Kategorier
feminism & genus

Jag tycker illa om självrättfärdiga män som klappar sig själva på axelntar plats i kvinnokampen på kvinnors bekostnad.

Men om jag ska fortsätta på ämnet ”feministiska män som suger” så medger jag självklart att inget är svart eller vitt. Jag avfärdar ingen som dålig människa pga ett misstag eller ett dåligt beteende. Ingen är perfekt. Men grejen här är ju att dessa män får orimligt mycket hyllningar i media samt lyfts fram som nästintill helgon när de har massvis att botgöra. Det är både problematiskt och patriarkalt.

Män tar plats på arenor de ej hör hemma på (kvinnokampen) med sådan självklarhet och pondus och ingen verkar ägna sig åt någon källkritik. Ungefär som om man skulle marknadsföra sig själv som just vegan, stå i rampljuset och få en massa hyllningar för hur bra man är och sen kryper det fram att man köper pälskappor för glatta livet.

mansfeminist3

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag tycker illa om självrättfärdiga män som klappar sig själva på axelntar plats i kvinnokampen på kvinnors bekostnad.”

Underbara LD! <3 Tack för att du är så fantastisk! När det kommer till män och deras så kallade kvinnokamp så känner jag bara; NEJ, lägg av. Du fattar ingenting.
De menar säkert väl, men jag kan tyvärr inte tro att dom någonsin kommer förstå.

Tänker på vad jag såg underbare Ken Follet säga i TV i går. ”Om jag är feminist. Det kan jag inte säga själv. Det vore som att säga att jag är en god älskare. Det får andra avgöra”. Han hyllar och stöder feminismen utan att själv göra anspråk på att vara dess rätte uttolkare och förespråkare.
Men idag har jag fått en sorg. When Darkness FAlls som brukar ha huvudet väl fastskruvat gjorde i går en väldigt märklig manöver genom att säga ”Jag är inte längre feminist”. Hon vill alltså göra sig av med ORDET med det trötta argumentet ”Jag ställer ju inte upp på vad ALLA feminister tycker”. Hon tycks tro det är en fördel att kämpa ”förutsättningslöst” som individ och slippa brännmärkas. Detta skulle ge henne nån slags fördel med de envig hon utkämpar med diverse insignifikanta anti-feministiska män och småtroll på nätet.
Det betyder inte att hon ändrat ståndpunkt. Tyvärr betyder det ett avståndstagande från en organiserad kamp , ett avståndstagande från ”grupper” på en individualistisk bas som jag tror är en återvändsgränd.
Vi är självklart individer med olika preferenser vad gäller mycket. Men att feminismen fört och fortsätter att föra mänskligheten framåt är obestridbart. Därför hårdnar motståndet i takt med de landvinningar som görs.
Jag förstår att hon ser detta som en medveten strategi men jag tror den tyvärr spelar anti-feministerna i händerna på et högst beklagligt sätt.
Den får mig att bli tveksam till WDS:s omdöme trots hennes otvivelaktigt höga intelligens och skarpa retorik som har fröjdat mig många gånger och gett mig många goda asgarv.
Tyvärr sår hon – som jag hoppas omedvetet splittring med det här. Att ta avstånd från feminismen som begrepp och hederstitel är att göra sig urarva anser jag.
”Kvinnokampen” som feminismen hette när jag hade mitt ”uppvaknande” har alltid varit och måste vara en social, organiserad rörelse (rörelser). De kan inte bedrivas av individualister, en mot alla. Individer är vi ju ändå och behöver då verkligen inte tåga i raka led eller vara överens om precis allt.
När inte ens feministerna vill /orkar vara feminister längre då står det illa till!

Nu har jag läst WDFs inlägg och jag förstår precis vad hon är ute efter. Jag har satt etiketter på mig själv, liberal feminist, och många gånger så vill folk att jag ska försvara åsikter som jag inte har. Vare sig det gäller neo-liberlare, som jag inte tillhör, eller vänster feminister som jag lika lite det tillhör. Det hela är rätt tröttsamt och precis som WDF skriver så slutar folk ibland att lyssna på vad man säger ang just den grejen som är på tapeten just då pga förutfattade meningar.
Så AFK så har jag valt, ganska omedvetet kan tilläggas, att inte, till skillnad på nätet, sätta en etikett på mig. Finns inte samma behov och är väldigt förankalnde i långa loppet. Det är nog bara e som står mig nära som efter ett tag hör mig sätta mig själv i ett fack. Ett fack som jag vill behålla rymligt och med flytande gränser i var jag står i olika frågor, inte beroende på vad jag borde tänka ang just det pga min etikett.
Skulle kunna utveckla mer hur jag tänker, men har inte tid. Sammanfattar med att jag tror jag förstår hur WDF menar och känner.

Jag håller inte riktigt med. Jämställdheten berör män också. Jag önskar mer män och mer engagemang från männen. Inte på någons bekostnad men för mig är det ett vinnande koncept. Ju fler män som stödjer kvinnokampen desto bättre för feminismen. Jag säger inte att de ska ta tolkningsföreträde men de ska viss stöd och försöka förstå ovh acceptera vår kamp. Om vi inte får med männen, hur ska vi då få mer makt och acceptans i samhället? Att män intresserar sig för feminism är för mig ett steg framåt för kvinnokampen.

ja mansproblemet rör ju i allra högsta grad männen. Problemet är att de feministiska männen talar för oss och om oss. Inte om sig själva eller sin roll i patriarkatet. (generellt alltså, en del gör ju det mer eller mindre)
Men vi behöver inte få med männen. Det räcker med att vi får med alla kvinnor.

Det är så svårt när man inte har ett konkret exempel framför sig. Jag tänker bara på den där pappan som skrev om att han blev feminist i samband med att han fick en hans dotter. Om han har hyllats vet jag inte, i sådana fall av män kanske? Vidare är det väl medierna som ska beskyllas för dessa hyllningar och inte han, alltså det är ju där de som hyllar(?) :-/ Sen kan jag tycka att det är bra att dessa män uppmärksammas då framförallt unga killar kan behöva se att det går att vara feminist som man/kille, att det är okej! Att en tjej skulle vara feminist hade de nog väntat sig, men inte en vuxen karl. Sen om han är feminist 24/7 vet jag inte, jag känner ju inte honom.

Jag håller med dig faktiskt då många feminister verkligen anser att det bästa som kan hända är om vi får männens stöd. Sen är vi lite nojjiga kanske vad gäller vilka former detta stöd tar, känsliga för mansplaining och ”övertagande”.
Själv blir jag överlycklig när killar vill vara med. Jag har två söner och en dotter och vill att pojkarna ska kunna känna sig inkluderade då mans
samhället verkligen skadar pojkar djupt. Jag vill få lov att uttrycka min förtjusning och kärlek till de män som jag upplever är genuint på ”vår” sida, som ju också är deras.

Jag tycker att det är bra att män engagerar sig i kvinnokampen även om dom inte har varit med om allt som kommer med att just vara kvinna. Jag har inga problem med att män talar om sånt som rör just kvinnor och jag känner att det på något vis ändå rör dom också. Det handlar ju också om hur män förväntas vara som förstör för både kvinnor och män.
Dessutom är jag inget helgon direkt heller bara för att jag är kvinna. Jag har varit lika jävlig mot både män och kvinnor emellanåt och jag tror att när man väljer att man inte vill vara sån längre så är man på väg åt rätt håll.

F! (Jag och mina vänner) stod en dag bredvid SSU vid ett bokbord på en gymnasieskola. Helt plötsligt kommer en man från SSU fram till mig och börjar prata ungefär såhär.
”Jag måste bara få kommentera dina kläder. Har du möjligtvis hört talas om cultural appropriation?” Varpå följde en uppläxning som hette duga till varför jag inte får klä mig som jag till vardags gör: Med kulturella attribut som jag är helt medveten om. Jag är vanligtvis väldigt öppen för diskussion om just detta, men när en vit man kommer fram till mig och börjar tala om hur jag bör klä mig så sparkar jag bakut genast. Lägg av, liksom.

Jag förstår inte varför vita män anses mer förtryckande mot kvinnor än andra. Jag förstår att vita män är norm i vårt samhälle men vitheten är ju en annan fråga. Ger vi inte en massa män frikort att bete sig som skit mot kvinnor för att de är förtryckta på ett annat sätt genom att poängtera vit? Han har inte samma makt säger ni, men han har ju fortfarande makt över kvinnan han förtrycker. Det hjälper ju inte henne att han diskrimineras på andra sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *