Kategorier
feminism & genus

#fittstimär mångas första kontakt med feminism

Om förra avsnittet av fittstim förlöjligade de små frågorna och feministerna som driver dem så spelade gårdagens avsnitt antifeministerna rakt i händerna när de cementerade feministen som manshatare och männen som oskyldiga offer i feminismens blodtörstiga kamp. Om förra avsnittet får okunnigt folk i stugorna att skrocka åt de ”knäppa feministerna” så fick gårdagens avsnitt folk att oroa sig. Jag kan se det framför mig. Alla de där debatterna jag redan har med så kallat vanligt folk som menar att det är synd om mannen ”som alltid får en massa skit” kommer multipliceras med typ en miljon.

Hur tänker man när man låter Pär Ström sitta och bräka ur sig sitt jävla skit? ”Buhu jag fick en TECKNING AV EN SNOPP SOM SKULLE HUGGAS AV” säger han med darrande läpp och menar att om det varit en kvinna som fått samma hot (en teckning?!) så hade det blivit rubriker (öhhh?) och sen fortsätter han berätta att hånen till slut fick honom att dra sig ur debatten. Han orkade inte mer. (Och folket i stugorna skakar på huvudet: ”de där feministerna är ju som nazister!”)

pär ström

Asså.

Ni får ursäkta om jag skrattar nu men hade jag gått ut i media och bölat och sagt att jag ska dra mig ur debatten varje gång jag blev hotad eller utsatt för hån så hade jag inte fått göra annat än att böla. Som offentlig kvinna får jag dagligen utstå spott och spe och hot.

Jag har fått mail från människor som ska ”knulla sönder mig”, döda mig, som vet var jag bor (bifogat adress för att bevisa så), som ska sprätta upp mina barn, önskar dem döda, hoppas att jag bli seriemördad och våldtagen, anmäla mig till soc så att mina barn omhändertas, skicka bajs, ringa min arbetsgivare, OSV I ALL EVIGHET så nej, jag tycker inte synd om Pär Ström. Jag tycker inte synd om män överhuvudtaget.

De sexualiserande våldshoten och kränkningarna som uteslutande är riktade mot kvinnor är en förväntad konsekvens och en självklarhet för de kvinnor som väljer att vara offentliga. Ingen verkar tycka att det är speciellt allvarligt – snarare uppmanas vi att bita ihop och ta ansvar för hur vi reagerar på hatet. Men Pär Ström drar sig ur. Han kan nämligen det. Han har det privilegiet. Det har inte vi.

BUHUHU osv. Välkommen till vår verklighet Pär Ström, om än bara för en stund. Hur känns det?!

pär ström2

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”#fittstimär mångas första kontakt med feminism”

Att detta visas på SVT som man tvingas betala licens för är ofattbart.
Vad gör man då? Hörde Belinda försvara sig och programmet i radio och det var det dummaste jag hört och inget väsentligt sas egentligen. Jag vill höra hennes svar på dessa twitter-inlägg – vad säger hon om detta och varför gör hon såhär? Det värsta som hänt på länge.

Ja…. så…. jävla.. sjukt!! Och sorgligt.. Undrar om Belinda och SVT förstår hur många steg bakåt de (försökt) tagit jämställdhetskampen?
Btw, fick syn på bilden på din make och blommorna nu, skrattade högt. Tack, jag behövde verkligen den uppiggande bilden. Vad roliga ni är.

Usch, vet inte ens om jag orkar se det programmet. Kan det bli *varre* and del 1? Hoppas Belinda forstar hur mycket hat hon foder pa bekostnad av sin egen mediekarriar. Ska vi verkligen behova betala skatt till detta?

Urk, jag förstår mig inte alls på programmet. Såg inte det första på en gång, men läste allt som skrevs. Trodde och hoppades att alla starka feminister i mitt flöde ville att det skulle vara mer hardcore och ta upp de toktunga ämnena men att detta var riktat till allmänheten som inte har koll. Vilket jag i min naivitet tänkte var bra. Men nej, programserien är ju bara fel och jag förstår inte vem mottagaren ska vara. Varför tar de upp sådana icke-frågor när det finns så många viktiga men enkla frågor som skulle tydliggöra för alla vad feminismen handlar om. Vill gråta en smula.
Fördelen är ju dock att det leder till att feminismen får en otrolig stor yta i media, så många feminister kommer till tals, så många debatterar och höjer sin röst. FI har fått fler medlemmar osv, så i längden kanske den här dumma programserien faktiskt kommer gynna feminismen. Det är min förhoppning i alla fall!

Jag känner såhär: 1. Varför gör man ett program som ska handla om feminism men sedan fokuserar på män?! 2. Varför väljer Belinda att rikta uppmärksamhet mot en man istället för belysa viktigare frågor inom feminismen? Visst, tråkigt att Per Ström får en sådan teckning men inte lika tråkigt som behöver oroa sig för att bli våldtagen när man går hem från krogen, utstå sexism i skola/på jobb eller bli våldtagen och förövaren går fri. Välkommen till vardagen för Sveriges kvinnor. 3. Varför uttrycker hon missnöje när hon möter pappor som har, tack vare feminismen, valt att stanna hemma med sina barn och umgås med dem? Jag tycker att programmet hade så mycket potential och skulle kunna lyfta feminismen i Sverige så mycket och få så många att förstå problemen i samhället och engagera sig. Men vad gör hon med detta program? Förlöjligar feminismens hårda arbete och sympatiserar med ”de stackars männen”.

Har inget som helst konstruktivt att säga om Belindas askassa program, blir bara arg och ser rött.
Så sjukt dåliga bortförklaringar också, av både BO och SVT. Tycker dom bara ska hålla tyst nu.

När det kommer till Belindas program, så ja, det är mångas första kontakt med feminismen. Och det är obehagligt hur hon framställer den. Därför är det viktigt att feminismen sätter sin egen agenda och når ut till de människorna som behöver det som mest. Nej, inte de kränkta männen (för guds skull!) utan de kvinnor där ute i behov av feminism, arbetarkvinnor, rasifierade kvinnor, kvinnor som utsätts för våld i nära relationer men om aldrig hört talas om feminism etc. Hur når vi dem?

Jag har nog aldrig hållit med dig så mycket som just i detta inlägget. Under hela tiden som jag läste nickade jag instämmande med hela kroppen! Så himla sant. Så himla glad över att vi har dig (vill skriva ”kämpa!!!!!!!” men det känns lite för overkill)!!! mvh ssu-19-åring som läst din blogg sen typ ålder 13 om du haft bloggen så länge~~

”Ingen verkar tycka att det är speciellt allvarligt – snarare uppmanas vi att bita ihop och ta ansvar för hur vi reagerar på hatet.”
Det håller jag verkligen inte med om. Vi är många som tycker det är så jävla sorgligt och väldigt allvarligt.
Själv tappar jag nästan hoppet om mänskligheten när jag hör att det finns människor som beter sig så. Men jag får påminna mig om att det trots allt är en relativt liten del och tack och lov en väldigt liten del av dem som skulle göra verklighet av sina hot.
Samtidigt är det inget någon ska behöva stå ut med och jag är uppriktigt imponerad över hur hårdnackad du måste vara på den fronten eftersom du uppenbarligen gör det.
Det är många som går in i det tysta pga alla dessa hot och det är så jäkla illa. Att man inte ska kunna utrycka sin åsikt på ett fredligt sätt utan att bli hotad eller utmobbad.
Det är den främsta anledningen till att jag inte gett mig in i en politisk karriär, för jag vet att jag skulle ha svårt att hantera den baksidan av det.
Sen vet jag inte om jag håller med om att kvinnor skulle vara särskilt mycket mer civiliserade bara för att de sällan uttrycker hot om sexuellt våld. Att förlöjliga och kollektivt mobba ut människor är inte bättre det. Och denhär macho-grejen med ”vita kränkta män”. Seriöst? Det är något jag kanske förväntat mig av lågstadiebarn, inte vuxna människor.
Hur som helst. Nä, det förväntas inte att du eller någon annan ska ”suck it up” och ta sådana hot. Men det är nog många som känner en uppgivenhet över hur man ska hantera det.

”Själv tappar jag nästan hoppet om mänskligheten när jag hör att det finns människor som beter sig så. Men jag får påminna mig om att det trots allt är en relativt liten del och tack och lov en väldigt liten del av dem som skulle göra verklighet av sina hot.”
Nej, det är ingen liten del. Inte ens en relativt liten del.
”WHO säger att mäns våld är det tredje största hotet mot kvinnors hälsa i världen idag.
Varje år dödas mellan 1,5-3 miljoner flickor och kvinnor pga sitt kön. Det motsvarar en ”Förintelse” vartannat till vart fjärde år, som hela världen blundar för. Det börjar med selektiva aborter och fortsätter genom livet med våld, hot och tvång som inskränker kvinnors rättigheter på alla plan. Våldet pågår i freds- och krigstid, i privatlivet och i det offentliga. Källa: Action Aid.
60 miljoner flickor utsätts varje år för sexuella övergrepp i skolan, eller på väg till skolan. Källa: Action Aid.
Du kan läsa mer här: http://noboytoy.blogspot.se/2010/07/fakta.html
AND PLEASE DON’T KILL THE MESSENGER!

Det finns dom (väldigt många) som blir förvirrade och personlighetsförändrade efter en stroke.
Dom får svårt att tänka och sätta ihop enkla sammanhang
Har Belinda och SVT redaktionen fått en stroke?
Jo, men det är nog så, det finns faktiskt ingen annan vettig förklaring

Måste få prata av mig… Jag börjar nästan gråta när jag ser Fittstim. Blir så ledsen på Belinda, hur kan hon göra såhär mot oss!? Vi får bara hoppas att alla antifeminister inte ser på detta program, vilket jag tror att de flesta av dem inte gör.
Tack för att du finns LD, och ni andra!

Typ JA! Själv tyckte jag detta lyste igenom så himla tydligt. Speciellt Belindas tystnad efter hans orerande talade väldigt tydligt. Frågan är varför detta ska finnas med i ett program om feminism på SVT, på bästa sändningstid. Känns så himla ointressant. Den tiden kan utnyttjas så mycket bättre.

Sitter och försöker ta mig igenom del ut just nu men jag kommer på mig själv med att mest sitta och skrika åt skärmen och deklarera att hon är så… trångsynt och småsint. Programmet har helt galen jävla vinkling! Att det här skulle vara ett led i att ”göra feminism mer tillgänglig för alla” är fan skitsnack. Det enda som hon lyckas göra, i alla fall hittills, är att piska upp ännu mer skepticism mot feminister. Fan Belinda! TRE timmar hade du att förvalta, du hade kunnat göra någonting så bra, så jävla bra, och sen du väljer att bajsa feminismen idag i ansiktet.
Hjälp vad arg jag är!

Denna gång håller jag helt med dig. Programmet ger helt fel bild av feminism, har inget intersektionellt perspektiv och inkluderar endast heterosexuella vita kvinnor. Och även där misslyckas uppdraget totalt. Tummen ner

Jag kan verkligen inte förneka att Belindas självreflektioner angående feminism som sänds på svt inte provocerar mig, det provocerar mig extremt mycket. Jag känner mig besviken på svt som tydligt förklarar att de inte ska ta någon ställning politiskt, utan är en kanal fri från uppfattningar och så vidare, men trots det sänds denna serie?!
Alla fördomar som jag har fått diskutera och istället informera om hur det egentligen är blir ju helt nedslagna av detta program. Jag som människa och mina ståndpunkter förlöjligas genom detta program… istället skapar denna serie en stigmatisering och exkludering av människor.
Men visst får jag ge dem en eloge till dem som står bakom Fittstim- Min kamp. I det dolda har de väl lyckats visa på ett hat mot feminism, de har gjort det subtilt och med väl efter tanke. Det som ändå oroar är hur detta ändå tillåts idag, 2014? Kanske det ändå bevisar på alla maktstrukturer och hur visa människor legitimeras rättigheter i samhället medan andra ej får ta del av dem. Att vissa människor blir uppmålade som barn och oförmåga att fatta rationella beslut.
Är män som väljer att stanna hemma med barn kuvade? Självklart inte, de är rationella och levande människor, människor som kan fatta egna beslut, människor som vill ta del av sina barns uppväxt.
Nu till min egen referensram inom detta:
Min pappa var inte hemma med oss som barn, han jobbade jämt och när han väl var hemma så längtade vi efter mamma. För att vara ärlig så var vi rädda för pappa, han skällde enbart på oss, allt var fel. Egentligen är det inte konstigt, han var ju inte där under vår uppväxt, han visste inte hur man tog hand om barn… Pappa har aldrig sagt att han ångrar sin frånvaro, men det är tydligt. Än idag, 22 år senare har jag fortfarande ingen bra relation med min pappa, jag älskar honom över allt och jag vet att han älskar mig med, men han kan inte uttrycka det, min första kram av min far fick jag när jag flyttade hemifrån, det var första gången han också grät inför mig. Min pappa är uppväxt med föreställningar som den arbetande och ”känslokalla mannen”, att visa känslor är inget en man gör. Han har berättat att jag kan komma till honom och prata, han söker allt mer en annorlunda relation idag än vad vi har haft, han vill numera vara en del av mitt liv. Idag får en man har känslor och min pappa tar långsamt till sig detta. Jag ser hur han avundas när vi vänder oss till vår mamma och inte honom… Min mamma arbetar lika mkt hon, men hon var hemma med oss när vi var bebisar, hon var hemma när vi var sjuka, trots att hon tjänar mer än min pappa, det är maktstrukturen och normen som skapade detta… inte min pappa. Min pappa är inte elak och kall, men han har lärt sig av sin uppväxt och omgivning att såhär bör du vara. Jag har alltid avundats de som kan vända sig till sin pappa, tänk om min pappa hade funnits där under min uppväxt, tänk om han faktiskt kände mig. Tänk om han slapp att ångra sin sämre relation med sina barn.
Jag ser inte en man som valt att vara pappa ledig som kuvad, jag ser istället hans kärlek till sina barn och jag tror att detta kommer skapa en bättre relation mellan pappa och barn. Även att män tillåts att det är ok att visa känslor. Detta ger även möjligheter för kvinnan, kvinnan är en rationell varelse som måste ha sin rätt som människa, inte styras av normer och dylikt.
Det finns flera aspekter inom Fittstim som upprör men nu valde jag att skriva ut just om latte pappan. Ett mycket personligt resonemang och utifrån mina egna referensramar. Men det jag vill säga är att jag som feminism inte känner igen mig i Belindas kamp.

Jag måste bara få säga min åsikt, med risk för att få väldigt arga och förbannade kvinnor (och män) på mig nu. Detta är dock min högst personliga åsikt och reflektioner.
Jag är inte feminist, eller nja, i grund och botten är jag väl det men den feminism som jag ser idag tack vare media, bloggar, sociala sammanhang etc. skriver jag inte under på. Jag upplever (dvs. Min upplevelse, ingen fakta) att feminismen idag bara handlar om just de saker som Belinda tar upp. Jag tror liksom inte att vägen till målet (de allra flesta normala människor har samma mål) är genom och orakade ben (sorry att jag tar upp dessa uttjatade fenomen). Så för mig, som är en vanlig kvinna, inte vänster och inte feminist så tycker jag att dessa avsnitt har känts ganska befriande, alltså att en uttalad feminist också kan kritisera vissa begrepp och frågor som jag tycker bara är för mycket.
Missförstå mig inte, jag sitter inte och skrattar åt att dessa, som jag kallar, radikalfeminister känner sig kränkta eller förlöjligade för det är inget jag vill men jag kan ändå uppskatta att det görs plats för dessa ”vanliga kvinnor” inom feminismen idag.
Jag hade en samtal med två kvinnliga kollegor på lunchen idag, som, utan att jag gav min syn på detta och utan att de hade sett programmet, kände att feminismen har spårat ur och att dem inte vågar kalla sig feminister för att de frågor som drivs av feminister (öppet, som vi vanliga människor ser) är just de här frågorna som togs upp i programmet.
Jag förstår att ni nu tänker att det är just därför detta program inte borde lagts upp som det gjorde, för att vi icke-feminister ska få rätta bild av feminismen och inte bilden av att feminismen endast jobbar för nya könsneutrala ord eller för att få gå topless. Men för min del, och detta säger jag verkligen utan att försöka provocera eller göra er mer förbannade, så hade den motsatt effekt.
Dock kan jag ju erkänna att jag tyckte att del 2 kanske inte hade den effekten rakt ut, det programmet gav mig inte så mycket. Men att i del 1, se grundaren till FI (som jag alltid varit tveksam till) uttala sig som hon gjorde och att känna: så tycker jag med, jag håller med henne! Jag kan också vara feminist! Det var en ny, och positiv, upplevelse för mig.

Jag har sett dig kommentera på flera bloggar och jag börjar undra; läser du verkligen inläggen eller går du direkt ner och börjar kommentera? För jag har lite svårt att förstå hur en kan läsa bloggar som LDs och Fannys och missa att de båda ständigt poängterar att detta handlar om _strukturer_. Vi är inte jämlika idag och vi kommer aldrig att bli jämlika så länge det ställs olika förväntningar på oss baserat på kön i irrelevanta sammanhang.
Sen vore det bra med lite historiska perspektiv kanske, så blir det lättare att se sin eget agerande ur en något mer objektiv synvinkel. Många som inte vill kalla sig feminister (som tex du själv) tjatar och tjatar om hur feminismen är för extrem och att feminismen fokuserar på små frågor. Lustigt nog är detta inget nytt synsätt – det har funnits folk som har ”varit för jämställdhet” som har ansett att lika lön är en liten fråga (och faktiskt ganska löjlig, för det är ju ändå att gå liiiite för långt – det är ju bara rättvist att män får mer i lön förståru, de är ju starkare och ska försörja en familj och [insert fler oinsatta dumheter]) och att göra det olagligt att våldta sin fru är en löjlig fråga och att rösträtt för kvinnor är en löjlig fråga. Ofta har dessa personer presenterat exakt samma argument för sin ståndpunkt som de som idag tycker att ”feminismen har gått för långt”.
Erkänn att det är lite lustigt. Det är nästan så att en skulle kunna tro att det finns ett mönster. Nästan som att folk tycker att allt är konstigt och onödigt som de inte har växt upp med. Hmm, lite grann som att höra sina far- och morföräldrar uttala sig om smartphones till och med; ”ja, jag är ju för utveckling men nu har det väl ändå gått lite för långt? Och varför läggs det energi på dumheter som att göra nya telefoner istället för att fokusera på viktiga frågor som att bota cancer?” Och det kanske vi kan hålla med om. Vi nickar kanske betänksamt och säger nåt lite småfilosofiskt om människans egoism. Men sen kanske vi drar oss till minnes att så sa folk om elektricitet också, och vi kanske också lyckas komma ihåg att både elektricitet och smartphones har gjort mer för oss än vad första bästa utvecklingsovilliga person riktigt vill sätta sig in i.

Det känns som att den ”öppna” debatten om feminismen är ganska stor nu…Tvprogram, Gudrun is back!, artiklar och krönikor i Aftonbladet, FB och bloggar som brinner av engagemang. När hade vi en sådan debatt senast? Jag har inte direkt uppfattat ngn större sen jag blev Upplyst…kanske är det min färska passion och personliga feminismresa som förstärker känslan. Jag tycker det känns fantastiskt o höra Gudruns målmedvetna stämma, läsa LDs brinnande ord, och Aftonbladets krönikor om skamsna feminister som erkänner att de själva varit de som exkluderat.
Ja och så är det ju såklart Belindas program som provocerar mig, men det får ju mig att vidga mina vyer också, att tänka ett steg längre hela tiden. Jag tror på att frågor utan svar(vilket jag uppfattar att hon ställer) är nyckeln till att fler lär sig om feminism. Att ifrågasätta och problematisera på egna villkor, att få de oupplystas intresse att väckas. Först när individerna själva vill lära sig, kommer de vilja förstå. Om de inte vill förstå, pga ”propsande” kommer de inte heller vilja Lära sig vad feminism handlar om. Belindas sätta att lyssna och reflektera tycker jag uppmuntrar en som TV-tittare till detsamma. Men vad vet jag?…..jag är ju redan feminist…

Personligen känner jag empati för både kvinnor och män och jag antar att det fråntar mig rätten till att kalla mig för feminist inom vissa kretsar. Som kvinna så kan jag inte se att sådan retorik som förs i det här inlägget skulle hjälpa mig och min dotter samt andra kvinnor. Ja, män har behandlat oss kvinnor illa och nu ska vi hämnas och göra samma sak och vi ska absolut inte tycka synd om dessa individer och det endast på grund av deras könstillhörighet? Jag tycker inte feminismen gått för långt men vissa individer och grupper kapar begreppet för att sprida hat. Jag tycker att radikalfeminister ska komma till tals men att vara arg är en sak att hata en annan. Att ta till hat när man är hatad är ibland nödvändigt, att hata planlöst… ja, onödigt. Å andra sidan, alla har rätt att känna vad de vill…

Jag känner exakt samma som du skriver i början av inlägget ”att det fråntar mig rätten att kalla mig feminist inom vissa kretsar”.
Och då vill jag inget hellre än att stå upp för kvinnan. Det gör jag också, jag debatterar friskt med mina bröder, kollegor, min pappa bl.a. men alltid blir jag ifrågasatt om saker som JAG inte kopplar ihop med feminism eller blir anklagad för att hata män vilket är så långt ifrån min sanning som det bara går men det är den bild av feminismen som icke-feminister (även jag) får av samhället, bloggar, sociala medier, tidningar etc.

Kvinnohatare
Misshandlar kvinnor. Våldtar. Trakasserar dom sexuellt.
Skickar mejl/brev till kvinnor, detaljerat beskrivande hur dessa ska våldtas, torteras och styckas. Nedtecknar sin intensiva önskan om att kvinnans barn först ska utsättas för samma behandling – inför ögonen på kvinnan… sedan är det hennes tur. När som helst kan det bli hennes tur, hon vet ju inte vem personen som hotar henne är eller ser ut.
Utnyttjar utsatta prostituerade i Rosenlundslika områden.
Tittar på rape-porr. Startar tankesmedjor på Internetforum: ”Hur bäst att våldta och komma undan med det”. Engagerar sig i nämnda projekt, ”alltså, det är ju helt teoretiskt…”.
Köper sex av minderåriga traffickingoffer, medveten om flickans låga ålder och ovilja att ligga – det var ju det som lockade.
Manshatare
Berättar om vad Kvinnohatare gör…

Jag vet att jag borde titta på programmet för att bilda mig en uppfattning om vad det handlar om, men jag pallar inte. Det finns så mycket därute jag blir upprörd över som feminister engagerar sig i att jag känner att ett program som mest bara verkar fördumma och förlöjliga feminismen mest skulle göra mig ännu mer arg. Särskilt när ett program om feminism verkligen hade kunnat göra något bra, dvs sprida information om vad feminismen handlar om, inte vad en massa människor redan fått för sig att den handlar om.

Jag såg avsnitt ett en kväll innan jag skulle sova, den kvällen somnade jag med ont i magen. Jag förstod inte vad hon var ute efter. Hen-kritik, förlöjligande av femenaktivister och total ignorans mot hbtq-personer. Är hennes mål att befästa nidbilden av feminismen? Att antifeministerna ska få vatten på sin kvarn? Och vad är det här med att hon aldrig ser den intervjuade i ögonen? Att hon himlar med ögonen, gör miner och hmm:ar konstant!? Avsnitt två blev värre, det var tydligen en bra idé att ta in den största antifeministen ever och låta honom böla ut. Hon ifrågasätter att pappor är hemma med sina barn (och här ville jag dö skämsdöden), som att det berodde på att männen var kuvade snarare än att pappor faktiskt också vill tillbringa tid med sina barn!? Jag vet inte vad jag ska säga om programmet, mer än att Belinda uppenbarligen är ute efter publicitet och söker den på bekostnad av feminismen. Varför skulle hon annars välja att ta med Per Ström, Ulf Brunnberg och Ulf Lundell i programmet?

Jag tolkar det som att Belinda vill visa på männens ynklighet, feghet och trångsynthet. Men kanske måste hon uttrycka denna sin syn för att alla ska förstå. Själv tyckte jag att det blev ganska uppenbart. Sedan kan man ju fråga sig var i nyttan ligger att visa upp ett par exempel på män som känner sig överkörda och förbisprungna av kvinnor. Att provocera? Att väcka debatt?

Jag är så otroligt besviken på Belinda. Jag håller med allt du skriver. Det känns som att hon förlöjligar allt som hon har själv gjort för feminismen och framställer sig själv som ”mognare och smartare Belinda” som har fattat att ”feminismen är ond och kuvar män”… Medan Belinda som var med och skrev fittstim var ung, dum och fattade ingenting.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *