Kategorier
feminism & genus

Vill man synliggöra sin egna privilegier som man ska man börja med att läsa om kvinnors erfarenheter.

Johan här har lite problem.

Han förstår inte på vilket sätt han som man är privilegierad. Han vet tydligen inte att män exempelvis har mer politisk, ekonomisk och social makt i samhället, han vet inte att män tjänar mer än kvinnor eller att var fjärde kvinna utsatts för övergrepp och han förstår inte att kvinnor utsätts för våld, trakasserier, sexuella angrepp och annat skit på vardaglig basis bara för att de är just kvinnor.

fråga

Han har, precis som de flesta vita män, noll koll med andra ord.

Så jag tänkte att vi skulle gå honom tillmötes! Hjälper ni mig att svara på hans fråga, pedagogiskt och konkret? Tillsammans kan vi nog täcka upp en stort område och kanske kanske går han härifrån med lite mer kunskap och lite mindre ignorans.

johan
Han vill tydligen ha en lista med privilegier.
Jag tycker Johan ska börja med att titta på det här som gör det hela tydligt:

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vill man synliggöra sin egna privilegier som man ska man börja med att läsa om kvinnors erfarenheter.”

Nämen stackarn som inte hittar en komplett lista som förklarar precis allt som han kan tänkas behöva veta…
Kära Johan, jag lärde mig inte om feminismen genom att kräva att feminister skulle lägga ner tid på att skriva en liten trevlig sammanfattning till mig. Jag läste, läste och läste sedan lite till. Lärde mig saker, omprövade det jag tyckte och läste ännu mer. Jag har aktivit utbildat mig själv i feminism i flera år och är ännu inte färdiglärd. Jag kommer förmodligen aldrig att bli det heller.
Strukturella förtryck är alldeles för komplicerade för att kunna sammanställa på ett rättvist sätt i en lista. Är du på allvar intresserad av feminismen så tycker jag du ska sätta dig och googla massor, läsa feministiska bloggar, läs i deras kommentarsfält, ta del av kvinnors tankar och åsikter. Du kommer inte få svar på allt du undrar omedelbart. Men ju mer du läser, ju fler bitar faller på plats.
Angående det faktum att du kräver att andra ska sammanställa en lista till dig så tycker jag du ska läsa dessa inlägg och fundera över rimligheter i att kräva en sådan sak: http://www.arsinoe.se/fragor/ och http://www.arsinoe.se/man-och-feminist-den-stora-guiden/

Jag blir så trött. Jag hade en man på min blogg häromdagen som skrev att han försökte förstå hur kvinnor har det, men att det var svårt för honom eftersom det alltid låter som kvinnor överdriver för han hade ju inte själv de erfarenheterna.
En annan man kommenterade på mitt inlägg om kvinnors fruktansvärda fittproblem, där jag citerat hemska historier från Blixas inlägg där kvinnor berättar om hur de blivit nonchalerade av vården och hur de nu måste dras med ett livslångt lidande. Inget av det berörde honom. Han var upprörd över att jag skyllde det på männen (jag skrev patriarkatet iofs) och tyckte att jag skulle sluta skriva sån dynga. Det var taskigt mot männen.
Jag har inget positivt att komma med tyvärr. Jag tycker du svarade bra som du gjorde.

För det första kan ingen säga exakt vilka privilegier som han har jämfört med alla andra. Ekonomiska och sociala situationer kan naturligtvis skilja sig åt.
Kvinnor förväntas ta ansvar för både sina och mäns känslor och beteende i flera olika situationer. Har du blivit sexuellt trakasserad? Om du är kvinna får du då fråga dig vad du hade på dig, gav du ut signaler som på något sätt kunde tolkas som en invit, var du full och därmed ”lättillgänglig”? Sedan måste du också fråga dig om han var full för alla vet ju att män gör dumma saker på fyllan, eller var det kanske så att du ”hetsade upp honom” genom att vara attraktiv (ett väldigt löst begrepp som kan inkludera allt) för då kan inte mannen förväntas ha kontroll över sina egna känslor mot dig.
Befann du dig på fel ställe? var du ute när det var mörkt, hade du inte ditt knogjärn och din försvarsspray nedpackat i handväskan? Varför inte? Du vet ju att det är riskabelt för dig att vara ute när det är mörkt. hade du bara haft försvarsspray med dig hade du inte befunnit dig i den här situationen.
Detta är argument som kan användas mot dig i alla situationer oavsett tid eller plats. Det är alltid ditt ansvar som kvinna att se till att du inte blir attackerad.

Johan, här kan du läsa en text som visar på ett briljant sätt på hur manligt privilegium kan se ut: http://allaminatexter.wordpress.com/2014/02/04/undercover-som-vit-medelalders-man/.
Sedan har det gjorts många studier där det har visats att killar ges mer utrymme i klassrummen än tjejerna. Det är de som får synas och höras mest. Du skulle kunna googla lite sådana här studier.
Kom att tänka på boken ”Att göra kön”, den tyckte jag visade bra på manligt privilegium.
Manligt privilegium kan också vara att det görs långt fler filmer med män i huvudrollen och som kretsar kring mäns historier.
Men det privilegiet jag avundas er män mest, det är att slippa känna oro över att bli våldtagen. Jag är livrädd för att gå ensam hem från en fest på natten, till exempel. Känner att denna rädsla för att bli våldtagen begränsar mitt liv.

Tja… Hans privilegier innefattar bland annat:
– En rätt till sin kropp som aldrig ifrågasätts.
– Ynnesten att det värsta som kan hända honom när han möter en kvinna ute sent på kvällen är att han kan bli lite ledsen över att hon verkar rädd.
– En slags kvotering i arbetslivet eftersom män fortfarande ofta anses som bättre arbetstagare (och säkrare för en kvinna kan ju bli gravid, usch.)
– Bättre vård när det kommer till underlivet (många fittproblem, särskilt efter förlossning, avfärdas ofta av vården som ”helt normalt”.)
– Förmågan att bli tagen på allvar. (Studier har visat att en text skriven av en man uppfattas mycket mycket bättre (säkrare, slagfärdigare, mer intressant och mer fakta) än samma text om den står som skriven av en kvinna.)
– En rättslig säkerhet i förhållande till sin sexualitet. (Ja, det finns ett tabu kring våldtagna män som är helt jävla fruktansvärt, men ofta leder det iaf till fällande domar.)
Det var bara de jag kom på spontant. Kanske borde fundera lite till över detta…

Bra lista!
Men tycker ändå att den borde nyanseras lite!
Många män (barn) har inte rätt till sin kropp, tänker på religiös omskärelse. Något som jag personligen tycker är mycket integritetskränkande och hör inte hemma på 2000-talet.
Han lär inte bli våldtagen när han går hem, men risken finns att han blir misshandlad. Försöker absolut inte förringa sexuellt våld mot kvinnor. Men menar att gå hem själv i ”farliga” områden är nog inte tryggt för varken kvinnor eller män.
Rättslig säkerhet när det gäller sexuellt våld ja, vilket är helt jävla vidrigt! Den svenska rättsstaten borde skämmas.
Dock bör det även nämnas att män döms hårdare än kvinnor gällande våldsrelaterade brott, vilket också är något att skämmas över.
Något som jag också funderar över, vilket kanske beror på att jag är invaggad i ”mitt kön” är att jag aldrig någonsin i hela mitt liv skulle vilja vara man istället, trots att dem är de ”överlägsna könet”.

Hej Johan!
Roligt att du intresserar dig för feminism och de olika rättigheter som i vårt samhälle skiljer könen åt. Här är min lista.
En rättighet är att ni är fria att säga nej utan att skuldbeläggas för det samt har lättare att få beröm. Exemplet http://imgur.com/a/RmAjE är ju ganska vanligt förekommande. Kom igen, för mänsklighetens skull kan vi väl försöka höja standarden för vad som anses vara en snäll kille?!
Ett relaterat problem till detta som absolut är problematiskt även för killar som faktiskt vill ha djupare vänskapliga band är att jag tex inte vågar prata om mitt kärleksliv med mina killkompisar för att jag är rädd att de ska bli ledsna (eftersom de egentligen mest sannolikt är vän med mig i hopp om mer) och sluta vara vän med mig, jag tror detta är ganska vanligt. Precis som att man på tåget/bussen/gymmet/restaurangen men framförallt på krogen som ensam tjej knappt kan titta åt en killes håll innan han tolkar det som en invit. Min kille har till och med kommenterat detta att tjejer blir så himla mycket tråkigare när de är ute och festar.
Vidare om man jag ändå lyckas hålla kvar i mina killkompisar trots att jag skaffat kille eller på annat vis gjort det uppenbart att vi är just ”bara” vänner händer det ofta att de slänger fram opassande kommentarer om min kropp eller på annat vis blir otrevliga att umgås med. -> rätten som man att alltid få kommentera hur kvinnor ska se ut.
Rätten att i stort sätt alltid få fortsätta efter att man avbrutit någon mitt i en mening. Testa gärna detta vid middagar och annat! Om en man och en kvinna pratar i munnen på varandra är det i 9 fall av 10 mannen som får uppmärksamheten i slutändan.
Rätten att bli uppfattad som mer seriös och talangfull. Jag pluggar till landskapsarkitekt, där klasserna är ungefär 80% kvinnor och 20% män och i princip alla kurser är grupparbeten. När vi diskuterade genus kommenterade männen att de ansåg sig ha fått oförtjänt mycket uppmärksamhet och inflytande i förhållande till sina klasskamrater samtidigt som de är de som (ja, trots att det är universitetet vi pratar om) fjantar runt mer än kvinnorna under skoltid (photoshoppar roliga bilder osv.).
Rätten att bli respekterad i sina val angående prioriteringen jobb/familj. Detta leder ofta till en ond spiral där kvinnorna förväntas vara frånvarande från jobbet i högre grad än männen och därför får de en mer försiktig löneutveckling eftersom de inte kan anses vara likvärdig arbetskraft. Däri finns också den outtalade rätten till heltid som mannen har men kvinnan ofta inte har. Detta leder till att kvinnor (med det nya pensionssystemet) i allt högre utsträckning än män kommer att få rent av usla pensioner.
Rätten att värderas för sin yrkesmässiga kompetens snarare än sitt utseende/sin sociala förmåga på jobbet. Begåvade, nördiga, ibland otrevliga män anses i högre utsträckning än lika begåvade, nördiga, ibland otrevliga kvinnor vara passande chefsmaterial, eller anställningsmaterial för den delen.
Rätten till passande arbetskläder. I många mansdominerade yrken finns enbart herrstorlekar att tillgå och arbetsmiljön kan således ibland bli mer riskfylld om inte passande kläder går att få. Jag har till exempel vid scenbygge på is fått klara mig utan dubbar pga att jag hade för små fötter (strl. 38). Inom scenbyggnadsbranschen (som är starkt mansdominerad) fick jag alltid kämpa för min plats och rätt att vara där på ett sätt som ingen annan fick, trots att jag oftast var den mest effektiva personen på plats. Min dåvarande unga, kvinnliga chef på konserthuset sjukskrevs pga utbrändhet. Hon hade dubbla ansvarsområden och mindre lön än sina manliga kollegor (som dessutom fick egna kontor) medan hon delade rum med alla timjobbare, huvudvaktmästarna och chefen för städ samt klädkammare och genomfart för alla de som jobbade timmar.
Rätten att få mer hjälp. Män får i högre grad rätt vård än kvinnor. Medicinsk forskning sker i huvudsak med den vita mannen som norm trots att läkemedel fungerar olika på män, kvinnor och människor från olika delar av världen.
Rätten att få behålla kläderna på i tidning

”Rätten till orgasm. Brukar du ha sex utan orgasm? Det brukar de flesta kvinnor. Kul va?”
JA! Vi behöver feminism för vissa tjejers killar inte kan tillfredsställa dem sexuellt! Det är killens ansvar att ge tjejen orgasm, han är bara en vandrande dildo, som inte ens klarar av det simpla uppdraget att ge henne orgasm! Usch, äckliga vidriga män som är dåliga i sängen.

Här har man varit bortrest utan internet en vecka och missat massa roliga och bra inlägg. Kul! Skönt att vara hemma.
Tja vart ska vi börja? Jag tror, som många andra redan skrivit, att det är just det där med att fan inte kunna vistas ute på krogen, ute i mörkret, på jobbet etc etc utan att kvinnor förminskas och antastas både verbalt och fysiskt.
Jag hatar att det är männen på mitt jobb som oftast hörs, jag hatar att när jag gick socionomutbildningen så var vi 60 tjejer och typ 7 killar men likt förbannat var de bara killarna som pratade TROTS att de (ursäkta) ofta hade jävligt ogenomtänkta och puckade åsikter/kommentarer. Varför kunde inte vi tjejer prata lite mer??? Är det vårat fel? Jag vet ju att vi var väldigt många som kokade inombords… men orka liksom…
Dock finns det något jag hatar mer och det är klimatet på krogen. Våga fan inte ta emot en drink om du inte tänker ligga med karln, våga FAN inte gå hem med karln om du inte tänker ligga med han, det blir nämligen ett jävla liv om du inte är villig. Det är inte ok att ångra sig.
Och så har vi den där fantastiska känslan när man får ett hårt kön upptryckt i röven på dansgolvet. I just love it…
Nu blev ju inte detta en lista direkt, men vafan Johan fattar väl ändå inte….?

Det känns som att skribenten i artikeln har missuppfattat helt vad genusmedveten uppfostran går ut på. Det märks i slutklämmen, där vi får som förslag att istället för att behandla alla lika lägga extra krut på de könsskillnader som finns och som ställer till problem. Som jag har förstått det är det precis det här som genusmedvetna föräldrar gör. T.ex. eftersom män är mer våldsamma (sen spelar det ingen roll tycker jag om man tror att det är biologisk eller inlärt, eller en blandning) jobbar man för att inte uppmuntra våldsamt beteende hos barnet (inte kläder med våldsamma tryck, vara extra noga med att säga till när barnet uppför sig illa mot andra osv..), eller då flickor har sämre självförtroende (samma sak: oavsett om det är biologiskt eller inlärt) så fokuserar man på att lära flickor att säga ifrån ordentligt, medvetet ge dem utrymme i mixade grupper osv.. Det mesta i genusmedveten uppfostran handlar ju just om det: Att kompensera för brister som barnet kan ha p.g.a. sitt kön. Dvs precis det som sägs i artikeln att man ska göra.

Fast oftast pratar feminister om hur kvinnor saknar privilegier- inte om vilka privilegier män har. alltså man pratar om de problem vi kvinnor stöter på. Inte om de problem män inte stöter på.
Konstigt också att hen söker kunskap om sina privilegier på din blogg när du precis sagt att du inter ett uppslagsverk och hänvisar till litteraturen ….

Hej Johan!
Ibland när jag går nerför gatan så busvisslar en man efter mig, eller ropar något obscent. Detta gör mig fruktansvärt medveten om min kropp och mitt utseende, till den grad att jag inte är bekväm med att ”bara” gå nerför gatan utan jag tänker på hur jag går, vem som tittar på mig, vad de tycker osv. Har detta hänt dig någon gång?
När jag var 13 år så brukade killar i klassen tafsa på mig. Det gjorde mig glad för jag gillade att de tyckte jag var snygg. Jag trodde mitt värde satt i vad killar tyckte om mig. Fastän det var över tio år sedan och jag numera blir rasande om en kille tar sig rätten till min kropp, så kan jag fortfarande bry mig om vad killar tänker om mig och mitt utseende, istället för att fokusera på vad JAG tycker om mig.
Jag har en stalker här i min stad, han brukar stå utanför min arbetsplats och titta på mig, sitter jag på en uteservering så kan han gå fram och tillbaka utanför. Jag är livrädd för honom, jag har ingen aning om vad han är kapabel till. Han har satt sig i mitt huvud så jag kan inte längre gå runt i MIN stad och känna mig trygg. När jag berättat om detta för folk säger de ibland: han tycker bara att du är snygg, det är nog ingen fara. Jag polisanmälde det hela i somras, på 7 månader har det inte hänt någonting.
Är sådana här händelser en del av din vardag också, Johan?

Hej pottan
Jag har nog aldrig i mitt liv blivit bussvisslad eller fått något obscent ropat åt mig när jag gått ner för gatan. Men något jag däremot fått stått ut är de gånger kvinnor har kommenterat min vikt och att jag gått upp en del. Som den gången en kvinna sa till mig ”Vad tjock du har blivit, du kanske ta å börja gymma?” eller de gånger kvinnor har känt ansvaret att behöva kommentera min kläd val. Så som den gången jag ensam passerade en grupp kvinnor och en av dem kände behovet att säga. ”Gud det ser ut som att han har skitit på sig.” Vilket så klart jag inte hade gjorde utan snarare hade ett par illa sittande jeans på mig. Så även om våra erfarenheterna har varit olika dina pottan, så har mina erfarenheter kränkt, förminskat och gjort mig medveten av min kropp liksom dina erfarenheter har gjort det mot dig.
När jag var 13-15 år gammal tafsade jag inte på tjejer. Däremot så blev jag tafsad på. Det var väl inte så att jag blev tagen på snoppen utan det var mer nyp på rumpan, händer som gick efter lår och kommentarer huruvida stor min snopp var och ett konstanta klängande. så för mig liksom för dig, så trodde jag att det handlade om att de tyckte att jag var snygg. Så glädjen just då att få bli sedd av tjejer i den åldern så klart väldigt stor. Även om det fanns dagar man gick hem med en ganska olustig känsla i magen.
Som tur är så har jag aldrig haft en stalker och hoppas verkligen inte jag får en. Jag kan egentligen bara föreställa mig din rädsla för den här personen. Har jag känt eller känner mig livrädd för en akut fara i mitt liv som en vuxen person? Nej,iaf inte på samma sätt som vad du går igenom just nu. Det finns annan fysisk fara jag är rädd för. Men poängen som jag antar att du gör är att få stalkning till att vara ett manligt beteende som bara eller generellt kvinnor drabbas av? Och du kanske har rätt i det vad vet jag. Men för de(få)gånger jag nekar en kvinna till sex eller inte slänger mig över första bästa kvinna som visar intresse för mig. Så får jag min heterosexualitet ifrågasatt (bara)av kvinnor. Ska jag då dra slutsatsen att alla kvinnor eller mer parten av kvinnor är homofober för att man som man per automatik inte vill knulla vad som helst när som helst?
Så pottan är jag ett offer för kvinnors dåliga beteende eller har jag lyckats trampa på mig själv med min patriarkaliska stövel?

Ett privilegie som män har men inte kvinnor är att de blir bedömda efter vilka de är, kunskap de har och åsikter. Kvinnor blir alltid bedömda efter utseende först. Det finns jämförelsevis väldigt få kvinnor i paneler, som programledare och liknande och när de väl är där bedöms de först och främst på utseende. Det fenomenet finns knappt åt andra hållet, vem bryr sig om Janne Josefssons kulmage tex? Sen får man väl tänka till själv vad detta härstammar ur och har för betydelse.

Någon lista vet jag inte om jag kan bidra med men ett schysst axplock ut mitt egna liv:
* en gång tog en man stryptag på mig på t-banan och skrek att jag skulle suga av honom. Jag var 14 år och ropade ”snälla hjälp mig!” till alla andra i den fulla vagnen. Ingen tittade ens upp på mig.
* när jag var liten fick min bror en elbil. Han är 4 år äldre. När jag äntligen växte i den så gav mamma och pappa bort den för att de antog att jag inte var intresserad. Samma sak hände med min brors lego. Och SOM jag älskade både legot och elbilen men vågade inte säga nåt.
* 4 gånger har jag haft one night stands med tillsynes trevliga killar som plötsligt drar sig ur och börjar pressa på analt. I början förstod jag inte – har de svårt att hitta rätt? En kille gjorde det så fort och överraskande att han lyckades tränga in en bit. Jag skrek som en stucken jävla gris och fick ha binda i 2 dagar pga blödning från anus.
* tom 17 års ålder påstod jag att jag älskade att duscha i iskallt vatten för att det var så fräscht. Jag HATADE det men en kille hade, när jag var 13 år (ja jag var tidig) att mina bröst såg konstiga ut när bröstvårtorna inte var hårda.
* en gång när jag var 15 försökte jag klippa av mina egna blygdläppar med en nagelsax pga komplex för att jag inte hade vad killarna i min klass kallade för ”korvbrödsfitta”.
* en period som artonåring hade jag problem med slemhinnorna i underlivet. De var sköra etc. Dessvärre träffade jag samtidigt en äldre (24) kille som ville ha MYCKET sex. Jag var knappt kapabel till ett enda samlag. Förklarade det för honom. Han ville försöka ändå med mkt glidmedel. De stönen jag gav ifrån mig under sexet var inte av välbehag direkt. Till sist såg jag ingen utväg annat än att gå med på analsex, som han pratat så mycket om. ”Det är helt ok om man inte vill ha” kunde han säga men samtidigt kommentera att ”sexlivet med hans ex var slentrian och vanilj”. Gjorde lavemang på mig själv i duschen för att bara fräsch inför honom.
* hela min uppväxt och fortfarande har jag fått höra hur smart och framgångsrik min bror är. I skolan fick jag alltid höra, apropå mitt ovanliga efternamn, ”ååh är du Xxx lillasyster??”. Det faktum att jag konsekvent haft bättre betyg än honom har inte ändrat det faktumet.
* och all kritik jag har fått från familj och framförallt vänner för att jag ”kör” med mina pojkvänner. Ex: Vi har folk på trerätters middag som jag planerat, till största del betalat och lagat. Efter varmrätten säger jag ”kan du plocka ut och sätta på kaffe?”. Det räcker alltså. Ärligt. Folk reagerar. Om jag är upptagen en dag och ringer hem och säger att hunden måste få en långpromenad, tvättstugan är bokad och att min vita skjorta absolut måste gå på 30 grader med silkestvättmedel samt att det vore bra om han, när han ska laga middag, kan använda upp grädden som sjunger på sista versen. KOMMENTARERNA JAG FÅR! Senast igår: ”Sofia, Xxx känner sig pressad och kvävd av dig”. Och jag då? Som är ofrivillig projektledare i våra liv för att det ska funka? Vi har f ö varit ihop i 7 år.
* När jag var 16 sa min mamma att jag inte borde gå upp mer i vikt. Jag var 176 cm och vägde 66 kg.
* en manlig kassör på min konsumbutik såg mig köpa graviditetstest. Två veckor senare stod jag i delidisken för att köpa ost. Kommentarerna om vad jag bör äta etc haglade. Vid ett senare tillfälle sa han att det borde börja synas, tog på min mage (!) och sa att jag kommer bli en toppenmamma. Och jag bara: Tack. Jag vet. Men min kille vägrade behålla barnet så jag fick genomgå en abort så just nu har jag förlossningsbinda och dubbla trosor på mig för att jag blöder så och mina nätter går mest åt att gråta.
SÅÅÅÅ, du vita man som inte förstår var ni har för privilegier… Berätta, hur har du regelbundet blivit negativt särbehandlad p g a ditt kön?

Fy farao säger jag bara – vad de här strukturerna gör med oss! Jag vill skicka all systrakärlek jag kan till både dig och J (jag känner igen mig i det mesta av det ni berättar) <3 <3 <3

Jag stöter ofta på män som tycker att det är äckligt att jag som tjej snusar. Ofta snusar de själva. Vi snackar alltså om nikotin som en människa lägger under läppen, hur kan det vara äckligare när en tjej gör det än en kille?!

* Jag känner mig obekväm i ett par HELT vanliga jeansshorts på sommaren för att killar tittar så jävla mycket, eller nej de GLOR.
* Min syrra fick en gång i stan, mitt på dagen, ”erbjudandet”(oj så snällt typ) att suga av en kille. Det gjorde ont i mig att se hur kränkt och ledsen hon var efter det, vilket är helt förståeligt.
* Hennes kompis stod på ett väldigt fullt tåg och kände plötsligt en hand innanför sin kjol.
* Jag har haft en man väldigt nära bakom mig på tåget, flåsandes i nacken. Mums. Det måste jag för övrigt kommentera! När killar gör så, eller ropar på en som om man vore en katt(”ksss ksss”-ljudet), liksom vad TROR de seriöst ska hända?! att man blir kåt och smickrad av deras sätt att behandla en på? Det känns som att deras enda syfte är förnedring och inget annat.
* När killar(SPECIELLT i grundskolan men i övrigt också såklart) tar på tjejers bröst(utan vår tillåtelse, och ingen jävla grupptryckstillåtelse!) för att det är spännande och typ öppet hus mellan 8-16, och lärare tar killarnas parti med argumentet ”han tycker ju bara att du är söt” eller ”han kanske är lite kär i dig”. Som att man ska brista ut i glädje och vara stolt över att det svinet gillar en. Usch. Det är sån jäkla skillnad! Om en flicka gör så hade hon ansetts vara ”smutsig” och ett sånt beteende ”kan skada henne i framtiden”. Men när en pojke gör likadant, ja då är det ”höhöhö boys will be boys” och sen glömt. Samma sak när tjejer börjar upptäcka sitt kön, ”usch fy bort med handen” är responsen man får av omgivningen medan när en kille pillar mellan benen är det naturligt och, ja, ”pojkar är ju pojkar”. Inte konstigt att så många tjejer känner sig smutsiga när de har onanerat eller haft sex!

Måste lägga till en punkt efter att jag har läst Ankis kommentar.
* När en tjej rapar eller pruttar och får höra att ”sånt gör inte tjejer”. Liksom jaha nej ursäkta, missade att tack vare min fitta måste jag avstå från naturliga saker för att det är okvinnligt. Eller bara i största allmänhet! T.ex. att en kvinnlig bilmekaniker inte tas lika seriöst som en man för att det är en mansdominerande yrke, och en manlig hobby för övrigt. Visst att världen ser ut som den tragiskt nog gör, men en tjej borde ha lika stor chans till att bli vad hon vill och sen få all den respekt hon förtjänar. Man gillar det man gillar för att det är kul/intressant/whatever, inte p.g.a. vilket kön man är född med.

Privilegiet att kunna ha vilka kläder du vill på gymmet. Pösiga kläder på gymmet är förbannat klumpigt men jag vägrar tighta. Varför? För att (citat från flertalet manliga bekanta:) kvinnor i tighta kläder på gymmet VILL att män ska titta. Nej tack, men jag skulle vilja kunna träna utan att bli utstirrad samtidigt som jag slipper snava över mina egna byxor.

Kära Johan
Det är ett jävla privilegie att kunna plocka ut x antal mer tusenlappar i månaden för exakt samma utfört arbete som civilingenjör bara för att man råkar sporta en snopp
Det är ett jävla privilegie att bli tilldelad bolagsposter i företag bara för att man råkar sporta en snopp.
Det är ett jävla privilegie att vissa sammanhang få lägre avgifter och premier bara för att man råkar sporta en snopp
Det är ett jävla privilegie att bli anställd före en kvinna bara för att man råkar sporta en snopp
Det är ett jävla privilegie att få en mer seriöst och framförallt engagerad behandling i vården (cancer/hjärtsjukdomar osv)enbart för att du råkar sporta en snopp
Vill du att jag ska fortsätta listan över privilegier eller klarar du att fortsätta själv?
Hör gärna av dig annars så hjälper jag gärna till

Johan:
Du har kanske hört sägas av feminister att ”mannen är norm i samhället”. Det innebär t.ex att egenskaper som (stereotypt) associeras till män utgör en måttstock för värdering av prestationer. T.ex anses en ”bra chef” ha egenskaper som är ”typiskt manliga”. Lugn, rak, saklig, pedagogisk. Inte känslomässig, hysterisk, svag osv. Det innebär också att kultur som utgår ifrån ett manligt perspektiv konsumeras av både män och kvinnor. Det finns ju undersökningar som visar att män läser böcker av män, och kvinnor läser böcker av män OCH kvinnor.
Detsamma gäller för filmer, TV. Undrar hur många män som tittar på Sex and the city eller Girls, jämfört med hur många kvinnor som tittar på Entourage, True Detective (jeezuz apropå stereotypa män) eller valfri annan serie där män har huvudrollen och kvinnor är sidekicks/rekvisita. Män tycker att kultur som utgår från kvinnor inte har med dem att göra.
Jag skulle också säga att om jag som kvinna är bra på något som män (stereotypt) anses vara bra på, tex mecka med min cykel, biljard, sport, teknik etc etc, får jag mer respekt av män (förutsatt att jag inte är bättre än dem förstås…) än vad män hade fått om de hade varit bra på nåt (stereotypt) kvinnligt, t.ex att sminka folk, sticka, eeeeeeh… vara söt? DESSUTOM har jag funnit i mitt liv att kvinnor gärna söker sig till mäns sällskap och känner sig uteslutna om män gör saker utan dem (på jobbet t.ex), medan män aldrig skulle komma på tanken att vara avundsjuka om kvinnor gjorde nåt bara de.
Ja, sen har vi hela relationsaspekten, där jag verkligen skulle säga att kvinnor har ansvar för att relationer ”flyter”, dvs är smidiga. Ta upp och prata om problem, se till att samtalet på en dejt flyter på, styra upp hemma (göra städschema, se till att det följs osv osv).
Andra här har redan tagit upp att män får mer ”cred” för saker, t.ex när de tar hand om barn (”hjälper till” som man brukar säga, eller ”passar” barnen), samt favoriseras av andra män.
PS. Allt detta gäller för andra priviligerade grupper. Har t.ex hört kommentaren att en TV-serie som handlar om homosexuella män är diskriminerande eftersom den bara handlar om bögar??? Man ba, ”till skillnad från 99,9% av övrig kultur då, som utgår från ett heterosexuellt perspektiv?”. Och då menar jag verkligen utgår från. Det behöver inte ens sägas att folk är heterosexuella, det förutsätts.

Men precis! Detta att vara normen är ju ett otroligt gött privilegium. Att kunna gå omkring och tro att ”sån som jag är är alla människor” eftersom precis jävla allt omkring en är anpassat efter människor som är precis som en själv. En film med bara män i rollerna är en helt vanlig film (en film med bara kvinnor är en kvinnofilm), en bok om en man som tänker på sina manliga erfarenheter (och som helt utesluter eller exoticerar kvinnor) är en helt vanlig bok(medan en bok med omvända roller skulle vara ett feministiskt statement)osvosvosv.
Detta att lugnt kunna lita på att alltid vara representerad – från storpolitik till banalaste populärkultur (vill du tex spela ett tv-spel så kan du veta på förhand att du kommer kunna välja en karaktär av ditt eget kön oavsett vilket spel du väljer).

Jag känner att det hade kunnat vara min man som skrev det där. Så därför kommer här nu ett litet försvarstal. Min man hetsar inte upp sig över mkt, är en rätt lugn person (eller bara bryr sig inte?). Jag som lätt hetsar upp mig över nyheter, politik, tidtabeller mm. Förstår det inte riktigt men men..
Ibland känner jag att han inte heller förstår pga att han är en vit man helt enkelt. När jag argt pratar om genus, utseende fixering, löneskillnader, kvinnodominerade yrken med låg status osv. Han fattar inte grejen (jämt)! Men å andra sidan fattar inte jag hur det är att vara invandrare, överviktig, arbetslös osv. Men jag försöker fatta! Och det gör min man med! Han lyssnar, känner av och frågar! Sen kanske han inte alltid håller med mig men det får väl va okej (ibland).
Och jag förstår att du inte är ett uppslagsverk och att du blir trött på att folk ska fråga dig jämt (så som i lilla Berlin stippen) men jag HOPPAS att den där Johan är en vit, förvirrad man som försöker sitt bästa för att förstå och ansluta sig till oss rödvinsdrickande problemhittepåare!
Men åh va flummigt det blev.. Jag hoppas jag skrev ngt vettigt..
Johan, välkommen åter när du läst klart och fattat grejen 🙂

Problemet jag upplever med många (cis)män är att de inte alls är särskilt intresserade av att lyssna, känna av och ställa uppriktiga frågor. Många män kommer in i diskussionen men en väldigt tröttsam, otrevlig och ifrågasättande attityd. Och vad man då än svarar på deras (ofta insinuanta) frågor så är det aldrig ett svar som duger – personliga erfarenheter underkänns, fakta viftas bort. Och alltid alltid är det i slutänden minst lika synd om män. Börjar allt mer tvivla på mäns förmåga att förstå andra människor efter att ha haft x antal sådana diskussioner med män.

På vilket sätt har män mer politisk makt? På vilket sätt har män mer social makt? Hur avgör man något sådant? Vilka aspekter ska man se till? Sett till statistiken är kvinnor i högre grad deprimerade. Samtidigt är det fler män som tar livet av sig. Jag vet inte. Jag tycker att verkligheten är mer nyanserad än vad du vill få den till. Jag säger absolut inte att det är mer synd om männen. Det är inte synd om något kön i Sverige. Kvinnor slår i mångt och mycket i underläge, okej. Kvinnor tjänar mindre. Det är inte bra. Vidare har kvinnor svårt att komma in i bolagsstyrelserna med mera. Dessutom utsätts kvinnor i högre grad för sexuella trakasserier. Män utsätts dock i högre grad för fysiskt våld. Männen är förövarna, absolut. Men det gör det inte mindre synd om offren. Jag blir så trött. Genusdebatten domineras av gråskalor och folks personliga åsikter snarare än vetenskapen.

Män kan göra nåt som jag är så otroligt avundsjuk på och aldrig har kunnat göra det är att kunna gå ut efter jobbet, ta en jävla öl och en hamburgare och få sitta ifred.
Män kan också gå ut med en polare och slippa sitta med hjärtat i halsgropen när ens vän går på toaletten av rädsla för att en random slemputte ska dyka upp och göra närmanden.
Män kan också gå ut och skita fullständigt i vad fan dom har på sig och hur det påverkar omgivningen.
Jag själv till exempel avstår mina favoritkläder om jag inte går ut med till exempel min sambo eller manliga vänner jag kan hålla mig på replängds avstånd från hela kvällen just för att jag vet att MÄN TROR ATT JAG VILL LIGGA OM JAG HAR MINA FINASTE SKOR OCH MINA FINASTE KLÄNNINGAR!
Män behöver inte heller vara rädda för att åka tunnelbana på kvällen och bli omringade av en grupp män som tror att nej betyder ja och att allt man säger egentligen betyder att man vill ligga med dom.
Män kan också gå ut och dansa och sannolikheten är rätt låg att främmande man börjar jucka mot deras rövar.
Män kan neka att prata med andra på krogen utan att bli kallad hora.
Män kan ligga med hur många dom vill utan att bli kallad hora.
Män kan göra vad fan dom vill utan att bli kallad hora.

Vill Johan ha ett exempel så kan han få ett aktuellt från min vardag. Jag är en tjej som hållit fast vid mitt djurintresse även efter pubertetens intåg. Är nu snart 30 och fortfarande aktiv med fyrbenta, av tidsbrist har jag pausat hästintresset och har bara hund i dagsläget.
Berättade glatt för kollegorna att jag ska få hem en till hund i höst då jag äntligen hittat en intressant kombination då jag vill ha en till hund som orkar och vill träna så mycket som mig. Inte en enda kollega sa något om vad kul att jag får en utökad chans att utöva min hobby på den nivån jag vill, utan alla frågade vad min pojkvän sa om det hela. Om han tyckte det var okej att jag skaffade ännu en hund som tog tid. Hur många killar hade fått frågan om deras tjej tyckte det var okej att tex fotbollen tog mer tid nu när killens lag gått upp en division?
Det var samma sak när jag hade egen häst, en massa frågor om hur jag hann med mitt förhållande och sociala liv. Men mina killkompisar som tränade hockey varje dag fick bara uppmuntran.
Fast det kanske är just därför mina ex är just ex. Jag har aldrig varit den där tjejen som sitter och tittar på deras träning, jag har haft fullt upp med mina egna intressen.

I min bransch (IT) så har jag varit privilegierad, misstförstå mig inte. Jag är duktig på det jag gör och har tagit mig dit jag är tack vara mina egenskaper. MEN, vägen dit har underlättats av att jag varit tjej.
Eftersom det är dåligt med tjejer IT branschen så sticker man ut och får lättare chansen att komma på intervju.
Dock när man väl börjar arbeta så har det alltid varit så att man måste bevisa sig mkt mer än vad männen behöver.
Reaktioner jag får är oftast:
– tekniska saker beskrivs på dagisnivå så att jag ska förstå (antagandet att jag inte kan förstå annars är vanligt)
– tekniska saker beskrivs så avancerat så att man med flit inte vill att jag ska förstå (de som vill trycka ner)
Sen finns det undantagen, och det är de killar som lägger sig på rätt nivå och inte är ute efter att dumförklara eller trycka ner.
Så även om jag kanske haft en enklare väg till att få jobben, så har jag fått igen det sen när arbetet börjar och man måste bevisa sig för allt och alla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *