Kategorier
feminism & genus

Kvinnor och kvinnodagen

Gårdagen var en feministfest utan dess like! Fast ja utan festen såklart, men feministhäng med många arga och smarta samtal blev det iallafall. Jag när en dröm om att ha kvinnogemenskap regelbundet här hemma, året om, med denna lilla skara systrar. (glädjeflickorna fattades oss, men de får vara med nästa gång) Sen jag förstod hur viktigt kvinnors nätverk är för kvinnors hälsa och trygghet så har kvinnlig gemenskap blivit så otroligt viktigt för mig också. Jag vill odla mitt ointresse för män och odla mina relationer med andra kvinnor och jag vill att mina barn ska växa upp med massa kvinnor* omkring sig.
feministfest 3 feministfest 4 feministfest feministfest2
Jag har skrivit en krönika om kvinnodagen i Metro idag. In och läs, inget nytt för er som läser mig regelbundet – jag upprepar ju denna fråga om och om och om igen – men kommentarsfältet blir säkert intressant om inte annat. 
 
* och ickemän (med ”kvinna” som politisk status/ kvinnliga erfarenheter)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kvinnor och kvinnodagen”

”Kommentarsfältet lär bli intressant”. Haha, ja verkligen, om du med ”intressant” menar ”kommer få dig att vilja skjuta dig i huvudet”, för det var lite så jag kände. Men det är å andra sidan ganska intressant att känna så, även om jag börjar tröttna på det. Fattar inte hur du orkar alltså. <3

Hej Natashja,
Efter att ha följt din blogg i över ett år och din instagram i några månader måste jag bara säga en sak, och det är att du är en stor förebild för mig. Jag fyllde nyss 19 år, och varje inlägg du gör inspirerar mig på ett eller annat sätt. Tack för att du har en sådan stark image, det är kvinnor som dig som borde hyllas till skyarna varje dag. Du är min feministiska förebild och dina kunskaper och ord är något jag tänker på och försöker ta med mig varje dag.
Vill också säga att vi hade ett rollspel i form av debatt på min skola, där jag skulle ha rollen som Lady Dahmer. Ämnet var sexism och jag fick väldigt bra respons efter debatten. Knäckte så klart med dina slipade argument!

”1. Cat-calling ser jag inte som ett problem, även om jag tycker det är osmakligt. Det är ett försök till sexuellt möte som troligtvis nästan aldrig fungerar. Men tror du inte det varit liknande sexuellt intresse från kvinnor om t.ex. en snygg kändis varit den som gick förbi? Allt handlar ju om perspektiv. Om kvinnor vore förtryckta av den anledningen du anger (om jag antog rätt) så skulle även fula kvinnor bli ”cat-called”, vilket dom inte blir. Det är alltså ett försök till sexuellt möte, inte en vilja att förtrycka alla kvinnor.”
Resonemanget ovan är saxat från kommentarsfältet under din krönika. Cat-calling beskrivs alltså som någon slags raggningteknik. Oki cat-calling får mig att känna mig obekväm, rädd, utsatt, ledsen, förminskad, arg, stressad, besvärad och osäker. Men det är lugnt, nästa gång jag blir cat-callad och mår dåligt ska jag tänka AH MEN DET ÄR LUUUGNT, detta är ju inget problem, SNUBBARNA RAGGAR JU BARA LITE.
Blir så less.

Eller hur? Du ska ju vara TACKSAM för att någon ger dig en slags komplimang! Det betyder ju att du är liggbar = värdefull! Tänk vad synd om alla stackars icke-liggbara människor där ute.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *