Kategorier
feminism & genus

Kan vi hjälpa varandra?

Jag tänker att feminismen måste vara en varm famn för människor. Och utrymmet för att vara mänsklig måste sträcka sig åt alla håll. Förståelse för att människor agerar i affekt, kanske reagerar starkt på upplevda oförrätter och helt enkelt inte orkar vara trevliga. Det är mänskligt att flippa och tappa all sans  och veva med knytnävarna när man blir trampad på och detta behöver jag själv bli bättre på att se och förstå. Men det kräver också att en lägger egot åt sidan även när man känner sig anklagad eller påhoppad. Det är tamejfan skitsvårt! Iallafall för mig. Ni är kanske bättre än mig på den biten, vad vet jag?

Nu ventilerar jag bara lite tankar här, jag har ju inga svar alls utan famlar totalt i mörkret och har ju som sagt svårt att själv leva upp till min egen vision av det fantastiska feministiska systerskapet. Ibland önskar jag att jag hade små änglar som satt på mina axlar och hjälpte mig med att andas, backa eller ta ställning. Eller kan vi vara det åt varandra?

hjälp mig

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kan vi hjälpa varandra?”

Vi kan absolut hjälpa varandra.
Dom som är ”experter” på termer osv får gärna ha mer tålamod med dom som inte kan alla termer, men ändå jobbar för samma sak. Jag läser ju den här bloggen dels för att lära mig mer, inte för att jag känner att jag kan mest, bäst och vill debattera.
Vi kan förklara och försvara hur vi tänker men också vara öppna för andra argument, inte direkt inta försvarsposition. Detta är dock inte samma sak som att vända kappan efter vinden, för det ska vi inte göra.
Vi måste börja hålla ihop, det har ju killarna gjort i alla tider…
Sedan kommer det alltid finnas en klick idioter som bara vill bråka – och dom är det ingen idé att föra en dialog med.

Jo , jag vill hjälpa och det trots att vi kanske tänker olika ibland:) Jag jobbar med integration och kör stenhårt med kvinnor från alla jordens hörs. men jag kär också om ännu hårdare med männen.. kram

JA! Jag tror det är superviktigt att dela känslor och erfarenheter i trygga sällskap, dvs. med likasinnade. Där får man bekräftelse på att ens upplevelser, tankar och känslor inte bara är inbillning utan faktiskt lika mycket värda som alla andras tankar och känslor. Sedan när en har den tryggheten och uppbackningen kan en gå ut i världen och få fler att förstå att det är på riktigt.
I det tror jag att medkänsla är en otroligt viktig del i den feministiska kampen.
För mig handlar hela den feministiska kampen om kärlek och frihet men även om medkänsla. Medkänsla som i att kunna sätta sig in i en annan persons situation och förstå dem utifrån deras förutsättningar och handlingsutrymmen. Jag tror att lyssna på andras berättelser om förtryck och motstånd är otroligt viktigt, både för att förstå men även för att lyfta och försöka förbättra. Nu är jag en otroligt priviligerad människa som är vit kvinna, utan funktionshinder och med en ”osynlig” pansexualitet(osynlig så länge jag är med en man), samtidigt har jag upplevt patriarkalt förtryck och sexuella övergrepp.
Att få läsa om andras upplevelser, det du och andra skriver om, bekräftar mina känslor och tankar och uppvärderar dem till mer än bara ”inbillning”. Att läsa om, och höra människors berättelser som är annorlunda min, ex, hur det är att som mörkhyad kvinna att vänta på spårvagnen för att ta sig hem från stan en fredagskväll, eller vad man har för framtidsdrömmar när det gäller kärlek och giftermål som högskolestudent och muslim- det ger andra perspektiv och en lär sig så mycket av att lyssna. Jag tror också att en deltar i den feministiska kampen när man delar med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter, det öppnar upp för fler att göra det. Förhoppningsvis kan vi i förlängningen göra världen mer öppen och tillåtande för att vara sårbar.

Nyfiken på: skulle inte det i praktiken vara att hålla god ton?
Att bemöta varann med respekt, ödmjukhet och förståelse samt ta ett extra djupt andetag när man känner för att explodera och spy galla över sina samtalspartners.
Samt ha viss förståelse för att ens egen tolkning, vare sig av en text eller av verkligheten, inte är den enda sanna och rätta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *