Kategorier
feminism & genus

Vad kallar man sex som till synesär frivilligt men som ofta inte alls är det?

Vad räknas som en våldtäkt egentligen? Var går gränsen? Vad kallar man det sex som till synes verkar ömsesidigt men som ofta vilar på en grund av självförnekelse och pliktkänsla? Vad innebär egentligen det så kallade ”husfridssexet”?
Vi får lära oss att ett nej alltid är ett nej, att vi inte ska göra något vi inte vill, att vi ska våga stå på oss. Fast det gäller bara tills man är ihop med någon och vi har börjat ha sex så klart. För helt plötsligt har man ett ansvar, en plikt gentemot sin partner och relation och då får det inte gå för långt mellan gångerna annars får vi vara beredda på konsekvenserna. Inga konstigheter.
Jag har haft så mycket sex som jag egentligen inte velat ha. Jag har ställt upp ändå och liksom begått regelrätta övergrepp på mig själv i rädsla för att min partner ska må dåligt, vara otrogen eller till och med lämna mig om jag inte vill lika ofta. Sex är ju klistret som håller relationen samman. Den föreställningen har jag matats med sedan tidiga tonåren.
Jag har haft relationer med män som har tjatat. Som har ifrågasatt varför och till och med gråtit för att de har känt sig oälskade när jag sagt nej. Som, utan att de kanske menar det, har bestraffat mig när jag inte har velat ha sex. Kanske genom att bli tyst och sur när jag har nekat eller när det gått ”för lång tid” utan sex. Inget våld eller hot har varit nödvändigt. Bara det där överhängande kravet på att jag måste ställa upp annars så blir det jävligt dålig stämning.
Jag har också ofta känt att jag inte får säga nej utan att motivera ordentligt och förklara varför jag inte vill (och ofta ändå försäkra honom att ”sedan, jag lovar”) och ibland har jag till och med känt mig tvungen, på hans inrådan, att ge honom ”chansen att göra mig kåt” innan jag avfärdar sex helt just där och då, vilket har resulterat i att jag har legat till slut. För hans skull. Fast jag inte ville från början. Fast jag sade nej.
Och under åren så har jag aldrig riktigt fattat hur problematiskt det egentligen är även om det har skavt ordentligt. Jag har trott att det ska vara så, att jag kommer att få lust till slut om jag bara står ut. Männen jag har haft relationer med har definitivt inte fattat det och blivit kränkta när jag till slut har vågat ta upp det. Det är nämligen så normaliserat och självklart att det är så här. Till och med tongivande sexologer och relationsexperter ger rådet att man ska ligga ändå. ”Why not?” som sexologen Helena Cewers sade på en konferens för kvinnohälsa.
Så jag har inte försökt göra något åt det, inte försökt förändra nåt. Jag har skuldbelagt mig själv och min bristande sexlust i stället, känt massa ångest för att jag inte kan möta hans behov. Känt att det är jag som är trasig och behöver lagas.
Så varför ser det ut så här? Det bottnar främst i maskulinitetsnormer där mäns libido kräver att han har tillgång till sex och då framför allt kvinnors kroppar. Detta blir extra tydligt i relationer med kvinnor dels för att kvinnor är vana att ta hänsyn till andra människors behov och ansvar över andras känslor, även om detta sker på bekostnad av henne själv och om hon misslyckas med detta så är skulden alltid hennes. Dessutom lever vi under föreställningen att sex är ett mått på hur lyckade och sunda våra relationer är. Det finns inget snabbt eller enkelt svar på hur vi förändrar detta för det kräver ett omfattande arbete från grunden, men vi måste ju börja någonstans och det gör vi genom att prata med varandra.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vad kallar man sex som till synesär frivilligt men som ofta inte alls är det?”

Jag tänker också på det här med motsatt problem jag känner att jag upplever – jag vill ligga mer än min pojkvän som sällan eller aldrig vill ha sex med mig längre. Ibland kan jag känna att det beror av att han tycker att jag är äcklig som vill ligga. Att jag tar initiativ och försöker komma nära sätter våra könsroller ur spel – resultat förvirring och slutshaming av mig.

Det kan förstås vara så. Men jag tror också att det oavsett könsroller lätt blir en polarisering när den ena vill mer än den andra. Dvs att den som vill mindre känner sig pressad att leva upp till partnerns lust och p g a pressen får ännu mindre lust…

Tänk vad bra om alla kvinnor som läser detta kunde få sina män (nu gör vi en grav heterogeneralisering, ja!) att läsa den här krönikan UTAN att karlarna ifråga tog det som ett personligt påhopp (apropå förra inlägget). Att de istället kunde ta sig en funderare på vad de själva har för roll i detta och modifiera sin attityd kring rätten till sex. Diskutera problemet med andra män. Men jag betvivlar att det kommer hända. Jag betvivlar att särskillt många ens kommer visa krönikan för män i sin närhet och be dem läsa. För det skulle bli så jävla dålig stämning.

Jag tror inte att det hade spelat ngn roll. Tog själv upp exakt det som krönikan handlar om med min fd pojkvän, ngn som ändå utger sig för att vara en ”medveten vänstersnubbe”, för att försöka få honom att förstå att det inte bara var mig det var fel på som mådde dåligt av sex, och att ALLA andra kvinnor älskar sex; något han hela tiden försökt intala mig. Ville få honom att förstå att väldigt många kvinnor känner likadant, ställer upp på sex de egentligen inte vill ha för att det är det man har lärt sig, för att det ofta är lättare än att leva med konsekvenserna och bestraffningen. Trodde väl att han skulle reagera på ngt sätt, se det som ett problem om det nu stämde. Men han förstod inte ens vad som var problemet. Menade att i förhållanden ingår det att kompromissa och att han mår lika dåligt av att ha mindre sex än vad han egentligen vill ha, som jag eller ngn annan skulle må av att ställa upp som runkdocka; att det är en skyldighet när man ingår i ett förhållande att iaf ställa upp så pass mkt att det blir ngn slags jämvikt i eländet – typ att lika många ggr som den ena tvingas avstå bör den andra tvingas ställa upp om det ska vara rättvist. Denna man var jag tillsammans med i nästan ett decennium och trodde att han faktiskt älskade mig.
Inte är han ngt unikt undantag heller. Vet gott om män som är mer insatta i feministisk analys än många kvinnor och tom kan vara ”duktiga feminister” – så länge ingen försöker peta på deras heliga sexualitet. Skulle tom gå så långt som att påstå att dessa ”feministiska” män generellt är mer sexuellt gränsöverskridande än män i allmänhet.

”Diskutera problemet med andra män. Men jag betvivlar att det kommer hända. Jag betvivlar att särskillt många ens kommer visa krönikan för män i sin närhet och be dem läsa. För det skulle bli så jävla dålig stämning.”
Lär inte hända, tyvärr.
Av vad jag personligen har upplevt bland mina (feministiska) manliga vänner så diskuteras eller problematiseras inte sexualitet alls. Det finns liksom inte på den sociala kartan. Den gången jag minnas att någon försökte ta upp ett problem blev frågan snabbt nedtystad. Och det här är då bland snubbar som bla. har läst genusvetenskap på avancerad nivå.

Ja, det var väl litegrann det som var min poäng. Men visst vore det fint om det hade kunnat vara så?
Och det är mot det jag strävar genom att förespråka ett genusmedvetet föräldraskap för jag tror att det kommer ta några generationer innan män (som grupp) kan närma sig den frågan.

Jag känner igen mig så oerhört, förr hade jag också sex för sakens skull och inte för att jag ville, har inte det beteendet med min nuvarande sambo dock (längre ska tilläggas). Att kalla det våldtäkt är ju däremot att dra det liiiite väl långt kan jag tycka. Min sambo våldtog inte mig när jag ”ställde upp” på sex, han har i efterhand inte förstått att jag hade gjort det trots att jag inte var sugen, skulle ALDRIG påstå att han eller någon av mina tidigare män våldtagit mig för att jag ställt upp pås ex. Kan också tilläggas att ingen av dom har tjatat heller iofs.Man har faktiskt ett eget ansvar med!!! Har aldrig mått så bra i min sexualitet och relation sen jag slutade med att ha sex fast jag inte va sugen och slutade fejka – jag tog beslutet att inte göra så längre och sen dess har det inte vart några problem även om man självklart kan få tllbaka tankar som: ”nu har vi inte haft sex på 2-3 veckor, vi ”måste” ju nästan…

”har inte det beteendet med min nuvarande sambo dock (längre ska tilläggas)” – Jag är extremt nyfiken på hur du gick tillväga för att bryta det beteended. Jag har ett superfint förhållande med min sambo, men som många andra män tror jag inte att han någonsin ens har reflekterat över sin attityd till rätt till sex i ett förhållande. Han ”försöker” vara förstående när jag inte är sugen, men det blir ändå ofta tjat, och vi har pratat mycket om det faktum att det driver hans självkänsla i botten när han känner att jag inte ”vill ha” honom. När vi träffades var jag väldigt sugen väldigt ofta, men hade sedan en period när jag mådde väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt och sexlusten blev självklart lidande. Under den tiden ställde jag upp för att han inte skulle känna sig nekad, fast jag inte ville, och det har verkligen sabbat för mig – Har knappt någon lust alls nu. Jag vill ha närhet, men inte sex. Jag gissar att det är just den perioden som har inneburit att jag nu förknippar sex med ett måste, med press och skuldbeläggande och ångest, och därför bara inte vill. Är orolig att lusten aldrig kommer att komma tillbaka, och jag känner att det är ett MÅSTE för att få ett (för mig) fungerande sexliv att jag lyckas bryta trenden av ställa upp-sex. Så är som sagt väldigt nyfiken på hur du gjorde detta!

Ska en partner som inte vill kyssas eller kramas särskilt ofta visas lika stor förståelse som någon som sällan eller aldrig vill ha sex? Detta är en genuin fråga. Ja, hur skulle ni som sällan eller aldrig vill ha sex ställa er till om er partner inte vill kyssas eller kramas särskilt ofta?

Ja, naturligtvis ska det visas lika stor respekt. Man har aldrig rätt till någon annans kropp. Jag mår dåligt av sex men gillar kramar och fysisk närhet för övrigt. Hade dock bara känt mig djupt äcklad av mig själv om jag fick veta att det var något min partner bara ställde upp på för min skull och i själva verket fann obehagligt.
En genuint menad fråga tillbaka: Vad får man ut av att kyssa, krama eller ha sex med någon som man är medveten om egentligen inte vill, bara ställer upp för att tillfredsställa ens egna behov, och mår dåligt av att få sin kroppsliga integritet kränkt? Undrar verkligen detta på riktigt.

Om jag hade en son som var homosexuell så skulle jag aldrig uppmana honom till att ställa upp på husfridssex, dvs låta sig penetreras analt mot sin vilja av sin manlige partner.
På vissa låter det som om de inte ens kan tillfredsställa sig själva sexuellt, utan förväntar sig att andra skall göra det åt dem? Måste ni matas av andra också?

Det är för all del inte relevant för diskussionen, men jag tror nog att det där var en grov generalisering av homosexuella mäns sexliv.
Hur som helst.
Jag kan bara tala för mig själv, men den enda aspekten av min sexualitet som jag kan tillfredsställa på egen hand är den rent fysiska, och det är för mig den minst viktiga. Övriga bitar kräver ett samspel med andra människor, vilket inte på något vis ger mig rätt att kräva eller förvänta det naturligtvis. Jag vill bara påpeka att det inte är så lätt att tillfredsställa sig själv (mentalt) alla gånger.

Aa
män som inte vill ligga med sina flickvänner brukar lida av hora/madonna komplexet ^^ och då försöka leva ut horeriet med en ”ofin” kvinna, oftast i form av en man, som låtsas vara kvinna, på nätet –
att kvinnor ens vill ligga är Äckligt (ev även onödigt), ”som bögar typ”
– ta initiativet!
= bli en docka som beter sig som i penetratörernas maror
män vurmar för snabbisar, büch dich, klatch och klart
att inte tänka, inte tänka …
hm, vad liknar det? Psykos; sexualpsykos
(runka i fyrkant)
”kanske är det så att samlagsmöten endast kan ske spontant och utan att någon specifikt velat det” (…) så de efteråt kan låtsas som att hon var övertagen av en succubus
män tror att fittmuskeln är en bromskloss –
de vill inte ligga samtidigt, utan runka av sig i kvinnor, inte tänka mer, på det, kvinnor får (I STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD) mastrubera
män visar ett bristande intresse för kvinnors sexualitet, minst sagt ^^

jag hade vart ok med husfridssex ibland om det någonsin gick åt två håll 😉
”men jag är juh inte … K Å T”

jag var mindre ok med mitt x som skintrallade i sängen o gick in för att väcka mig var och varannan morgon … usch
han slog mig om jag inte ställde upp på ”husfridssex” och spelade att jag tyckte det var skönt, han slog mig ändå so …
De oändliga grälen var tärande, t.ex för att jag inte ville ha rumpsex; en gång när en husgäst stod i duschen försökte han ”få till” en snabbis i vår etta analt, jag pötte bort honom, han svarade med o nita mig några gånger.
”varför är det den som säger nej som har rätt” klagade han ofta

”om bara kvinnor tog initiativet”
– flickor visa lite ansvar för er egen sexualitet – Regina Lund
http://www.imdb.com/title/tt0330541/?ref_=fn_al_tt_2
Sjukt, frustrerande och sorgligt att de flesta män svarar med skammbeläggning, ibland t.o.m INSTRUKTIONER
hur en ska vara (i princip alltid fysiskt) och uppmaningar att LySSna, vara lyhörd …
”Män är onda och behöver botas, med våld”
slaveriet, da genocide, sexual-kapitalismen, skönhetsindustrin och hormonrubbning/p-piller(?) … gör att kvinnor verkar inleda sexuella relationer med individer som de inte är attraherade av
Gabriel:
– ”Som att sex bara handlar om att få en orgasm.” – –
sjukt ironiskt när män generellt gör allt för att stå ivägen för kvinnors avslappnade och förlösande klimax.
Detta skrämmer och gör honom avundsjuk, han som inte kan få orgasm, utan bara kissa smegma
– kan jag få en kjaam
– va fan vill du, ser du inte på mig att jag är upptagen; rör inte vid mig
när mannen får svar på tal av sig själv genom tiden …
precis som WDF innan dissikerat:
http://ladydahmer.nu/man-vill-inte-bli-behandlade-som-kvinnor-av-when-darkness-falls/
män hatar att få svar som de ropar av kvinnor, de inte bara hatar utan är också oerhört dåliga på att hantera det och skrattretande ofta förstår de inte vad som händer dem

kvinnor är gemenskapslustigt omotiverade-
kvinnors klittrande är enligt enkäter relativt välfungerande.
b.la det som är roligt i detta med gemenskapssexualitet är att inte veta exakt vilken nerv som kommer att tryckas på när
mäns försök till dessa innovationer är alltid (som är Undantaget) något i stil med ”försöka lura till sig bajsrunk”
SURPRISE

Att man inte ”får” säga nej till sex kan börja innan det blir ett förhållande och då menar jag när det ligger sexuellt mellan två personer. Som när jag ibland nekar en man att visa mig naken i cam eller inte vill bjuda på en onanishow.
Då blir de stötta och menar på att jag ska bjuda på det eftersom de är så kåta, eller har sagt att de tycker att jag är så snygg,och eftersom de varit så ”snälla” och dessutom är kåta så borde jag ställa upp.
Trots att jag vet att jag kan säga nej utan dåligt samvete så får jag det ändå på något vis, att jag ändå inte kan bjuda på mig själv och nånstans är oskön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *