Kategorier
feminism & genus

Skillnaden mellan manshat och kvinnohat

kvinnohat vs manshat

För att kvinnohat har fruktansvärda konsekvenser Rebecca.

Kvinnohat leder till att vi får lägre löner, att vi gör mer obetalt arbete, att sk. ”kvinnoyrken” har lägre status, att vi får sämre vård, att sk kvinnosjukdomar prioriteras lägre och forskas på mindre. Det leder till att kvinnor ses som lite sämre än män och det leder till att vi har mindre frihet, att kvinnor inte får klä sig som de vill, se ut som de vill eller ligga hur mycket de vill. Det leder även till tafs, sexuella trakasserier, våldtäkter, våld, misshandel, hot, stalking och till och med att kvinnor mördas och när allt detta händer så får ofta kvinnan skulden. I andra delar av världen har vi tvångsgifte och könsstympningar som ett resultat av rådande kvinnohat.

Manshat har NOLL konsekvenser. Manshat leder inte till några negativa konsekvenser överhuvudtaget. Män kanske blir lite ledsna när jag skriver att jag hatar dem. Men kvinnohat begränsar hela mitt liv och min vardag. Kvinnohatet genomsyrar hela vårt samhälle och alla kvinnors vardag. Manshat är en reaktion på detta och bedrivs i mycket mindre skala och har ingen påverkan på vår samhällsstruktur.

Som feminist bör man förstå skillnaden på detta.

Några frågor på det?

För mer insikt och förståelse i dels feministiska frågor men också varför manshat inte är en viktig feministiskt fråga utan lyfts som en del av en patriarkal strategi för att ta fokus från kvinnohatet så läs under min kategori ”feminism och genus

 

Och hörru, det finns ingen motsättning alls mellan att vara manshatare och feminist. Feminist är du om du tror att vi lever i ett könsmaktssamhälle där män är överordnade kvinnor och du vill göra nåt åt det. Det finns inget i beskrivningen som kräver att du gillar män överhuvudtaget.

manshat och kvinnohat
 
Bild från morgonkaffet.se.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

88 svar på ”Skillnaden mellan manshat och kvinnohat”

Vilket bra inlägg! Jag menar, visar en kvinna manshat slår hon trots allt uppåt, men visar en man kvinnohat slår han (oftast – även män kan ju i vissa fall ligga i underläge, men då är det ju på individnivå, inte generellt) neråt. Så när man tittar på ”olika sorters hat” – kvinnohat, manshat, hat mot svarta, hat mot feta osv, får man fråga sig: Slår hen neråt eller uppåt här? En svart människa har all anledning att hata en vit förtryckare (tex i Sydafrika under apartheid om man ska ta ett jättetydligt exempel), men om en vit utövar hat mot svarta är det bara en maktdemonstration. Ligger man i överläge ska man försöka inse det och vara försiktig med hur man behandlar mindre privilegierade grupper.

Förstår man inte skillnaden på kvinnohat och manshat borde man nog ta och googla lite. Precis som du skriver leder kvinnohat till att kvinnors liv går åt helvete, medan manshat inte leder till nåt alls förutom möjligen sårade egon. Rätt fet jävla skillnad!

Det är förresten ungefär som att gnälla på att rasism mot vita är precis lika illa som rasism mot rasifierade. NEJ, DET ÄR INTE LIKA ILLA!! En pytteliten utsatt grupp lider inte lika mycket som en JÄTTESTOR utsatt grupp….

tack! är sååå trött på feminister som säger att man MINSAN INTE ÄR FEMINIST om man hatar män, det är så galet att det inte är sant. vi får alltså inte kämpa för kvinnors rättigheter om vi inte gullar med männen??!! dom kan ju bli så ledsna stackarna. seriöst ibland verkar det som att manshat är det värsta brottet i världshistorien. män hatar kvinnor hela dagarna men säger en kvinna att hon hatar män för hon blir FÖRTRYCKT av dom blir det ett jävla liv.
ursäkta ranten, blir bara så trött.

Ni ser kanske inte hur det påverkar vita mäns vardag redan idag men jag gör det. Ni kanske inte bryr er då ni tror på arvssynd men jag bryr mig. Jag tror inte på öga för öga (vilket dessutom är en ett missförstånd om vad som avsågs när begreppet myntades).
Jag ser allvarliga konsekvenser av manshat redan idag. Det kommer att sluta med en förskräckelse.
PS Jag har redan utvecklat tidigare här i bloggen vad jag sett och ser. Kommer förmodligen inte orka utveckla mer här just nu, så ha förståelse ifall jag inte svarar den här gången hoppas jag.

Du skriver ju att du inte orkar förklara dig/utveckla ditt resonemang vidare igen, så du behöver naturligtvis inte. Men jag som inte har läst hur du tänker tidigare, blir så fruktansvärt nyfiken kring varför, om det nu är så att vita män idag påverkas allvarligt av manshat, det skulle vara något negativt? Det du menar med ”arvssynd” är ju samma sak som feminister menar med könsmaktsordning, dvs att män föds in i ett samhälle där de ges privilegier de varken har bett om eller förtjänat. Hade det inte varit jättebra om det faktiskt är som du säger (tror inte själv att manshat leder till allvarliga konsekvenser för män, men utgår här från det du skriver), att dessa privilegier kanske så smått börjat kosta mer än de smakar? Det hade ju varit ett enormt steg framåt, en oerhörd vinst för jämställdhet – något som även skulle kunna förmå män att delta i att aktivt börja ta avstånd från sina medfödda privilegier (”arvssynd”), då de kommer med ett för högt pris? Eller har jag missuppfattat dig helt..?

Feminism handlar väl om att erkänna en könsmaktorning och att vilja göra något åt det. Av denna anledning kan jag inte riktigt se att manshat har med feminism att göra eller löser något. Det är väl snarare i värsta fall kontraproduktivt då det leder till ytterligare könskamp/separation för att det ställer grupper mot varandra.
Att hata något eller någon är starkt negativa känslor som troligen inte hjälper någon oavsett den som hatar eller den/de som blir hatade.
Om man inte ser detta är man troligen så uppslukad av hatet att man inte kan se förbi det och analysera klarsynt.

Du säger ju emot dig själv? Du skriver först att feminism handlar om att erkänna en könsmaktordning: dvs att grupper REDAN NU står mot varandra, och att den ena gruppen (män) har övertaget. Sedan skriver du att manshat är kontraproduktivt eftersom det kommer att leda till att grupper ställs mot varandra. Hur menar du där?
Sen tycker jag verkligen att du ska fundera lite på vad manshat egentligen är. Jag tror att de flesta feminister som ”hatar” män syftar på ett mer allmänt förakt för patriarkatet och ”mansrollen”, och då blir ordet lite missvisande. Att som kvinna bli medveten om att det existerar en könsmaktsordning i samhället och sedan kunna analysera allt det förtryck man både själv upplevt och dagligen läser om utifrån ett feministiskt perspektiv borde väl rimligen leda till känslor av förakt hos de flesta och bör, enligt mig, absolut ”ha med feminism att göra”. Sedan finns det också de kvinnor som du väljer att slå ner på, dvs de som – ofta bottnat i stark rädsla, pga inte ”bara” upplevt det ”vardagsförtryck” alla kvinnor i ett patriarkat tvingas stå ut med, utan faktiskt upplevt det där grova förtrycket, det riktiga kvinnohatet, de som inte bara hänvisar till, utan ingår i statistiken över mäns våld mot kvinnor – faktiskt hatar män på riktigt. Det hatet är en känslomässig reaktion på att ha varit utsatt för traumatiska upplevelser och är en fullt rimlig reaktion på detta, en reaktion som tillhör individen och inte feminismen som sådan. Något som däremot ”har med feminism att göra” är att omfamna och skydda dessa kvinnor, de som blivit så illa behandlade av män att de försvarar sig med hat, helt oavsett om man anser det kontraproduktivt eller inte. Förstår inte hur man kan kalla sig feminist om man tycker det är viktigare att ta avstånd från manshat än att hålla dessa kvinnor om ryggen?

”Manshat har NOLL konsekvenser.” Gäller det även männen som utsätts för det?
Eller är ert manshat bara abstrakt?
Det är det vanliga vänsterflummet om det goda hatet och det onda.

Jag är kanske ute och cyklar, men jag tolkar manshat som en avsky mot det patriarkala samhället snarare än manshat=jag hatar alla män! Inte går jag runt i min vardag och hatar män jag möter, det är ju snarare att man känner en sådan frustration och ilska över hur samhället faktiskt ser ut. Det poppar liksom upp ibland, den här känslan av vanmakt – för ett tag sedan blev jag hejdad av en okänd man på stan som ville prata. När jag inte ville det utan försökte gå vidare tog han tag i min arm för att hejda mig. Jag blev arg och armbågade honom i sidan, varpå han blev väldigt förorättad och sa typ: ”Men vad är det med dig, du behöver väl inte bli sur heller, jag ville ju bara prata lite!” Som kvinna får man liksom inte bli arg eller protestera, då är man tråkig och saknar humor. Man får inte visa hat. Men jag avskyr verkligen de normer som finns i vårt samhälle där man stänger in män och kvinnor i olika roller, jag har hela livet fått lära mig av hela min omgivning att jag inte ska ta plats, inte kräva något för egen del, bara vara snäll och omtänksam, alltid tänka på andra före mig själv osv osv. Jag skulle inte kunna peka på en enda människa som har sagt det här till mig, tvärtom skulle de säga åt mig att jag ska ta för mig mer, att jag ska visa vad jag tycker och hävda mitt eget jag, men hela vår samhällsstruktur och de underliggande värderingarna som ingen egentligen ser har sagt detta till mig. Så nej, jag hatar inte män, jag hatar vad det här samhället gör med män (och kvinnor).

Mitt manshat är ganska nyuppväckt. Jag tillät inte mig själv den känslan utan riktade hatet mot mig själv, att det måste vara något fel på mig som inte passade in i det här samhället. Så jag stängde ned mig själv nånstans runt puberteten. Det är delvis som du skriver att avskyn är mot det patriarkala samhället i sin helhet men samtidigt är det ju män i min direkta närhet som uppvisar det beteende som jag avskyr. Jag älskar potentialen som finns i män (och som vissa manifesterar) men jag avskyr deras nuvarande beteende. För mig är det väldigt tydligt vilka personer det är som har förmedlat de patriarkala idealen till mig i min direkta närhet samtidigt som jag ser de mer diffusa källorna som den samlade median utgör i bakgrunden. Det är mot männen i min direkta omgivning som jag först och främst riktar mitt hat mot eftersom där finns det ett hopp om förändring så att det inte längre finns någon grund att hata just de individerna för det de utsätter mig för. Sen får en hoppas att det sprider ringar på vattnet.
Hittils har mitt nyuppväckta manshat endast fått konsekvensen att jag bad en av killarna på jobbet att ta ner en kalender med nakna objektifierade kvinnor som har hängt i killarnas lunchrum. Jag lever i mansdominerade miljöer där de kvinnor jag träffar under en vecka utgör en mycket liten procent.

Det är så motsägande, att dessa militanta mansgrisar gubbslem på tex skitsajten ”flashback” snackar om vad som är kvinnligt och vad som är att vara acceptabel som kvinna. Alla tjejer får hår på kroppen i puberteten, och många har det innan dessa. SÅ med deras skeva korkade uppfattning finns det alltså inget naturligt kvinnligt eller kvinnor som är naturligt kvinnliga, eftersom alla kvinnor får hår på kroppen, alltså är ”kvinnligt” ngt onaturligt konstlat som fixas fram med hjälp av rakhyvlar. idiotism.

Jag brukar ha högläsning från din blogg för min kille lite då och då. Nu gick vi igenom några sidor och jag har ju redan läst, är inne här varje dag men när man läser allt du skriver – högt- inser man verkligen hur intelligent du är. Jag tycker allt du skriver är så jävla intressant och jag fylls med bubblor i magen när jag högt läser om skillnaden kring manshat och kvinnohat för min kille och när han nickar instämmande. Inte för att jag någonsin hört honom tala om kvinnor eller mig på ett dåligt sätt men att han fattar vilken position han har i samhället enbart för att han är född till man. Jag mår bra av att få honom liiite mer integrerad i hela den här diskussionen.
Älskar din blogg.

Har för mig att denna trenden att raka sig, började med att några ”playboytjejer” skulle gå så avklätt som möjligt, på nån strippklubb, utan att gå över gränsen/ lagen att inte visa ngt pubeshår, FÖR det var för sexuellt laddat, för på 80- talet och tidigare i historien har det varit så,
Därför rakade man, för att kunna ha så avklätt som möjligt, utan att bli för sexuell.

Har också för mig det. Hårlösa kroppar ansågs vara avsexualiserade medan kroppsbehåring var sexuellt laddat. Kvinnor rakade bort kroppshåret för att bli mindre ”porriga”.

Men vilken dubbelmoral att inte acceptera att man själv blir förtryckt (vilket man självklart inte ska behöva finna sig i) men samtidigt tycka att det är okej att förtrycka själv! Jag fattar att männen inte drabbas lika hårt av det lilla du eller någon annan ”manshatare” lyckas åstadkomma på det stora hela men det tyder på sådan låg moral att resonera så. Du lever inte alls som du lär och påminner mest om ett barn som bara vill ge igen. Detta är inte jämställdhet för mig…

Kvinnor kan inte förtrycka män. Hat är inte förtryck. Manshat har inget med att ”ge igen” att göra. Det är en reaktion på den utsatthet man lever i och det förtryck man utsatts för. Jämför med ett mobboffer som hatar sin mobbare. Samma princip.

Vi tar det enkelt:
Tänk en mobbare och ett mobboffer. Mobbaren utsätter offret för en massa elakheter och uttrycker förakt för offret. Offret hatar mobbaren.
Då kommer någon och säger ”Du får inte hata mobbaren! Det leder inte till något! Hat föder bara mer hat! Om du var snäll kanske du aldrig skulle ha blivit mobbad i första hand! Nu kommer ju mobbaren vilja utsätta dig för ännu värre saker pga hur dum du är! Det är pga såna som du som folk blir mobbade!”.
Det är så ni som klagar på hur fel manshat är låter.

Hur tänker du kring det Emma skrev om att mycket av mäns förtryck av kvinnor sker omedvetet till skillnad från mobbarens förtryck av mobboffret? Jag tycker också att de där argumenten mot manshat du tar upp är idiotiska när vi pratar om män som medvetet förtrycker men när det gäller mäns omedvetna förtryck blir de mer tänkvärda. Eller?

Har inte orkat läsa kommentarer men här är en länk till The Art of Hating, en bok om olika aspekter av hat som verkar intressant apropå inlägget om manshat vs kvinnohat:
http://www.amazon.com/The-Art-Hating-Gerald-Schoenewolf/dp/0876686935
Blev tipsad om den via Tanja Suhininas blogg som jag verkligen kan rekommendera. Några andra tips (från samma blogg) om hur den snäva kvinnorollen straffar flickor/kvinnor som ställer krav och stämplar dem som ”bråkiga”:
Hur arga får flickor vara?
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3064512
Och, hur kvinnor straffas när de löneförhandlar (bevisat genom studie), skönt att hänvisa till när antifeminister säger att kvinnor som inte tar för sig och löneförhandlar får skylla sig själva:
https://hbr.org/2014/06/why-women-dont-negotiate-their-job-offers/
Klart man blir arg av förtryck oavsett om det är pga kön, etnicitet eller något annat. De som då klagar på att den som utsatts för förtrycket protesterar på ett ”för argt sätt” har ju då ställt sig på förtryckarnas sida istället för att jobba för en förändring. As simple as that.

Glömde säga i min kommentar att tack Lady Dahmer för en bra blogg som verkligen behövs! Jag håller inte alltid med om allt du skriver, men är full av beundran för dig som orkar fortsätta och skriver om jätteviktiga frågor trots all smutskastning du får stå ut med. Det du gör betyder väldigt mycket för många. Så ett stort tack till dig!!

En majoritet mobbar, fryser ut de människor som tvingas tigga, medvetet eller omedvetet, gör det mindre skada för offret om detta är medvetet eller inte, -svar nej, handlar mer om omfattningen av skadorna, hur pass mk skadan åsamkar offret. Man har ett ansvar som empatisk medmänniska att medvetliggöra om man nu skadar andra och är med i ett strukturellt förtryck gentemot andra, vare sig det handlar om tex människor med utländsk bakgrund, eller kvinnor man är med och mobbar.

Ni som säger ”ni kan inte hata alla män som individer, det är mansrollen/patriarkatet ni ska hata”.
Nej. Jo, det är väldigt svårt att hata alla miljarder män på jorden som individer. Omöjligt till och med. MEN man kan hata män som grupp. Det är inte omöjligt!
Om ni tänker på hur människor som blivit skadade av hundar/ormar/spindlar/hästar/fåglar etc hatar de djuren pga sina upplevelser. De har en anledning att hata djuren, trots de förmodligen vet att inte alla djur är farliga. En som har blivit anfallen av en hund lär vara försiktig med alla hundar, för de vet inte om hunden är att lita på. Okej?
Men när kvinnor inte litar på män trots att män behandlat dem dåligt är det helt obegripligt. Och ja jag förstår att det är skillnad på djur och människor men ni fattar.

Bra liknelse!
Jag växte upp med en genuint positiv syn på män. Jag trodde hela tiden det bästa om män. Men de jag träffat i det privata, i skolan och i arbetslivet har överbevisat mig om och om igen vad som rör sig i deras huvuden och det är inte smickrande för män som grupp. Till en början avfärdade jag det och ville inte se mönstret, såg det bara som individuella händelser. Men när jag slutade skuldbelägga mig själv för vad män gjorde mot mig måste jag erkänna mönstret att män som grupp har gjort övergrepp på mig sen jag var barn. Jag har fortfarande inte tappat hoppet om män som grupp men de har överbevisat mig om att de är sjuka och i behov av förändring. Tills jag ser en förändring kommer jag att hata och lära mig att freda mig själv mot dem.

Dock, vid närmare eftertanke, kommer jag på att manshat faktiskt kan vara skadligt, i de fall där det tangerar transhat (säger inte att du LD praktiserar detta, men det finns sk feminister som gör det), där transmän möter förakt från fellow feminister för att de korrigerat sig till det förtryckande könet trots att de själva i egenskap av trans lever under ett ännu större förtryck (och ofta även har levt med kvinnoförtryck då de av andra har upplevts som kvinnor).

Om jag hatar eller avskyr något så är det machokulturen, den samlade manligheten. Jag hatar inte ”män” om en med det menar individer som identifierar sig män.
Precis som män inte hatar kvinnor men föraktar och nedvärderar ”kvinnligheten.”
Och precis som du skriver LD, manshat får mest konsekvenser i stil med att ”manlighetare” får sina alldeles för uppblåsta egon lite nedtaggade, kvinnor riskeras däremot att dödas, oftast av de som de borde kunna lita mest på, sina ”manlighetar”partners.
Överhuvudtaget har mina erfarenheter genom livet visat mig att ”manlighetare” inte bryr sig om kvinnor, inte uppskattar kvinnor i någon annan kontext än som objekt för män att mer eller mindre runka av sig på. De ”manlighetare” som faktiskt och på riktigt uppskattar kvinnor som medmänniskor, som individer att ha ett intellektuellt och vänskapsutbyte med, de är så få att jag inte ens känner 5 sådana ”manligheter”.
De ”manligheter” som säger sig älska kvinnor menar egentligen att det enda som kvinnor kan ge dem är sex och utanför den kontexten existerar inte ens kvinnorna som mänskliga individer. De kvinnor som inte duger som avrunkningsobjekt är osynliga och existerar knappast i dessa ”manligheters” ögon.
Dessutom har majoriteten av ”manligheterna” en självkritisk blick som är nära intill noll. De ser sig alla som guds gåva till världens samlade – givetivs sexuellt dugande – kvinnor utan tillstymmelse till ”är jag attraktiv i deras ögon”. Uppblåsta egon till max alltså. Alla måste ju älska dem så det blir sååå ledset i ögat när feminister säger sig hata män – i kontexten övergipande *män* som en grupp. Något ”manligheter” ofta har svårt att se. De utgår alltid från sig själva som enskilda individer frånkopplade från alla sorts kontexter men klumpar samtidigt ihop alla individer som identifierar sig som kvinnor och varken vill eller inte ens verkar ha förmågan att applicera samma individfokus på människor som inte är män…
Men det är tydligen något många har svårt att skilja på. De män som är mina nära och kära, familj och vänner, avskyr jag självfallet inte. Det är den samlade ”manligheten” och samhällssystemet där ”manligheten” sätts över ”kvinnlgiheten” som jag avskyr.
Jag älskar och uppskattar inte alla medsystrar som enskilda individer men jag uppskattar den samlade ”kvinnoheten”.
Att vara feminist är att b l a hata machosamhället. Det går alldeles utmärkt att vara feminist och att hata ”manligheten.” Det är ju den sistnämnda som förtrycker och begränsar halva mänskligheten först och främst – men jag anser att ”manligheten” begränsar sin ”egen” halva lika mycket. Feminismen gör den samlade ”manligheten” en tjänst genom att arbeta för att avskaffa ett omänskligt och i längden ett farligt värdesystem där ”män” sätts över kvinnor.

Jag satte på mig de feministiska glasögonen för bara nån månad sen och har sträckläst och lyssnat på feminister sen dess. Jag är en newbie på det här området med andra ord. Jag är dock passionerad över ord och deras användning sedan länge och jag uppskattar ditt bidrag över att rikta hatet mot det du benämner med ord som ”machokulturen” och ”manligheten”. Men enligt min erfarenhet kombinerat med mina nya feministiska glasögon (tack LD!) är machokulturen en integrerad del av de män i min direkta omgivning som jag annars älskar. Jag ser hur jag blir förtryckt och överkörd av min man, min pappa, mina bröder och släktingar, mina vänner, mina arbetskamrater och min chef som alla är män. Jag hatar de för att de förtycker och kör över mig samtidigt som jag älskar de goda delarna i de.
För mig betyder ordet ”hat” att någon gör en illa och en vill att det skall upphöra:
1) Kvinnohatet syfter till att få kvinnor att upphöra söka självständighet eftersom det sårar mannens falska bild av sig själv, det du riktigt kallar manligheten eller machokulturen.
2) Manshatet syftar till att få män att upphöra att kränka kvinnors kroppar och psyken och stoppa de sociala orättvisor som män påför kvinnor.
Kvinnohatet är orimligt eftersom ”manligheten” är orimlig, det är en falsk bild av vad det innebär att vara en man. Män är så mycket mer än vad machokulturen vill måla upp. Manshatet är rimligt eftersom kvinnors rätt till att ha sina kroppar och psyken fredade är rimligt.

Ett snabb titt uppåt i kommentarsfältet och jag konstaterar att eftersom inget manshat kan påvisas, kom debatten istället att handla om huruvida svarta män eller vita män i USA våldtar kvinnor? Slutsatsen som alla verkar ha dragit och som ju också är helt korrekt, är att män våldtar kvinnor och inte tvärtom.
Skillnaden mellan manshat (vilket inte ses några som helst bevis för i världen) och kvinnohat (vilket vi ser uttryckas överallt bland män, i alla länder, samhällen och kulturer i världen) är att män hatar kvinnor för att de är kvinnor. Kvinnor hatar inte män för att de är män. De enstaka kvinnor i Sverige som påstår sig hata män, hatar män för hur illa män beter sig mot kvinnor och barn i världen.

Min kommentar hamnade fel. Postar igen.
Ett snabb titt uppåt i kommentarsfältet och jag konstaterar att eftersom inget manshat kan påvisas, kom debatten istället att handla om huruvida svarta män eller vita män i USA våldtar kvinnor? Slutsatsen som alla verkar ha dragit och som ju också är helt korrekt, är att män våldtar kvinnor och inte tvärtom.
Skillnaden mellan manshat (vilket inte ses några som helst bevis för i världen) och kvinnohat (vilket vi ser uttryckas överallt bland män, i alla länder, samhällen och kulturer i världen) är att män hatar kvinnor för att de är kvinnor. Kvinnor hatar inte män för att de är män. De enstaka kvinnor i Sverige som påstår sig hata män, hatar män för hur illa män beter sig mot kvinnor och barn i världen.

Jag surfar in på din sida ibland och varje gång blir jag så jävla ledsen och sorgsen. Du berättar hur det ligger till och drar bort den där fina överslätande dimridån som jag bygger upp för att skydda mig från sanningen, trots att sanningen pågår hela tiden och jag inte riktigt vill eller vågar se den.

Det är dock INTE synd om vita kvinnor, ens med tanke på nån sorts könsliga löneskillnader eller epitet blir kallade i skolan osv..
De är nämligen vita, privilegierade, oerhört ÖVERBETALDA och överuppmärksammade jämfört med svarta, muslimer och rasifierade (tex romer).
Varför jag skriver ”de”, är för att kön är irrelevant, jag är varken man eller kvinna eftersom jag inte klär mig eller beter mig enligt någon av dessa två subkulturer (man och kvinna är bara två olika subkulturer som tar sig uttryck i olika frisyrer, kläder, gångstil osv).
Det som däremot är relevant är hudfärg, eftersom man inte kan ”bli” en annan folkgrupp och få den utseende.
Jag (född med inåtvänt könsorgan) kan välja om jag vill kalla mig för man, kvinna eller könsneutral (oftast är jag könsneutral, efter att jag gjordes genusmedveten på högskolan beslutade jag mig för att inte vara kvinna, eftersom det känns så normativt).
Men däremot är jag VIT och detta är ett OTROLIGT STORT PRIVILEGIUM! som ger mig rätt till en bostad, ger mig rätt att handla på ICA utan att bli utkörd, ger mig rätt att polisanmäla angrepp utan att bli ifrågasatt, ger mig rätt att få vårdnaden av mina egna barn utan att socialen kommer och utreder mina kulturella aktiviteter osv osv..
Nej tjejer! det är inte synd om er och ni är inte förtryckta! Spara detta viktiga ord till muslimer samt rasifierade, tex romer.

Sedan jag flyttade till den stad jag bor i nu har jag blivit plågsamt medveten om hur oerhört starkt det vita privilegiet är, då här finns en mycket starkare och öppnare rasism än där jag växte upp. Upplever att jag som vit kvinna, definitivt här, är mer privilegierad än en färgad man, men att det är två helt olika förtryck, två olika maktstrukturer som inte kan ”ta ut” varandra. Att man i andra situationer är privilegierad är en minst sagt klen tröst när man som kvinna fortfarande utsätts för sexism i form av våldtäkt, övergrepp, tafs, ständig rädsla osv.
Så jag kan till viss del hålla med, men med det sagt så är din kommentar bland det mest naiva, oempatiska och självrättfärdigande jag någonsin läst. Du upplever att du, enbart utifrån ditt vithetsprivilegium, helt fritt kan välja kön och sexualitet och utan problem få det respekterat av omgivningen? Bara ställa dig över sexism, transhat och heteronormen? Grattis! Jag har valt att vara en, iaf i all praktisk bemärkelse, asexuell kvinna, men har väldigt stora problem med att få min omgivning att respektera det. Du kanske kan berätta hur man som asexuell gör för att män ska förstå att man är asexuell och inte vill bli utsatt för tex våldtäkt och andra sexuella övergrepp, eller allra helst inte bli sedd som en sexuell varelse öht? För jag lyckas nämligen inte. Polisanmäla? Haha, är visserligen vit, men också fd hora, tablettmissbrukare, och med ett flertal psykiatriska diagnoser. Snälla berätta hur du gör!

Hatar du dina söner också? Vill inte provocera med min fråga, men tycker att ”hata män” bör ifrågasättas och se vad den innebörden egentligen tål. Vad är det underbyggt med? Förutsätter det inte en ganska grov generalisering av män i allmänhet? Den generalisering som många feminister vill undkomma när det gäller sitt eget kön?

En dag senare och jag kan inte sluta tänka på det där med hat. Det finns en fråga man kan ställa sig när man hamnar inför ett moraliskt dilemma – ”Hur skulle det se ut om alla gjorde så?” Jag promenerar i parken och funderar på att ta en genväg över rabatten, men är inte så säker på att jag borde. Då ställer jag mig frågan ovan – hur skulle det se ut om alla gjorde så? – och inser att rabatten skulle bli förstörd ganska fort. Alltså låter jag bli. Om man tänker likadant med manshat i betydelsen ”jag hatar ALLA män” – hur skulle det bli om alla (kvinnor) tänkte så? Hat är en polariserande kraft där grupper ställs mot varandra. Hat föder mer hat, hatar du en hel grupp på individnivå ger du fritt fram till motståndaren att rättfärdiga sitt hat tillbaka. Till slut står grupperna där, inmålade i sina hörn och ropar sina hatiska ord till varandra. Att tänka manshat=jag hatar ALLA män ger i förlängningen (om alla kvinnor började tänka så) ett separatistiskt samhälle där kvinnor och män inte längre lever tillsammans. Om man vill ha ett sådant samhälle är det kanske inget problem, i annat fall känns det lite problematiskt.
Jag tycker hur som helst att det här är en jätteintressant fråga – hur tänker ni andra?

@ Ricky har ändå en poäng, det går ändå inte att komma ifrån faktumet att vita svenska kvinnor har väldigt mk privilegier och kan känna sig tryggare ändå, jämfört med tex de kvinnor med invandrarbakgrund som lever på gatan. Även som sjuk och fattig svensk kvinna i Sverige har man det ändå bättre( även fast skyddsnätet kanske har blivit sämre även för dessa, efter alliansens politik) än sjuka och fattiga kvinnor som tigger. Hört talas om rasism inom vården? Dessa kvinnor och män får ingen hjälp alls om de blir sjuka! Hur kan man i sin feministiska kamp utesluta den antirasistiska kampen? Sträcker den inte sig även till dessa ” olycksystrar” som lever på absolut botten, och blir utsatta dubbelt upp. Eller handlar det om någon form av national feminism – hur jämlikt är det, att utesluta antirasismen i sin kamp? Går det verkligen? Vem tror ni är högst i rang och sitter på mest makt och inflytande, en svensk kvinna eller en romsk kvinna som tvingas tigga, i Sverige? Som svensk kvinna känner man sig ändå tryggare och accepterad, tillhörig i samhället, och inte behöva känna sig oönskad, uttittad var man än går, elaka blickar påhopp av en rasistisk fientlig omgivning, som ser ens existens som icke önskvärd. att vara rädd att bli attackerad och slagen av rasiter också. Det är mk man tar för givet också, det kunde ha varit värre. Därmed inte sagt att inte den feministiska kampen inte behövs- tvärtom! Men den borde isf inkludera våra olycksystrar, oavsett etnicitet.

”Manshat har NOLL konsekvenser. Manshat leder inte till några negativa konsekvenser överhuvudtaget. Män kanske blir lite ledsna när jag skriver att jag hatar dem. Men kvinnohat begränsar hela mitt liv och min vardag. Kvinnohatet genomsyrar hela vårt samhälle och alla kvinnors vardag. Manshat är en reaktion på detta och bedrivs i mycket mindre skala och har ingen påverkan på vår samhällsstruktur.”
HUR vet du det? Har du någon källa som resonerar kring det? Eller har du gjort analysen, vad grundar du det på? Nyfiken 🙂
Kram

Står du för manshat då? Feminism handlar om att få ett jämställt samhälle och det kommer aldrig att hända om man går runt och ser ner på det andra könet, oavsett om det är kvinnor eller män. Det står kanske inte i ”beskrivningen” till feminism att man ska gilla män men det står verkligen inte att man ska hata dem heller. Vad kommer hat bidra till?? Bara mer problem ju.
Världen hade blivit så mycket bättre om alla bara slutat dra alla över en kant, vi kan inte skylla dagens samhälle på ALLA män eller ALLA kvinnor för könet definierar inte vad man står för. More love!!!! Lämnar denna kommentaren för jag är nyfiken på hur du tänkte när du skrev detta. (jag är feminist men jag hatar inte män för det)

Hej jag är en 13 år kille och gillar din blogg väldigt mycket. De är jätte intressant när du tar upp saker om tex att kvinnohat leder till våldtäkt medan manshat bara leder till arga tweets. Vi killar måste förstå att vi är ej förtryckta (bortsett från om man har annan etnisitet / funktion hinder osv) och att vi måste lyfta de modiga tjejer till tals som kämpar pariarkatet istället för att ta deras röst.
Med vänliga hälsingar MVH / MittEgoBrinnerFörLego

Jag förstår precis vad du menar. Idag så är inte manshat ett stort problem, men att helt bortse från männen kan vända på pannkakan.
Tänk er ett samhälle där kvinnor inbillar sig sitt underläge, där det riktiga problemet är att männen blir förtryckta och våldtagna och misshandlade och helt enkelt nedvärderade, där kvinnor kräver tusentals saker av män och de bara nickar.
Där kvinnor förväntar sig att män ska släpa dem till sängs, där ”manlighet” är en standard och de som inte följer normen blir mobbade (mobbning är förresten inget som endast förekommer i skolan, vuxenmobbning är också vanligt).
Jag säger inte att jag tycker alla dessa saker, jag vill bara påminna er alla om möjligheten. Bara för att något är litet så betyder det inte att just det har en chans att bli större.
Jag tycker om din blogg och jag är själv en ung tjej och feminist. Jag hatar bara inte män, jag tror på jämlikhet.
//Mig

Men hur kan man hata män? ALLA män? Hatar du din son? Din man? Kanske dina barns lärare? Hatar du de män som faktiskt inte förtrycker? Homosexuella män?
Hat är så starkt, för mig så stark att jag inte tror dig. Du kan inte hata män, alla män!?
Dra alla över en kamm..
Med dessa inlägg skapar du hat. Hat mot dig!.Varför tar du dig rätten att hata? Du lär göra så folk hatar dig? Även om jag diggar dig så förstår jag inte dig ☺☺
Kram!

Huvudet på spiken, som vanligt. Jag förstår givetvis det teoretiskt problematiska med att bemöta hat med hat, men är det inte just manshatet som fått kränkta män att uttala sig i media och därmed fört upp feminismen på agendan? Om vi suttit tysta och bett snällt om att sluta bli våldtagna hade inte en jäkel vetat vad feminism är, och vi hade inte fått powerbrudar som Lady Dahmer, Fanny Åström, Zara Larsson mfl. som för kampen åt oss när vi inte orkar. När vårt manshat blir bemött med ett ödmjukt ”förlåt, vi inser att vi gjort fel och skall göra allt i vår makt för att vända det här” istället för ”käften jävla fjortis, annars knullar jag dig” så har manshatet spelat ut sin roll och då hoppas jag att de flesta har förmågan att släppa det, men tills dess tänker iaf jag fortsätta hata dessa vidriga maktstrukturer och personerna som medvetet uppehåller dem.

Jag håller inte alltid med dig men du har betytt otroligt mycket för min feministiska utveckling och du har ett sådant mod. Blir fruktansvärt arg över det du utsatts för. Förstår inte hur feminister kan göra såhär mot en fellow feminist. Tack för att du inte tyst om det här! Jag kommer alltid försvara dig och andra mot sådant här. Tänker på dig. Kram

Hej!
Vill bara säga att jag tycker att din blogg är fantastiskt bra och hoppas att du mår bättre! Det har hjälpt mig många gånger att läsa dina inlägg när jag är förbannad på patriarkatet, då känner jag mig mindre ensam. Så fruktansvärt tråkigt att du råkar ut för dessa hemska nättroll som inte förstår djupet av det hela, som bara är missnöjda och vill kritisera.
Din blogg är så himla viktig och du är otroligt stark som har klarat blogga så länge trots allt hat. Du har betydligt mer Lovers än haters i alla fall!
Hoppas att du får en fantastisk sommar!

Jag saknar ditt bloggande, Förstår om det är jobbigt med alla hatiska kommentarer men vill säga att jag gillar din blogg väldigt mycket. Jag gillar det du skriver om föräldraskap, genus, psykisk ohälsa m.m. All värme och kärlek till dig!

Väldigt bra skildring på skillnaderna! Tack 🙂
om vi lägger våld och andra fysiska ofrivilliga händelser åt sidan och pratar om det praktiska, tex lön, makt etc, så brukar jag få vad jag ber om. Jag tror, och har sett att det fungerar, att beroende på vem jag ställer frågan till, så måste jag lägga fram det och bygga upp innehållet på olika sätt. Och först och främst så ser jag till att jag verkligen tycker att jag förtjänar det jag kommer be om. Så om jag har en kvinna eller man framför mig, så kommer mitt sätt att ställa frågan eller kravet ser olika ut, men också beroende på personlighet såklart. Ingenting kommer komma gratis, jag är själv ansvarig att fixa det åt mig själv.
Sen tycker jag ofta kvinnor har svårt att vara ödmjuka åt varandra, och har lättare att vara männen till lags, speciellt på arbetsplatser. Det borde vi kvinnor tänka på, att vår status definieras inte av vad någon annan tycker och tänker, utan hur vi agerar.
Kram

”Mad uppmanar dig till eftertanke. Hon undrar varför du upprörs mer av x antal vita kvinnliga offer för svarta våldtäktsmän än hundratals år av förtryck mot svarta, där vita män våldtagit, förslavat, tor”
För att det ena pågår nu såklart. Jag förstår ej tanken på ”arvsynd över raser” det är i sig ett oerhört rasistiskt sätt att tänka.

Har träffat på en kille sen i början av maj och det har gått jättebra och idag är vi ihop. men så fort jag pratar om problem eller enligt honom ”gnäller” så blir han så irriterad och tycker att man ska hela tiden tänka positivt och man får ej grubbla över saker och ting.
igår tjafsa vi lite. Han började dock tjafsa, jag mådde jättedåligt och känner mig lite deppig så ville berätta det till honom. det här fick jag som svar från honom:
”Vem vill vara tillsammans med någon som är psykiskt-sjuk, gnäller, överviktig, inte vill eller vågar göra något, är så galet pryd och blyg, ingen sexlust, arbetslös osv?”
Kände mig otroligt besviken och ledsen när han sa så till mig.
ps: jag kommenterar detta här för att här brukar man få ganska bra svar av många medsystrar.

Jag håller med lili, något sådant ska man inte behöva ta från någon som man är tillsammans med. Det är inte en sund inställning att man inte kan prata om också jobbiga och svåra saker i ett förhållande. I ett sånt ska man stödja och bekräfta varandra, lyssna och stötta, och mår en part dåligt ska denna/denne inte behöva skämmas för det och förminskas på grund av det.
Ett förslag är att (vid något tillfälle när du mår lite bättre och känner dig någorlunda stark) helt sakligt förklarar vad du behöver i ert förhållande, utan att anklaga eller gå över i gräl, och säger att bara för att han inte känner ett behov av att prata om jobbiga saker så har du det, och att du önskar att han respekterar ditt behov. Sedan kan du även fråga om han har några önskemål som du ska respektera i din tur så att han känner att du lyssnar på honom tillbaka. Sedan får ni försöka jämka ihop detta så att båda blir någorlunda nöjda – om det nu går, hade jag fått höra något liknande från min sambo som det din kille sa till dig skulle jag nog ha gjort slut direkt, för en sån man för bara elände med sig (om nu detta var typiskt för hur han brukar vara). Jag tycker verkligen inte att du ska behöva ta att någon i din närhet förnedrar och förminskar dig – en stor del av ett förhållande är förmågan att ge och ta och att vara lyhörda för varandras behov – och man behöver heller inte ALLTID prata så mycket, utan ge kan man även göra genom en kram, att man hjälper varandra med olika saker osv. Vissa (främst män) är ju dessvärre inte så bekväma med att prata och ventilera känslor, men kan de eller vill de inte prata ALLS blir det ett problem. Kvinnor är ju fostrade till att visa omtanke, kommunicera och sätta ord på det vi känner (vilket vi sedan får skit för i ett förhållande när män tycker att vi pratar för mycket om känslor) och män är fostrade till att vara sakliga och ”okänsliga” (vilket de sedan får skit för i ett förhållande när vi kvinnor tycker att de pratar för lite om hur de känner), så resultatet är ofta att båda känner sig mer eller mindre frustrerade.
Jävla patriarkat, med andra ord. 😉

Hej!!
Jag måste bara få säga en sak här, jag liksom kommer och går lite på internet men idag så såg jag dina två tavlor på Twitter och jag tycker att du är en talang i världen, alltså så otroligt genial, hoppas att du förstår det, att din konst är det som säger allt om dig, inget annat spelar någon roll när man har en sådan talang, du är den här talangen och du har fått gåvan att måla så då kan alla faktiskt bara hålla tyst tycker jag och jag önskar att du hade visat mer av din konst tidigare, du är så jädra himla effing skit bra – jag målar gärna men jag har det inte i blodet, jag har en annan gåva och den har gjort mig så stark, jag är så jädra imponerad av dina tavlor.
Den du visade när du sitter över och styr en mensflod så tänker jag att det är mycket Kali över det hela, några guppande manshuvuden i blodet skulle vara nästan roligt men jag tror inte på den grejen utan kanske är det du som bara måste bli med barn igen därför att du är brody och du tycker inte om att få mens som då bevisar att du inte blivit befruktad – annars. det är kroppsligt och blodigt, ärligt, en kvinnas kropp, den där målningen kan vara så mycket, vad den en betyder i din själ,,, vad som helst, så är talangen som målat den världsklass. Du håller världsklass och det tycker jag är underbart därför du har aldrig gått ut med detta någonsin, du låter folk dra ner dig och nu förstår jag varför du orkar med det,,,, därför att du är ett jävla geni lol – Loves xxx

Jag är feminist, och jag förstår skillnaden. Jag förstår ditt tänk och jag förstår din argumentation, och jag håller delvis med dig, men jag skulle inte kalla mig för manshatare för det.
Jag kan själv tycka att ordet ”manshatare” ger en missvisande bild av vår kamp, då många missar att ordet ”man” i detta fall inte är en biologisk man (d.v.s. en person med en snopp), utan ”man” i ordet manshatare handlar om en roll i den sociala strukturen.
Jag kan därför känna att man bör vara specifik och korrekt i sina ordval och begrepp, så att folk förstår vad man motsätter sig för något i samhället. Det är svårt att föra en kamp, och informera folk om den, om man använder sig av begrepp och ord som inte klingar rätt med det feminismen står för. Att vara mot exempelvis machokulturen, innebär inte att man är emot det manliga biologiska könet. Just det kan jag tycka är bra att poängtera, att man med sina ordval kan redogöra för vad det är man kritiserar – det manliga biologiska könet eller det män uppmuntras och tillåts vara av samhälleliga strukturer.

”Hon undrar varför du upprörs mer av x antal vita kvinnliga offer för svarta våldtäktsmän än hundratals år av förtryck mot svarta, där vita män våldtagit, förslavat, torterat, misshandlat och dödat svarta på löpande band. Hon säger inte att vita kvinnor kan ha att de blir våldtagna. Det är något du hittar på för att du vill ha rätt. Mad pratar om proportioner. ”
För att man kanske bryr sig om människor som lever NU, och inte delar in det hela i nån sorts ”tävlan”.
När man samtidigt säger att rasism mot vita inte kan existera, så ursäktar man också våldtäkter på vita, vilket gör det lättare att rättfärdiga brottet för sig själv, om man är våldtäktsman och svart, och offret vitt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *