Kategorier
feminism & genus

Rätten att få vara ful är viktig

20140707-152215-55335540.jpg
Jag är ganska småful. Tjock är jag också. Och hårig som satan. Typisk feminist va?
Nu kanske nån vill protestera. Eller berätta att de minsann rakar sig osv. Men vet ni, att försöka bevisa för omgivningen att feminister minsann kan vara snygga är för mig att spela motståndet i händerna.
När folk påstår att alla feminister är fula och orakade osv så är nämligen det värsta man kan göra just det: att säga ”Men JAG är inte sån, jag sminkar mig och rakar mig, jag klär mig snyggt ….” Hela poängen med feminismen är ju att kvinnor inte ska behöva leva upp till patriarkatets (könsnormernas) krav på vad en kvinna är och hur en kvinna ska se ut och att vi förtjänar respekt oavsett hur vi ser ut.
För mig är det viktigt att reclaima rätten att få vara ful och ”okvinnlig” och framförallt rätten att strunta i allt vad utseende heter. Feminister (och kvinnor generellt) hånas ju ofta för att vi är fula som om det vore nåt negativt att vara just det.
Som om fulhet på nåt sätt minskar vår trovärdighet eller rätt till respekt.
Denna vecka gästar jag @kvinnohats instagramkonto. Ska ni bara följa ett konto så är detta det kontot.

20140707-152245-55365165.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Rätten att få vara ful är viktig”

hej Lady!
Jag behöver hjälp och råd…
Det är min svärfar, han håller på att driva mig till vansinne!! Han ska alltid kommentera min klädsel. Jag har väl tidigare inte brytt mig så mycket, mest låtit kommentarerna rinna av mig, men på sistone har jag börjat koka när han sätter igång. Han säger aldrig nåt sexistiskt eller så, mer ”oh, det var en fin blus du har idag” el ”dom byxorna gör sig bra på dig” Det kanske låter harmlöst och jag kanske reagerar barnslig men jag blir GALEN! Jag vill inte veta vad han tycker, jag skiter it. Sist kallade han haremsbyxor för blöjbyxor och ”det är det värsta jag vet på kvinnor (att jag själv hade ett par såna nerpackade i väskan som jag aldrig vågade använda behöver vi ju inte prata om)
Till saken hör att jag är konflikträdd, vill absolut inte göra mig osams med familjen, men jag måste börja markera att jag inte vill ha hans åsikter om min klädsel (40+ och ff konflikträdd, haha)
Iaf, har du el nån av dina läsare hur man bemöter svärfar, gärna på ett schysst sätt, så han slutar vara så fixerad vid vilken klädsel jag har.
Tack fö för en väldigt bra och upplysande blogg, du har lärt mig mycket!

Jag skulle ha sagt precis som jag känner det. Att jag tucker att det blir jobbigt att höra kommentarer som dessa. Att jag förstår att han vill mig väl, men att jag mår dåligt av dem. Jag tror att han förstår och att ärlighet varar längst!! Att säga samma sak tillbaka tror jag bara blir kontraproduktivt!!

Syftar väl på normen, så det är väl alla tillsammans som bestämmer det, med några modesättare som står längst fram i leden. Vad det finns för normer om skön- och fulhet varierar över såklart över tid. För några decennier sedan så brydde man sig inte mycket om hår.

Jag stör mig så mycket på folk som ska ”lära” andra att må bra genom att intala sig själva att de är vackra.
”Ställ dig framför spegeln och säg att du är vacker!”. Bläääää. Lär istället ut att en vacker yta kan ge kortsiktiga fördelar, men till slut kommer även de vackraste vara gamla, rynkiga och inte enligt idealet vackra om de inte tar till plastikoperationer (något iaf jag inte har något intresse av) och att man KAN faktiskt älska sig själv fast man är ful som stryk. Ens självkänsla borde inte stå och falla med utseendet. Utseendet är en väldigt bräcklig sak, förstörs utseendet så förstörs även självförtroendet i såna fall.
Det värsta är ändå ”Du är inte fet! DU ÄR VACKER!”. Som om ”fet” automatiskt betyder ”inte vacker”! Ordet ”fet” betyder i mångas värld inte ”överviktig”, det betyder ”ful, äcklig, korkad och lat”.

TACK för texten ”Rätten att få vara ful”! Jag ville länge inte kalla mig för feminist inför okända MÄNniskor när jag var yngre eftersom jag trodde jag drog feminismen i smutsen för att jag enkelt lever upp till patriarkatets nidbild av en feminist; småful, hårig och manhaftig. Idag vet jag bättre, men det är bra att bli påmind ibland, speciellt de sämre dagarna. Så, TACK igen!

Småful – absolutt ikke
Tjock – ja kanskje etter vestlig standar
Hårig – ja
Men hva så?
Du har lært meg (med flere) så utrolig mye, jeg tenker på en helt annen måte enn før, spesielt med tanke på hvordan jeg oppdrar mine barn. Jeg har blitt en smartere feminist, takk.

Åh jag älskar dig!! Vet du Natashja, du är den person som enskilt påverkat mig mest de senaste åren, i en otroligt positiv riktning. Du bildar och berör, får mig att tänka till i frågor jag inte varit insatt i, breddar mina perspektiv och gör mig modigare för varje inlägg du skriver. Du påverkar mig, du förädlar mig och du och din blogg gör mig så gott och så glad! Varm kram!

Jag håller också med Emma! Du är fantastisk Lady Dahmer och du gör mig till en bättre och öppnare person och förälder! Jag blir glad och inspirerad när jag tänker på – och läser om – din kraft och ditt mod.

Ja! Jag har tänkt så mycket på det där. Det är en så befriande tanke att man faktiskt får vara ful. Men det är så svårt. Då är man liksom..ingen. Det är man ju egentligen..men känslan av det är så svårt tycker jag. Samtidigt som jag också kan känna att jag blir någon när jag är ful. Då är jag inte längre endast en kropp.
Du inspirerar och visar vägen, tack för att du vågar, vänder och vrider.
Kärlek och systerskap

Jag tycker det är otroligt befriande att inte bry sig om vad andra tycker. Om nån tycker jag är ful så fine, jag bryr mig inte. Jag existerar inte för att vara snygg i någons ögon eller för att falla folk i smaken.
Jag har ofta fått frågan om jag är lesbisk bara för att jag inte är tjejig. Man måste tydligen vara lesbisk som tjej om man inte går i jättekorta kjolar eller visar halva tuttarna.
Sorry, men jag föredrar komfort framför vad som anses ”snyggt” i form av kläder. Sen om någon tror att jag är lesbisk… Vem bryr sig? Inget fel med det.
Våga göra det man vill och våga skita i andras åsikter, det är ett råd jag skulle vilja ge till andra. Dessutom, våga ta konflikter. Inget blir löst genom att ta skit ifrån andra. Man måste bara våga och inse sitt eget värde!

Håller med! För att komma ifrån den där tröttsamma synen att kvinnor är sina utseenden istället för den person en är så ska en väl inte trycka på just hur vi ser ut utan istället VEM är jag.
Visst, erkännes att jag är en fåfäng jäkel som bloggar om naglar och nagellack men det är som det är, jag tänker inte be om ursäkt för det eller försvara det. Mind your own business där liksom…
Men jag tar mig rätten att hoppa sminket, inte duscha de dagar jag är hemma och inte ska träffa folk, rakar inte benen, aldrig gjort och kommer aldrig att göra, klär mig så bekvämt jag vill och skiter i om mitt sätt och utseende anses kvinnligt eller ladylike eller w t f else.
Mer fokus på vem vi är och mindre på vad andras ögon ser.
Det är en mänsklig rättighet att få vara sig själv. Det är fan ingen mänsklig rättighet att ständigt göra sig till tittgodis för omgivningen.
Störs någon av mina bleka fjuniga ben eller rynkiga torra läppar så är det fan inte mitt problem. Störs någon av mina höga klackar, sminkade ansikte och långa gröna naglar är det fan inte mitt problem det heller.
Oavsett smala, feta, fula, vackra, sunkliga eller välvårdade så ska en kvinna fan i mig kunna få uttrycka sina åsikter, lyssnas på och respekteras i sin egenskap av medmänniska och fuck the visual!

Och både sambo, barn och villa lyckades du skaffa ändå så någon bitterhet tycks inte ligga bakom.
Behövs fler enkla arbeten så alla dessa ”snälla/vanliga” killar/män får annat att göra än att tänka på kvinnor som inte vill ha dem för att en massa feminister som är fula/håriga/bittra i avsaknad av manlig uppmärksamhet lurat i andra kvinnor att de kan välja bort dessa män.
Läste nyligen något om att män som är attraktiva i kvinnors ögon borde dela med sig av kvinnorna till de snälla-vanliga killarna för samhällets bästa.

Tack gode gud för att bli äldre (över 30) och bry sig mindre. Från att i ungdomen ha piffat med kläder, rakade ben, hår och smink varenda morgon kammar jag numera håret om det är rufsigt och har på mascara om jag orkar.
(Förresten får du gärna godkänna mig, helenboll, på insta. Du la ut en kommentar från mig där förra veckan och jag vill se!)

Ja, ful är ju det värsta en kan vara som kvinna. Suck..
Och en kan liksom raka sig och sminka sig som feminist utan att ständigt behöva påpeka det. Tröttsamt med feminister som känner att de måste påpeka hur ”snygga” och kvinnliga de är.

”Feminister” som ständigt måste påpeka hur snygga och ”fräscha” de är för att framstå som bättre än andra feminister borde verkligen läsa på om vad feminism handlar om.
Det är INTE systerskap att vända ryggen mot sina medsystrar för att vara antifeminister till lags.
Det löjligaste jag vet är när folk säger ”om feminister bara sminkade sig, rakade sig osv skulle fler vilja vara feminister”. Det tror jag inte ett dugg på. Folk skulle känna sig sårade och hotade av feminismen oavsett. Att skylla på att feminister är ”ofräscha” är bara ett sätt att ta fokus från de större frågorna som de inte har något bra svar på.

Den också – ful feminist = tas ej på allvar/behövs ej lyssnas på pga feminist och bitter pga ful.
Snygg/utseendepimpad feminist – tas ej på allvar heller pga hycklare.
Feminist som ej har manligt umgänge = tas ej på allvar pga avsaknad av män i sitt liv gör argument invalid pga ingen erfarenhet.
Feminist som har manligt umgänge = tas ej på allvar pga antingen hycklare eller hänvisningar till antagande om att feministen bara har haft umgänge med elaka bad boys och pga dubbelhycklare som ”valt” att vara med dessa män, då samtidigt feministen hävdar vill bryta könsroller och tror på genuspedagogik = invalid argument.
Listan kan göras lång…

Ja precis, det där att fler skulle ta feminister på allvar om de bara sminkade sig, rakade sig osv är bullshit.
Kolla bara i någon feministhatartråd på flashback t ex, de skriver väldigt hemska saker om feminister som pimpar sitt utseende, att de är korkade horor med daddy issues och borde straffknullas för att komma på bättre tankar.
Nej förresten, kolla inte i de trådarna, de är vidriga.

Vackra människor bemöts mer positivt än fula, och det gäller kvinnor som män och hennar.
Om vi inte alla blir blinda lär det fortsätta. Men vore vi blinda skulle de som luktar gott eller har vacker röst få ett övertag.
Vem har sagt att livet är rättvist? Jag vill slippa arbeta. Är nån beredd att betala?

Vad som anses vara vackert är ju olika i olika kulturer, och det förändras ju också med tiden. Saker kan ändras.
Att tänka ”livet är inte rättvist och det ger inget att diskutera såna här saker” är en riktig offermentalitet.

Jag önskar att jag vore snygg slank vältränad jag önskar jag hade platt mage stora bröst och var ung. Istället är jag ful som stryk och det har förstört mitt liv. Barn har jag men har aldrig upplevt romantisk kärlek
Är skit bitter.

Du har så rätt. Som vanligt. Imorgon ska jag ha t-shirt på mig ute för första gången på länge, trots att jag tycker att jag är för smal för att visa mig så ”naken”, ser ju folks blickar. Men jag ska inte bry mig om andras åsikter, det är ju steg ett. Och i sommar ska jag ha på mig korta byxor om det är varmt utan att tänka ”det går inte,för jag har inte rakat benen idag”. Tack!

LD tummar väl inte för fulhet, hon tar bara upp det här med att man ”måste få vara ful” för att komma ifrån det här att kvinnor alltid ska göra sig fina för att ens få komma till tals, räknas eller synas. Skönhet prenmieras och det har jag otaliga exempel på. Har sett vackra tjejer bära sig åt som svin (jo då alla kvinnor är inte änglar) men blivit förlåtna av killen de burit sig åt mot för tjejerna är ju så snygga så killen vridit sig ut och in för att ”behålla” henne. Medan jag och andra ganska alldagliga kvinnor inte fått minsta empati eller förståelse för bra mycket mindre klavertramp…
Har hört mer än en gång om talangfulla kvinnliga artister ”men hon är ju inte snygg någonstans” – återigen, vad en kvinna gör är aldrig lika relevant som hur hon ser ut.
Det är ju det LD försöker komma åt med att säga att kvinnor måste ha rätten att vara fula och ändå respekteras. Män har inte det problemet – snarare är det så att bildsköna killar tvärtom får mindre respekt för att de är ”för” vackra. Ett lika uppfuckat problem på sitt sätt men nu gällde det ju kvinnor och våran rätt att SLIPPA förväntas uppfylla männens krav på tillräckligt snygga.
Jag har aldrig tillhört de vackras skara, är inte ful men ganska alldaglig så jag vet hur det är att känna mig osynlig medan mina vackra men faktiskt inte riktigt lika välmöblerade i skallen kompisar fått all uppmärksamhet och killarna runt omkring inte ens kommit ihåg att de hälsat på mig en tid senare.
Vacker, alldaglig eller anskrämlig, ALLA kvinnor har rätt att ses, uppskattas och respekteras och en kvinna ska RÄTT att slippa göra sig snyggare bara för att få synas och höras.
Det är inte att lägga fokus på utseendet som jag tolkar det utan sätta fingret på att kvinnor måste kunna få se ut precis hursomhelst medan fokus läggs på VAD vi säger och gör, inte våra yttren.
Nej, livet är inte rättvist. Men man kan inte nöja sig och inte försöka ändra det. Vi hade inte haft rösträtt eller ens varit myndiga om inte det funnits individer före oss som inte nöjde sig med ”livet är inte rättvist.”

Människor är visuella varelser. Vi drar mycket information från det vi ser på gott och ont. Helt kan vi nog aldrig komma ifrån att vi ser och konstaterar ett utseende.
Vilket inte är samma sak som att vi ska värdera eller uppmärksamma medmänniskor enbart baserat på det vi ser med våra ögon.

Jag tror min största befrielse var när jag insåg att jag i förhållande till idealet alltid kommer vara ful vad än jag gör med min kropp, jag är liksom för kort, för bred och för grov för att vara något annat. Jag kunde då börja att bara njuta av vad JAG tycker är snyggt med min kropp. Jag har en generellt positiv syn på min kropp även om jag kan erkänna att det finns saker jag skulle vilja ändra. Jag hade ett sådant underbart moment för några dagar sedan när jag såg mig själv i baddräkt och konstaterade att jag verkligen är snygg precis som jag är, med mitt fett, med min icke-ideala kropp och med min mage som haft ett barn i sig. Det är lätt att fastna i det fula och bara se det när jag faktiskt till övervägande del är fin.

Hej!
Har läst din blogg ett tag nu och vill tacka för att du inspirerar mitt feministiska tänkande.
Hoppas du kan hjälpa ge inspiration om hur jag kan ”protestera” mot o.b:s reklam som rullar nu och proklamerar att det är omöjligt att känna sig fräsch när man har mens – känns sjukt att få ha sådan reklam.
Har du tips?
Tack och hej!

Fan vad jag älskar dig! Vet du vad jag ser när jag ställer mig naken framför spegeln? Jag ser inte mitt sexpack på magen, mina starka lår och vader utan jo jag ser ju att jag har lår som går ihop! Aha tänker min hjärna, jag måste vara tjock! What the fuck?! Jag ser ut som jag gör, kan jag inte bara få nöja mig så?! Gaaah!

Hej jag undrar en grej, jag har två barn en dotter (2,5 år) och en son (6 mån) och jag försöker att inte använda ord som söt och inallmänhet inte kommentera utseendet. För mig är det jättesvårt för jag har ganska nyligen börjat tänka på detta sätt. Min fråga är nu hur man slutar? Min dotter vill redan vara fin i klänning och ha söta kläder osv. + så tycker jag ju att hon är asagullig såklart och vet inte vad jag ska svara när hon frågar för det känns fel att säga nej eller inte svara alls?! Sen undrar jag även när man ska sluta kommentera utseendet för min son är ju inte så mycket mer en gullig, han är så liten än så han har ju inte särskilt många andra egenskaper ( låter detta fruktansvärt ytligt? ) men kommentarer som ”åh vad gullig och söt och fin, pluttig och gosig” slinker ju bara ut munnen när jag ser honom.

Jag gillar inte att du skriver att du är småful.. Det känns som om du själv då placerar kvinnor i ett särskilt fack om vad som krävs för att få kallas vacker.. Skulle uppskatta om du skrev att du var vacker istället.

Fantastisk skrivet. Jag avskyr det där ”du är vacker som du är, alla är vackra blablabla”. Ja, det kanske jag är, eller inte, OCH!!! Gör det mig mer värdefull? *kräks*
Plus. Är det en mus du har i skrevet (obs ej menat creepy)? LYSANDE!

Jag håller med dig om att man har rätt att vara ful om man är det/vill det. Men jag tycker att du motsäger dig själv i den här texten mot vad du har skrivit tidigare.
Menar du verkligen att de feminister som säger att de piffar sig spelar patriarkatet rakt i händerna? Eller tycker du att det stora problemet är att de fjärmar sig från ”nidbildsfeministen”, och att det går att tolka som kritik mot hår och fläsk? På samma sätt fjärmar ju sig den håriga, ”skiter i sitt utseende”-feministen från den som lägger tid på utseendet. När man säger att man inte bryr sig ett dugg är det lätt att de som ägnar tid åt sitt utseende känner sig rätt anklagade, som andra sorteringens feminister. Att du skriver att alla måste få se ut som de vill utan att någon annan lägger sig i, det borde ju gälla såväl för de fula som för de vackra? Det bästa är väl om folk får kalla sig vad som helst, utan att man lägger en massa värderingar i det. Jag kanske missförstod texten?
Dessutom tror jag att det är bra att männen ser att det finns alla sorters feminister, och att alla försök att kategorisera en persons åsikter utifrån utseendet är fördomsfullt.

Alltså jag dööör. Herregud, som om alla som piffar till sig och vill vara fina gör det för män kom igen nu, du är ju inte dum.
Och sen att vi ska värdesätta varandra ut ifrån vad vi är och inte ut ifrån hur vi ser ut osv. jag är helt med på den biten. Men jag kan säga så mycket som att jag hade inte ens gett en tunnhårig man med ölmage en chans. Uppriktigt sagt nej det hade jag inte. Sen om min famtida man hamnar där kommer jag med all säkerhet stå kvar eftersom att anledningen till att han blev min man var just precis insidan. Men sluta stå upp för någon jävla fulhets grej vad handlar det om? Jag förstår verkligen inte. Jag lovar att din man tycker/tyckte att du är/var himla fin. Dessutom är ALLA fina för någon.

Ok du är relativt ytlig. Alla är inte det. Och mannen med flint och kagge kan ha andra kvaliteer som är värt mer än många andras. Det är det som är hela poängen med att fulhet ska sluta värderas negativt.

Men nu har du ju missat lite av poängen här. Bara för att en rakar sig och gillar att klä sig ”snyggt” o.s.v. så betyder inte det att en gör det för att ”leva upp till patriarkatets (könsnormernas) krav”; det kan vara svårt att tänka sig, men en del gillar faktiskt att ”piffa upp sig” för sin egen skull.
En har rätt att se ut och klä sig precis som en vill. Att en skulle behöva klä sig/raka sig/sminka sig på ett visst sätt bara för att det skulle vara mer feministiskt är ju bara helt mot feminismen i sig.
Ja, alla ska ha rätt att vara ”fula”, men låt folk se ut hur fan de vill även om de inte vill vara just ”fula”.

nja känns som att du missar en viktig beståndsdel snarare. Frågan du bör ställa dig är väl ”VARFÖR”. Varför vill man piffa upp sig. Varför betyder piffa upp sig alltid det normativa. Varför känner vi oss uppiffade och fina när vi följer normen (rakar oss, sminkar oss, klär oss smickrande osv)
och ja, min poäng är att alla får se ut som de gör. Oavsett hur normativt det är. Jag kritiserar inte kvinnor som följer normer, jag kritiserar normerna samt problematiserar vårt behov av att följa dem.

Det där med finhet och fulhet är någonting som jag har funderat på på senaste tiden.
Jag har kommit fram till att jag inte vet vem jag klär mig för längre, om det är för mig själv, eller för att vara fin för män runt omkring mig, eller för att konkurrera ut kvinnor runt omkring mig.
Jag vet också inte längre var min antagna bild av skönhet kommer. Med mitt feministiska uppvaknande kan jag se att allt jag tycker är ”fint”, ”sött”, ”sexigt”, ”snyggt” kommer från en sexualiserad bias. Hela min garderob är ofrånkomligt uppbyggd för att framhäva min kropps kvinnliga attribut på bästa sätt.
Nu när jag vaknar och ska klä mig har jag inte en normal ”klädångest” längre. Jag har en jävla existensfråga framför mig: Vem ska jag klä mig för och varför?
Det hela är extra problematiskt eftersom jag jobbar med sömnad, damskrädderi och kostym. Min förmåga att kunna bedöma ”skönhet” är och har alltid varit fundamental för hela min existens, och nu förstår jag att min bild av skönhet inte är min egen, alls.
Jag diskuterade detta med två andra feministiska vänner och deras refletion var ”Frågan är om det spelar nån roll att din bild av skönhet inte kommer från dig själv”. Men jo, jag känner att det spelar roll för mig. Jag vill kunna äga min bild av skönhet.
Har någon annan gått igenom en liknande fas? Vad hände? Var landade saker?

Yes, att få se ut precis hur man vill! Både kvinna som man. Inget är mindre värt än ngt annat. Kvinnor som inte rakar sig – fine! Kvinnor som rakar sig – fine! Män som sminkar sig – fine! Män som inte gör det – fine! Varför kan vi inte bara släppa allt det där med regler om hur man ”ska” se ut…hur man ska bete sig…

Tack för att du finns! Äntligen har jag hittat en människa som tänker som jag gör. Har länge levt i tystnad och självförakt. Har gått upp mycket i vikt sen jag fick barn och sett samhällets jävla syn på min förändring. Jag har alltid vart en snygg tjej som fått uppmärksamhet. Det har även vart det enda jag egentligen brytt mig om. Det är så sorgligt! Det ska bli en glädje att följa din blogg, varje gång jag blir upprörd ska jag gå in här. Tack <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *