Kategorier
feminism & genus

Män är roten till all jävla skit som finns, hur får vi stopp på dem?

Jaha då var det fars dag igen. De mediokra side-kickarna ska firas och överallt i mina flöden så lyfts karlar fram som FANTASTISKA pappor och partners och jag bara vet att nej, det är de inte. Eller ja kanske i andras ögon pga förväntningarna på män är så jäkla låga att vi hurrar och delar ut medaljer så fort en man inte är komplett dum i hela huvudet.

Men skitsamma. Min egen pappa är så värdelös att det nästan når komiska nivåer men jag kan bara tänka på att en klasskamrat till min SJUÅRIGA dotter kom hem och berättade att en jämnårig pojke kallat henne för hora och då tänker jag bara på att ja du, det har han ju tagit med sig hemifrån för den där dåliga kvinnosynen som pappor (dvs män) bär med sig under rocken också är något de överför till sina fula jävla söner. Och jag tänker att det är nu det börjar. Det är nu jag måste lära min dotter att 1. horor är kvinnor och medsystrar som utnyttjas av äckliga kvinnohatande män 2. ordet används för att nedvärdera kvinnor och ska bemötas med en fast knytnäve över näsbenet

Skitkul. Men en vanlig dag i patriarkatet med andra ord! Grattis på fars dag då!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Män är roten till all jävla skit som finns, hur får vi stopp på dem?”

Jag känner mig nästan överväldigande häpen över att denna dag ens tas på så stort allvar! Jag har innan haft uppfattningen att den viftats bort på samma sätt som alla hjärtans dag á la ”alla dagar borde väl vara en fars dag” men uppenbarligen vaknar folk ur sina dvalor och kommer på att jomen farsan är nog rätt bra ändå och så haglar superlativen plötsligt.

Ja, jag har inte heller mycket övers till män. Är livrädd för dem när jag går på kvällspromenad och ska möta en kompis. Alltså verkligen livrädd att någon plötsligt ska dyka upp. Går aldrig till någon manlig läkare då jag på något sätt inte mig trygg eller känner ett förtroende. På mitt arbete är det alltid männen (arbetar inom vården) som kommer med sexuella kommentarer. Den alkoholiserade mannen på parkbänken känner någon slags frihet att då och då komma fram och krama mig när jag går förbi, för att jag EN gång skulle vara lite vänlig och sa HEJ, ja listan kan göras lång……
MEN idag skulle jag så gärna vela ha bakat min årliga tårta till dig pappa, världens finaste, varmaste, roligaste och snällaste och mest underbaraste person i hela världen. Som jag saknar att pussa och krama dig, min allra bästa vän, mitt allt. Istället får jag gå till din gravsten och lägga den finaste kransen som jag kunde hitta.
Det finns många fantastiska pappor, som inte är den typiska mansrollen, utan som ä någonting annat men jag har förstått att det kanske inte är jättevanligt.

LD : Dina referenser av en manlig förebild /pappa är ju att han är värdelös. Såklart att det har präglat hela ditt tänk kring män. Sedan kanske du säger jag men kolla på majoriteten av män då…? Nja…..
Har man ett ”manshat” så tror jag man drar till sig fel män . För man vet inget annat. Sedan kanske DIN sambo är en bra man. ..Eller snarare -jag tror nog att du inte skulle välja att stanna hos ngn man som inte var bra för dig och dina barn .Eller ?
Så han är väl bra ? ☺
Hur som så var min pappa en underbar man. Inte perfekt på ngt sätt , men mjuk , närvarande, engagerad och intresserad och stöttande av oss barn. Han hyllade min mamma med ord varje dag.
Min egen man är också en bra man . Och en engagerad pappa.
Klart vi har våra duster och olikheter men jag tror att jag omedvetet valt mig en ” reko man ” utifrån den första bild jag fick av en man. Alltså min pappa.
Så nog finns det gott om BRA män. De männen jag inlett relation med under mitt liv har alla varit bra män.
Men sedan vet jag att det finns svin också. Såklart. Men många många bra män !

Jag fattar inte grejen med att hylla sina barns pappa överallt i sociala medier. Kan inte minnas att jag såg EN ENDA manlig bekant som gjorde samma för mamman till deras barn… Nu flödar det över. Sen hetsen att vi ska köpa presenter också (utöver hyllningarna på nätet) och ge frukost på sängen. Är det inte barnen som typ, på sin höjd, ska rita en teckning och krama sin pappa? 🙂

Så fort Fars dag kommer upp på tapeten blir jag lite ilsken. Jag har ingen kontakt med min farsa pga att jag bad honom fara och flyga. Han har inte ens försökt återuppta kontakten eller komma överens med mig för att förbättra på relationen. Har man ingen farsa (annat än på pappret) är fars dag inget annat än en bitter påminnelse om nitlotten man drog vid födseln.

Exakt.
Hur man uppfattar Fars Dag har ju att göra med ens egna referenser.
Jag beundrar min pappa. Han är min idol. Han var en person som stred för ett rättvisare samhälle och var en normbrytare av rang.
Förutom det full av kärlek och klokskap.

[…] Lady Dahmer skriver om fars dag och alla som valt rätt pappa till sina dag slår knup på trosorna för att hinna förklara att det minsann finns jättesnälla män där ute. Jättesnälla män som är 50% man, 50% ansvar, 50% fett och 100% förälder. Plus att det finns ju faktiskt tjejer som är jättedåliga föräldrar, det har inget med kön att göra. Sluta dra alla över en kant, Natashja! […]

Jag förstår hur du menar, men det finns bra pappor, och det vet du nog också. En baksida av att ha skaffat barn med en ansvarstagande man (lika ansvarstagande som jag) är att jag får skit från vänner och bekanta för att jag inte är en bra nog mamma. Man blir ifrågasatt när man inte är med på träningar och lekplatsen med mera. Så bra pappor finns, pappor som tar initiativ och ansvar. Pappor som finns där trots att de egentligen inte orkar, för att det är sånt föräldrar gör. Fars dag är för de bra papporna, tänker jag. Inte för dem som smiter undan.

Alltså, Lolly. Kul att en till kvinna har ”självvalt ” att lönearbete mindre och att du och din man ar kommit överens om det. Fantastiskt med såna där härliga självvalda val helt utan strukturell påverkan och patriakaliska traditioner. Kul att just du också har valt en kvinnofälla, det är säkert för det är ju bäst för barnen så och han tjänar ju trots allt mer. Och så VILL du ju vara hemma med barnen, helt självvalt.
Självvalt, min rumpa att det är.

Jaa pappor… Min egen pappa är en fantastisk person och en bra pappa… problemet är bara att vi aldrig klickat. Vi har känt varandra så länge jag levat och ändå har vi ingen såndär spontan relation. Hade han inte varit min pappa hade jag nog inte lärt känna honom alls eftersom vi är så olika. Alla mina syskon var pappas flickor/pojke. Det är mamma jag både har haft utbrott på, varit förbannad på, kastat saker efter och som jag frivilligt kramat och pratat med när jag behövt det. När jag varit sur på pappa har jag tryckt undan det och när jag varit glad har vi mest bara småpratat. Båda mina föräldrar har ansträngda relationer med sina farsor också, men vi barnbarn har haft underbara mor- och farfäder.
Jag skäms nästan för att skriva om detta, men jag är rädd att min guddotter kommer få en dålig relation med sin pappa. Han är sådär typiskt grabbig, man får inte vara känslosam för då ska han skämta bort det, han skämtar om kvinnor som är ”slampiga” enligt honom och sån ska aldrig hans dotter bli, han pratar om att låsa in dottern när hon blir könsmogen eftersom ”alla killar kommer vara efter henne”, han drar skämt om lesbiska men kan inte ens tänka sig att dottern ska kunna vara bi eller homo. Hon fyllde ett år i lörddags.

Jag skickade ett sms till min pappa och såg till att sonens mer eller mindre egenhändigt producerade farsdagskort levererades till rätt person. Jag är inte emot att uppskatta människor i sin närhet på det sätt man finner lämpligt. Det betyder inte att jag höjer dem till skyarna men passar på att notera och visa min befintliga uppskattning när det kommer en påminnelse utifrån. Dock har jag dragit ner på firandet av maken sedan han för tre år i rad floppar totalt med att fira mig på mors dag, trots att jag med ökande eftertryck förklarar att det är viktigt för mig. Dumma han.

Finns en tjej med bloggen ”ankpung” vars make kom in i hennes liv när hon var 3 månader gravid för typ 7 år sen och blev pappa till sonen som kom då. De har tre andra pojkar (!!) gemensamt men den mannen tycker jag ändå hade rätt till att bli firad, han som tog på sig ansvaret för deras familj trots att han kunde viftat bort dem och skaffat sig en familj med bara egna barn. Kudos till honom! Inga kudos till den biologiska pappan som tydligen aldrig varit runt. Fars Dag borde vara förtjänat, inte bara för att du bara är. (Mammor borde bli det automatiskt med andra ord, i och med allt ansvar som lastas över på dem av samhället.)

Jag har haft turen att växa upp med en pappa som varit extremt närvarande och kärleksfull och dessutom kommunicerat detta på alla möjliga sätt. Han fick ett grattis-sms i söndags morse. Mindre tur är att jag jobbar ihop med en man som var dag överbevisar sin pisspatriarkala, misogyna översittarsida (som han naturligtvis förklätt i ”skön kille”-kostym. 15 minuter innan hans familj (fru och fyra barn) stormade in på restaurangen där vi jobbar, för att uppvakta honom, hade jag stått och skrikit på honom för att hans människosyn är åt helvete. Det mest störiga är att han efteråt ”accepterar min ursäkt” (som jag inte gett honom) och säger att ”vi nog tycker likadant egentligen” (så fan heller) eftersom att han ”tror att det är kärlek, inte hat, som kommer att rädda världen”. Fy fan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *