Kategorier
feminism & genus

Får man bry sig om sitt utseende för feministerna eller blir de arga då?

Frågan ”Varför får du operera brösten mindre, medan jag inte får operera brösten större?’’ får jag varje gång jag pratar om att jag vill ta bort mina bröst, ofta i lite anklagande ton som om det är jag personligen som dikterar strikta villkor för vad kvinnor får göra med sin kropp. Ba shit, gör vad fan du vill? Varför bryr du dig vad jag tycker liksom? Och är det inte jag som anklagas så får jag agera talesperson för hela Feminismen™ pga  nån slags föreställning att just feminister är extra fördömande mot kvinnor som plastikopererar sig och egentligen kan inget vara mer fel.

Ja, feminister problematiserar ofta plastikkirurgins förlovade land och löften om en lyckligare bättre tillvaro. Vi kritiserar främst utseendekraven som ställs på kvinnor och speciellt de krav då som får friska kvinnor att riskera sina liv och sin hälsa genom att skära i sina kroppar. Det är ju såklart fruktansvärt tragiskt. (Obs, företeelsen och kraven. ALDRIG kvinnorna som opererar sig eller vad det nu må vara och våga aldrig påstå detta så att jag hör)

Men som feminist är man också väl förtrogen med kvinnors utsatthet och den dubbelbestraffning vi utsätts för konstant: Vi ska bry oss hur vi ser ut annars så är vi värdelösa okvinnor som ingen vill knulla men bryr vi oss för mycket så är vi patetiska offer som det är fritt fram att håna och skratta åt. Att ytterligare bidra till det senare är ju inte speciellt feministiskt alls, eller hur? Och min personliga erfarenhet är att hånen kommer från den ickefeministiska delen av samhället snarare än från oss som värnar om kvinnor och försöker motverka kvinnors utsatthet. (Även om det så klart finns ruttna ägg i alla korgar) Plastikopererade kvinnor visas ofta upp i media som vår tids hovnarrar och man ojjar sig och förfasas över deras kroppar och ansikten.

”Din kropp, ditt val” är ett bra feministiskt motto och slagord men det innebär inte bara att kvinnor har rätt att frigöra sig från kraven som kvinna t.ex genom att vara orakade, fula eller tjocka men också att kvinnor har rätt att vara tvärtom: Vi har rätt att fixa oss, banta, raka oss, sminka oss, plastikoperera oss och klä oss i utmanande kläder utan att förlora en endaste litet gram respekt från omgivningen

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Får man bry sig om sitt utseende för feministerna eller blir de arga då?”

Du är så jävla bäst! Kort och gott. Hade jag inte haft turen att brösten försvann av amning (istället för tvärtom) så hade jag med velat operera bort dem. Har tyckt de var för stora sen alltid och förfasades därför när ungen var nyfödd och de gick upp två kupstorlekar. Dock vet jag inte om jag hade klarat att vara öppen med det och möta omgivningens kommentarer. Obs att jag dock inte nånsin haft extremt stora. Lider med dig och hoppas att du kan få subvention i och med risk för ryggproblem osv.

Jamen precis! Jag förstår inte varför detta är så svårt för folk som inte kallar sig feminister att förstå. Precis som när folk blev arga över hijab-upproret och menade att slöjan minsann är en symbol för förtryck och att feminister minsann borde stötta kvinnor som tvingas bära slöja _istället_. Som om det ena sättet att bestämma över kvinnors kroppar är bättre än det andra. Jag kunde inte låta bli att undra varför har många så svårt att hålla två tankar i huvudet på samma gång.

Åh, ja.
Själv är jag nyanländ anhängare till din blogg, känns nästan skamligt att det tog sådan tid för mig. Du har så himla rätt hela tiden.
Jag kan känna en sådan irritation över att människor alltid ska vrida på det man säger. Yttrar man sig om något drar motparten det till sin spets och slår tillbaka med en helt snedvriden version av det man sagt. Inte sällan är det något man INTE har sagt, men som hen lyckats trolla dit mellan raderna. ”Jag anser att kraven på kvinnors kroppar är surrealistiska”, ”Jaha, så bara för att JAG har en penis är alltså JAG ansvarig för att kvinnor svälter sig?”. Det finns ett oändligt behov av att vrida på argumenten och dra på sig offerkoftan för antifeministerna. De tar allt som personlig kritik. Ingen människa, oavsett kön, föds med tron att kvinnor är lägre stående än män.
Frågan jag ställer mig är HUR kan man aktivt välja att gå emot något som så uppenbart förespråkar jämställdhet? HUR kan man vara så ovillig att läsa på om vad feminism egentligen innebär? För jag vill inte tro, jag vägrar tro, att någon som är emot feminism samtidigt på fullaste allvar har satt sig in i innebörden av begreppet. Ibland kan jag bli så ledsen, bekymrad, förbannad och less på att inte se ljuset i tunneln.
Många ord med liten innebörd. Summan av kardemumman är att du gör ett toppenjobb som feministfitta. Tack för att du orkar kämpa för oss! Utan sådana som dig skulle vi stå och trampa i samma gamla grop i oändlighet.

Jag älskar detta inlägg. Jag känner ofta att jag inte är tillräckligt bra för att kalla mig själv feminist på grund av att jag är ganska utseendefixerad. Jag vill egentligen skrika ut att jag är feminist men vågar knappt säga det för att jag vet att andra människor kommer att kommentera att jag är för utseendefixerad och massa annat som man anser att feminister inte får göra, t.ex ”du sminkar dig” eller ”du vaxar dig?”. Det jag absolut hatar av hela mitt hjärta är när jag säger att jag är feminist och får ett hånskratt följt av ”Du kan inte vara seriös, du är inte alls feminist”. Jag avskaffas rätten att vara den jag är på grund av att jag inte uppfyller vissa så kallade kriterier som man tydligen måste uppfylla om man nu ska få kalla sig feminist.
Jag har alltid varit feminist, jag har dock inte alltid haft ett namn för det men nu när jag äntligen hittat rätt så känns det som att jag inte accepteras.

Precis samma här. Den mänskliga faktorn glöms hela tiden bort och folk förväntar sig att man ska vara ett maskineri av ilska och att man inte bryr sig om någonting. Bemöts på liknande sätt, jag bryr mig också relativt mycket om mitt utseende och marginaliseras väldigt många gånger på grund av det: ens framgångar reduceras bland annat, man tas inte på allvar och man hamnar mellan att antingen vara smart, ofixad och ”ful” eller fixad, omtyckt och korkad. Våra åsikter och värderingar ligger INTE i våra yttre attribut, och det får vi aldrig låta någon ta ifrån oss!

Jag kanske är för dåligt insatt men jag förstår inte riktigt vad utseenden har med om man är feminist eller inte? Får inte feminister raka sig? Får inte feminister skaffa större tittar om de vill? Feminism handlar väl om allas lika värde och att alla ska behandlas på lika villkor?
På ett sätt kan jag förstå att man inte ”ska” påverkas av idealen för då är man likadan som ”de som upprätthåller de hemska idealen och kraven”, men vem fan blir inte påverkad?
En regel jag alltid följer är att om alla är myndiga och gör saker av egen fri vilja för att de vill,vad har jag då med det att göra?
Vad människor gör med sina kroppar har jag inget att säga till om, så länge de är vuxna och allt sker av fri vilja.
Så kort och gott: jag håller med dig LD. Men det gör jag väl jämt!

Det är så tråkigt att människor ska behöva lägga sig under kniven och förändra sitt utseende. Att människor inte är nöjda med sig själva. Det är fruktansvärt tråkigt och jag önskar det inte vore så. Men vill man operera sig eller använda löshår eller vad som, så är det ens egna jävla val och INGEN annan har nått att säga till om i den frågan. Punkt slut.
Men samtidigt blir jag arg på mig själv då jag i vissa stunder tycker att de som opererar sig ”efter idealet” bidrar till att stärka idealet. Vilket de kanske gör, men det är inte deras fel. Felet är ju att det ens ska finnas ett ideal..

Håller förstås med.
Men kan också tycka att väldigt många kvinnor viker sig alldeles för lätt för idealen. Typ känns det det allra minsta lilla lilla obehagligt tex att inte sminka sig, inte raka sig, inte på andra sätt hämma och stympa sin kropp efter normen, så är många otroligt snabba att gömma sig bakom ”man fåååår faktiskt bry sig om sitt utseende fast man är feminist, så då gör jag det”. Och lite angår ju det mig, eftersom – som Ida säger här ovanför – varje människa som följer normen stärker den. Och ju starkare normen är desto svårare och ensammare blir det att bryta mot den.
Jag har full respekt och förståelse för att ingen orkar ta alla strider, men känner att många inte ens är beredda att prova att ge sig ut i striden innan de kapitulerar.

Jag tar åt/till mig av den här kommentaren. Självklart får en välja att piffa, noppra och raka sig under samma fana som de som väljer att aktivt motarbeta utseenderelaterat förtryck. Men för min egen del vet jag att jag inte väljer det första för min egen skull, utan för att jag inte riktigt vågar annat. Än i alla fall. Tack ni som gör det!

Det är ju en jäkligt trist missuppfattning att feminister skulle vara emot att folk opererar/fixar/rakar/osv sig. Det som alla borde ifrågasätta är ju just att vad en kvinna än gör så blir hon skuldbelagd…

Först – klart jag håller med dig!
Sen – eftersom jag nyss skrev nått och kände mig tvungen att påpeka att ”självklart finns det” så ser jag den sortens disclaimer i din text så tydligt. Fy faan att vi måste skriva det självklara bara för att vi står upp för mänskliga rättigheter!

En annan sida av denna fråga är att skönhet är en klassfråga också. Det är ingen hemlighet inom den psykologiska och sociologiska forskningen att vackra människor blir behandlade annorlunda och därför får andra förutsättningar i livet i viss utsträckning. Så vilka har tillgång till detta privilegium? För mig är det en moralisk fråga som jag kämpar med dagligen.

Alltså jag vill bara tacka för att du finns och delar med dig av dina åsikter, belyser dilemman och ständigt öppnar upp ögonen på en för något nytt när du problematiserar, Natashja. Tack för att du är du och delar med dig av det!

När jag berättade för min familj att jag skulle göra en bröstreduktion såg min styvpappa på mig med en blandning av oförståelse och anklagelse i blicken och sa:
”Men du ser ju ut precis som alla killar vill att en tjej ska se ut!”
Den kommentaren har förföljt mig i flera år nu. Inte för att jag tror att han var den enda som tänkte så, utan för att han uttryckte det så tydligt. Så oerhört uppenbart blev det, att min kropp inte var till för mig, inte tillhörde mig. Som om inte det var nog, var han min styvpappa. Till och med mannen som låg med min mamma hade tittat på mig och gjort en bedömning. Satt ett betyg. Och han var oförstående och anklagande när jag ville ändra mig på ett sätt som skulle sänka det betyget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *