Kategorier
feminism & genus

Är en relation med lite eller inget sex alltid en dålig relation?

En annan sak jag tänkt på är ju det här att relationer med lite eller inget sex per automatik är dåliga relationer. Jag tror inte alls på det. Jag tror att även om man inte vill ligga så betyder det ju inte att relationen i sig är dålig eller att man mår dåligt i den. Man har ju liksom sina ups and downs inom relationer, faser kommer och går och ibland befinner sig relationen i en dal eller svacka och ibland t.ex om man får flera barn så kan den fasen pågå lite längre, utan att för dens skull vara dålig eller värd att offra. Småbarnsåren är ett svart hål för många på den sexuella fronten.

Att man ej har sexlust kan bero på så mycket och ibland flera olika saker, ibland depressioner och dåligt mående men lika ofta trötthet, stress, andra prioriteringar just då. Det är ju såklart jätteviktigt att man kan kommunicera tydligt med varandra, att BÅDA tar ansvar för att förstå och förmedla till varandra. Men hela samhället dikterar för oss vikten av att komma igång så snart som möjligt, tillfredsställa honom på sjuttioelva olika sätt, anpassa oss, vara sexuella, bolibompaknulla.

Vi kvinnor begår redan så mycket våld på oss själva när det kommer till detta och ytterligare press behövs inte på den fronten.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är en relation med lite eller inget sex alltid en dålig relation?”

En relation utan sex är inte på något sätt dålig förrän (om) någon av parterna i relationen tycker det är för lite sex. Så länge båda är glada och nöjda så har omvärlden absolut ingenting att göra med hur mycket eller lite sex någon har i sin relation.
Charlotta

I en relation jag hade så hade jag stor sexlust, men jag ville oftast inte för sexet var alltid på hans villkor. Jag säger som Mia Skäringer ” plötsligt ligger man där kåt och med en blöt pöl sarre på magen ”
sån waste att kåta upp sig ( oftast när man blivit riktigt kåt så kom han )och ha sex ett kort tag på hans villkor… det e inte förrän nu som jag faktiskt begär att själv bli tillfredsställd!
han var för övrigt även en egoist utanför sängen. skönt att det tog slut!!
Och jag håller med om att det går i vågor men jag tror inte det är särskilt bra att inte ha någon närhet under en lååång period… Då kanske man ska vara kompisar? ( asexuella är undantag )

Jag och min sambo har inget sex just nu. Bytte till en annan antidepressiv medicin vilket har gjort mig mer deprimerad och ingen sexlust.
Jag tror att om jag erbjöd sex just nu så skulle min sambo nog neka mig eftersom han inte är dum i huvudet utan vet att jag faktiskt inte vill ha sex. Jag har inte märkt av att han tycker det är jobbigt, vi har faktiskt ett väldigt bra förhållande även fast de 5 åren vi har varit tillsammans har varit helt sexlöst i månader i streck.
Jag tycker alltid det är lite lustigt när andra pratar om hur viktigt det är med ett aktivt sexliv. Som att hela förhållandet/äktenskapet hänger på att mannen får komma exakt så mycket han vill.

Håller med Charlotta. Dan Savage (savage love) har också skrivit och poddat mycket bra om det. Är alla i relationen nöjda är det inget problem. Media och samhälle prackar ju på oss en väldig massa normer om vad vi borde göra som inte passar alla (eller ens många) så det enda vettiga är att göra det som funkar för en själv. Jag sitter tex inte och nojar över att jag inte dricker alkohol…

jag kan ärligt säga att jag och min man inte har sex särskilt ofta..det kan gå månader i mellan gångerna. Vi har väldigt bra sex när vi väl har det, och varje gång så tycker vi båda att -det här borde vi göra oftare. Det är nog en kombo av trötthet och att ingen av oss är så där supersexuella. Känner inte att detta är ett problem i vår relation, vi vet var vi har varandra ändå. Kan oxå tillägga att jag fått kämpa en hel del med normer – för vi har haft väldigt mkt (nåja – men vi hade ju sex oftare tidigare i relationen) icke-penetrerande sex – och vi har båda varit väldigt nöjda med det – men ändå har jag känt det där kravet som att det inte är ”riktig” sex utan penetration eller om han inte kommer. Men min man är väldigt lugn med det, det är inte alls den där jobbiga manliga grejen att de typ måste komma. Vill oxå ta upp en annan sak; just det där med att mannen alltid ska få orgasm – många män vittnar ju om problem med för tidig utlösning tom – men jag har ofta upplevt motsatta – jag kommer o kommer o inget händer för mannen (och nu pratar jag om flera olika män), just när det är supersex för mig så har det inte hänt nåt för mannen – och det har varit så stressande – för den normen är så stark.

Jag och min sambo har inte haft så mycket sexdriv de senaste åren, vi har kommit på att det kanske hade varit kul att ligga var fjärde månad ungefär, sen glömmer vi bort det igen och chillar på soffan istället. Det i sig har inte stört oss särskilt mycket.
Det jag tyckt varit jobbigt har varit när jag läst saker som att en relation utan sex är kass, och utan den passionen är man bara vänner som lever ihop. Det har gett mig ångest och fått mig att tro att det är fel på oss, att det inte kan hålla då, för alla bara tjatar om hur viktigt det är att ha sex. Kramar och ryggkli och hålla handen och söka sig till varandra och hänga i samma rum spelar ingen som helst roll om du inte har SEX. Penetrationssex allra helst. Det allsmäktiga viktiga sexet. Snark…

Åh, jag och min part er har en fantastisk relation och fantastiskt sex. Skulle inte alls säga att sex är överskattat.
Trist att så många kvinnor genomlider så mycket dåligt sex 🙁

Är nog över ett år sedan jag och sambon hade sex senast. Vi är dock lyckliga med det och älskar varandra.
Som tur var är han även typen av man som lyckats att inte bli allt för påverkad av den typiska mansrollen. Han har aldrig satt någon sådan press på mig, och jag inte på honom.
Men nu är jag väl medveten om att jag är en av de få som har e pojkvän som är så pass opåverkad av mansrollen. Såklart är han inte helt opåverkad, det märks, men när det kommer till sex är han.

Jag tror det är väldigt individuellt, för vissa är en relation med inget eller lite sex en stor grej och något som inte funkar för andra så spelar det inte så stor roll. Dock håller jag med om att inte ha så mycket sex är stimatiserat och överdrivet problematiserat idag, om det funkar så funkar det.

Om båda inte har sexlust så klart det funkar men om den ena vill och det aldrig händer så tror jag inte det håller i längden så klart. Tycker det är sorgligt att så många försöker vifta bort sex som något oviktigt och meningslöst för att man själv har dåligt eller icke-existerande sådant. Har man ett bra fungerande och tillfredsställande sexliv är det ju grymt och svårt att tänka sig utan. Har perioder utan det men superlycklig när vi har det. Också ledsamt att det i princip bara är kvinnor som å grund av dåligt sex och lite sexlust lägger sexet på hyllan istället för att kräva bra se av sin partner – om man vill ha sex då menar jag.
I perioder kan jag tänka mig att leva utan men oftast inte.

Det beror väl på. Om man tänker på att ha sex med någon annan ibland (ärlighet nu bitte) och känner lust i de tankarna men inte har någon lust med sin partner är det väl inte så sunt i förhållande mätt? Om man däremot är helt i avsaknad av lust både till andra och sig själv kanske det inte är något fel på förhållandet utan bara så det är. Om än tråkigt..

Det har länge pågått en trend i att bjuda in till mångfald när det kommer till sexualitet. Det finns förväntningar idag på att individen ska ha ett aktivt och tillfredsställande sexliv, vilket osökt placerar asexualitet något utanför kampen för sexuellt mångfald.
Detta är väldigt synd. Jag är själv inte asexuell, men är engagerad i frågan.
Det finns de som hävdar att asexualitet är en egen sexuell läggning. Jag måste själv jobba med detta, men jag tycker att det är viktigt att lyfta fram avsaknad av sexuell lust som något helt normalt. Oavsett om man är asexuell eller inte. Att romantiska relationer inte nödvändigtvis bygger på en sexuell relation.
Asexuella som sexuell minoritet utvärderas mer negativt och ses till och med som mindre mänskliga av heterosexuella jämfört med andra sexuella minoriteter, enligt en studie som utkom 2012. Utöver de likheter i identitetssökandet som asexuella alltså delar med andra minoritetsgrupper, ställer detta antagligen speciella krav på vad det innebär att vara asexuell i en sexuell värld. Låt oss ha med oss detta när vi diskuterar sex som något självklart, nödvändigt eller till och med positivt.

Och så kan man faktiskt vara a sexuell mer eller mindre. Både jag och min sambo är i det närmaste ointresserade av sex och det är så skönt att slippa den stressen. Vi har ett jättenära och varmt förhållande med mycket ärlig kommunikation och skulle vi gå isär beror det sannerligen inte på sexbrist.

Jag har märkt att de förhållanden jag haft där sex varit extremt viktigt ofta saknat andra viktiga komponenter (OBS! Påstår inte att det är såhär för alla). Jag och min nuvarande sambo, tillika mitt barns pappa, har inte alls sex ofta. Ibland kommer det perioder där vi har mer sex än annars men ibland kan det ta månader. Vi har en jättebra relation, mycket kärlek, skratt och närhet. Jag tycker om att ha sex och jag och min sambo har väldigt bra sex, men ibland känns det som att jag lika gärna kan fixa det jag är ute efter på egen hand, jag orkar helt enkelt inte med att ligga. Vi har varit tillsammans i snart åtta år och innan vi fick barn hade vi sex ofta, sex behöver innebära penetration alla gånger, men ja, att få barn förändrade helt klart vårt sexliv. Jag tycker dock inte det innebär till det sämre, för vår relation har ju i sin helhet blivit både starkare och bättre. Så det är ju självfallet beroende av de personer som ingår i relationen, jag har vänner som känner ungefär som jag och jag har vänner som inte kan tänka sig en relation utan dagligt sex.

Mitt fd sambo ville helst ligga varje dag. Till slut blev jag vansinnig, dumpade honom och ersatte honom med en älskare som är supernöjd med att bara ligga någon gång i månaden. Ska man lyssna på en del rådgivare så var det ”mitt fel” att relationen med min sambo tog slut, helt enkelt eftersom han passade in på normen för hur mycket sex man ska vilja ha, medan jag inte gjorde det. Jag borde ha ”sökt hjälp” och försökt ”bli normal” istället för att dumpa.
Alltså, jag spyr på den där löjliga jävla normen.

… Och jag spyr på normen att det där med sex inte är lika viktigt för kvinnor som för män. Jag skulle absolut kunna vara utan sex i lång tid om min partner inte ville men jag skulle tycka det var väldigt deppigt. Och om det inte fanns en förklaring skulle jag begära att hen sökte hjälp och tog reda på varför och om det gick att göra nåt åt det. Kalla mig ego om ni vill.

Måste man verkligen ha sex alls i ett förhållande? Jag har mejlat med en kille och han skriver att man inte alls kan ha ett bra förhållande utan det och att det bara är nåt som jag bara tror. Men det är det väl inte?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *