Kategorier
feminism & genus

Olika kroppar bedöms olika

Igår var jag med en snabbis på TV4-nyheterna för att prata lite om Instagram, facebook och den censur som utövas på kvinnors kroppar i dessa medier. T.ex genom att bröst som ammar tas bort medan sexualiserade bröst får finnas kvar, hur tjocka rumpor ses som mer stötande än smala rumpor, varför kvinnors könshår är vulgärt medan mäns inte är det…. osv. Vi pratade ganska länge om hur det ser ut och varför, men allt kom såklart inte med i programmet så jag tänkte sammanfatta lite här istället.
Klippet kan ni se här om ni absolut måste:

Jag ska kortfattat förklara vad det handlar om här:
1. Vilka kroppar får finnas och synas?
Olika kroppar bedöms och värderas helt enkelt olika. En t.ex tjock eller rasifierad (icke-vit) kropp bedöms hårdare. Den ses som mer vulgär, mer sexualiserad, mer stötande. Jämför till exempel hur Nicki Minaj fördöms som en dålig feministisk förebild när hon visar sin rumpa medan Miley Cyrus lyfts fram som en kvinna som bejakar sin sexualitet. Den vita kroppen ses som renare, finare och det i sin tur påverkar hur deras handlingar och utrymme tolkas. Fula kroppar å andra sidan är alltid stötande oavsett hudfärg, den sticker i ögat på patriarkatet för den fula kvinnan saknar värde.
2. På vilket sätt syns kroppen på bilden?
Vad gör kvinnan? Hur tar hon plats? På sina egna villkor vs. andras nöje? Här bottnar det helt enkelt i kvinnosyn. Kvinnor finns till för männen. Kvinnor vars kroppar inte ämnar att behaga ses som stötande t.ex när en kvinna ammar istället för att vara sexuellt tillgänglig. Eller en kvinna som är sexuell för sin egen skull eller på ett sätt som inte tilltalar mannens blick. Kvinnor vars kroppar tar plats på egna villkor censureras, blockas och plockas bort.
ld instagramld instagran

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Olika kroppar bedöms olika”

Kvinnor utan kroppar är å andra sidan helt okej.
Någon i min feed postade en bild (ett foto, inte en teckning) av en person som triumferande håller upp ett avhugget kvinnohuvud medan kroppen ligger hopsjunken i en liten hög brevid. Jag anmälde bilden men Facebook tyckte inte den var stötande, så den blev kvar.

Skitbra klipp. Det lyckades göra mig både förbannad och inspirerad på samma gång, och jag slängde själv upp en bild på min håriga armhåla av bara farten (då jag inte känner mig bekväm med att slänga upp bilder på mitt könsorgan).

Har dock bara hört positivt om Nicki Minaj typ att hon är en stark kvinna osv, däremot Miley Cyrus får man höra saker som att hon är en, hora, slampa, att hennes kropp är äcklig, att hon såg bättre ut som ”Hannah montana” och liknande.

Haller faktist med nicki har. Det kanske beror pa vart man bor beroende pa hur saker o ting rapporteras men har I USA fick Miley enormt mycket kritik och far fortfarande kritik (nyligen slappta avkladda bilder etc) medans man inte hor
Minaj fa i narheten samma kritik aven om hon spelar pa sin sexualitet och visar upp sin kropp.
Jag gillar bade Miley och Minaj och kom ihag….dom bryr sig nog inte sa varst mycket vad allmanheten tycker och tanker om dom, ”laughing all the way to the bank.”

Jätteintressant samtal! Det var bra att någon fick utrymme för att prata om sådant här.
Jag hade somnat i soffan precis innan nyheterna och mamma väckte mig genom att kasta kuddar på mig och skrika ”Vakna! Det är hon du gillar på TV. Hon Lady Damen… eller vad hon nu heter!” =)

Det skulle vara jättebra om du refererade till källor när du skrev sånahär analyser. Antingen om du läst liknande på någon blogg eller tagit in informationen från artiklar/litteratur etc.
Eller går du på feeling med allt du skriver, alltså att du tolkar din verklighet och vad du upplever? Isåfall borde du skriva att ”detta är alltså min analys utifrån det jag kunnat avläsa”.
Det är helt ok att du bara skriver vad du upplever men det blir svårt att ta till dig en text med massa påståenden om verkligheten (som säkert kan stämma), utan att du nämner om hur du kommit fram till det

Håller med i exakt allt, förutom just exemplet med Miley Cyrus, som några andra också nämnde. Oj oj oj så mycket skit hon får, tror jag aldrig sett henne hyllas i media på något sätt. Hon är utsatt för extremt mycket slutshaming, speciellt i USA, hon blir rejält bashad över sin kropp och sitt utseende rent allmänt. Så just det exemplet är inte riktigt rättvist. Så hon kommer inte undan med något på det planet, trots sin hudfärg…

Jag blir så förvirrad varje gång jag hör någon säga att Miley blir hyllad för samma saker som Nicki hånas för. Nu har jag knappast bäst koll i världen, men Miley blir ju hånad något oerhört? Jag ser folk skratta åt henne överallt, samtidigt som Nicki är populär framförallt bland ”hippa” mediamänniskor (åtminstone i Sverige). Det känns som att jag lever i ett parallellt universum.
Förutom just exemplet med Miley och Nicki håller jag med om att vita (smala) kroppar får mycket större utrymme.

Din röst i ”fetmadebatten” är så bra och så värd att lyssnas på ! Jag har en fråga som jag funderat en hel del på. När jag var barn och tonåring var jag tjock. sedan bantade jag med Vv och fick en ätstörning och ser fortfarande ofta på mat som något förbjudet. När jag var tjock blev jag väldigt mobbad med ord som ”fetröv” ”äckel” osv och jag var ju inte så stark som jag är nu som vuxen så jag började hata min ”fula, äckliga kropp”. Fortfarande känner jag att de tankarna som mobbningen gav, finns kvar. Du som enligt dina egna ord, blivit som du säger ”tjock” som vuxen, tror du att din nyanserade syn på tjockhet beror på att du inte sedan du var liten fick höra att din kropp var tjock och ful. Kan det vara så att om man blir så att man väger mer än normen som vuxen har lättare att acceptera sin ”tjocka” kropp än om man var tjock redan som barn och fick höra hur äcklig man var och få det inpräntat i sin ohårdhudade hjärna? Vore mycket intressant att reda ut och fundera mer kring detta tycker jag som är väldigt märkt av viktmobbningen jag var utsatt för.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *