Kategorier
feminism & genus

Ang. pojkar som hatar feminister (källkritik)

Dessa tweets cirkulerar på den antifeministiska delen av nätet och jag tänkte faktiskt ta och lyfta dem för här ser jag en viktigt diskussion:
mobbad mobbad 2

Vet ni vad? Jag är livrädd, LIVRÄDD för att mina barn ska bli mobbade i skolan. Ninja är en normbrytande tjej och inom vissa gränser så ses det bara som coolt och ok och eftersträvansvärt för det är ju lite bättre att vara mer som killarna, men Tamlin min lilla skrutt som redan är så ”tjejig”, som älskar prinsessor och älvor, som leker med dockor och små djur och som alltid vill vara lillasyster när de leker mamma, pappa, barn – var kommer han få plats någonstans?

Var får alla mjuka snälla fina pojkar plats? Var får alla mesar plats? De pojkar som inte brölar och slåss och är tuffa? Var får den här 13-åriga pojken plats nånstans?

Vårt samhälle lämnar inte rum för några avvikelser alls och för män och pojkar är normerna ofta snävare än för flickorna, eftersom att det alltid är ett steg ner på skalan att vara mer som tjejerna/kvinnorna. I skolorna upprätthålls stereotyper och normer av lärarna som alltid ser på pojkar som bråkigare och stökigare (självuppfyllande profetia) och då klumpar ihop dem till en homogen massa där de lugnare, snällare pojkarna får ta konsekvensen av de andras dåliga beteende. Men normer upprätthålls också av klasskompisarna som redan vid väldigt låg ålder har klart för sig vad som är ok om man är pojke och vad som är ok om man är flicka.

I läroplanen står det t.e.x att skolor och förskolor ska jobba för barns rätt till sin könsidentitet men detta innebär bara snävare normer eftersom att få lärare är medvetna om skillnaden mellan genus, könsorgan och könsidentitet. Tyvärr. Vilket bara har ytterligare konsekvenser för de enskilda barnen.

Det är därför det är så jävla viktigt, livsviktigt till och med för de här pojkarna går snart under, med en tydlig genusplan för förskolor och skolor.

 mobbad 3

Här tänker jag att vi behöver vara källkritiska dock. Den här pojken hade läst mycket på näten om ”extremfeministers” åsikter.  Vad är det han har läst och tagit del av? Var har han läst om feminister framförallt? Hur resonerar hans vänner om feminismen? Osv.

Jag får väldigt mycket mail från unga killar. 13, 14, 15-åringar som hatar feminister. Ni har sett flera av dem eftersom att jag brukar posta dem här eller på mina andra plattformar.

Det dessa killar har gemensamt är INTE att de följer mig, läser min blogg eller nån annan radikalfeminists texter. Ofta har de inte läst något annat än urklippta tweets här och där. Faktum är att de har ganska lite koll alls på feminismen annat än att vi ”hatar män”. ”Varför hatar du mig?” frågar de ofta i sina mail.

Det dessa unga killar däremot har gemensamt är att samtliga hänger på olika sorters hatforum som t.ex Pongos FB-grupp Butthurt eller så har de läst på Toklandets blogg. (de hänvisar ofta dit i sina mail samt andra antifeministiska forum) Där fylls de av antifeministisk propaganda, hat och osanningar som tex att feminister vill ha ett matriarkat, att vi vill utrota män osv. Lägg till lite välutklippta tweets för att ytterligare förstärka detta och voilá! Då är det inte konstigt att de går omkring och tror att (radikal)feminismen vill dem illa.

(Sen kan man såklart ifrågasätta sanningshalten i det jag skriver också och det ska man såklart men jag hoppas att min trovärdighet iallafall är så pass hög att ni inte utgår från att jag hittar på. Betänk kommentaren nedan till exempel)

cattas bubbla

(Skrivet av Catta/Cattas Bubbla)

Detta tåls att fundera över innan man tar dessa tweets som ett trovärdigt vittnesmål över radikalfeminismens påverkan på unga pojkar.

Faktum är att radikalfeminismen, eller feminismen överhuvudtaget snarare, värnar om barns – flickor OCH pojkars – rätt att få utveckla sin fulla potential och få alla förutsättningar till ett lyckligt liv. Feminismen ifrågasätter de skadliga mansnormerna, de där som får 13-åriga flickor att reta 13-åriga pojkar för att de inte är tillräckligt tuffa och menar att pojkarnas roller och möjligheter måste breddas för att de ska växa upp och må bra som män.

mobbad 4

Vi har inte glömt våra små pojkar. Tvärtom!

Ja, barn mobbas och det här är ett stort problem som inte tas på tillräckligt mycket allvar. Men barn mobbas främst av andra barn. Inte av radikalfeminister. Små pojkars största hot är andra pojkar, inte radikalfeminister. Och ja väldigt många barn mår dåligt men det är inte pga radikalfeministerna. Och flickor som retar pojkar är ett resultat av patriarkala normer, inte ett resultat av radikalfeminismen. Det är såklart föga tröst för en pojke som känner sig utsatt och ensam men det är oärligt för att inte tala om osmakligt att använda hans berättelse som ett verktyg i kampen mot feminismen.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ang. pojkar som hatar feminister (källkritik)”

Men ååh det som är så frustrerande i detta är ju att den här pojken som är en ”mes och inte slåss” inte skulle bli retad för det om könsrollerna inte såg ut som dom gör. Så han om någon skulle ju tjäna massor på att luckra upp dessa normer. Hans förälder borde ju snarare förklara det fantastiska med feminism och hur fri pojken skulle vara om han inte hade förvänningar på sig att vara tuff och slåss osv.
Ibland blir man så less och uppgiven när folk bara vägrar fatta. Hur jävla svårt kan det vara? Ja väldigt tydligen. (Då menar jag för föräldern, inte för pojken, som såklart kan ha svårt att komma fram till detta själv).

Något är väldigt fel när man börjar hata feminister eller kvinnor i allmänhet pga att någon någon gång går ut med extrema åsikter. Hata kvinnor för att?
Vilka är det som begår våldsbrotten, eller de flesta brotten överhuvudtaget? Mord, krigsbrott, folkmord? Logiskt sett borde alla börja hata män för det är nästan uteslutande män som begår de här brotten. Men ändå finns ett uttalat kvinnohat. För vad?

Hela historien känns lite… skev?
Det är (såklart) jävligt sorgligt att hennes son blivit mobbad, men som ni säger, så är det inte rad.feministerna som står på skolan och skriker glåpord.
Att pojkar mobbas för att dom inte beter sig ”pojkigt” ska vi naturligtvis motarbeta och då är feminismen ett bra verktyg.

Det låter ju väldigt bra det du skriver LD (jag menar det) men faktum är att många är inte så vältaliga och jag som läser mycket ser då inte att dessa möts av någon större intern kritik från andra feminister. Ett exempel på rak arm är detta av Fanny: http://www.arsinoe.se/en-borjan-pa-nagot/
Oavsett hur symbolisk hon avser texten att vara så är det inte konstigt om många män/killar tar illa vid sig när hon på så kort yta får in bl.a.:
”[…] oss manshatare […]”
”Vi kan inte se män som människor […]”
”Det finns ingen människa inne i mannen så länge han envisas med att vara man […]”
”Det enda sättet en man kan bli en människa är att sluta vara man.”
”[…] enda sättet att nå människan inne i mannen är att förstöra mannen. Att sparka sönder hans ruttna ansikte […]”
”[…] för att kunna mötas som människor, så måste vi först mötas som […] män och kvinnor i hat. Vi måste mötas som män och kvinnor på ett slagfält. Vi måste krossa männen som män, som fiender innan vi kan acceptera dem som våra vänner, som människor. Manligheten, mannen, måste krossas, för att människan ska kunna framträda.”
”Det hat vi känner mot män, mot manligheten, springer ur en kärlek till människan. ”
Fannys text framstår självklart något mer nyanserad när man inte bara klipper ur delar som jag gjort här, men det borde vara lika självklart för vem som helst att läser man en sådan här text som pojke i tonåren och ser att responsen från andra feminister är att Fanny är ”inspirerande” och ”fantastisk” då är det ju verkligen inte konstigt om självkänslan rasar i backen och feminister upplevs som några som hatar män och som är mäns fiender. För det är ju exakt det Fanny skriver.
Så jag tycker att lite större perspektiv kan efterfrågas i denna fråga än att unga pojkar bara behöver informeras mer om hur fantastisk feminismen är för dem. För så enkelt är det uppenbarligen inte. Jag tror inte att åsikter som de Fanny för fram här är bra för någon pojke, i ett patriarkat eller inte.

Alltså, det där är ett inlägg. Det hon vanligen skriver ser inte alls ut så, och ärligt talat skulle jag gärna se att killar läser en del saker hon läser, om inte annat för att det står bra saker om psykisk ohälsa. Följer man bloggen så framkommer för övrigt kontexten så att man förstår precis vilka problem hon menar och vad det innebär att ursäkta dem hela tiden.

Något jag undrat över ett tag är varför ingen blir feminist för sina söners skull (det är alltid döttrar som nämns av föräldrar som motivation). Att kvinnligt är dåligt påverkar ju pojkar hela tiden på det sorgligaste sätt.
Jag har två mycket yngre bröder innan dagis älskade den ena dockor medan den andre var så himla stolt och glad när han hade rosa nagellack. Så började de på dagis, blev retade av de andra barnen och blev därmed bestulna rätten till något de älskar.

Det är helt absurt resonerat (svårt att riktigt tro att det kan vara på riktigt, tycker i så fall dubbelt synd om killen som både är mobbad för att han inte lever upp till patriarkala ideal och har en förälder som är idiot). Jag ser den feministiska kampen som otroligt viktig för mina söners skull – för att de ska vara fria att vara de personer de vill vara, för att de ska ha möjlighet att utvecklas till empatiska människor med kontakt med sina känslor och ha förmåga att upprätthålla nära, kärleksfulla relationer. Ur det perspektivet ser jag det som att män har mest att vinna på feminismen. De förlorar reell makt, men vinner något kanske viktigare i det att de slipper ur den värdelösa (våldsamma, känslohämmade, förtryckande) mansrollen.

Asså ja att folk som sysslar med nån jävla respektabilitetsfeminism som går ut på att inte vara radikal och inte kritisera och analysera män och maskulinitet kan skapa en god jordmån för antifeminism är väl inte särskilt förvånande.

Oj, att komma till slutsatsen att det är feministernas fel att en pojke blir mobbad…? Var tog logiken vägen? Om killen behöver pushas, är det föräldrarnas, skolans eller… feministers uppgift? Nej jag sitter som en fågelholk.

Oroar mig över samma.. har en snart 6-årig son (Seven) som kommer börja i förskoleklassen nu på måndag. Han är en väldigt mjuk pojke, leker inte slåss-lekar, har långt lockigt hår, tycker om alla färger, leker med allt… på det så har han en språkstörning som gör att han ligger på en 2-3årings nivå i talet OCH dessutom pratar han inte med andra utanför familjen. SÅ… hur fan ska det här gå? En dag i taget… Så nej, det finns inte plats för dom som sticker utanför mallarna. Tyvärr!

Hm. Undrar hur många av dom här mailen som verkligen är från pojkar….Alldeles för många medelålders Antifeminister
ikläder sig snabbt passande nätidentitet för att en ska börja fundera.
De tar gärna rollen som riktig kvinna, tonårigtjejsom gillar äldre mäns hårda tag osv. Varför inte som tonårig pojke som hatar feminister…?

För mig som är på insidan av feminismen så är det så tydligt att den är för allas lika rättigheter. Även pojkars. Jag har ibland hajat till av blogginlägg där det skrivits tydligt i början att pojkar är avskyvärda (ett exempel), men då jag fortsatt att läsa så har inlägget blivit djupare, tydligare och jag har sett att det inte alls handlar om dessa pojkar utan om hur de förväntas vara, vilken roll de måste leva upp till för att ”duga” som sitt kön o.s.v. Just min personliga syn behöver inte vara sann förstås, men ibland undrar jag om många slutar läsa efter första stycket?

Min väldigt ömsinta och lättrörda son hade ett helvetiskt första år i skolan, men sen bytte vi skola, och nu ska han börja gymnasiet och har ännu inte haft problem med att få fortsätta vara känslig och omvårdande. Han har dessutom flera kompisar som är likadana, så det finns hopp. Min utåtriktade, högljudda och åsiktsstarka dotter, däremot, hade rejäla problem i skolan sina första fyra år, och även om allt funkar bra på den nuvarande skolan, där hon nu börjar åttan, så har det bränt henne så hon inte vill släppa andra in på livet. Hon har därför ytterst få vänner, men funkar rätt bra med sin klass i alla fall. Så, det finns hopp, men mycket är fortfarande skevt, vi får helt enkelt bara fortsätta kämpa!

För mig är detta problematiskt. Visst pojkar är barn och oftast söta och roliga oavsett hur de är. Men de kommer ju att växa upp till män hur man än gör. Jag är glad att jag inte har någon son så slipper jag fundera mer på det.

Vad man får ha klart för sig är att feminism är ett särintresse som har som syfte att förbättra för kvinnor och är inte samma sak som jämställdhet (för då skulle problem som är specifika för män också tas upp och anses vara viktiga). Så klart så kan ett särintresse gynna andra, dvs män i detta fall, men det är en sekundär effekt, det viktiga för feminismen är att förbättra för kvinnor. Om man läser den första tweeden så är det just det som efterfrågas, ett särintresse som tillvaratar hans intressen och det är lika uppenbart att feminismen inte kan fylla detta behov. En intressant text om detta är: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/feminism-inte-lika-med-jamstalldhet_3810616.svd

Läser verkligen en massa unga pojkar feministiska bloggar och tweets?
Är det inte föräldrars uppgift att hindra minderåriga att se till att de inte får tag i olämpligt material på nätet som de inte kan hantera oavsett om det är bilder, filmer eller text?
Har väldigt väldigt svårt att se att barn i tidiga tonåren är intresserade av vuxna människors bloggar. Jag har inget minne av att jag var intresserade av vuxnas åsikter när jag var i den åldern, mina barn var inte intresserade av vuxnas åsikter så hur kan det komma sig att dagens unga människor som enligt diverse undersökningar inte ens kan ta sig igenom en enkel text ägnar sin tid åt att försöka läsa bloggar skrivna av vuxna kvinnor.

Det de läser är nog till största delen brottstycken, korta textsnuttar och uttalanden som upplevts som provokativa/kontroversiella/upprörande av någon som klipper det ur sitt sammanhang och delare det.
Det kan inte vara feminismens fel att den feltolkas, lika lite som det är någon annan -isms fel att de också blir feltolkade.
Nätet är ett sammelsurium av skit och guld (och allt där emellan). Det går ju att fiska ut vad som helst, om man vill. Men det är ganska naivt att tro att människor, oavsett ålder, enbart bildar sig en uppfattning på genomläsning och grundlig analys av hela texter.

Sånt här får jag ont i hjärtat av. När människor ändå har kommit en bra bit i sin analys för att sedan röra till det fullständigt och rikta ilskan mot feminismen istället för mot patriarkatet.
Min spontana tanke är att patriarkatet förtrycker kvinnor och barn. Och vuxna förtrycker barn. Både pojkar och flickor förtrycks, och i takt med att de blir äldre lär sig flickorna att acceptera förtrycket medans pojkarna lär sig bli förtryckare. De pojkarna som håller emot längre får det såklart jobbigare än de som snabbt rättar sig i leden och blir stereotypt ”manliga”, precis på samma sätt som de flickor som vägrar acceptera förtrycket får det jävligt tufft.
Det förtryck som små pojkar utsätts för när de ska skolas in i ”manligheten” är något av det vidrigaste som finns. Tycker Fanny förklarar det bra här: http://www.arsinoe.se/hur-pojkar-blir-till-man-och-privatliv/
Vad jag inte begriper är hur detta är feminismens fel? Feminismen handlar ju om att få stopp på detta vidriga förtryck mot kvinnor och barn. Det handlar ju om att sluta fostra i grunden oskyldiga pojkar till förtryckare!

Typiskt av tramsiga antifeminister, att försöka ”bevisa” sina idéer med enstaka exempel som en antifeminist påstår sig ha upplevt.
Att en antifeminist påstår att en 13-årig pojke, det första han gör på internet, söker sig till ett radikalfeministiskt forum, betyder inte att berättelsen om pojken är sann. Inte heller blir ett enstaka exempel från en antifeminist, till någon slags allmän sanning.
Precis som ”s” skriver ovan, har pojkar snarare en tendens att hålla sig borta från allt ”kvinnligt”. Det är förstås betydligt mer sannolikt att den här pojken (om han finns) har sökt sig till typiska mansforum och där blivit hjärntvättad till att tro att feminister hatar honom. Detta är en vitt spridd antifeministisk idé, precis som kvinnohatet och motstånd mot kvinnors och barns mänskliga rättigheter.
Annars kan ju jag berätta om min väninnas 13-åriga son som besökte de mans-forum som LD nämner i inlägget, gick till sin mamma och sade att han ”hatar feminister”, trots att hans egen mamma är feminist.
Precis som Breivik och andra fall som vi har sett, där hatet som antifeminister sprider mot kvinnor och feminister, har fått allvarliga konsekvenser IRL.

@Noboytoy
Ja du, jag vet och andra feminister som kommenterar här ibland kan ju inte sammanblandas med de radikala som skriver nedlåtande och föraktfullt om allt med snopp istället föt snippa mellan sina ben.
Du och jag är ju HELT normala. Elller hur!

Men är det ändå inte väldigt intressant det här att de som säger sig/känner någon/hör talas om någon bli skadad av feminism och ”radikalfeminism” blir det genom att LÄSA OM det. Barn, kvinnor, kränkta män osv… de har läst på nätet och ojojojoj tårar snyft världen kommer gå under alla kommer mördas i sina sängar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *