Kategorier
feminism & genus

Är det viktigt att kalla sig feminist?

Det här med att kalla sig feminist, vara feminist och göra feminism behöver inte alltid gå hand i hand. Läpparnas bekännelse är ju ingenting värt om det inte följs upp med iallafall en feministisk analys eller vilja till att förstå och leva efter den. Att göra feminism innebär ju inte att man måste GÖRA saker för att det ska räknas. Man måste inte stå på barrikaden med näven i vädret och göra en massa aktiviteter för att det ska vara på riktigt men om man t.ex har för vana att fördöma kvinnor som klär sig sexigt eller ser ner på kvinnor som är hemmafruar eller liknande så gör man ju definitivt motsatsen till feminism om ni förstår hur jag menar.

Aja, svårt att förklara men det jag vill komma till är att det är mindre viktigt vad du kallar dig om du ändå inte planerar att leva upp till det. Och väljer man bort att kalla sig feminist så innebär det inte att man lämnat eller valt bort kvinnokampen. Den kan föras utan kompromiss ändå och jag ser inget värde i att ondgöra mig eller oroa mig över kvinnor som vägrar.

Men för mig är det dock viktigt att kalla mig feminist också. Och här ska jag förklara varför.

Eller jag tänker bara upprepa vad en fin vän sa till mig en gång: För mig är det  väldigt viktigt att kalla mig feminist. Allt annat hade känts som en hån mot tidigare generationer av feministers stenhårda kamp som gett min generation kvinnor en enorm frihet och mängder av rättigheter (rösträtt, preventivmedel, fredsrörelser, utbildningsmöjligheter, ekonomisk autonomi, aborträtt etc etc) som aldrig hade funnits utan de f e m i n i s t e r n a.

Att kalla sig feminist idag är, för mig, att inte ta dessa rättigheterna för givna och erkänna ett historiskt arv som nu ligger hos oss att förvalta.

Känner att jag vill avsluta med ett Amen här.

Hur resonerar ni kring detta?

natta o fanny

”Feminismens ledare”, som kvinnohatarna gillar att kalla mig och som jag gärna tar på mig. Låter fint liksom. Tilltalar mitt storhetsvansinne. Här tillsammans med superrabiesfeministen Fanny.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är det viktigt att kalla sig feminist?”

Alltså jag undrar just hur supermysiga gulliga och sams förra vågens feminister egentligen var. Tvivlar starkt på att de alltid respekterade varandra, tilltalade varandra med artighet med mera. Vi grälar och har oss. Who cares? I slutändan finns det mål som är större än att tillfredsställa våra egna egon. Jag är feminist oavsett vad jag kallar mig eller ej.

”…om man t.ex har för vana att fördöma kvinnor som klär sig sexigt eller ser ner på kvinnor som är hemmafruar eller liknande så gör man ju definitivt motsatsen till feminism om ni förstår hur jag menar.”
TACK! Inte alla som tänker så tyvärr och jag upplever ofta att det finns ett fördömande inom feminismen idag mot just dessa grupper. Ibland undrar jag om det inte är så att jag är mer feminist än vissa självutnämnda sådana. Det hade ju varit lite komiskt med tanke på att jag vägrar kalla mig för feminist. Anledningen till det är bl.a för att det bara känns som en massa regler att följa, en s.k. åsiktskorridor att hålla sig inom och nåde den som tycker annorlunda. Jag är en fri människa och behöver inte trycket från en grupp andra kvinnor som ska tala om för mig hur man ska vara och tycka. Däremot så kan jag hålla med i vissa åsikter och ta in synsätt från olika slags grupper inkl feministerna. Fast jag tror då dock att jag i så fall hade legat närmare old school feministerna än dagens. För att vara ärlig så känns dagens feminism som dåtidens feminism fast på crack. Seriöst, det är urspårat för länge sedan inom många frågor. Sedan att feminismen bygger på en kommunistisk/socialistisk anda gör det heller inte bättre. Det finns många kvinnor som arbetar för att kvinnor ska få det bättre utan att kalla sig feminister eller rösta på F! och som gör så mycket mer, på riktigt liksom. Det finns säkert en och annan feminist som har gjort något men för det mesta känns det som att det är mycket snack och liten verkstad. Nu får jag säkert en massa kritik och motståndare som vill hävda att jag har fel och bla bla. Men detta är mina erfarenheter och upplevelser kring det hela och det är min ärliga uppfattning. So what? Dock vill jag säga att jag önskar fler kunde vara lite mer nyanserade som du LD för du är ändå villig att lyssna på andra med samt erkänna fel m.m.

Hör ofta folk (män) säga att de inte kallar sig feminister eftersom ordet är feminint och därför inte står för ”äkta” jämlikhet. Feminint = dealbreaker.
Samma personer har däremot sällan några problem med att det heter brandMAN, tjänsteMAN, allMÄN, MÄNskligheten, ”MAN kanske skulle..” osv osv i all oändlighet. Nä, dessa ord är ju neutrala.

Personligen har jag svårt för sådana här benämningar. På sin höjd är jag väl en humanIST, men inget mer än så 🙂 Jag känner mig oftast inte bekväm i sådana här roller och väljer hellre att inte kalla mig för något alls. Vad andra väljer att kalla sig däremot struntar jag blankt i (så länge de inte är typ rasister, ja ni fattar…). Känner man sig bekväm i detta så ser jag ingen som helst anledning att inte köra! Min tjej stormtrivs med att vara feminist och det är ju hur coolt som helst! Jag kämpar gärna för kvinnors rättigheter, fred på jorden och så vidare, men kan vare sig säga att jag är pacifist, feminist, jämställdist eller dylikt. Jag är jag bara 🙂

Känner nog likadant, för mig själv är det viktigt att kalla mig feminist, just för att jag vill hedra vad det står för (lol, fett seriöst) men också för att normalisera ordet, få folk att förstå dess rätta mening. I de allra flesta fall kommer ju en diksussion som börjar med ”jag är feminist” oftare sluta i en riktig diskussion om feminism är om en börjar med ”jag är jämställdist”, när en pratar med jämställdister eller kvinnohatare.
Men självklart värderar jag en persons feministiska handlingar högre än dennes vilja att kalla sig själv feminist.
Viktigt att prata om i diskussionen tycker jag också är vad som gör en till feminist? Kan en person vara feminist men även göra ofeministiska handlingar? Ta Blondinbella t.ex (som ofta får användas som exempel) hon vägrar kalla sig feminist, tycker pojkar ska ha blått och flickor rosa, men ändå tycker jag hon kan ses som en feministisk förebild då hon går sin egen väg, har startat flera företag redan i en ung ålder, är inte rädd för att ta plats, och brinner för att få in kvinnor på en mansdominerad arbetsmarknad.

Åh jag är så trött i huvudet mn jag känner ändå att jag vills kiva ett par ord här.
I ett tidigare inlägg här hos LD så har jag redan förklarat att jag förstår bl a WDFs beslut. Jag lever på liknade sätt AFK. Inte medvetet, det har bara blivit så, men jag tror att det har gagnat mig väl. Jag tror att jag har nått fram med feministiska budskap till dem som annars skulle slagit dövörat till så fort jag öppnade munnen. Jag har också sluppit ställas till svars för andras feministiska åsikter som jag kanske inte allas delar. En klar energivinst för mig personligen, vilket i sin tur gett mig mer energi att ta upp viktiga frågor och många gånger fått gehör för dem.
Feminismen är en bred åsiktsgren. Det är rätt svårt att ställa sig bakom allt. Eller så ställer man sig inte bakom vägen till slutmålet. Den väg som de som ”skriker” högst blir den ”offentliga” vägen. I det fallet om man inte står bakom precis allt, så kan det bli kontraproduktivt att sätta etiketten på sig.
Jag valde en annan väg på nätet där jag öppet kallar mig för feminist. Det har varit desto mer medvetet, men det kan vi gå in på en annan gång.

Jag kan känna en oro ibland för att när alla kallar sig feminist, alltså folk som anser sig vara för lika lön typ men inte är mer insatta eller engagerade än så, så tvättas ordet ur. Samtidigt kan jag störa mig på hur medier framställer feminist som en superexklusiv titel. Om nån läser DN varje dag och typ en gång i veckan så är 1 person med titeln feminist intervuad. Ja då framstår ju inte feminist som en titel för alla. Så å ena sidan oroar jag mig ibland för att ordet tappar kraft om alla är det, och å andra sidan oroar jag mig för att det ibland framställs som ngt som kräver universitetsexamen.
Med allt detta sagt: Älskar ordet feminist, värnar om det och bär det med stolthet!

Kort sagt: Om feminist är ngt alla kan/ska vara, så är väl inte titeln i sig det viktigaste (jfr antirasist som förre skriver ut i sina profiler). Och om feminist INTE är för alla, ja då är det inte viktigt att alla kallar sig det. Men för mig personligen är det ett ord med mkt stor betydelse.

För det första är det primära vad en gör och inte vad en kallar sig för, för det är det som är det viktiga och avgörande. Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att kalla saker, partier och personer för dess rätta term. T.ex. SD kallar sig för Sverigevänliga men gör rasistisks handlingar och för en rasistisk politik – alltså är de ett rasistiskt parti. Och detta är också viktigt att kunna säga.
I feminismens fall så tycker jag att det är viktigt ur ett historiskt perspektiv och ur normaliserings syfte och visa att feminist inte är ett negativt ord.

Jag vet inte om jag håller med om att det är viktigt att kalla sig feminist i normaliseringssyfte. Så länge inte alla, eller majoriteten, GÖR feminism spelar det ingen roll hur normalt det än är att kalla sig det. När det feminismen står för är den rådande normen kommer det inte behövas någon feminism längre och dit tror jag inte vi kommer genom att Reinfeldt och Wigwag och gemene misogynist/patriarkatskadad person kallar sig feminist. Tvärtom skulle jag önska att folk som vill definiera sin egen feminism till att gälla något helt annat kunde låta bli att ta sig den titeln.
Det här är förstås komplicerat men jag är nog mer inne på (H)ärligs spår här. Åtminstone när det gäller den svenska nätfeminismen upplever jag att man har en väldigt smal stig att trampa på med åsikter som jag ibland inte kan se har med jämlikhet att göra ett enda dugg utan bara är egna åsikter ofta grundade på okunskap och ”magkänsla”. Åsikter som faktiskt skadar samhällsgrupper mer än de gör nytta eftersom de enbart utgår från det egna snäva perspektivet.
Sen är jag självklart medveten om att alla gör så gott de kan och inte kan ta in mer än de gör för tillfället. Alla måste vi börja nånstans så att säga. Vill man gott är det iaf bättre än att inte bry sig alls eftersom man då inte är påverkbar för nya tankar heller.

Jag tänker att kalla sig feminist kan vara ett sätt att göra feminism. Man visar liksom var man har sin tyngdpunkt, och med tanke på att kvinnor så ofta i vårt samhälle kommer i andra hand känns det viktigt att aktivt visa att man sätter kvinnor först. Sen kan det givetvis ibland vara mer relevant att kalla sig t.ex. antirasist, eller hbtq-aktivist, beroende på sammanhanget.
Jag tycker också att det känns tryggt när andra människor använder ordet feminism. Om någon, person eller förening eller liknande, säger sig vara feminist(isk) känner jag mig genast mycket tryggare och mer välkommen i det sammanhanget.
Sen förstår jag att man kan ha alla möjliga orsaker till att inte kalla sig feminist, och så länge som man jobbar för kvinnors rättigheter så är det inte så stor skillnad vad man kallar sig.

Hej! Tack för din blogg. Du har fått mig att tänka på en massa saker som för mig är viktiga men där jag helt enkelt inte tagit ställning eller haft en riktig ståndpunkt. Dina inlägg hjälper mig att bli medveten. Tack!
Med det sagt skulle jag vilja veta hur du resonerar kring detta: Jag fick en dotter för tre veckor sedan och jag har kommit på mig själv med att säga ”Hej tjejen” ”Duktig tjej” ”min lilla flicka” osv. Fram tills för två månader sedan har jag haft hund i 14 år och henne sa jag just såhär till, kärleksfullt menat såklart. Börjar dock tänka på hur dessa ord nu kan påverka min dotter. Jag kallar mig feminist och vill uppfostra henne till en stark kvinna som ska tro på sig själv men hur jag ser på ”tjejer” och ”flickor” är inte hur samhället porträtterar dem/oss. Vad säger jag egentligen till min dotter genom att använda dessa ord? Vad förmedlar jag till henne? Borde jag sluta med detta eller räcker det om jag senare, när hon förstår mig, uppfostrar henne till den starka och självständiga individ jag vill att hon ska bli? Jag undrar också hur jag kan beröma henne/stärka henne utan att säga ”Du är det vackraste i världen” och dyl. vilket jag nu säger till henne (hon är ju mitt ALLT och det vackraste jag vet, men än en gång, vad förmedlar jag? Att skönhet är viktigt? Hoppas du fattar hur jag menar och kan hjälpa en nybliven morsa som så gärna vill göra rätt (vilket jag har fattat inte är så jävla lätt). Kram!

sluta genast! Dels är det dumt att köna henne så hårt (tjejen hit och tjejen dit) eftersom att det sätter henne i ett fack och bidrar till att hon själv gör det och dels är det ju dumt att pressa på ”duktig”-kravet. Använd namnet eller säg älskling, snutt, skrutt osv istället. Det är en vanesak och snabbt som attan kommer det sitta i ryggraden!
Du stärker henne genom att alltid se henne. Du behöver inte säga nåt alls, bara visa att du är där med henne när hon upptäcker världen och att du visar att du är intresserad av det hon gör, säger, tycker och tänker. Vill du säga nåt så duger ”jag älskar dig”. 🙂

Vilken vän var det? Låter som mina ord som jag skrev i min blogg 2010. Emilythestrange.se. Tyvärr är bloggen borttagen så kan inte länka. Läskigt att vi använde exakt samma ord. Men det stämmer ju. Så är det.

”Jag är inte feminist, MEN”
Känner igen detta? 😛
Men ja egentligen är inte benämningen det viktiga. Även om jag tror att det kan hjälpa med en slags samhörighet; det är nog bara mänskligt att vilja ha det, att inte känna sig ensam utan som en del av något större.

Jag tänker lite annorlunda kring detta tror jag. För mig blir detta för individcentrerat perspektiv. Jag tror snarare på att lägga krut på att förändra på ett strukturellt plan genom politiska förändringar snarare än att varje individ ska bära detta. (Med detta sagt menar jag inte att det ärviktigt att säga ifrån om orättvisa patriarkalastrukturer etc) men jag menar mer att vi blir de personer som samhället gör oss till. Jag är en normativ vis kvinna, men minst lika mycket feminist som vem som helst. Jag är lite trött på att ”handla ekologiska bananer så skapar du en god miljö”. Det är jättebra att göra detta, men jag tror att det är viktigt att också se att det är strukturella orättvisor som måste lösas för att få en bättre miljö.

Tänker mycket på detta nu då jag skriver min avhandling om kändisar som säger sig vara/inte vara feminister och hur det skrivs om i media. Personligen tycker jag att det visserligen är upp till var och en vad man vill kalla sig och att det finns många bra förebilder som inte kallar sig feminister, men jag tror även att det är en feministisk handling att kalla sig just feminist eftersom det ordet har så mycket laddning i sig. För mig betyder inte feminism att jag skriver på en massa regler utan att jag tänker kritiskt kring normer, vilket man såklart kan göra utan att vara feminist men jag själv känner mig stöttad av feminism och att kalla mig feminist känns väldigt självklart. Sen kan jag absolut förstå till exempel transpersoner som inte vill kalla sig feminister då det finns en (pågående) historia av att medvetet utesluta transkvinnor osv.
Jag tror att det är viktigt att fortsätta den feministiska kampen i feminismens namn men såklart ännu viktigare att stå upp för svaga i samhället och syna förtryck, oavsett vad man vill kalla det. Tror också det är viktigt att komma ihåg att man inte behöver ha alla rätt för att vara feminist utan det mer är ett verktyg för att analysera mönster och hjälpas åt att komma på nya lösningar på lite väl ingrodda problem. Det är ju det vi vill åt, inte att alla ska kalla sig feminister och fortsätta förtrycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *