Kategorier
feminism & genus

Ingentingär värt att ta på allvar förrän en man sagt det

Nä jag pallar inte med ännu en man som får en massa cred för sånt som kvinnor snackat om i hundratals år. Ni har säkert sett den här facebook-statusen som hyllas nu?

män tar cred för kvinnors upptäckter

Nu ska jag inte döma John för hårt, eftersom att det knappast är hans fel att han blir så hyllad för sånt som för kvinnor är självklar kunskap och han verkar ha den självinsikten att inte vilja ta plats på vår bekostnad.

Men det är ju ganska symptomatiskt för det patriarkat vi lever i att ingenting är värt att ta på allvar förrän en man sagt det. Och det gör mig så förbaskat trött. Trött på män som ofta är så jävla självupptagna att de ej fattar allvaret i vår utsatthet förrän de utsätts för vår rädsla personligen. Asså, kom han på det NU liksom? Varför har han inte lyssnat när typ miljoner kvinnor och feminister påpekat detta om och om igen i snart 200 år?  Ba ”herregud vet ni vad jag upptäckte häromdagen?!!! Kvinnor känner sig otrygga ute?!” och alla ba WOW VA FINT!

Eller ”nu män, får det vara nog!”. Jo männen brukar känslosamt utropa detta när de upptäckt en orättvisa men sen somnar de om. In i dvalan igen medan kvinnor slåss för sin överlevnad.

en feministisk man en feministisk man 2

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ingentingär värt att ta på allvar förrän en man sagt det”

+1 på detta.
Alltid samma visa. Kvinna berättar om ett problem – inget händer eller uppmärksammas (annat än eventuellt negativ kritik). Man berättar om samma problem som kvinnan – hyllas som aldrig förr. Suck.

Gillar verkligen kommentarerna på metros FB-sida. Fullt av vita kränkta män som gnäller över ”Inte Alla Män!”, för att i nästa mening klumpa ihop alla feminister.
Eller de som hävdar att de inte är rädda- kul för dig att du inte är rädd, men det är lika relevant som att säga till någon som är rädd för trånga utrymmen/spindlar/ormar att de inte ska vara rädda för att gå in i en grotta eller sticka ner handen i ett terrarium för att hen är ju inte rädd.
Och givetvis kommer ”men det är synd om män också, men det bryr inte ni feminister er om”-kören också. Utan att tänka steget längre och inse att om de patriarkala strukturerna bryts slipper män få en mansroll påprackad sig

Känner spontant att det är bra att kvinnors problem uppmärksammas, sen är det problematiskt att kvinnor inte blir lyssnade på eller tagna på allvar och att problemen uppmärksammas först när männen får en insikt, fast så har det varit alltid…

Hej alla
Jag är förvirrad. Min feministiska grundsyn säger mig att alla har lika värde. Att vi är ett och alla. Att uppdelning är det som separerar oss. Nu läser jag mellan jämställda rader att en person som tar ställning har rätt, men har fel på grund av sitt kön. Att en person som SER en orättvisa är rättvis, men orättvis på grund av sitt kön. Att en person vill vara människa, men är sitt kön.
Om vi tillskriver olika personers ord och handlingar olika värde baserat på kön, kämpar vi då för en könsfri bedömning av alla personer?

Vi kämpar för en könsfri bedömning men vi är inte där än och därför kan vi inte leva som vi är där. Vi lever i en verklighet där män tar och får allt utrymme. För att ens kunna närma oss jämställdhet så måste de backa och släppa fram kvinnor.

Förståelig reaktion…
Men det är synd att du inte belyste texten som avslutar artikeln:
”Johan tillägger en sista sak innan han avslutar samtalet med Aftonbladet:
– Jag vill lägga till att det här inte ska handla om mig för att jag är man. För egentligen är det kvinnans situation som borde uppmärksammas, inte den ledsne vite mannen som ändå alltid får fokus.”

Alla krafter behövs. Tröttsamt och sorgligt när kvinnor blir mer upptagna av att vinna kampen SJÄLVA än att välkomna manlig förändring när den vågar sig fram. Är helt med på uppgivenhetetskänslan, men släpp offerkoftan och tillåt förändring.

Snälla gå in på Johns egna Facebook. Han HAR lyssnat och verkar vara väl medveten om problemet sedan länge tillbaka. Han förklarade det i ett annat inlägg som publicerades senare.
Det är ju skittråkigt och jättefrustrerande att det ska tas på större allvar när en man tar upp det, men det är väl ingen anledning till att såga honom om han är medveten om det? Hans åsikt är väl lika viktig som vem som helst? Är det inte det jämställdhet handlar om?

Jag har redan pratat med honom och har tar kritiken bra och håller med.
Men nej, hans åsikt är inte lika viktig som exempelvis min eller din. Inte i denna fråga. I denna fråga så är kvinnors åsikter och upplevelser alltid mer relevanta och viktigare.

ååh, tack!
Javisst, den här killen verkar ha insikten att han bara upprepar vad massor av kvinnor har försökt berätta om tidigare, och tycka det är en aning genant att han blir så hyllad. Men eftersom jag själv har skrivit om min rädsla, och då fått hånfulla svar från män som förminskat och bortförklarat min rädsla, så blir jag rätt provocerad av att en man blir hyllad när han skriver om samma sak…

väldigt många män argumenterar för ”riskminimering”, dvs att kvinnor inte ska gå ute när det är mörkt och liknande. typ skylla sig själva om de blir våldtagna/överfallna/trakasserade.(trots att statistiken visar att det inte är där flest våldtäkter sker). men när kvinnor själva uttrycker att de är rädda för män, att de vill undvika män, nej då heter det minsann att inte alla män är dåliga och att vi måste ge dem en chans och ni är minsann manshatare bla bla…
män vill alltså till varje pris säga åt kvinnor vad de ska göra, oavsett om argumentet håller eller inte. de vill bara göra som de vill hela tiden, utan minsta eftertanke eller vilja att lyssna på kvinnor.

Jag blir alltid lika förvånad när jag läser ett löjligt tydligt inlägg av LD och sedan möts av ett kommentarsfält fullt med folk som gnäller om sina missuppfattningar av inlägget.
Jag vägrar tro att folk är för dumma för att begripa det LD skriver. Jag misstänker istället att det här handlar om att inte orka förstå LDs kritik eftersom det är för jobbigt att skärskåda strukturer vi blivit hjärntvättade med sen barnsben så snart de når en lite högre abstraktionsnivå än typ ”lika lön för lika arbete”.
Jo, det är ett väldigt tydligt exempel på att vi lever i ett patriarkat att snubbar möts av en jäkla hyllningskör när de säger samma sak som kvinnor i bästa fall får trött medhåll för och i värsta fall blir öppet hånade och bespottade för. Och tyvärr kommer det inte att leda till jämställdhet och regnbågar åt alla att män rosas för samma uttalanden om jämställdhet som kvinnor risas för – hör ni inte själva hur idiotiskt det låter?
Det kommer inte leda till jämställdhet eftersom jämställdhet inte _bara_ handlar om att slippa vara rädd ute på kvällarna utan _även_ om just att bli tagen på allvar på samma premisser som en man. Och här ingår faktiskt inte att värdera en mans uttalanden om problemen med att vara kvinna i ett patriarkat lika högt som en kvinnas eftersom vi inte har samma ingående premisser i det fallet. Detta är inte mer orättvist mot män än det faktum att vi värderar en fysikers uttalanden om kärnreaktorer högre än en godtycklig person som inte har en susning om ämnet. Det är det som är symptomatiskt på att vi lever i ett patriarkat – att en godtycklig mans uttalanden om att vara kvinna tillskrivs större tilltro än otaliga kvinnors uttalanden om samma sak.
Det är intressant att de flesta dock kan uppröra sig över att vissa muslimska kulturer uttalat säger att en mans vittnesmål är värt mer än flera kvinnors men det faktum att samma sak de facto gäller här hos oss är något som folk bara vill vägra erkänna och problematisera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *