Kategorier
feminism & genus

Matnyttiga inlägg om sex

Jag tänkte passa på att länka till lite inlägg som Fanny Åström skrivit om sex och sexuella relationer. Hon skriver mycket om relationer överhuvudtaget och jag tycker att alla ska ta och läsa igenom hennes arkiv. Ni kommer få så många aha-upplevelser och wake up calls och det kommer göra gott även fast det gör ont.


Sex som enda form för intimitet

”Jag minns i en relation när närhet blev väldigt jobbigt. Han var ofta väldigt ”på” sexuellt, men stängde också av helt relativt ofta, vilket gjorde att det inte fanns något naturligt sätt att visa ömhet mot varandra. Det var liksom att jag visste att om jag inte ville ha sex när det ”erbjöds” så fanns det inga andra chanser till närhet sedan. Jag visste inte när han skulle få för sig att ”stänga av” igen. Det var väldigt obehagligt och utelämnande. När han inte hade lust till sex så fanns det inga möjligheter till kontakt över huvud taget.”

Intimitetsritualer

”Jag tänker att intimitet bär så mycket mening i det här samhället och i relationer att det kan bli väldigt svårt att få utrymme att känna in varandra. Eftersom det ”ingår” i att vara tillsammans att en till exempel pussarna och kramar varandra så kan avsaknaden av detta leda till väldigt mycket osäkerhet, trots att det kanske i själva verket bara handlar om att den personen inte kan eller vill vid det tillfället.”

Om asexualitet och förnekande

”Nå, min poäng med allt detta är att jag knappast är asexuell, däremot hade jag inte omständigheter under vilka jag kunde leva ut min sexualitet på ett bekvämt sätt vilket gjorde att jag upplevde att sex inte var något jag kunde uppskatta alls. Jag tänker mig att detta kan vara fallet för många som upplever liknande. En enkel väg är då att utesluta sex helt ur sitt liv, för att slippa fundera på saker som begär, gränsdragningar och så vidare. Det var i alla fall så jag agerade när jag kom till insikt om hur destruktivt sex hade varit, jag började frukta dessa situationer.”

Om att få rum att begära

”Ett av de största problemen för mig när det gäller sex och intimitet har inte varit att ett rakt nej inte har respekterats, utan snarare att sexet har ägt rum på mannens premisser. Det vill säga att om jag säger nej till vissa sexuella praktiker så säger jag också nej till allt, och om jag säger ja så säger jag ja till allt. Jag är tvungen att köpa hela paketet, och utrymmet för omförhandling är ofta ganska litet.”

Pliktskyldigt heterosex

”Hela det här sättet att resonera bygger på en väldigt patriarkal idé om vad sex såväl som relationer innebär. Jag tror att jag tänkte mig att sex är en speciell avskild aktivitet som fyller ett speciellt behov, någon slags ”sexdrift” typ. Alltså att en hade ett behov av att ha sex si eller så många gånger för att det skulle fungera, och att det inte spelar så stor roll hur detta ”sex” ser ut utan att det mest ska äga rum. Idag tänker jag istället att det viktiga är att ha fungerande intimitet, alltså att känna närhet och samhörighet på sina egna villkor.”

När en inte vet vad en vill

”Jag känner mig förvirrad när folk pratar om samtyckessex och icke samtyckessex som två saker som det går en skarp linje emellan. Så har det aldrig varit för mig. Jag förstår att vissa kanske upplever det så, men för mig finns det en enorm gråzon. En zon där jag har haft sex jag inte njutit av för att jag velat ha något annat, där jag har haft sex på någon annans villkor, där jag inte orkat säga ifrån eller där jag sagt ifrån men ändå inte upplevt att det gått in ordentligt. Det finns inget tillfälle jag på rak arm skulle kalla våldtäkt (jag vet inte om det har att göra mer med internaliserade skamkänslor inför att vara ett våldtäktsoffer dock), men tillfällena då jag känt att sex eller intimitet har varit ömsesidigt och på mina villkor är få.”

Händer

”Sex och intimitet för mig är självförnedring – har alltid varit självförnedring. Jag vet inget annat sätt att söka närhet på. Jag känner mig instängd, instängd i landet mellan det jag drömmer om – det vackra, det ömma, det kärleksfulla – och sen det spår jag alltid halkar in på när det väl är dags, självförnedringens spår. Det spår som leder till att jag går hem till den där killen, att jag ligger med honom fast jag inte njuter.”

Att inte vilja ha sex

När en talar om olika former av intimitet så känns det som att ämnet ofta glider in på specifikt sex. Jag vill inte prata om sex, jag kan inte relatera till det, men jag vill gärna prata om hur jag tycker om att bli berörd. Jag vill gärna utforska intimitet utan att det ska behöva finnas en förväntan om att vi ska ha ”sex”. Jag hatar fan sex. Jag känner mig äcklad när jag tänker på det och på mina olika sexuella erfarenheter. Jag antar att det är för att det aldrig känts som om det varit på mina villkor, att det är något jag gjort för att jag själv velat. Det har bara handlat om samhällets förväntningar internaliserade i mig, och andra personers förväntningar.

politisk heterosexualitet

 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Matnyttiga inlägg om sex”

Det är plågsamt att läsa om det här, alla inlägg plus kommentarer. Jag blir påmind om allt skevt jag varit med om. Även med den ”perfekta”, ”nallebjörnspartnern”. Fast det är också så himla viktigt och skönt att höra kvinnor dela med sig av sånt jag också upplevt och lever med. Tack alla❤️

Hon har manga riktigt bra poanger i sina texter och skriver bra, men jag tycker att hon alltid ser allting sa oerhort svart. Det verkar som att hon alltid anstranger sig for att ta fram det negativa och smutsiga i allting, vilket bara gor mig deprimerad i langden som lasare. Jag tycker inte riktigt att hon bidrar med nagot konstruktivt om hur olika situationer egentligen kan losas. Det paminner mig valdigt mycket om hur jag tankte nar jag var tonaring och overanalyserade allt sa till den grad att det tillslut gjorde mig riktigt deprimerad och cynisk, vilket i sig blev en ond cirkel som var svar att ta sig ur.

Alltså, Fanny är ju en av dem som skriver mest om rent konstruktiva sätt en kan göra feminism på. Om förslagen inte passar dig (för det kommer såklart inte vara lätt – om det fanns lätta, snabba och icke provocerande lösningar skulle patriarkatet redan vara borta) så betyder inte det att de inte har presenterats.

Jag har varit tillsammans med mannen i mitt liv i snart 5 år. Vi har 1 barn på 1 år. Jag älskar min man. Men… Jag kan inte sluta tänka på om jag inte hade varit lyckligare med en samkönad relation. Alltså, att jag istället levde med en kvinna. Det skrämmer mig att jag tror att jag hade varit gladare ”på andra sidan”. Knasigt.

Mjaaa, håller inte alls med om hennes verklighetsuppfattning. Hon skriver jättebra och sätter orden bra på sina tankar, men hon lever verkligen inte i samma verklighet som mig. Och det kan väl störa mig när jag läser. Hon verkar ha snurrat in sig i sina tankar utan att ha kollat ut för fönstret, eller hur man ska utrycka sig. Bara min åsikt! Jag känner inte henne, detta är bara baserat på det jag läst av henne.

Apropå ämnet, så sanna ord jag läste:
”Female privilege is to claim to have a headache to avoid sex.
Female oppression is having to claim physical illness to avoid sex because men won’t take a simple fucking ”no” for an answer.
Female oppression is men being so entitled that they think being denied sex is opressive.”
Så.jävla.sant.

Jag är glad att jag har sluppit alla dessa punkter faktiskt. Är 21 år, ska fylla 22 om några månader och jag blev väl sexuellt aktiv när jag var 14 år och träffade min första kille som jag var ihop med i ett år. Några månader innan jag fyllde 16 så träffade jag min nuvarande kille. Vi var alltså ändå relativt unga när vi träffade varandra och det har verkat som att de flesta i den åldern hade just såna här upplevelser i sina sexuella relationer, vilket är väldigt tråkigt.

Jag känner igen mig i samtliga punkter. Hur mannens förväntningar på att ha sex med min kropp byggs upp och hur jag ”håller räkningen” i huvudet på när vi hade sex senast och när det bör vara dax för honom igen. Hur hans sexualitet har blivit ytterligare en plikt, en syssla för mig att komma ihåg att utföra, ungefär som att betala räkningarna varje månad. Hur detta har blivit ytterligare en press och ett kravfyllt stressmoment i mitt liv.
Hur mannen tjatar om tillgången till min kropp, suckar och söker kroppskontakt för att väcka mitt sexuella intresse och hur han dessutom förväntar sig, efter att ha tjatat till sig sex, att jag skall ställa upp med glädje och engagera mig duktigt i alla hans sexuella lekar med min kropp. Hur jag har fejkat och spelat porrstjärna för mannens skull, för att inte såra hans manliga gigantiska ego.
Hur jag har varit intresserad till en början, till och med varit upphetsad men när mannen väl har satt igång med sitt, så har jag bara blivit äcklad, avtänd, velat avbryta men låtit honom fortsätta för att undvika dålig stämning och hoppats på att han skall bli snabbt klar.
Hur jag har trott att det måste vara något fel på mig för alla andra kvinnor klarar ju av det?
Hur jag äntligen har skaffat mig kunskap om min EGEN sexualitet, hur jag har kommit till insikt om den stora heterosex-bluffen och hur jag har fattat beslut om att – aldrig mer!

Typiskt för patriarkatet är att kvinnors upplevelser, verklighet och erfarenheter, när de inte överensstämmer med mannens och patriarkatets, förminskas, förlöjligas och till och med förnekas helt och hållet. Tydligt blir detta i boken ”Det kallas kärlek”.
Män i heteroförhållanden anser ofta att de ser ”verkligheten” och de tycker (inbillar sig) också, att de i relationer till kvinnor, tillför den ”rätta” verkligheten, dvs att de bidrar, på ett positivt sätt, till att ändra på kvinnans tidigare ”felaktiga” verklighet. Typ:
”Jag har varit en tillgång för min kvinna, på så sätt att jag har fått henne att se ”verkligheten”.”

offtopic men gjorde ett test på aftonbladet ”Vilken bloggare är du” och du var med i det! Jag blev dig och 26% av alla andra som har gjort det fick samma resultat!
”Ditt resultat: Lady Dahmer
Du har starka åsikter och är inte rädd för att vädra dem, du är en riktig kämpe som brinner för din sak. Du är självsäker och skiter i ytlighet och annat tjafs. Din dröm är att förändra världen.
26% av deltagarna blev också Lady Dahmer.”
http://www.aftonbladet.se/quiz/article20413596.ab

Åh, jag känner igen mig jättemycket från mitt tidigare liv och det gör mig arg och ledsen. 🙁 Har nu en fantastisk man sedan 6 år tillbaka som jag inte upplever något av det här med så jag känner mig väldigt glad över det! Men det handlar också om att våga säga nej och inte ge mercy fucks osv men det är vansinnigt svårt. Att det är så svårt att låta bli (blev till och med rädd för att förlora killar om jag sa nej!?) och så mycket enklare med ett mercy fuck gör mig ännu mer ledsen. 🙁

Hej. Känner mig väldigt ledsen. Folk vill alltid ha någon att skylla på, hudfärg, religion etc. Kan folk inte öppna ögonen och se att hat kommer främst från män. Varför är dom inte en grupp vi kan skylla på?
Då är det visst fult. Vad fan

Har svårt att känna igen mig i mycket av det som Fanny skriver, men det är ändå intressant och jag tror säkert många kvinnor har upplevt liknande. Min sambo är dock jättekramig och mysig och vi har mycket intimitet som inte leder till sex. Jag känner mer att det är jag som bestämmer när vi har sex. När jag är sugen ger jag lite hintar, och då blir han ofta sugen också. Han kräver ingenting av mig. Men jag inser att män som honom inte växer på träd.
Det jag kan känna igen mig i lite är detta med husfridssex, fast inte i den bemärkelsen att han krävt något av mig utan att jag förr känt en stress inom mig själv att man *ska* ha sex si och så många gånger annars är något fel. När det mesta av nyförälskelse-fasen var över fick jag panik och initierade sex många gånger fast jag egentligen inte ville. Det ledde till att jag mådde dåligt och tappade sexlusten helt en period. Insåg dock sen vad jag höll på med, och slutade. Den där stressen jag kände kom inte alls från min sambo utan från samhället på något vis, jag hade lärt mig hur ofta ett lycklig par ”ska” ha sex och agerade efter det.

Igenkänning! När man känner att man vill ha sex, inte för att man vill ha sex utan för att man vill vara en person som vill ha sex. När man får lite panik för att ”nu har vi inte haft sex på tre dagar och vi kan ju inte vara ett sådant par som aldrig har sex när vi bara varit ihop i några månader” trots att det egentligen beror på att ens partner är sjuk och man själv går upp fem varje morgon.
Min kille är nog mer obrydd om sådana saker än vad jag är men jag är rädd att jag omedvetet bestraffar honom för att vi inte har sex eftersom jag känner att det är ett visst misslyckande i att nöja sig med ett par dagar i veckan.
Nu tycker jag också att jag är supertöntig som tänker så här för jag veeeeet ju att alla är olika och med olika behov och att man inte ska ha sex man inte vill ha och att det inte är antalet sextillfällen som avgör kvaliteten på ett förhållande. MEN ÄNDÅ!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *