Kategorier
feminism & genus

BarnÄR könslösa!

Nej jag tänker inte skriva om Isabellas inlägg eller åsikter om feminism. Jag tycker det känns bättre att sätta vår egen agenda. När feministiska kampen nästan alltid går ut på att bemöta andras okunskap eller antifeminism så förlorar vi nåt viktigt.

Gå in och läs vad Isabellas (och min) härliga vän Elaine Eksvärd säger om saken istället: ”När jag lärde känna dig var du mer feminist än jag någonsin varit eller varit i närheten av och det är det fortfarande trots att du avskyr ordet feminist.

img_58761

Jag har lite tankar kring hela det här begreppet att vara s.k ”könslös” dock (som Isabella tar upp) och det är ju att om något så är ju barn just det. Inte vi vuxna. Vi vuxna är fullproppade av hormoner och har en utvecklad könsidentitet och sexualitet oavsett om vi är män, kvinnor eller mittemellan. Men barn, de är inte män och kvinnor. De är barn! Bara barn! Eller de borde få vara det iallafall. Så har jag tänkt när det gäller mina egna.

Visst vi kategoriserar dem som pojkar (snart-män) och flickor (snart-kvinnor), det gör ju jag också med mina egna barn om jag ska definiera dem. Kanske mest pga gammal vana eller snarare OVANA att se på människor på ett mer ickebinärt sätt.

(Obs! Kommer radera alla påhopp på Isabella)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”BarnÄR könslösa!”

Jag tycker att allt detta hatet mot blondinbella är väldigt okonstruktivt då det finns 1000000000000 vita cis män i samma maktposition som säger hundra gånger värre saker, och får inget hat för det. Kan man inte hata på dem istället, jag menar hade en man sagt allt det där hade han inte allls fått samma respons. Ja hon säger och gör diskriminerande saker men varför inte hänga ut typ cimon lundberg istället? Eller vad tror du? (säger inte att du hatar, vill bara höra vad du tycker om detta)

Det spär dock på problematiken rätt mycket att den gång som en kvinna får absolut störst gehör är när hon uttalar sig om något som gynnar rådande maktstruktur.
Det finns bara några få gånger som kvinnor tillskrivs större trovärdighet än män och när de nedvärderar kampen mot orättvisor riktade mot sitt eget kön är en av dem. Så, på det viset är det mer problematiskt att en kvinna uttalar sig såhär än att en man – även om han skulle ha större makt – gör det. För det gör att folk som inte är insatta nog inbillar sig att det faktum att alla kvinnor missgynnas i en patriarkal struktur plötsligt är motbevisat.

Jag har två barn av vardera könet. När de är nakna kan vem som helst som har ögon att se med – Se att de inte är könslösa. sen äe jag med mina 80 poäng genusvetenskap djupt förvånad över att de inte bara ser fysiskt olika ut ….men min alademiska skolning säger mig också att jag inte ska dra generella slutsatser utifrån enskilda exempel MEN!!!!!!
Sk. könslösa hen-barn är i mina ögon lika könade som pojkar och flickor!!!!

Fast barn är ju könslösa på ett sätt. Ja, de har de yttre och inte attributen av ett visst kön men den könsidentitet de har spelar ju ingen roll när det gäller barnet i sig. Om ett barn då fostras som ”Sk. könslösa hen-barn” betyder väl snarare att de HAR en könsidentitet men att föräldrarna valt att inte uppfostra dem med ackompanjerande, rådande könsroll? De är alltså ”könade” på det sätt de flesta av oss är eftersom de flesta av oss föds med bara ett kön, men de är ju inte könade efter en könsroll, vilket många genus-positiva föräldrar brukar sträva efter.

Inlägget fick mig att tänka på de som redan som barn känner att deras kropp inte stämmer med deras identitet.
Och nu tänker jag inte på den fas många barn går igenom där man identifierar sig som det motsatta könet, den fas som bygger på prövande, nyfikenhet eller en vilja att få de privilegier och möjligheter som det motsatta könet har eller förefaller ha.
Jag menar de som VERKLIGEN har en ickematchande könsidentitet och är ytterst klara över det tidigt. Jag tänker på huruvida man ska hjälpa dessa genom att hämma puberteten på medicinsk väg, eller om det är bättre att som vissa hävdar låta dem genomgå puberteten och se hur de känner sedan. Själv står jag mycket kluven i den frågan. Hur ska man tänka här?

Min uppfattning är att det finns mer än den traditionella tvåkönsnormen. Genom att du använder just ”motsatta” är det ursprunget att det endast finns två kön: kvinna och man. Detta innebär att det enligt min uppfattning finns så mycket mer än enbart fitta och kuk med alla de biologiska tillbehör. På detta skapar vi könsnormer som är formade efter det biologiska könet.
– men jag antar att du tänker på transsexuella individer? Personer som vill korrigera sitt biologiska kön efter det mentala könet? Jag är absolut för att en individ ska få genomgå en könsutredning och korrigering innan hen fyllt arton år och utan att vårdnadshavare får bestämma.
Min utopi är att vi går mot ett samhälle där könsnormerna luckras upp och utvidgas. Att människor får vara individer och inte tvingas anpassa sig efter värdelösa könsroller.

När vi läste pubertet och sånt i skolan så berättade läraren för oss att pojkar och flickors kroppar är i princip likadana fram tills de går in i puberteten. Synd att läraren inte tog det ett steg längre och ifrågasatte varför man då tillskrev barn könade egenskaper redan från födseln. Om man inte hade envisats med det så tror jag att skillnaderna hade blivit betydligt mindre även efter puberteten.

Inte det dummaste jag läst. Tror på biologiska skillnader mellan kön, men också att miljön kan dämpa eller spä på dem. Tror vi får det bästa samhället när vi genom miljön kompenserar för de biologiska skillnaderna.

Blondinbella snackar gärna om hur hon byggt upp sitt varumärke, att hennes varumärke är starkt, att bloggerskor inte ska sälja sig för billigt för de har så stort inflytande och spridning osv osv MEN hon har aldrig något ansvar för vad hon skriver på sin blogg. Det är så mycket fördomar och skitsnack och rent hat och det från en person som beskriver sig själv som ”power-woman” och som skrivit inlägg efter inlägg om att hon minsann inte tänker ta någon skit i form av kränkningar, hat på bloggen osv. Hittills har jag inte sett henne be om ursäkt en enda gång när hon betett sig som ett arsel. Hon bemöter bara kritik om hon avser att trycka ner sina kritiker i skorna med ännu mer förakt.
Här på jobbet säger kvinnor som inte ens är speciellt investerade i vare sig feminism eller bloggvärlden att de inte tänker köpa de där LCC-grejerna som de var sugna på att testa och detta gör mig så GLAD. Kanske äntligen att hon öst sin okunniga skit på en grupp som har inflytande på hennes kära varumärke så hon tvingas tänka över vad det är för dynga hon propagerar. (Min egen bojkott av Blondinbella™ var i samband med hennes transfobiska inlägg som hon sedan aldrig bad om ursäkt för eller ens bemötte de personer hon bett att höra av sig).

Hoppas detta inte tolkas som ett påhopp.
Jag tyckte bara det var så tråkigt, läst hennes blogg en längre tid och hon pratar alltid om självkänsla, ja till och med skrivit böcker om det… Och undra hur de som relaterar till hen kände när de läste, eller jag som ung feminist som tycker det är så tråkigt att bli nedvärderad och att min största kamp är att få gå på badhus utan bikini topp… Det var bara så tråkigt.

Jag vet inte om jag är oerhört cynisk, men jag tror att Isabella har mycket bättre koll på feminismen än hon ger sken av. Om inte annat så borde hon ha det efter att flera läsare och andra bloggare på ett mycket enkelt och begripligt sätt förklarat vad det egentligen handlar om. Jag tror att hon medvetet väljer den här konservativa ståndpunkten för att hon vet att det retar gallfeber på såna som oss. Det blir en himla debatt som ger henne massor av gratis trafik, vilket ger mer klirr i kassan, och det är väl det hon är ute efter som den sanna kapitalist hon säger sig vara.

Grejen som är så bra med dig att nära alla andra goes rabiescrazy när Löwengrip hamnar i blåsvädret kommer du alltid med en bra poäng och hyllar henne för att hon är kvinna och göra något eget, men utan att hålla med. Man får liksom ett nytt perspektiv och hatar ingen.
Jag skrev också ett fullkomligt obegripligt inlägg om saken, försökte i alla fall. Vet faktiskt inte vad det faktiskt kom att handla om i slutändan!

Fast jag är inte Jesus direkt. Om någon (Isabella) pissar mig i ansiktet med vidriga åsikter så tänker jag inte kärleksbomba tillbaka. No way. Jag är förbannad och tänker inte känna det minsta dåligt samvete för mina ”påhopp” på Isabella.

LD:s tanke är god men den som inte känner kärlek ska inte behöva love bomba någon. Man behöver inte attackera heller, men jag personligaen skulle aldrig säga att jag hoppas att folk kärleksbombar någon som uppenbarligen får människor att gråta av besvikelse och sorg över att bli osynligjorda.

Jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Redan som mycket liten, vi talar 3-4 år, kände jag mig väldigt säker i min könsidentitet (flicka). Jag kände mig inte som ett barn heller utan som en liten vuxen – min mamma var feminist och jag ogillade att kläs i könsneutrala fula kläder och drömde istället om spets och tyll (något jag tar igen idag som vuxen – äger inte ett enda par jeans och använder bara mycket feminina kläder). Skippa struntpratet, vissa barn är kanske omogna eller normala i utvecklingen och jag var extremt brådmogen – men det får man faktiskt lov att acceptera. ALLA BARN ÄR INTE BARA ”BARN”. Lägg av, sånt här får mig verkligen att avsky allt vad feminismen står för.

Jag måste verkligen hålla med dig, jag var väldigt medveten om min sexualitet redan vid 4-5 års ålder, och det var något som känns skamligt idag för att alla ”barn ska vara barn” var jag inte ett barn då? Visst de flesta barn kanske har en sorglös och lättsam barndom men för mig var det jävligt plågsamt att vara barn faktiskt, just för att jag var så mogen , på lekis led jag av att fröknarna lämnade rummet för att ” man vet aldrig vad dessa jobbiga barn kan hitta på nu” och då var jag FYRA när jag ansåg att barn var sträviga.

Men hur tänker du kring barn och sexualitet? Att kids inte kan känna sexuella känslor öht? Nu menar jag inte gentemot vuxna, utan för sig själva eller tillsammans med andra kids? Detta är inget som en behöver blanda in kön för att diskutera, tvärtom kan detta vara en helt könsneutral diskussion. Jag är mer intresserad av hur du tänker kring detta?

Viktig och bra kommentar (IMO). Att betrakta barns sexualitet som obefintlig och något som helt plötsligt poppar upp på femtonårsdagen tror jag är att göra barn en otjänst. Både i frågor om barns utveckling och i frågor om hur vi ska förebygga och hantera sexualövergrepp mot barn. Därmed inte sagt att barns sexualitet är som vuxnas. Den är deras egen och ska hållas jävligt långt borta från klåfingriga eller perversa vuxna. Men den finns.

[…] Suck, nu är hon i farten igen, nej, jag är kapitalist, jag gillar inte feminister, jag är moderat, bla bla bla. Blondinbella alltså. Okej, hon är alltså kapitalist eftersom hon verkar påstå allt det andra för att tjäna pengar. Många länkningar, till och med en av mig, men vill ni inte bidra till Blondinbellas bloggbudget kan ni ju gå in och läsa om det här. Bloggkommentatorerna eller här Eleine Eksvärd eller här Lady Dahmer […]

TJag förkastar den syn Blondinbella har på feminismen och blir jäkligt trött på att kritiken mot feminism (obs inte feminism i sig) konstant handlar om hen och liknade blir ett jävla hopplöst projekt att gång på gång bemöta detta dravel. Så kudos till dig LD håller helt med.
Samtidigt som feminist tar jag andra kvinnor på allvar och jag tänker inte klappa bb på huvet o låtsas att hon inte hajat för det kanske hon visst gjort o reflekterat o kommit fram till den slutsats hon gjort. Hon är en vuxen smart kvinna med en egen uppfattning hon måste faktiskt inte vara feminist. Hon får vara sig själv. Precis som alla män.

Såhär tänker jag; utifrån sett, enligt mig, har Blondinbella en blogg bara för att provocera. Du kan också provocera, men ofta ser jag syftet bakom och det kan vara att spränga gränser, ex visa upp håriga ben. Det är för något gott. Men att provocera på ett negativt sätt, som jag tycker hon gör, på ett Schulmanskt vis, förtjänar ingen lovebombing från mig.
Ingen kritik heller, för jag orkar inte övertala folk som inte är intresserade. Men att du tycker att vi ska lovebomba henne måste väl ändå ha att göra med att ni är kompisar, och då tycker jag det ska åtskiljas från det som Blondinbella står för utåt, nämligen förakt för feminism och trans*personer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *