Kategorier
feminism & genus

Missförstånd och myter kring samtyckeslagen

Hanna Fridén skrev en status om myterna kring samtyckeslagen och jag har fått en del kommentarer som uttrycker förvirring. Så jag kopierar helt enkelt in Hannas status här:
Att det råder mycket missförstånd kring en eventuell samtyckeslag är knappast en hemlighet, och mycket av detta är på grund av helt falska påståendet och orimlig paranoia från kritikers håll, och därför måste vi hjälpa till att utreda så många missförstånd som möjligt så att fler inser behovet av en samtyckeslag. Låt mig gå igenom några vanliga missförstånd.
”Men om vi har en samtyckeslag så måste ju den åtala bevisa att det fanns ett samtycke, och då kan folk fällas enkom baserat på offrets ord!”
Detta är inte sant. Rådande formulering av samtyckeslag innehåller inget förslag om omvänd bevisbörda. En samtyckeslag innebär inte att vi tummar på några rättsprinciper. När folk påstår det här så talar de om något som kallas för ”Omvänd bevisbörda” vilket är en helt annan sak.
”Samtyckeslagen kommer inte fylla någon rättslig funktion.”
Jo, det kommer den. I rådande lagstiftning så kan gärningsmän fortfarande frias trots att ett tydligt nej förekom från offret. Det senaste fallet är ett typiskt exempel på något som skulle ha fått en annan utgång om vi hade en samtyckeslagstiftning. Andra fall som vi kan nämna är följande (under 2013):

1. Kvinnan som blev våldtagen, men som efter fullbordad våldtäkt lyckades ta sig loss och slå gärningsmannen i huvudet med en stekpanna. Rätten bedömde att hennes agerande efteråt innebar att hon skulle ha varit kapabel att visa större fysiskt motstånd under våldtäkten, och därför var det ingen våldtäkt. Gärningsmannen friades.

2. Flickan som träffade en kille via nätet och de sågs för att ha sex. Flickan uttryckte tydligt både skriftligt och muntligt att hon inte ville ha analsex. Analsex var ändå något som killen tvingade på henne, och han friades trots hennes nej för att rätten bedömde att han inte förstod.

3. Mannen som utförde ett våldtäktsförsök på en transkvinna, men som friades på grund av att han trodde att det var en biologisk född kvinna. Rätten ville mena på att eftersom han inte förstod att det var en transkvinna, att brottet skulle ha varit omöjligt att utföra. Detta fall är jag inte helt säker på att det skulle ha resulterat i fällande dom om vi hade en samtyckeslag, detta kan också helt enkelt ha att göra med transfobi inom rättsväsendet.

”Men alla förstår att ett nej betyder nej.”
Nej, alla förstår inte det. Uppenbarligen. Lagar har också en annan funktion än att bara fälla folk, lagar handlar också om att skicka ut ett tydligt budskap om vad som är rätt och fel. Givetvis är det enbart rätt att ha sex med en person om alla inblandade vill, aldrig annars.
”Men om vi har en samtyckeslag, då kommer vi ju behöva skriva kontrakt varje gång innan sex för annars kan man ju bli fälld för våldtäkt!”
Nä, ingen kommer behöva skriva några kontrakt överhuvudtaget när de har sex. Detta påstående är rakt igenom fånigt. Allt sex som är ömsesidigt kommer fungera precis likadant som tidigare, och som sagt, en samtyckeslag innebär inte omvänd bevisbörda.
Vi behöver sprida så mycket kunskap om samtyckeslagen och varför den behövs så mycket som vi bara kan. Det finns många människor som skulle hålla med, bara det var så att dessa missförstånd inte fanns. Missförstånd som bottnar sig i lögner från kritikers håll, kritiker som helt enkelt inte vill täppa till dessa luckor av olika skäl. Vi ser dessa påståenden om samtyckeslagen överallt. I kvinnofientliga bloggar, i kommentarsfällt, på forum etc. Dessa lögner når också folk som inte skulle vara kritiska, för att de helt enkelt tror på orden från folk de känner. Om så många som möjligt kan på olika sätt och vis hjälpa till att utreda dessa missförstånd i alla forum de har tillgång till så vore det fantastiskt. På Facebook, Twitter, bloggar etc.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Missförstånd och myter kring samtyckeslagen”

Hanna Fridén har helt rätt i sak. Ändå funderar jag om inte det självklara valet vore att avkriminalisera våldtäkt helt och hållet. Sexualbrotten finns i huvudsak mest till för syns skull.
Oavsett lagstiftningsteknik (våldsrekvisit eller samtyckesrekvisit) finns det uppenbart en så stark ovilja och oförmåga i rättsväsendet att fälla män till ansvar för sexualbrott att vi lika gärna kan sluta låtsas att våldtäkter är olagliga. Det krävs en alldeles extraordinärt klumpig och/eller våldsam gärningsman för att fällas för våldtäkt i svensk domstol. Detta skulle sannolikt inte förändras vid en samtyckeslagstiftning. En man i Sverige kan ostraffat förgripa sig sexuellt på kvinnor utan att riskera särskilt mycket så länge han avhåller sig från ett mycket kraftigt våld.
Den övervägande majoriteten av våldtäkter begås av män som är vänner, bekanta eller lever tillsammans med de kvinnor som utsätts. Dessa män straffas i princip aldrig, och den ytterst lilla grupp män som straffas för sådan brottslighet är ofta män som på något sätt faller utanför ramarna för hur en välordnad man antas leva.
Vad gäller den lilla minoritet av våldtäkter (10-15%) som är klassiska s k överfallsvåldtäkter finns visserligen en klart större vilja i rättsväsendet att döma dessa män till ansvar, men det sker i allmänhet inte heller, eftersom polisen ytterst sällan klarar av att utreda dessa brott och hitta gärningsmannen.
Jag menar givetvis inte att jag egentligen tycker att en avkriminalisering är rätt väg att gå. Tvärtom. Män borde i långt högre grad än idag ställas till ansvar för sitt beteende mot kvinnor. Men det vore onekligen något befriande i att sluta hyckla och istället erkänna att vi män i Sverige är delaktiga i en accepterad våldtäktskultur som gör att kvinnor ses som öppna och tillgängliga för mäns sexualitet och maktutövning. Om vi slutade hyckla skulle både män och kvinnor tvingas erkänna den trista sanningen att våld och självförsvar är de enda motmedel som faktiskt står till buds.
En avkriminalisering vore naturligtvis en total kapitulation inför våldet. Men det är viktigt att komma ihåg att situationen idag inte är så mycket bättre. Det känns bittert att fortfarande 2014 vara delaktig i ett samhälle med en rättsstat som vare sig vill eller klarar av att skydda alla sina medborgare.

Jag tänker mig att en samtyckesreglering skulle funka ungefär som en oaktsamhetslag. Typ att invändningen att han inte fattade att hon inte ville inte ska vara giltig som idag. Det är ju typ den teknikaliteten som friar de flesta skulle jag säga.

Aftonbladets faktaruta inleds med detta:
Fakta: Samtyckeslag
En samtyckeslag innebär kortfattat att bevisbördan läggs på förövaren istället för på offret och att den som har sex måste försäkra sig om att partnern vill ha sex.

Jag tror ju inte att det handlar om att förstå ett nej. Klart som fan att de fattar att nej betyder nej. Men det innebär ju inte att de inte gör det ändå.
30 års tjatande om att män ska ta ansvar medans kvinnor ska ta mindre ansvar för att bli våldtagna än barn. Du vet – ”prata inte med främlingar” ”åk aldrig bil med någon du inte känner” har inte funkat.
Det sker fler våldtäkter nu än då och det enda det har lett till är att skrämma upp kvinnor, polarisera mellan könen och sprida manshat.
Att lösa det så här är som att försöka släcka en eld med en dunk bensin. Det funkar inte.
Begås våldtäkter? Absolut, och det är vidrigt. Men det begås liksom mord också – och av samma anledningar. En del skiter i lagen. Eller tror du att vi kan stoppa mord genom att föra samma retorik som vid våldtäkter också?

Men seriöst? Skillnaden mellan dessa är att en person som åklagaren bevisat dödat en annan människa inte kan undslippa ansvar med hänvisning till att hen trodde att mordoffret ville bli mördad. Vid våldtäkt kan du dock hänvisa till vad du TRODDE den andra ville/INTE FATTADE att personens nej verkligen var nej eller att du är allmänt dum i huvudet vad det verkar. Men vi kanske ska införa det vid mord med? ”Jag trodde hen ville bli mördad, hade hen bara tydligare sagt nej hade jag ju fattat men det var så svårt att höra genom munkaveln så jag trodde verkligen hen var med på det!”

Detta kanske är en helt löjlig tanke, men kanske något för framtiden. Alla kvinnor skulle kunna få ett larm utrustat med GPS och 3G-uppkoppling. Som sedan ger larm till väktare/polis för utryckning. Jag skulle kunna tänka mig en skattehöjning för att det ska finnas ekonomi för detta. Tekniken finns idag också säkerligen för att detta skulle fungera. Ha larmet i ett armband eller något som inte går att ta av. Skulle nog skrämma de flesta att inte ens tänka på att begå något brott.
Jag inser att det kanske låter extremt, men jag säger varför inte? Jag förstår att det kanske skulle kunna användas i andra lägen och det blir ohållbart. Men jag tror ingen skulle använda detta felaktigt då det skulle ge trygghet till alla. Och de gånger de är falsklarm, låt oss skattebetalare ta den smällen, vem bryr sig om det i en viktig sak.

Vi måste förhindra att det ens kommer till den punkten. Ens försöken till våldtäkt. Vi måste börja tidigare, personal inom förskola, skola osv behöver utbildning inom genus för att vi från start ska ha samma utsättningar, oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg osv. Där ligger problemet vi måste tacklas med. För att skapa trygga, fria och korrekt tänkande individer krävs det att vi jobbar med det från start.

Jag skulle bry mig – för det skulle innebära att en statlig förvaltning satt och kontrollerade kontrakt över vilka jag legat med. Jag skulle börja ligga illegalt om så var fallet.
Men det kvittar, för det är inte vad man vill uppnå med samtyckeslagen. Det handlar om att man ska kunna få stöd och hjälp om något skulle hända.

Jag vet inte hur många fler förövare som kommer få straff pga detta. Ord står fortfarande mot ord. Men om det kan hjälpa ett endaste offer att få upprättelse så tycker jag att det är en bra idé. Men vi måsta göra mer. För att killar ska sluta våldta. Bättre sexualkunskap i skolan. Jag tror att många vuxna människor inte ens VET vad en våldtäkt är. Att de fortfarande tror att det är den äckliga gubben som står gömd bakom ett träd för att hoppa på en tjej som kommer gåendes själv på kvällen.

Jag är mycket positiv till en samtyckeslag.
I många fall av sexuellt umgänge skulle samtycket ske genom vad som på juristspråk heter konkludent handlande. Det betyder ungefär att man visar sitt samtycke genom att besvara en aktivitet med en motsvarande eller något stegrande aktivitet. Stefan pussar Angelica, Angelica kysser Stefan. Stefan tar av Angelicas BH och hon tar av Stefans brallor. Etc.
Annat samtycke än genom konkludent handlande skulle i bara behöva inhämtas när ens partner är passiv.
När partern inte besvarar med en aktivitet, ja då finns det väl anledning att fråga om partnern verkligen vill mer. Svarar partnern ingenting alls så bör det enligt min mening vara straffbart att ”köra på”. Vilket det inte är idag.
En fråga som aktualiseras i händelse av att vi får till en samtyckeslag är hur långt samtycket i frånvaro av uttrycklig precisering härom ska anses sträcka sig, både i tid och i aktivitet. Låt säga att en aktiv partner håller på att klä av en helt passiv partner, och den passive svarar ”ja” på frågan ”vill du?”. Är det då rimligt att anta att den passive samtyckte till vilken sexuell aktivitet som helst till dess hon säger nej? Eller bara till att klä av sig? Eller till ”sådant sex som med hänsyn till de samlade omständigheterna får antas underförstådda vid formulerandet av frågan”? (Hur man nu kommer fram till det… )
För att domstolarna ska ha en rimlig chans att kunna utröna hur lagen ska tolkas i denna del torde det krävas en del klargöranden härom i förarbetena. Givetvis kommer det ändå att dyka upp situationer som man inte lyckats förutse när man skrev förarbetena (så är det i stort sett alltid med lagstiftning), men jag tror inte på något sätt att det är omöjligt att få till något som de flesta av oss kan acceptera som ganska vettigt.
Enligt min mening är dock skälet till samtyckeslagstiftning inte att åstadkomma fler fällande domar (och som framgår nedan tror jag inte heller att det skulle ske i nämnvärd utsträckning).
Skälet är istället att från samhällets sida tala om vad som är okej och vad som inte är det. Idag anses som bekant den som tiger samtycka. Presumtionen är alltså att kvinnans vagina är tillgänglig, och det ankommer på kvinnan att med tillräcklig emfas klargöra att så inte är fallet. Undantaget är att hon befinner sig i hjälplöst tillstånd, men då måste också den som vill ha sex med henne förstå att hon befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
Lagen ger härvid en ytterst tydlig moralisk signal att det är helt okej att ha sex med någon som inte protesterar tillräckligt (bara denne inte är avsvimmad). I linje med detta anser många killar att de inte gör något fel om de testar att ”överraskningspenetrera” utan att fråga först. Har hon inte sagt nej så är det helt enkelt varken ur lagens eller många unga mäns synpunkt någon våldtäkt när man testar att stoppa in kroppsdelar i en tjej som ännu inte protesterat.
Vi måste naturligtvis ändra på detta och den naturliga lösningen torde vara att införa en uttrycklig samtyckeslagstiftning.
Min tro och förhoppning är alltså att en sådan lagstiftning skulle ändra synen på vad som är okej, eller om man så vill, vad som krävs för att konstituera vad vi i folkmun kallar våldtäkt. Och som följd av detta, att färre kvinnor ska utsättas för i dagsläget fullt lagliga övergrepp. För väldigt många män vill nog faktiskt inte bryta mot normerna, och då är det såklart viktigt att dessa är vettiga.
Däremot har jag svårt att se att en samtyckeslag skulle ha någon större inverkan när det väl gått till rättegång.
När samtyckeslagstiftning marknadsförs så exemplifieras det ofta med ett antal existerande domar som hade fått en annan utgång om vi hade haft samtyckeslagstiftning. Tyvärr tror jag att det görs ett tankefel här. Det är helt enkelt ingen vågad gissning att de som är åtalade för våldtäkt skulle anpassa sin version av förloppet till den förändrade lagstiftningen. Idag krävs det ju inte något visat samtycke, och då har ju den tilltalade krasst sett inte någon anledning att ens ljuga på denna punkt. Imorgon kommer det – förhoppningsvis – a

Äntligen! Vet du hur skönt det är att se en kvinna bli så här förbannad och mena allvar med allt det där fina feministpratet de flesta av oss praktiserar? Tack underbara människa! <3
Nu hoppas jag bara att nästa man som struntar i att få ett ja från en kvinna och med våld runkar av sig i hennes kropp för att han vet att han kan och för att han inte bryr sig ett jävla förbannades skit om kvinnor, får en jävla STEKPANNA I GJUTJÄRN I SKALLEN!!!!

Missförstå mej inte nu, för naturligtvis är ett nej alltid ett nej. Den som missbrukar det ska förstås sättas dit.
Men nej, det som förundrar mej är hur vissa kvinnor tänker. Om och om igen läser man om samma scenarion; Kvinna följer med okänd man hem, kvinnan är med på noterna ända tills det blir dags för samlag. Då, först då stoppar kvinnan. Naturligtvis har man som kvinna (eller man) rätt att säga nej även fem i tolv, men hur tänker man som kvinna? Varför i H%¤#¤e följer man med män man inte känner hem överhuvudtaget? Det är ju inte direkt höjt i dunkel vad som kan ske om man gör det.
Kanske borde man lägga mer resurser på att informera (för det behövs tydligen!) kvinnor vad som faktiskt kan hända om man följer med en okänd man hem. Trots att det stått i tidningarna hundratals gånger om kvinnor som blivit våldtagna fast dom sagt nej i sista sekunden, så fortsätter kvinnor följa med dessa potenta väldtäktsmän(?) hem ändå. Varför undrar jag?

Några dagar senare, men vad fasiken. Du hamnar i ditt resonemang på att lägga över ansvaret för att inte bli våldtagen på kvinnan. Det är fel. Det är inte upp till kvinnan att inte utsätta sig för riskfyllda situationer som kan resultera i våldtäkt – det är upp till mannen att inte våldta, punkt.
Jag har varit en sådan tjej som följde med killar hem, och jag har blivit våldtagen en gång. De andra gångerna var det helt och hållet samtycke – vi ville båda ligga helt enkelt. Jag tycker snarare att det var den killen som våldtog mig som var en idiot, än att alla andra var snälla för att de inte våldtog mig.
Och sedan har vi ju som exempel den där mannen för 6 år sedan som jag, full som satan, följde med hem på efterfest. Jag hade haft svårt att göra det motstånd som enligt rätten krävs, jag var inte i hjälplöst tillstånd då jag kunde bara prata. Han kunde alltså gjort vad han velat med mig och antagligen inte blivit dömd (om jag ens hade vågat anmäla och ta den förnedringen i rätten OCKSÅ).Han gav mig mat och bäddade ner mig, vi somnade och höll i handen. Vi gifter oss i sommar. Jag vägrar gå runt och tro att han på något sätt är unik i det han gjorde. Det finns fler sådana män. Och det är riktiga män för mig.

Nej, jag tycker fortfarande det är fel väg att gå. Jag är inte intresserad av ett sådant armband, av flera skäl. Ett av skälen är att dom lätt kan missbrukas för att spana och spåra privatpersoner. Det andra är att jag inte känner något behov av ett sådant armband, och jag tror risken är överhängande att jag skuldbeläggs om jag som kvinna inte bär ett sådant armband. Dessutom låter det oerhört dyrt att dela ut dessa till en stor del av befolkningen. Lägg hellre pengarna på sjukvård och ett bättre fungerande rättssystem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *