Kategorier
feminism & genus

Har feminismen gått för långt?

”The devil is in the details” brukar man säga vilket betyder ungefär att om man ignorerar de små frågorna så kommer man få problem senare. Som feminist blir man ifrågasatt varje dag. Varför ägnar vi oss åt löjliga små meningslösheter när det finns viktigare och större saker att bry sig om? Varför tjatar vi till exempel så mycket om sexistisk reklam och varför finns det förskolor där man envisas med att säga hen när det finns riktiga problem som gruppvåldtäkter och hedersmord (och allra helst i andra delar av världen)?
 
Hur blir män och kvinnor jämställda av att vi slutar raka oss och är det viktigt att slåss för kvinnors rätt att bada topless om ingen kvinna utnyttjar möjligheten?
 
Har det inte gått för långt då? Eller är det kanske så att alla de här små, enskilda sakfrågorna går hand i hand med de större frågorna och att det är samma strukturer som går igen i detaljerna som i övriga samhället. Oavsett om det handlar om kvinnor som hedersmördas eller en kvinna som inte kan gå topless utan att bli trakasserad så handlar det om samma könsmaktsordning och samma kvinnosyn.
 
Häromdagen såg jag en gammal partiledardebatt mellan Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman. De debatterade våldtäkt och Åkesson var kritisk mot att Schyman förespråkade delad föräldrapenning och genuspedagogik i förskolorna. Hon pratade om strukturer och könsroller som en orsak till problematiken och Åkesson menade att hon svek Sveriges kvinnor när hon ägnade sig åt detta istället för att ta tag i de verkliga problemen. Hans förslag var att istället att öka straffen, låta kvinnor bära vapen, kameraövervaka samt lära unga tjejer självförsvar redan i skolan.
 
Med andra ord ägna sig åt så kallad damage control istället för att försöka ta reda på orsaken till mäns våldsamhet och motverka från grunden. Åkesson och många med honom har verkligen inte fattat nånting. Det är lätt att raljera över en enskild barabröst-aktivist eller en hårig feminist men det man missar är att det inte handlar om att alla kvinnor ska visa brösten eller vara håriga utan om valfriheten att göra det om man vill. Det handlar om att kvinnans kropp har kommit att sexualiseras i den grad att kvinnan aldrig kan vara fri på samma villkor som mannen.
 
De flesta tycker att det är självklart att alla ska behandlas jämlikt och att vi ska ha samma rättigheter och möjligheter, men problemet är att väldigt många inte ser hur allt hänger ihop. Låter man exempelvis små pojkar komma undan med lite vad som helst under parollen ’’boys will be boys’’ så är det inte så konstigt att män växer upp och blir våldsamma (samtidigt som flickorna lär sig att pojkar visar kärlek genom våld). Lär man flickor att deras utseenden är deras viktigaste attribut så är det inte så konstigt att kvinnors förutsättningar blir sämre (eller att män lär sig värdera kvinnor utifrån deras yttren). Och så vidare.
 
Men det är här feminismen som verktyg kommer in. De stora frågorna är som sagt beroende av de små och vi har bara börjat skrapa på ytan. Feminismen har inte gått för långt. Vårt ojämställda samhälle har däremot gått alldeles för långt alldeles för länge och det är dags att ändra på det.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Har feminismen gått för långt?”

Jättebra krönika! Man kan ju onekligen bli lite frustrerad av människor som inte ser att strukturerna är desamma. Och alla som säger ”finns det inte bättre saker att lägga energin på?” känner jag mest för att sparka på smalbenet.

Det här ska jag tvinga min pappa att läsa, han måste veta det här! Så sjukt bra att det äntligen skrivits något som är lätt att förstå om feminism och maktstrukturer! Jag börjar märka att ju mer jag intresserar mig för dessa frågor och ju mer jag lär mig om dem, desto svårare blir det att förklara för folk varför feminism är så viktigt, eftersom ingen fattar eller kan ta till sig vad jag pratar om längre….

Eller alltså jag vet att det finns andra tydliga och lättförståeliga texter om ämnet, men jag menar att nuförtiden så ser jag mest feminister som diskuterar med varandra på nätet och dessa diskussioner är inte alltid lätta att ta till sig som ”nybörjarfeminist” 🙂

Bravo!!!!!!!
Hoppas verkligen att folk i allmänhet snart kommer bli mer medvetna om vad feminism är och hur de till synes små sakerna påverkar helheten.
Jag har ju länge stört mig på småpojkarnas våldslekar på mina barns skola men jag får inget som helst gehör när jag tar upp det med lärarna. Tvärtom får jag intrycket av att det är som du skrev i krönikan, de anser att ”boys will be boys” och att det på nåt sätt ligger i pojkars natur att de ska knuffas, brottas, gapa och härja. Eftersom pojkarna i fråga inte går i något av mina barns klass och att mina barn (ännu inte) drabbats av deras våldsamhet så blir det ju tyvärr så att jag inte ligger på i denna fråga så som jag troligtvis skulle gjort om barnen återfanns i närheten, men fan.. Jag tycker ju ändå att det här är så himla viktigt!
Sen igår fick jag vatten på min kvarn när jag ännu en gång såg en manlig fritidspedagog skojbrottas med killarna. Det känns som behovet av en ” feministisk konsekvensanalys” verkligen skulle behövas inom skolan. Hur blir de när de manliga pedagogerna lär småkillarna att brottas? Vad får det för långtgående konsekvenser för hela vårt samhälle? Men tyvärr känns det som jag blir stämplad som en galen människa varje gång jag tar upp detta 🙁 De är så svårt att få folk att förstå. För jag såg ju i det här brottningsexemplet så tydligt att det var pedagogens sätt att connecta med killarna. Och det gör ju att allt känns så hopplöst på något sätt, att de vuxna, de ”manliga förebilderna” på skolan, när de är så känslomässigt handikappade att de måste skojbrottas för att uttrycka sig.. Ja det känns som det är en lång lång väg att gå!

Ett enkelt sätt att svara på frågan om feminismen har gått för långt är att ställa sig frågan: behandlas folk fortfarande sämre på grund av sitt kön? Är svaret på den frågan ”ja”, då har den inte gått för långt.

Jag tycker ifs att det borde läggas mer fokus på de större frågorna än vad det görs i dagsläget. Vem diskuterar ens lönefrågor i dagens feminism, inte minst internetfeminismen? Givetvis borde vi ha mer genusmedvetenhet etc. Men även OM det skulle lösa tex lönefrågan i längden, ska vi offra en hel generation för den sakens skull? Ska kvinnor som väljer stereotypt och män som väljer ostereotypt straffas ekonomiskt för det tex?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *