Kategorier
feminism & genus

Kvinnor raggar på de karlar de vill ha

Hur ofta hör man inte män gnälla över att de minsann får sköta allt raggande? Deras uppfattning är att vi kvinnor bara sitter och väntar på att mannen ska ta först steget asså allvarligt, jag känner fan inte en endaste kvinna som inte raggar på killar hon attraheras av. Fy fan vad man har raggat i sina dar kan jag säga. Oskar raggade jag också upp. Han stod i ett hörn och glodde som en hundvalp när jag kom svirandes och frågade efter en cigg. Han blev evigt tacksam and the rest is history.

Grejen är att vi inte sitter i barstolen och väntar på ragg som många män verkar tro. Vi sitter antagligen där för att vi dricker öl eller snackar med vänner. De tror att när vi inte raggar på dem så är det för att vi väntar på att de ska ragga. Men vi är helt enkelt inte intresserade. Män verkar ragga på allt som rör sig och utgår från att det är nån slags standard, men vi kvinnor är liksom inte passiva bara för att vi inte frustar fram på dansgolvet eller flåsar på alla karlar mellan 20 – 45. 

(Dessutom handlar raggande om så mycket mer nyanser än att gå fram och lägga in en stöt, många kvinnor använder ju ögon, kroppsspråk, leenden för att flirta.) 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kvinnor raggar på de karlar de vill ha”

Men ja, precis! Bara för att man råkar sitta och hänga (prata, dricka sin drink) så betyder ju inte det att man sitter och väntar på att bli ”räddad”. Eller att det på något sätt är synd om mig och mina vänner om vi sitter ett gäng tjejer och umgås på krogen, så att vi måste tröstas med lite raggande. Tack men försvinn liksom.
Sen så får man tydligen inte gå ut och dansa om man inte är singel, Gud nej, är man uppe och dansar så är man automatiskt lovligt byte/intresserad. Jorå. Är det i princip så att man i samma stund som man blir stadgad ska stanna hemma? Kanske laga mat och städa? Ibland undrar man ju.

”Han stod i ett hörn och glodde som en hundvalp när jag kom svirandes och frågade efter en cigg.” Så jävla skön beskrivning! 😀 Har aldrig raggat och det beror enbart på att jag hade så EXCEPTIONELLT dålig självkänsla (rekordnivå, tror jag) på den tiden då jag var singel. Så det hade åtminstone i mitt fall inte lika mycket med stolthet eller unkna könsroller att göra som med personliga issues. Hade man fått spola tillbaka tiden och jag hade fått vara den jag är (eller åtminstone håller på att växa in i) idag så ser jag ett scenario där jag inte bara är den som tar första steget utan gör det utan omsvep, typ ”hej, du är den snyggaste jag sett, vill du gå på dejt?” Tycker mystik är skitfånigt, my opinion (där får man ju tycka som man vill liksom). Så ja – tror helt klart att kvinnor visst raggar, men kanske inte i samma utsträckning (för visst finns det en norm som nånstans dröjer sig kvar, det här att man som kvinna ska vara sval, rent av svår?) Och, framför allt, inte på samma rättframma sätt som män. Är min gissning. Jättesynd, tycker jag. Baserat på min erfarenhet tror jag att det utöver en… vad ska man säga? omodern? norm, kan handla mycket om självkänsla.

Det handlar mer om att en inte raggar på lika många som män i som raggar gör. Och att många killar är helt oblivious när en försöker skapa kontakt.
Iaf när det kommer till min föredragna typ. Passiv, snäll och nördig.
Så det missas ofta att det finns ett intresse, eller övertolkas av den som tror att ett ögonkast eller att man svarar på tilltal betyder att man är på allt sexuellt den kan tänka sig.
Nyanser är svårt när det kommer till att visa att det kan utvecklas till mer.
Knivsmal gräns som ska navigeras för att inte få en efterhängsen stalker eller drabbas av frustration över att personen inte fattar kroppsspråk och verbala subtiliteter.
Eller som tagits upp av vissa, bli klassad som klängig slampa för att en raggar och inte väntar på sin ”tur”.

Instämmer fullständigt!
Jag har aldrig gått ut på krogen för att ragga, inte en endaste gång. Nu är inte jag singel längre men både då och nu så går jag ut på krogen för att umgås med mina vänner. Nu för tiden är det ändå så sällan jag ens är ute på krogen.
Min sambo och jag träffades första gången i årskurs 7 (dvs år 2003 något sånt) och vi var bekanta i många år. För ca ett år sedan började vi umgås mer och mer och i somras började jag ta små initiativ vilket gjorde att det ena ledde till det andra osv ni vet och nu har vi varit tillsammans sedan 5:e juli. Jag tog dessa initiativ för att det gått upp för mig vilket kap min underbara pojkvän är. Så ja, vill vi verkligen ha en kille så gör vi vad vi kan för att få honom. Vi tjejer kanske inte raggar ens i närheten på samma sätt som karlar gör och det verkar som att det finns gott om karlar som inte fattar dom där signalerna alls så det är nog många som inte ens uppfattar att dom blir ”uppraggade”. Well, you snooze you loose! Då är det kanske dags att försöka lära sig att läsa av kvinnors signaler istället för att bara hetsragga på alla brudar.

Jag tänker att män ofta använder den här ursäkten (”men kvinnor vågar ju aldrig flirta”) till att tro att ett nej egentligen betyder ja. Det är en ursäkt för att få tjata till sig intimitet och gå lite över gränser, trots att man inte har fått ett samtycke.
Visst kan en del personer (kvinnor i det här fallet) vara blyga och inte riktigt våga i början trots att de vill, och visst finns det kvinnor som inte vågar ragga utan istället väntar på uppmärksamhet, men en grundregel tycker jag är att tänka att om det krävs nån typ av tjatande eller övertalande för att få ett ja, då får man vara utan. Spelar ingen roll hur blyg kvinnan ifråga är (hon får också vara utan om hon inte kan säga vad hon vill), huvudsaken är att man alltid respekterar det personen ifråga säger. Inte vad man tror att hon kanske vill egentligen.

Jag är en sån som är blyg och inte vågar, men samtidigt så är jag totalt ointresserad och vill ändå inte att killar ska snacka med mig.
Vissa män ser det verkligen som svart och vitt, antingen vill en tjej väldigt mycket eller så är man jätte blyg/tråkig och då ska de ’rädda’ en från sin situation.

Jag har som huvudregel att överhuvudtaget inte prata med killar som kommer fram. Och då menar jag inte när man spontant börjar prata om något relevant (för att båda står ute i kylan och kedjeröker t ex), utan när de verkligen Kommer Fram. Det syns så tydligt att det är pinsamt när killar ”spanat in” mig och mina vänner och kommer fram för att typ eh småprata eller sätter sig vid vårt bord. Min reaktion brukar vara att svara nej när de frågar om de får sitta, eller annars ignorera dem totalt tills de flyttat sig (till mina vänners frustration/underhållning). Ofta avbryter dessa killar mitt i en konversion. Och kommer de fram och vill ta i hand eller frågar saker brukar jag vägra samt säga att jag inte vill prata. Och gå iväg.
Kalla mig otrevlig/sur/tråkig, men jag är hellre det än tvingas vara trevlig mot totalt ointressanta främlingar. Mina vänner är inte lika lätt otrevliga som jag och sitter ofta i plågsamma konversationer med någon snubbe för att inte vara elaka.
Det är nog min bästa egenskap att våga vara otrevlig. Är alltid trevlig när det är lämpligt, mot folk i serviceyrken till exempel. Men när jag känner att det funkar är jag gärna skamlöst otrevlig och säger högt nej när främmande killar tränger sig på.

Men eller hur! Jag har verkligen inte varit främmande för att ragga i mina dar när jag var singel. Det är ju det många killar inte fattar, att om man faktiskt är intresserad kommer de att upptäcka det. Visar man inget intresse beror det överraskande nog på att inget intresse finns, inte att man är tråkig, pryd, frigid, otrevlig, bitchig eller vad man nu kan få för epitet.

Och ändå har jag många gånger fått höra att jag gått miste om ragg för att jag inte förstått att jag blivit raggad på, av kvinnorna själva. Tro mej, många gånger då kvinnor tycker att det är jätteuppenbart att de raggar så förstår killarna ingenting, och då är det lika bra att köra på själv.

AMEN to that! Det är precis så det är, vi spelar inte svåra när vi inte flirtar – då vill vi bara umgås med vänner eller ha kul.
En annan sjuk grej jag råkat ut när jag varit på krogen är att killar frågat om jag är BLYG när jag inte velat hångla. De lutar sig framåt, man svänger med huvudet eller hoppar bort.
”Är du blyyg eller?” om jag var blyg skulle jag väl förihelvete inte våga prata med killen in the first place. Jag vill bara ha ditt nylle på behörigt avstånd.

Jag vill gärna bli raggad på. Jag sitter och väntar på att nån ska ta initiativet. Jag har aldrig kopplat det till att jag är kvinna, utan till att jag är sjukligt blyg och behöver hjälp… Jag skulle mycket hellre INTE vara asocial. Då skulle jag garanterat få ligga mer. Män som är blyga och står i ett hörn och ser ut som hundvalpar blir knappast anklagade för att försöka manipulera kvinnor till att ta initiativet så de kan få en egokick av att rata dem sen.

Samma sak för mig My, dock grejen med mig är att jag är dessutom helt ointresserad av killar som ska ragga på mig, jag är i ett förhållande just nu men när jag var singel så brydde jag mig inte om män och tyckte att det var obehagligt när killar ska komma fram och snacka. Jag vill ju bara umgås med mina tjejkompisar/killkompisar och inte bli uppraggad.

Klockrent inlägg! Precis så är det, om jag vill att någon raggar på mig, då visar jag det, vill jag ragga på någon, då gör jag det, vill jag inte att någon raggar på mig, då syns det jävlar i mig! Sitter jag ensam vid en bardisk med blicken långt bort i fjärran, tja, då vill jag sitta där. Ensam med mina tankar. Syns det inte eller?

Jag hatar när killar ska ragga på mig, nu har jag inte dock gått på klubb och sånt på länge (har bara gjort det 2 gånger och jag är mer en mys människa som gillar att titta på filmer på helger eller spela).
Dock har jag aldrig raggat på killar för att jag inte vågar, är väldigt blyg och så plus som du säger helt ointresserad. Min kille ragga på mig när vi gick i skola för typ 9 år sen och vi har varit ihop sen dess. Han är den enda killen jag har haft lol.
Dock var vi vänner i nästan 1 år innan han berättade för mig att han hade känslor så när han väl gjorde det så var vi redan typ bästa vänner.

Hahaha men jaaaa!! Exakt så! Skulle ju aldrig gå att bara sitta och vänta på att bli uppraggad för det är ju ALDRIG de männen man vill ha som är de som ranglar fram till en och ska flirta på ett lismande närgånget sätt. Tänk vad skönt det skulle vara om fler män fattade det och lät en vara ifred när man tydligt visar att man inte vill prata/byta nummer/dansa/hångla/ligga.

Så klockrent! Så många gånger man har varit ute och någon kommit fram med en dålig replik som ”Du kom ju inte till mig, så jag fick ju komma till dig.”. Kan ju finnas en anledning till att jag inte just anföll dig.
Sen har man ju raggat fritt och mycket! Raggade upp min sambo gjorde jag också.

Jag förstår inte denna tråd. Man går väl ut för att träffa folk?
Tänk vad mycket ni gått miste om för att ni är snorkiga mot killar som kommer fram.
Jag känner dessutom till flera tjejer som förväntar sig att killar ska ta initiativ, och bjuda på drinker(!). Och bjuda upp om det är dansställe.

Uppenbarligen finns det många andra anledningar till att gå än bara att ”träffa folk”. Framför allt så kan jag vilja bestämma själv vilka ”folk” jag har något intresse av att träffa – jag behöver inte vara nån drive through för vem som helst bara för att jag lämnar hemmet.
Det må hända att jag missar massor med trevliga människor för att jag ”snorkig” men nu råkar det vara så att mitt liv är proppfullt med helt fantastiska människor som jag inte hinner med som det är så jag känner såklart inga behov av att byta ut en stund med en när och kär vän mot lite småtrevligt kallprat med en främling när jag går ut för att träffa en den vännen.
Själv känner jag ingen kvinna som varken förväntar sig eller uppskattar att bli bjuden på drinkar av en främling. Snarare är mina vänner såvitt jag vet rörande överens om hur obehagligt det är om det händer.

Ja jag hatar män som förutsätter att alla kvinnor som går på krogen eller något annat vanligt ställe man skaffar ligg på är ute efter att bli flörtade med. Ibland kan jag gå ut med min pojkvän och så länge han sitter brevid mig blir jag lämnad ifred, men så fort jag går typ två meter ifrån honom så räknas han inte som min pojkvän längre utan jag är fri att ragga på. Och om jag sitter med mina vänner och pratar och inte alls ger något intryck av att vilja bli raggad på så kommer ändå killfan och tränger in sig på ens stol och börjar prata snusk.
Innan jag träffade min pojkvän hade en klasskompis raggat på mig ungefär hela min gymnasietid fast jag gjort det tydligt att jag var ointresserad. När jag sedan träffade min pojkvän några dagar efter studenten och blev jättekär direkt tyckte han att jag var ”en riktig fitta” eftersom han ”gjort sig tillgänglig under tre års tid” och sen blev jag ihop med ”första bästa kille som erbjöd sig”. Det är roligt med tanke på att det var jag som tog ALLA initiativ till att bli ihop med honom, det var alltså inte bara så att min pojkvän erbjöd sig till att bli ihop med mig. Det var JAG som raggade, JAG som sa att jag älskade honom och JAG som sa att jag ville ha ett förhållande. Min pojkvän var livrädd och vågade knappt prata med mig först haha.

Så sant, så sant!
Jag har raggat järnet på killar, men vad har hänt då? Då har jag fått höra att jag är patetisk och klängig (och en jävla hora).
Så.
Nu är jag gift med ett av de få raggen som funkade. Tjo!

Verkligen! Jag tror att färre tjejer vågar ragga eftersom de är rädda för just den reaktionen, att ses som desperata patetiska horor. Dessutom finns en föreställning om att killar alltid är ”villiga”, så om en kille säger nej kanske tjejen tänker ”Varför vill han inte? Vad är det för fel på mig?!” och tar det personligt, medan killar som får nej inte ens verkar komma på tanken att det kan bero på DOM. Nej då är det såklart tjejerna som är trista torra fittor, bitchiga etc.
Det är så roligt, mina killkompisar klagar ofta på att tjejer får ligga hur mycket som helst, och att de också skulle göra det bara de fick chansen. Och jag bara ”Men det stämmer inte, du har ju också sagt nej, jag minns den där tjejen du klagade på för att hon var så efterhängsen.” ”Amen HON! Hon var ju galen, det räknas inte.”

Tack för det här inlägget! Jag är så himla trött på män som tror att anledningen till att jag inte flirtar med dem är att jag går omkring och väntar på att de ska ragga på mig. Vad sägs om att applicera Ockhams rakkniv här kanske och därmed snabbt inse att förklaringen att jag inte är intresserad är bra mycket troligare?

Det värsta jag har varit med om var när jag var ute med en kompis för många år sen. Hon är snygg och alltid glad och har enormt svårt för att vara otrevlig. En kille (rätt full) kommer fram och försöker ragga på henne och hon säger vänligt att hon inte är intresserad. Han ger sig inte, vi flyttar på oss flera gånger men han följer efter. Hon blir fortfarande inte otrevlig men börjar snarare skratta när hon försöker säga ifrån eftersom det är så absurt att han verkar tro att hon inte menar allvar eftersom hon säger nej på ett trevligt sätt. Vi befinner oss på ett dansgolv som är två-tre trappsteg upp från den vanliga golvnivån. Det finns några barbord där också så det är där vi är ganska när trappen. Till slut efter ett tiotal nej så knuffar hon till honom i bröstet. Eftersom han är så pass full ramlar han omkull och ramlar ner för trappen. Jag tänker att nu har han väl fattat. Men vad händer? HAN KOMMER TILLBAKA! Då blir jag så oerhört förbannad att jag skriker med en röst som kan döda (hoppas jag i alla fall) något i stil med (det var länge sen) HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT FATTA ATT HON INTE ÄR INTRESSERAD! Då äntligen försvinner han. Men hur mycket partyhumör har man kvar då?

Det påminner om alla sagor och romantiska filmer som hela tiden matar oss med att Mr Right måste KÄMPA för tjejen. Överkomma hinder och slåss mot rivaler för att i slutet vinna första pris – henne. Det verkar ofta som att dudes i allmänhet faktiskt tror att det är så det går till och frågan är om det inte egentligen handlar mer om själva ”vinsten” än att de är genuint intresserade.

Har aldrig heller gått ut på krogen för att ragga – började först gå på krogen EFTER att jag träffade min nuvarande man – för att gå ut och dansa, umgås med vänner, träffa nytt folk o.s.v. Jag kommer ihåg att en kille erbjöd mig en drink och jag tackade så klart ja(schyrre lixom, free alcohole!!!) min syrra frågade vad jag höll på med och att jag borde sagt nej till drinken och fattade inte varför…hon berättade sen att killen nu förväntade sig att ja skulle va hans under kvällen…fy f*n, blev tokrädd och höll mig borta från han resten av kvällen…helt sjukt…och fick typ dåligt samvete för att jag tackat ja till drinken, som om jag hade varit otrogen eller vadsomhelst.
Jag är en sådan som har mest killkompisar än tjejkompisar så om jag träffar en skön snubbe att snacka med på krogen tänker jag ju inte att han vill ha mig utan att vi helt enkelt är två människor som sitter och pratar och har kul. :S

Hahaa ja mäns analyser ba du tar inte kontakt med mig, du måste vara hemskt rädd alt vilja att jag ska komma till dig, när en i själva verket inte bryr sig om deras existens över huvud taget. Men det ingår ju inte i deras självbild att de kan vara irrelevanta heller.

Jag raggade upp min man också, han var snygg och trevlig och jag ville knulla (han också som tur var). Sen blev jag kär.
Anyhow, är det en vanföreställning jag har eller raggar karlar för att de vill knulla oavsett vem? Jag har fått den uppfattningen. Inte något fel att knulla med vem en vill så länge båda samtycker, men att män kanske inte raggar på de kvinnor de vid sina sinnens fulla bruk skulle vara attraherade av i större utsträckning än vad kvinnor gör (även om jag också har mina skelett i garderoben som jag undrar över hur jag tänkte, brann det i min skalle den kvällen liksom?)

Skillnaden ligger väl i att kvinnor oftast försöker fånga en blick, utbyta leenden osv osv för att faktiskt se om en kille är intresserad innan man gör en massa påträngande närmanden. Det märks faktiskt ganska tydligt om man är intresserad eller inte, bara man inte är för packad 😛
//Emma Hå

Bra inlägg!! Får mycket sällan vara ifred om jag är ute med tjejkompisar. Killar kommer fram och ska snacka varesig man vill eller inte (appropå det här att det verkar som att en del tror att vi sitter där och bara väntar på att bli uppraggade). Tackade ganska artigt nej till att ge ut mitt nummer till en kille en gång, som då brölade ”vadå har du pojkvän eller??”. Nu råkade det vara så att jag hade det men det ska inte spela någon roll. Har väl en egen vilja för tusan.
Kom dessutom på mig själv senaste gången jag var ute med att tänka ”skönt att min pojkvän och min killkompis är med, då får vi nog vara ifred”. Suck

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *