Kategorier
feminism & genus

Min kropp, mitt val. Er kropp, ert val. Alltid!

Det här med rakade ben och smink och andra kvinnliga attribut är en het potatis. Jag märker tydligt att många kvinnor tar det väldigt personligt när jag föreslår att man ska låta bli hyveln eller på annat sätt avvika från det könsnormativa. ”Rör inte våra kroppar!” ropas det och nej, det kommer jag verkligen aldrig göra heller! Er kropp, ert val! Och det kommer jag aldrig vika en endaste tum ifrån, det vet ni ju.

Jag är ju alltid feminist, oavsett. Jag blir inte mer eller mindre feminist beroende på vad jag gör så länge jag såklart inte ägnar mig åt kvinnohat eller antifeministiskt beteende såklart, men jag är inte bättre eller sämre, mer eller mindre riktig feminist beroende på hur jag ser ut, vilka kroppsdelar jag rakar eller inte rakar, huruvida jag bär klänning eller smink. Det är nämligen helt oväsentligt och framförallt så handlar feminism om rätten till sin egen kropp och det gäller alla, inte bara de som gör ”rätt” val eller de som bryter flest normer. 

Jag känner inte att jag måste låta bli att göra saker för att vara en bra feminist. Däremot så tror jag det är viktigt att vi vågar kliva ur bekvämlighetszonerna och göra val som är obekväma. Inte för att störta patriarkatet men för att kanske komma en bit på den egna vägen? Mina råd och förslag är ju bara det; råd och förslag. Inte regler och förordningar. Men för många är tanken på att vara osminkad eller orakad så otroligt ångestladdat att man inte kan tänka sig att låta bli. Och just därför har man ett behov av att faktiskt låta bli.

En gång i tiden så hade jag alltid smink, rakade mig slät på varenda cm av kroppen, fixade och pillade och lät jag bli så mådde jag dåligt. Idag bryr jag mig inte speciellt mycket alls. Såklart jag har mina dåliga dagar, men generellt så har jag kunnat släppa detta. Jag skäms sällan över hur jag ser ut och jag känner nästan aldrig någon ångest över mitt yttre. Hit hade jag ju aldrig kommit om jag inte börjat nånstans. Det är ju en process men för mig och många av er har det ju funkat.  Jag förslår inte att man ska sluta raka sig för att världen ska bli mer jämställd. Jag förslår att man ska sluta raka sig för att bli mer vän med sin kropp helt enkelt.

Feminism för mig handlar om så mycket mer än bara att rädda världen. Den personliga och privata kampen är minst lika viktig och om en kvinna kan må bättre så är det en seger.

feminist alltid

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Min kropp, mitt val. Er kropp, ert val. Alltid!”

Underbart! Det är absolut allas val, men att pröva på att gå utanför sin trygghetszon kan vara väldigt utvecklande 🙂 När det gäller smink har jag aldrig känt att jag behövt ha det. När jag väl har sminkat mig så har jag känt mig som en översminkad clown, så att låta bli smink har aldrig varit svårt för mig. Däremot tog det ett bra tag innan jag kunde låta bli rakningen. I år var första sommaren utan rakade ben 🙂 Det kan tyckas vara små ”löjliga” saker, men det var intressant för mig.

JAAAA vad bra skrivet!! Jag slutade raka mig helt för ett par år sen och det har verkligen gjort mig mer bekväm med min kropp! (framförallt har jag inte längre kliande armhålor och torra ben som behöver smörjas in titt som tätt..) Dessutom vet jag att det har fått flera av mina kompisar att våga skippa hyveln, vilket känns underbart <3
Styrkekramar till alla som vågar ta ett steg utanför trygghetszonen, det är inte alltid lätt men ofta mycket värt det!

Jag var en sån som tog på mig puder och mascara för att gå och handla mat, mådde mycket dåligt över det så när jag inte orkade sminka mig så stannade jag helt enkelt hemma och åt nån gammal macka istället. Nu kan jag åka in till stan utan smink och skiter i vilket och det är riktigt skönt.
Får självklart ”återfall” ibland men det är myycket bättre.

Det var faktiskt du som fick mig att våga sluta raka mig! Tror det är två år sen nu, och sen dess har jag bara rakat under armarna en gång (och kommit fram till att FAN VA DET KLIAR) och på benen då och då (för det ÄR faktiskt skönt med nybytta lakan och nyrakade ben i kombo, och ibland är det jobbigt att det känns som att det kryper insekter på de orakade benen), och jag är så himla glad att jag vågade! Och att jag inte bryr mig om hur det ser ut, utan bara är mig själv med det. + att jag slipper kliandet, såklart.

Åhh.. Tack! Nu har jag bästa svaret till varför jag inte rakar mig längre. För att bli mer vän med min kropp, så bra sagt eller skrivet rättare sagt! Tack för att du är så underbar och inspirerande! 🙂

Det handlar ju om bekvämlighet och vi plågar oss med rakhyvlar..
Jag ÄLSKAR att dra av mig bh-n men fixar det bara hemma runt barnen. Jag borde tänka på allt stackars blod som inte får flyta fritt i ådrorna pga spända bågar under brösten och spända axlar som måste bära upp bh-banden men när jag kliver in i hissen och ser min spegelbild så kan jag inte bara låta tuttarna hänga – det är sjukligt. Det är så bekvämt och skönt men jag dör när jag ser deras …längd, det ser inte bra ut i kläder. Jag vill ha ett nytt plagg! Som låter en vara fri. Hängbröst måste vara en tjejs värsta grej, hur kan det vara så???
Jag har ammat tre barn. Ett i över tre år.
Varför inte ge mig själv cred för det? Alla män verkar ju älska dem och barnen den lilla sonen sover på dem. Ändå.
Jag är svårt hjärntvättad här.
Också hår!
Jag slutade raka mig helt runt 2006 då vågen växte sig starkare.
Jag hade ett fling den vintern och han skämtar FORTFARANDE när vi träffas, om mina håriga ben.
Allt som är lite maskulint på en kvinnas kropp är piss och tvärtom?
Hår är ju inte ens maskulint – hår är hår.
Iallafall..när man läser i bloggen Bloggkommentatorerna så missar de ju helt att detta eviga rakande faktiskt är drygt och obekvämt, och att tex BH till och med kan orsaka cancer pga strypt blodtillförsel.
Att vuxna kvinnor som fött barn och är —vuxna— känner obehag när de inte använder BH eller har rakade ben, måste vara ett problem.
Ofta är det män som skapar dessa när de så gärna vill att vi ska se ut som 14 hela livet i kroppen.
När jag var liten så hade min mormor en vän som alltid solade utan överdel och jag kommer ihåg hur fina jag tyckte hennes bröst var, brunbrända, långa med intressanta ränder osv.
Och hur mjuk var inte gammelmormors hud, jag strök alltid hennes armar.
Vad har hänt med det naturliga?
Jag vet inte om jag pallar ta av mig BH-n när jag är ute, rakning kan jag strunta i rätt länge men det där med brösten sitter djupt.
Du peppar på bra… Du hjälper till, det behövs så mycket.
Har brösten alltid haft sådant fokus? Man skulle ju tänka sig att stora bröst är bra – för mjölken osv – jag fattar inte mig på sexualiserandet av dem.

I love you.
Minns för flera år sedan i början av din LD-bloggkarriär och jag för första gången kom i kontakt med anti-rakningsuppmanande med ditt underbara dundrande sätt att skriva. Och hur jävlajävla upprörd jag blev – hur kunde mitt ”val” ifrågasättas så? Försökte argumentera emot dig in i absurdum, men du ägde ju mig totalt med klockrena motfrågor och resonemang. Vilket jag är oerhört tacksam för idag.
Nu är jag orakad och har sex till höger och vänster oftast utan att ens reflektera hurvida snubbarna skulle ha några invändningar emot det eller ej.
Skulle aldrig hänt utan dig.

Det är ett jättekänsligt ämne som jag är glad att nån vågar ta upp.
Har själv haft flera kompisar som blir enormt provocerade då man tar upp sånt här. Det är inte lätt. Men det är värt det, ju fler som blir mer bekväma i sig själva, desto bättre 🙂

Tack. Jag blir less på folk som försöker säga åt mig hur jag ska se ut för att bli tagen på allvar (oavsett om det är patriarkatet eller andra feminister). Varför kan vi inte bara få vara som vi är? Det är väl vad som finns innanför pannbenet som faktiskt räknas och hur vi behandlar andra, inte ifall vi rakar oss eller inte?
Dock håller jag med om att utmana sig själv. Det är alltid nyttigt, oavsett vad det gäller.

Håller med dig till fullo! Hur tycker du att jag som kompis ska agera när min kompis säger att hon ska genomföra x antal plastikoperationer, fixa näsan och brösten bla? Och precis som du säger; hennes kropp hennes val men det är så svårt att se henne göra detta när jag vet att hon är så isäker och mår dåligt! Åhh vad svamligt detta blev, jag hoppas att du förstår vad jag menar!

Jättebra inlägg. Det är verkligen onödigt med den ”elitism” inom feminismen (där man vill ogiltigförklara de som inte är ”riktiga” feminister) som det läggs mer energi på (känns det som) än att istället välkomna och skapa förståelse runt feminismen

För en gång skulle håller jag med dig till 100%. Ibland håller jag inte med dig alls, ibland till viss del och ibland fullt ut. Men tack, idag håller jag med dig till 100%.
Anledningen till att jag ganska ofta inte håller med dig är att jag uppfattar det som att det är allt eller inget, i kommentarsfältet känns det som man bli dumförklarad om man lyfter en annan åsikt.
Därför blir jag sjukt glad av detta inlägg. Tack!

Jag tänker börja med att inte raka mig under armarna. Känns gött! Själv älskar jag min bh. Helt klart mitt viktigaste plagg. När jag har fått på mig den är brösten inte längre i vägen överallt,jag kan skutta hoppa, springa och känner mig fri!

Alltså jag dör lite när folk tolkar det som att ”feministerna försöker tvinga mig att vara hårig och osminkad och bh-lös! HEEELP!” Haha, alltså dom misstolkar ju verkligen det du skriver. Själv läser jag det du skriver, säger nej tack till en hel del och gör precis som jag vill men kan ändå ta till mig av budskapet som jag tycker är viktigt 🙂
Bra att du skrev ett förklarande inlägg iaf så att folk inte är rädda för att bli överfallna och rullade i tjära och kroppsbehåring + få sina bh:ar snodda i natten av ”rabiesfeminister” 😀

jag förstår faktiskt inte hur man kan tolka det så för jag ÄR inte otydlig alls i denna fråga. Jag tror på att ta ansvar för hur man förmedlar sina budskap men jag vet inte hur jag ska vara tydligare än så här

Bra skrivet! Det är ju inte ”raka eller inte raka?” som är frågan. Rakar du dig för att följa normen, eller inte rakar dig för att gå emot normen, så låter man fortfarande normen styra, eftersom normen är utgångspunkten för beteendet. Målet är ju att nå en dag då normen inte styr mig, varken i det jag gör eller inte gör. Då när jag gör som jag gör, bara för att, utan tankar, ångest, princip etc. Att verkligen inte med en millimeter BRY SIG för att rakningens vara eller inte vara är totalt oviktigt. (Sen kan man förståss i principbesluten EMOT normen på vägen, visa på ett möjligt alternativ.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *