli farliga för kvinnor. ”Alla” betyder inte alla när dessa personer säger det. Det betyder ”kvinnor” men jag tror inte de ens pallar att tänka så för då skulle deras självbilder som icke skuldbeläggande av kvinnor rämna. När de använder ett ord som skyldighet i de här sammanhangen säger de att den SKYLDIGA är kvinnan som mannen våldtar.
Får en känsla av att många av de som kommenterar på det här viset gör det för att de sett så många kommentarer av det här slaget att det till slut börjar låta logiskt för dem. De rapar upp samma floskler gång på gång utan att ens förstå vilka kvinnoföraktande värderingar de sprider. Otroligt sorgligt.

Det här gör mig så trött. Hur kan det vara så svårt att förstå? Jag har suttit och debatterat detta på en finlandssvensk nyhetssajt, och folk är så fast i att det är alkohol som är problemet, och avfärdar hela debatten med att ”alla tappar förståndet när de dricker”. Ändå är det såklart främst kvinnorna som måste ta ansvar och undvika alkoholen om de vill slippa bli våldtagna. Nej tack, jag gillar att supa.

Om alkoholen är den stora boven, hur kommer det sig då att kvinnor inte våldtar män när de är fulla i samma utsträckning som tvärtom?
Ett av de tydligaste exemplen på hur hjärntvättade vi är av rådande normer är att de flesta människor faktiskt inte fattar att kvinnor skulle kunna våldta män. De tror att det är pga nån naturlag som kvinnor för det mesta är offer och män för det mesta förövare när det kommer till sexualbrott. Det är rent utmattande att se.

Läste din debattartikel igår och den var hur bra som helst. Själv sa jag upp kontakten med en gammal vän igår då han uttalade sig om ”äckliga tjejer som får ångest när de knullat runt och därför anklagar för våldtäkt”. Jag försökte diskutera och förklara men det blev bara värre och värre och jag kände till slut att det är fan inte mitt ansvar att utbilda honom, särskilt inte om han inte vill ta till sig något annat perspektiv.
Iaf. Sen satt jag och pratade med min sambo och berättade att jag hade sagt upp kontakten med kompisen och vi pratade om hur sjukt det är att lägga något ansvar/skuld på den utsatta.
Vi började även prata om vad som är ”okej att varna för” (typ var rädd om dig ikväll det är så lätt att något händer). Jag sa då att det är väl skillnad att säga till någon att man ska vara rädd om sig, är inte det lite som att säga ”kör försiktigt”?
Det finns ju rattfulla människor på vägarna men man varnar väl inte specifikt för dem, för det är ju inte förarens ansvar hur någon annan kör. Jag tänker att det är likadant med att dricka under en utekväll? Man kan väl säga ”ha så kul men var rädd om dig” och inte typ ”följ inte med någon främmande man!”.
En säger ju inte till någon som råkat ut för en bilolycka ”SA JAG INTE ATT DU SKULLE KÖRA FÖRSIKTIGT” varför skulle en då lägga skuld på någon som råkar ut för övergrepp eller värre?
Att uppmana kvinnor till att dricka mindre är ju bara fel. Människor som inte tål alkohol borde inte dricka men det hör väl hemma i en fråga om alkoholism/alkoholkonsumtion och det är ingen lösning i frågan om våldtäkt.
Men nu blir jag jätteosäker? Var går gränsen för vad som är okej att säga av välmening (typ kör försiktigt) och vad som är att be kvinnor begränsa sig?
Jag hoppas någon förstår vad jag menar. Ha en bra dag!

Jag förstår inte hur folk resonerar. Vem skulle säga till ett manligt misshandelsoffer att om han inte hade varit ute så sent eller gått ensam hade det aldrig hänt. Hade han inte haft en sån jacka/mössa/frisyr hade det aldrig hänt osv.
Det skulle ju vara helt befängt!
Men till kvinnor som blir utsatta för våld får tydligen skylla sig själva… Trots att de oftast inte kan göra nånting mot en eller flera stora karlar, antingen för att de ”fryser” (fight, flight or freeze mode) eller för att de är fysiskt svagare. Vart finns logiken?

> Vem skulle säga till ett manligt misshandelsoffer att om han inte hade varit ute så sent eller gått ensam hade det aldrig hänt.
Sånt händer hela tiden. För att citera Scott Alexander:
When I lived in Ireland, my friend got his bike stolen. He was immediately subjected to a barrage of questions like “Did you lock it right?”, “Are you sure you locked it right?” “Was it in a really visible spot?” “Don’t you know that brand of bike lock is easy to cut through?” and “Why did you even keep biking when you knew there was so much bike theft in this area?”.
This seems to be my experience with most types of crime. If you get mugged in a dark alley late at night, people will tell you “Well, duh, it’s your own fault for walking alone in a dark alley late at night with lots of money on you.” If you get carjacked, people will tell you the brand of car alarm you should have bought.
And goodness forbid you get scammed. People will either tell you it’s because of your own greed (“You can’t scam an honest person”), tell you all sorts of stupid signs to look for (“Did the guy have a scammy aura about him?”), or refer you to the Better Business Bureau and a bunch of other websites that no sane person possibly checks before every single time they do business with an honest-looking person.
Cracked even thinks this is an appropriate topic for a comedy article – here’s Four Types Of Victims We Have To Stop Feeling Sorry For. People who get mauled by animals are number three – why were they hanging out near animals, anyway?
In fact, it seems that in every case where someone has just had something bad happen to them, it’s a tradition to tell them ways they could have prevented it.
I do not want to justify the “advice” people give rape survivors. Some of it seems broadly good (if you’re meeting a strange man for a date or something, do it in a public place), but much of the rest seems well-intentioned but actively wrong (it’s been pretty well established that the clothes you are wearing do not affect sexual assault rate). Whether the advice is good or not, giving it to someone who has just been traumatized is without a doubt a stupid decision, and giving it in place of punishing an actual perpetrator is an obvious miscarriage of justice.
But as far as I know, this stupid decision is only ever criticized in the case of rape. The difference between rape and other forms of tragedy is not that rape is the only tragedy in which people try to advise survivors how they could have avoided it, but that rape is the only tragedy where a person giving such well-intentioned but stupid advice gets their name plastered over the national news and has a Slut Walk organized against them.

Alltså, ifall någon dricker sig redlös så är det givetvis inte den personens fel att den våldtas. I ett vettigt samhälle så BORDE man kunna vara t ex medvetslös och naken på en fest utan att det leder till övergrepp. Och ifall övergrepp sker så borde det vara förövarens rykte som förstörs och inte tvärtom. Jag tycker även att fokus bör ligga på att minska övergreppen framför att ge potentiella offer råd om hur de minimerar risker. Och jag kan även hålla med om att många riskminimeringsråd är orimliga att följa i och med att de skulle begränsa ens liv för mycket.
Men folk ger mer eller mindre goda råd om riskminimering till alla sorters brottsoffer, och jag har aldrig förstått kritiken mot själva jämförelsen mellan t ex cykelstölder och våldsbrott. Självklart försöker man inte säga att kvinnor har styre eller pedaler eller är fysiska föremål. Jämförelsen sträcker sig till att bägge är situationer där man vill begränsa risk.

Blir så ledsen över det faktum att detta är sanning.
Ska vi sluta låta våra flickebarn gå ut för att minimera risken för våldtäkt. Eller ska vi lära våra gossebarn att ett nej är alltid ett nej?
Och dessa män som sitter och kommenterar kring detta i diverse medier:
-Må ni bli våldtagna!

Våldsverkare och våldtäktsmän (och många andra brottslingar också för den delen) är varken friska eller normala. Du kommer inte kunna ”lära dem att nej är ett nej” och få dem att respektera det. Så är det bara.
Uppfostran fungerar på ”normala” människor. En annan lösning behövs för dessa empatilösa djur.

Läste kommentarerna under din väldigt bra artikel i Aftonbladet. Fastnade för denna:
”Om man går ut för ett stup så är det inte stupets fel att man faller och skadar sig, utan man har ett eget ansvar ifall man vill undvika sådana situationer.”
Alltså, den jämförelsen.. Jag kan inte.. Jag nä..
Så, det är inte mannens fel att han våldtar? Han kan bara inte låta bli när han kommer i närheten av en kvinna?
Och så anklagar folk dig för manshat..

Vem av er skulle inte varna sina barn för att dricka sig redlösa i offentliga miljöer? Om de blir rånade, misshandlade eller våldtagna är de helt utan skuld, men det är som att gå när det är grön gubbe även om man ser att en dåre är på väg i full fart mot en. Man dör med rätten på sin sida.
Man kan faktiskt ha två strategier – skydda sig OCH arbeta för jämlikhet.

Självklart kan man undvika onödiga faror och vara för jämställdhet. (Vet inte om man får kalla sig feminist enligt vissa dock men jag låter det bero.) Jag har dock svårt att se att vara onykter på en finlandsfärja skulle vara att utsätta sig för en onödig fara?

Jag har faktiskt råkat ut för ett par (väldigt ”milda”) övergrepp med främmande män, men det känns som att det hade lika gärna skett om jag varit i ett förhållande med dem. Och det har även skett med ett par män som jag känt och litat på. Men framförallt så har det -inte- hänt någonting alls 99% av alla gånger jag har umgåtts med främmande män. Ändå har jag fått höra att jag har haft ”tur som inte råkat ut för någonting allvarligt” när jag berättar om genvägar genom skogen, festivalragg och mina mest plakatfulla kvällar.

Off topic det här! Men måste bara säga detta, och kan hända att jag sagt det förut men skit samma!
Jag började läsa din blogg för några månader sedan. Och tyckte du var helt sjuk i huvudet. Du var enligt mig en överdriven radikal feminist som antagligen inte fått ligga på länge. Men jag fortsatte läsa, för jag blev så provocerad, och även gamla inlägg. Men från och med första inlägget jag löste och idag är det stor skillnad.
Jag läser din blogg varje dag, alla inlägg. Det är inte alltid jag förstår allting, eller håller med dej om allt. Men jag tycker inte längre du är dum i huvudet. Jag läser och tänker. Tar till mig. Jag är inte på långa väger en sån ”feminist” som du. Jag är en typisk ”normal tjej” som skämtar sexistiskt med killar, sminkar mig, försöker vara snygg etc. Och jag gör inte så mkt för att ändra detta. Men jag tänker ändå, och funderar. Och för varje dag som går, kommer jag myrsteg närmare dig och dina åsikter.
Det jag vill säga är att man behöver inte bli förändrad på en dag, men lite och även pyttelite. För det är i alla fall en förändring, bättre än inget!
Så tack för att du har denna blogg. Tack! Den gör förändring, stor och små. Så tack! Och kämpa vidare, framtiden kommer tacka dig.

Kort: TACK. DU är världsbäst. Så himla klockrent, som alla dina andra inlägg. Kan dock inte förstå hur en INTE kan se problematiken i detta. Hur en argumentera emot. Är ju sorgligt. Finns ingen som gör det så förståeligt och tydligt som du men ändå finns det män (och kvinnor) som kommer med bortförklaringar som bara tyder på hur fruktansvärt patriarkatmanipulerade de är. Fortsätt alltid såhär bra, LD!

Hela grejen som uppstått runt detta är.. jag är helt mållös! Har själv ingen Facebook av personliga orsaker, men brukar sambons ibland. Och idag har det varit total SHITSTORM angående din artikel på Aftonbladet. Såg att du hade svarat på något utav det som postats offentligt, men på den privata (längre) tråden från samma person har vi alltså vänner till både snubben som först postade artikeln (och min egen sambo) som ventilerar följande åsikter:
http://i77.photobucket.com/albums/j76/Diablica_photos/avgrundsvraringl_zps5900ffff.png
(Temporär länk. Valde att inte censurera namn, bild m m.)
Har blivit mörkrädd av sambons vänners uppdateringar förr, men detta måste ta priset! Så det är såhär det ser ut när en man först erkänner egna övergrepp och bara kort senare har mage att titulera andra ”våldtäktsmännen”? I en värld där män ”öppet kan säga att dom pillat på folk medan dom sov” (och skratta åt det), men där 77% (var det va?) av alla våldtäkter inte ens anmäls just för att människor INTE öppet kan tala om det. Fy fan.. hjärtat blöder på mig. Blir så jävla ledsen och förbannad och vill bara göra något produktivt av den här frustrationen och maktlösheten jag känner, men vet inte hur? VÄGRAR ha sånt här vidrigt i närheten av mig och min familj längre. T-T

Asså… Jag skulle vilja bo i LD`s och WDF`s ficka ett par månader… Kasta ut lite fickludd nu å då,lära sig saker, öva på att formulera sig så folk fattar och fatta ännu mer själv. Så tacksam över att ni (och alla andra förstås) finns och lär mig. <3

Nu kan ju inte jag vara med på de kvinnliga kramkalasen här – men jag gillar också er – bland annat dig LD.
Tänker så här, att eftersom jag nu gör det, och inte vill att ni ska skadas, så är det inte så konstigt att jag hoppas/önskar att ni undviker sådant som jag uppfattar som (större) risker. Undrar om det märkligt eller fel att tänka så?
Sen önskar jag självklart att män vore mer snälla, att rättssystemet fungerade bättre mm och att den där direktören avgick. Menar absolut inte att ni ”får skylla er själva” om ni inte är på er vakt.
Tror jag håller med om det du skriver i artikeln men förstår ni hur jag tänker och vad tycker ni om det?

varför lägga mer vikt vid att kvinnor ska undvika att skadas, än att män ska undvika att skada dem? För det är där problemet ligger. En kvinna i en risksituation med män våldtar/förgriper sig inte på sig själv. Manne gör. Mannen kan ta sitt jävla medmänniskeansvar och INTE VÅLDTA eller INTE VARA ETT HOTFULLT AS. Utan de hotfulla våldsbenägna männen finns ju knappt risksituationerna du pratar om.

Hej hej.
Är en sporadisk läsare som kanske inte alltid håller med om ALLT du skriver, men överlag tycker jag du har många bra poänger. Det som återigen slår mig när jag läser det här inlägget är varför alla vettiga män inte blir helt galna på den mansbild som vekar råda. Varför hörs inte upprörda mansröster när kvinnor uppmanas att se alla män som potentiella våltäktsmän (eller för den delen att alla män som jobbar med barn och ungdomar är potentiella pedofiler?). De hörs någon gång ibland men jag har inte stött på någon som mer aktivt engagerar sig i frågan.
Kanske är det så väl att jag bara missat det?

Du har en fin manssyn – önskar att jag kunde dela den.
Det är ju tack och lov inte alla kvinnor som blir våldtagna och inte alla män som våldtar. Men vore det sakligt att säga att det rör sig om sällsynta undantagsfall? Kan man ens säga att det är ovanligt?
Tror många män misstänker att för dem främmande män mycket väl kan vara farliga för kvinnor – däremot dem själva och deras kompisar som blivit falskanklagade av psykobrudar kan man förstås lita på. Sen finns det antifeminister och jämställdister som väl brukar kämpa för mäns rätt att slippa höra om problemen..
Vad sägs om bästsäljande dejtingguider som ”The Game”? Och hur många män har INTE fyllt sina hjärnor med extremt kvinnoförnedrande porr? Inte är sånt här vackert i alla fall.
Jag ser mycket som talar för misstänksamhet mot och pessimism inför mäns sexualitet och kvinnosyn – och inte mycket som talar för att det motsatta skulle vara mer sakligt.

Den här kommentaren förberedde jag till en person som jag tyckte refererade fel till BRÅ:s siffror, men postar den här istället.
Jag hittade inte nyare siffror än 2005. En slutsats som kanske kan vara förvånande är att enligt denna rapport från BRÅ är 47% av offren (>15 år) ytligt bekanta med gärningsmannen (”genom att de exempelvis träffats under en kväll”) eller HELT obekanta med densamma. Det blir en högre siffra än 32% där ”offret har eller har haft en nära relation till gärningsmannen”.
BRÅ för tydligen även statistisk över hur mycket offren druckit.
Vet inte riktigt vilka slutsatser man ska dra av dessa siffror från BRÅ, med tanke på mörkertal mm, men jag postar det med förhoppningen att ni också tycker att det är lite intressant. Rapporten finns att ladda ner om man söker på ”våldtäkt” på deras sida. Jag skulle tycka det var intressant att höra vad ni säger om dessa siffror.

Offer som är >15 år, relation till gärningsman
– 32% ”offret har eller har haft en nära relation till gärningsmannen” (varav: 17% nuvarande make, sambo, pojkvän, 14% före detta make, sambo, pojkvän)
– 27% ”ytligt bekanta […] genom att de exempelvis träffats under en kväll. […] I denna kategori är många av våldtäkterna relaterade till nöjeslivet.”
– 20% ”offret är obekant med gärningsmannen […] Många av våldtäkterna i denna kategori är överfallsvåldtäkter. Därutöver förekommer det att gärningsmannen är en
familjemedlem, släkting, nära bekant eller arbets- eller studiekamrat till offret, men det är generellt sett mindre vanligt. ”
3% Familjemedlem eller släkting
3% Nära bekant
2% Arbets-/studiekamrat
8% Bekant, oklart hur nära
5% Övriga

”Brå:s rapport om våldtäkt (2005) ger en samlad bild av de polisanmälda våldtäkterna under en viss tidsperiod då data från 1995 respektive 2000 i stort sett genomgående behandlats som ett och samma material.”
”Resultaten visar bland annat att offret och gärningspersonen oftast känner varandra; när det gäller fullbordade våldtäkter mot personer 15 år eller äldre har 32 procent skett i en nära relation, det vill säga offret och gärningspersonen var eller hade varit ett par. I dessa fall är det särskilt vanligt att även andra typer av brott, oftast misshandel, anmäls. ”
”Studien visar vidare att offren nästan uteslutande är kvinnor och tenderar att vara mycket unga: 29 procent var under 18 år och 15 procent under 15 år.”
”Våldtäkter med fler än en gärningsperson motsvarade 11 procent av samtliga anmälningar. I dessa fall är gärningspersonerna oftast obekanta (40 procent) eller ytligt bekanta (33 procent) med offret. Mer än hälften av offren hade konsumerat alkohol.”
”Av alla de studerade våldtäkterna var vidare 14 procent relaterade till nöjeslivet. Mötesplatsen mellan offret och gärningspersonen, som oftast var ytligt bekanta (70 procent), var en restaurang, pub eller någon annan typ av nöjeslokal. Alkoholinslaget var särskilt påtagligt vid denna typ av våldtäkt: minst 78 procent av alla offer hade druckit i anslutning till händelsen.”
”Som överfallsvåldtäkter definierades slutligen de våldtäkter då offret och gärningspersonen var obekanta och som påbörjats med plötsligt angrepp. Sammanlagt 12 procent av alla anmälda våldtäkter var av denna typ. Större delen av dem begicks utomhus (78 procent), och de var koncentrerade till veckosluten och till sommarperioden. Denna kategori överlappades i relativt stor utsträckning med våldtäkter med fler än en gärningsperson: i mer än var femte överfallsvåldtäkt figurerade flera gärningspersoner. Våldsanvändningen var särskilt omfattande och grov i samband med överfallsvåldtäkter.”

Har några ytterliggare funderingar över BRÅ:s statistik. Hoppas att det kan vara intressant och att jag inte tar upp för mycket plats nu.
I inlägget som det här kommentarsfältet hör till skriver du, LD, som ett exempel att den statistiska risken att Oskar skulle våldta dig är betydligt större än att en främmande snubbe på en fest skulle göra det. Jag tänkte jämföra detta påstående med BRÅ-statistiken – min avsikt är att konkretisera hur jag förstår statistiken, inte att vara okänslig eller oförskämd.
Oskar borde ju falla i kategorin ”nuvarande make, sambo, pojkvän” med en våldtäktsrisk på ”ynka” 17%. Om någon skulle våldta dig, vilket jag verkligen INTE hoppas, skulle det med andra ord (enligt rapporten) med 83% sannolikhet inte vara av din man.
Jag hoppas du och Oskar lever lyckliga i alla era dagar. Men om ni någon gång skulle gå skilda vägar skulle även hans våldtäktsrisk minska. Hans nya risk om du blev våldtagen skulle då vara 14% delat med antal ex du har. Hans risk är alltså aldrig 32% eftersom han inte samtidigt kan vara både din man och samtliga dina ex.
Oskars nuvarande risk är som sagt 17% vilket är mindre än både 27% för en ytlig bekantskap från en kväll i nöjeslivet och 20% för en helt obekant gärningsman (eventuellt en överfallsvåldtäkt).
Nedan koncisare sammanfattning av BRÅ:s statistik från mitt tidigare inlägg, antal anmälda våldtäkter enligt BRÅ + mina uträkningar och analys.

Offer som är >15 år, relation till gärningsman
– 27% ”ytligt bekanta […] genom att de exempelvis träffats under en kväll. […] I denna kategori är många av våldtäkterna relaterade till nöjeslivet.”
– 20% ”offret är obekant med gärningsmannen […] Många av våldtäkterna i denna kategori är överfallsvåldtäkter.”
– 17% nuvarande make, sambo, pojkvän
– 14% före detta make, sambo, pojkvän
– 3% Familjemedlem eller släkting
– 3% Nära bekant
– 2% Arbets-/studiekamrat
– 8% Bekant, oklart hur nära
– 5% Övriga
Våldtäkter efter kategori
– 11% – våldtäkter med flera gärningsmän. I dessa fall är gärningsmännen oftast obekanta (40%) eller ytligt bekanta (33%) med offret.
– 14% – relaterade till nöjeslivet. Av dessa är gärningsmannen oftast (70%) ytligt bekant med offret.
– 12% – överfallsvåldtäkter. Definierat så att gärningsmannen/-männen är obekanta (100%) och att brottet inletts med ett plötsligt övergrepp. 78% av dessa sker utomhus. I fler än 20% av anmälda överfallsvåldtäkter är det fler än en gärningsman.
Hur många kvinnor blir våldtagna? (från BRÅ:s webbplats)
– ”Under 2013 anmäldes 17 700 sexualbrott, varav 6 000 rubricerades som våldtäkt.”
– ”Anmälda brott om våldtäkt, sexuellt ofredande och sexuellt tvång, utnyttjande m.m. stod för 91 % av brotten i kategorin sexualbrott.”
– ”Sexualbrott är en av de brottstyper som polisanmäls i minst utsträckning – 23 procent av sexualbrotten anmäls (NTU 2011).”

Om vi antar att mörkertalet är 77% enligt ovan får vi väl att antalet sexualbrott för 2013 är 77 000 och antalet våldtäkter är 26 000.
Om 77 000 kvinnor utsätts för sexualbrott och 26 000 kvinnor våldtas varje år, hur många procent av kvinnorna utsätts för detta under en livstid? (Det är ju inte samma kvinnor som våldtas varje år)
Jag tror inte det är riktigt korrekt att räkna så här men jag multiplicerar med en förväntad livslängd på 75 år och får då att 5 775 000 kvinnor faller offer för sexualbrott varav 1 950 000 kvinnor våldtas!
Eftersom det nästan uteslutande är kvinnor som våldtas får vi jämföra med HALVA Sveriges befolkningsmängd. Jag är som sagt tveksam till uträkningen men är övertygad om att problemet är massivt och tanken är att illustrera med räkneexempel – även om de är bristfälliga och med många felkällor.
Om 2 miljoner av kvinnorna blir våldtagna under sin livstid och 47% av dessa av ytligt bekanta eller helt obekanta med gärningsmannen och t.ex. 11% är överfallsvåldtäkter måste väl ”stranger danger” vara ett minst sagt reellt problem. Sexuellt våld och misshandel i nära relationer är rimligen ett lika allva

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *